Solveigs sommarboktips

 

(Solveig Lidén, gästskrivare)

Hej läsare!
Jag har haft ”lästorka” under en längre tid. Finns det ens något sådant ord? Det jag
menar är att jag inte fastnat så där ordentligt i någon bok. Jag har inte längtat efter
att gå och lägga mig tidigt bara för att hinna med att läsa minst en timma (och det är
ett bevis på att boken inte är tillräckligt bra…) Visst har jag läst ändå. Ganska
många nya böcker faktiskt. En del har jag snabbt konstaterat att jag inte velat lägga
tid på, andra har jag skumläst igenom bara för att få reda på hur de slutade. Några
har jag läst, om än lite slarvigt, men inte blivit speciellt fängslad av. Så fick jag
äntligen besked om att det var dags att hämta ”Allt jag önskade” av Lucy Dillon. Det
är flera veckor sedan jag reserverade den och jag har långsamt klättrat framåt i den
långa kön…
Lucy Dillon är en av mina favoritförfattare, en författare som skriver
”feelgood”-böcker. ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar”, ”Hundar, hus och
hjärtats längtan”, ”Och så levde de lyckliga” m. fl. Jag har läst dem alla och till och
med hunnit läsa om en del av dem. Relationer, kärlek och hundar är tre
gemensamma nämnare i hennes böcker. Jag kan inte påstå att jag älskar hundar,
men det hindrar mig inte från att gilla böckerna och Dillons sätt att skriva förvandlar
de olika hundarna till karaktärer som är lätta att tycka om.
Så till boken: ”Allt jag önskade”.
I prologen befinner sig familjen, som består av Caitlin, Patrick och barnen Joel och
Nancy, i London för att fira jul. Barnen är uppspelta, men Patrick tycks mest irriterad
och sur och Caitlin har tårar i ögonen. Fyraåriga Nancy har ett par favoritböcker, dels
en om en katt som kan uppfylla önskningar och dels en om en sightseeingstur i
London. Nu har Caitlin lovat henne att varje gång hon ser något i London som hon
känner igen från boken så ska hon få önska sig något. Hon har redan sett Big Ben,
London Eye och svarta taxibilar, men har en önskan kvar. Det är när hon väl har
önskat sin sista önskan som hon känner tydligt inom sig att det hon valde blev helt
fel…
Caitlin och Patrick bestämmer sig för att separera, men inväntar det rätta tillfället att
berätta det för barnen. Patrick har fått ett nytt jobb långt bort och Caitlin kan inte
tänka sig att sälja sin mormors hus för att flytta med. Dessutom har Joel sin skola
och Nancy sin förskola där de trivs och känner sig trygga. Praktiska detaljer som
kanske egentligen inte är den avgörande orsaken till själva separationen, men bra
att skylla på. För att barnen ska kunna träffa Patrick varannan helg bestäms det att
de ska träffas hos hans syster Eva, som bor ”mittemellan” de båda platserna. Eva
har blivit änka efter att ha varit gift med en känd skådespelare. Hon bor i ett flott hus,
har inga egna barn men två hundar och är fortfarande mitt uppe i sitt sorgearbete.
Hon blir inte särskilt glad när hon blir tillfrågad om att plötsligt ställa upp. När hon
dessutom blir tillfrågad om att först läsa och sedan gå med på en utgivning av sin
mans personliga dagböcker, blir tillvaron än mer komplicerad. För när hon väl börjar
läsa inser hon att hon faktiskt inte känt sin man så bra som hon trott.
Efter ett tag märker alla som finns runt Nancy att det är något som inte stämmer.
Hon som tidigare varit så glad och pratsam har helt enkelt slutat att prata.
Lucy Dillons styrka är att skriva på ett sätt så att man som läsare blir delaktig i
handlingen. Karaktärerna blir plötsligt levande personer. Varför gjorde hon så? Hur
dum får man bli? Snälla, stanna kvar och fråga… Nej, gör det inte. Som läsare vill
jag gå in handlingen och ”dirigera” – det är också ett tecken på att boken är bra. (Och
många av mina ”måsten” lades åt sidan för att jag skulle få tid att läsa…)
Det är inte alltid jag håller med om en boks baksidestext, men i det här fallet gör jag
det till fullo:
En hoppingivande och hjärtevärmande bok om förlorade drömmar och nya
möjligheter.
Kunde inte ha skrivit det bättre själv 🙂
Av mig får den fem stjärnor av fem möjliga. *****

Betyg mellan ett och fem

Snart har det gått fyra månader på 2017. Jag vet inte hur många timmar som jag lagt ner på text och skrivande. Bäst att inte veta. 🙂 Jag älskar att hålla på med olika skrivprojekt. Ibland gör jag pauser och ägnar mig åt att läsa andras böcker. Dessa är mina senaste lästa böcker. Ett par pärlor. ❤  Några som jag kunde varit utan.
Här är skannade framsidor och mina personliga betyg. (Maxpoäng 5.) Jag har inte tid att skriva utförliga recensioner eller svara med bokstäver. Läser gärna kommentarer och andras smak. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig helg. Hoppas det blir varmare inom en snar framtid. Jag har tröttnat på att frysa och gå i vinterkläder.

3/5

 

 

 

 

 

 

5/5

 

 

 

 

 

 

2/5

 

 

 

 

 

 

 

1/5

 

 

 

 

 

 

 

2/5

 

 

 

 

 

 

 

3/5

 

 

 

 

 

 

 

5/5

 

 

 

 

 

 

 

3/5

 

 

 

 

 

 

 

4/5

 

 

 

 

 

 

 

4/5

 

 

 

 

 

3/5

 

 

 

 

 

 

 

4/5

 

 

 

 

 

 

 

Denna bok håller jag på att läsa i.

Bilderboken ”extra allt”: Ett lamm till middag

(Det är Solveig som skriver detta blogginlägg)

Jag har en viss förkärlek till bilderböcker. Tycker om samspelet mellan text och bild, hur det ibland kan finnas flera berättelser parallellt i en och samma bok – en för barnen och en annan för den vuxne som läser. För mig är en riktigt bra bilderbok inte åldersrelaterad, även om jag såklart vet att de flesta bilderböcker är skrivna för förskolebarn.

Jag tror att jag lätt kan få ihop 100 olika titlar som jag tycker om eller till och med tycker riktigt mycket om. Utav dessa har jag en ”tio i topp” lista – och överst på den listan står ”Ett lamm till middag” av Steve Smallman. Boken gavs ut på Bokförlaget Libris, 2006, och är dessvärre slutsåld och svår att få tag på. Jag vet för jag har försökt i flera år.

För några år sedan var jag klasslärare i en tvåa och mina elever hade fått som läxa att välja en bilderbok som deras föräldrar skulle läsa för dem. Läxan gick sedan ut på att återberätta sin bilderbok med hjälp av bilderna. En av mina elever lånade ”Ett lamm till middag” på skolbiblioteket och några dagar senare var det hans tur. Jag höll i boken och visade bilduppslagen samtidigt som han berättade i stort sett hela berättelsen. Han visade sig vara en naturbegåvning och trollband både sina klasskamrater och mig under hela berättarstunden. Alltsedan dess har denna bok stått överst på listan.

Vargen avskyr grönsakssoppa och blir överraskad men framförallt glad när det plötsligt knackar på dörren. Där utanför står ett litet fruset lamm och frågar om hon får komma in. ”Visst sötnos, kom in bara. Du kommer lagom till middag!” svarar vargen. Men inte kan han äta ett lamm som fryser. Han avskyr ju djupfryst mat. Först måste lammet tinas vid brasan. Dessvärre kan han inte äta ett lamm som har en kurrande mage eller som får hicka heller. Vargens tålamod och uppfinningsrikedom sätts på hårda prov allteftersom och till sist inser han att det enda han kan göra är att slänga ut henne i kylan igen. Men tänk om…

I den här boken finns ett hundraprocentigt samspel mellan text och bild. Illustratören Joelle Dreidemy har en fantastisk förmåga att skapa uttryck i sina bilder och att förmedla känslor, oftast med enkla detaljer. Själva berättelsen är lika varm som illustrationernas färger. Det skulle gå att förstå hela boken, bara genom att titta på bilderna. Det är en story som håller rakt igenom, som får mig att skratta men också att känna så djupt att det nästan lockar fram tårar i ögonen.

Den som vill träna sina elever i att ”läsa mellan raderna”, den som vill bjuda sitt barn eller barnbarn på en härlig läsupplevelse, den som vill njuta av ett alltigenom lyckat samspel mellan text och bild, den som vill hitta  bilderboken ”extra allt” – Läs ”Ett lamm till middag” av Steve Smallman. ❤

Skulle det vara så att du är lycklig ägare till denna bok och kan sälja den till ett överkomligt pris så får du gärna höra av dig. Jag är mycket intresserad av att köpa den. Har t.o.m. skrivit till förlaget och föreslagit att de ska ge ut den igen… men de tyckte nog inte att det var någon bra idé för de svarade aldrig.

Har du också gjort det?

i-de-lugnaste-vatten

Solveig rekommenderade en spännande och välskriven roman som hon slukat under några kvällar. Hon berättade även om författarens tidigare bok ”Snöfalken” som lät bekant för mig.

Redan i den långa inledningen om späckhuggarna som gled in i bukten tändes en lampa svagt. Lampan slocknade när handlingen gick över till människor. Därefter dröjde det ett bra tag, nästan hundra sidor, innan min nyfikenhet blev för stor.
Jag klev upp från min varma sköna säng och gick till bokhyllan i sovrummet och plockade fram pärmen med ryggetiketten ”Boktips – utländska böcker”. Efter en stunds bläddrande bland papper i plastfickor fick jag napp. (Borde haft ett bokstavsregister)
”Den har vi läst förr”, sa jag tyst till min sovande fru.

Vad synd att jag slutade med denna syssla när jag blev med blogg. Tidigare satte jag alltid in scannade bilder på riktigt bra böcker i de tre pärmarna ”Svensk skönlitteratur”, ”Utländsk skönlitteratur” och ”Facklitteratur”. Detta har vi haft nytta av när vi velat läsa om böcker eller tipsa vänner och bekanta.

Mina tankar gick till min mamma och jag både skämdes och skrattade åt minnena. Hur hon läste om böcker som om det var första gången hon läst dem.
”En av fördelarna att jag glömmer bort saker. Oftast vet jag att jag läst boken, men inte hur den slutade och mycket annat naturligtvis av handlingen har jag glömt.”
”Men den boken hade jag med till dig för bara några månader sedan”, sa jag ironiskt.
”Vänta du bara. Så ska du se vad som händer.”
”Tack för de uppmuntrande orden.”

Nu är vi båda med i klubben. När det gäller böcker är det ingen nackdel. Att jag glömde hela nyckelknippan i dörren igår eftermiddag är lite väl inbjudande. Piken kom när yngsta dottern kom hem från skolan.
Samtidigt kan det vara ”farligt” att räkna ut mig helt. För jag blixtkontrade. Bästa möjliga taktiken.
”I morse när jag kom in från morgonpromenaden och tänkte gå och lägga mig och sova i det tysta huset, gick jag som tur var in en sväng i köket. Där lyste fyra värmeljus och JAG lämnade köket först av tre personer i morse!”

Fotnot: Nu ska jag börja med slutarbetet av ”Korsordstävlingen”. Det är mycket statistik, tabeller, namnskrivande, lottande, kontroll-läsande, klippande, adressletande, fotoletande och mycket annat på dagens agenda.
Jag tänkte göra lite som med mina dagliga tävlingsinlägg, som jag gjorde i två etapper. Först frågan som låg inne i en timme. Sedan tabellen och facit och vinnarnamn.
Jag skriver ibland direkt på WordPress. När jag ser att jag är på väg att ramla ur kommer jag att lägga in. Det betyder att blogginlägget kommer att snickras ihop i flera omgångar. Till slut kommer det förhoppningsvis att bli klart. När det gäller lottning är det Solveig som drar lappar precis som hon gjort förr. Idag kommer hon hem lite tidigare än vanligt.
De tre översta på tabellen har sitt på det torra, men kan vinna mer.
Jag börjar med en timme sömn. God natt.

 

 

 

 

 

För femtonde gången har vi umgåtts

Det är något visst med att träffa gamla kompisar och vänner. Det spelar ibland ingen roll om de är verkliga eller fiktiva som i fallet med Alan Banks. Inte just under lästimmarna.

Första gången som Alan Banks dök upp med svensk text hette boktiteln ”En ovanligt torr sommar”. Denna bok tilldelades Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman. Jag njöt av texten och handlingen. Skriven av Peter Robinson som är född i Yorkshire 1950 och bor växelvis i norra Yorkshire och i Toronto i Kanada.

nar-musiken-tystnar

I morse slog jag nöjd ihop pärmarna till femtonde boken med Alan Banks, Annie Cabbot, Gerry Masterson, Gervaise, Burgess och Winsome.

Det finns ingen författare som får mig att gå in på Youtube så ofta som Peter Robinson,  för att lyssna på Alan Banks musikval i just denna volym. Jag är alldeles för nyfiken för att låta bli. 🙂

Kanske har ingen av de femton böckerna matchat fullt ut debutboken ”En ovanligt torr sommar”. Några har varit i klassen precis under. Ett par har flutit fram som en stilla flod utan farliga strömmar och stundtals varit lite sega. Samtidigt har de matchat sinnesstämningen och hur det säkert är i verkligheten när jakten på fällande bevis är svåra att hitta bland alla lögner. Eller när huvudpersonen har mörka tankar om livet och inget av spänning eller glädje händer.

Efter att precis ha sett ”FBI löser svenska fall” är jag lika arg och besviken på det svenska rättssystemet, som efter att ha sett alla de andra avsnitten under de två säsongerna.  😦
Enligt mig ska inte brottslingarna skyddas – utan offren, de närstående, de som har civilkurage och vågar kliva fram m.m. Framtida mord kunde ha förhindrats på ex. norra Öland. Dags att göra om, dags att göra bättre.

 

En charmig vårtbitare

djurbok

Solveig recenserar barnböcker åt BTJ sedan drygt tjugo år tillbaka i tiden. En stor fördel med det är att jag får ta del av vad som ges ut på marknaden inom den genren.
Jag har alltid varit svag för konceptet att skaffa sig kunskaper med glädje. Allt blir roligare och intressantare och jag är övertygad om att läsaren lär sig mer för framtiden.

Därför gillade jag vad som stod på baksidan. ”Den här boken kommer att få dig att skratta högt samtidigt som du lär dig en massa spännande saker om djurs beteenden.”

djurbok-tva

Boken är fylld av härliga bilder som roar mig och gör mig nyfiken på varför djur gör så. Detta smittas säkerligen till vetgiriga och mindre vetgiriga barn/elever.

Bilden nedanför är en av mina favoriter från denna ”braiga” bok som är skriven av Derek Harvey och översatt av Sara Jonasson. Utgiven av förlaget Tukan förlag i Göteborg. 144 sidor. Ett tydligt register på slutet. Utmärkt bok att sätta i händerna på både barn och barnsliga vuxna.

djur-bok-1

Visst är ”sidfotavtrycket” gulligt?  🙂

 

Det händer inte ofta

jag-ar-har

Vanligtvis njuter jag av en tilltalande bok i ungefär en vecka. Oftast rör det sig om tegelstenar, som allt fler romaner tenderar att vara.
”Har du någon oläst bok nu? Den här boken kanske du vill läsa.”
Solveig hade läst femtio sidor i boken när hon frågade mig.

Nästa dag vid mitt ensamfika kom jag att tänka på hennes ord och knallade ner en våning och hämtade ”Jag är här”.
Därefter var dagen sig inte lik.
Jag förflyttades till en fictionplats och under några underbara timmar var jag fast i de 184 sidorna. Denna debutroman av fransyskan Clélie Avit vann det franska priset Prix Nouveau Talent 2015 (Nya talanger).
Romanen ”Je suis là” innehåller 26 kapitel och är skriven i jag-form. Växelvis låter författaren Elsa och Thibault vara jaget i kapitlen.

Briljant. Fängslande. Omöjlig att lägga ifrån sig en längre tid. Måste, måste få veta. Jag fylldes av frågor de stunder som jag gick och tänkte på berättelsen och gjorde kopplingar till verkliga livet. Hur skulle det gå för Elsa som låg i koma sedan tjugo veckor och där ingen visste att hon efter ca fjorton veckor kunde höra igen? Läkarna hade börjat bearbeta föräldrarna att skriva på papper så de kunde stänga av alla maskiner.
Thibault brottas med helt andra problem. Han vägrar gå och hälsa på sin skadade bror fler gånger i rum 55. Efter han skjutsat sin mamma och sin kusin till sjukhuset flyr han in i trapphuset. Eller han tror det är trapphuset när han lutar sig mot väggen och glider långsamt ner på golvet. Hans ilskna tankar är riktade mot sin bror. Plötsligt inser han att han inte andas in sjukhusdoften. Mysko tänker han. Från sin plats på golvet kan han se ett par ben. Han blundar för att koncentrera sig. Så kommer han på vad det doftar. Jasmin. Precis som teet hans mamma brukar dricka på morgonen.

Underrubriken stämmer till hundra procent. ”En kärlekshistoria på liv och död”. ❤

Rekommendation från bloggaren. Låna, köp, läs, njut, gråt och mycket mer. En förträfflig höstbok. Den här romanen kommer definitivt att filmas inom det närmaste året. Gärna i fransk regi, franskt tal och med den franska filmtiteln. ”Je suis là”. Fler krav har jag inte för närvarande.  😉

stracklasare

Den gillade jag skarpt

alderdom 

Väldigt få människor vill bli gamla och hamna på ”hemmet”. Vi väljer heller inte våra sjukdomar och tillkortakommanden. Ändå tror jag det finns personer som har varit gnällspikar långt tidigare. Även mobbing kan flytta med in på ”hemmet” om det finns en svag ledning. Den här boken lämnade mig aldrig oberörd. När jag startade hade jag ingen aning om var ribban låg och om det skulle vara en alltför skruvad humor eller en våg av elände under ett helt år.

Precis som i verkliga livet är dagboken fylld av personliga ord och meningar. Det finns inslag av inhemska nyheter i Nederländerna där jag stundtals kan tappa läsintresset. Men under varje dagboksanteckning, finns det även med någon episod som tilltalar mig. Ex. en tråd som följs upp från en annan dag.

Vem som döljer sig bakom pseudonymen Hendrik Groen är en än så länge väl bevarad hemlighet. Vad glatt överraskad jag skulle bli om det visade sig vara en kvinna. 🙂 Tror jag inte. Boken kommer att bli film. Hade jag varit den hemliga författaren skulle jag sett till att hålla ett vakande öga över filmteamet. Lätt hänt att det blir buskis och förstört. För boken är en pärla och berör mig på många sätt. Det finns många klacksparkar mot saker som jag själv stör mig på. Samtidigt får jag skratta. Nickar instämmande. Kärlek och vänskap blir man aldrig för gammal för. Om jag skulle hamna på ett äldreboende och fortfarande vara klar i skallen skulle jag säkert hitta på bus, bilda slutna föreningar typ GMID. Kan du gissa vad det står för? Gammal-men-inte-död.

Den hemliga klubben med sex medlemmar i starten har åtta punkter i stadgan.
1. Föreningens målsättning är att förgylla ålderns höst med hjälp av utflykter.
3. Deltagarna får inte gnälla.
Det var härligt att läsa om äventyren som de turades om att planera.

Onsdagen den 3 juli
I morse var jag på sjukhusbesök. Svårt. Man måste ju ändå utstråla något slags optimism och det är inte det lättaste när man ser lika dystert på situationen som jag.
Jag skulle bli en väldigt dålig sjukhusclown.
Som tröst till mig själv kan jag säga att jag, jämfört med en annan besökare, var husets egen lilla solstråle. Två sängar bort var en kvinna på besök hos sin nyopererade man. Under trettio minuter pratade hon uteslutande om sig själv och då framför allt om sina egna sjukdomar. Nu gjorde jag något som jag aldrig hade vågat förr. Jag frågade: ”Är det inte bättre att ni byter plats?”
Det piggade upp Evert, men kvinnan tittade bara misstänksamt och oförstående på oss. ”Min vän menar att din inåtväxande tånagel egentligen är mycket värre än din mans hjärtoperation och att det alltså vore bättre om du lade dig i hans säng”, sa Evert med orörlig min.
”Lägg er inte i andras angelägenheter.”

Mina sista ord: Låna hem boken.

Betyg: 5/5

Till slut kom pärlan i tomtens sommarsäck

Jag la in ett inlägg den 10 maj med titeln Sommarönskningar till tomten, i kategorin boktips. Min önskan om att träffa på fullpoängare ( 5 poäng) tog tid. Solveig hittade dock en femma ganska tidigt.
Till slut kom den. Boken som höll mig vaken på nätterna. Både när jag sträckläste och försökte sova. Låt oss aldrig glömma denna mörka verklighet i vår historia. Det är så att jag skäms över att vara människa, när jag tänker på denna ondska som fick breda ut sig och få konsekvenser för så många miljoner oskyldiga medmänniskor.

Så länge min bror andas
Det är mörkt, onödigt, rått, krigiskt, trotsigt, fattigt, spännande och mycket mer. Set Mattsson blundar inte för något och verkar vara otroligt påläst.
Den största delen av handlingen utspelar sig runt Köpenhamns ockuperade statsgränser, där motståndsrörelsen jobbar i det dolda.

Jag var mycket förtjust i Set Mattssons tre kriminalböcker/historiska böcker om Douglas Palm. I denna roman flyttas tiden lite längre bak. Intressant att Ilse Pedersen får en betydligt större roll i denna volym och att Douglas Palm får göra ett kort gästspel. Överlag är det kvinnor som spelar huvudrollerna i handlingen. Alla på sitt sätt.

Dessa fyror böcker har landat hemma hos mig. Alla finns med på min nya långa beställningslista.
Själens enkla rum

Jag har läst alla tidigare tretton böcker om Alan Banks. Robinson tog mig med storm med ”En ovanligt torr sommar”. (2001)
Sedan var jag fast, trots att alla böcker inte hållit samma höga nivå. Jag sviker inte mina kompisar. 😉

Den som finner

King kan skriva deckare också. Detta är andra boken om Bill Hodges. Uppföljaren till Mr Mercedes.

Saknar dig

Jag är inte ensam om att gilla Harlan Coben. Hans böcker har sålts i över 60 miljoner exemplar.

Marie Fredriksson

Den här boken ser jag fram emot att läsa av många privata skäl.

Läser du mycket böcker på sommaren?

Önskelistan till Sommartomten

För ett tag sedan gjorde vi våra sommarbeställningar till biblioteket. Jag tänkte i efterhand ge mina/våra betyg, om vi läst klart böckerna. Då blir det också en scannad bild på omslaget. Därför är du välkommen tillbaka till detta inlägg – som naturligtvis finns i min bloggs kategori BOKTIPS.

Här är titlarna/författarnamn/ och genre om det stod i katalogerna:
Jungstedt, Mari
. Det andra ansiktet. Kriminalroman.
Rosman, Ann. Vågspel. Spänning.
Haag, Martina. Det är något som inte stämmer.
French, Tana. En hemlig plats. Kriminalroman.
Olsson, Vibeke. Drömmen om Elin. Roman.
Neuhaus, Nele. Snövit ska dö. Kriminalroman.
Moyes, Jojo. Arvet efter dig. Roman.
Abrahamson, Emmy. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske.
Mattsson, Set. Så länge min bror andas. Historisk roman.
Webb, Katherine. Sanningen om Alice. Roman.
Baldacci, David. Den skyldige. Kriminalroman.
Martin-Lugand, Agnès. Lyckliga människor läser och dricker kaffe.
Chase, Eve. Black Rabbit Hall.
McFarlane, Mhairi. Det är inte jag, det är du. Roman.
Mackintosh, Clare. Jag lät dig gå. Psykologisk thriller.
Hornby, Nick. Funny girl. Roman.
Anthony, Lawrence. Mannen som talade med elefanter. Roman.
George, Elizabeth. Oanade konsekvenser.

Mina förhoppningar:
Jag hoppas få läsa minst 5 st böcker som får fem glada gubbar  😀
och 5 st böcker som får en fyra i betyg av fem möjliga. Några romaner kommer jag inte att läsa själv. Några kommer jag att droppa om de inte fångat mig de första femtio sidorna. Ibland känner jag ”nej tack läsning”, långt tidigare.  😦

Författarnamn i färg = Boken har varit och hälsat på i vårt hem.  🙂
Vill du läsa mer om böckerna och författarna får du googla titlar och namn.

Arvet efter dig
Arvet efter dig.
Intressant att få läsa en fortsättning på succén ”Livet efter dig” som jag hade haft som en fullpoängare. Här når Moyes enligt mig inte upp till samma höga nivå. Men en mycket läsvärd bok om kärlek och sorg. En speciell härlig humor på gränsen till svart, genomsyrar hela romanen.
Bosse: 4/5. Solveig: 4/5

Nele Neuhaus
Snövit ska dö.
Det var länge sedan jag läste en tysk kriminalroman i klassisk pusselform, med många misstänkta. Nele Neuhuas var en trevlig nykomling för mig. Berättartempot skruvades upp rejält på slutet och var avgörande för min betygssättning. Istället för att gå igång ännu mer (som jag hade gjort för tjugo år sedan) går tankarna till att läsupplevelsen hamnar farligt nära gränsen mellan känslan av äkta spänning och en hopsnickrad text. Det tenderar till att bli för mycket på för kort tid.
Bosse: 4/5. Solveig: 3/5

Det är något som inte stämmer
Det är något som inte stämmer. Jag brukar vara väldigt förtjust i Martinas böcker. Hennes speciella humor gränsar till min egen. Här tappade hon mig på slutet. Vissa saker rinner ut i sanden. Men boken är helt klart läsvärd.
Bosse: 3/5.

Clare Mackintosh
Jag lät dig gå. En fängslande psykologisk thriller där det görs en hel del överraskande vändningar i handlingen. Två dominerande teman är sorg och skuld. Den brittiska författaren har jobbat tolv år som polis. Det finns några svaghetspartier som lyser genom, där författaren har mer att lära för framtida projekt.
Bosse: 4/5.

Det är inte jag
Det är inte jag, det är du. Detta är tredje boken av författaren som är född i Skottland.
Så här gick det till: Jag friade. Paul sa ja. Sedan tog livet en helt annan vändning.
Det gjorde det för mig som läsare också. Efter trettiosex sidor slog jag ihop boken.
Bosse: Ej utläst.  😦

Lawrence Anthony
Mannen som talade med elefanter.
En dag får Lawrence Anthony ett telefonsamtal: vill du ta hand om en mindre elefanthjord? Det är besvärliga elefanter, de är aggressiva, flera i den ursprungliga hjorden har haft ihjäl människor och de misstror och attackerar dem. Du har en dag på dig att bestämma dig annars skjuts de.
Solveig: 4/5

Tana French
En hemlig plats. En febrigt tickande roman om grymt intrigerande och mörka hemligheter, men också om svindlande ung kärlek och en magisk stark vänskap.
Första kapitlet slutade på sidan tjugosex. Då skiljdes vi åt. Berättartekniken tilltalade mig inte alls.
Bosse: Ej utläst. 😦

Den skyldige
Den skyldige. Detta är fjärde boken om den stenhårde, men också sympatiske hjälten Will Robie.
Svårt att sätta betyg på denna ojämna bok som tenderar att bli overkligt naiv i vissa lägen och ett frossande av våld i andra lägen. Samtidigt finns det en spänning inbakad som jag kommer ihåg från några gamla höjdarromander av Baldacci. Jag har även gett upp någon av hans tidigare böcker. Just nu minns jag inte på vilket svensk bokförlag de andra tjugo titlarna låg. Redigeraren på Bokfabriken skulle aldrig fått redigera mina böcker.
Bosse: 3/5.

Eve Chase
Tillbaka till Rabbit Hall. En roman om kärlek och familjehemligheter.
Solveig: 5/5

Elizabeth George 2016

Oanade konsekvenser. Den nittonde bladvändaren med Thomas Lynley och Barbara Havers. I denna tegelsten får det omaka paret en mindre plats än vanligt bland de 612 sidorna.
Bosse: 4/5 Solveig: 3/5.

Drömmen om Elim

Drömmen om Elim.
Solveig: Ej utläst. 😦

Nick Hornby

Funny Girl. Fornby tog mig med storm med boken ”Om en pojke”. Han höll sitt grepp om mig med böckerna ”High fidelity” och ”Fever Pitch”. Även om de inte nådde samma höjd. Sedan blev jag besviken på några romaner. Detta var hans sista chans att övertyga mig om hans storhet. Vilket pladder.
Bosse: Ej utläst. 😦 Gav upp efter sidan 93. Jag ville så gärna ge Hornby en ny chans.

Lyckliga människor

Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Denna franska bok började som en egenutgivning och har sålt i 350 000 exemplar i Frankrike och ska bli film.
Berättelsen som startar i Paris fortsätter i lilla byn Mulranny på Irland. Diane bär på en årslång sorg som ingen borde få uppleva. I en bilolycka förlorade hon både man och femårig dotter. Efter att ha snabbt kommit in i handlingen och njutit av romanens format i mina händer började jag drömma om en femma i betyg. Det fanns alla förutsättningar för att uppfylla drömmen. Då kom den ena rökbomben efter den andra. Jag störde mig på alla giftpinnar som tog upp textutrymme och en rival som inte kändes trovärdig. Det sistnämnda kunde gjorts mycket bättre. Ändå fanns det många lysande stycken. Ämnet sorg passade såklart författaren som arbetat som psykolog. Där lirade hon på hemmaplan och texten fick nerv.
Bosse 3/5 Solveig: 2/5

Det andra ansiktet

Det andra ansiktet är den trettonde boken om Kriminalkommissarie Anders Knutas på Gotland. Här räknade jag snabbt ut vem den skyldige var. Mari är bra på hantverket men kanske var jag denna gång lite för snäll i betyget. 🙂
Bosse:4/5

Emmy Abrahamson
Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. En kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder.

Bosse: 3+/5 Solveig: 3/5

Sanningen om Alice
Sanningen om Alice. Två starka kvinnor riskerar allt för att få fram sanningen om vad som hände Alice.
Solveig 3/5

 

Så länge min bror andas

Så länge min bror andas. Den kritikerrosade författaren skildrar judarnas flykt och krigets brutalitet, men även människornas förmåga till förtröstan och längtan i ett nattsvart mörker.

Bosse: 5/5.

Ann Rosman ej läst

Bosse: Fick hoppa denna bok på grund av tidsbrist.