Måste erkänna att det hänt x antal gånger att jag gått efter utsidan först och kanske har jag inte helt blivit av med den vanan/ovanan. Men här var det inte så. Jag ville ha den här skivan och längtade efter att studsa upp och dansa och bli diskoglad. När jag tog fram singeln från fodralet var det en extra bonus att den inte var svart som alla andra skivor alltid varit. Jättetufft.
Samma här. Frestelsen att få sätta tänderna i äpplet var orsaken till att denna tavla inhandlades för att pryda min första lägenhetsvägg. För det handlade väl inte om hatten? 🙂
Självklart ville jag trösta det ledsna äpplet med de två tårarna på skalet. Även äpplen med hårda skal på utsidan kan ha ömtåliga inre känslor.
Du har väl alltid fattat rätt beslut och gått efter insidan först?
Bloggäventyr med Bosse Lidén 