Grattis till en åttaåring

Idag för åtta år sedan startade jag denna blogg. Då hade jag ingen aning om vilken väg den skulle ta. Var säker på att den raka motorvägen inte var aktuell – varken då eller nu. Besökarna har kommit och gått genom åren. En del har stannat kvar och till och med följt med till https://wordpress.com/home/gotlanduppochner.com – som är förstachaufför sedan 190101. Men min målsättning att varje månad lägga in ett inlägg här, har jag än så länge lyckats med.

Var går gränserna?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En sak som jag nästan aldrig har med mig är läsglasögon. Jag anser att de krånglar till min verklighet. Som här. Solveig går in först i affären som vi inte besökt tidigare. Jag läser ”Hej alla barn”. Eller stod det hej Bosse?
”Ät gärna…” Självklart lyder jag. För jag har också varit barn.
Nu förstår jag inte varför vi inte ska dit till den affären fler gånger. 😉 Visserligen halkade jag på ett bananskal. Insåg inte att de fräschare frukterna i granndiskarna inte ingick i kampanjen och det var dumt att be en expedit att få låna en vass kniv som… 😉
Nåväl. Jag får inta frukoststund på hemmaplan.

Märk väl att inlägget ligger i kategorin LITE GALET!!!  Samtidigt finns det ett seriöst allvar med i ”fruktsalladen”. För min spontana första tanke var häftigt. Sedan tänkte jag vidare på allt möjligt och när jag ser bilden just nu är jag mer sugen på en banan till vänster än de med bruna skal i…

Från vackert till tragedi och nu …

https://bosseliden.wordpress.com/2014/07/05/blind-pa-hemmaplan/

https://bosseliden.wordpress.com/2018/05/03/maste-beratta-sanningen/

Gå in på de här två länkarna och läs de korta texterna som jag vädrat i kategorin ”Små funderingar”.

Det är viktigt att aldrig ge upp. Något sorgligt kan vändas till något fint. För egentligen gick jag in på loppisen för att leta efter fler Anders Knutas böcker. Då på en hylla stod den där. En släkting. ❤

Givetvis fick den följa med hem. Trots att vi saknar en egen trädgård på ön. Sköldpaddan kan få bo med ”mamma” på balkongen till våren. Nu behöver den mycket värme och omsorg och bor med andra ”blåsaker” på fönsterbrädan i sovrummet. ❤

Jag hittade några begagnade Jungstedt-böcker och saknar därmed endast två stycken i serien om Knutas. Nu återstår det att se om Anders Knutas har någon chans mot Kurt Wallanderserien i min kommande Gotlandsblogg. Jag tvivlar innan start. Det kommer att bli svårt att vinna den matchen. För de elva blogginläggen om ”Fridolfs konditori fikaren” är mina klart populäraste inlägg och de besöks fortfarande regelbundet enligt statistiken bakom den offentliga ridån. Andra blogginlägg; roliga, tramsiga, seriösa m.m. är oftast dagsländor. Sorgligt tycker jag ibland. Men jag var naiv i början och visste inte ens att en blogg är som en dagbok.
”Rätt taggord” har stor betydelse. Jag lärde mig det snabbt i starten. För att testa det smög jag in The Beatles för att se vad som hände i statistiken. Tror inte det hände något alls. 🙂 Frågan är vad som kommer att hända härnäst… 😉 Förutom att jag varje sekund blir en sekund äldre, eller var det klokare… dummare?

Saknar er

Först trodde jag vi skulle ha en trevlig familjestund där jag gick runt och njöt av sensommarvädret, sent på kvällen. Flanerade tryggt bland kända Stockholmskvarter. Drabbades av nostalgikickar då och då.

Okej, det var behagligt de första femton varven. Innan jag blev blå om hela kroppen. Se bild. 😀

Orsaken var att Lizette började köpa gröna hus och därefter blev det röda hotell. Inte bara på de fruktade gatorna Norrmalmstorg och Centrum. Utan även på andra sidan Gå. Jag hann knappt få min ”rundvarvslön” på 4 000 kr innan …
”Pappa! Vet du att du får betala 40 000 kronor om du hamnar på Norrmalmstorg nästa gång?”
”Tack för upplysningen. Du kommer inte att få veckopeng imorgon.”

Jag fick ingen ro i kroppen, började trånande längta till en lugn stund i fängelset.
Då dök idén med elkablarna upp i bakhuvudet. ”Ta loss. Sätta fast. Ta loss en stund till …”
Berätta nu inte för Solveig. Hon uppskattar inte sådant Bossebus.  😉

Här sitter Monopolmästaren till vänster. ❤

Den andra skruttan hämtade vi på flygplatsen samma dag. Från början var hon riktigt snäll. Problemen började först när jag läste denna viktiga information.
”Jennifer! Kom nu och håll mamma och pappa i handen. Här är farligt att gå ensam. Du får inte…”

Små barn – små bekymmer.
Endast 22 år – större bekymmer. 😉

Jag saknar er Lizette och Jennifer. ❤ Har ingen att leka med. Mamma jobbar med en kurs i biblioteksrummet. Men om två veckor kommer förhoppningsvis kameran och extraobjektivet som jag beställde igår. Då har jag inte tid med er. 😉

Ps. Jag önskar alla bloggbesökare en fin hösthelg. 🙂

Det börjar gå troll i det här

Jag och Solveig satt i soffan och njöt av Let´s Dance igår. Daniel är en av våra personliga favoriter. Han hade gärna fått komma hem till oss och träffa vår äldsta dotter. ❤  På tal om Jennifer. Hon kom upp i trappan och undrade vad som hänt hennes ukulele. Därför har vi ingen aning hur Svan dansade sin vals. Istället började vi granska våra besök under dagen i Jennifers rum. Själv hade hon varit i Helsingborg på sin praktik på djursjukhuset.

När J började studera i Uppsala fick pianot stanna hemma. Istället köpte hon en söt ukulele och började lira på den och sjunga upptill. Nu såg instrumentet ut så här. 😦

Vittnesbåset:
Jag hade under förmiddagen letat efter en namnskylt, under tiden som jag pratade i mobilen. I Jennifers rum hittade jag Lizettes skylt som hon behövde när hon strax ankom till Ystad och skulle ta ett pass på MacDonalds. Solveig berättade att hon var med bakom min rygg och därmed mitt alibi för att jag var oskyldig. 🙂
Solveig hade under dagen varit inne och bäddat rent i J säng. Hon hade inte gått emot instrumentet som stod uppställt mot en byrå. Det låg dessutom i ett fodral. Märkligt.

Här någonstans dansade min fantasi iväg till det där hemska som hände … (se förra inlägget) Kan det handla om hämnd från en hel släkt sköldpaddor? I så fall riktat mot fel person. Vad kommer att hända nästa gång. Hjälp!!! Tror jag undviker trädgården när det är mörkt. 😉 Nu ska vi åka och köpa massor av blommor och beställa en diskmaskin. Inte i samma affär. Vad ska du göra idag?

Måste berätta sanningen


Det sägs att det är bäst att berätta sanningen direkt. Nu har det gått fyra dagar sedan jag klippte gräsmattan och det börjar redan växa mossa på händelsen.

Jag vågade inte berätta i måndags för mamman vad som hände. På nätterna har jag drömt mardrömmar om det höga ljudet när livet tog tvärt slut. Ändå var jag säker på att jag höll ett visst avstånd. Vänta lite. På fotot ser du vem som är skurken. Stygga igelkotten såklart. Kolla minen. Odjuret måste ha puttat ut den lilla stackars sköldpaddsungen. Mitt samvete är vitt som påsksnön för några veckor sedan.

Grannen befann sig i sin trädgård och måste ha undrat. Själv låtsades jag som om det regnade. Hade det blivit ett annat slut om ungen hade haft trädgårdshjälm på sig? Det är lätt att vara efterklok. 😉

Det skulle kunna gå att klistra ihop bitarna. Låtsas som inget hänt. Eller kommer hon att stöta ut sitt udda klisterbarn? Bara inte Solveig ringer djurpolisen. 🙂

Kommer du ihåg min glädje för fyra år sedan? Annars kan du läsa den korta texten och se bilderna i länken här under.
Nu skäms jag rejält. Klantiga gamla gubbe. Hade det funnits ångersekund…

https://bosseliden.wordpress.com/2014/07/05/blind-pa-hemmaplan/

 

 

Så mycket sss på en gång

Visst är det vackert med sorkidéer? 😉

Det var länge sedan jag skrev något i kategorin ”Små sunderingar”.
Mina kategoriers begynnelsebokstav, som du kan se i höger spalt, har en stor tonvikt åt S. Inte mindre än 10 stycken av dem börjar med just den bokstaven. Är det slump eller sillfällighet?
Vid en granskning av mina sju senaste inlägg … börjar fyra stycken med S. Det känns som jag kört ”bloggfast”. Suger. 🙂

Kan jag ha drabbats av sjukdomen siabetes? Ska svida sirapssött.
Sex små späda strumasjuka småländska svarta sotare smet svärande snabbt & svängigt söderut.
Senile söderkisen stirrade sicksack.
Snigeln släppte slemmet sakta.
”Ska snart sluta skriva slarvtexter socialt”, sa Sebastian.

Ps. Är det någon som vill försöka hitta på en mening där alla ord börjar på samma bokstav? Det går lika bra med en kort som en lång mening. Häng på i en kommentar. Välj en egen bokstav. Ethel är säkert en fena på detta. Allitteration kallas det med en tjusig term.

Trevlig helg önskar jag alla bloggbesökare. ❤

Matematik när den är som bäst

Allt regnande och blåsande sliter även på en inomhusperson som slipper bli blöt.
Jag tittade upp mot bröllopskorten (inte dessa) och sa till Solveig att vi borde hitta på något skoj på bröllopsdagen nästa månad. Åka och fira som vi brukar ha som tradition. Min fru kom med några förslag men tystnade när jag började prata matematik.
”Solveig! Har du tänkt på en sak? Du är faktiskt mer än dubbelt så gammal nu, än du var på det där fotot. Medan jag har flera år kvar tills jag ens är dubbelt så gammal som jag var då.”
”Så du menar att du blivit yngre än jag?”
”Jäpp! Både på insidan, utsidan och sanningsenligt.”
”Vilken månad är du i egentligen?” sa hon retfullt och nöp i min vältrimmade medelåldersmage. ”Hinner vi hem innan det är dags?” 😉

Erkänner – jag har gått efter utsidan först

dsc_00710012

Måste erkänna att det hänt x antal gånger att jag gått efter utsidan först och kanske har jag inte helt blivit av med den vanan/ovanan. Men här var det inte så. Jag ville ha den här skivan och längtade efter att studsa upp och dansa och bli diskoglad. När jag tog fram singeln från fodralet var det en extra bonus att den inte var svart som alla andra skivor alltid varit. Jättetufft.

dsc_00250070

Samma här. Frestelsen att få sätta tänderna i äpplet var orsaken till att denna tavla inhandlades för att pryda min första lägenhetsvägg. För det handlade väl inte om hatten?  🙂
Självklart ville jag trösta det ledsna äpplet med de två tårarna på skalet. Även äpplen med hårda skal på utsidan kan ha ömtåliga inre känslor.

Du har väl alltid fattat rätt beslut och gått efter insidan först?

Optiskt mirakel

När jag letade efter spännande uppgifter inför min finalfråga i poängjakten snubblade jag över många spännande saker som jag totalt glömt bort. Ibland visste jag inte varför jag sparat prylarna. Andra gånger sköljde nostalgiska vindar över mig. <3.
Kanske får ni se några av minna minnen här i framtiden. Troligtvis inte alla.  😉

Denna uppgift var jag tvungen att testa igen. Nu är det din tur:
Stirra i 30 sekunder på prickarna i mitten och blunda direkt därefter. Vad ser du efter några sekunder? Hur kan detta vara möjligt?

0040003