Tredje boken i serien om Kurt Wallander; ”Den vita lejoninnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) under året och fira att det 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

”Väl på sjukhuset i Johannesburg konstaterades att jag hade en aggressiv gulsot. Jag låg på sjukhuset och tänkte ut historien på nätterna. När jag frisknat till och kunde åka hem till Maputo hade jag den i stort sett klar för mig. Om jag minns rätt skrev jag den sista sidan först. Det var dit jag skulle.”                                                                                                                                          Henning Mankell

Han for ut till Kåseberga och satt en stund på höjden och såg ut över havet.

Tredje boken i Wallandersviten:
Den vita lejoninnan, 1993, 480 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The White Lioness. Publicerad i 28 länder.

Personligt:
Sidantalet har växt sedan de två andra böckerna. En tredje och fjärde skrivvariant har använts. Parallellhandling mellan Sydafrika och Sverige. Dåtid och nutid. Precis som i de två föregående böckerna gör Mankell det med stil och på ett övertygande mästerligt sätt. Samtidigt bjuds läsaren på en lektion i Sydafrikas mörka historia.

Tidsintervall:
Prolog i Sydafrika 1918. Startdatum, 24 april 1992, Ystad. Slutdatum 12 juni 1992, Kapstaden.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Förste Kriminalkommissarie.

Familj:
Linda. Dotter. Läser fortfarande på en folkhögskola i Bromma.
Kristina. Syster som bor i Stockholm.
Karl Wallander. Far. 80 år. Ska gifta sig d. 20 juni med hemhjälpen.
Gertrud Andersson. 50 år. Kommande hustru till Karl Wallander.

Kollegor:
Otto Björk. Polismästare.
Martinson. Yngre polisman. Slarvig, impulsiv, skarpsinnig.
Ebba. Receptionist och alltiallo.
Karl Evert Svedberg. Spelar en betydligt större roll i denna bok.
Peters och Norén. Delar patrullbil. De både ser märkliga saker och missar stort, när de blir lurade bort från sin vaktposition.
Sven Nyberg. En skicklig polistekniker som kommit från Malmö några månader tidigare. Tvär och svår att få muntlig kontakt med.
Per Åkesson. Åklagare som är tillbaka efter sin tjänstledighet.
Hansson. Brutit benet och har paus också i denna bok från huvud-äventyret.
Engman. Polisaspirant som ersatt Näslund eftersom denne flyttat tillbaka till Gotland.

Svedberg gick in i ICA-butiken, visade sin legitimation och bad att få tala med föreståndaren för att få reda på om en ovanligt fet person varit inne och handlat i affären den senaste tiden. 

Personer utanför polishuset:
Sten Widén. Vän till Kurt. Driver hästgård. Förtjust i starka drycker, cigarrcigaretter och unga kvinnor. Denna gång bor det en Ulrika och en Kristina på hästgården. Sten har börjat sjunga igen. Tar större plats i denna tredje bok.
Kommissarie Lovén. Polishögkvarteret på Kungsholmen.
Pastor Turesson i Metodistkyrkan i Ystad.
Robert Åkerblom. Orolig mäklare.
Stig Gustafson. F.d. maskinist på en Polenfärja. Bor i Lomma.
Peter Edler. Brandman. Har en hel del att släcka denna gång.
Morell. Ökänd hälare i Malmö som även börjat med lånerörelse.
Peter Hansson. 23-årig tjuv. Född i Hörby. Gick rejält på pumpen. 😉
Alfred Hansson. Vollsjö. En morgontrött lackerare.
Annika Hagström. En kassörska med blick för riktigt feta personer och med polisdrömmar.
Paul Jörgensen. Fiskare från Dragör.
Anatoli Konovalenko. En rysk rasist som hatar demokrati.
Vladimir & Tania Rykoff. Bor i Hallunda.
Victor Mabasha, Ben Travis, Jan Kleyn, Franz Malan, Nelson Mandela, President de Klerk, utrikesminister Botha, Pieter van Heerden, Sikosi Tsiki, Samuel de Beer, Georg Scheepers, Judith Scheepers, Miranda & Matilda, Kommissarie Borstlap i Sydafrika.

Han kom fram till torget och funderade på var han skulle äta. I ett anfall av spendersamhet bestämde han sig för Continental. Han gick Hamngatan ner, stannade ett ögonblick vid lampaffärens skyltfönster.

Continentals bokade bord Matsalen var nästan tom. Ett ögonblick ångrade han sig. Att sitta ensam med sig själv i en övergiven matsal föreföll honom alltför ödsligt. Men sedan satte han sig i alla fall. Han hade bestämt sig och orkade inte ändra sig.

Klockan var halv elva när han lämnade restaurangen. Han var då rejält onykter och hade ingen tanke på att gå hem och lägga sig. Han gick till taxistationen mitt emot Busstorget och for till den enda dansrestaurangen som fanns i staden.

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Blev ögonblickligen förälskad i alla kvinnor han dansade med. Orsak Svensktoppsmusik och all whisky innanför västern. 😉

Fyllesamtal till Baiba Liepa mitt i natten.

Ett sent samtal till BL där han berättade allt hemskt som hänt och som hände just nu.

Den här gången skickade han iväg ett detaljerat, personligt och ärligt brev till Baiba.

Kurts bil:
En Peugeot för ovanlighetens skull.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han berättade inte om handbojorna för kollegerna.

Han håller ofta inne med information. Likadant när han var i Stockholm ihop med Lovén. Han bedriver sin egen spaning. Får till slut ljuga för sina kolleger för att få ihop ett pussel av en falsk sanning. Han använder sig av okonventionella former i sitt umgänge med misstänkta eller överbevisade brottslingar.

På sitt eget jobb förfalskar han ett pass till en brottsling. Skyddar honom i sin privata lägenhet och samlar på sig ännu mer stoff som han aldrig kan berätta om för någon annan.
Även Svedberg dras till slut med i hemlighetskarusellen och sjukanmäler sig för att kunna bedriva privat spaning.

Kurts hälsa:
Alltför mycket dricka, långa arbetspass, fel sorts mat, ingen motion och brist på kärlek gör inte Kurts kropp något gott. Kulmen kommer efter några intensiva pressande dygn och där Kurt i självförsvar måste döda för att överleva.

Onsdagen den 10 juni 1992 blev Kurt Wallander sjukskriven med omedelbar verkan. Diagnos: Allvarlig depression. Efter några månader var det många av hans kollegor som började tro att han aldrig skulle komma tillbaka.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Det kommer aldrig att finnas ett bra sätt för poliser att framföra budskap om det plötsligt inträffade dödsfallet.” sa Rydberg några månader innan han själv dog.

”Var människa ha sin utmätta tid.”

”Ska du segla till Västindien, så se till att du aldrig kommer tillbaka”, svarade Rydberg ironiskt. ”Man kan inte resa ifrån sig själv.”

”Du kommer att vara polis så länge du lever.”

Nyckelspår & Villospår:
Svart finger, handbojor, mercedes, 9 mm Astra Constable, Sydafrika, Ryssland, Metodistkyrka, KGB, brunn, sprängt hus, askfat av glas och avklippt hår som är alltför bekant för Kurt Wallander.

Kopplingar till tidigare böcker:
Mindes att han kört samma väg en morgon två år tidigare, då ett äldre lantbrukarpar hade dödats på en avsides belägen gård. Han rös till vid minnet. (Mördare utan ansikte)

Unga människor har ofta bra minne, sa Wallander och tänkte på en bankkassörska han haft stor glädje av vid en utredning några år tidigare. (Mördare utan ansikte)

När han kom till Mossby Strand körde han ner till den övergivna parkeringsplatsen … Tänkte på gummiflotten som hade flutit i land just här, med två döda män. (Hundarna i Riga)

”Det skadar inte att du besöker en kyrka då och då”, sa Ebba. Wallander tänkte på de nätter han hade tillbringat med Baiba Liepa i en kyrka i Riga året innan. (Hundarna i Riga)

Varje morgon påminde han sig den gången året innan då han vaknat på natten, kallsvettig, och trodde att han drabbats av en hjärtattack. (Hundarna i Riga)

Där fanns ett kafé som hade öppet om sommaren. Ungefär ett år tidigare hade han suttit där och skrivit ett brev till Baiba Liepa i Riga… som han rivit sönder. (Hundarna i Riga)

Grodor i boken:
Ett: Det står några gånger att han är 44 år och känner sig gammal. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 45 år 30 januari 1992.
Två: Gertrud Andersson har jobbat 2 år hos Kurts far. Inte 1 år som det står i denna bok.
Tre: Nätter i en kyrka i Riga ska vara NATT om man ska vara petnoga.  😉
Fyra: Rydberg, den förra kollegan, som nu varit död i snart två år. Rätt ska vara 15 månader.
Fem: Återigen år som den gode Mankell slarvar med. Det är inte fem år sedan skilsmässan från Mona. Hon gick ifrån honom i oktober 1989. Rätt är 2.5 år.
Sex: Senast han träffade Sten Widén var för över ett år sedan. Bättre skrivit över två år sedan.

Kuriosa:
Kurt Wallander hade en återkommande dagdröm som han misstänkte att han delade med många människor. Han drömde att han begick en bankkupp som skulle slå världen med häpnad.
E 14 gällde fortfarande som vägnamn liksom ring 90 000 och ringa nummerupplysningen.
Regementet finns kvar i Ystad med sina befäl och rekryter.
Biltelefoner i polisbilen med möjlighet att slå om till högtalare. Ett stort steg framåt. Annars hade de ibland kontakt med varandra via walkie-talkies

För första gången berättade Kurt om sina två resor till Riga för någon. Detta gjorde han för sin dotter Linda i kafévagnen på ett tåg.

Den 15 maj 1992 gick Otto Björk till sitt rum för att skicka ut en efterlysning och rikslarm efter sin kollega och vän, kommissarie Kurt Wallander.

Sten Widén är kanske den enda riktiga vän jag någonsin haft, tänkte Kurt.

Karl Evert Svedberg hade en gång i tidernas begynnelse blivit polis av ett enda skäl, som han dessutom försökte hemlighålla. Han led av en svårartad mörkerrädsla. Med att bli polis föreställde han sig att mörkerrädslan skulle bekämpas genom att han stärkte sitt personliga mod.

Fars tavlor:
Han hade övergivit sitt eviga tema, landskapet i kvällssol, med eller utan tjädertupp i bildens framkant. Nu stod han och målade ett annat landskap, mörkare, mer kaotiskt.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
Det finns två sorters faror. Den ena utsätter man sig för. Den andra utsätts man för.

Jag vill träffa min dotter, tänkte han. Jag saknar henne ibland så att det gör ont.

Hos honom kan jag inte utläsa var en sanning upphör och en lögn tar vid.

En berättelse är en resa som aldrig har nåt slut.

Han sa att Sydafrika är en gök som ofta lägger ägg i andras reden. Efteråt tänkte han att han hade fått en dotter som såg rakt igenom honom.

En hårsmån från döden ännu en gång, tänkte han. Nu har jag knappast några fribiljetter kvar i mitt liv.

Hans inre almanacka var tom.

Mitt på golvet stod en helt ny musikanläggning. På ovansidan av CD-spelaren låg ett kort. Med önskan om god bättring och välkommen tillbaka. Dina kollegor.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Som vanligt kliade sig Svedberg på flinten och tycktes tankspritt leta efter det hår som var försvunnet.

Nån gång ska jag sammanställa en bok som ska heta Folk Som Vill Hjälpa Polisen. Den kommer att göra mig rik.

Han slet av sig alla kläder och ställde sig naken framför hallspegeln. ”Kurt Wallander”, sa han högt. ”Här har du ditt liv.”

Privat sorg:
I journalen stod det: Depressionen hade enligt patienten börjat över en kopp kaffe på polishuset i Kalmar medan en man låg och brann upp på en bro.

 

På Turistbyrån i Ystad hyrde Rykoff ett hus som låg nordost om Ystad, mot Tomelillahållet. Husets läge kunde ha varit bättre. Men intill ägorna fanns ett övergivet grustag som kunde användas till skjutövningarna.

Antal mord/dödsfall:
18 st.

När han hade stått uppe på övningsfältet, omgiven av de osynliga fåren, och allt hade varit över, hade han inte haft en enda klar tanke i huvudet. Han visste att Victor Mabasha var död, att han själv hade dödat en människa och att Konovalenko ännu en gång var borta, uppslukad av allt det vita som omslöt dem.

Antal urdruckna kaffekoppar:
57 st.
Bosse nörd kunde inte låta bli denna gång heller.

Foto från Lidéns Samlingsmuseum.

Bosse Lidéns betyg:
5/5  😀

Sista två meningarna:
Han var inte i första hand boer, en vit man.
Han var afrikan.

Fastighetsmäklare Louise Åkerblom lämnade Sparbanken i Skurup strax efter klockan tre på fredagseftermiddagen den 24 april. Hon blev stående ett ögonblick och drog ner den friska luften i lungorna, medan hon funderade på vad hon skulle göra. Mest av allt hade hon lust att avsluta sin arbetsdag redan nu och köra direkt hem till Ystad.”

Baksidestext:
Fredagen den 24 april 1992 på eftermiddagen försvinner fastighetsmäklare Louise Åkerblom spårlöst från sitt hem i Ystad. Samtidigt, på andra sidan jordklotet, planerar en grupp fanatiska boer i Sydafrika ett attentat mot en ledande politiker för att stoppa demokratiseringsprocessen. När kriminalkommissarie Kurt Wallander kopplas in på fallet med den försvunna mäklaren förstår han att det inte är fråga om ett rutinärende. Louise Åkerblom är till synes lyckligt gift, har två barn och tillhör metodistkyrkan. Ingenting blir heller lättare när det visar sig att hon blivit brutalt mördad och man hittar ett avskuret svart finger på brottsplatsen. Kurt Wallander står inför sin hittills mest komplicerade uppgift. När han skönjer sambanden med konspirationen i Sydafrika växer hans känsla av otillräcklighet. Det är inte bara några få personers väl och ve som är beroende av att han snabbt kan lösa mordgåtan. Nej, nu ligger hundratusentals människors öden i händerna på kriminalkommissarien från Ystad …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Österlen har öppnat porten till säsongens smörgåsbord

Det blev två turer till Österlen i påsk. ❤
På Långfredagen var det extra trevligt när båda döttrarna var lediga och följde med. Först var jag lite missnöjd med att det inte var tillräckligt stark dimma när jag skulle ta foto till min Wallanderhyllning. Nu när det ändå var uselt utflyktsväder. 😉

Ale Stenar lockade inte i duggregnet och vinden var inte att leka med.

Med bilar och människor vi mötte. Det var som om det var mitt i sommaren. Bara det kyliga vädret skvallrade om motsatsen.
Orsaken till trängseln var konstrundan som anordnades för 49:e gången. Nästa år kommer det att firas rejält. Ulf Lundell i Simrishamn och Gynning på Saltan är också i år de stora dragplåstren. Carolina överraskade med svartvita alster bland sina färgstarka andra motiv. Nytt för i år var att de hade en vakt som höll reda på trycket.

Mina tre damer försvann frusna iväg och lämnade mig kvar hos en ny kompis. 

Vi hade sett fram emot att Kåsessons café och lanthandel i Kåseberga skulle öppna för säsongen. Jag hade upptäckt deras hemsida och vi har gått förbi huset i höstas & vintras några gånger.

Jag gillar dessa burkar från HAUBT LAKRITS. Däremot tyckte vi sötsakerna smakade gammalt. På hemmaplan såg jag att det stod bäst före 5 april 2016. Nästa gång jag köper dyra godsaker kommer jag att läsa på extra när det gäller detaljerna. 🙂

Alla fyra valde samma lunch. Medan jag tittade på tavlor både här och där betalade Solveig det inköpta.

Eftersom det också är en lanthandel fanns där flera spännande saker i utbudet.

Det är tur att det oftast inte är tillåtet att fotografera bland konstnärernas alster. För detta blev den sista bilden med systemkameran.
Jag hade glömt ladda batteriet.  😦
Dessutom upptäckte jag att någon varit och provsmakat på min goda lasagne.

Jag satt vid fönstret och det var inte svårt att räkna ut hur det gått till. Frågan var bara vem av de söta som var mest skyldig. Jag letade upp mobilen och tog ett kort som bevis inför Påskpolisen. Vem tycker du har ost eller köttfärs runt näbben?

På Påskdagen (idag) var bara jag och min gamla klasskamrat Solveig med på utflykten. Vi fick sol, men vindarna var inte att leka med. Jag föredrar när det är påsk i mitten av april.
Hagestad naturreservat har en speciell plats i mitt hjärta. Helst havsremsan med tanke på framsidan på min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. ❤ ❤ ❤

Det var för kallt och vi hade för lite kläder med oss för en promenad längs vattnet. Därför sökte vi skydd bland tallarna. När vi gått ett tag nådde vi Löderups camping.
Jag vet inte vad jag tycker om den nya trenden. Att de bygger uppåt för att få plats med alla husvagnar. Tänk om någon har en udda natthobby och går i sömnen. Vad händer då? Ja, ja. Jag vet att man kan låsa från insidan, stoppa nyckeln under tungan eller kudden och att det teoretiskt är möjligt att ha hjälm på huvudet. 😉

Inte ens mina badbyxor skulle vilja hänga och frysa med nyporna i tyget.

Men om några veckor är allt möjligt. Vi skippade fika på favoritfiket. Där var knökat med bilar och de hade inga lediga trädgrensparkeringar så långt mitt fantasiöga kunde se. Det gick lika bra med Solveigs goda morotskaka till kaffet på hemmaplan. Det värmde gott med den svarta drycken i våra frusna kroppar. Snart ska jag se på Mästarnas Mästare. Hoppas du som tittat in här har haft en trevlig påsk. Välkommen tillbaka. 😀
Bossekram

 

Är det så illa som det står?

Bilden tog jag julafton 2015 som jag skrev i förra inlägget. Gissa om jag blev paff när vi kom hem igår påskafton 2016 och såg bilen som var på besök hos de nya grannana. Vilket sammanträffande. Inte samma bil, men samma tre bokstäver på skylten. 😀

Jag skulle känna mig otrygg om jag hade en sådan bil. Varje gång som jag satte nycklarna i tändningslåset skulle de mörka hösttankarna dyka upp som ett brev på posten. Ska bilen starta? Talar skylttexten en tyst sanning? I sportsammanhang är det mer ett konstaterande. Skidåkaren, friidrottaren, skidskytten m.m. kom inte till start i tävlingen av någon anledning. DID NOT START.  😀

Solveig som har ett sportintresse som inte brinner, förstod inte varför jag slängde upp kameran, skrattade under tiden och tog kort så nära husknuten och funderade på en häftig bloggtävlingsbild mitt på julafton.
”Vem vill ha en bil som inte startar?”
Du bloggbesökare får ha en bra fortsättning på påsken. Vi ska ta en ny tur till Österlen och hoppas vi slipper Wallanderdimman idag.

Ps. Nu är hjälpen på plats när det gäller filmkyssarna. De som inte svarat tidigare får en chans. Får givetvis bara lämna 3 st filmtitlar. Det räcker med de tre titlarna i svaret. Det rör sig om filmerna H, K, Q, S, T, Z, Å och Ö. Rätt svar ger 1 poäng för varje film. Hoppas någon tar chansen. 🙂

200 000 visningar – bloggtävling såklart!

Jag såg i högermarginalen att det var läge att ställa till med årets första bloggtävling. Hoppas ”firandet” inträffar ikväll eller imorgon bitti. 😀

Eftersom jag haft tävling när min blogg nått gränserna 10 000 visningar, 20 000, 25 000, 30 000, 50 000 och 100 000 visningar tyckte jag det passade bra att ha en vid 200 000 visningar. Förra året körde jag ju istället med ”Månadens tävling.”

Är du redo? Vill du vinna en Trisslott eller liknande lott?
Kom då med förklaringen till att jag tog detta kort under en promenad längs med havet, julafton 2015.
Solveig undrade varför jag skulle ta kort just då. Småskrattande förklarade jag skälet för henne och att jag skulle ha det till en bloggtävling i framtiden.
Kanhända har jag sjuk humor. Svaret finns någonstans på bilden.
En chans för varje bloggbesökare.
Helst vill jag inte behålla lotten själv. Därför kommer jag att förenkla efter ca ett dygn om inte rätt svar kommit in. Detta gäller för de som inte svarat tidigare. På Påskdagen kommer det rätta svaret.

Den som först lämnar rätt svar i en kommentar vinner. Lycka till! 😀

Dags för mig att förenkla för de som INTE har gissat tidigare.
Givetvis skulle kommentaren kunnat bestå av en längre lustig utläggning på svenska. Domaren är annars fullständigt nöjd med endast tre korta ord på engelska. 😀
Glöm inte att ställa fram klockorna vid sängdags.

 

Filmkyssar på duken

Jag har aldrig kyssts på en hästrygg. Har du? Det ser romantiskt ut. ❤

Klockan kvart i tre på natten, högt upp framför en offentlig klocka. Eftersom båda i filmen hade cancer och skulle dö var det kanske läge att släppa på alla hämningar och leva helt ut.

Om jag gräver i ungdomens skafferi minns jag vagt att det hänt att jag ägnat mig åt filmkyssar i mörkret i biosalongen och totalt glömt bort att titta på filmduken. Säkert bara en gång. Eller var det nittionio gånger? Hur många filmer har jag missat, trots att jag betalat biljett? Det är livsfarligt när jag börjar tänka på någon busig aktivitet som jag ägnat mig åt på stenåldern. Plötsligt blir det ett stickspår. Undra varför jag började tänka på Totte Wallins klassiker ”Ryska posten” precis nu …

Skärpning. Ordning och reda i klassen.

Dags för TOLFTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängning klockan 20.00 Annandag påsk)

En uppgift som börjar och slutar här på min blogg. Det är en av få likheter med de tio filmhundarna i fjärde uppgiften. Jag har precis som då stannat DVD-filmer och tagit kort med systemkameran. Den här gången på tjugosju filmkyssar. Kyssarna har fått en bokstav var, över fotot. Eftersom det gick alldeles för enkelt för er förra gången har jag höjt ribban och försökt göra bilderna så suddiga som möjligt.  😉  Skojar bara. Det är inte lätt att få en skärpa i det läget. Jag fick stundtals göra många omtagningar. Undra hur många försök skådisarna fick göra? De kanske fejkade och hostade bara för att få uppleva närheten fler gånger. Ja, ja. De kysser inte varandra på riktigt. Klart de inte gör. Vad skulle deras män, fruar, pojkvänner, flickvänner, mammor och pappor tycka då?
Ett tag för jättelänge sedan hade jag en notis i min plånbok. Där stod det hur många miljoner bakterier som byttes vid varje kyss. Varför hade jag lappen där? Som en slags munkondom. Vilket häftigt ord. Det blev inte ens rött under. Då var det alltså inte jag som tillverkade ordet. Synd på ett vis.

Viktigt:
Du får bara lämna en kommentar och bara chansa på högst TRE stycken filmer. Resten får du snällt lämna till dina lekkompisar. 🙂
Skriv ex:
A = Filmens namn
L = Filmens namn
P = Filmens namn

OBS! Bokstaven I/i är inte med bland alternativen. Beror inte på att jag glömt alfabetet eller slarvat. Orsak = Den kan förväxlas med lilla l.

Den som först skriver rätt filmtitel till rätt bokstav får tre poäng för filmen. Så fort som jag har möjlighet att ”kolla av” blogginläggen kommer jag att dela ut poäng och skriva till filmens titel efter bokstaven över kyssen. Det betyder att just den filmen är tagen. Ett gott råd är att du själv läser eventuella tidigare inlämnade kommentarer, som jag ännu inte läst och hunnit svara och redovisa. Det är påsk och jag är inte alltid nära bloggen.

När det är ungefär 1 dag kvar av poängleken förenklar jag de filmkyssar som eventuellt finns kvar. (Om ni är lika framgångsrika och duktiga som med filmhundarna finns det inga lediga poäng kvar.) Jag kommer då att skriva de 2-3 första bokstäverna i filmens titel. En liten hjälp till de som INTE lämnat någon kommentar. Den stora frågan är vilken taktik du kommer att välja:
A: Satsa snabbt på 3 kyssar som du tror du kan få 3 poäng var för?
B: Vänta tills det är ca 1 dag kvar och då få 1 poäng för varje rätt svar?
Valet är ditt med dina TRE chanser. Först ska du ha hittat till detta blogginlägg.  😀

Som vanligt blir det inga minuspoäng. Du kan chansa vilt. Jag vill att hela filmtiteln ska stämma. Ett litet stavfel kan jag tolerera. Vissa filmer är lanserade med antingen engelsk eller svensk titel. Det går givetvis bra med vilket som helst i ditt svar. Lycka till!

A: Tjugosju pausade filmkyssar:
OBS! Lämna högst 3 filmförslag så jag slipper gå in och radera. För det är de tre första du lämnar, som deltar i leken. 😀

Poängfördelning:
Alla som deltar kommer att få mellan 0 till 9 poäng. Ett bra tillfälle för dem som inte varit med tidigare att hoppa på ”lektåget”. Det finns 81 poäng att fördela. Det ska bli spännande att se hur många poäng som blir kvar hos domaren och hur många du/ni tar hand om. Lycka till! ❤

58-7. Poäng som jag har delat ut – poäng som finns kvar.
Jag gissar på att det slutar med 69-12.  😉
Skapligt gissat.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.

Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar.  😀  Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 89 p.
2. Wiolettan, 88 p.
3. Ditte Akker, 84 p.
4. Znogge, 79 p.
5. Gunilla Wahlberg, 75 p.
6. Ethel Hedström, 69 p.
7. Anki, 67 p.
8. Villa Herberts, 64 p.
9. Kersti, 52 p.
10. Sanna, 51 p.

11. Comsi Comsa, Mia, 49 p.
13. Sussie, 48 p.
14. GunBritt, 45 p.
15. Maria Bromander, 39 p.
16. Gunnel Moberg, 37 p.
17. Primrose, 34 p.
18. Lma, 27 p.
19. Gerd Lindblom, 20 p.
20. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
23. Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, Anne, 3 p.
29. Susie på Stjärnarve, 2 p.
30. Övriga 0 poäng.  🙂

Har gjort aktuell uppgift.

Titanic

The Holiday

Nätterna vid havet

Så som i Himmelen

Casablanca

Sliding doors

Kate och Leopold

Utanför din dörr

Kärlek på menyn

Love in Manhattan

Pretty woman

French Kiss

Tjejen som visste för mycket

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Allt om kärlek

En underbar dag

Mitt stora feta grekiska bröllop

När hjärtat blir varmt

Bortom alla ord

Du har mail

Gifta på låtsas

Message in the bottle

Crocodile Dundee

Engelska titeln: Before sunrise Svenska titeln: Bara en natt

Små citroner gula

I sista minuten

Den oemotståndliga Martha

Stort LYCKA TILL! Var snäll och lämna bara tre bidrag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jakten på en telefonkiosk

Hemma tillverkas det ofta olika smoothie med den där ”leksaksmaskinen” de har. Helst på sommaren. En av våra döttrar älskar att experimentera med olika ingredienser.
Inte hade jag en aning om de upplevelser som skulle träffa mig redan efter en proteindrink. Det var som att komma på besök på zoo.

Visst har jag sett rosa elefanter tidigare i mitt liv.

Men efter två stycken mangosmoothie såg jag plötsligt fem stycken blå …

Vad lätt det är att bli smoothieberonde. När jag svept tre drinkar började fyra stycken chi… nu börjar jag visst sluddra på bokstäverna. Skärp dig Bosse. Fyra stycken giraffer sjunga Franslåten i olika stämmor. ”If I were sorry.”

En väckarklocka började ringa i mitt huvud. Bäst jag letar upp en telefonkiosk och ringer till Solveig som har min mobil med på några intervjuer i Malmö, för hon ville ha både hängslen och livrem. Ska jag ta en till smooooothie eller ringa först? Vad svårt det är att hitta telefonkiosker. En vanlig kiosk hittade jag snabbt. Får jag poäng för den LekBosse? Det är kanske lättare att hitta dinosaurier? (inte värt att jag tittar i spegeln)  😉
Det var inte förrän jag lyfte näsan… otroligt fiffigt … om man lyfter näsan följer både blicken och ögonen med. Ungefär som ett Björn Ranelid ”Mirakel”. Vips hittade jag en telefonkiosk i Ystad. Bara man tänker uppåt väggarna går allt bra i livet. Vänta lite. Jag som är lite höjdrädd som Örjan. Nä. Nu får jag inte vara en fegis. Om jag använder mig av taktiken att inte titta neråt kommer det att gå bra. Tror du inte det? 😉 Annars får jag leta upp en påskkvast.  😀

Ps. vilken kick. Jag behövde verkligen bli hög som en giraff. 🙂

Ögonblick som stannar kvar

Vi har fortfarande minusgrader på nätterna. Frosten har gjort konstverk av spindelnätet. Om man har alla sina sinnen öppna och inte rusar genom livet kan man få se magiska ögonblick i vardagen. ❤

Är den ökända nyrika ”gryningspyromanen” redan utsläppt eller är det en fasadklättrare hos grannen? Min nyfikenhet fick ut mig från sovrumsdörren.

Andra saker händer då och då. Tänk vad många ögonblicksbilder som vi ser och kanske automatiskt bara registrerar lite svagt. Är vi stressade eller har tankarna på annat är det fullt möjligt att vi missar något intressant eller viktigt.

Jag berättade i ett ”Månadens kåseri” förra året om hur jag såg snabba bildsekvenser från mitt artonåriga liv, sekunderna innan min hjärna trodde att jag skulle dö. Undra vilka bilder som jag skulle sett i den här åldern, i en liknande situation. Av alla dessa ”extraår” finns det mycket mer att välja på. Både roliga och sorgliga saker. Tänk alla tusentals människor jag mött på min livsstig. Vilka hade fått plats i en sådan ytterst personlig kortfilm? Vilka hade fått plats i din? Här är länken till kåseriet:

Skyddsänglarna jobbade övertid

Någon gång är det den allra första gången som vi träffar en ny människa. Den här kompisen träffade jag i lördags. Minns du när du mötte din bästis första gången?

Ibland händer det något riktigt konstigt. Själv minns jag ett stjärnfall en mörk sommarkväll. Det pratar jag och Jennifer om fortfarande. För det var hon och jag som var ute på kvällspromenad i grannskapet.
Vissa ögonblick kan man drömma om eller önska ska ske. Jag skulle väldigt gärna vilja se ett norrsken live.
Igår eftermiddag såg jag min första blå scilla hos en granne. Härligt ögonblick som gjorde mig glad inombords. Det finns mycket att se fram emot när naturen vaknar till liv igen efter vinterdvalan. Jag är tacksam för att jag får vara med om detta en gång till. Inget som jag tar för givet längre. ❤

Jag hade själv tillverkat den stora garnbollen. Aldrig kommer jag att glömma vad som hände och vad som inte hände.
Vår första dotter Jennifer hade aldrig skrattat. Vi hade sett henne le, men det var allt. När jag satte bollen i rörelse kom det därför så oväntat. Flera skratt efter varandra som om hon kiknade. Aldrig tycktes hon få nog. Gissa om hennes föräldrar älskade henne extra just då.
På kvällen pratade jag med min mamma som skulle besöka oss i norr nästa dag. Sofia såg fram emot att få träffa sitt barnbarn och få lite ensamtid med henne.
Inget hände. Inte ens ett gulligt leende skymtades i ansiktet. Jennifer låg och tittade på garnbollen som åkte fram och tillbaka över henne och verkade likt en tonåring tycka att det var det töntigaste som hon sett på länge. Den sög antagligen.  😉
Allt går inte i repris i livet. Andra gånger kanske vi måste förtjäna det först. Vad vet lilla jag.

Stunden innan jag blir miljonär. Vi satt på Sveriges äldsta hotell i lördags och jag drömde om allt vi kunde göra för alla pengarna. Fem chanser kvar + extrachansen. Vad kan gå fel?  Bäst att sätta sig ner så jag inte glädjesvimmar. Det här kan inte gå fel.  🙂

Ibland har något hänt tidigare. Något som vi missat eller inte sett.
Det rörde sig inte om svart guld.

Jag undrade först vem som var den skyldige till te-högen. Sedan såg jag den skyldige som hade gömt sig bakom julgardinen. Han visade fram en svart tunga, när jag frågade om det var han som gjort det. Härligt skyldig. Familjefriden intakt. Jag var som vanligt oskyldig. 😉

Dags för ELFTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 23 mars.)

A. Detta speciella ögonblick händer en gång i timmen på kyrkklockor. Om du tar ett kort på en kyrkas klocka där bara en visare syns får du två poäng. (Det måste vara en kyrkklocka.)

Om du tar ett kort på ögonblicket då det bara lyser gult på trafikljuset får du också två poäng.

Får du med grönt eller rött blir det ”bara” en poäng för den fotouppgiften.

Lycka till med dessa två moment där du antagligen måste ”jobba” lite för att få uppleva ögonblicket/ögonblicken. Välkommen att läsa vidare. 😀

Fem egna saker:
Därutöver är det upp till dig vad du vill bjuda dina bloggtittare på. Du får välja både från gamla bilder/minnen och från saker som händer under dessa dagar som leken pågår. Inget kan vara fel när det gäller personliga ögonblick, stunder som kommer och som passerar förbi. Där en del intryck stannar kvar en tid i minnesskafferiet. Där ännu färre övervintrar i hela ditt liv. Både de goda och de sorgliga. Sida vid sida är kanske inte rätta sorteringen. Framför allt inte hand i hand. (Även om jag personligen oftast ironiskt kan driva med jobbiga saker). De värsta ögonblicken är nog inlåsta i en mörk hjärnkällare och vädras bara i down-lägen, eller när det är nödvändigt att gå vidare i livet.

Fem bilder behövs för att få ihop fem poäng. Om det finns en bild som berör mig extra mycket kan det bli två bonuspoäng till den bloggägaren. Håll alla era sinnen öppna för ögonblick runt hörnet. Eller gräv i bildarkivet om det känns bättre.

B: Lägg in ett inlägg med de en-sju bilderna på din blogg.

C: Skriv därefter en kommentar i detta inlägg.

D: Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbare se ditt blogginlägg. (Mina gamla bloggvänner har jag som favoriter så er kan jag nå.)

E: Du får poäng i mitt svar på din kommentar (eventuell bonuspoäng delar jag såklart bara ut när leken är stängd). Allt från 0-11 poäng. Två poäng för ”rätt” kyrkklocksbild. Två poäng för enbart gult sken på trafikljuset. Max fem poäng för egna ögonblick. Gamla som nya.

F: Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)

G: Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst.
Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.

Tjat tjat. Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar. 🙂
Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 80 p.
2. Wiolettan, 79 p.
3. Ditte Akker, 75 p.
4.  Znogge, 70 p.
5. Ethel Hedström, 69 p.
6. Anki, 67 p.
7. Gunilla Wahlberg, 66 p.
8. Villa Herberts, 63 p.
9. Kersti, 52 p.
10. Sanna, 51 p.

11. Comsi Comsa, Mia, 49 p.
13. Sussie, 48 p.
14. GunBritt, 45 p.
15. Maria Bromander, 39 p.
16. Gunnel Moberg, 34 p.
17. Primrose, 28 p.
18. Lma, 27 p.
19. Gerd Lindblom, 20 p.
20. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
23. Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, 3 p.
28. Susie på Stjärnarve, 2 p.
29. Övriga 0 poäng.  🙂

Blått namn = Har gjort aktuell uppgift. Denna färg= Ledare av leken

Här har du mina lekkompisars bidrag:
http://egopyret.blogspot.se/2016/03/bosse-lidens-tavling-ogonblick-som.html?showComment=1458462545467#c8180735298057118550

”Ögonblick som stannar kvar”…

http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/03/21/11286115-minnen-i-mitt-hjarta/
http://akker.blogg.se/2016/march/ogonblick-som-stannar-kvar.html#comment
http://tittelina.blogspot.se/2016/03/ogonblick-bosses-tavling.html?showComment=1458571975142#c5843320947055800439
http://ankistankar.blogspot.se/2016/03/bosse-igen_21.html?showComment=1458573598562#c3715086711453150
http://dammsamlare.blogg.se/2016/march/ogonblick-2.html#comment

Ögonblick

http://gunwah.bloggo.nu/Ogonblick-i-minnets-vav/#comments
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/03/ogonblick-som-stannar-kvar.html
http://eva49.bloggo.nu/Glimrande-ogonblick-/#comments

Underbart är kort …

Kyrkur, trafikljus och minnen som fastnat

http://gemsofmylife1.blogspot.se/2016/03/bosses-lekuppdrag-11.html?showComment=1458725899055#c114372081676246075
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/03/bara-halvvags.html?showComment=1458755943786#c7162396626853131613

Vi tog in på Sveriges äldsta hotell

Vi kände oss förra helgen överflödiga på hemmaplan, där det var stor fest på gång.
(Absolut inte bortkörda.)  Därför kom Solveig med det utmärkta förslaget för några veckor sedan.
”Vi tar in på hotell och har det mysigt.”
Jennifer körde ner oss ända till entrén och vi kände oss härligt bortskämda.

Förväntansfullt klev vi in i Sveriges äldsta hotell som invigdes 1829. Från lobbyn såg vi en marmortrappa, tre kristallkronor och blyglasfönster.

Från andra hållet såg det ut så här.

Eftersom vi beställt solsken och meteorologen lovat det på TV …

Såhär illa var det inte och vi gick inte vilse i dimman. Vi behövde inte låna paraply när vi gav oss ut på weekendäventyr i medeltidsstaden Ystad.

Jag kände det direkt när vi gick ut på Hamngatan, men sa inget till Solveig. Efter femtio meter blev det hon som frågade.
”Känner du det?”
”Ja. Helt otroligt. Det är samma känsla som när man ger sig ut från ett hotell på en plats, som det var länge sedan man besökt. Precis som vi var på semester långt bort. Läckert och samtidigt overkligt.”
Detta förstärkte vi med att besöka butiker och fikaställe som vi aldrig varit i förr.

Efter några timmar lämnade Solveig in mig på Contan igen. Hon hade antagligen hemliga planer. Jag lydde skylten och satte säkerhetsbälte på cigaretten.  😉

Dessutom var jag i säkerhet. Hotellet hade egen hundvakt.

Jag blev aldrig riktigt klok på var livvakten satt. Ni ser honom i spegeln i spegeln.
”Bosse Lidén! Så sitter man inte vackert i en antik stol. Är du en gammal cowboy?”

Snart hade jag glömt bort att jag hade en fru. Jag var fullt upptagen av mina manliga kompisar. Ole Einar Björndalen är en legend inom skidskytte. 42 år gammal. VM på hemmaplan i Oslo. Han har nu fler VM-medaljer än hans ålder, 44 st.

När jag tittade mot den tuffa klockan blev jag middagssugen. (kortet hade jag tagit tidigare)

Vad tror du hände när jag med bestämda steg gick mot ett ledigt bord? Det stod en skylt på bordet med något namn på en snubbe och Solveig tyckte att vi istället  …

Visst känner man historiens vingslag både i väggarna och vid en betraktelse av blyglasfönsterna som fanns på flera ställen.

Vi sov skönt i sängarna och saknade inte ens bambukuddarna. Rummet var inte speciellt stort. För mig är det självklart att det ska finnas två mysfåtöljer i ett dubbelrum för det priset. Inte en och därtill en hård enkel skrivbordsstol.  😦

Dags för Hotellfrukost. Den fick däremot högsta betyg. 😀

Jag såg att det bästa bordet var ledigt och satte full speed med min fullastade …

Inte denna gång heller. Vem sjutton är Kurt Wallander som varje gång tycks abonnera på det bästa bordet? Stammar han eller?
Vi tog en lång söndagsfrukost och njöt samtidigt som jag spejade och undrade när den där Wallander skulle dyka upp. Säkert en sur gubbe som kör med personalen.
Solveig åt goda pannkakor som efterrätt.

Innan vi tog farväl av hotellet läste jag på den tavla som de hade hängande vid lobbyn. Många kändisar hade bott här genom åren. Flera kungar och prinsar. Prins Wilhelm 1918. Gustav den sjätte Adolf 1967. Karl den sextonde Gustaf 1975. Tage Erlander när han var statsminister. Dag Hammarskjöld när han var Generalsekreterare i FN, Stig Malm, Bengt Westerberg och Bertil Ohlin. Författarna August Strindberg, Ivar Lo Johansson, Fritjof Nilsson ”Piraten”, Artur Lundkvist och Bosse Lidén  😉  som jag väntade med att skriva dit med min personliga signeringspenna, tills Solveig gått ut på trottoaren. Varför förstöra en fin och ovanlig weekend. Allt behöver jag inte berätta. Dessutom var jag snäll och väluppfostrad som inte frågade om jag fick släcka kristallkronorna i fem sekunder medan jag tog denna bild. Därför blev resultatet därefter.

Jag minns att jag skrattade rått den gången som Solveig föreslog att vi skulle ta in på hotell i Halmstad. Då bodde vi fem mil därifrån och jag tyckte det lät löjligt. Vad fel jag hade. Både den gången och alla de andra gångerna som vi bott fint i min gamla barndomsstad. Därför skrattade jag inte när Solveig kom med Contan-förslaget. (Trots att det var första gången som vi bott på hotell i den stad som vi annars bor i.) Jag såg det istället som ett utmärkt tillfälle att få uppleva stämningen/ta kort inför den Kurt Wallanderhyllning som jag håller på med på bloggen. Kurt tycker det är dyrt, men ibland unnar han sig att gå till det anrika hotellet och äta. Synd att han inte var där samtidigt som jag. Jag skrev ordet jag för …
… Solveig säger att han inte finns på riktigt. Ibland är hon tråkigt sann. Men jag älskar henne ändå. ❤

 

Jag blev mångalen

Bobo minns …

Med ett annat slut skulle jag kunnat hamna i fängelse. Ännu en gång slapp jag skaka galler.

Denna mörka blåsiga och regniga fredagskväll i november var det skönt att äntligen ha kommit hem. Jag hade varit och spelat singel- och dubbelmatch i serien i badminton med klubben som jag grundat, Bolf IF. Min flickvän hade suttit och applåderat i publiken. Sådant gav mig alltid extra tändvätska. Bäst tyckte jag om att möta någon som egentligen var mycket bättre än jag som spelare. Mina snabba ben svek mig sällan. I kombination med bollsinne, list och rätt taktik gick det att sätta sista poängen mot en överman.

Sedan drygt ett år tillbaka bodde jag i min första egna lägenhet, en stor etta på 47 kvm på bottenplan. Tyvärr ingen balkong eller altan och bara fönster mot ett håll. Utanför fönstret i köket och de tre fönstren i stora rummet fanns det allmänt gräs. Därefter en cykel och gångbana. Utanför det en större väg. Bortom det ett stort bostadsområde som hette Gustafsfält och som varit ”mitt” område som jag växt upp i.

Vilken erfarenhetsresa som jag gjort på dessa månader. Jag var långt ifrån killen som ett år tidigare ringt hem till sin pappa för att han var skraj. Egentligen inte så konstigt den gången. Utanför dörren stod två okända kraftiga typer och höll inne ringknappen i långa intervaller. De höll för mitt titthåll med ett paraply när de såg skuggan av mitt öga och verkade inte ta hänsyn till att det stod Petersson på brevinkastet. Om de ville ha sex eller knark vågade jag inte öppna dörren och fråga dem om. Det där får bli i ett annat ”kåseri”. Jag ville bara berätta för dig om min livsresa. Jag har berättat i ett annat kåseri om de två civilpoliserna som gick in i min lägenhet så mitt förtroende för poliskåren låg under fryspunkten. Här är upplevelsen: https://bosseliden.wordpress.com/2013/03/15/polis-eller-kriminell/

Antingen hade vi ätit friterade räkor eller bläckfisk och druckit något gott till det. Minns i alla fall att vi hade haft det trevligt. Kanske sett någon film på burken. Vi skulle iväg på något på lördagen så vi la oss tidigt.
Det var den där känslan som bara fanns där. Mitt sjätte sinne brukar jag kalla det. Jag hade även känt av det någon vecka tidigare. Minns att jag diskuterat det med en kompis som bodde i samma bostadsområde i en lägenhet på tredje våningen. Han hade hört ett rykte, men kände sig trygg och var inte rädd för giraffer med nerdragna gylfar.

Du fick väderupplysningen i inledningen. Ett skitväder som endast tvingar ut hundägare och de som absolut vill vädra sina snoppar. Till saken hör att mina persienner inte höll tätt. Det fanns springor både där nere och även snällt mitt på för de typer som hade ont i knän och ryggen.  😦
Jag hade anat en skugga, trots att sängen fanns på andra sidan i det relativt stora rummet. Utan att säga något rusade jag upp, hoppade upp i soffan och drog snabbt upp persiennen.
Bingo.
Han måste hållit på med något annat och var inte fullt fokuserad, för resan måste ha tagit minst tre-fyra sekunder trots mina snabba ben och snabba reflexer. Jag hann inte uppskatta åldern. Jag såg förvåning och skräck. Minns en luva till någon slags anorakjacka som var uppdragen och delvis skylde en del av ansiktet. Min dödande blick fick direkt fart på äcklet, som även tycktes ha två fötter.
Jag hoppade i ett par jeans och fick ner fötterna i ett par skor i hallen. Från det att jag öppnade ytterdörren tills jag nådde ”brottsplatsen”, kan jag ha gjort mitt snabbaste lopp i karriären. Då har jag ändå sprungit hundra meter under elva sekunder i för snabb vind i en tävling. Fulltankad med adrenalin kutade jag som en galning med mord i blicken ut ur huset. Sträckan med de två svängarna runt hyreshuset var runt femtio meter. Det fanns avtryck av skor från kräket i det fuktiga höstgräset. Det var allt. En Wallander och framför allt en Nyberg kunde eventuellt hittat fler vätskespår.

Efteråt, och även när jag analyserar i skrivande stund, inser jag att fönstertittaren måste ha bott i närheten. Vädret var riktigt uselt och inte ens en snusksnubbe gör långa kvällsutflykter och om hans snopp fått bestämma tror jag att den trivts bäst inomhus och även önskat en annan ägare varje kväll.
Troligen fanns svaret bland lägenheterna i mitt område. Möjligtvis bland de gula husen i nästa område, eller var det en kostymnisse från villorna mitt emot? Han skulle haft svårt att smyga med sin kvällshobby.
Under denna tid höll jag även på med en kampsport som inte gick ut på att slå ner mina medmänniskor. Tvärtom. Frågan kommer aldrig att få något svar om vad som hänt om jag fått vittring och sett en bit av anoraken. Helt säkert hade jag hunnit ifatt. Till skillnad från honom hoppas jag att jag hade haft en spärr som höll även i novemberväder. Helt säker är jag inte. Bara att min gylf varit uppdragen under mötet och att han garanterat aldrig hade glömt mig.

Fotnot: Det stod en notis i lokaltidningen om en blottare på Öster strax efteråt, en som hade varit på en fönsterturné under några veckor. På måndagen ringde jag till felanmälan och en vaktmästare kom och löste insynsproblemen i persiennen. Det var samma man som kom ihåg att han fått sätta in ett nytt tittglas i min dörr när jag flyttat in året innan. Den utländska kvinnan som bott där tidigare hade tagit med sig glaset och därmed fanns ett runt hål i dörren, som jag tyckte var både läbbigt och för offentligt för min smak.
Jag gjorde ett avtal med mig själv. Aldrig mer att jag skulle bo på bottenvåningen. Det avtalet höll jag som ungkarl i de kommande flyttningarna…

Eventuella kommentarer besvaras med en symbol. Nu ska jag ge mig i kast med de 248 fotona som jag tog i helgen.

En delrapport efter tio lekar

1. Mästaryrken av olika slag: 6 deltagare, moln:89 st
2. Ord eller bokstav?: 11 deltagare, moln:91 st
3. Stanna kvar eller flytta iväg?: 19 deltagare, moln:129 st
4. Drama & Filmhundar: 16 deltagare, moln:65 st
5. Min låtsaskompis fyller år: 15 deltagare, moln:128 st
6. Brandgul eller orange?: 25 deltagare, moln:120 st
7. Libra-reklam: 11 deltagare, moln:86 st
8. Ove för en dag: 21 deltagare, moln:88 st
9. Mattekunskaperna inhämtades från … : 13 deltagare, moln,71 st
10. Stölden som slutade lyckligt: 10 deltagare, moln:77 st.
11. ??

Här kommer en första del-statistikrapport från min lilla lek.
Leta efter färg verkar ha varit populärast.

Det var mitt i premiärinlägget i den nya kategorin ”Gravstenar” den 4 januari, som jag kom på idén att bjuda in alla bloggläsare till en lek för att piffa upp ämnet som en del bloggbesökare kanske tycker är dystert. En ren improvisation som jag inte menade så mycket med. Långt ifrån min korsordstävling som jag kört tre novembermånader i rad, där jag planerat i många timmar stegvis under flera månader med målet att förbättra den. Mitt steg med att flytta tävlingen från Facebook till Bloggen blev enligt mig en klar förbättring. (Jag fick nästan 18 000 tusen visningar). Men det blev struligare att lämna kommentarer för en del tidigare deltagare från Facebook som fick svårt med tekniken.

När jag kom på denna lek hade jag bara tankar på att låta dig som ville vara med i denna kategori. Sedan gick min hjärna igång som den har en tendens att göra ibland. Jag försöker vara så tydlig som möjligt, fast det bara är en lek. Det finns väldigt mycket som jag kan bli bättre på. Jag hoppas du noterat att jag från och med uppgift åtta berättade hur länge poängjakten ligger inne så det inte blir så stressigt och du som vill vara med och leka kan planera in ett eventuellt deltagande.
Jag hade knappast själv lagt rabarber på hela 11 stycken Mästarryken på foton, om jag planerat en lek före inlägget. 😀 Fast jag visste om att det fanns ungefär ytterligare 60 att leta upp.
Min hyllning till Henning Mankell, och att det 2016 är 25 år sedan första boken ”Mördare utan ansikte” kom ut, är min stora morot till att jag bestämde mig för att fortsätta blogga ett tag till. Detta frivilliga personliga projekt brinner jag starkt för och jag hoppas många för mig okända personer kommer att läsa mina inlägg och att de ska sprida något slags igenkännande. Intresset de första två gångerna har varit över förväntan när det gäller antalet besökare. Hoppas det håller i sig alla elva gångerna. Jag kör på ändå. Ensam är också stark…  😉
Att ge ut böcker själv lockar mest. Det är både overkligt och fantastiskt kul på många sätt. 😀 Men kräver mycket tid, inte bara av mig själv.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Imorgon ska jag berätta om en mycket sliskig typ. 😦
Du får ha en trevlig söndagskväll. Jag ska se Mästarnas Mästare om en timme.