Ett tag blev jag tokorolig

Visst är det spännande att rulla runt på en egen ö utan karta och kompass. Inte en turist i sikte. Först mådde jag som en prins. Hur mår de förresten? Inte ville jag gå och lyfta tunga vikter. Någon prinsessa hade jag inte behov av just då. Nåväl. jag njöt av friheten och möjligheterna. ❤
Det var då det hände … jag började känna mig vilsen och var det inte en smula rädsla som kom på ofint besök? Hade det inte studsat till och visst hade jag kört i ganska mycket vatten. Kunde det vara så illa att jag var lost. Helt vilse. Inte kände jag mig lugnare när jag såg denna växt. För det var då jag blev tokorolig. Tänk om jag hamnat i Byxelkrok? 😦

Rädslan hade satt sina klor i min hönshjärna. Ville inte släppa greppet. Hur skulle Solveig ta det om jag ringde från norra Öland och ville ha hjälp? Hade inte varit bättre om det var från södra Öland. Plötsligt började jag se tokigt suddigt. Fanns det ingen mänsklig varelse i närheten? Bara får och får. Det var då jag såg honom.

”Ursäkta. Man får inte rö… hur hittar jag tillbaka till Visby?”
”Är det du som är Thomas Pettersson? Har du peruk på dig?”
”Nä. Jag är född med kalufsen och…”
”Kära Thomas. Du följer bara Gotlandstokarna som växer i en allé längs hela vägen till Kärleksporten. Trevlig tripp.”

Annonser

Kontrasternas helg

Det sägs att det finns alltid någon plats på Gotland där solen lyser – varje dag. Det skulle inte förvåna mig. För det är något jag ofta har lagt märkte till under vistelser på öar. Senast Bornholm förra sommaren. Otroligt häftigt när jag fotade det vilda havet där vi bodde. Tio minuter senare anlände vi med bil till ett spegelblankt hav. Overkligt.
Vet du vad Gotlands högsta rauk heter?  😉

Förra helgen höll vi till vid kusten. Då var det behagligt vandringsväder. Ovädret höll sig snällt på avstånd. Denna lördagen tänkte vi passa på och besöka några medeltidskyrkor innan de kanske stänger för säsongen. (15 maj -15 september) Jag har skrivit om att vi kom precis innan ett bröllop i Tofta. Dennna gång blev det ännu tightare vid en kyrka. Jag slank in snabbt innan ett dop och såg det söta barnet på några decimeters avstånd när jag gick ut genom porten och det bars in.
Två kyrkor var faktiskt stängda. De blir utan interiörreklam nästa år. 🙂

Vi tog med egen fikakorg som vi tänkte njuta av, på något fint ställe längs med de slingrande vägarna. Så blev det inte. Vi var inte klädda för kylan som bet sig in i kroppen. Istället blev det fika i bilen. Det som var kul var, att när vi vände tillbaks mot Visbykusten, såg vi en blå molnfri himmel och sol.

Dosen av det som väntar runt hörnet byttes ut mot motsatsen i söndags, när vi bestämde oss för att stanna  i vår hemstad. Klokt val.

Det  var som att förflytta sig tillbaka till sommaren. Tre turisbussar utanför Almedalsparken. Turisterna lotsades av en person med en skylt i handen. Själv lotsar jag dig bloggbesökare till fel tillfälle. För denna bilden tog jag en vecka tidigare när vi var och hämtade böcker på bibblan. 😉
Vilken vacker park som utnyttjas till lite av varje. Denna gång strosade vi på kullerstenarna, på andra sidan muren, och gled in och ut genom portarna.

Planerade vad vi ska göra/besöka när det blir gråa och regniga höstdagar. Detta är ett av de givna ställena.

Jag är otroligt förtjust i de trånga gränderna som binder ihop/ramar in hus och gator. Tänk om jag fick komma in i de gamla husen. 🙂 Jag har sett foton i böcker från en del rum med vackra målningar. Både på väggar och uppe i taken.

Ibland kommer man nära muren även vid fikatime. Nu kom kvinnan på fotot med ett brunt paket till mig som hon hämnat på ett utlämningsställe. Alldeles för lätt för att innehålla en kamera som inte skulle finnas i lager förrän i slutet av denna veckan. Antagligen väskan som jag köpte från ett annat ställe.
Prassel, prassel. Visade sig innehålla det extra objektivet och minneskort. Alltid en början. 18-200 mm. Kommer jag att bli en bättre eller sämre fotograf? Antagligen det sistnämnda…  och ute ösregnar det och blåser i träden. Vilken tur att jag har tak över huvudet och strömmen är på besök igen. 😀

Fönster och dörrar på glänt har jag tagit en del bilder på redan. Måste erkänna att jag är småirriterad. Strömavbrott nummer nittioelva. Den lilla texten jag hann skriva var kvar. Men när jag skriver visas bokstäverna med fördröjning. Därför blir det fel och fel och fel hela tiden. 😉 Det är ju 11 september så mina problem är ringa. En faktura på 400 kr för uteblivet besök på sjukhuset i Ystad störde mig också när posten kom. Liksom en annan mysko räkning på ett konstigt belopp. Jag skrev faktiskt ett avbokande mail och berättade att jag var på väg att flytta och tackade för de sju åren. Imorgon har jag beställt en ”gladdag”.
Tack för besöket. ❤

 

Saknar er

Först trodde jag vi skulle ha en trevlig familjestund där jag gick runt och njöt av sensommarvädret, sent på kvällen. Flanerade tryggt bland kända Stockholmskvarter. Drabbades av nostalgikickar då och då.

Okej, det var behagligt de första femton varven. Innan jag blev blå om hela kroppen. Se bild. 😀

Orsaken var att Lizette började köpa gröna hus och därefter blev det röda hotell. Inte bara på de fruktade gatorna Norrmalmstorg och Centrum. Utan även på andra sidan Gå. Jag hann knappt få min ”rundvarvslön” på 4 000 kr innan …
”Pappa! Vet du att du får betala 40 000 kronor om du hamnar på Norrmalmstorg nästa gång?”
”Tack för upplysningen. Du kommer inte att få veckopeng imorgon.”

Jag fick ingen ro i kroppen, började trånande längta till en lugn stund i fängelset.
Då dök idén med elkablarna upp i bakhuvudet. ”Ta loss. Sätta fast. Ta loss en stund till …”
Berätta nu inte för Solveig. Hon uppskattar inte sådant Bossebus.  😉

Här sitter Monopolmästaren till vänster. ❤

Den andra skruttan hämtade vi på flygplatsen samma dag. Från början var hon riktigt snäll. Problemen började först när jag läste denna viktiga information.
”Jennifer! Kom nu och håll mamma och pappa i handen. Här är farligt att gå ensam. Du får inte…”

Små barn – små bekymmer.
Endast 22 år – större bekymmer. 😉

Jag saknar er Lizette och Jennifer. ❤ Har ingen att leka med. Mamma jobbar med en kurs i biblioteksrummet. Men om två veckor kommer förhoppningsvis kameran och extraobjektivet som jag beställde igår. Då har jag inte tid med er. 😉

Ps. Jag önskar alla bloggbesökare en fin hösthelg. 🙂

Namn saknas

Då var vi framme vid höstens första dag. Här i Visby vaknade jag till tät dimma. Hoppas den lättar så vi kan åka iväg på en utflykt framåt dagen. Måste passa på medans vi fortfarande har en dotter kvar på ön. Det jag uppskattar – och givetvis visste innan flytten hit, var att det var ”ordnat” som i Ystad. Nära till ögonstenar i en fin småstad och relativt nära till ett dukat bord lite längre bort.
Då var det Österlen. Nu är det Gotland.
Här är ett foto från en plats som känns bekant. Galgberget. Det namnet finns också i Halmstad. Där handlar det om bokskog och barndomsminnen. Här bygger jag nya minnen. Den svenska historien bär på många otäcka och våldsamma episoder. Hur kunde människor ha behållning av att gå hit och bevittna halshuggningar och hängningar? Visst fanns det ingen TV och Netflix. För en vapenvägrare som jag… 😦

Vi skyndar långsamt. I ett helt annat tempo än det vi tvingades in i under allt bestyr med flyttningen. Först igår kunde vi sätta punkt i och med att försäljningen slutfördes i Ystad. Skönt att slippa betala två bostäder och dyra räntor för ”speciella korta lån”.
Smidigt och tacksamt med fullmakt så vi slapp göra en flygresa för att ”kladda dit” två namnteckningar. Vi flyger hellre dit av andra orsaker. Vilket vi antagligen ska snart. 😉

De som känner mig IRL vet min tanke med att visa upp Gotlandsfoton och annat. Andra har frågat ex. här på bloggen. Här kommer en del av min plan:
Jag bestämde mig redan i våras för att jag skulle starta upp en till blogg som mestadels skulle handla om Wisby (som det stavades förr) och Gotland. Gärna kryddat med besök på några närliggande öar. Först skulle jag köpa en mer avancerad kamera. Jag var på väg under en ”rast” att beställa en på nätet som utsetts till den bästa kameran 2017-2018 (i den prisklassen). Typiskt. 😦 När jag väl kom till skott fanns den inte längre i lager på det stället. Sedan har jag lämnat ämnet. Fortsatt med att låna/leasa Jennifers systemkamera som jag gjort de senaste tre åren. Jag har tagit flera hundra foton med den kameran sedan vi kom hit för fyra veckor sedan. Jag har valt ut och sparat i olika kategorier (20 st än så länge) i huvudmappen Gotland. Jag har strukturerat upp det som jag vill ha det. Ordning och reda. Här är några tankar.

Mitt mål är att besöka alla orter som finns på ön. Jag hoppas hitta oväntade saker.

En trappa som leder till något spännande.

Givetvis ska jag gå in och ut ur ringmuren överallt.

Ett annat mål är att gå in i alla medeltida kyrkor (94 st). Än så länge har jag besökt 7 stycken. Här i Tofta hade vi tur. Vi hörde hur de sjöng inne i kyrkan. Porten verkade inte vara öppen när jag drog i den. Sedan öppnades den inifrån av en av sångarna. Snart stundade det bröllop. Vi fick gå in en snabbis och ta kort. Tack!
När vi åkte förbi kyrkan en timme senare stod där två stora bussar och flera bilar.
Alla kyrkor är öppna 15 maj till 15 september. Förhoppningsvis hinner jag med några till i år. Dessutom är vissa öppna året om. Undra vilka kyrkor som hamnar på topp-tre av Bosse Lidén. 🙂 Vem vet? Jag kanske ber bloggbesökarna att välja sin favorit. Eller så blir det för stort.

De inlägg som varit populärast i längden och som fortfarande besöks varje dag på min blogg har varit dem där jag 2016 hedrade Mankells böcker om Kurt Wallander. Jag tänkte göra något liknande, i ett lugnare tempo under 2019-2021, om Mari Jungstedts kriminalböcker om Anders Knutas och hans kollegor.

Givetvis kommer jag att besöka olika fikaställen. Jag har redan börjat att göra en topplista. Det som förvånar oss är att vi ännu inte hittat goda osötade kakor som dem jag njutit av i Hjo, Falkenberg, Boarp, Båstad, Ängelholm (klart bäst) och i Ystad på flera ställen. En besvikelse för mina vardagar. 😦  Syftar på att köpa hem kakor. På fik kan jag styra med min pump och ofta rör jag mig efteråt och behöver extra kolhydrater.

Var på ön finns den vackraste solnedgången? Jag ser mycket fram emot att få se soluppgångar. Liksom att upptäcka ansikten i raukar. Jag har redan sett Hoburgsgubbens lillebror. Undra om jag kan få pris för det. 😉

En annan sak som jag är svag för är gamla fisklägen. Vilken tur att det finns gott om det. Här i Gnisvärd tillbringade vi för två veckor sedan en mysig eftermiddag. Startade med en fikastund på stranden. Fick lust att vara med i kubbspelandet.

I november 2019 kommer det att bli en korsordstävling på den nya bloggen utan namn. Då kommer svaren att ha anknytning till Gotlandstrakten. Vad tycker du att jag ska döpa bloggen till? Jag tänkte betala för en egen domän.
Denna gamla blogg behåller jag. Den har sin funktion och är min gamla kompis. Kanske blir den mer och mer som en dagbok. Sådant ger sig om fyra månader.

Nu vet ni som frågat:
1. Jag tar massor av kort.
2. Hoppas jag ska lära mig en ny systemkamera under september.
3. Men jag sparar de allra flesta bilderna till nästa år/nästa blogg.
4. Vad kul det skulle vara om du/ni besöker den bloggen också.

Önskar dig bloggläsare/besökare en fin första septemberhelg. ❤
Nu är dimman borta. Men en sover och en är och handlar mat. Okej. Klockan är bara 08.36.

Alla dessa namn


Vi köpte vår bostadsrätt i Ystad andra maj och flyttade ner till Skåne när döttrarna och Solveig slutat sina skolor, strax innan midsommar.
Under dessa åtta veckor åkte vi dit flera gånger från Skummeslövsstrand och fixade och donade. Det fanns både helger, KHFD, pingst och andra möjligheter att välja på.
Vi sov på medhavda sängar och hade köpt barstolarna till barköket som var förankrat och ingick i köpet. 😉
Närmaste grannen på gatan var ordförande i b-föreningen, som bestod av tjugo hushåll. Vi pratade under dessa veckor med Tommy om olika saker och en gång dök hans fru upp.
”Kommer du ihåg vad Tommys trevliga fru hette?”, frågade Solveig på kvällen från sin barstol.
”Annika”, svarade jag snabbt mellan två tuggor.
”Är du säker eller hittar du på?”
”Jag tror det var Lilla Gubben”, svarade någon smart yngre från en annan barstol, som just då åkte som en hiss upp och ner.
”Du får inte göra så Bosse. Nu kommer vi garanterat att säga fel i fortsättningen”, sa hon som jag gifte mig med.

Tiden rann iväg och blev snabbt till sju år. Själv klarade jag galant att hålla isär de två namnen; Barbro på bortaplan/utomhus och Annika på hemmaplan/inomhus. Tror det var svårare för övriga familjemedlemmar. Det hände allt oftare att de tvivlade på sig själva och inte skojade när de sa Annika inomhus.
”Jag som trodde att hon heter Barbro”, sa jag hjälpsamt då och då.
”Du gör bara inte likadant när vi kommer till Gotland.”
Min tunga lovade inget.

Den första som vi mötte av grannarna i Visby var trevlig och pratglad. Solveig stod lite tungt med händerna fulla av gamla flyttkartonger, som vi skulle åka och slänga. Därför hörde hon inte alla ord och frågade dumt nog MIG i bilen vad grannen hette.
Jag vände mig mot henne och knep ihop läpparna och släppte försiktigt fram frasen.
”Det får jag inte berätta. Jag har lovat. Minns du inte det?”
”Sluta larva dig. Var det inte Agneta?” testade Solveig innan hon vred om startnyckeln.
Jag la korten direkt på bordet. ”Hon presenterade sig som Annika. Men det är bäst jag kallar henne Barbro. Så det inte blir galet i namnbokföringen. Rätt ska vara fel.”

När jag googlade på kvällen kunde jag bevisa att mina nytvättade öron hade hört rätt. Till hundra procent. Om inte mina ögon ser fel går just nu Barbro iväg mot parkeringen. När vi känner varandra bättre ska jag fråga om hon heter Barbro i andranamn. 😉 Då kan jag bjuda på att jag heter Anders. Är bäst att jag inte nämner ”Sebastianperioden”. Allt har sin tid.

Ps. Nu vaknade Jennifer i gästrummet och vi kan snart åka iväg på äventyr och bus. ”Mot havet!!!” Det är sol och bara en svag bris.

Jag vill att vi skiljs åt


Först var jag tacksam för att nå omvärlden igen. 😀
Vi hade hämtat en låda med Com hem prylar vid någon av de ”hundra rondellerna” runt Wisby och kopplat upp oss. 🙂
Resultatet gick oväntat snabbt och smidigt. Denna gula ända som jag håller i ”tassen” sattes in routern och den andra som ser likadan ut sattes … felskrivet … sitter fortfarande kvar i min vita dator.  😦
Mitt tålamod börjar sina. Först lirkade jag försiktigt. Hur svårt ska det vara, tänkte jag. Trycka in och dra ut. Sedan kom jag på att oddsen var inte rättvisa. Jag är 173 cm. Min fiende är exakt 300 cm. 😦

Solveig har också försökt flera gånger. Ingen av oss rådde på motståndaren.
Jag var rädd att datorn skulle bli förstörd. Därför har jag, datorn och kabeln umgåtts vid varje förflyttning mellan rummen. Ibland har det strulat till sig och jag har börjat morra lite dovt för att inte störa grannarna.

Mitt hopp stod till Lizette som är en hejare på tekniska ”datorstrulproblem”. Hon kom i fredags. Jag trodde att det skulle ta högst tre sekunder. Det slutade med att hon googlade på nätet. Inga napp.
Igår kom Jennifer. Tyvärr tog jag inte tiden. Men jag såg leendet i hennes mungipa och insåg att hon lyckats. 😀

Vad vardagslyxigt det är att bära en dator till vardagsrummet och slippa släpa på tre meter ”ovald” kompis.

Betalade extra för att se ut

Ögonblicksbild; arton
Som jag skrev i förra inlägget valde vi att beställa en båtkupé mellan Oskarshamn och Visby. Jag skulle precis sträcka ut mig på britsen när jag såg en tjej i tioårsåldern hoppa fram mot fönstret och glo in. När hon la händerna runt ansiktet för att se bättre tyckte jag hon var några år för gammal för den leken och jag hängde därför inte på. Jag kände mig istället dum, trött och uttittad.
Efter en kort stund hände något nytt. Nu var det en yngre kvinna som lutade sig fram emot fönstret och visade upp sina behag. Det var då jag vaknade till liv och insåg att jag inte var så trött i alla fall. 😉 Sorgligt insåg jag sanningen. Jag såg hennes bröst – men hon såg inte mig.
Nästa som dök upp och tog över scenen och fönstret var hennes pojkvän. (Se bild.) Solveig är som vanligt aldrig helt säker på om jag skojar eller menar allvar. Hon sa bestämt ”Nej” när jag frågade om det var okej att knacka på fönstret när mannen halsade en coca cola. ”Jag vill se om han spiller, sätter i halsen eller bara coolt fortsätter att klunka. Vi kan slå vad om du vill. Tror du han bär GöteBORG eller KarlsBORG kalsingar?” 😀 

Efter vi hämtat ner lunch och ätit den i båtkupén tog vi oss en check av färjans inre. Jag gillade de inramade fotona på Gotlandsmotiv från olika årstider. Mycket inspirerande för vår framtid på ön. Bloggplaner väcktes till liv.
När vi gick ut på solsidan på däcket gick vi efter en stund förbi paret och jag insåg var vi hade vårt fönster. Jag vågade aldrig tränga mig fram för att lägga händerna runt … runt mitt ansikte och kika in. Ganska dum tanke. Självklart skulle jag bara se spegelbilden av en medelålders smygtittande gubbe. 😀

Fotnot:
Önskar dig läsare en fin sensommarhelg. Vi ska i eftermiddag åka ut till flygplatsen och hämta lillasyster som kommer från Malmö Airport. På söndag ska vi göra samma korta resa för att hämta storasyster, som tagit planet från Arlanda (ingen stöld). Ska bli kul att återses och hitta på aktiviteter. Nyss när jag skrev i denna text kom ett stort flygplan och flög över vårt hus. Den mäktiga scenen ser jag flera gånger om dagen. Undra om planen släpper ner idel nyttigheter över oss?  Bäst att leka struts. 

Hon skrek efter mig

Fortsättning på förra blogginlägget.


Det var inga problem att komma iväg klockan 04.00 från hotellets parkering i Sölvesborg. Vårt mål var att nå nästa hotell klockan 08.00, för att inta en stadig frukost.
Trevligt att åka åt rätt håll – ljuset/soluppgången och vilken tajming. När vi parkerade på Oskarshamns torg ringde en kyrkklocka åtta slag.
Kvinnan i receptionen var morgonglad och berättade att hotellet tidigare varit ett postkontor. Kunde förklara den höga inredningen. Antagligen var det värdepost i väskan. 🙂

Vi hade med ganska mycket packning in i frukostsalen – värdesaker och tog god tid på oss. Efter den smakliga frukosten satt vi en stund och försökte läsa i en bok på väggen. Det var svårt. 😉

Balkongerna till hotellrummen såg inbjudande ut. Om vi missar färjan någon gång i framtiden, skulle vi kunna ta in en natt här. Hade jag inte kunnat sova kunde jag plockat ner den gula cykeln och upplevt gamla minnen. 😉

Vi har inte åkt med färjan sedan i början av 90-talet. För vi flyger helst till Gotland. Därför var vi inte varma i kläderna när det gällde alla moment. Dessutom började jag bli trött där jag satt bakom ratten och väntade på att de skulle öppna ”kassan”. Vad förvånad jag blev när den yngre kvinnan direkt frågade om det var Bo och Solveig Lidén. Hur sjutton kunde hon veta vad vi heter? Var hon tankeläsare, var min första spontana tanke när min hiss försökte leta sig upp genom hjärnvåningarna. (En blick på reg.skylten och en ny blick med samma ögon på datorskärmen var säkert sanningen) Sedan sa hon något som min hjärna uppfattade som att det var dags för mig att rulla iväg och låta nästa bil … jösses.
VAD HON SKREK FULT EFTER MIG.
Mina gamla sprintertakter hade tydligen flyttat sig från snabba ben till kvickt tryck på bromspedalen och kopplingspedalen. Högerhanden slängde i backen. På tre sekunder var jag tillbaks utanför luckan. Tur att bilen bakom inte stod på just den platsen.
”SKAAA DU INTE HA BILJETT TILL FÄRJKUPÉ OCH MAAAAATKUUUUPONGER?”
”Jo det kan jag ta. Nu när jag ändå är på plats. Tack. Ha en riktigt bra dag.”
Skönt med egen ”kuppe”. Vi fick betala extra för att slippa ha sällskap av två personer till. Det var det värt.
Personalen knackade inte på och stod vackert och neg med en bricka med mat. Det ätbara fick vi hämta själva. Det blev en lugn överfart. Mysigt att se Byxelkrok på Öland och Lilla o Stora Karlsö utanför det runda fönstret. Måste skriva om fönstret i nästa inlägg. Dumma Solveig som inte tillät mig att … 🙂

(Bilden tog jag senare. Det finns en röd lapp med texten KÖK – även på mittenlådan)

Min taktik från förra flyttningen funkade lika bra denna gång. Den gången trodde inte Solveig på min idé. ”Sådant har de inte tid med.”
I alla rum, förråd och i garaget i Ystad hade jag på dörrarna tejpat upp olika färglappar med text. Ex Jennifers rum, Lizettes rum o.s.v. På alla flyttkartonger fanns färgade lappar med text vart lådan skulle stå i Ystad. Kunde de inte svenska fanns möjlighet att istället jämföra färger. Om de inte råkade vara färgblinda. 😉  I Ystad var det bara en kartong som jag hittade i garaget som hamnat fel.
Med tanke på att vi även denna gång hade över 100 flyttkartonger och många andra större plastlådor underlättade detta otroligt mycket. Låna min idé om du ska flytta. 😀

Denna gång var det ännu bättre. Fredrik & Frank var otroligt trevliga och tillmötesgående under introduktionen. De fick en skiss på vår bostad. Fick ex. reda på att vi skulle ha sju bokhyllor i biblioteket och en i vårt sovrum. De ställde sängar, TV-soffa och mycket annat direkt på rätt plats. Sådant är guld värt när man anländer till bostaden. Det räcker såväl med att försöka ordna en labyrint i inledningsstadiet och inte gå vilse och tvingas kontakta MISS PEOPLE under ett nattligt toalettbesök. 😉

Efter några dagar ringde det på dörren. Utanför stod ett trevligt blombud. 😀

Vad glada vi blev av ärendet. En fin gest. Härligt att vila ögonen på något vackert under våra korta vilopauser. ❤

Från en bastu till en annan bastu

Från Solveig den 29 april tog flyget till Visby för en anställningsintervju har det varit intensiva månader. Vår hemliga plan gick in i en ny fas, när hon fick samtalet den 3 maj från rektorn, som önskade henne välkommen ombord.

Vi lyckades med målsättningen att få in allt i en stor flyttbil. Därmed gick vi från 75 kubikmeter (Skummeslövsstrand – Ystad) till 40 kubikmeter. 8 tillgodo i lastutrymmet. 🙂 Det krävdes mängder av försäljningar av stort & smått. Otaliga turer för att skänka & slänga. Sträckan till återvinningscentralen klarade vi med förbinda ögon. 😉
Det var otroligt tufft att röra sig aktivt i den bastun som vi hade både i Ystad och på Gotland. Det hjälpte inte att ha öppet överallt. Ibland duschade jag av mig svetten. Efter en kvart var jag nästan lika svett igen.

Vi började med att plocka ner/packa ner vårt bibliotek. Hälften böcker, hälften något lätt och mjukt i flyttlådorna.

Eftersom vi inte fick något riktigt klart besked från flyttfirman angående dag/tid fick vi till slut gardera oss med att boka hotellrum och bilplats på färjan. (Gotland är inte precis folktomt på sommaren.) Sedan hade vi luftmadrasser i vår nya bostad som ett reservalternativ om det skulle vara ”tomt” när vi stack in nyckeln i Visby d.v.s om vi anlände före flyttkarlarna. Nu blev det inte så. Istället blev vi superstressade i värmen när vi sent på onsdagskvällen fick beskedet att de ville komma tidigt på torsdagsmorgonen. Jag tror inte Solveig sov många timmar den natten.

På morgonen ställde jag ”den lilla blå” startklar. De kom redan 07.20. Det visade sig vara två mycket trevliga män som hette Fredrik & Frank. 😀 Den sistnämnde berättade att han för många år sedan bott i vår kommande ”trappa”. Världen är liten.

Vi ändrade våra planer och bestämde oss för att stanna kvar i Ystad. Plötsligt hade vi inte bråttom längre. Fick reda på att de räknade med 3-3.5 timmar för att tömma vår bostadsrätt.

Vi åkte ner till havet och besökte några av våra favoritplatser som vi fått under de sju åren som vi bott i trakten. ❤

När vi återvände till Rotfruktsgatan var de nästan klara. Endast garagebiten återstod.

Vad tomt det kändes. Påminde oss om när vi kom hit den 2 maj 2011. Nu var det dock för ett farväl. Vi åt lunchen på golvet. Ute var det för varmt. Etapp sju i vårt gemensamma liv skulle nästa dag ersättas av etapp åtta. För första gången på en ö.

Sedan gav vi oss ut i turisttrafiken. Passerade Brösarps backar, Åhus och mycket annat fint längs Hanö-viken, innan vi nådde fram till Stadshotellet i Sölvesborg.
 På det gamla hotellet hade vi planerat att försöka få i oss lite hälsosam sömn mellan 21.00-03.00, innan mobilerna skulle börja spela för oss. 😉


Ps. Fortsättning följer. Nu lunch. Sedan uppackning och annat bestyr. 

 

Sista blogginlägget från Ystad

Fråga 4 av 4: Uppgiften är öppen fram till söndagen den 26 augusti klockan 20.00.

Dags att damma av Platespotting. Vet du att det i början av 2019 kommer att rulla bilar med ex. skylten EMU23F?

Maxpoäng i denna sista sommaruppgift är hela 44 poäng. (Så många poäng vill jag inte dela ut till någon tävlande.) 😉

Dessa 16 stycken fotade registreringsskyltar ger följande poäng:
(Givetvis ska bokstäverna vara i rätt ordning. Inte ACB)

Alfabetet:
ABC – 3 poäng.
DEF – 3 p.
GHJ – 3 p.
KLM – 3 p.
NOP – 3 p.
RST – 3 p.
UWX – 3 p.
YZ – 2 p. (Får följas av vilken bokstav som helst.)

Sommar-ord:
JUN – 2 p.
JUL – 2 p.
AUG – 2 p.
SOL – 2 p.
HET – 2 p.
W(valfri bokstav)S – 2 p. (Wisby) 😊 (det finns ju inget I. Slarv av mig). Tack Wiolettan.
GOT – 2 p. (Gotland) 😊
BOS – 2 p. (Bosse) 😊

Bonuspoäng:
Den som lämnar en kommentar först får 5 poäng. (Znogge)
Den som lämnar som tvåa får 4 poäng. (Ethel)
Den som lämnar som trea får 3 poäng. (Wiolettan)
Den som lämnar som fyra får 2 poäng.
Den som lämnar som femma får 1 extra poäng.
(Alla som får bonus måste ha minst 1 rätt)

Detta ger en möjlig (supersvår) maxpoäng på:
Alfabetet, 23 poäng.
Sommar-ord, 16 poäng.
Bonuspoäng; 5 poäng.
Totalt 44 poäng. Jag tycker de som når tvåsiffrigt ska vara mer än nöjda. Kanske kommer du endast att hitta en skylt. Går det snabbt kan du ruffa åt dig 5 bonuspoäng.

Regler:
Den givna regeln är att det är DU som ska ta foto och att det rör sig om bilder som är tagna mellan startdag och slutdag av tävlingen. Lånade foton från Google och kompisar är inte med i denna tävling.
Du skriver i en kommentar vilka skyltar du har hittat/fotat. Sedan gör du något av följande. Helst det förstnämnda så andra kan följa dramatiken. 😊

Inlämningsmöjligheter:
1. Du lägger in ett eget blogginlägg med foto på de uppgifter som du löst.
2. Har du ingen blogg kan du skicka ett meddelande med foton på FB.
3. Det går att skicka en bifogad fil med foto till min mailbox bosse.liden@outlook.com om du saknar egen blogg och inte är min Facebookvän.

Slutord:
Såhär ser den ut efter tre uppgifter och när tre har lämnat svar på ”fyran”:
Wiolettan, 27 poäng.
Znogge, 21 poäng.
Ethel, 16 poäng.
Gunnel, 5 poäng.
Anki, Lena Wik, 3 poäng
Primrose, Kersko, Eva, Minton, Ing-Britt Jönsson, Susie Bloom, 2 poäng.
Gerd, Marie K, 1 poäng.
Anna-lena, Lena i Wales, Anne, Eva Johansson, Gun, Lollo, Ditte, Gunilla J, Kicki, Christina och Ingela, 0 poäng.

Jag ger de som lämnat in sin redovisning blå färg på deras namn. Då vet alla att den personen har fått sin slutpoäng. Har du inte varit med i de tre andra uppgifterna finns det inget som hindrar dig från att hänga på i denna fjärde uppgift, som kan ge gott om poäng.
Den som vinner sommartävlingen får en Skrap-kryss.
Stort LYCKA TILL från trädgårdens kvällsskugga! 😀

Här kan du se bloggredovisningar:
https://znogge.wordpress.com/2018/07/27/jag-tar-en-rovare/
https://tittelina.blogspot.com/2018/08/bosses-sista-blogginlagg-fran-ystad.html?showComment=1534786859979#c1400101647425453304
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2018/08/21/11554814-leka-detektiv/#kommentarer