Abstrakt konst eller bara en vissen tulpan?

Jag brukar tänka på H C Andersens saga om ”Kejsarens nya kläder” ibland när jag läser i tidningen att ett konstverk av en känd konstnär klubbats bort på en auktion för flera miljoner. Eller när vi är ute och cyklar och stannar till vid ett konstverk, stort och mäktigt, fast egentligen bara en bit metall som böjts till och svetsats samman med en annan bit. När det sedan satts på ett betongfundament och signerats betingar det plötsligt en prislapp som är minst femsiffrig, kanske mer… om det bara är ”rätt” person som böjt till de där metallbitarna såklart. Inte vem som helst… Så vad säger vi då om ovanstående macrobild? Är den bara ful eller finns det något som tilltalar betraktarens öga? Ja svaret på den frågan kan säkert vara, mest ful, men också lite speciell. Jag valde att inte radera den eftersom jag gillar färgerna i bakgrunden.

Här blir det lite mer spännande att stanna till och titta nära. För visst ser det ut som om någon sytt i olika nyanser av gult och mörkt rosa?

Återigen tilltalas jag av bakgrundsfärgerna. Troligtvis bara en tulpanstjälk som lösts upp till en diffus rand, men i kombination med de andra färgerna blir det plötsligt ett mönster.

Tänk som det kan bli när jag istället för att slänga den vissna tulpanbuketten tog fram kameran med macroobjektivet och en stor låda att placera den stadigt på. Sedan var det bara att leka en stund vid köksbordet. Vad tycker du? Blev det konst eller bara konstigt?

Text och bild: Solveig Lidén

Tulpanernas månad

Tobbes budfirma levererade en fin bukett till Solveig, när hon fyllde år förra veckan.
Buketten bestod av olika sorters blommor. En hög med böcker fick bli ett utmärkt stativ. Utomhusböcker låter krångligare. Hon får snart skicka efter ett stativ. För det är inte lätt att hålla den tunga utrustningen blickstilla. Jag skulle inte fixa det.

Vilket fördrar du? Att få en tulpanbukett med bara en färg? En mix av flera färgnyanser?

Tre foton på vita ranunkler får avsluta. Själv ska jag förflytta mig till en skidskyttestafett. Heja de duktiga svenska tjejerna. 🙂

Komma närmare

Det börjar närma sig Solveigs födelsedag. I dessa tider passar det bäst att skicka efter presenter. Eftersom min gamla favoritstad i Sverige, Umeå, var snabba med leveransen dök varan upp tidigare än beräknat.

Eftersom Solveig jobbar som speciallärare har hon jullov. Då passade det utmärkt att hon fick en present några dagar i förskott.

Kanske har du som bloggbesökare redan förstått vilket sorts ”hårt paket” hon fick, ett macro objektiv (makro).
Perfekt tillfälle för henne att börja testa och prova olika metoder. Först ut blev våra orkidéer på hemmaplan.

Vi har båda orkidéer som en av våra absoluta favoriter. I flera år har vi året om köpt orkidéer i olika färger.

Numera bor de på balkongen under sommaren. Tidigare har de stått skuggigt i våra trädgårdar. Som tack ger de oss en andra eller tredje blomning när det är som gråast och tristast utomhus.