Mitt liv som stalker

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Det är sällan som jag självmant sökt kontakt med helt okända tjejer. I alla fall på detta impulsiva sätt. Jag är riktigt impad av mig själv. Helt nykter. Bara full av flödeskum, uppochnedvänd chokladbulle och dansk glass.

En solig vårdag mitt i veckan. En ensamresa till Helsingör. När jag tittade upp mot Domkyrkans klocka såg jag belåtet att jag fortfarande hade fullt betalt som brevbärare i en stad långt från den danska kuststaden på Själland, där jag just nu befann mig.
Suget efter en rejäl glass svepte över mig. Framför mig i glasskön stod en söt tjej. Jag gillade hennes röst och dialekt när hon valde glasskulor. Blev förtjust i hennes gester och det gulliga skrattet när hon skojade med expediten.
Hon var svenska. Nu var det inte bara livet som lekte. Jag började också leka. Eller jobba hemligt.
Jag konstaterade att hon var ensam. En klar fördel i spelreglerna för aktiviteten ”Följa John”. Jag var fortfarande för grön för att veta fullt ut vad den engelska termen stalker innebar.
Jag hade visserligen lovat mamma att se om affären på ”Lilla Ströget” hade kvar rätt garnkulör till korsstygnstavlan som hon höll på att sy, men det kändes just nu inte som något livsviktigt mål. Därför bestämde jag mig för att låta benen ta mig i den riktning en viss tjejs ben tog. Blev glad när jag insåg att de fyra benen inte var på väg mot färjeterminalen och Sverige. Jag ville inte redan avbryta min dagsutflykt i grannlandet eller gå på en nit i min nya hobby som kändes spännande och våghalsig. Borde kanske hålla ett längre avstånd, med tanke på att det stundtals var förhållandevis glest med flanörer, men som tur var hade hon hörsnäckor i öronen.
Måste erkänna att hon var smart eller så var jag dålig. Som barn var jag superduktig på att spana på folk. Helst i de höga sanddynorna i Frösakull och Haverdal. Där kunde jag ligga blickstilla och speja och se både aptitliga och oaptitliga sekvenser för en tioåring.
”Förföljer du mig?”
Jag vände mig om för att vinna tid samtidigt som jag ställde den snusförnuftiga frågan: ”Vem?”
”Jobbar du som spion eller ska jag vara rädd för dig? Ingen skruv lös?”
Trots alla frågor hade hon tid att slicka på sin ”fyrkulsglass”.
”Svåra frågor. Får jag fundera en stund?”
Hennes mjuka ansiktsdrag klarade inte riktigt av att leva upp till det snärtiga talet.
”Du är extra söt när du kör med kulsprutstaktiken, sa jag avväpnande.”
”Tack Mr Bond.”
Det passerade människor omkring oss, så hon behövde inte vara rädd. Vi gick bredvid varandra en stund med våra glassar och hade renässansslottet Kronborg snett framför oss. Det glittrade i Öresunds vatten. Efter en stund satte vi oss på en stenmur och jag fick låna ena örsnäckan.
”Det fattar du väl. Att jag blev nyfiken på vilken låt du lyssnar på.” Jag pekade mot Kronborgs slott. ”Vet du att statyn Holger Danske enligt en sägen sitter och slumrar i ett valv i källargångarna, men kommer att stiga upp och rädda Danmark om det blir krig? Häftigt att Hamlet utspelar sig i Elsinore”, briljerade jag med få andningspauser.
”Aha! Var det DET du skulle berätta för mig?” retades hon.
”Jäpp! Tjejen framför mig vill äta glass, förbättra sina slottskunskaper och diskutera Shakespeare med ett proffs.”
”Dags att släppa en bomb. Håll hårt i rånet. Jag är uppvuxen på ett slott.”
”Du skämtar väl?”
Den närmaste ”danska tiden” var en av alla dessa gyllene stunder i livet som jag aldrig glömmer. Vi pratade högt och lågt. Brett och smalt. Aldrig uppstod de där jobbiga stunderna när man inte vet vad man ska säga eller göra av kroppen. Ändå hände det ett par gånger. Att hon kom på sig själv.
”Händer detta på riktigt? Allt är surrealistiskt. Jag har aldrig gjort något sådant här knäppt förr.”
”Inte jag heller. Du drömmer kanske. Eller så sitter du här och pratar skit med dig själv. Titta! Duvan skakar på huvudet åt dig.”
Där kom det gulliga mjuka skrattet spontant igen och ett drag från hennes barndom fick henne att knuffa till mig retfullt i sidan, innan hon rättade till ålderskostymen. Snabbt var vi tillbaks i ett vuxensamtalsämne. Vår bakgrund var otroligt olika. Hon bodde fortfarande på ett slott och gick i en privat skola. Skulle vi stött på varandra i ett helt annat sammanhang hade denna stund aldrig hänt. Hennes namn var ett typiskt prinsessnamn, som jag tyckte klingade vackert. Själv presenterade jag mig med mitt artistförnamn som hunnit bli ett normalt alias de sista åren. Annars var jag äkta vara. En glad prins, för några ovanliga timmar. Jag fick hennes telefonnummer på servetten. Hon insisterade på jag med min framfusighet skulle ringa henne. Inte hon mig. Hon avslutade med frasen:
”Du är en ovanligt trevlig spion.”
När jag kom hem tänkte jag på höga murar, vallgravar, bordsskick, flotta middagar i stora salar, stela affärssamtal och ett underbart liv som ungkarl. Fullt av möjligheter. Dessutom hade jag en hemlig plan inför hösten. Hade inte tid eller lust att äta slottsstek eller ens leka gömme på ett slott. Möjligtvis det sistnämnda.

Detta är låten hon hade i lurarna när jag fick låna den ena snäckan. Vi delade samma musiksmak. 🙂

Skulle hon snubbla över min blogg eller höra låten är jag övertygad om att hon minns episoden, eller så är det ett önsketänkande. Låt mig få ha kvar min dröm. 😉
”Att vara eller icke vara, det är frågan.”

Solveigs förslag

Tiden går fort. Min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” firar två år på lördag. Specialerbjudande: Du som läser detta inlägg kan köpa boken för bara 100 kr denna vecka (+ porto 49 kr) Gå in på https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/ för information om kontonummer och glöm inte att det är viktigt att skicka mail till oss med dina adressuppgifter m.m. OBS! Erbjudandet gäller enbart ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och fram t.o.m. d. 31/5 2015. Köper du en bok blir det 149 kr och vill du köpa två böcker blir det 249 kr, eftersom de får plats i samma gröna påse.
SolBo Förlag ska fira extra på lördag. På söndag firar jag och Solveig 25 år som förlovade. ❤

Slutord: Månadens kåseri får ligga kvar en vecka på bloggen innan jag lägger in ett nytt inlägg. Detta var enda chansen att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå kunna vara kvar i bloggvärlden. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst på dygnet, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner.
Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin vecka!

 

 

Annonser

Åren rinner iväg

Vår äldsta dotter står för dagens blogginläggsinsats. Fortfarande tycker Jennifer det är skoj att då och då spela in covers på YouTube.

Om tre veckor tar Jennifer på sig en vit studentmössa med sitt namn på. Då ska vi ta emot henne med en skylt när hon springer nerför skoltrappan. Hoppas det är fint väder den fredagen.

hSex dagar

Sex dagar gammal. ”Vem är den håriga apan?”
Din stackare, du visste inte vad som väntade dig. 🙂
Om nio månader är din tonårstid över. Vart tar tiden vägen? Min hjärna har svårt för att hänga med i svängarna. Det känns som nyss, då jag ensam fick ta hand om krypet, som hade så bråttom ut från mammas mage att det planerade kejsarsnittet fick flyttas fram 17 dagar. Medan Solveigs sju hudlager syddes ihop fick jag njuta av ”champagne”, goda smörgåsar och försöka förmå knytet att säga ”pappa”. Med det sistnämnda gick det sådär.

Imorgon ska vi åka på familjeutflykt och trängas med andra på Österlen. På måndag lägger jag in ”Månadens kåseri” med ett fingerat dotternamn. ❤
Hoppas att du får en trevlig helg. Jag önskar dig också en fin avslutning på den sista vårveckan.

Lyckligast i världen?

LinnetoSörensenGasolin

”Det´ så dansk at det naesten gör ondt” sjunger Anne Linnet medan Kim Larsen i Gasolin frågar mig som han gjort många gånger sedan sjuttiotalet. ”Hva gör vi nu, lille du?” och Lis Sörensen kontrar med ”Mine öjne de skal se.”
Det har varit mycket danskt denna vecka. Jag kommer ibland in i sådana rödvita perioder. Det måste rinna danskt blod i mina nostalgiska kärl.

Den gränslöse

Veckans roman är senaste delen om avdelning Q i polishusets källare i Köpenhamn. Carl Mörk, Assad och Rose tar sig an gamla fall (Cold case) som ingen annan vill ta i. Tio böcker är planerade och ”Den gränslöse” är bok nummer sex. På mitt nattygsbord ligger Liane Moriartys bok ”Öppnas i händelse av min död” och väntar. Den ska vara bra enligt ryktena.

Litt

Litte

Samtidigt har jag ofta bredvid böcker. Böcker som ger mig annat. Oftast fyllda av fina bilder. Den här veckan är det två böcker.

Hjulhus

Tuff ”helikopterbild” av fotografen Jan Kofoed Winther över ett koloniområde i Charlottenlund. Viss skicklighet krävs vid bilparkeringen. 🙂 Tror du att det stämmer att danskarna är ”Världens lyckligaste folk?” Jag vet att de har lägst medellivslängd i Europa. Man får ta det onda med det goda. På vårdhemmet Lotte i Köpenhamn har de ersatt sömntabletter med ”en lille en”. De satsar på utflykter, fester och glädje. ”Det finns ett liv före döden”, har ledaren Thyra Frank myntat.

Bosses danska räkneskola: Para ihop dessa tio svenska räkneord: 10, 20, 21, 30, 40, 50, 60, 70, 80 och 90 med de danska räkneorden: tres, firs, halvfems, ti, fyrre, halvtreds, tyve, halvfjerds, enogtyve och tredive. Lycka till!

Har du blivit uppvärmd? Fixar du ordfällorna? (para ihop)
Svenska: Plommon, lunch, kille/grabb, skratta, lugn, termin, snöre, glass och genast.
Danska: semester, fyr, blommer, grine, rolig, straks, snor, frokost och is.

På söndag har jag beställt strålande fint utflyktsväder. Nej. Jag ska INTE till Danmark utan till … 😉 Visserligen ska jag äta wienerbröd, men de är bakade i rödgula flagglandet. Ska du göra något extra spännande i helgen?

Världen & Vardagstankar: 15 av 30 (halvvägs)

 

Frågafemton

15. Min tanke är att du bor i Norden. Här kommer två frågor.
Vilken årstid är din favorit? Vilken månad tycker du bäst om?

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

 

En jättekvinnas kast hamnade fel

Tramsfemma

Fyra historier om KLÖVASTEN i Glemminge socken:
1. En trollkäring från Bornholm tyckte sig höra klockklangen från Glemminge kyrka. Den tålde hon inte. Hon tog sitt strumpeband, band detta om en jättestor sten och slungade denna mot kyrkan i Glemminge, men solen höll just på att stiga upp på himlen. Trollkäringen tålde inte solen och kraften i hennes arm avtog. Det blev inget bra kast. Stenen hamnade en bit från kyrkan. Strumpebandet drogs åt vid kastet, så att stenen klövs mitt i itu.

2. När stenen luktar ärtsoppa eller nybakat bröd går bitarna samman.

3. En gång befann sig en skräddare i gången mellan bitarna just som dessa slogs ihop. Han blev platt som en pannkaka. Hans barn kallas sedan för plättarna.

4. Den som går igenom gången får synen förvänd. Modern känner inte igen sitt barn och bonden går och lägger sig med grannens kvinna. Inte förrän vederbörande går tillbaka genom klyftan i motsatt riktning släpper förtrollningen.

Efter att ha samlat ihop min kropp och läst informationen på tavlan hoppade jag in i bilen som doftade både raps och nybakat bröd. Var det sju eller åtta gånger som jag gick … ? 😉

Tramsvandalertvå

Jag skyller på min Frozen shoulder. Egentligen hade jag tänkt kasta jättestenen i havet för att se om den kunde studsa hela vägen till Bornholm. Tur ingen såg mig. Hoppas skutan går att laga. Skönt att ingen människa kom till skada. Helt ny verkar båten inte vara. Med en tub superlim och positivt tänkande är allt möjligt i Bosse Lidéns vårvärld. 🙂

 

 

I erosionens fotspår

Ett

Vi tog bilen mot Österlen. Ser ni hjulspår i rapsfältet? Då är det inte vår bils. Solveig säger att jag älskar omvägar. Vem vill bli jagad av en uppretad bonde i en röd traktor med en keps med skärmtexten ”Jag ogillar bloggare”? 🙂

Två

Jag hade fått ett tips i Facebookgruppen ”Vi som älskar havet”. Tack Kerstin Persson för fototipsen och Gun-Britt Österlind för vägtipset. ❤

Tre

Det finns bara ett hus vid Vårhallarna. Vi parkerade på rastplatsen (med toaletter) som ligger en liten bit öster om Simrishamn. Först ska du ha passerat Tobisborg. Efter en backe på väg 9 blinkar du med höger blinkers om du kommer med bil. Kommer du med cykel eller går gör du som du vill med blinkandet men glöm inte att ta en klunk vätska i backen. 😉

Fem

Ett äppelträd i blom. Vackert och njutbart.

Fyra
Min nyfikenhet tog överhand när jag hörde konstiga ljud inifrån huset. Det visade sig att det flög omkring en fågel i racerfart i det trånga köket.

Sex

Den ser gammal och antik ut. Undra om man får fiskelycka eller ösa?

Sju

Tänk vad erosionen kan nöta sönder den hårdaste bergart och skapa konstverk. Ibland blir det lodrätt stupande, andra gånger fristående raukar och ibland mjukt rundade. Inget är gjort på en kvarts kafferast. Enligt fakta skulle sandstenen vid Vårhallarna i Hanöbukten sköljts ren av vågor och högvatten under 500-600 miljoner år.

Åtta

Solveig tyckte att det såg ut som en jättes hand till vänster. Var får hon all fantasi från? Hoppas det inte smittas. Jag vill inte ha en jättes händer i min nacke.

Nio

Den där grottan påminner mig om att vi måste se Kullamannen snart, jag och mina döttrar. Vår årliga tradition veckorna innan sommarlovet.

Tio

En vacker plats vid Hanöbukten. Den ska jag lägga till i min minnesbank.

Elva

Tolv

Tack Solveig för dina närbilder på blommor. ❤
Var det mandelblom och en slags orkidé?
Tretton
Du skrämde mig när du sa att vi skulle ta ett annat bord när vi fikade. Jag som på håll hade sett ut det med den bästa utsikten. Undra om det blir soppa för ägaren den närmaste tiden.
Hem tog vi en annan rapsfältsväg.

Fjorton

 

Gult är inte fult

Ett

Vi känner oss alltid välkomna när vi besöker den fina slottsparken vid Marsvinsholms slott, trots att Tomas Iacobaeus aldrig har bjudit oss på slottsfika. 🙂 Det brukar finnas olika anledningar till att vi åker dessa 12 km. Om det är ruggigt kallt vid havet är det mer lugnt och skyddat här. Sedan är det så trevligt att följa årstiderna på den välskötta anläggningen. Man blir rofylld av en promenad och alla sinnena får sitt. På sommaren kan man fika här. Det går också utmärkt att ha med sig en egen fikakorg. Ystads Stående Teatersällskap ger populära föreställningar under några sommarveckor. Då stannar tåget vid Marsvinsholms station.

Två

Marsvinsholms kyrka sticker upp i bakgrunden denna Kristi Himmelsfärds dag.

Tre

Nice foto. Bra tänkt Solveig. 😀

Fyra

Fem

Det är fint både på långt och nära håll.

Sex

Plötsligt kände jag två känslor. Det svämmade över av allt vackert och jag började tänka på att det pågår ett Ishockey-VM. Därför försvann jag iväg på en egen tripp.

 

Sju

Oj! Vilken tackling jag gav det höga trädet. Nej! Domaren såg det. 😉

DSC_29910031

Det blev fem minuters utvisning på bänken. Ser du min vita klubba? Jag skyllde på att det var en vit käpp och att jag inte såg trädet och att jag kom från höger. 🙂

Åtta

Nio

Jag blev rofylld och snäll igen när vi kom in på den privata djurkyrkogården. Här vilar både hundar och hästar.

Tio

Nu vill jag åka på nya bus och se fler rapsfält.

Elva

Vi tog vägen ner mot Svarte för att åka kustvägen hem.

Tolv

Gul – min mammas favoritfärg.

Tretton

Nu gick det runt i tankarna. Finns det både gula och vita maskrosor? Handlar det om en albinokusin?

Fjorton

Aha! En golfboll. Måste vara svårt att nå hålet. Vilken taktik har spelarna? Tänker inte för mycket? Slår bara fågelvägen?  🙂
”Nu åker vi hem och fikar i trädgården vid våra nya stolar och bord.

Femte segraren i år

Bosses författarporträtt Fråga fyra

Den här gången kommer månadens lott att skrapas på hemmaplan. 🙂 Jag hoppas att jag inte får fler titlar under 2015.

Facit med antalet inlagda blogginlägg:
Tio av de fjorton husen fick röster av er.
Hus nummer 4 fick åtta röster. Hus nummer 2 fick sex röster.
Hus nummer 13 fick 4 röster. Hus nummer 8 och 11 fick två röster var.
Hus nummer 1, 6, 7, 9 och 14 fick var sin röst.
Hus nummer 3, 5, 10 och 12 fick inga röster.

Mitt favorittal är tretton. Först hade jag lagt vinnarhuset av en slump där. Det var när jag kom på det som jag lät det byta plats och bli hus nummer 12 istället. 🙂

Månadsbloggtävlingar & Segrare 2015:
Januari: Susie Bloom
Februari: Gunnar Carlstedt
Mars: Tove Olberg
April: Eva Rohlén
Maj: Bosse Lidén
Juni: ???

Det är alltid trevligt att läsa era kommentarer. Så här skrev Åse som är uppvuxen på orten:
Tror du väljer hus nr 6, Apelgården där spökar det så där skulle det vara spännande att bo tror jag. Kram

Regnbågen lämnade röst tidigt och nosade direkt på det rätta svaret. Då trodde jag att rätt svar skulle komma snabbt och flera gånger under gårdagen.
Du skulle kunna sitta inne i glasverandan på hus tolv och skriva, ganska insynsskyddat. Men nä, alltför rätlinjigt …

Jag och Solveig har säkert gått i Abbekås över tjugo gånger och varit där under alla fyra årstiderna. På sommaren när man känner den ljuvliga lavendeldoften från den långa ”häcken” upp till det ”gröna huset”, som ligger en bit in från promenadstråket och gynnar privatlivet, är det mycket lätt att bli förälskad i det huset och den tomten. Glasverandan till vänster lockar. De härliga fönstren på andra våningen. Där skulle jag kunna sitta och skriva och titta på havet när jag helst ville.

Vinnaren

Redoett

Redotvå

Men nästan alla hus jag la in igår kunde jag tänka mig. Detta kommer nog på andra plats.
Redovisningtvå

Fotot taget från andra hållet på hus nummer 8. Jag tror att ni i denna tävling spetsade in er på att jag ENBART skulle sitta och skriva i huset och att de första deltagarna betonade detta tema. Det var inte medvetet att jag ”lurade” er till de tankegångarna.
Trist nog ligger förra blogginlägget i kategorin Varierat, eftersom jag glömde markera kategorin Tävlingar. Jag kan numera aldrig ändra fel och annat i mina inlägg. Allt måste vara rätt i första ”tagningen” när jag lägger in. Skälet är att jag tvingas in i en ny variant på WordPress som INTE har med alla mina gamla kategorier av någon konstig anledning (de från S och framåt saknas). Därför vägrar jag att skriva i nya varianten. Min bloggs framtid lever med andra ord farligt trots att jag bara använt 30 % av utrymmet enligt statistiken. 😦

Månadens tävling: Vilket hus i Abbekås?

Noll

Månadens tävling handlar om fjorton fina hus på Fiskarevägen i Abbekås. Jag har skrivit ett nummer ÖVER varje husbild. Det NUMRET ska ni svara med.

Här kommer maj månads fråga: Vilket hus tror du att jag skulle vilja bo i under ett år och under tiden skriva en roman?

Regler: Ni har bara en chans var att lämna en kommentar. Om det blir tre eller fler som har svarat rätt nummer lottar jag en vinnare till SkrapKryss-lotten. Om en eller två svarat rätt vinner den som var först. Om ingen gissar rätt vinner jag lotten. Vem blir majmästare 2015? Tävlingen stängs klockan 22.00 ikväll. Lycka till!  😀

Hus ett

Ett

Hus två

Två

Hus tre

Tre

Hus fyra

Fyra

Hus fem

Fem

Hus sex

Sex

Hus sju

Sju

Hus åtta

Åtta

Hus nio

Nio

Hus tio

Tio

Hus elva

Elva

Hus tolv

Vinnaren

Hus tretton

Tretton

Hus fjorton

Fjorton

Med skräckblandad förtjusning

AJa

Det var med skräckblandad förtjusning som jag ville ha svaret om Bosse Lidén var säker på Ystad Bibliotek. Efter att ha läst på Facebook att vissa bibliotek i vårt land inte gillat Freestyle Libre. Det har börjat tjuta från entrélarmet och sensorn gått sönder, (700 kr) har jag väntat ett tag med mitt första besök. Fy vad pinsamt om alla börjat titta på mig och trott att jag var Bibliotekstjuven. Tänk om jag stått med händerna uppe och skyddat öronen från det starka ljudet.

Två

Inget hände. Det nästan folktomma biblioteket fortsatte att vara tyst. Fem sekunder. Så länge hann jag vara trygg och säker. Då kom dessa män bakom mig och …
Jag tjuvlyssnade och hörde att det handlade om en man som inte pratade skånska och var mörk. Poliserna sa att de skulle se sig om i lokalen. Snabbt gömde jag mig bakom den stora kameran. Det var antagligen min räddning – den gången. 😉

Ett

Dessutom tänkte jag titta på en utställning, om något som jag inte kunde något alls om. Har ni hört talas om amigurumi? Amigurumi är japanska för virkade eller stickade och stoppade leksaker. Ordet ami betyder virkat. En amigurumi föreställer ofta djur, men kan vara en mänsklig figur, en maträtt eller ett annat objekt.

Visst

Den klassiska amigurumin har ett oproportionerligt stort huvud, stora runda ögon och liten kropp. Det japanska idealet ”kawaii” betyder, så gulliga som möjligt. Det finns dock inga givna regler för hur en amigurumi skall se ut, utan den konstnärliga friheten är stor enligt Wikipedia.

Ja

En amigurumi kan både vara virkad och stickad, men den virkade varianten är vanligast. Figuren virkas i mestadels fasta maskor i en spiral där varven överlappar varandra. Ögon och detaljer kan vara gjorda i plast, glas, knappar, filttyg eller broderade.

Hm

I Japan blev amigurumi populära under 1980-talet, då de användes i ett utbildningsprogram för barn som fick lära sig att tillverka dem från återvunna leksaker.
Yes

Motorcyklarna var tuffa, men var inte till salu enligt lappen.

Jippi

I Sverige är det ännu ganska nytt. Det finns få böcker på svenska. För den som lär sig tolka engelska eller japanska mönster är utbudet näst intill obegränsat.

Jasså

Mia berättade i artikeln i Ystads Allehanda att hon virkat allt från Nalle Puh till motorcyklar, men specialiteten är små, små figurer, till och med mindre än en sytrådsrulle. Mia blev biten av hobbyn 2004 av en slump, när hon letade efter mönster till nallar.