Två hårda paket

I fredags kom besked om att det fanns två böcker att hämta på bibblan. Den ena hade jag längtat efter länge. Den andra hade jag glömt att jag beställt. Inte så konstigt – vi har alltid en lång lista och kötiden kan variera rejält. Det kan gå ett par månader mellan beställning via datorn och hämttid.
När jag plockade ner ”En helt vanlig familj” från hyllan på biblioteket och läste på baksidan, förstod jag att det var en av mina beställningar. Otäckheter. 🙂 Det är antagligen hårt tryck eller så vill de ha rotation på nyheter, vilket är mycket bra. För de kör ofta i Visby med tvåveckorslån. Det gjorde de på vissa titlar även i Ystad. När jag jobbade som bibliotekarie hade vi en snurra med, en veckas lån. Seven days. Låter som en film eller boktitel. Eller en konkurrent till Seven up. 😉

”En helt vanlig familj”. Bra vald titel. Redan såld till fler än 25 länder.
Familjen består av pappa präst, mamma jurist/advokat och en nittonårig dotter. De bor i villa i Lund. Allt är suveränt på ytan. Om det inte vore för att dottern Stella anklagas för ett mord och hamnar i häktet.
Mycket fiffigt uppbyggd med tre olika delar. Jag har precis följt” pappadelen” i ca 170 sidor. Jag ger den högsta poäng. Författaren gör detta ordsnickeri suveränt. Både när det gäller tempo och mixen av att då och då ge oss små pusselbitar bakåt i tiden. Alla som är pappa eller mamma tror jag kan känna igen mycket av oron han delger oss. Där finns ibland en torr, på gränsen till gömd, humor som kittlar mig extra. Den kommer inte ofta men bryter av allvaret. Det är hög klass. Kopplingen till den verkliga världen är stor.
Idag började jag på andra delen ”Dottern”. Saknade först pappan, men vill givetvis veta Stellas version av sanningen. För någon sådan måste finnas innanför alla lager av lögner. Vita som mörka.

Peter May har aldrig gjort mig besviken. Han har fått 5/5 i betyg alla tidigare gånger. 😀 Hoppas den trenden håller i sig när jag nästa måndag börjar på ”Harris Tweed”. Det svåra för mig är nästa bok. Syftar på när jag efter en May-bok ska börja läsa något annat. Den författaren har en rejäl uppförsbacke – innan jag runt hörnet inser att det finns olika sorters bra böcker.
Har du något bra boktips? Vädra titeln och författaren i en kommentar.
Ps. Hårda paket har visserligen med julen att göra, men poängen är …  😉

Annonser

Mer aktuell nu

När jag valde omslagsfoto till min tredje bok hade jag ingen aning om allt som skulle komma att hända mig och Solveig på bostadsfronten. Fortfarande är det overkligt på många sätt och vis.

Nu bor vi själva på Gotland och kan åka till omslagsfotots fiskeläge Herrvik på en dryg timme. Till våren skulle jag tro att vi strövar omkring på östkusten. Då vill jag ex. gärna uppleva en soluppgång. ❤

Ett år går snabbt. Jag har på dessa 365 dagar varit med om flera episoder som skulle kunnat platsa i en ny kåseribok.
Jag vill tacka för de blurb och favoritkåserier som kommit in under året på olika ”transportsätt”. 😀
(Ursäkta. Men jag har inte haft tid att fylla på de som kom under den intensiva varma flyttsommaren. Egentiden blev kortare och kortare.)

Här är namnet på de tre som kommer att få var sin Skrap-Kryss via posten. Hoppas någon vinner på sin lott.
Stort GRATTIS till:
Ethel Hedström ❤
Sten Johansson ❤
Charlotte Svensson ❤

Tills jag lägger in nästa blogginlägg sänker jag priset på ”Minnen som stannat kvar” för bloggläsare. 😊
Du betalar under denna tid 100 kr/bok + porto (55 kr).
Det går utmärkt att swisha.
Tänk på att portot är det samma om du köper två böcker/titlar. Orsaken är att det går två böcker i Postens vadderade påse.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Här ovan står hur du ska göra.
Bokkramar från Bosse/Bobo/Sebastian som har 386 sidor att gå igenom på en padda -om den nya kameran. Du milde tid. Dessutom har jag en störande i-pump att lära känna och börja använda. Helst innan jag hoppar in i flygplanet.

 

 

 

En trevlig avslutning och en lyckad början

Om det handlade om mitt privata liv skulle jag vara i fas ett och se fram emot fas två som förhoppningsvis startar upp, i nästa månad. Den som lever får se…

Nu rörde det sig istället om två intressanta trilogier i böckernas värld. 😀
Jag har precis avslutat tredje delen i ””Livet efter dig-trilogin”.
Den här gången reser Louisa Clark till stora staden New York. Efter kassasuccén ”Livet efter dig”, som var lika bra som film som roman, tyckte jag Moyes hade svårare att fånga mig i början på andra boken. (Den tog sig någonstans på mitten) Det är givetvis svårt att toppa en sådan framgång. I denna avslutande roman var mina förväntningar inte lika höga. Därför tog jag tacksamt emot alla skratt och lustigheter som servades när Clark var i sitt esse. I bakgrunden finns seriösa tankar/ämnen att diskutera i en bokcirkel. Mina betyg för böckerna blir 5, 3+ och 4.
Titeln måste Moyes ha lånat från mitt manus som jag skrev för x antal år sedan. Jag förlåter henne mer än väl. 😀

Vad mysigt det har varit att hitta små luckor i vardagen, där jag kunnat gå ut en stund. Lässtunder då jag glömt allt annat slit och allvar.

Egentligen började jag med första boken i en annan trilogi. Anna Fredrikssons första bok ”Mellan himmel och hav” fångade mig och jag ser redan fram emot de andra två delarna.
Jag har läst alla Annas andra böcker. Denna nya handlar om tre generationer kvinnor. Sally 51 år. Hennes dotter Josefin 23 år. Josefins mormor Vanja 72 år. Jag är förtjust i Annas lågmälda berättartempo, som enligt förlaget kallas ”Feel real”. En hel del av innehållet är tydligen självupplevt. Extra mysigt att handlingen mestadels är förlagd till vackra Kivik-trakten på Österlen. Tyvärr glömde jag scanna framsidan – innan jag lämnade tillbaks romanen. 😦

Idag var jag på bibblan och hämtade hem min näst sista bokbeställning. En roman som utspelar sig i min favoritstad Umeå. Annars har dagen mest bestått av ”soptippsrunda”, skänka saker till Antikvariatet och till en Second Handbutik.
Hur många ton/kubikmeter har lämnat vår bostad de sista fyra månaderna? Ändå är vi inte klara med den biten. Visst är det roligare att plocka upp än ner? Frågan är om allt som vi har kvar kommer att få plats i tältet på Gotland. Säkrast att jag bokar en rauk eller grotta också. 😉
Nu kom min ena dotter hem. Hon har besökt Falsterbo Horse show och bland mycket annat tittat på en häst som hoppade två meter i höjd. Dagens Patrik Sjöberg skulle varit chanslös. 🙂
Dags att plocka ner tunga böcker i en flyttkartong. Ha en bra fortsättning på helgen. Jag låter andra sommarfrågan vara öppen ett tag till. Passa gärna på att deltaga. Någon kommer att vinna en Skrap-kryss innan juli är slut. Jag gissar på att det blir en kvinna.
Kram Ystadbon Bosse ❤

 

En mors bekännelse

 

”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer

Fem stjärnor av fem…

Häromdagen städade jag i en låda och i den hittade jag ett ”manus” till ett av de föräldramöten jag deltog i under min tid som barnbibliotekarie. I min text hade jag hämtat inspiration från en bok av Jan Nilsson (f.d. mellanstadielärare, författare m.m.) där han berättade om varför barn ska läsa böcker: Böcker ger kunskaper och insikter om hur andra människor har det, om världen vi lever i och hjälper läsaren att förstå verkligheten omkring. (Tror att citatet är från hans bok: ”Barn, föräldrar, böcker”)

Jag har aldrig upplevt hur det är att bli slagen och aldrig behövt dölja blåmärken eller andra skador. Därför vet jag inte hur det känns. Inte heller kan jag förstå, grundat på egen erfarenhet, vad det är som gör att man väljer att stanna i en relation där man blir slagen. Det mest logiska vore väl att fly direkt efter det första slaget? Nu när jag läst ”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer känns det som att jag fått en viss insikt i hur en kvinna kan välja att stanna kvar hos en man som, trots att han säger sig älska henne, behandlar henne som en ägodel som han inte behöver vara det minsta rädd om.

”En mors bekännelse” berättas från två olika perspektiv, dels Olivias som berättar i nutid med många tillbakablickar och dels Ivys, Olivias svärmor, som berättar om tiden innan David föddes och vad som hänt under hans barn- och ungdomstid. Boken blir därför som ett pussel, där de olika bitarna sätts samman och gör att man inser, undan för undan, hur allt hör ihop.

När boken börjar har David nyss dött och Olivia saknar honom, på samma gång som hon verkligen hatar honom. Dottern Zoe är bara en liten bebis och hon är den enda anledningen till att Olivia inte kryper ner i ett hål och försvinner för gott.

Olivias man, David Wyatt Gillespie, var 37 år, satt i kommun-fullmäktige och hade en blomstrande bilfirma i en småstad i Australien. Han var 183 centimeter och hade tjockt svart hår. Under gymnasietiden var han killen som alla tjejer drömde om. När Olivia träffade honom gick de båda på universitetet och hon trodde inte att det var sant att den attraktive och charmige David kunde bli intresserad av henne. Men så blev det. Olivia utbildade sig till veterinär och ville egentligen stanna kvar ytterligare ett år för att vidareutbilda sig, men eftersom David var bra på att övertala valde hon att strunta i sitt extraår och flyttade istället ”hem” och gifte sig med David.

Trots att Ivy från början var bäst i sin årskurs, högpresterande, lärarnas favorit och hade planer att fortsätta på universitetet blir livet som hemmamamma perfekt för henne. Hon bygger upp sitt liv runt sonen och målar upp en bild av en helt underbar liten pojke som när han väl kommit till världen blev den som gjorde henne fullkomlig. Alla tecken på att David kanske inte helt är den ängel som Ivy beskriver honom som väljer hon att hitta bortförklaringar till.

I samtalen med terapeuten Natasha målar Olivia upp sin bild av David. En man som övertygar Olivia om att det helt och hållet är hennes fel att han slår henne. Hon som är så vacker och så briljant att hon driver honom till vanvett. En David som förklarar att hans kärlek till Olivia är så intensiv att den får honom att tappa kontrollen.

Den bild som Olivia målar upp för Natasha får Ivys bild att krackelera, men som läsare inser man istället att det är den berättelse om Ivy berättar som förklarar varför David är den han är.

Som barn gillade jag att lägga pussel. Som speciallärare gillar jag att göra pedagogiska kartläggningar, mycket eftersom det är ett sätt att pussla ihop en hel bild av hur en elev har det i skolan. Kanske är det en förklaring till att jag tycker så mycket om den här boken. En annan förklaring är att Kelly Rimmer är otroligt duktig på att skriva så att boken berör. Ett kriterium för att en bok ska få fem stjärnor av fem är att jag tänker på handlingen även då jag inte har boken i handen. Att bokens karaktärer blir så verkliga så att det känns som om de finns på riktigt. Så är det med ”En mors bekännelse”. Olivia, Ivy, David, Natasha m. fl. Jag har verkligen lärt känna dem och levt med dem under berättelsens gång.

I författarporträttet, på bokens bakre flik, jämförs Kelly Rimmer med Jojo Moyes och Nicholas Sparks, två av mina favoritförfattare. Därför är det kanske inte så konstigt att jag gillar hennes sätt att skriva…

Har jag gjort dig tillräckligt intresserad nu? I så fall – bege dig till närmaste bibliotek och leta upp den här boken. ❤

M v h Solveig Lidén, gästbloggare

 

 

 

 

 

 

 

Ett halvår kan gå både fort och långsamt

Det har för mig personligen varit ett mycket speciellt halvår sedan ”Minnen som stannat kvar” kom till min trappa. Jag skulle ha kunnat skriva ett manus till en ny kåseribok, bara genom att använda detta tidsintervall i mitt liv. Skämten hade lyst med sin frånvaro. Tillkortakommanden, bakslag och ironi skulle fått hedersplatsen. Sårbarheten hade också fått glänsa. Tester av skilda slag skulle offentliggjorts. Tankar om undersökningar som borde gjorts. En orolig väntan på vaddå? Alla sovande timmar för att smita ifrån den tuffa verkligheten en stund och för att energipilen visade på rött. Det absurda med att ha oturen att vara född fel datum o.s.v. Det är stödet från min klippa i livet som hållit mig över vattenytan – även denna gång.  ❤
Vi små människor har bara ett enda liv. Det gäller att fylla det med de möjligheter som står till hands och med de redskap som finns till förfogande. Vårda tiden vi har till låns. Ta chanser. Undvika fallgropar så gott det går. Vara tacksam för det lilla. Bara vara och ge plats för eftertanke. Inte stressa genom vardagen. Njuta av kaksmulorna.

I kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” delar jag med mig av sjuttiotre texter med skilda ingredienser. Jag hoppas nå ut till den publik som uppskattar mitt sätt att skriva. En blandning av smått som stort. Allvar och humor. Jag vill att läsaren ska trivas bland mina personliga ord. Le. Skratta. Bli tårögd. Nicka igenkännande. Lära sig något nytt. Minnas något gammalt från sitt eget liv.

Grusvägen på omslaget är inte jämn och rak. Husen är inte supermoderna och trendiga. Byggnaderna har sina skavanker. Framför allt bär de på flera års upplevelser av skilda slag. Om väggarna kunde talat skulle jag satt mig på en bänk och lutat huvudet bakåt, blundat och lyssnat intresserat som ett nyfiket barn på väggens knarriga stämma: En kvinna från Herrvik på Gotland kunde trolla med knäna. En mörk stjärnfri höstnatt smög hon ut och bestämde sig för att äntligen …

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/
Några tankar/blurb/åsikter från läsare av ”Minnen som stannat kvar”. Tusen tack till er alla. 😀

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/11375-2/
Aktuella listan med poäng som delats ut till de tre favoritkåserierna och till det sämsta kåseriet. Du läsare som inte lämnat får gärna skriva en kommentar under detta blogginlägg. 25 september, på ettårsdagen, drar jag tre namn som vinner en lott.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Vill du köpa en bok går det bra här. Swisha är snabbaste sättet. Följ instruktionerna. Glöm inte porto.

Alla tre länkarna finns under min header (fotot längst upp på bloggen). Jag lägger in ny information med jämna mellanrum.

Fotnot:
Detta är inlägg nummer ettusen tvåhundranittioåtta.
Jag svarar med en symbol. 😉  🙂  😀  ❤  😦
Sedan några veckor tillbaka ”döstädar” jag bland gömmorna. Roligt, intressant, sorgligt, nödvändigt och mycket mer. Många känslor tittar fram. En del lämnar salta spår på mina kinder. Andra gör mina skrattrynkor djupare.

Det drar ihop sig till en veckas påsk-tävling när jag lägger in inlägg nummer 1 300. Leken kommer att bestå av frågor kring sex stycken foton. Bland annat ska du berätta vem som är jag på bilderna. För att inte göra det för enkelt vill jag veta vem som är min pappa och vem som är min fotbollsspelande morbror på lagfotot. Slutligen handlar det om tre tjejer från förr. 😉
Släkt, syskon och de som kände mig IRL på den tiden får självklart inte deltaga eller lämna några ledtrådar. Flest rätt först kommer att vinna en lott. Undra om någon kommer att fixa full pott. (10 poäng/10 ägg) 😉

 

 

Kvinna utan minne

Baksidestext:
Jag öppnar ögonen. På min högra sida sitter en oklippt pojke med hängande axlar, till vänster två flickor i tidig skolålder. Mittemot mig har jag en fånigt leende man.
– Allt bra? Frågar han.
Jag förstår inte. Pratar han med mig?

Mia Berggren drabbas av plötslig och oförklarlig minnesförlust. Hon minns varken familj eller vänner, har ingen aning om vem hon är. Hon genomgår omfattande undersökningar utan att läkarna hittar någon förklaring. Undan för undan tvingas hon återskapa sig själv utifrån andras förväntningar. Problemet är att hon inte gillar resultatet.

Basfakta:
Författare: Petter Lidbeck
Titel: Kvinna utan minne
Förlag: Piratförlaget
Genre: Roman.
Utgivningsår: 2018

Mina ord:
Intressant bok att diskutera i en bokklubb efter det att alla läst romanen.
Detta var första gången som jag läste en vuxenbok av den produktiva ungdomsförfattaren Lidbeck. ”Kvinna utan minne” är en lättläst bok med ett allvarligt tema. I början såg jag tyvärr mest det komiska i hur Mia tänkte om mannen, barnen och den jobbiga kvinnan på sjukhuset som sa att hon var hennes mamma. Författaren fick mig att gå från att le till att småskratta. Efterhand började jag fundera i de seriösa tankebanorna. Tänk om detta hade varit en sann story. Vilken mardrömsits att inte bli trodd. Att det upplevs av andra som en nackdel att talet och kunskaperna från förr finns kvar där, men inte andra betydelsefulla saker och att ironin i hennes svar belastar hennes trovärdighet. Både expertisen och personerna i närmiljön börjar tappa tålamodet när inget fel kan diagnostiseras.
Jag upplever det efterhand som om den drabbade Mia får en andra chans inom olika områden: Välja partner, barn eller inte, hemmiljö, arbetsplats och bästa vänner. Mia ifrågasätter ALLA sina tidigare val. Även sina kommentarer och inlägg på Facebook.
Vad tror du Mia gör åt situationen som hon själv inte valt att hamna i?
Kommer hennes minne tillbaks?
Rör det sig om en bluff från hennes sida?
Vad gillar du slutet?
Tycker du det fattas något väsentligt i handlingen?
Läs boken och bilda dig en egen uppfattning.
Omslagsbilden är väldigt passande till inlagan. 😀
Betyg: 4/5

Om jag vore …

… ansvarig för en kurs för litteraturvetare på hög nivå – då skulle jag valt ut denna tegelsten på 555 sidor för genren kriminalböcker, med underavdelningen ”Psykologisk thriller”.

Här finns många diskussionsfrågor. Allt ifrån den enkla frågan; Vem är ”din favoritperson” i romanen, till djupgående analyser när det gäller berättarkonstens grundläggande principer och själva berättelsen i berättelsen. Mina tankar tränger på i den takt som författaren bjuder på information. Taktiken med dagboksanteckningar öppnar upp för ”Möjligheternas land”. Om det varit möjligt hade Gillian Flynn gärna fått komma på besök på kursen för att berätta om hur hon la upp de små detaljerna. Jag skulle ha bett henne avslöja hur hon kunde hålla reda på trådarna, för hon har vävt ihop det med fingertoppskänsla. Jag hyllar hur maktbalansen förändras fram och tillbaka.

Fast det gått en dryg vecka sedan jag läste ut boken blir jag ändå inte riktigt klok på vad jag tycker om slutintrycket. Vilket borde vara mest till bokens fördel. Skulle jag föreläsa hade jag naturligtvis läst om boken sakta en gång till och fört anteckningar. En stimulerande uppgift. För det är det jag uppskattar mest med romanen. Den öppnar upp för åsikter av alla de slag. En egen privat slutsats gick tidigt hem. Där hade jag rätt. Samtidigt skymtade jag svagheter som jag givetvis inte ska ta upp här. Jag skulle behöva fingranska manuset för att förankra mina tankegångar för att ha mer under fötterna. För två miljoner läsare kan ju inte ha fel. 😉
Det borde genera i en film. Eller inte. För det krävs en otroligt skicklig regissör för att ro det hela i hamn och bibehålla den gastkramande storyn. Om du läser boken förstår du antagligen vad jag syftar på.

Tegelstenen inhyser tre delar; POJKE MISTER FLICKA, POJKE MÖTER FLICKA och POJKE FÅR TILLBAKA FLICKA (ELLER TVÄRTOM).

Kapitelrubrikerna är antingen NICK DUNNE eller AMY ELLIOTT. Rakt igenom hela boken. Jag hade svårt för att sluta läsa. Det blev flera timmars läsning mitt i natten. Jag vägrar att göra som Solveig ägnat sig åt för att slippa vänta på smaken på karamellen. Läsa slutet i förtid.

På fliken står följande:
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

Ps. Tack Susie på Gotland för boktipset och styrketräningen i sängläge på sena kvällar och mörka nätter. Nästa gång får du berätta om en bok med färre sidor. Det räcker gott med 444.  😉

 

 

Lockande framsida

Solveig och en hel del av er som hade åsikter om mina fem förslag i våras, på vilket omslag jag skulle välja till ”Minnen som stannat kvar”, valde fotot med fyren. (Inte just denna bilden)

Jag älskar fyrar ända sedan jag var barn. En tid var jag helt fascinerad av dem.
Men de har funnits med på flera böcker som jag läst genom åren. Även på DVD-fodral.

Efter jag kommit ut med min tredje bok hittade jag denna bok på bibblan, med samma författare. Vilken tur jag valde ett annat motiv på min framsida – dock från vår gemensamma favoritö i Sverige.

En suverän bok.  ❤ Jag har önskat mig den i julklapp av tomten. 🙂

Tänk vad viktigt det är med ett lockande omslag.

Ibland kan jag haja till av ett ovanligt tal. Istället för 500. Bra bok. Men det hade varit fullt möjligt med att komma med en uppföljare. Saknar flera smultronställen i vårt vackra land. ❤

 

 

Trean ligger och väntar på bibblan

November är en bra månad att kura och läsa bra böcker.

Jag har nämnt dessa pärlor tidigare. Då läste jag böckerna med över ett års mellanrum. Nu bestämde jag mig för att läsa om trilogin en andra gång, direkt efter varandra. Ett mycket klokt beslut. 😀

Som jag har njutit av att återuppleva naturen på denna karga ö-grupp långt utanför Skottland. ❤ .
Givetvis 5/5 i betyg för alla tre böckerna.
Precis som när det gäller de andra två böckerna jag läst av författaren. Njutbart att titta på klippen på ”tuben”. Peter May höll till väldigt länge på Yttre Hebriderna för att reka.

May är värd alla stora pris han fått för sina böcker. ❤

En lyckad kombination av fakta och fantasi med humor

Gårdagens rätta svar rävhaj tog jag från denna fantastiska barnbok.

Min Solveig skrev en positiv recension åt BTJ och jag är säker på att de flesta bibliotek köpte in boken. 😀

För det är en helt suverän bok för barn i denna åldersgrupp. Jag skulle kunna tänja på åldersgränsen till barnsliga gubbar i 58-årsåldern. 😉

Har du barn eller barnbarn i detta åldersspann kunde det vara en perfekt julklapp. Stackars sköldpadda. 🙂

Om du själv läser för dem har du lika trevligt. En bra kombination som gör chansen större att boken kommer att slitas ut av positiva skäl.
Där hade inte ens en trimmad moppe haft en chans.

Vad dyrt för tandfen. 😉

En bild till Eva-Lotta som var inne på rätt spår igår.

Där fick jag vatten på min kvarn. Simma lugnt.
Sammanfattning: En mycket lyckad bok som jag ger fem selfie av fem möjliga. ❤