Dags att släppa en bomb – ett drama i många akter


Jag har länge förstått att dagen skulle komma. Tillfället då vi läste om ett ledigt arbete som förhoppningsvis passade utmärkt till min älskade hustru. ❤  En utmaning som hon inte fick missa att söka. Åtminstone för skojs skull. Annars skulle hon kanske ångra sig senare i livet.
Under väntetiden har jag ägnat mig åt att försöka minska vårt bohag. Den sysslan har jag inte haft tid med under mina manusperioder, under dessa sju Ystad-år. Då låg istället fokus på trevligare saker än att ”röja” i stora lådor och ”slakta” pärmar.

För några veckor sedan dök jobbet upp på Platsbanken.
I korthet:
A) Solveig ringde till kontaktpersonen för att få fler upplysningar.
B) Hon skickade några dagar senare in sin ansökan och meritförteckning med sina tre utbildningar m.m.
C) Rektorn ringde och ville träffa henne på en intervju.
D)  Hon satte bilen på stationen i Ystad och tog tåget till… 😉  Om du går längre ner i blogginlägget kommer du att se att jag fyller på text/fakta då och då.  
E) Tre dagar senare satt vi i soffan och såg en Netflixfilm när Solveigs mobil ringde. Efter hon tackat ja önskades hon ”välkommen ombord”.
F) Nu kändes allt overkligt när det plötsligt var på riktigt. Vad har vi gett oss in på? Vi som älskar både vår bostad, Ystad och Österlen. Det var inte lätt att hoppa tillbaks till filmen. Men det gjorde vi för att skingra tankarna en stund.
G) Du får gärna gissa på EN svensk stad i en kommentar. Ska bli kul att se vad som kommer in för alternativ. 😊 Längre ner kan du konstatera att jag fått in 44 stycken olika  och att Umeå leder stort. 🙂
H) S är på plats igen för att gå på fyra bostadsvisningar. Spännande. Tre av dem var intressanta.

Eftersom vi inte har någon bostad på gång vill jag inte bjuda på fler detaljer just nu och slösa på energi med alla frågor. Den behöver jag till annat. Istället gäller det den närmaste tiden att få denna bostad att se inbjudande ut. Måste skriva att jag är säker på att vi och grannen intill har det bästa läget av de tjugo bostadsrätterna i vår förening. Från april till mitten av oktober tittar vi; från vardagsrummet, tre sovrum, balkong och altan in i en vacker grönska – istället för att titta in till grannar eller rakt in i en hög häck strax intill tomten. Vi inser att det kommer att bli tufft att flytta från denna bostad. Samtidigt har vi gjort det förr. Värst var att flytta ifrån idylliska Gamla Stan i Falkenberg. Det tog emot så mycket att vi ändrade oss och sov sista natten på golvet, i köket på sittdynorna till utomhusstolarna, istället för att åka ner till Skåne och det kalla megastora huset där vi hade att göra 24 timmar om dygnet, från dag ett och nästan åtta år framåt. Givetvis hann vi med mysiga stunder också. Men inte många i månaden maj.

 

 

 

 

 

 

 

Många av strapatserna och andra gamla minnen kan du läsa om i de två kåseriböckerna. I den fiktiva romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” lånade jag ibland från verkligheten om den var bättre än min fantasi. Två av böckerna kostar exakt hälften av vad den tredje kostar. Enkel matematik. Jag säljer gärna fler böcker så det blir mindre att ta med sig till den nya STADEN.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
i länken under kan du läsa blurb/åsikter från läsare. Jag har ännu inte haft tid att fylla på de sista ”rosorna” jag läst och hört i mina öron.
https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/

Långt Ps.
Jag ser fram emot gissningar, men kommer bara att svara med en symbol. Först när det är klart med ny bostad lämnar jag mer information. Du som vet staden får såklart inte ”gissa” eller avslöja något. 🙂
När det blir regndagar planerar jag att bloggvandra på mina lediga stunder hos de bloggar som ligger i min favoritkorg. De är många och trevliga att besöka. ❤ Nu är det solen och frisk vårluft som lockar när jag behöver pauser. På kvällarna ”stupar” vi i säng tidigt.
Jag önskar dig läsare som nått ända ner hit en fin fortsättning på senvåren. Kram Bosse

Du kan gissa igen efter du fått ny fakta. (men bara en stad åt gången tack) 😀  😀  😀
Hon satte därför förra måndagen bilen på stationen i Ystad och tog tåget till stationen Triangeln i Malmö.
Med än så länge på resan var vår yngsta dotter Lizette. Duon klev av Pågatåget och stegade iväg mot rulltrappan. Ute i friska luften på markplan var det inte långt till
rätt busshållplats. Efter en ”mammadotterkram” drog sig Lizette iväg till sin studentlägenhet. Solveig fortsatte sin påbörjade kommunikationsresa; Bil-tåg-buss. Efter att ha stannat flera gånger i Malmö tätort rullade bussen ut på
E 65:an. Några kilometer efter Svedala-avfarten rattade chauffören till vänster i en rondell. Nu var det inte lång bit kvar – till det jag fortfarande envisas med att kalla Sturups flygplats. Malmö airport har inte landat i min lilla hönshjärna. Namnet svävar omkring i luften mellan affärsmolnen.
Solveig gick in i flygplatslokalerna, som hon besökt några gånger sedan hon blev Skånebo. En rätt liten flygplats i jämförelse med betydligt större aerodromer, som hon varit på tidigare genom åren.
Hon noterade på ”tavlan” att det gick att ta plan till Göteborg, Bromma, Visby, Arlanda och Borlänge.
Från ex. Arlanda visste hennes man, som googlat i förväg, att det b.l.a. gick turer till Sundsvall, Luleå, Jönköping, Skellefteå Örnsköldsvik, Karlstad, Åre Östersund, Ängelholm, Kristianstad, Kalmar, Ronneby och hans största favoritstad i Sverige. 😀 Den där staden med en massa björkar. Det sistnämnda visste såklart också Solveig Med tanke på att hon flög dit en kall decemberdag och hoppade in i googlarens hjärta och har stannat kvar där. ❤
Tio minuter försenat lyfte planet. Vad snabbt det går att förflytta sig mellan två flygplatser inom landet. Tyvärr serverades inte varm dryck under denna turen. Inte heller hade Solveig tid att ta sig en kopp kaffe efter landning för hon hade bråttom iväg till en förbeställd taxi.
(Kommunikationskedjan fick därmed sin femte länk. Bil-tåg-buss-flygplan-taxi.)
Säkert rattade chauffören taxin medan han berättade ”skrönan” om kvinnan som tryckte in bilen på den smala vägen och tvingades ta sig ut via taket. (Vilken tur att hon hade den möjligheten).
Häftigt att befinna sig i en … 🙂


Det är dags att bloggägaren går in och svarar på det som står precis härunder och berättar om ”Gubben och havet”  NEJ!!! Han skulle inte klara av att svika havet. De två ”elementen” hör ihop som ett osynligt band. Gubben måste känna tryggheten att han kan nå det på x minuter. Helst med en promenad eller en kort cykeltur. Här i Ystad ser jag havet, färjor efter 1-2 minuters förflyttning. Innan dess hade jag 900 meter till stranden i Skummeslövsstrand. Det var lite längre i distans i Ängalag, men upplevdes som närmre. För där såg jag solnedgångar, vita gäss och skepp från den inglasade altanen, två balkonger, kök, sovrummet, pigrummet och den stora underbara salen. I Falkenberg bodde vi på två ställen. Tog mindre än fem minuter att se vattnet/Skrea strand. I Hjo döpte jag Vättern till Havet. 😉 Jag önskar just nu att jag själv visste svaret/fortsättningen – och kunde skriva mer. Om några veckor kan jag förhoppningsvis det. Alla dessa pusselbitar som ska hamna på rätt plats och i rätt ordning. Istället fortsätter jag nästa gång att fylla på texten ovan om Solveigs resa. Frågan där är om det är mycket kvar eller lite kvar. 😉
Nästa pusselbit är att jag vill flytta till en stad med ett medelstort sjukhus som har ”alla” avdelningar. Närhet till hav, medelstort sjukhus. Tredje, fjärde och femte pusselbiten hör ihop. Som säkert många har förstått brinner jag för att skriva, fota och blogga. Jag har redan många planer om hur nästa blogg ska se ut. ❤

Undra vilken svensk stad som får flest poäng och om ni tror att jag sviker havet. 😉
AKTUELL TABELL:EFTER 16 DAGAR: Det börjar dra ihop sig till final… 😉
Umeå, 17 poäng.
Gränna, 5 p.
Göteborg, 5 p.
Helsingborg, 5 p.
Visby, 5 p.
Kalmar, 3 p.
Uppsala, 3 p.
Karlskrona, 3 p.
Lund, 2 p.

Norrköping, 2 p.
Västervik, 2 p.
Halmstad, 2 p.
Huskvarna, 2 p.
Trosa, 2 p.
Hjo, 2 p.
Falkenberg, 2 p.
Varberg, 2 p.

Sundsvall, 1 p.
Jönköping, 1 p.
Mörbylånga, 1 p.
Eskilstuna, 1 p.
Askersund, 1 p.
Vadstena, 1 p.
Mariefred, 1 p.
Örebro, 1 p.
Alingsås, 1 p.
Sigtuna, 1 p.
Nyköping, 1 p.
Laholm, 1 p.
Örnsköldsvik, 1 p.
Strömstad, 1 p.
Mora, 1 p.
Stockholm, 1 p.
Piteå, 1 p.
Nynäshamn, 1 p.
Oxelösund, 1 p.
Vaxholm, 1 p.
Lysekil, 1 p.
Borgholm, 1 p.
Härnösand, 1 p.
Höganäs, 1 p.
Norrtälje, 1 p.
Skellefteå, 1 p.
Öregrund, 1 p.

44 st olika förslag –  än så länge. 😀 Jag har på lediga stunder börjat ringa till gamla kompisar som fått gissa.

 

 

 

Annonser

Pressens givna favorit


Jag vecklade igår upp ett väl inslaget papperspaket i en stor kartong. Inuti låg denna färgglada kaffekopp med sitt ovanliga fat. ❤ Tänk att just denna kopp och fat har varit med i flera dagstidningar & veckotidningar och nämnts på radio.

Det var roligt i början, men jag hoppades att nästa fotograf skulle välja en annan kopp under tiden som vi blev intervjuade av en reporter. Helst med tanke på att vi hade tretusentrehundratrettiotre (3 333 st) olika varianter att välja på, i Lidéns Samlingsmuseum. 😀

Inför den andra säsongspremiären blev det en skylt med texten ”Pressens favorit”. Hur många gånger fick jag frågan om vilken fabrik som tillverkat den? 😉 Hm! Vi hade satt små lappar framför alla koppar vi hittade en bakgrund till. Ex. med porslinsfabrik, land, formgivare, tillverkningsår m.m. Skälet till att det ”bara” stod ”Pressens favorit” var givetvis att det inte stod något under vare sig kopp eller fat. Vissa mysterier ska det inte hittas något svar på. Då försvinner magiken. Så försöker jag se denna gåta.

Koppen och fatet är tuffa. Men vi visade upp åtskilliga andra koppar som var vackrare. Själv gillade jag även de jättefula som vi hade på ”Köksrummets” fönsterkarm. Det handlar om personlig smak. Den tycker jag att vi alla människor ska värna om. Inte låta oss köras över av andras ”vetabästord”.

Ps. Nästa blogginlägg kanske har rubriken ”Dags att fälla en bomb”. 😉 Möjligtvis blir det en tävling där en eventuell vinnare belönas enbart med äran att ”gissa” rätt. Svaret lär dröja för min sociala tid är begränsad detta speciella år.

Det börjar gå troll i det här

Jag och Solveig satt i soffan och njöt av Let´s Dance igår. Daniel är en av våra personliga favoriter. Han hade gärna fått komma hem till oss och träffa vår äldsta dotter. ❤  På tal om Jennifer. Hon kom upp i trappan och undrade vad som hänt hennes ukulele. Därför har vi ingen aning hur Svan dansade sin vals. Istället började vi granska våra besök under dagen i Jennifers rum. Själv hade hon varit i Helsingborg på sin praktik på djursjukhuset.

När J började studera i Uppsala fick pianot stanna hemma. Istället köpte hon en söt ukulele och började lira på den och sjunga upptill. Nu såg instrumentet ut så här. 😦

Vittnesbåset:
Jag hade under förmiddagen letat efter en namnskylt, under tiden som jag pratade i mobilen. I Jennifers rum hittade jag Lizettes skylt som hon behövde när hon strax ankom till Ystad och skulle ta ett pass på MacDonalds. Solveig berättade att hon var med bakom min rygg och därmed mitt alibi för att jag var oskyldig. 🙂
Solveig hade under dagen varit inne och bäddat rent i J säng. Hon hade inte gått emot instrumentet som stod uppställt mot en byrå. Det låg dessutom i ett fodral. Märkligt.

Här någonstans dansade min fantasi iväg till det där hemska som hände … (se förra inlägget) Kan det handla om hämnd från en hel släkt sköldpaddor? I så fall riktat mot fel person. Vad kommer att hända nästa gång. Hjälp!!! Tror jag undviker trädgården när det är mörkt. 😉 Nu ska vi åka och köpa massor av blommor och beställa en diskmaskin. Inte i samma affär. Vad ska du göra idag?

Måste berätta sanningen


Det sägs att det är bäst att berätta sanningen direkt. Nu har det gått fyra dagar sedan jag klippte gräsmattan och det börjar redan växa mossa på händelsen.

Jag vågade inte berätta i måndags för mamman vad som hände. På nätterna har jag drömt mardrömmar om det höga ljudet när livet tog tvärt slut. Ändå var jag säker på att jag höll ett visst avstånd. Vänta lite. På fotot ser du vem som är skurken. Stygga igelkotten såklart. Kolla minen. Odjuret måste ha puttat ut den lilla stackars sköldpaddsungen. Mitt samvete är vitt som påsksnön för några veckor sedan.

Grannen befann sig i sin trädgård och måste ha undrat. Själv låtsades jag som om det regnade. Hade det blivit ett annat slut om ungen hade haft trädgårdshjälm på sig? Det är lätt att vara efterklok. 😉

Det skulle kunna gå att klistra ihop bitarna. Låtsas som inget hänt. Eller kommer hon att stöta ut sitt udda klisterbarn? Bara inte Solveig ringer djurpolisen. 🙂

Kommer du ihåg min glädje för fyra år sedan? Annars kan du läsa den korta texten och se bilderna i länken här under.
Nu skäms jag rejält. Klantiga gamla gubbe. Hade det funnits ångersekund…

https://bosseliden.wordpress.com/2014/07/05/blind-pa-hemmaplan/

 

Små funderingar.

Trettiofem spännande vardagsförmiddagar

Jag har under 35 stycken vardagsmornar längtat efter att jag ska få ta paus och sätta mig i soffan och bli underhållen av något spännande. Dricka en Kaffelatte och äta något gott & nyttigt. Innan jag fortsatt med mitt vårjobb bakom kulisserna. Minska vårt bohag.

Det började med Ethel Hedströms tips ”Manhunt:Unabomber” som bygger på verkliga händelser. 1 säsong/8 avsnitt.

Min yngsta dotter Lizette, (som pluggar kriminologi i Lund) som också gillade ”brevbombaren” föreslog att jag skulle fortsätta med ”The Fall”. Också ett gott val. 3 säsonger/17 avsnitt.

Ethel berättade att hon hade vänner som rekommenderat ”Seven Seconds”.
1 säsong/10 avsnitt. Lizette hade sett första avsnittet – men inte fastnat för denna Netflixserie. Jag förstod det efter ett och halvt avsnitt. Men jag gav inte upp och det är jag mycket glad över. För det var den serien som jag berördes mest av. Den växte och växte. Jag ska bara avslöja att jag räknar kallt med en andra säsong.
Nu är frågan vad jag ska fortsätta med imorgon när jag är ensam igen och vill ta det lugnt ett tag mellan hemsysslorna; plocka upp kaffekoppar, slakta bokföringspärmar m.m. Jag tror det får bli …  😉

Ps. Konstigt. Det känns som söndag idag. Det är det ju också på ett sätt. Här var det sol under förmiddagen. Sedan blev det kyligt.

Nästan som ny


Ögonblicksbild; sexton
Jag gillar att fånga ögonblicket som inte händer så ofta. Som här när det inte finns plats för en ”redovisning” av sanningen. Att bilen faktiskt har gått 10 000 mil. Istället kan jag leka med att den är fabriksny. I alla fall tills jag startat motorn och rullat iväg en bit på vägen… 😉

Ögonblicksbild; sjutton
Här handlar det om en mer allvarlig variant av sanningen. Var det elfel? Kom någon person till skada?  Skulle branden dölja ett brott? Handlade det om att införskaffa sig försäkringspengar? Vad tror du? Mitt sjätte sinne berättar för mig att…  😉

Fotnot:
Hoppas du ska göra något trevligt i helgen och att du får vackert väder. Vi har för andra lördagen i rad åkt iväg med en fullastad bil till återvinningscentralen. Jag har fortsatt med att ”döstäda” under vardagarna och vi har gjort comeback på Tradera. Vi hann också med en mysig stund på Torget under förmiddagen. Först fika på Lurblåsaren. Sedan satt vi på en torgbänk och njöt av värmen en behaglig stund, innan vi gjorde ärenden runt om i butikerna. Efter lunch ska jag olja in balkonggolvet. Därefter fota och väga/mäta prylar som förhoppningsvis någon vill köpa på Tradera. solbo07 är vårt alias. Fast jag inte varit speciellt aktiv på bloggen under flera veckor har jag under dagarna tänkt och planerat mycket för min framtid som bloggare. Flera hemliga idéer har fötts. Jag vet vad som fungerar. Jag vet vad jag vill skriva/ta kort på. Att vara bloggare tar otroligt mycket tid. Just nu har jag inte det. Flera saker har jag/vi skjutit upp under dessa snart sju ”Ystadår”. Dessutom önskar jag få hjälp med tre viktiga saker under maj när det gäller min hälsa/kropp. Jag svarar eventuella kommentarer med en ”symbol”. Var rädd om dig. ❤

Tusen tack till alla

I min ”döstädning” har jag kommit till en personlig avdelning. Jag har de senaste två veckorna läst igenom flera hundra brev, som jag fått genom åren från olika platser i världen. Från jag var en liten grabb tills jag blev en fullväxt gubbe i mina bästa år. 😉
Min första tanke var att jag skulle spara ett brev från varje avsändare. Den planen sprack direkt. ”Så kan du inte göra”, tänkte jag och drabbades av nostalgi.
En del är helt suveräna brevskrivare. Jag är djupt imponerad. Därför gjorde jag på mitt vis och jag lyckades faktiskt riva sönder flera hundra brev. Kvar blev 303 st. Dessa får följa med mig till ”hemmet”. Där får någon anställd läsa högt för mig. Risk att någon av oss börjar rodna. Jag ska redan nu börja träna på mitt pokerfejs. 🙂

 

Att  breven med de olika namnen kom i rätt låda är inte så konstigt så länge som jag bodde i samma stad som jag var känd på jobbet/postverket, för mina smeknamn Sebastian & Bobo. Men att det funkade på alla de andra 22 adressplatserna var mer en gåta. Eller finns det tusen brev till som aldrig kom fram till Eastbourne, Täby, Umeå, Borås, Hjo, Skummeslövsstrand (inte så konstigt med tanke på det skumma namnet) Båstad, Ullared, Falkenberg m.m? Bäst att inte veta sanningen.

De flesta av breven är handskrivna. Handstilen varierar, men sak som återkommer i texterna är MIN handstil. Jag har fått många pikar och utförligt analyserande av den. Det kan jag inte begripa alls. 😉 Tur jag fick beröm för andra saker.
Jag bugar och tackar till er alla som skrivit till mig. Att ni tog av er personliga tid. Hoppas ni haft ett bra liv. 2018 dyker det aldrig upp några handskrivna brev till mig. Kanske är det tur på ett vis. 😉 Aha! Solveig gömmer såklart dem. Inte mer än rättvist med tanke på att jag gömmer hennes. Efter jag besvarat dem på mitt personliga vis. 😉

 

Jag har lyckats slänga massor av stora saker. Till och med mina senaste spikskor har jag tagit farväl av. Solveig har undrat om jag är sjuk. Hon har retats och känt efter på min panna. För hon känner inte igen ekorren som hon gifte sig med.

Okej. Småsaker som biljetter till konserter, pjäser, bio, tävlingar m.m. får såklart plats i små gulliga skolådor. En del minnen har jag totalt glömt bort. Men långt ifrån allt. ❤

Nästa gång ska jag vidare till stenar (lätta saker) som jag sparat genom åren. På baksidan har jag skrivit med tuschpenna platsen som jag lånade dem från. 😉 Mitt bloggande på Blogglandia har blivit lidande för mina aktiviteter på hemmaplan. Men nu ska jag ut i solen. Kanske träffar jag på min nya kompis från igår.


Trevlig helg önskar jag till eventuella bloggbesökare. Jag tänkte jag skulle se om jag kan få med ett foto när det står 333 333 besökare längst upp på bloggen. Det hade varit nice. 😀

Är jag ensam om det?


Jennifer kom precis innanför dörren efter en långpromenad i solen. Jag satt på golvet bakom barköket. Genast dök jag verbalt på henne.
”Är det du som slagit sönder något dyrt och glasigt? Erkänner du direkt kommer du undan med fotboja.” 😉

Givetvis gick det inte att lura henne. Hon har dels varit med förr och dels känner hon igen plastsakerna. Istället bjöd jag in henne till en kreativ sysselsättning. 🙂

1185 st plastföremål finns på golvet. Exakt så många gånger har jag bytt slang/nål på min mage under 10 år och snart 6 månader. I paketet som heter ”Quick-set” finns en tunn plastslang på 60 cm. ”Nålen” är endast 6 mm. Smärtmässigt tycker jag att vanliga sprutor/pennor gjorde mindre ont än ”pumpleksakerna”. Men den gamla metoden gjorde jag sju gånger om dygnet. Nu behöver jag bara byta nål var tredje dag. Måste erkänna att ofta upplever jag det som om det är var tredje dag varje dag. Vilket givetvis är orimligt.

Vi fick så många plastgrunkor över att vi bestämde oss för att lägga på en andra våning. Vilket var extra pillrigt. Helst för mig som förvandlades till ringräckare/ringvändare. 😉

I ”Quick-set” paketet finns även en liten plastgrunka. Istället för att slänga prylen har jag sparat dem i en stor plastpåse. Är jag ensam om det i Sverige, Norden, Världen? Inte säkert. Någon konstnärssjäl har kanske också sparat dem och gjort ett tjusigt konstverk.

Jag använder dessa föremål vid två sammanhang.
A: När jag badar i badkar.
B: När jag badar i havet/bassänger.
Då kopplar jag av pumpen. (tar 1-2 sekunder) och sätter dit plastgrunkan som skydd mot bakterier. När jag duschar kommer det bara rent vatten och då behövs inte skyddet.

Vi hade kul under några timmar. En ”söt” pappa och en sötare dotter. ❤

En mors bekännelse

 

”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer

Fem stjärnor av fem…

Häromdagen städade jag i en låda och i den hittade jag ett ”manus” till ett av de föräldramöten jag deltog i under min tid som barnbibliotekarie. I min text hade jag hämtat inspiration från en bok av Jan Nilsson (f.d. mellanstadielärare, författare m.m.) där han berättade om varför barn ska läsa böcker: Böcker ger kunskaper och insikter om hur andra människor har det, om världen vi lever i och hjälper läsaren att förstå verkligheten omkring. (Tror att citatet är från hans bok: ”Barn, föräldrar, böcker”)

Jag har aldrig upplevt hur det är att bli slagen och aldrig behövt dölja blåmärken eller andra skador. Därför vet jag inte hur det känns. Inte heller kan jag förstå, grundat på egen erfarenhet, vad det är som gör att man väljer att stanna i en relation där man blir slagen. Det mest logiska vore väl att fly direkt efter det första slaget? Nu när jag läst ”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer känns det som att jag fått en viss insikt i hur en kvinna kan välja att stanna kvar hos en man som, trots att han säger sig älska henne, behandlar henne som en ägodel som han inte behöver vara det minsta rädd om.

”En mors bekännelse” berättas från två olika perspektiv, dels Olivias som berättar i nutid med många tillbakablickar och dels Ivys, Olivias svärmor, som berättar om tiden innan David föddes och vad som hänt under hans barn- och ungdomstid. Boken blir därför som ett pussel, där de olika bitarna sätts samman och gör att man inser, undan för undan, hur allt hör ihop.

När boken börjar har David nyss dött och Olivia saknar honom, på samma gång som hon verkligen hatar honom. Dottern Zoe är bara en liten bebis och hon är den enda anledningen till att Olivia inte kryper ner i ett hål och försvinner för gott.

Olivias man, David Wyatt Gillespie, var 37 år, satt i kommun-fullmäktige och hade en blomstrande bilfirma i en småstad i Australien. Han var 183 centimeter och hade tjockt svart hår. Under gymnasietiden var han killen som alla tjejer drömde om. När Olivia träffade honom gick de båda på universitetet och hon trodde inte att det var sant att den attraktive och charmige David kunde bli intresserad av henne. Men så blev det. Olivia utbildade sig till veterinär och ville egentligen stanna kvar ytterligare ett år för att vidareutbilda sig, men eftersom David var bra på att övertala valde hon att strunta i sitt extraår och flyttade istället ”hem” och gifte sig med David.

Trots att Ivy från början var bäst i sin årskurs, högpresterande, lärarnas favorit och hade planer att fortsätta på universitetet blir livet som hemmamamma perfekt för henne. Hon bygger upp sitt liv runt sonen och målar upp en bild av en helt underbar liten pojke som när han väl kommit till världen blev den som gjorde henne fullkomlig. Alla tecken på att David kanske inte helt är den ängel som Ivy beskriver honom som väljer hon att hitta bortförklaringar till.

I samtalen med terapeuten Natasha målar Olivia upp sin bild av David. En man som övertygar Olivia om att det helt och hållet är hennes fel att han slår henne. Hon som är så vacker och så briljant att hon driver honom till vanvett. En David som förklarar att hans kärlek till Olivia är så intensiv att den får honom att tappa kontrollen.

Den bild som Olivia målar upp för Natasha får Ivys bild att krackelera, men som läsare inser man istället att det är den berättelse om Ivy berättar som förklarar varför David är den han är.

Som barn gillade jag att lägga pussel. Som speciallärare gillar jag att göra pedagogiska kartläggningar, mycket eftersom det är ett sätt att pussla ihop en hel bild av hur en elev har det i skolan. Kanske är det en förklaring till att jag tycker så mycket om den här boken. En annan förklaring är att Kelly Rimmer är otroligt duktig på att skriva så att boken berör. Ett kriterium för att en bok ska få fem stjärnor av fem är att jag tänker på handlingen även då jag inte har boken i handen. Att bokens karaktärer blir så verkliga så att det känns som om de finns på riktigt. Så är det med ”En mors bekännelse”. Olivia, Ivy, David, Natasha m. fl. Jag har verkligen lärt känna dem och levt med dem under berättelsens gång.

I författarporträttet, på bokens bakre flik, jämförs Kelly Rimmer med Jojo Moyes och Nicholas Sparks, två av mina favoritförfattare. Därför är det kanske inte så konstigt att jag gillar hennes sätt att skriva…

Har jag gjort dig tillräckligt intresserad nu? I så fall – bege dig till närmaste bibliotek och leta upp den här boken. ❤

M v h Solveig Lidén, gästbloggare

 

 

 

 

 

 

 

Hitta rätt personer – bloggtävling; tio frågor

Foto A: Min förmiddagsgrupp i lekskolan – Jag sitter längst ner till vänster. ”Anna” står längst upp till höger, bredvid fröken.

Foto B: Min pappa som grabb. Han står längst upp till höger. 

Foto C: Min konfirmationsgrupp. jag står längst upp. Trea från vänster. 

Foto D: Seriesegrarna i Smålandsserien div 2 våren 1939. Redo för kval till div. 1 mot Moheda IF. Min morbror Ihre står knästående. Etta från höger. 

Foto E: Klass 9D. ”Anna” sitter på en stol. Trea från höger. ”Boel” står i översta raden. Trea från höger. ”Cecilia” står i mellersta raden. Tre från höger. 

Foto F: Treårig ekonomisk linje. ”Boel” står längst till vänster i mellersta raden. ”Cecilia” står bredvid. Tvåa från vänster i mellersta raden. 

 

Tio frågor till dig:

Fråga 1: Vem är jag på foto A från min lekisgrupp?

Fråga 2: Vem är min pappa på foto B?

Fråga 3: Vem är jag på foto C?

Fråga 4: Vem är min fotbollsspelande morbror Ihre på foto D?

Fråga 5 och 6: Vilken klasskamrat i nian (foto E) gick också i min lekskolegrupp? (Foto A)
OBS!! Två svar. Två poäng.

Fråga 7-10: Vilka två gymnasiekamrater till mig (foto F) hittar du även på kortet från nian (foto E).
OBS!!!! Fyra svar. Fyra poäng. Förklara extra tydligt.

Familjemedlemmar, släkt, lärare och f.d. klasskamrater som jag träffat IRL får inte delta i tävlingen eller ge några upplysningar. 😊

Regler:
Skriv de tio svaren. Var noga med att beskriva detaljerat så jag förstår vem/vilka du menar. Inga luddiga svar eller ”genvägar”. Domaren är hård och fäller före friar – om han/andra inte direkt begriper. 😉 Följ gärna min mall. Hitta gärna på egna namn till frågorna 5-10. Lättare och roligare för domaren och läsarna.

Fråga 1: Du står etta från vänster i översta raden.
Fråga 2: Din pappa står etta från vänster i andra raden.
Fråga 3: Du står längst till höger i översta raden.
Fråga 4: Din morbror står knästående i mitten. (Målvakt).
Fråga 5: ”Eva” i nian. Mellersta raden …
Fråga 6:  ”Eva” i lekis är flickan …
Fråga 7:  ”Stefan” i gymnasiet är…
Fråga 8: ”Camilla” i gymnasiet är …
Fråga 9: ”Stefan” i nian är …
Fråga 10: ”Camilla” i nian är…

Inga minuspoäng. Chansa på de frågor som du inte kan.
Den som har flest rätt först vinner en lott (värde 30 kr) 😀
Tävlingstid: En hel vecka. Jag stänger ”slussarna” torsdagen den 5 april klockan 19.00.
Stort LYCKA TILL! 

Vem leder och på hur många poäng? 
Efter en dag: Långfredagen, Ethel, 6 poäng 
Efter två dagar: (Påskafton) Ethel, 6 poäng  
Efter tre dagar: (Påskdagen) Eva Rohlen, 8 poäng
Efter fyra dagar: (Annandag påsk) Eva Rohlen8 poäng 
Efter fem dagar: (3 april) Eva Rohlen , 8 poäng
Efter sex dagar: (4 april) Eva Rohlen8 poäng
Kommer någon att klara att fixa alla 10 poängen?  Du har inget att förlora. Efter tre ”lyckade” skrap på lotten kan du kalla dig miljonär. 😀

Vinnare är Eva Rohlen 🙂 Trots att hon bjöd in sina motståndare och skrev samma alternativ/position två gånger. Fast hon skrev ”Lena” på fyra ställen. Aha! Hon trodde jag var extra lurig. 😉 Det fick räcka med att jag tog ”Stefan” som ett alias. Den/det medvetna ”fällan”/namnet fångade några. 😉  Alla namn inom ””, ”Sixten/Sara” är givetvis bara exempel. Ett tag var jag inne på att använda mig av namnet” KIM”. Eller varför inte ”Bo” som tjejer också kan heta. (Bo Derek)
Stort GRATTIS Eva. ❤ Förhoppningsvis köper jag en vinnarlott i eftermiddag. Sedan är det din uppgift att skrapa den ordentligt.