Mitt liv som stalker

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Det är sällan som jag självmant sökt kontakt med helt okända tjejer. I alla fall på detta impulsiva sätt. Jag är riktigt impad av mig själv. Helt nykter. Bara full av flödeskum, uppochnedvänd chokladbulle och dansk glass.

En solig vårdag mitt i veckan. En ensamresa till Helsingör. När jag tittade upp mot Domkyrkans klocka såg jag belåtet att jag fortfarande hade fullt betalt som brevbärare i en stad långt från den danska kuststaden på Själland, där jag just nu befann mig.
Suget efter en rejäl glass svepte över mig. Framför mig i glasskön stod en söt tjej. Jag gillade hennes röst och dialekt när hon valde glasskulor. Blev förtjust i hennes gester och det gulliga skrattet när hon skojade med expediten.
Hon var svenska. Nu var det inte bara livet som lekte. Jag började också leka. Eller jobba hemligt.
Jag konstaterade att hon var ensam. En klar fördel i spelreglerna för aktiviteten ”Följa John”. Jag var fortfarande för grön för att veta fullt ut vad den engelska termen stalker innebar.
Jag hade visserligen lovat mamma att se om affären på ”Lilla Ströget” hade kvar rätt garnkulör till korsstygnstavlan som hon höll på att sy, men det kändes just nu inte som något livsviktigt mål. Därför bestämde jag mig för att låta benen ta mig i den riktning en viss tjejs ben tog. Blev glad när jag insåg att de fyra benen inte var på väg mot färjeterminalen och Sverige. Jag ville inte redan avbryta min dagsutflykt i grannlandet eller gå på en nit i min nya hobby som kändes spännande och våghalsig. Borde kanske hålla ett längre avstånd, med tanke på att det stundtals var förhållandevis glest med flanörer, men som tur var hade hon hörsnäckor i öronen.
Måste erkänna att hon var smart eller så var jag dålig. Som barn var jag superduktig på att spana på folk. Helst i de höga sanddynorna i Frösakull och Haverdal. Där kunde jag ligga blickstilla och speja och se både aptitliga och oaptitliga sekvenser för en tioåring.
”Förföljer du mig?”
Jag vände mig om för att vinna tid samtidigt som jag ställde den snusförnuftiga frågan: ”Vem?”
”Jobbar du som spion eller ska jag vara rädd för dig? Ingen skruv lös?”
Trots alla frågor hade hon tid att slicka på sin ”fyrkulsglass”.
”Svåra frågor. Får jag fundera en stund?”
Hennes mjuka ansiktsdrag klarade inte riktigt av att leva upp till det snärtiga talet.
”Du är extra söt när du kör med kulsprutstaktiken, sa jag avväpnande.”
”Tack Mr Bond.”
Det passerade människor omkring oss, så hon behövde inte vara rädd. Vi gick bredvid varandra en stund med våra glassar och hade renässansslottet Kronborg snett framför oss. Det glittrade i Öresunds vatten. Efter en stund satte vi oss på en stenmur och jag fick låna ena örsnäckan.
”Det fattar du väl. Att jag blev nyfiken på vilken låt du lyssnar på.” Jag pekade mot Kronborgs slott. ”Vet du att statyn Holger Danske enligt en sägen sitter och slumrar i ett valv i källargångarna, men kommer att stiga upp och rädda Danmark om det blir krig? Häftigt att Hamlet utspelar sig i Elsinore”, briljerade jag med få andningspauser.
”Aha! Var det DET du skulle berätta för mig?” retades hon.
”Jäpp! Tjejen framför mig vill äta glass, förbättra sina slottskunskaper och diskutera Shakespeare med ett proffs.”
”Dags att släppa en bomb. Håll hårt i rånet. Jag är uppvuxen på ett slott.”
”Du skämtar väl?”
Den närmaste ”danska tiden” var en av alla dessa gyllene stunder i livet som jag aldrig glömmer. Vi pratade högt och lågt. Brett och smalt. Aldrig uppstod de där jobbiga stunderna när man inte vet vad man ska säga eller göra av kroppen. Ändå hände det ett par gånger. Att hon kom på sig själv.
”Händer detta på riktigt? Allt är surrealistiskt. Jag har aldrig gjort något sådant här knäppt förr.”
”Inte jag heller. Du drömmer kanske. Eller så sitter du här och pratar skit med dig själv. Titta! Duvan skakar på huvudet åt dig.”
Där kom det gulliga mjuka skrattet spontant igen och ett drag från hennes barndom fick henne att knuffa till mig retfullt i sidan, innan hon rättade till ålderskostymen. Snabbt var vi tillbaks i ett vuxensamtalsämne. Vår bakgrund var otroligt olika. Hon bodde fortfarande på ett slott och gick i en privat skola. Skulle vi stött på varandra i ett helt annat sammanhang hade denna stund aldrig hänt. Hennes namn var ett typiskt prinsessnamn, som jag tyckte klingade vackert. Själv presenterade jag mig med mitt artistförnamn som hunnit bli ett normalt alias de sista åren. Annars var jag äkta vara. En glad prins, för några ovanliga timmar. Jag fick hennes telefonnummer på servetten. Hon insisterade på jag med min framfusighet skulle ringa henne. Inte hon mig. Hon avslutade med frasen:
”Du är en ovanligt trevlig spion.”
När jag kom hem tänkte jag på höga murar, vallgravar, bordsskick, flotta middagar i stora salar, stela affärssamtal och ett underbart liv som ungkarl. Fullt av möjligheter. Dessutom hade jag en hemlig plan inför hösten. Hade inte tid eller lust att äta slottsstek eller ens leka gömme på ett slott. Möjligtvis det sistnämnda.

Detta är låten hon hade i lurarna när jag fick låna den ena snäckan. Vi delade samma musiksmak. 🙂

Skulle hon snubbla över min blogg eller höra låten är jag övertygad om att hon minns episoden, eller så är det ett önsketänkande. Låt mig få ha kvar min dröm. 😉
”Att vara eller icke vara, det är frågan.”

Solveigs förslag

Tiden går fort. Min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” firar två år på lördag. Specialerbjudande: Du som läser detta inlägg kan köpa boken för bara 100 kr denna vecka (+ porto 49 kr) Gå in på https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/ för information om kontonummer och glöm inte att det är viktigt att skicka mail till oss med dina adressuppgifter m.m. OBS! Erbjudandet gäller enbart ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och fram t.o.m. d. 31/5 2015. Köper du en bok blir det 149 kr och vill du köpa två böcker blir det 249 kr, eftersom de får plats i samma gröna påse.
SolBo Förlag ska fira extra på lördag. På söndag firar jag och Solveig 25 år som förlovade. ❤

Slutord: Månadens kåseri får ligga kvar en vecka på bloggen innan jag lägger in ett nytt inlägg. Detta var enda chansen att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå kunna vara kvar i bloggvärlden. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst på dygnet, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner.
Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin vecka!

 

 

Annonser

74 thoughts on “Mitt liv som stalker

  1. Härlig underbar läsning. Haha….”stalker”
    Du….jag kan se dig där liggandes och speja. Sååå spejande spännande förresten.
    Varmt Grattis åxo till allt firande. Det låter härligt.

    Må så gott och söndagskram från mig. En Trött gumma *LER*

  2. Jag läste så gärna om din novell fastän jag redan läst den ett par gånger i din bok.Tack för att du är så generös och delar med dig.
    Och jag fortsätter att rekommendera alla Bosses läsare att beställa boken. Så härlig och underhållande läsning.
    Visst är The Boss bra! Helt i min smak också.
    Sedan kan en klura vidare på ”att vara eller icke vara”. Jag gör det också.
    Kramar!

  3. Nu gjorde du mig sugen på glass. Det får blir en tur till Helsingörs gamla glassbutik och en stor glass med flöde och bolle. Kram

  4. Sv: Brudparet sa, att de hade scenskräck och ville bara ha ett oberoende vittne till vigseln. Inte ens föräldrarna fick vara med. Det var ju en borgerlig vigsel precis i deras egna smak. Vi ska försöka resa upp till Stockholm lite senare under sommaren, då flera har semester. Då kan vi träffa många i våra respektive släkter.

    Kram/Gilla

  5. Vilket fint minne! Ett spontanmöte med en medmänniska. Romantiskt faktiskt.

    Önskar dig också en bra vecka. På lördag 30 maj (klockan 13-15) har jag och några andra mednovellister bokrelease för novellantologin Älska noveller, 30 nyanser av kärlek på Majornas bibliotek. Den har precis kommit ut. Är du i faggorna är du förstås välkommen! Alla är välkomna!

  6. Bruce Springsten, mycket bra musiksmak tycker jag och misstänker att den där tjejen mycke väl minns ”den glassätande spionen”. Men det är ju bara mina misstankar. 😉 Grattis till alla de 25 åren med Solveig och de 2 med debutromanen. Trevligt kåseri men vad annat kan det bli med en ovanligt trevlig spion som författare. 😉 Kram!

  7. Hahaha….underbart! Du kan få till det 🙂 Det regnar här hos mig men vad gör det när man kan sitta här inne i mitt lilla kryp in och läsa kåseri av dig!

    Kramar

  8. Det var som att få läsa början på en kommande kärlekshistoria, blev berörd och undrar om detta inte var ditt och Solveigs start på ett gemensamt liv? ☺

    ♥ Stor grattis till er 25 års dag ♥

    Bruce Springsteen såg jag i Göteborg på 80-talet, ☺

    Kramen ♥

  9. Underbar historia som får mig att tänka på min första kärlek… Mappe… Ha ha ha… jaa, jag spelade piano för att impa på honom… Nostalgi…

    Gillar så att läsa dina inlägg och skulle gärna köpa din bok, men… försöker leva på a-kassa och då måste jag snåååla.

    Kramen och skriv bra! 😛

  10. Och jag tänker på en liten vacker historia om den vanlige pojken och den ovanliga flickan…. en liten historia som bara fick en början…. Undrar om det var så som Daniel gjorde när han fick tillét med Vickan, Men, som jag läser om din kärlek till din Solveig, så var det en himla tur för dej att det bara blev en början….. Eller är det Solveig som är prinsessan?

  11. En sån stalker skulle jag inte ha nåt emot att bli förföljd av. Misstänker att den söta tjejen inte hade det heller….Såna fina minnen glömmer man aldrig och förstår att varje gång du hör den låten så kommer den där härliga känslan från er första träff tillbaks. För det blev väl fler😉

  12. Underbar läsning,du skriver så härligt och levande.. Wow att din bok redan varit ute i handeln två år häftigt, kramen å må gott

  13. Dancing in the dark…. Å jag var på konsert och såg Springsteen någon gång ca 1987 i Köpenhamn. Fast på den tiden fanns inga mobiler och kamera tog man inte med till konserten så ibland glömmer jag nästan bort att det har hänt……
    Och tänk inte visste att du hade stalkers anlag 😉

    Ha det gott!
    Och grattis till 2årsdagen!

    Kram!

  14. Jag säger bara…. så underbart! Tänk att leva här och nu och bara se vad som händer när infallet kommer att ta kontakt med en medmänniska. Helskön berättelse…. Tack för dina ord. 😀

  15. Ett lättläst härligt och välskrivet inlägg. Dessutom Bruce som grädde på moset!
    Nostalgi – Ullevi i Göteborg X 3.Kommer han tillbaka så blir det X4. Ojojoj! 🙂 Kram

  16. Tack, jag tror att du berättar om dig och din fru! Det är lättläst och roande, man behöver inte fundera så mycket men jag fattade inte det där med The Boss! Har aldrig varit storförtjust och hade inte tanken uppe. Det var kommentarerna här som löste den gåtan!
    Ha det hur bra som helst!

  17. ‘Stalker’, ha ha ha . . . . ja jag säger då det, men vad trevligt en dag kan bli bara si så där,
    det är det som är tjusningen i livet, hi hi . . . .
    Sen måste man bjuda på sig själv, ja den som är spontan . . . .
    Tack för kul läsning, *fniss*
    Kram/ Eva

  18. Tur att det finns glass i min frys. För nu blev jag sugen på det efter att ha läst i din blogg:).
    Var det din fru som du gick efter?
    Hoppas du haft en trevlig helg.
    gun

  19. Tack för din bloggvandring hos mig, jag har slarvat lite med bloggvandrandet på sistone men lycka är att upptäcka någon som fångar ögonblick långt borta men med en berättelse idag fångad i ordets hantverk. Ha den härligaste av dagar.
    /Liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s