Visst är hon duktig?

Sedan vi lämnade vårt hus på 3×160 kvm har vi haft köpförbud på myslampor, böcker, tavlor m.m. När vår yngsta dotter började plugga på Universitetet i Lund och skaffade sig en omöblerad lägenhet blev läget förändrat.
Vi kläckte tillsammans idén att skapa ett bibliotek i det tomma rummet. Sju Billyhyllor med glasdörrar fick flytta in. Stånk och stön i flera timmar och dagar. När vi sålt klädskåpet ska vi sätta in en mysig läsfåtölj och en passande golvlampa. Skrivbordet får vara kvar vid fönstret. Ett litet arbetsrum för någon med möjlighet att se naturen utanför.
Plötsligt såg vi något som vi inte sett sedan sommaren 2011. En tom lång vit vägg bakom soffgruppen i vardagsrummet. En yta full av möjligheter. 🙂

När jag i höstas visade en blogglänk med en konstutställning i Svedala fick Solveig en briljant idé. Hon ville köpa en tavla, av min bloggvän Christina Karlsson, till mig i julklapp.
Det var svårt att välja ut vilken. Till slut stod det mellan tre stycken tavlor.

Här kan du både se och lyssna på Christina som visar runt på Galleri KVIS. (Konstens Vänner I Svedala) YouTube inlägget kommer en liten bit ner i  blogginlägget.
http://blog.christinakarlsson.se/2017/09/vernissage-och-en-promenad-pa-galleri-kvis/

Perfekt val. Passar till oss som byggde upp Nordens största privata kaffekoppsmuseum på Bjärehalvön. Något vackert att vila ögonen på.
Christina har en konstnärssjäl. Syns både i fotocollage och tänkvärda texter på hennes blogg. Det är alltid intressant att följa hennes tankar där. 🙂

Istället för att gräva fram våra väl nerpackade tavlor längst in i det djupa förrådet har vi blivit inspirerade. Jag har fått uppdraget att gå igenom alla tusentals foton jag tagit sista åren. Hitta möjliga kandidater. Sedan tänkte vi förstora två av dem. Planen är också att köpa en tavla med ett motiv från Österlen. Tidigare under ”köptavleförbudet” såg jag flera snygga som jag ville ha. En spännande och stimulerande uppgift. Eller kommer jag att bli trött av att leta bland tusentals bilder? Borde passa på att slänga ett hundratal foton. Tack vare våra nya tavellister blir det smidigare att byta tema och tavlor efter säsong och smak.
Vi gillar även Christinas val av tavelram. Jag som är blyg som en viol fick höra av min hustru att Christina dessutom var mycket trevlig.

Dags för dagens motion innan jag ska träffa kommissarie Foyle igen. Engelska deckare och skådisar står i en egen klass. Jag njuter av varje avsnitt. Sju säsonger.

Annonser

Måste ringa vaktmästaren

Jag satt och njöt en stund i soffan och tittade på ett fint foto/julkort som jag fått av en bloggvän. (Fotograf: Christina Karlsson) Funderade på att jag kände igen ena boktiteln. Tyvärr kunde jag inte placera titeln. Minnet hade åkt en sväng på semester. Blir säkert klarare när jag hamnat på andra sidan sextioårsgränsen. Usch! Nu kom jag att tänka på den där läbbiga ålderstrappan som jag sett på en tavla/affisch. Då tyckte jag den var rolig. Vilken trist humor jag måste haft vid den tiden.

Plötsligt hörde jag tusentals tassande steg på golvet. När jag lyfte blicken såg jag …

Barfota tog jag tre steg mot ljudet. Aj! Hemskt mycket AJJJJ! Vad är detta? Gröna barrmyror som bestämt sig för att fira januarisemester hos just lilla mig? Bäst att ringa Riksbyggens vaktmästare. Ser att det finns ett journummer.

Det var en hon och hon lät mycket trevlig på rösten. Vad bra att hon kommer om en kvart och kollar. Hon nämnde att det kunde bli Anticimex som tog över ärendet.

Ps. Detta blogginlägg har jag av någon speciell anledning placerat i kategorin ”Litet galet”.

Fotnot: Jag har gjort en sida för blurb/åsikter om ”Minnen som stannat kvar”. Finns under min header. Häftigt att jag fått/läst en del som SMS. Tekniken går ständigt framåt.

Den var så efterlängtad

Igår var vi och promenerade vid havet i Lilleskog. De enda vi mötte var ett fåtal hundägare. Parkeringen var öde. Havet såg grått och ödsligt ut.

Idag sken solen och det var minusgrader. En härlig vintersöndag. 😀
Vi valde samma plats. Fullt av bilar på parkeringen. Några grillade. Barnen sprang omkring och lekte.

Andra passade på att fika.

Någon stod ute i havet och fiskade. Själv blev jag uppspelt när jag såg guld i vattnet. Utan att fråga Solveig om lov …  😉

Dessutom kändes det tryggt med tanke på den rödvita polkagriskransen. 😉

När vi kom hem tittade vi till snödropparna på baksidan. De är ytterst lite vita. Om några dagar så … En ros på altanen hälsade oss välkomna hem. ❤

Snart dags att säga godnatt till månen. Mysko. Varför ska vi i Ystad får den senare än andra bloggare? Jag har allt sett den hos ex. Anki. Nästa gång vill jag ha den före henne. 🙂

Jag önskar alla läsare en ny fin vecka. Imorgon fyller min fru år. Synd att hon måste jobba.

Ryggen emot guldklimpen


Ögonblicksbilder, två

Fortfarande delar jag in året i vårtermin och hösttermin. Aldrig tycks jag lämna skoltiden, fast Solveig numera har en vanlig semestertjänst.

Vårterminen nittiosju minns jag med stor glädje. Det mysiga halvåret då jag tog ut pappaledighet. Tillsammans med ettåriga Jennifer hade jag härliga dagar och månader. Stunder som aldrig kommer i retur. När ”någon” kom hem på kvällen lämnade jag gärna över den lite mer griniga guldklimpen till hennes mor.

Familjen Lidén bodde i Falkenbergs centrum, i nybyggda hus som byggts i gammal stil för att passa in i Gamla Stan. Varje vardag efter lunch blev det en barnvagnstur, i ur och skur. När vi närmade oss hemmet såg jag fram emot en lugn fika och läsning av kvällstidningen. Om Jennifer fortfarande låg vaken i vagnen tog jag några fler kvarter på kullerstensgatorna. Detta fula skakande knep kostade mig vid ett tillfälle en inflammation i handlederna.  😉
Eftersom jag läst i ”Vi föräldrar” hur nyttigt det var att små barn fick sova utomhus tog jag fasta på det. Rejält påpälsad under vintertiden låg hon och sov vidare på altanen. Från bordet i vardagsrummet hade jag full uppsikt över altanen.

Inne i lägenheten var det två plan. Vi hade monterat en grind längst upp i trappan och en till i köksöppningen. Den sistnämnda hade jag i denna stund inte stängt när jag ”lekt” med Jennifer på köksgolvet. Hon var en liten tös som inte ens fyllt ett år, men hade visserligen börjat krypa omkring med lite fart.

I fotostunden hade jag försvunnit iväg till en aktivitet vid diskbänken och stod med ryggen emot hallen. När jag vände mig om fångades jag av denna syn och grep snabbt kameran innan jag hämtade ner paketet. Det var Jennifers första egna tur i trappan. Antagligen på jakt efter något i sitt rum. Då kom stygga ”pappa lyftkranen” och ändrade planen till något skojigare…

Igår började jag skriva i en tom femårsdagbok. I förra veckan blev jag nyfiken på när jag började med femårsdagböcker. Därför plockade jag fram den första och började läsa högt för Solveig. Det slutade med att jag läste första halvåret 1998. Vilket intensivt liv vi levde under denna tid. Så många långa resor varje vecka för att packa ner saker. En tröstlös jakt på det rätta huset för att både bo i och inhysa ett samlingsmuseum i, samtidigt med mitt krav på att det skulle ligga ett hav i närheten.
Jag skrev under våren brev till Erik Åsbrink angående den nya lagen om att privata museum skulle betala moms. Han svarade faktiskt mig. 😉

Ska avsluta detta första blogginlägg 2018 på min nya dator, med en morgonepisod från nyss nämnda dagbok. Denna tidiga vårmorgon skulle jag lämna Jennifer på ”Nallen” (förskolan)
Jag var kanske stressad av en bokad tid på en myndighet. Måste skylla på något. Snabbt valde jag en rosa tröja till Jennifer. Gjorde mig beredd på att trä på henne plagget. Då spändes hennes hela lilla kropp.
”Inte jamas”, sa hon till sin far.
Tur att hon räddade mig från fadäsen. Bra att tvååringen höll reda på sin tankspridda pappa. Chansen att det var pyjamasparty var inte speciellt stor. 😉

Fotnot: Ny dator. Helt tomt i favorithögen, men riktigt bra ljud på musiken som jag lyssnar på. (Just nu Marit Larsen) ”Gamla Londondimman-laptopen” får tjänstgöra ihop med TV:n på övre våningen, när det är dags för Cmore. Häftigt att bilden finns på den stora platt-teven fast bildskärmen på laptopen oftast inget visar.

Ps. Vet inte varför viss text/typsnitt blir större än … ? Är inte så på mitt Worddokument.


Vi väljer inte våra duster

Del ett

Svårt att klä sig när det är behaglig sensommarvärme i solen, men en smak av det som väntas, när solen försvinner bakom molnen.
Tufft att börja en cykelfärd hemifrån med tre kilometer slingrande uppförsbacke mot Hov. Kyrkan såg majestätisk ut på höjden, när den kraftiga vinden puttade bort molntäcket och solskenet fick glänsa.
Trots att den intensiva sommartrafiken ebbat ut valde jag att vika av från stora vägen mellan Båstad och Torekov. Stora lastbilar vars chaufförer som trodde de ägde vägen, kunde allt för ofta lotsa sina åk så nära cyklister att det bara av vinddraget kunde hända olyckor.
Vi bodde själva på Bjärehalvön i en beryktad farlig korsning och hade fått uppleva några incidenter varje gång blixthalkan slagit till. När jag tänkte på det som jag fått höra om att en motorcyklist, innan vi bodde där, hade hamnat på åkern med huvudet på ett ställe och resten av kroppen på ett annat fick jag rysningar som ersattes av en annan variant av skräck när det slingrande ut något, från det höga rapsfältet, över den smala vägen.
Snoken som inte tycktes ha något trafikvett, trots att jag kom från höger, försvann in i det andra rapsfältet.
När jag nådde Hov stannade jag till vid den gula postlådan och la ner dagens skörd av trevligheter. Ett kort till min sjuka mamma, en hälsning till en gammal flickvän som fyllde jämnt och ett till en kompis som precis blivit lämnad ensam av en otrogen flickvän.
Skönt att belönas med en nerförsbacke mot Hallavara. Innan jag tittade ut över havet tänkte jag på att det aldrig blivit av att jag bytt tjänster med Gösta Ekmans bror, som drev ett galleri vid kyrkan. Självklart borde vi bytt broschyrer med varandra.
Jag släppte jobbtankarna och njöt istället av gratisvyn. Havet såg nästan levande ut där det skimrade och glittrade. Mörka moln låg över Hallands Väderö, den vackra ön som hade lika många huggormar som björnbär, enligt påhittad statistik. Tänk vad många minnen jag har av den lilla ön som borde hetat Skånes Väderö.
Efter en stund kom jag ner i en dal med en dunge träd. Där låg ett av mina favorithus med en ljuvlig blommande trädgård som jag gärna gått in genom grinden till. Det tog lång tid innan vi såg en levande själ i trädgården. Innan dess hade vi fantiserat om människor med gröna fingrar. Nu såg jag baken på kvinnan som låg på alla fyra och pysslade framför en rabatt. Hade jag varit lite djärvare skulle jag plingat med ringklockan och delat med mig av ordrosor om alla gånger jag njutit av deras trädgård.
Jag kände mig så septemberlycklig att jag fortsatte ner till Hovs Hallar utan att ägna en tanke åt att hemvägen skulle smaka ånger a la tre kilometers mördarbacke. För att skapa distans till det som väntade hoppade jag av cykeln och gick till fots in på området med den fantastiska utsikten. Eftersom låset krånglade vågade jag inte släppa cykeln helt ur sikte. Därför avstod jag min längtan efter att gå upp på mitt favoritställe. Istället drog en kall vind in mig till vardagen som väntade. Det var hög tid att planera årets julutställning. Ironiskt tänkte jag på paret som kommit dit förra året och varit besvikna för att vi plockat bort just de sakerna de ville återse. Allt för att få plats med tomtar, ljusstakar och skärmar med julkort. Glatt hade de kommit tillbaks i somras när allt var nästan som vanligt igen.
Jag log när jag cyklade sista biten hem. Började skratta för mig själv, när jag mindes hur tjejerna bakom mig i barnstolen brukade skrika av en blandning av förtjusning och skräck, när jag cyklade genom det kalla vattnet som bonden spred ut lika mycket på åkern som på vägen.
Livet när det var som bäst. Det lilla i det stora.

Det var när jag nådde skolbusskuren och endast hade en meter in på min egen tomt som ovädret slog till. En blandning av ångest svepte över mig som en solkig illaluktande filt. I en gammal tioårig reflex som hängt i sedan jag fick diabetes ett i ”Alla hjärtans present” förstod jag att bråttom var endast förnamnet. Fanns inte ens tid för att ta mig in i huset mot den vita kodrycken i kylskåpet. Givetvis hade uppförsbackarna krävt sitt hårda pris. För att inte ta fel beslut fick jag darrande upp min smidiga mätare.
Helt säker på att det skulle stå LO, för ett blodsocker lägre än 2.3, hajade jag till när skärmen visade ett perfekt värde. Kunde såklart bero på att jag hade något sött på pekfingret.
Jag släpade mig igenom den stora trädgården. Lät cykeln landa på gräset. Inne på toaletten tvättade jag händerna. Återigen ett utmärkt värde. Ändå samma ångest i kroppen. Något var fel. Ingen feber. Inga fysiska krämpor som gick att ta på. Ringa sjukvården stod inte på min personliga karta. Inget för en man med fasa för blodprov av alla slag och som hunnit bli allergisk mot vitrockar med luckor i sin utbildning.

De närmaste veckorna försvann mina krafter helt. Trappan blev tuff. Jag blev ledsen helt utan orsaker. Kunde börja gråta mitt i ingenting. Jag frös inombords. Förstod mig inte på mig själv. Bodde i en främmande kropp. Sega tankar flöt omkring utan något mål.
En ensam grå novemberdag satt jag handlingsförlamad och tittade på regnet som rann nerför altanfönstret likt tårar. Dystra tankar kom och gick som pendeltåg. Vad fattades mig denna gång? Räckte det inte med alla överraskande insulinkänningar som kom på besök, ibland mitt i natten som en objuden falsk gäst. Så trött på prövningar. Det räckte och blev över med ryggsäcken av osynliga stenar som jag bar på tjugofyra timmar om dygnet, året om. Varför kan inte sorger och sjukdomar fördelas rättvist?
Trots alla dessa sorgmodiga veckor slog aldrig sanningen till en enda gång. Den höll sig avvaktande, i sitt eget mörker. Med några fler aktiva hjärnceller borde jag räknat ut vilken ny kronisk sjukdom som jag drabbats av. Jag hade inte behövt gå långt i mina funderingar och borde sett det uppenbara…

Personliga rader:
Texten ovan skrev jag i ett svep. Den är inte tvättad. Varken av mig eller mina två proffs som sett till att mina tre böcker flyter på.


Här har du tre hårda julklappstips/boktips. Det går både att swisha och betala via bankkonto. Två av böckerna är nersatta till halva priset. Porto tillkommer alltid. Men två böcker ryms för samma porto. 🙂

Information när det gäller att köpa böcker – tryck här:
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Om du läst kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” och vill lämna dina uppgifter: Ex skriva vilka 3 kåserier du gillade bäst och vilket du tyckte var sämst. På bokens ettårsdag ska jag lotta ut 3 st Skrapkryss Här är länken:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

Det går lika bra att lämna dina uppgifter på meddelande på Facebook som flera personer på sista tiden gjort. Nära vänner och kompisar har berättat det personligen till mig.
Det finns ett kåseri som tagit täten. Undra vilka kåserier som hamnar på topp tre listan när boken fyller 1 år och vilket kåseri som kommer att döpas till det sämsta – enligt dig läsare. Det finns även här ett kåseri som tagit täten. Sådant kan ändra sig om några månader. Vem vet? Tänk om detta kåseri också får flest favoritröster? Då vinner kåseriet dubbelt. 🙂

Slutord:
Vill tacka alla som besökt min blogg 2017. Både de som skrivit kommentarer och alla andra okända personer. Jag började arbeta med manuset som blev ”Minnen som stannat kvar” redan i början av januari och har av naturliga skäl inte varit så aktiv, varken på bloggen eller andra sociala medier under detta intensiva bokprojektår.

Vad som händer 2018 står skrivet i stjärnorna. Jag önskar dig läsare en fin avslutning på året och ett Gott Nytt År. Var rädd om och tacksam för den tid du har fått här på jorden. Gör i möjligaste mån så gott du kan med de förutsättningar du har. Det går att flytta på berg när det behövs som bäst. En annan taktik är att gå runt problemberget.
Var mån om din käresta och dina medmänniskor som är som en spegelbild av ditt eget agerande. Ler du mot spegeln ska du upptäcka att du får ett likadant leende tillbaks. Eller upplever du det som ett större. Det finns både magi och mirakel i vardagen. ❤

Ps. Svarar eventuella kommentarer med en symbol. ❤
December är en vit vilande månad för mig. Även i ett grönt Skåne.
Varje morgon kommer jag att göra som jag gjort de senaste åren. Besöka denna härliga blogg för att se vad som finns bakom luckorna. Gissa vilket tema Gunnel valt i år? Gissar du på orange har du tokfel. 😉
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2017/12/lucka-1.html

 

 

Lockande framsida

Solveig och en hel del av er som hade åsikter om mina fem förslag i våras, på vilket omslag jag skulle välja till ”Minnen som stannat kvar”, valde fotot med fyren. (Inte just denna bilden)

Jag älskar fyrar ända sedan jag var barn. En tid var jag helt fascinerad av dem.
Men de har funnits med på flera böcker som jag läst genom åren. Även på DVD-fodral.

Efter jag kommit ut med min tredje bok hittade jag denna bok på bibblan, med samma författare. Vilken tur jag valde ett annat motiv på min framsida – dock från vår gemensamma favoritö i Sverige.

En suverän bok.  ❤ Jag har önskat mig den i julklapp av tomten. 🙂

Tänk vad viktigt det är med ett lockande omslag.

Ibland kan jag haja till av ett ovanligt tal. Istället för 500. Bra bok. Men det hade varit fullt möjligt med att komma med en uppföljare. Saknar flera smultronställen i vårt vackra land. ❤

 

 

Det måste de fått om bakfoten

Det finns de som säger att jag kört fast i blå saker. Att allt kretsar runt denna favoritfärg. 

 Att det beror på att jag saknar blå ögon som pappa hade. Måste vara en amatörpsykolog som gått en snabbkurs en grå novemberhelg som kläckte fram de orden.

Att allt jag köper och skaffar mig har blå färg. Det är en blå slump att jag lyssnar enbart på blå hits. 

Vet inte om det stämmer.  Jag var sugen på att köpa en ängel i andra glasfärger. Men den blå ängelns känsliga bedjande klänning kunde jag inte motstå.
Och bilfärgen var det bästa av det klena antalet färger som fanns till förfogande förra sommaren.

Fast en sak stämmer. För jag är helt ute i det blå och börjar bli färglös i tankarna. Allt är tomt som ett oskrivet papper. En lång stund har jag stirrat på boktipset så det bildats rynkor både i pannan och inne på hjärnkontoret. Vad handlar denna bok om? Jag vägrar att söka på nätet. Vill använda min egen hjärna. Minns tågboken som jag gillade. Har inte sett filmen ännu. Ska se den.
Vad sjutton handlade uppföljaren om? Tror jag skulle ge den en fyra i betyg. I natt kommer jag säkert på det och allt blir glasblått igen.  😉

Ps. Dags att snart dra en lapp. Klippte ut 23 lappar. Skrev namn på dem. Har vikt ihop dem till småbitar. Lagt dem i en hög ”Sötsaksreglerburk”. Tärningen var mycket roligare. Vilka spännande blå kast det blev och omkastningar mellan deltagarna. Nu får det bli en hederlig lappdragning. Ska jag fråga S eller göra det själv? Hör att han pratar i fånen. 

Läs gärna mina slutord/eftertext

Uppgift tjugofem av tjugofem: Triumf för lokförare?
Svar: 8 bokstäver
Facit: SEGERTÅG
Vinnare: Znogge  ❤  ❤  ❤
Slutsegrare och korsordsmästare 2017: GUNNEL MOBERG  ❤

Tävlingstid: 19:00-20:00

Regler:
Bara ett korsordssvar/person vid varje uppgift.
Antalet bokstäver och stavningen måste stämma till 100 procent. Annars blir det bara 1 poäng.

Extratävling för den som känner för det:
Jag söker bilmärke + modell på fotot. Svar: Hyundai I 20

Filmcitat 25:
”Det var kvällen jag dog och någon annan räddades.”

Direkt efter jag stängt denna uppgift (20.01) tar nästa tävling vid. Du ska då para ihop 25 filmcitat med 25 filmer. Exakt tjugofyra timmar har du på dig att lämna din redogörelse. Den som har flest rätt först vinner titeln och får en Skrapkryss. Här är länken till regler och filmtitlar. Lämna inga redovisningar på länken. De vill jag och andra se samlade härunder för att kunna följa film-spänningen. 🙂
https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/11/drygt-tva-veckor-kvar-till-tavlingsdags/

Hjärtligt välkommen och stort LYCKA TILL i avslutningen!  🙂

Här har du alltid aktuell statistik på titelsamlare 2013-2017:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/22/uppgiftstitlar-och-boklandskap/

SLUTORD/EFTERTEXT:
Efter avslutad uppgift förs facit, kvällens vinnare och slut-tabell in i detta blogginlägg, för sista gången 2017.

Jag vill säga tusen tack till alla som tagit sig tid att delta aktivt. Ni är fantastiska som får det att rulla på en femte gång.  ❤

Alla som hade gröna namn i förra tabellen hoppas jag har lust och tid att chansa i filmcitat-tävlingen som tar vid 20:01 och pågår i 24 timmar. En skrapkryss/titel hägrar för den som har flest rätt först.
Under dessa tjugofyra timmar kommer jag då och då (under vaken tid) att dela ut tio hjärtan efter deltagarnamn som vunnit en Skrapkryss. Först ut är givetvis de tre som hamnar på pallen och är garanterade var sin lott. (minst)
Så välkommen tillbaka och se vad som hänt när jag haft mina egna tävlingar med en speciell blå tärning med tal mellan 1-20.
Jag tänkte kasta tärningen femtio gånger och se vem som får flest poäng. Endast i titel-kategorin behöver jag använda vikta lappar med de tjugotre segrarna. Än så länge har Ingen Vinnare bara två titlar. (Förra året vann hon sju gånger) Under tärningskasten ska jag lyssna på skön musik. Ta pauser mellan kategorierna för att dra ut på spänningen till sista hjärtat är på plats. Sådan är jag. Retsticka kanske någon tycker som är otålig. I det här fallet gör jag det INTE för att retas. Bara för att njuta en sista novembergång. Lotsa in båten lugnt och behagligt till hamn.

Sista hjärtat kommer att delas ut till den som vinner filmcitat-tävlingen. En kategori som jag vurmar extra för. För det handlar om tjugofem DVD från vår egen samling. Filmer som jag är förtjust i på olika sätt.
Sedan var det trevligt att några av mina barndomsbilar fick synas på bästa sändningstid.
Det var mer en kul grej. Därför lät jag bilar som det syntes bokstäver och annat på – få vara med som en rullande lekhjälp på vägen.

När vi hade Lidéns Samlingsmuseum visade jag upp 44 st bilar i en monter. Platsen var extra populär hos de manliga besökarna som oftast tröttnade på kaffekoppar före sina kvinnliga sällskap. Sådär minst en halvtimme före …  😉

Vill du ha det riktigt trevligt i december tycker jag att du redan på fredag ska besöka denna blogg. https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/. Ska bli spännande att se vilket tema Gunnel valt för årets kalender. Det handlar inte om någon tävling utan om något mycket mer spännande och intressant att läsa/se. Så har det i alla fall varit de andra ”decemberna” som jag följt hennes kalender. Jag kastar en låtsas stafettpinne till henne och stort LYCKA till. 🙂 Inser att hon redan har lagt ner åtskilliga timmar på att förbereda kalendern. Säkert ett stimulerande och kul jobb på många sätt. Det finns så många bra bloggar att besöka. Gunnel har en av dem – året om. ❤

Ord om mina tre bokbarn:
Härligt att jag fått in så många åsikter/blurb om ”Minnen som stannat kvar”. Men jag saknar dina tre bästa och det sämsta kåseriet. (Du som läst). Aldrig blir författaren nöjd. Tryck på länken för att åtgärda. Jag vill gärna dela ut tre Skrapkryss åtminstone till ettårsdagen, 25 september 2018.
https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

Om du vill ha information när det gäller att köpa böcker – tryck på det blå. Två av mina böcker är nersatta till halva priset. Flera har passat på de senaste veckorna. Möjligheten och smidigheten att swisha har varit populär.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

SLUT-TABELL:

Alla tio röda hjärtan motsvarar en lycklig Skrapkryss-vinnare. Hoppas det finns med vinstlotter i högen. Jag har inte bestämt mig ännu för i vilken priskategori-ordning jag ska kasta ”blå tärning i”. Vet bara att filmcitatsegraren kommer att få sitt hjärta sist. Med andra ord är alla tio hjärtan på plats tidigast 20:01, onsdagen den 29 november (troligtvis lite senare om det kommer in sena redovisningar). Titta gärna in då och då. Kanske har just du vunnit en lott som kan göra dig till miljonär. Vad glad jag hade blivit om den ”sagan” blev sann.
När jag färglägger en priskategori innebär det att jag är på G och har börjat kasta. Just nu sjunger sångaren i gruppen titellåten ”Gold”. Länge sedan jag spelade den skivan. Kan du vad sångaren och gruppen heter? Jag får pytteskinn och sjunger med. Hoppas jag inte väcker vår nattgäst.

Priskategori ett: (3 lotter)
1. Gunnel Moberg, 103 p.  ❤
2. Anki Arvidson, 97 p.  ❤
3. Znogge, 93 p.  ❤

Priskategori två: (1 lott): Två nr var. Wiolettan 1-2 o.s.v. Vakant 15-20:
4. Wiolettan, 83 p. (4)
5. Marianne Johansson Sturk, 66 p. (5)
6. Signhild Hortberg, 61 p. (3)
7. Cecilia Ottosson, 60 p. (7)
8. Eva-Lotta, 50 p. (4)
9. Primrose, 46 p. (9)  ❤
10. Lisbeth Ahlskog, 43 p. (4)  Ingen/vakant (14)

Priskategori tre: (1 lott) – Två nr var på tärningen; Minton 1-2 o.s.v
11. Minton, 33 p. (5)
12. Comsi Comsa, 32 p. (5)
13. Kerstin Cecilia, 31 p. (2)
14. Åse Holmander Mehlin, 31 p. (8)  ❤
15. Ethel Hedström, 30 p. (5)
16. Tobbe Nilsson, 29 p. (5)
16. Marie Kristoffersson, 29 p. (4)
18. Gunilla Wahlberg, 26 p. (6)
19. Inger Börmark, 25 p. (4)
20. Eva Rohlén, 22 p. (6)

Priskategori fyra: (1 lott) – siffra 12 till 20 ägs av ”ingen” vid de 50 kasten
21. Susie på Stjärnarve, 18 p. (0)
22. Pelle Börmark, 15 p. (2)
23. Greger Byskata, 14 p. (1)
24. Susan Johansson, 13 p. (3)
25. Ditte Akker, 11 p. (3)
26. Maj Johansson, 10 p. (1)
27. Annika Sohlin, 8 p. (3)
28. Lena/Villa Herbets, 7 p. (5)  ❤
29. Börje Carlsson, 6 p. (4)
30. Pia Boman, 5 p. (0)
30. Eva Fridén Kvist, 5 p. (1)   Ingen (27)

Priskategori fem: (1 lott) – Eva alla tio udda nummer och Ingela de tio jämna.
32. Eva Johansson, 3 p. (26)  ❤
32. Ingela Harrysson Nilsson, 3 p. (24)
34. Alla andra, 0 p.

Priskategori sex/plats sextiosex: (1 lott) – Jag struntade i att kasta.  😉
Ingen Vinnare. 

Priskategori sju/uppgiftstitlar (1 lott)
Gunnel Moberg, 5
Marianne Johansson Sturk, 2  ❤
Susan Johansson, 1
Anki Arvidson, 2
Kerstin Cecilia, 1
Znogge, 3
Ingen Vinnare, 2
Primrose, 1
Cecilia Ottosson, 2
Greger Byskata, 1
Signhild Hortberg, 1
Comsi Comsa, 1
Wiolettan, 1
Eva-Lotta, 1
Ethel Hedström, 1

Priskategori åtta/Bosses bilar: (1 lott) – Nummer 20 var vakant:
Kerstin Cecilia, 1 (4)
Ditte Akker, 2 (5)
Marianne Johansson Sturk, 2 (3)
Ethel Hedström, 4 (12)  ❤
Inger Börmark, 1 (1)
Ingen Vinnare, 7
Eva-Lotta, 1 (4)
Primrose, 2 (10)
Eva Rohlén, 1 (2)
Greger Byskata, 1 (1)
Gunilla Wahlberg, 3 (2)
Susie på Stjärnarve, 1 (3)  Ingen (3)

Priskategori nio/Filmcitat: (1 lott)
Vinnare är: Cecilia Ottosson  

 

Trean ligger och väntar på bibblan

November är en bra månad att kura och läsa bra böcker.

Jag har nämnt dessa pärlor tidigare. Då läste jag böckerna med över ett års mellanrum. Nu bestämde jag mig för att läsa om trilogin en andra gång, direkt efter varandra. Ett mycket klokt beslut. 😀

Som jag har njutit av att återuppleva naturen på denna karga ö-grupp långt utanför Skottland. ❤ .
Givetvis 5/5 i betyg för alla tre böckerna.
Precis som när det gäller de andra två böckerna jag läst av författaren. Njutbart att titta på klippen på ”tuben”. Peter May höll till väldigt länge på Yttre Hebriderna för att reka.

May är värd alla stora pris han fått för sina böcker. ❤

Ingrid Bergman doftar ljuvligt efter ett sommarregn

Uppgift tjugofyra av tjugofem: Rosvariant
Svar: 5 bokstäver
Facit: BERÖM
Vinnare: Cecilia Ottosson  ❤  ❤

Tävlingstid: 19:00-20:00

Regler:
Bara ett korsordssvar/person vid varje uppgift. Som enväldig domare är det mitt facit som gäller (ingår i charmen).
Antalet bokstäver och stavningen måste stämma till 100 procent. Annars blir det bara 1 poäng.
Varje uppgift är öppen i exakt 60 minuter.

Extratävling för den som känner för det:
Jag söker en person på fotot. Går lika bra med svenska som engelska.
Svar: Läderlappen/Batman

Filmcitat 24:
”Mitt favorittal är 619. Det är likadant upp och ner.”

Hög tid att läsa denna länk:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/11/drygt-tva-veckor-kvar-till-tavlingsdags/

Här har du alltid aktuell statistik på titelsamlare 2013-2017:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/22/uppgiftstitlar-och-boklandskap/

AKTUELL TABELL:

Grönt namn= Klara för filmcitat-tävlingen som startar sekunden efter jag stängt korsordsmästerskapen 2017 (efter nästa uppgift) och pågår i 24 timmar.


Priskategori ett: (3 lotter)
1. Gunnel Moberg, 96 p.
2. Anki Arvidson, 89 p.
3. Znogge, 83 p.

Priskategori två: (1 lott)
4. Wiolettan, 82 p.
5. Marianne Johansson Sturk, 61 p.
6. Signhild Hortberg, 59 p.
7. Cecilia Ottosson, 58 p.
8. Eva-Lotta, 48 p.
9. Primrose, 43 p.
10. Lisbeth Ahlskog, 39 p.

Priskategori tre: (1 lott)
11. Kerstin Cecilia, 31 p.
12. Minton, 31 p.
13. Comsi Comsa, 30 p.
14. Åse Holmander Mehlin, 29 p.
15. Ethel Hedström, 28 p.
16. Tobbe Nilsson, Marie Kristoffersson, 27 p.
18. Inger Börmark, 25 p.
19. Gunilla Wahlberg, 24 p.
20. Eva Rohlén, 20 p.

Priskategori fyra: (1 lott)
21. Susie på Stjärnarve, 18 p.
22. Pelle Börmark, 15 p.
23. Greger Byskata, 14 p.
24. Susan Johansson, 13 p.
25. Ditte Akker, 11 p.

26. Maj Johansson, 10 p.
27. Annika Sohlin, 8 p.
28. Lena/Villa Herbets, 7 p.
29. Börje Carlsson, 6 p.
30. Pia Boman, Eva Fridén Kvist, 5 p.

Priskategori fem: (1 lott)
32. Eva Johansson, Ingela Harrysson Nilsson, 3 p.
34. Alla andra, 0 p.

Priskategori sex/plats sextiosex: (1 lott)
Ingen

Priskategori sju/uppgiftstitlar (1 lott)
Gunnel Moberg, 5
Marianne Johansson Sturk, 2
Susan Johansson, 1
Anki Arvidson, 2
Kerstin Cecilia, 1
Znogge, 2
Ingen Vinnare, 2
Primrose, 1
Cecilia Ottosson, 2
Greger Byskata, 1
Signhild Hortberg, 1
Comsi Comsa, 1
Wiolettan, 1
Eva-Lotta, 1
Ethel Hedström, 1

Priskategori åtta/Bosses bilar: (1 lott)
Kerstin Cecilia, 1
Ditte Akker, 2
Marianne Johansson Sturk, 2
Ethel Hedström, 4
Inger Börmark, 1
Ingen Vinnare, 7
Eva-Lotta, 1
Primrose, 2
Eva Rohlén, 1
Greger Byskata, 1
Gunilla Wahlberg, 2
Susie på Stjärnarve, 1

Priskategori nio/Filmcitat: (1 lott)
Du lämnar din ”redovisning” EFTER korsordstävlingen är slut 2017.

Läs mer på denna länk. https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/11/drygt-tva-veckor-kvar-till-tavlingsdags/