Unnar oss blommor

Dagens blogginlägg består av makrobilder, som jag tror Solveig tog i slutet av januari. Alla foton tagna inomhus.

Min älskade hustru brukar säga att man får vad man betalar för. Jag måste instämma i den frasen.

Vi har under många år unnat oss att inomhus ha olika sorters blommor under aktuell säsong. Ofta försöker jag se det vackra i vardagen, som just nu utanför mitt fönster är grå, dyster, regnig och mycket mer.

Vår lägenhet är en av väldigt få på markplan, som har fri insyn på dagarna. Otaliga medmänniskor har tittat in, stannat till och spanat in från den smala trottoaren. Givetvis oftast under första tiden. Först av orsaken nyfikenhet. Nu förhoppningsvis mer av att njuta av…

orkidén som lever farligt när det manliga inslaget i lyan drar ner persiennen på kvällen. Måste erkänna att det hände några olyckor i början. 😉 Numera har jag blivit bättre på att handskas med trångheten, som finns överallt bland de 55 kvm. Bo på liten yta (kunde varit en häftig och kul rubrik i ett annat inlägg).
Vi har alltid varit driftiga på att anpassa oss. Annars har vi snabbt i vårt gemensamma liv försökt göra något åt situationen. Den här gången gäller andra spelregler, där termen tålamod ofta kommer i fokus.

Jag svarar med en symbol – om det dyker upp några trevliga kommentarer. ❤

Varje vecka under 2022

Varje gång som vi åkt och hämtat mat på Maxi i år har vi med oss tulpaner hem. Antingen från ”blomavdelningen” i affären, eller så åker vi en liten bit till och köper på Lindhs växthus, innan vi hämtar våra bruna fullpackade påsar utanför Maxi vid niotiden.

Vi älskar att ha blommor på ”finbordet”. Ibland delar Solveig buketterna och sätter ut några småvaser i rummen. Jag bad henne att leka lite med sitt macro, innan tulpansäsongen är över. Läste att det var säsongsavslutning till helgen på ett ställe som vi tänkt ”bloggbesöka”. Tror det var självplockning. Eller så var det tidiga jordgubbar. Finns det sena jordgubbar? 😉

Vilket intensivt blåsippsår. För första gången passade vi på att plocka några blå juveler i ett område som inte är ett Naturreservat. Två dagar senare var de givetvis en historia i en grön påse. För mig som inte är bortskämd med blåsippor är det fantastiskt att kunna njuta av de blå mattorna. I min barndomsstad Halmstad minns jag att min mamma längtade efter vitsippor och liljekonvaljstarten på året.
Vad mycket som händer i naturen just nu. Utanför mitt fönster ser jag hur det blivit ännu mer gröna knoppar på det stora trädet. Snart slår det ut i sin vårprakt. Just nu minns jag inte namnet. Men jag har inte glömt att det är med i vår kategori FYRA ÅRSTIDER. Nu fuskade jag, nyfiken som jag kan vara. ”Lönnen utanför fönstret” hade jag som bloggtitel. Där tycker jag faktiskt att höstbilden vinner av de fyra fotona.
Ha en bra vårdag. ❤

Abstrakt konst eller bara en vissen tulpan?

Jag brukar tänka på H C Andersens saga om ”Kejsarens nya kläder” ibland när jag läser i tidningen att ett konstverk av en känd konstnär klubbats bort på en auktion för flera miljoner. Eller när vi är ute och cyklar och stannar till vid ett konstverk, stort och mäktigt, fast egentligen bara en bit metall som böjts till och svetsats samman med en annan bit. När det sedan satts på ett betongfundament och signerats betingar det plötsligt en prislapp som är minst femsiffrig, kanske mer… om det bara är ”rätt” person som böjt till de där metallbitarna såklart. Inte vem som helst… Så vad säger vi då om ovanstående macrobild? Är den bara ful eller finns det något som tilltalar betraktarens öga? Ja svaret på den frågan kan säkert vara, mest ful, men också lite speciell. Jag valde att inte radera den eftersom jag gillar färgerna i bakgrunden.

Här blir det lite mer spännande att stanna till och titta nära. För visst ser det ut som om någon sytt i olika nyanser av gult och mörkt rosa?

Återigen tilltalas jag av bakgrundsfärgerna. Troligtvis bara en tulpanstjälk som lösts upp till en diffus rand, men i kombination med de andra färgerna blir det plötsligt ett mönster.

Tänk som det kan bli när jag istället för att slänga den vissna tulpanbuketten tog fram kameran med macroobjektivet och en stor låda att placera den stadigt på. Sedan var det bara att leka en stund vid köksbordet. Vad tycker du? Blev det konst eller bara konstigt?

Text och bild: Solveig Lidén

Tulpanernas månad

Tobbes budfirma levererade en fin bukett till Solveig, när hon fyllde år förra veckan.
Buketten bestod av olika sorters blommor. En hög med böcker fick bli ett utmärkt stativ. Utomhusböcker låter krångligare. Hon får snart skicka efter ett stativ. För det är inte lätt att hålla den tunga utrustningen blickstilla. Jag skulle inte fixa det.

Vilket fördrar du? Att få en tulpanbukett med bara en färg? En mix av flera färgnyanser?

Tre foton på vita ranunkler får avsluta. Själv ska jag förflytta mig till en skidskyttestafett. Heja de duktiga svenska tjejerna. 🙂

Komma närmare

Det börjar närma sig Solveigs födelsedag. I dessa tider passar det bäst att skicka efter presenter. Eftersom min gamla favoritstad i Sverige, Umeå, var snabba med leveransen dök varan upp tidigare än beräknat.

Eftersom Solveig jobbar som speciallärare har hon jullov. Då passade det utmärkt att hon fick en present några dagar i förskott.

Kanske har du som bloggbesökare redan förstått vilket sorts ”hårt paket” hon fick, ett macro objektiv (makro).
Perfekt tillfälle för henne att börja testa och prova olika metoder. Först ut blev våra orkidéer på hemmaplan.

Vi har båda orkidéer som en av våra absoluta favoriter. I flera år har vi året om köpt orkidéer i olika färger.

Numera bor de på balkongen under sommaren. Tidigare har de stått skuggigt i våra trädgårdar. Som tack ger de oss en andra eller tredje blomning när det är som gråast och tristast utomhus.