En trevlig avslutning och en lyckad början

Om det handlade om mitt privata liv skulle jag vara i fas ett och se fram emot fas två som förhoppningsvis startar upp, i nästa månad. Den som lever får se…

Nu rörde det sig istället om två intressanta trilogier i böckernas värld. 😀
Jag har precis avslutat tredje delen i ””Livet efter dig-trilogin”.
Den här gången reser Louisa Clark till stora staden New York. Efter kassasuccén ”Livet efter dig”, som var lika bra som film som roman, tyckte jag Moyes hade svårare att fånga mig i början på andra boken. (Den tog sig någonstans på mitten) Det är givetvis svårt att toppa en sådan framgång. I denna avslutande roman var mina förväntningar inte lika höga. Därför tog jag tacksamt emot alla skratt och lustigheter som servades när Clark var i sitt esse. I bakgrunden finns seriösa tankar/ämnen att diskutera i en bokcirkel. Mina betyg för böckerna blir 5, 3+ och 4.
Titeln måste Moyes ha lånat från mitt manus som jag skrev för x antal år sedan. Jag förlåter henne mer än väl. 😀

Vad mysigt det har varit att hitta små luckor i vardagen, där jag kunnat gå ut en stund. Lässtunder då jag glömt allt annat slit och allvar.

Egentligen började jag med första boken i en annan trilogi. Anna Fredrikssons första bok ”Mellan himmel och hav” fångade mig och jag ser redan fram emot de andra två delarna.
Jag har läst alla Annas andra böcker. Denna nya handlar om tre generationer kvinnor. Sally 51 år. Hennes dotter Josefin 23 år. Josefins mormor Vanja 72 år. Jag är förtjust i Annas lågmälda berättartempo, som enligt förlaget kallas ”Feel real”. En hel del av innehållet är tydligen självupplevt. Extra mysigt att handlingen mestadels är förlagd till vackra Kivik-trakten på Österlen. Tyvärr glömde jag scanna framsidan – innan jag lämnade tillbaks romanen. 😦

Idag var jag på bibblan och hämtade hem min näst sista bokbeställning. En roman som utspelar sig i min favoritstad Umeå. Annars har dagen mest bestått av ”soptippsrunda”, skänka saker till Antikvariatet och till en Second Handbutik.
Hur många ton/kubikmeter har lämnat vår bostad de sista fyra månaderna? Ändå är vi inte klara med den biten. Visst är det roligare att plocka upp än ner? Frågan är om allt som vi har kvar kommer att få plats i tältet på Gotland. Säkrast att jag bokar en rauk eller grotta också. 😉
Nu kom min ena dotter hem. Hon har besökt Falsterbo Horse show och bland mycket annat tittat på en häst som hoppade två meter i höjd. Dagens Patrik Sjöberg skulle varit chanslös. 🙂
Dags att plocka ner tunga böcker i en flyttkartong. Ha en bra fortsättning på helgen. Jag låter andra sommarfrågan vara öppen ett tag till. Passa gärna på att deltaga. Någon kommer att vinna en Skrap-kryss innan juli är slut. Jag gissar på att det blir en kvinna.
Kram Ystadbon Bosse ❤

 

Annonser

Hur tänker mina bloggbesökare denna gången?

Eftersom jag har en speciell paus just nu tar vi nästa fråga. Är du redo? Häftigt. Detta är inlägg 1313 på denna blogg.

 

Fråga 2 av 4: Hur placerar du en emu i ditt kylskåp?

Ledtråd: Ditt svar ska innehålla fyra moment/meningar för att du ska få full poäng av domaren. Lycka till! 😀

Kommande text:
Facit: Kommer om x antal dagar.
Fakta: Testar din förmåga att … 😉
Text: Nu kunde jag gått … 😉
Aktuell tabell:

Hur tänker mina bloggbesökare?

Jag får allt försöka hinna med en sommartävling med fyra frågor. 😀
Den som har flest rätt först efter sista frågan vinner en Skrap-Kryss.
Alla får poäng som svarar rätt.
Du får med andra ord härma/låna/skriva någon/andras deltagares svar.

När jag någon dag snubblar över datorn kommer jag att stänga uppgiften, skriva facit och göra en aktuell tabell. Nästa fråga kommer när du minst anar det. 😉
(Ska försöka hinna alla 4 frågorna i juli)

Hoppas du har det bra i sommar och inte behöver ”jobbsvettas” som vi tyvärr måste göra varje dag av olika personliga skäl  – än så länge. 😉

Fråga 1 av 4: Hur placerar du en zebra i ditt kylskåp?

Ledtråd: Ditt svar ska innehålla tre moment/meningar för att du ska få full poäng av domaren. Lycka till med sommargeniknölarna. Googlefingrar får leka med annat. 😉

Facit:
Jag var ute efter orden öppna, sätta in och stänga.
Öppna kylskåpsdörren, sätta in zebran och stänga kylskåpsdörren. Givetvis extra roligt med Anki och Gunnels extratext till ”sanningen”. 😀

Syfte med frågan: Testa förmågan att lösa problem på ett enkelt sätt utan att göra det hela konstigare än det är. 😀
90 % av de ”yrkeskunniga” pedagogerna svarade fel. De flesta förskolebarnen fixade frågan. Intressant. Mina tankar går till ett av mina favoritcitat: ”Ett barn föds med hundra språk, men berövas nittionio”. Tänkvärda ord. Jag minns att jag blev väldigt berörd av den filmen, som vi såg på Fritidspedagoglinjen. 

Tabell:
Znogge, Anki och Gunnel 3 poäng. Trion känns bekant på något vis. 😉
Primrose och Kersko 2 poäng.
Lena Wik, Susie Bloom, Gerd, Minton, Ing-Britt Jönsson, Marie K och Wiolettan 1poäng
Eva, Anna-lena och Ethel 0 poäng.

Ps. Tre frågor återstår. Sista frågan tycks ge rejält med poäng för den aktiva.

En kär sexåring som fått för lite omsorg sista månaderna

Jag landade skakigt på marken

Nyss hemkommen efter mysiga soliga dagar på Gotland. Väskorna fyllda med smutstvätt och sinnet fullt av alla dessa tusen intryck som ska sorteras upp i rätt minnesfack.

Det är underbart att flyga i klart väder och med fönsterplats. Endast små söta bomullsmoln utanför fönstret, utportionerade på behagligt avstånd. Läckert att se marken under hela flygtiden. Bilarna som små leksaksbilar på det strukturerade vägnätet. Sjöar och vattendrag i olika storlekar. Småland fyllt av skog. Så plötsligt dyker en större tätort upp. Malplacerad och ditslängd som för att störa naturpusslet.

Det lilla planet ruskade om mitt välbehag vid några tillfällen. Värst var det när landningen inleddes. Då började fågeln med plåtvingar att skaka. Som människa blir jag medveten om vår litenhet i det stora.

Alltid lika skönt att komma hem efter en lyckad semester. Upptäcka det hemvana på ett nytt sätt. Skönt att bevittna att vi inte haft objudna gäster. Den köttätande växten i fönstret har gjort sin plikt – ännu en gång. 😉 Garderingen med larm är heller inte tokig. Fast vid förra resan stod en Securitasbil på uppfarten. En man klev ur bilen och berättade att larmet hade gått. Bakom hans rygg tog jag skydd när vi i gemensam manstrupp gick in i bostaden. Inget märkligt på entréplan. Tretton trappsteg neråt.
I sovrummet fanns det liggande svaret som stavades p-e-r-s-i-e-n-n. Fallande svart persienn. Nu vet vi att larmet funkar 🙂

Fotnot: Detta var min första bloggtext. Inlagd i dag för sex år sedan. Ingen kommentar i molnet. Kanske en handfull personer som råkat snubbla in och läst. Inte kunde jag då ana att den skulle få en ny chans som inlägg nummer 1 311. 😀

Hoppas du haft en fin midsommar. Vi arbetar med än det ena och det hundrade. En del stora sysslor börjar på S; Sälja, skänka, slänga, spara, städa, slita, syna, sova. Vi lovar varandra som vanligt att nästa gång påminna den andre om att ALDRIG flytta igen. Samtidigt tar vi chanserna att njuta av denna bostad som vi har många ljusa minnen av. En lunch på balkongen, en fika på altanen eller gräsplätten. På kvällen finns det sol på framsidan. Där sitter jag ibland med en bra bok eller korsord. Skingrar tankarna.

Bli den första att lämna en kommentar till denna text. Tyvärr kommer jag inte att svara med en text (men symbol). Detta är en offentlig plats med sina för och nackdelar. 😉 Dessutom har jag mycket begränsad fritid. Sköt om dig. ❤

 

Från rampljus till golvcell


Svante var mallig och pratglad när jag i torsdags väntade in stylisten. Han såg fram emot att få glänsa. Visste om att fotografen skulle dyka upp en timme efter stylisten. Likaså mäklaren. Framför sin björnnäsa såg han hur hela världen skulle kunna se honom på internet under de närmaste veckorna. Allt ljus var på honom. Precis som han alltid vill ha det. Han brukar gå hem hos det kvinnliga könet. ❤

Själv hade jag 45 minuter kvar tills jag skulle släppa in stylisten. Jag kom på att jag inte fick glömma att ta en husbild som skulle kunna bli tavla nummer 7 på väggen över våra gemensamma bostäder genom åren, sedan 1990.

Mina tankar fladdrade vidare till att jag skulle ta kort inomhus på alla vrår för att sedan ta nya kort när jag kom hem igen – 3 timmar senare. Då kunde Solveig få se och jämföra skillnaderna.
Bilden ljuger. Jag har inte protes istället för ett vanligt högerben. Tror jag. 😉

Här har du två exempel. Först hur det såg ut innan och …

sedan efter stylisten tagit sig en kort siesta. 😉

Vad fridfullt det var att äntligen varva ner efter alla måsten under flera veckor. Jag gick fem promenader vid havet vid olika ställen. Läste tidningen ordentligt. Fikade med utsikt över ett glittrande vatten.

Intressant att jämföra. Ingen av våra möbler eller tavlor hade bytts ut. Endast blommor och kryddväxter hade tillkommit. Sedan hade saker plockats bort eller bytt platser. Dukar är nog alla stylister allergiska mot. 🙂 Jag fick leka leken; hitta saker under några timmar. Det var inte förrän på kvällen när datorn ”tvärdog”, som jag förstod att sladden inte fanns i.

Jag insåg att det gått snart fyra timmar sedan … vad var det för ljud? Vem ligger på golvet och snyftar?

Stackars Svante och hans kompisar från vår dubbelsäng. Steget från rampljus till golvcell kan gå på en nanosekund. ”Stackars dig. Vet du vad Svante? Du vet att vi brukar flytta då och då. Din chans kommer. Nästa gång ska du se… 😉

Fotnot:
Jag svarar med en symbol. Vi jobbar vidare och har fullt upp. Som du kan se om du trycker på länken under är det två offentliga ”visningshalvtimmar” inplanerade. (du får gå via hemnet till mer beskrivningar på mäklarsidan.)
Vi blev taggade när vi läste på ”privat sida via dosa”, att vårt objekt hade 634 % mer visningar än genomsnittet i vårt bostadsområde. Detta är efter två dagar. Nåväl. Vem vet. Efter en vecka kanske vi istället börjar närma oss fryspunkten och ligger 1000 % efter. 😦
Det viktigaste är att det blir en smidig affär. Det kommer att bli tufft att lämna denna bostad som vi trivts så bra i. ❤  Vi sa just det nyss när vi satt i lugnet och åt balkongfrukost. En koltrast ville göra oss sällskap, men hann vända innan sin planerade balkongräckelandning. Den såg antagligen att det bara var dukat för två. 😉

En månad går fort. Jag har aldrig haft så långt mellan två blogginlägg.

https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-4rum-akeshall-ystads-kommun-rotfruktsgatan-48-14095815

Dags att släppa en bomb – ett drama i många akter


Jag har länge förstått att dagen skulle komma. Tillfället då vi läste om ett ledigt arbete som förhoppningsvis passade utmärkt till min älskade hustru. ❤  En utmaning som hon inte fick missa att söka. Åtminstone för skojs skull. Annars skulle hon kanske ångra sig senare i livet.
Under väntetiden har jag ägnat mig åt att försöka minska vårt bohag. Den sysslan har jag inte haft tid med under mina manusperioder, under dessa sju Ystad-år. Då låg istället fokus på trevligare saker än att ”röja” i stora lådor och ”slakta” pärmar.

För några veckor sedan dök jobbet upp på Platsbanken.
I korthet:
A) Solveig ringde till kontaktpersonen för att få fler upplysningar.
B) Hon skickade några dagar senare in sin ansökan och meritförteckning med sina tre utbildningar m.m.
C) Rektorn ringde och ville träffa henne på en intervju.
D)  Hon satte bilen på stationen i Ystad och tog tåget till… 😉  Om du går längre ner i blogginlägget kommer du att se att jag fyller på text/fakta då och då.  
E) Tre dagar senare satt vi i soffan och såg en Netflixfilm när Solveigs mobil ringde. Efter hon tackat ja önskades hon ”välkommen ombord”.
F) Nu kändes allt overkligt när det plötsligt var på riktigt. Vad har vi gett oss in på? Vi som älskar både vår bostad, Ystad och Österlen. Det var inte lätt att hoppa tillbaks till filmen. Men det gjorde vi för att skingra tankarna en stund.
G) Du får gärna gissa på EN svensk stad. Ska bli kul att se vad som kommer in för alternativ. Längre ner kan du konstatera att jag fått in 50 stycken olika  och att Umeå leder stort. Kommer ”Björkarnas stad” att segra?
H) Här kommer sista ledtråden som en Göteborgsvits.
Du måste vara både smart och klipsk för att förstå att en by kan OCKSÅ vara en stad. 

Eftersom vi inte har någon bostad på gång vill jag inte bjuda på fler detaljer. Energin behöver jag till annat. Istället gäller det den närmaste tiden att få denna bostad att se inbjudande ut. Måste skriva att jag är säker på att vi och grannen intill har det bästa läget av de tjugo bostadsrätterna i vår förening. Från april till mitten av oktober tittar vi; från vardagsrummet, tre sovrum, balkong och altan in i en vacker grönska – istället för att titta in till grannar eller rakt in i en hög häck strax intill tomten. Vi inser att det kommer att bli tufft att flytta från denna bostad. Samtidigt har vi gjort det förr. Värst var att flytta ifrån idylliska Gamla Stan i Falkenberg. Det tog emot så mycket att vi ändrade oss och sov sista natten på golvet, i köket på sittdynorna till utomhusstolarna, istället för att åka ner till Skåne och det kalla megastora huset där vi hade att göra 24 timmar om dygnet, från dag ett och nästan åtta år framåt. Givetvis hann vi med mysiga stunder också. Men inte många i månaden maj.

 

 

 

 

 

 

 

Många av strapatserna och andra gamla minnen kan du läsa om i de två kåseriböckerna. I den fiktiva romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” lånade jag ibland från verkligheten om den var bättre än min fantasi. Två av böckerna kostar exakt hälften av vad den tredje kostar. Enkel matematik. Jag säljer gärna fler böcker så det blir mindre att ta med sig till den nya STADEN.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
i länken under kan du läsa blurb/åsikter från läsare. Jag har ännu inte haft tid att fylla på de sista ”rosorna” jag läst och hört i mina öron.
https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/

Jag ser fram emot gissningar, men kommer bara att svara med en symbol. Först när det är klart med ny bostad lämnar jag mer information.
När det blir regndagar planerar jag att bloggvandra på mina lediga stunder hos de bloggar som ligger i min favoritkorg. De är många och trevliga att besöka. ❤ Nu är det solen och frisk vårluft som lockar när jag behöver pauser. På kvällarna ”stupar” vi i säng tidigt.
Du kan gissa på nytt efter du fått mer fakta:  
Hon satte därför förra måndagen bilen på stationen i Ystad och tog tåget till stationen Triangeln i Malmö.
Med än så länge på resan var vår yngsta dotter Lizette. Duon klev av Pågatåget och stegade iväg mot rulltrappan. Ute i friska luften på markplan var det inte långt till
rätt busshållplats. Efter en ”mammadotterkram” drog sig Lizette iväg till sin studentlägenhet. Solveig fortsatte sin påbörjade kommunikationsresa; Bil-tåg-buss. Efter att ha stannat flera gånger i Malmö tätort rullade bussen ut på
E 65:an. Några kilometer efter Svedala-avfarten rattade chauffören till vänster i en rondell. Nu var det inte lång bit kvar – till det jag fortfarande envisas med att kalla Sturups flygplats. Malmö airport har inte landat i min lilla hönshjärna. Namnet svävar omkring i luften mellan affärsmolnen.
Solveig gick in i flygplatslokalerna, som hon besökt några gånger sedan hon blev Skånebo. En rätt liten flygplats i jämförelse med betydligt större aerodromer, som hon varit på tidigare genom åren.
Hon noterade på ”tavlan” att det gick att ta plan till Göteborg, Bromma, Visby, Arlanda och Borlänge.
Från ex. Arlanda visste hennes man, som googlat i förväg, att det b.l.a. gick turer till Sundsvall, Luleå, Jönköping, Skellefteå Örnsköldsvik, Karlstad, Åre Östersund, Ängelholm, Kristianstad, Kalmar, Ronneby och hans största favoritstad i Sverige. 😀 Den där staden med en massa björkar. Det sistnämnda visste såklart också Solveig Med tanke på att hon flög dit en kall decemberdag och hoppade in i googlarens hjärta och har stannat kvar där. ❤
Tio minuter försenat lyfte planet. Vad snabbt det går att förflytta sig mellan två flygplatser inom landet. Tyvärr serverades inte varm dryck under denna turen. Inte heller hade Solveig tid att ta sig en kopp kaffe efter landning för hon hade bråttom iväg till en förbeställd taxi.
(Kommunikationskedjan fick därmed sin femte länk. Bil-tåg-buss-flygplan-taxi.)
Säkert rattade chauffören taxin medan han berättade ”skrönan” om kvinnan som tryckte in bilen på den smala vägen och tvingades ta sig ut via taket. (Vilken tur att hon hade den möjligheten).
Häftigt att befinna sig i en stad i en stad. Ungefär som de ryska dockorna, tänkte Solveig och klev av vid ett torg. Direkt tog hon sikte på hotellet. Skulle bli skönt att checka in och duscha av sig resdammet. Därefter väntade en skön promenad i omgivningarna. Kanske en tur ner till den berömda ”Botan” som anlades redan 1855.

Det är dags att bloggägaren går in och svarar på det som står precis härunder och berättar om ”Gubben och havet”  NEJ!!! Han skulle inte klara av att svika havet. De två ”elementen” hör ihop som ett osynligt band. Gubben måste känna tryggheten att han kan nå det på x minuter. Helst med en promenad eller en kort cykeltur. Här i Ystad ser jag havet, färjor efter 1-2 minuters förflyttning. Innan dess hade jag 900 meter till stranden i Skummeslövsstrand. Det var lite längre i distans i Ängalag, men upplevdes som närmre. För där såg jag solnedgångar, vita gäss och skepp från den inglasade altanen, två balkonger, kök, sovrummet, pigrummet och den stora underbara salen. I Falkenberg bodde vi på två ställen. Tog mindre än fem minuter att se vattnet/Skrea strand. I Hjo döpte jag Vättern till Havet. 😉 Jag önskar just nu att jag själv visste svaret/fortsättningen – och kunde skriva mer. Om några veckor kan jag förhoppningsvis det. Alla dessa pusselbitar som ska hamna på rätt plats och i rätt ordning. Istället fortsätter jag nästa gång att fylla på texten ovan om Solveigs resa. Frågan där är om det är mycket kvar eller lite kvar. 😉
Nästa pusselbit är att jag vill flytta till en stad med ett medelstort sjukhus som har ”alla” avdelningar. Närhet till hav, medelstort sjukhus. Tredje, fjärde och femte pusselbiten hör ihop. Som säkert många har förstått brinner jag för att skriva, fota och blogga. Jag har redan många planer om hur nästa blogg ska se ut.

Undra vilken svensk stad som får flest poäng och om ni tror att jag sviker havet. 
SLUTTABELL:EFTER 18 DAGAR: Tack till alla som gissat. 😀

Umeå, 17 poäng. (Min favoritstad i Sverige.)
Visby, 11 p. (En dröm som jag haft i många år är att få bo på en ö under alla årstider.) 

Gränna, 5 p.
Göteborg, 5 p.
Helsingborg, 5 p.

Kalmar, 3 p.
Uppsala, 3 p.

Karlskrona, 3 p.
Lund, 3 p.
Halmstad, 3 p.

Norrköping, 2 p.
Västervik, 2 p.
Huskvarna, 2 p.
Trosa, 2 p.
Hjo, 2 p.
Falkenberg, 2 p.
Varberg, 2 p.
Söderköping, 2 p.

Vaxholm, 1 p.
Sundsvall, 1 p.
Jönköping, 1 p.
Mörbylånga, 1 p.
Eskilstuna, 1 p.
Askersund, 1 p.
Vadstena, 1 p.
Mariefred, 1 p.
Örebro, 1 p.
Alingsås, 1 p.
Sigtuna, 1 p.
Nyköping, 1 p.
Laholm, 1 p.
Örnsköldsvik, 1 p.
Strömstad, 1 p.
Mora, 1 p.
Stockholm, 1 p.
Piteå, 1 p.
Nynäshamn, 1 p.
Oxelösund, 1 p.
Lysekil, 1 p.
Borgholm, 1 p.
Härnösand, 1 p.
Höganäs, 1 p.
Norrtälje, 1 p.
Skellefteå, 1 p.
Öregrund, 1 p.
Gävle, 1 p.
Skanör, 1 p.
Valdemarsvik, 1 p.
Stenungsund, 1 p.
Ronneby, 1 p.

50 st olika förslag blev det till slut.
Jag har under lediga stunder ringt gamla vänner/kompisar som fått gissa innan jag berättat sanningen för dem.
Nu kommer det att bli några riktigt intensiva veckor. Eller så  går det fort. Eller så kommer det att stå still. Spännande och ovisst med inslag av läbbigt. 🙂

 

 

 

Pressens givna favorit


Jag vecklade igår upp ett väl inslaget papperspaket i en stor kartong. Inuti låg denna färgglada kaffekopp med sitt ovanliga fat. ❤ Tänk att just denna kopp och fat har varit med i flera dagstidningar & veckotidningar och nämnts på radio.

Det var roligt i början, men jag hoppades att nästa fotograf skulle välja en annan kopp under tiden som vi blev intervjuade av en reporter. Helst med tanke på att vi hade tretusentrehundratrettiotre (3 333 st) olika varianter att välja på, i Lidéns Samlingsmuseum. 😀

Inför den andra säsongspremiären blev det en skylt med texten ”Pressens favorit”. Hur många gånger fick jag frågan om vilken fabrik som tillverkat den? 😉 Hm! Vi hade satt små lappar framför alla koppar vi hittade en bakgrund till. Ex. med porslinsfabrik, land, formgivare, tillverkningsår m.m. Skälet till att det ”bara” stod ”Pressens favorit” var givetvis att det inte stod något under vare sig kopp eller fat. Vissa mysterier ska det inte hittas något svar på. Då försvinner magiken. Så försöker jag se denna gåta.

Koppen och fatet är tuffa. Men vi visade upp åtskilliga andra koppar som var vackrare. Själv gillade jag även de jättefula som vi hade på ”Köksrummets” fönsterkarm. Det handlar om personlig smak. Den tycker jag att vi alla människor ska värna om. Inte låta oss köras över av andras ”vetabästord”.

Ps. Nästa blogginlägg kanske har rubriken ”Dags att fälla en bomb”. 😉 Möjligtvis blir det en tävling där en eventuell vinnare belönas enbart med äran att ”gissa” rätt. Svaret lär dröja för min sociala tid är begränsad detta speciella år.

Det börjar gå troll i det här

Jag och Solveig satt i soffan och njöt av Let´s Dance igår. Daniel är en av våra personliga favoriter. Han hade gärna fått komma hem till oss och träffa vår äldsta dotter. ❤  På tal om Jennifer. Hon kom upp i trappan och undrade vad som hänt hennes ukulele. Därför har vi ingen aning hur Svan dansade sin vals. Istället började vi granska våra besök under dagen i Jennifers rum. Själv hade hon varit i Helsingborg på sin praktik på djursjukhuset.

När J började studera i Uppsala fick pianot stanna hemma. Istället köpte hon en söt ukulele och började lira på den och sjunga upptill. Nu såg instrumentet ut så här. 😦

Vittnesbåset:
Jag hade under förmiddagen letat efter en namnskylt, under tiden som jag pratade i mobilen. I Jennifers rum hittade jag Lizettes skylt som hon behövde när hon strax ankom till Ystad och skulle ta ett pass på MacDonalds. Solveig berättade att hon var med bakom min rygg och därmed mitt alibi för att jag var oskyldig. 🙂
Solveig hade under dagen varit inne och bäddat rent i J säng. Hon hade inte gått emot instrumentet som stod uppställt mot en byrå. Det låg dessutom i ett fodral. Märkligt.

Här någonstans dansade min fantasi iväg till det där hemska som hände … (se förra inlägget) Kan det handla om hämnd från en hel släkt sköldpaddor? I så fall riktat mot fel person. Vad kommer att hända nästa gång. Hjälp!!! Tror jag undviker trädgården när det är mörkt. 😉 Nu ska vi åka och köpa massor av blommor och beställa en diskmaskin. Inte i samma affär. Vad ska du göra idag?

Måste berätta sanningen


Det sägs att det är bäst att berätta sanningen direkt. Nu har det gått fyra dagar sedan jag klippte gräsmattan och det börjar redan växa mossa på händelsen.

Jag vågade inte berätta i måndags för mamman vad som hände. På nätterna har jag drömt mardrömmar om det höga ljudet när livet tog tvärt slut. Ändå var jag säker på att jag höll ett visst avstånd. Vänta lite. På fotot ser du vem som är skurken. Stygga igelkotten såklart. Kolla minen. Odjuret måste ha puttat ut den lilla stackars sköldpaddsungen. Mitt samvete är vitt som påsksnön för några veckor sedan.

Grannen befann sig i sin trädgård och måste ha undrat. Själv låtsades jag som om det regnade. Hade det blivit ett annat slut om ungen hade haft trädgårdshjälm på sig? Det är lätt att vara efterklok. 😉

Det skulle kunna gå att klistra ihop bitarna. Låtsas som inget hänt. Eller kommer hon att stöta ut sitt udda klisterbarn? Bara inte Solveig ringer djurpolisen. 🙂

Kommer du ihåg min glädje för fyra år sedan? Annars kan du läsa den korta texten och se bilderna i länken här under.
Nu skäms jag rejält. Klantiga gamla gubbe. Hade det funnits ångersekund…

https://bosseliden.wordpress.com/2014/07/05/blind-pa-hemmaplan/

 

 

Trettiofem spännande vardagsförmiddagar

Jag har under 35 stycken vardagsmornar längtat efter att jag ska få ta paus och sätta mig i soffan och bli underhållen av något spännande. Dricka en Kaffelatte och äta något gott & nyttigt. Innan jag fortsatt med mitt vårjobb bakom kulisserna. Minska vårt bohag.

Det började med Ethel Hedströms tips ”Manhunt:Unabomber” som bygger på verkliga händelser. 1 säsong/8 avsnitt.

Min yngsta dotter Lizette, (som pluggar kriminologi i Lund) som också gillade ”brevbombaren” föreslog att jag skulle fortsätta med ”The Fall”. Också ett gott val. 3 säsonger/17 avsnitt.

Ethel berättade att hon hade vänner som rekommenderat ”Seven Seconds”.
1 säsong/10 avsnitt. Lizette hade sett första avsnittet – men inte fastnat för denna Netflixserie. Jag förstod det efter ett och halvt avsnitt. Men jag gav inte upp och det är jag mycket glad över. För det var den serien som jag berördes mest av. Den växte och växte. Jag ska bara avslöja att jag räknar kallt med en andra säsong.
Nu är frågan vad jag ska fortsätta med imorgon när jag är ensam igen och vill ta det lugnt ett tag mellan hemsysslorna; plocka upp kaffekoppar, slakta bokföringspärmar m.m. Jag tror det får bli …  😉

Ps. Konstigt. Det känns som söndag idag. Det är det ju också på ett sätt. Här var det sol under förmiddagen. Sedan blev det kyligt.