Når ofta en fyra hos mig

För sjätte gången får jag träffa på persongalleriet i ”Hagforsserien”. Det känns som hemma att träffa på Petra Wilander, Christer Berglund, Urban, Folke, Geir och de andra poliserna. Journalisten Magdalena Hansson däremot känns helt förändrad. Hon har hamnat i en stor hemlig personlig kris.
Schulman ”spottar” inte ut en bok om året sedan genombrottet med ”Flickan med snö i håret” kom ut 2010. Det är både en fördel och en nackdel från min sida. I en annan värld där jag hade en massa tid över skulle jag läst om alla sex böckerna direkt efter varandra. För den klassen håller de definitivt.
Författaren rör sig hemtamt mellan sådant läsaren kan koppla till privat och bygger sakta, men stilrent, upp en spänning av de pusselbitar som vi bjuds på. Det är en ruskig historia som griper tag i mig. Vi serveras som en grunddeg en sann historia i hur det var i Sverige när tvångssteriliseringar genomfördes nästan på löpande band i vissa ”kretsar”. ,Det fanns inte plats för dem som inte passade in i idealmallen.
Ninni skruvar effektfullt upp tempot utan att det spårar ur i slutfasen. Det felet som jag anser alltför många medförfattare gör för att köpa sina läsare. Mig riskerar de bara att förlora i framtiden. Mina tankar går till billig kiosklitteratur. 😦
På tal om titeln till boken. Urmakaren Johan Tinglöf har funnits i verkligheten. Det lär finnas åtskilliga skrönor om den mannen.
Betyg:
4/5

Ps. Återigen ”fixade” jag mördaren när personen klev in i handlingen. Så ”skicklig” som jag varit under de senaste 1-2 åren har jag aldrig varit förr. Då missade jag ofta.

Vilket rumsnummer hade vi?

Vi har våra favorithotell i Skåne. Detta är ett av dem. Om jag kommer ihåg det brukar jag ta kort på vårt hotellrumsnummer. Blir jag extra förtjust av just det rummet kan jag ha nytta av vetskapen i framtiden.

Novembertävling 2019:
Den som gissar på rätt hotellrum vinner en Skrap-Kryss.
Enkla regler:
Varje person har tre chanser. För att få deltaga måste du ha anmält dig senast klockan 23:59, söndagen den 10 november. Sedan är dörren stängd för nya deltagare. Då ska alla anmälda veta om konkurrenterna har 3, 2, 1, 0 chanser kvar.
Lämna gissningar kan ni däremot göra redan nu. Eller när som helst under månaden.
Samma person får dock aldrig lämna två rumsnummer i samma inlägg eller direkt efter varandra. En konkurrents rumsnummer måste finnas mellan. En charmtaktik från domarens sida för att möjligtvis skapa ett rafflande slut.
Jag kommer att föra in datum, rumsnummer, deltagarnamn och antal gissningar som de tävlande har kvar. Dessutom visa med ett hjärta vem som leder och därmed är närmast det dubbelrum som vi bodde i. 

OBS! Tänk på att kontrollera ifall det finns lämnade svar som domaren ännu inte läst bland kommentarerna. Vänta in mitt besked innan du fyller på med något själv.
Ett annat problem är om det är en ny bloggbesökare som jag måste godkänna först innan ni andra ser det lämnade rumsnumret. När det gäller det sistnämnda tar jag på mig ”ansvaret” och kommer att låta eventuella senare lämnade svar gå i retur. Inte när det gäller det förstnämnda. Där får du ha koll själv. 🙂

Varsågod att anmäla dig eller lämna en av dina tre gissningar!  😀
Jag börjar med att hjälpa till med första rumsnumret så ingen behöver slösa bort en av sina tre gissningar.
Då är det stängt för nya deltagare. Dagens datum är 191111. Det ska bli spännande att följa vad som kommer att hända. 😀

SPELPLANEN SOM ALLA KAN FÖLJA!

DATUM-NAMN-RUMSNUMMER-HJÄRTA TILL LEDAREN:
191101, Bosse Lidén, Rum 102 ❤
191101, Gunnel Moberg, Rum 115 ❤
191101, Ditte Akker, Rum 318 ❤
191101, Ethel Hedström, Rum 201
191101, Eva-Lotta, Rum 255
191101, Sven-Arne Petersson, Rum 299
191102, Inger Börmark, Rum 322 ❤
191102, Wiolettan, Rum 304
191102, Lena Wik, Rum 415 ❤
191102, Anki Arvidson, Rum 254
191102, Lisbeth Ahlskog, Rum 112
191102, Pelle Börsmark, Rum 323
191102, Gunnel Moberg, 315
191102, Åse Holmander-Mehlin, Rum 420 ❤
191102, Eva Johansson, Rum 272
191102, Sven-Arne Petersson, Rum 444 ❤
191102, Znogge, Rum 523 ❤
191102, Gunilla Wahlberg, Rum 318
191103, Anki Arvidson, Rum 535 ❤
191103, Pelle Börmark, Rum 536 ❤
191103, Gunnel Moberg, Rum 515
191104, Maj Johansson, Rum 232
191104, Bruno Christensen, Rum 1001 ❤
191104, Senioren, Rum 1031
191104, Kerstin Nilsson, Rum 844 ❤
191104, Laila Larsson, Rum 999
191104, Lena Wik, Rum 314
191105, Maj Johansson, Rum 211
191105, Susan Johansson, Rum 321
191106, Ethel Hedström, Rum 12
191106, Lena Wik, Rum 413
191108, Maj Johansson, Rum 849
191109, Laila Larsson, Rum 13
191110, Anita Linder, Rum 714
191110, Minton, Rum 415
191110, Wiolettan, Rum 814 ❤
191110, Minton, Rum 216
191113, Eva Johansson, Rum 901
191114, Minton, Rum 711
191123, Ditte Akker, Rum 808
191124, Lisbeth Ahlskog, Rum 825
191124, Thomas Petersson, Rum 819
191124, Bruno Christensen, Rum 812
191125, Wiolettan, Rum 816
191125, Kerstin Nilsson, Rum 815 ❤ ❤ ❤ 
191125, Sven-Arne Petersson RUM 813 (Han hade insett att det fanns bara ett enda hotellrum kvar att välja på, som var ledigt. Det hade han helt rätt i.

ANMÄLDA DELTAGARE-CHANSER KVAR:
Eva Johansson, 1 chans
Marie Kristoffersson, 3 chanser
Ethel Hedström, 1 chans
Gunnel Moberg
Znogge, 2 chanser
Susan Johansson, 2 chanser
Susie på Stjärnarve, 3 chanser
Anki Arvidson, 1 chans
Lisbeth Ahlskog, 1 chans
Minton
Ditte Akker, 1 chans
Eva-Lotta, 2 chanser
Sven-Arne Petersson, 1 chans (Jag hade tydligen fått rätt svar en liten stund tidigare)
Gunilla Wahlberg, 2 chanser
Inger Börmark, 2 chanser
Åse Holmander-Mehlin, 2 chanser
Wiolettan 
Eva Rohlén, 3 chanser
Thomas Petersson, 2 chanser
Bruno Christensen, 1 chans
Maj Johansson
Senioren, 2 chanser
Kerstin Nilsson, 1 chans
Laila Larsson, 1 chans
Anita Linder, 2 chanser
STÄNGT FÖR NYA DELTAGARE:
36 chanser blev det totalt kvar som därmed frös inne.
TUSEN TACK TILL ALLA NI SOM DELTOG.  ❤

Rött namn= Sluttävlat. Chanserna slut. 

FACIT:  Här har de numren på marknivå istället för på dörrarna. 

 

 

Regnmannen av Jonas Karlsson

Jonas kan sätta många yrken på sitt visitkort. Vilken briljant berättare han är. Det var väldigt länge sedan någon fick mig att skratta så mycket att jag var tvungen att avbryta läsningen. Helst när jag såg att Solveig låg bredvid och sov gott.

Självklart vill författaren roa men han har många fler strängar på sin lyra. Det finns flera bottnar av olika kulörer. Som med det förflutna i huvudpersonen Ingmars yrkesbana som regissör. Det sorgliga slutet. Drevet som vi alla snart känner igen i både offentliga och privata zoner. Det ofta oundvikliga hos ”konstnärer” när det gäller den svåra konsten att vara delaktig i barnens hela barndom. Inte bara de få dagar det passar de upptagna själva.

Ingmars hade alltid trygga Inger i hemmiljön och det var där han tog henne för given. Det var först när Ingmar blev hemmaman som de hittade tillbaka till varandra. Då hände det till och med att sonen såg att de satt på en bänk och det såg ut som de höll om varandra där. Sonen Erik som är läkare och bor sex mil bort. Tyvärr fick Ingmar och Inger inte många pensionsår tillsammans. Nu åker Erik hem till sin pappa en gång i veckan. Får ständigt höra om värken i knät. Hur Ingmar oduglig förklarar hela den Svenska läkarkåren. Han insisterar på att Erik får fixa tid hos en utländsk knäexpert.
Erik sätter sig i bilen funderar på vilken taktik han ska ”köra med” denna lördag. Fråga direkt om knät för att få det avklarat? Nu händer något märkligt. Pappan nämner inte med ett enda ord skavanken. Istället ser han ut som en busig grabb inför sin son. Inte undra på det…

Vi är säkert många som någon gång i livet har haft en granne som vet precis allt om något ämne och älskar att briljera om det och samtidigt såra med ord som om det var en beröring från ”rosbusktaggarna”. Här är det Rolf Burman. När Inger levde var det hon som skötte både rosorna, trädgården och snacket från Burman. Hon tog till sig av hans kunskaper. Tänkte på något annat när han tjatade. Log vänligt och hummade. Sådant är inget för Ingmar och när han nu oväntat får sin chans att ta över vill han dra ut på ögonblicket.
En annan granne är Lillan Billing. En kvinna som mal på och aldrig tycks andas mellan meningarna. Som behöver en maratonsträcka för att få fram det hon egentligen menar. Där varje lyssnare vill hitta knappen för att få stopp på harangen av ord. Men hon fortsätter bara att hålla låda om ingenting i evigheter. Författaren snickrar ihop denna typ av person galant. För som läsare vill jag gärna göra samma sak i verkligheten. Gå omvägar, bläddra vidare tills hon är borta ur handlingen. Ändå får hon mig till slut att börja skratta.
Både Rolf Burman och Lillan Billing är suveränt gestaltade. Det är även kommunalrådet Anette Malmberg-Ljunggren. Tyvärr känns det för mig som det också kunde varit taget ur verklighetens såpa. Detta att gå efter vart vinden blåser. Alltid ha två helt olika texter med tal i bakfickan. Vuxna människor med bra betalt som egentligen enligt mig borde sitta i en sandlåda med var sin hink, spade och bil.
Som vanligt läste jag den till formatet smidiga boken på mitt sätt. Tog pauser och försökte tänka mig in i storyn. Bollade med egna åsikter.
Facit för att jag uppskattar handlingen är att jag gärna vill styra över den själv. Till och med när det gäller repliker. Tyst nu Ingmar. Inte ett mer ord till Burman. Ofta är jag rädd för att ”Regnmannen” som läsupplevelse, trots mina skratt, ska falla ner pladask som en pannkaka.
Jag behövde inte vara orolig. Efteråt när jag gör min analys ser jag författarens alla steg i ett helt annat sken. Jonas verkar ha vänt på varje sten. Trädgårdsberättelsen har så många bottnar på olika plan. En uppgörelse med livet, äktenskapet, föräldraskapet, yrkesåren, grannar och väldigt mycket mer. När komedi och ironi är påkopplat behövs det partier när det är fritt från sådant. Här blev det ett par längre textavsnitt där det tenderade att bli lite för långdraget. Storyn tappade tempo. Samtidigt passade det in i om det skulle varit på riktigt. Så jag blir kluven som ”expert”.

Jonas Karlsson. ”Du har skött detta som en trädgårdsmästare av hög klass”.
Betyg: 4/5. 😀

 

 

Bosse Lidéns avslutningsord som kanske skulle stått överst. Men i min ordträdgård gör jag som jag själv vill. 😉 Här info på bokomslaget.

Ingmar är en ensam, bitter ensamvarg som tagit över sin frus stora intresse för rosor. Sakta men säkert lär han sig namnen, älskar rosorna men gör på sitt sätt. Av en slump snubblar han över en ”makt” som passar förträffligt denna sommar, som är den varmaste i mannaminne och där det råder totalt bevattningsförbud. Grannarna vakar över varandra som hökar. Det är inte lätt att ha ont i ett knä och samtidigt vara balanskonstnär. 😉

 

Huvudpersonen saknades

Ögonblicksbild; tjugofyra
Vissa ögonblick i livet är extra värdefulla för en själv eller för att visa upp för ”alla andra”. Vänta lite nu… är Nellie ett sådant där namn som Kim och Bo? I så fall. Vem av de två är Nellie? För egentligen förknippar jag rubriken med en född son, dotter, tvillingar, sexlingar och något liknande. Sedan tänkte jag djupare mitt i intaget av en sked med müsli. Kan dottern var så extremt blyg som nyfödd att hon absolut inte vill visa upp mer än en pytteliten bit av hjässan längst ner till höger på fotot?

Ögonblicksbild; tjugofem

En vecka senare hade jag en ny sked och ny müsli på den. Det är härligt när även små människor får en andra chans. Det sistnämnda lät bekant. Jag har ett dammigt bokmanus med den titeln ”En andra chans”. Vad gulligt att pappa offrade en liten till bit på sitt huvud och… 🙂

Efterord: Jag önskar familjen stort lycka till med allt som ligger framför dem. Njut så mycket ni kan.  ❤

Min gamla kompis håller än

På det ljuva sextiotalet var denna busgrabb en av mina idoler.
Dennis gjorde allt det som jag bara fick drömma om att göra. Vad jag längtade efter nästa tidning. Det där viktiga som många av dagens barn inte upplever. Vänta och längta.

För några veckor sedan träffades vi på nytt. Jag kände mig nostalgisk och samtidigt nyfiken. Dennis var precis som vanligt. Men vad hade hänt med mig?

Log när jag insåg att serien fortfarande höll trots alla tekniska förändringar genom åren. Eller ligger sanningen gömd någon annanstans? Har inte min humor utvecklats på alla dessa år? 😉
Vilken serietidning var din favorit när du var barn/ungdom? Själv hade jag många som jag uppskattade. Nu viskade Dennis i mitt öra. Det vänstra. ”Jag vill ut och resa till den där söta blonda tjejen i…  hoppas hon saknat mig.”

 

Väljer vi själva vår dags tankar?

Vad möts mina ögon av på morgonkvisten när jag…

…plockar in ”frukosttidningen” med sina svarta förstasida bokstäver? Vad följer sedan med mig under dagen?
Frukosten ger mig förhoppningsvis energi och bygger upp kroppen för dagen. En mörk sida av mig menar att detta mer förmörkar min vardag. Kanske starkast på hösten. Det är tur att jag har effektiva redskap att ta till och har ett stabilt skyddsnät. Jag önskade att speglingen blev mer jämn mellan ”ljust och mörkt”. Vi människor är alla olika. Vilket  oftast är utvecklande. Hur reagerar du på rubriker på morgonkvisten? Här får du 24 från senaste tiden. Vilken gör dig argast? Mest ledsen? Mest rädd? Mest förvånad?

Gotlänningar missar 7000 vårdkontakter
Myggplåga på norra Gotland
Ungdomshem stängs trots kritik från skolor
Hittills lugn sommar för Gotlands poliser 😀
Helikopter besköts med laser
Rekordvittring efter förra årets storförlust 🙂
Barn dog på lasarettet efter brister i vården
Spår av kokain på varannan krogtoalett
Stor prishöjning för gotlänningar på färjan
Barn på förskola utsattes för sexuella kränkningar
Tillbaka med arbetsglädje 😀
Tusentals i lång kö till bostäder som saknas
Riskera fylla 65 som bostadslös
Nästan hälften kan få gå från Storugns
Rederiet kan höja färjepriser ytterligare
Socialnämnden vill ha fler privata utförare
Problemen i Herrvik stoppar anslutningar
Psykofarmaka till barn ökar kraftigt på Gotland
Ökat intresse för vaccin mot TBE
Skjuts till skolan kan vara hälsorisk
Missnöjda med öns vårdcentraler
Campingarnas gästnätter färre för fjärde året i rad
Dåligt klimat tvingar Konstmuseet att stänga
Klartecken för bygge på 100 miljoner kronor 🙂

 Efterord:
Jag kommenterar med en symbol som bevis på att jag läst din kommentar. Jag är inne i en intensiv period där jag förbereder tre tävlingar till november. En på varje blogg och en på Facebook. På denna sida går det att läsa om mina planer. Men mest längtar jag just nu efter att få se och få krama våra döttrar på fredag. ❤
https://gotlanduppochner.com/tavlingar-november-2019/

 

Gotlanduppochner – 150 inlägg

Igår la jag in inlägg nummer 150 på min numera mest aktiva blogg https://gotlanduppochner.com/2019/09/08/var-langtan-var-stark/. Vilket fantastiskt fint folkbibliotek Klintehamn har. 😀
Hade vi bott i närheten skulle jag definitivt varit på besök där regelbundet. Både för att låna, läsa, skriva och njuta av kakelugnar, rokoko på väggarna, utställningar och mycket annat. Ett sådant bibliotek önskar jag att alla hade tillgång till. ❤

Nedan står fördelningen på mina än så länge 27 kategorier. Om jag får tippa fritt tror jag det finns en annan kategori som skulle kunna toppa listan om jag släppte på bromsen. 😉
Nästa år kommer det att tillkomma nya kategorier. De ligger redan och bubblar i mitt medvetande och på pränt.
Hela tiden har vi upptäckt på våra korta och längre ö-resor att sevärdheterna inte tycks ebba ut. Det ena föder det andra. Vissa platser hittar vi inte till. Istället möts vi av något annat spännande. Vilken ö. Så många kontraster. Helst en bit ifrån de kända turiststråken som vi redan besökt på våra semestrar hit genom åren. Det som var som en flopp vid mitt första besök på Gotland skulle flera år senare utmynna i ett fastboende i Visby. Ibland älskar jag att ha fel. Gärna vid de stora livsbesluten. Om ingen kommer till skada.
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol Jag är fullt sysselsatt med novembertävlingar både här och där. Tog bara en kort paus. 😉
Ser du inga foton i detta inlägg? Bara tråkiga ord och siffror. Tryck på länken längst upp.

Nr	Kategorinamn	Inlägg
1	Utanför ringmuren i Visby	27
2	Västra ön	17
3	Fikatime	17
4	Kyrkor	15
5	Fårö	14
6	Innanför ringmuren i Visby	14
7	Sudret och Storsudret	13
8	Fiskelägen	11
9	Naturreservat	11
10	Raukar	9
11	Botaniska Trädgården	8
12	Fönster mot gården	8
13	Månadstävling	8
14	Historiska platser	7
15	Kåserier	6
16	Vardagslyx	5
17	Änge	5
18	Boktips	4
19	Norra ön	4
20	Sova borta	4
21	Solbjärga/Solnedgång	4
22	Östra ön	3
23	Ruiner	3
24	Poliskommissarie Anders Knutas	3
25	Gutamål	2
26	Den mäktiga ringmuren	1
27	Du bestämmer	1

Önskar dig en fin måndag – du som kommit ända hit ner i texten och inte somnat. 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa gång är det kanske en dubbelsäng

Ögonblicksbild; tjugotre

Både jag och den cyklande kvinnan hade två saker gemensamt, där vi befann oss på Adelsgatan i lördags. Ingen av oss visste vad som fanns bakom oss just då och ingen av oss tänkte på cyklande bokhyllor. 😉
Ögonblicksbild; tjugofyra

Ps. Lund och Uppsala är två riktiga cykelstäder med alla sina studenter. I de städerna tror jag inte många reagerar när det gäller vad som ”kommer cyklande”.

Fråga till dig bloggbesökare: Vad är det ovanligaste du sett någon cykla omkring med?

Vill du vinna en SkrapKryss kan du göra ett besök på min andra blogg. https://gotlanduppochner.com/2019/09/01/siffror-och-kategorier-pa-ratt-plats/
Tips: Skippa att slötitta på fyra reklamsnuttar i ett program. Använd dig av papper och penna. Behövs bara enkla baskunskaper i matte. Räkna till högst 30. 🙂

 

När september kom bröts sviten

Solveig kom med som förslag i mitten av augusti att vi kunde avrunda de ljuvliga kvällarna med en kvällspromenad hemmavid. Jag hängde gärna på men vist av erfarenhet började jag direkt föra statistik i dagboken. Skrev 1-0 när vi kom in igen. Det behövs en synlig sporre för att fortsätta en god vana. Annars är det lätt att börja hoppa en kväll, nästa o.s.v.

När vi väl kommit ut har det inte varit några problem. Tvärtom. Ljuvligt att den 31 augusti gå med bara ben och armar. Sedan skriva in 16-0 i femårsdagboken. ”Nollan ska vi vara rädd om”, sa jag till min sängkompis.
Den natten tror jag blev tropisk med en temperatur som aldrig gick under 20 grader.

Igår såg det ut som det drog ihop sig till åskoväder och ösregn när vi satt och fikade vid ett raukfält som vi aldrig besökt förr. Det såg spännande ut över havet. Jag hade gärna upplevt det på lite avstånd. Men kamerautrustningen var jag rädd om och det var en bit till bilen utanför naturreservatet. När vi åkte tillbaka över ön till Visby bytte vädret karaktär som det ofta gör här. Solen var tillbaks.
När vi några timmar senare satt och såg på ”Mord i Paradiset” precis innan vi skulle göra 17-0 tyckte Solveig att det ösregnade utanför. ”Det är nog bara i TV:n”, svarade jag korkat.
Jag fick hålla till goda med ett skådespel på himlen från balkongen. Som det ösregnade i flera timmar. Likadant i morse. Min morgoncykeltur gick om intet. 😦
16-1. Hur ska det gå ikväll? Nu när nollan är borta är det inte lika inspirerande längre. Dessutom känner jag mig stressad. Karin ringde och sa till mig på skarpen att jag bara har en vecka kvar att kvalificera mig till VM i friidrott. 😉 Kan Oskar Jansson fixa silver i stavhopp på SM som 44-åring ska det väl inte vara något problem för mig att… 😉

Öresunds pärla

Detta hotell har blivit vårt favorithotell i Helsingborg de senaste fyra åren. Det ligger perfekt till. Helst om man lägger på en summa money för ett rum med havsutsikt.
Jag har alltid några favoritställen jag bara måste besöka här. Detta är ett av dem. Mina ben hittar dit av sig själva.

Det blev tre påsar efter lite velande. De isländska bitarna är inte att leka med. De får det att brinna i munnen. Älskar dem. Min mage tycker sådär om dem. 😉 Lakkris Djöflar är det korrekta namnet. Mycket salt! står det på min påse.

En kombination av humor och ekonomivinst.

På Fahlmans har jag fikat sedan sjuttiotalet. Extra kul när våra numera arbetande döttrar mötte upp där. Sedan fick vi några härliga familjetimmar med utemiddag, promenad och hotellhäng när det började skymma. ❤

Vi tog mängder av foton på varandra men de får stanna i det privata arkivet.

När mörkret lagt sig vände jag en fåtölj och satt och njöt av utsikten. Givetvis flög mina tankar mellan olika tidsperioder i mitt liv. Från familjeutflykter till Helsingör för att köpa billig mat och äta glass, till helt andra sorters resor med kompisar under flera år. Ibland kunde det bli 2×5 turer mellan Helsingborg och Helsingör några kvällsturer (Tura). Då var det inte alltid vi visste om vi var på väg till Sverige eller Danmark. Kul att de inte rivit det gamla stationshuset. Hur många hundratals gånger har jag befunnit mig därinne av olika skäl?

Det finns vanliga hissar, men det är mer spännande att åka ”glashissen”. 😉 men mina foton blev otydliga inne från dem. Hissen gick antagligen för fort.

Frukosten här är superb. 5/5 i betyg. Helt klart. Vi bjöd in våra tjejer till frukost men det var bara Jennifer som var tillgänglig. Lizette hade hand om öppningen på sitt jobb i Malmö.

Här satt vi denna gång. Har aldrig provat utomhus.

Solveig i soffan. Det enda negativa med denna utflykt var de två ”Fasta-pris-taxiresorna” mellan Ängelholm flygplats och Sturup. Det skulle jag kunna skriva två längre kåserier om. 😦  Den sista var extra läbbig med tanke på att det var skyfall just när vi åkte  ”polisjaktsfärden”, ständigt i vänster fil, en liten bit från närmaste bils koffert. Vi överlevde. Tur det bara går att flyga till Ängelholm på sommaren. Nästa resa är redan beställd och den går mellan Visby och den stora staden i söder. Då hoppas vi på fint väder som det var förra hösten och en dag ska det bli Pågatåg till Ystad eller Simrishamn. Det är hopplöst att pussla ihop familjestunder. Alltid är det någon som jobbar helg. Men som alltid är det de små stunderna som räknas. Dessutom har vi fått flera besök på öjn av dem.

Den svarta spinkiga katten dök upp från ingenstans. Den blev rädd när jag tog kort på den och varje gång jag knäppte på knappen därefter. Ändå ville den ha sällskap med oss resten av morgonpromenaden. Antagligen kom den med hälsa till min brutna mellantå. För jag kom på när vi kom hem till lyan, att jag inte hade ont längre och den positiva trenden håller fortfarande i sig.

Eftertext:
Vad kul det var att få se Jennifers första helt egna lägenhet IRL. Där bodde vi en natt. Måste vara lyxigt att få bo först i en helt nybyggd lägenhet. Det har jag aldrig fått uppleva. Bara i en nybyggd villa två gånger som barn/ungdom. Det jag gillade allra mest var att man på ett par minuter nådde ”landet”. En bit av landet som jag hoppas få vara kvar när de byggt färdigt bostadsområdet i Maria. Jennifer har annars sprungit och gått ner till havet några gånger. Hon når Fredriksdal rätt snabbt för att ta ett annat ”gåmål”. Dessutom är det promenadavstånd till jobbet på Helsingborgs Djursjukhus. Än har hon inte nappat på ”mitt erbjudande” om att det finns en Veterinärklinik nära vår bostad i Visby. 😉