Minns du min första header?

Känner du igen den? Min första header som jag behöll väldigt länge. Det fanns säkert en och annan som hade åsikt om att bloggaren aldrig bytte till något annat. 😉
Han bodde ju ändå i en vacker stad, Ystad, och i närheten av Österlen. Nåväl. Det blev några byten i framtiden.

Men till saken hör att jag hade landat någon dag tidigare från en mysig familjevecka i Tofta på Gotland. Fotot hade jag tagit med en digitalkamera.
Alltid tycks det blåsa och vara kallt på Högklint som platsen heter. Den ligger strax söder om Visby. En av mina önskningar inför 2019 är att få komma dit med fikakorg och få njuta av solnedgång och en lätt ljummen vind. ❤

Det var Solveigs idé helt och hållet att jag skulle börja blogga. Hon tyckte jag kunde testa några av alla mina texter & kåserier. Själv visste jag knappt vad en blogg var för någon grunka.
Jag hade imponerande 0-0-0-3-1-1 första sex dagarna i visningsstatistiken. (jag berättade inte för någon vän om min start)
Min första okända som kommenterade hade en egen blogg och via den fick jag kontakt med något som hette 1 av 3.se. Sveriges största skrivsajt året innan. Där fick jag många nya vänner med samma brinnande intresse för ord i olika former. Min blogg kom i andra hand i flera månader. Sedan ändrade jag fokus och fick ett fäste på bloggen.

Jag älskar att sätta upp små och stora mål. Tävla med mig själv. Det dröjde till måndagen i vecka 41 innan jag nådde ett av dem. Passera 100 visningar. Innan året var slut hade jag nått siffran 237 under ett decemberdygn. Under 2013 hände mycket positivt. Roligt när romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” gavs ut. Overkligt såklart. 😀

Jag hade aldrig tänkt hitta på någon tävling på bloggen. Det bara blev så. Annars var det inget nytt under solen. Åtskilliga tävlingar, lek, hyss och annat är jag ”pappa” till genom många år. Men då var det med fysiska personer. Dem jag kunde se med ögonen.

Tittar jag på besöksstatistiken inser jag att flytten från FB till bloggen med Korsordsmästerskapen 2015 var ett lyckat drag. Jag hade ju ändå haft daglig tabell och slutredovisning på en sida i bloggen. Vågade inte störa för mycket på Facebook. 😊

I november 2015 hade jag 17 650 visningar, 2016 lyckades jag få fem mer. Förra året slutade det på 17411 visningar under november. Då hade jag bara 25 uppgifter och hade slagit nytt rekord om jag haft fem fler som vanligt och haft bättre hälsa.

Därför var det givet att jag spände bågen lite extra i smyg denna avslutande sjätte säsong. Dessutom ville jag nå det gamla målet, 55 deltagare och 500 totalt.
En gång lockade jag med en Skrap-Kryss till den som kom på plats 66. Jag förlorade.
Jag kan bjuda på antalet tävlande, inräknat två säsonger på FB: 43-51-51-41-33. Nu tycks det landa strax under 40 personer och jag missar mitt mål. Däremot har årets deltagare varit trogna. Två uppgifter från mål har jag haft 506 deltagare totalt på 28 uppgifter.

Mitt hemliga mål var att nå 18 000 visningar och få ett nytt månadsrekord. Allra helst nå drömmålet 20 000 visningar. Skulle jag vara kaxig för det? Knappast. Det hade jag inte tänkt på efter 1-2 dagar. Så funkar jag. Däremot hade jag mer än gärna bytt ut det mot att det fanns det intresset när jag berättade att en ny bok fötts. 😉
Jag gjorde alltså en tabell med rubriken 18000-19000-20000. I en fjärde kolumn stod ordet snitt. I den första datum. Min stora räknedosa togs fram och jag tryckte och skrev in snittsiffror för varje dag under november månad.
Det började inte bra. 604 första dagen och 535 nästa dag. Då låg snittet på 569,5 visningar. 😦
Lika bra att sluta tänka på och njuta av dramatiken på skärmen istället under kvällarna. Sedan hände något efter några dagar. Nya dygnsrekord lades på hög. Mitt rekord med råge under ett dygn är från förra onsdagen. Då hade jag 3 350 visningar. Igår under samma veckodag var det BARA 686 visningar. Den lilla människan som växer sig för stor. Jag var alltså missnöjd. 🙂 Sedan började jag skratta åt mig själv. Den siffran skulle jag varit supernöjd med vilket dygn som helst under alla dessa år.

Jag gillar att leka med siffror då och då. Men glömmer dem snabbt. Men jag borde komma ihåg i framtiden att jag gick från under 18 000 till över 40 000 visningar mellan novemberjämförelserna. Nästa månad lär jag landa mjukt under 1 000. Jag är samma skit för det. I januari 2019 skulle jag gissa på att jag kommer att ha under 100 om jag beslutar mig för att inte lägga in något inlägg.
Vad fel jag hade. Jag visste inte från början att blogg räknas som en dagbok. Jag trodde det var ett smörgåsbord som inte började mögla. Dumma Solveig. Det var ju hon som lurade mig. ❤
Nu stänger jag ner och tar paus en dryg timme. Hoppas många är taggade då och inte har somnat av” sifferöverkursen”. 😉
Det är ju alltid frivilligt att gå in på bloggar och läsa innehållet.

Är det rätt val att lägga in detta inlägg i kategorin STATISTIK? Eller är jag ute och reser helt utan pass? 😀
Ps. Det kommer inte att handla om siffror och statistik.
Svarar eventuellt med en symbol i detta inlägg.

Mer aktuell nu

När jag valde omslagsfoto till min tredje bok hade jag ingen aning om allt som skulle komma att hända mig och Solveig på bostadsfronten. Fortfarande är det overkligt på många sätt och vis.

Nu bor vi själva på Gotland och kan åka till omslagsfotots fiskeläge Herrvik på en dryg timme. Till våren skulle jag tro att vi strövar omkring på östkusten. Då vill jag ex. gärna uppleva en soluppgång. ❤

Ett år går snabbt. Jag har på dessa 365 dagar varit med om flera episoder som skulle kunnat platsa i en ny kåseribok.
Jag vill tacka för de blurb och favoritkåserier som kommit in under året på olika ”transportsätt”. 😀
(Ursäkta. Men jag har inte haft tid att fylla på de som kom under den intensiva varma flyttsommaren. Egentiden blev kortare och kortare.)

Här är namnet på de tre som kommer att få var sin Skrap-Kryss via posten. Hoppas någon vinner på sin lott.
Stort GRATTIS till:
Ethel Hedström ❤
Sten Johansson ❤
Charlotte Svensson ❤

Tills jag lägger in nästa blogginlägg sänker jag priset på ”Minnen som stannat kvar” för bloggläsare. 😊
Du betalar under denna tid 100 kr/bok + porto (55 kr).
Det går utmärkt att swisha.
Tänk på att portot är det samma om du köper två böcker/titlar. Orsaken är att det går två böcker i Postens vadderade påse.

Köp bok/böcker

Här ovan står hur du ska göra.
Bokkramar från Bosse/Bobo/Sebastian som har 386 sidor att gå igenom på en padda -om den nya kameran. Du milde tid. Dessutom har jag en störande i-pump att lära känna och börja använda. Helst innan jag hoppar in i flygplanet.

 

 

 

Dags att släppa en bomb – ett drama i många akter

Jag har länge förstått att dagen skulle komma. Tillfället då vi läste om ett ledigt arbete som förhoppningsvis passade utmärkt till min älskade hustru. ❤  En utmaning som hon inte fick missa att söka. Åtminstone för skojs skull. Annars skulle hon kanske ångra sig senare i livet.
Under väntetiden har jag ägnat mig åt att försöka minska vårt bohag. Den sysslan har jag inte haft tid med under mina manusperioder, under dessa sju Ystad-år. Då låg istället fokus på trevligare saker än att ”röja” i stora lådor och ”slakta” pärmar.

För några veckor sedan dök jobbet upp på Platsbanken.
I korthet:
A) Solveig ringde till kontaktpersonen för att få fler upplysningar.
B) Hon skickade några dagar senare in sin ansökan och meritförteckning med sina tre utbildningar m.m.
C) Rektorn ringde och ville träffa henne på en intervju.
D)  Hon satte bilen på stationen i Ystad och tog tåget till… 😉  Om du går längre ner i blogginlägget kommer du att se att jag fyller på text/fakta då och då.  
E) Tre dagar senare satt vi i soffan och såg en Netflixfilm när Solveigs mobil ringde. Efter hon tackat ja önskades hon ”välkommen ombord”.
F) Nu kändes allt overkligt när det plötsligt var på riktigt. Vad har vi gett oss in på? Vi som älskar både vår bostad, Ystad och Österlen. Det var inte lätt att hoppa tillbaks till filmen. Men det gjorde vi för att skingra tankarna en stund.
G) Du får gärna gissa på EN svensk stad. Ska bli kul att se vad som kommer in för alternativ. Längre ner kan du konstatera att jag fått in 50 stycken olika  och att Umeå leder stort. Kommer ”Björkarnas stad” att segra?
H) Här kommer sista ledtråden som en Göteborgsvits.
Du måste vara både smart och klipsk för att förstå att en by kan OCKSÅ vara en stad. 

Eftersom vi inte har någon bostad på gång vill jag inte bjuda på fler detaljer. Energin behöver jag till annat. Istället gäller det den närmaste tiden att få denna bostad att se inbjudande ut. Måste skriva att jag är säker på att vi och grannen intill har det bästa läget av de tjugo bostadsrätterna i vår förening. Från april till mitten av oktober tittar vi; från vardagsrummet, tre sovrum, balkong och altan in i en vacker grönska – istället för att titta in till grannar eller rakt in i en hög häck strax intill tomten. Vi inser att det kommer att bli tufft att flytta från denna bostad. Samtidigt har vi gjort det förr. Värst var att flytta ifrån idylliska Gamla Stan i Falkenberg. Det tog emot så mycket att vi ändrade oss och sov sista natten på golvet, i köket på sittdynorna till utomhusstolarna, istället för att åka ner till Skåne och det kalla megastora huset där vi hade att göra 24 timmar om dygnet, från dag ett och nästan åtta år framåt. Givetvis hann vi med mysiga stunder också. Men inte många i månaden maj.

 

 

 

 

 

 

 

Många av strapatserna och andra gamla minnen kan du läsa om i de två kåseriböckerna. I den fiktiva romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” lånade jag ibland från verkligheten om den var bättre än min fantasi. Två av böckerna kostar exakt hälften av vad den tredje kostar. Enkel matematik. Jag säljer gärna fler böcker så det blir mindre att ta med sig till den nya STADEN.

Köp bok/böcker

i länken under kan du läsa blurb/åsikter från läsare. Jag har ännu inte haft tid att fylla på de sista ”rosorna” jag läst och hört i mina öron.

Åsikter/Blurb om ”Minnen som stannat kvar”

Jag ser fram emot gissningar, men kommer bara att svara med en symbol. Först när det är klart med ny bostad lämnar jag mer information.
När det blir regndagar planerar jag att bloggvandra på mina lediga stunder hos de bloggar som ligger i min favoritkorg. De är många och trevliga att besöka. ❤ Nu är det solen och frisk vårluft som lockar när jag behöver pauser. På kvällarna ”stupar” vi i säng tidigt.
Du kan gissa på nytt efter du fått mer fakta:  
Hon satte därför förra måndagen bilen på stationen i Ystad och tog tåget till stationen Triangeln i Malmö.
Med än så länge på resan var vår yngsta dotter Lizette. Duon klev av Pågatåget och stegade iväg mot rulltrappan. Ute i friska luften på markplan var det inte långt till
rätt busshållplats. Efter en ”mammadotterkram” drog sig Lizette iväg till sin studentlägenhet. Solveig fortsatte sin påbörjade kommunikationsresa; Bil-tåg-buss. Efter att ha stannat flera gånger i Malmö tätort rullade bussen ut på
E 65:an. Några kilometer efter Svedala-avfarten rattade chauffören till vänster i en rondell. Nu var det inte lång bit kvar – till det jag fortfarande envisas med att kalla Sturups flygplats. Malmö airport har inte landat i min lilla hönshjärna. Namnet svävar omkring i luften mellan affärsmolnen.
Solveig gick in i flygplatslokalerna, som hon besökt några gånger sedan hon blev Skånebo. En rätt liten flygplats i jämförelse med betydligt större aerodromer, som hon varit på tidigare genom åren.
Hon noterade på ”tavlan” att det gick att ta plan till Göteborg, Bromma, Visby, Arlanda och Borlänge.
Från ex. Arlanda visste hennes man, som googlat i förväg, att det b.l.a. gick turer till Sundsvall, Luleå, Jönköping, Skellefteå Örnsköldsvik, Karlstad, Åre Östersund, Ängelholm, Kristianstad, Kalmar, Ronneby och hans största favoritstad i Sverige. 😀 Den där staden med en massa björkar. Det sistnämnda visste såklart också Solveig Med tanke på att hon flög dit en kall decemberdag och hoppade in i googlarens hjärta och har stannat kvar där. ❤
Tio minuter försenat lyfte planet. Vad snabbt det går att förflytta sig mellan två flygplatser inom landet. Tyvärr serverades inte varm dryck under denna turen. Inte heller hade Solveig tid att ta sig en kopp kaffe efter landning för hon hade bråttom iväg till en förbeställd taxi.
(Kommunikationskedjan fick därmed sin femte länk. Bil-tåg-buss-flygplan-taxi.)
Säkert rattade chauffören taxin medan han berättade ”skrönan” om kvinnan som tryckte in bilen på den smala vägen och tvingades ta sig ut via taket. (Vilken tur att hon hade den möjligheten).
Häftigt att befinna sig i en stad i en stad. Ungefär som de ryska dockorna, tänkte Solveig och klev av vid ett torg. Direkt tog hon sikte på hotellet. Skulle bli skönt att checka in och duscha av sig resdammet. Därefter väntade en skön promenad i omgivningarna. Kanske en tur ner till den berömda ”Botan” som anlades redan 1855.

Det är dags att bloggägaren går in och svarar på det som står precis härunder och berättar om ”Gubben och havet”  NEJ!!! Han skulle inte klara av att svika havet. De två ”elementen” hör ihop som ett osynligt band. Gubben måste känna tryggheten att han kan nå det på x minuter. Helst med en promenad eller en kort cykeltur. Här i Ystad ser jag havet, färjor efter 1-2 minuters förflyttning. Innan dess hade jag 900 meter till stranden i Skummeslövsstrand. Det var lite längre i distans i Ängalag, men upplevdes som närmre. För där såg jag solnedgångar, vita gäss och skepp från den inglasade altanen, två balkonger, kök, sovrummet, pigrummet och den stora underbara salen. I Falkenberg bodde vi på två ställen. Tog mindre än fem minuter att se vattnet/Skrea strand. I Hjo döpte jag Vättern till Havet. 😉 Jag önskar just nu att jag själv visste svaret/fortsättningen – och kunde skriva mer. Om några veckor kan jag förhoppningsvis det. Alla dessa pusselbitar som ska hamna på rätt plats och i rätt ordning. Istället fortsätter jag nästa gång att fylla på texten ovan om Solveigs resa. Frågan där är om det är mycket kvar eller lite kvar. 😉
Nästa pusselbit är att jag vill flytta till en stad med ett medelstort sjukhus som har ”alla” avdelningar. Närhet till hav, medelstort sjukhus. Tredje, fjärde och femte pusselbiten hör ihop. Som säkert många har förstått brinner jag för att skriva, fota och blogga. Jag har redan många planer om hur nästa blogg ska se ut.

Undra vilken svensk stad som får flest poäng och om ni tror att jag sviker havet. 
SLUTTABELL:EFTER 18 DAGAR: Tack till alla som gissat. 😀

Umeå, 17 poäng. (Min favoritstad i Sverige.)
Visby, 11 p. (En dröm som jag haft i många år är att få bo på en ö under alla årstider.) 
Gränna, 5 p.
Göteborg, 5 p.
Helsingborg, 5 p.

Kalmar, 3 p.
Uppsala, 3 p.
Karlskrona, 3 p.
Lund, 3 p.
Halmstad, 3 p.

Norrköping, 2 p.
Västervik, 2 p.
Huskvarna, 2 p.
Trosa, 2 p.
Hjo, 2 p.
Falkenberg, 2 p.
Varberg, 2 p.
Söderköping, 2 p.

Vaxholm, 1 p.
Sundsvall, 1 p.
Jönköping, 1 p.
Mörbylånga, 1 p.
Eskilstuna, 1 p.
Askersund, 1 p.
Vadstena, 1 p.
Mariefred, 1 p.
Örebro, 1 p.
Alingsås, 1 p.
Sigtuna, 1 p.
Nyköping, 1 p.
Laholm, 1 p.
Örnsköldsvik, 1 p.
Strömstad, 1 p.
Mora, 1 p.
Stockholm, 1 p.
Piteå, 1 p.
Nynäshamn, 1 p.
Oxelösund, 1 p.
Lysekil, 1 p.
Borgholm, 1 p.
Härnösand, 1 p.
Höganäs, 1 p.
Norrtälje, 1 p.
Skellefteå, 1 p.
Öregrund, 1 p.
Gävle, 1 p.
Skanör, 1 p.
Valdemarsvik, 1 p.
Stenungsund, 1 p.
Ronneby, 1 p.

50 st olika förslag blev det till slut.
Jag har under lediga stunder ringt gamla vänner/kompisar som fått gissa innan jag berättat sanningen för dem.
Nu kommer det att bli några riktigt intensiva veckor. Eller så  går det fort. Eller så kommer det att stå still. Spännande och ovisst med inslag av läbbigt. 🙂

 

 

 

Snö till Påsk

Ögonblicksbild; fjorton

Imorgon startar påsken 2018. Jag minns snön 2013 som vi hade kvar till påsken i Ystad och på Österlen, platsen där vi skulle ta omslagsfotot till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Detta foto är från Påskafton 1992. Platsen är Hjo. Datumet är 18 april.
I min dagbok står det på Skärtorsdagen. ”Vilket ruskväder. Kom inte in i bilen. Solveig fick putta ut Corsan. Jag körde i 40 km. Halt och massor av snö. Tog lång tid att komma till bibblan. Tur jag inte skulle ut i skogarna till mina tanter och gubbar.”

Ögonblicksbild; femton
På vår gata i Hjo två dagar senare. 20 april. Då var det svårt att tro att vi skulle sitta ute och äta lunch i Uppsala med kompisar fem dagar senare och få uppleva vackert väder i Vaxholm och i Örebro hos vänner. 🙂
Aprilväder kan bära på många överraskningar.
Ni som bor längre norr ut är givetvis vana vid snö under påskhelgen. Mitt enda barndomsminne från snö långt in på det nya året är från när jag befann mig vid en Valborgsbrasa med mamma och pappa. En fotograf från Hallandsposten tog kort när det snöade vid majfirandet. Det blev en tuff bild med snöflingor, bål, korvgrillning och en ensam grabb framför de värmande lågorna.
Första gången som jag befann mig på förstasidan på bild i vår lokaltidning. Svart siluett. Ingen kompis såg att det var jag med mössan med tofs och jag berättade aldrig det för någon. Nu är det ingen hemlighet längre. 😉 I min stora låda som det står ”Urklipp” på lär det ligga ett gulnande urklipp som bevis.

Ps. Nästa gång kommer min fototävling/lek. Den ligger här och väntar på dig. Den som fixar flest rätt först får en lott som vinst. En vecka kommer tävlingen vara aktiv. Maxpoäng är 10. Undra om vinnaren/någon kommer att fixa alla rätt. Eller kommer segraren bara att ha 5 rätt? Tänk om bara en ställer upp och får zero poäng och sedan blir miljonär på sin vinstlott. Det hade varit något alldeles extra. 😀

Här kom rejält med snö i natt. Påsken 2018 kommer att starta med snö i Ystad. Dagens fråga: Hur är det hos dig?
Snö:  14 poäng
Barmark: 1 poäng

Jag försöker antagligen starta upp en liten tävling på skoj för att komma in i tävlingstempot. Kommer någon att ha barmark? Om Anne i Australien, Anita på Malta eller Ditte i Peking kommer på fint bloggbesök så kanske… 😉

Små och stora grodor

Oftast brukar jag bli ”yrkesskadad” i samband med att jag anser att jag är klar med ett bokmanus och börjar sysslan med att leta efter egna fel. Små som stora. De kan handla om väldigt många olika saker. Stavfel. Fel storlek på bokstäverna. Typsnitt. Teckenfel. Fel datum. Namnfel. Komiska syftningsfel. Personlighetsdrag som hamnat hos fel person och mycket mera.
Jag måste erkänna att när det gäller stavfel och större grodor är jag mycket duktigare på att hitta fel i andras böcker. Det handlar inte om självgodhet. Utan orsaken är att jag blir blind av min egen text, om jag inte lusläser stavelse för stavelse och lägger bort själva handlingen. För min egen manustext sitter klistrad innanför hjärnskalet. Hjärnan läser det jag vill ska stå i texten. En handling som jag kan utantill.
När jag läser en text för första gången är det stor skillnad. När jag befinner mig i dessa lusläsarperioder kan jag inte låta bli att nästan räkna fel i andras böcker. Även i romaner som kommer från de stora förlagen. Från början var jag förvånad över att det fanns grodor hos de stora elefanterna. Det är jag inte längre. Efter att jag sänt iväg mina texter till Scandinavian Book i Danmark brukar mitt intresse för att leta fel hos andra dessbättre avta. Men ibland poppar det upp:

Här är tre exempel. Två från en deckare som jag precis läst och ett som Solveig visade från sin sista bok. Syftningsfelet tror jag många läshjärnor missar. Själv skrattar jag gott. För jag har själv gjort liknande fel x gånger. Vilket av dessa tre fel stör dig mest? Eller är det roliga inte ens fel? För mig är det mest charmigt. Mina tankar går direkt till ett avsnitt i danska Lycke. ❤

1. Det är nu ser hon kuvertet.
2. Han släpper katten som hoppar ner med en mjuk duns och sätter sig framför datorn och öppnar mailet.
3. Text i prologen
   ”Farmor?”
   Hon rycktes upp ur sina dagdrömmar ”Ja, gumman.”
   ”Hur träffades du och farfar?”
   Hon rätade på sig och tog flickans hand medan hon strök undan en gyllene lock från hennes lilla ansikte. ”Ja du. Det är en lång historia…”

Efter över trehundra sidor.
Text i epilogen
”Vilken sorglig historia, mormor.”

 

Visst det kunde såklart varit värre. 😉
∃∀∃

Du som läst ”Minnen som stannat kvar”. Jag vill gärna ha reda på om du upptäckt något fel. Bloggaren Esther upptäckte en liten ord-miss i ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

 

Själv visste jag att det fanns ett inbakat faktafel i samma roman. Ett fel som jag lät vara kvar för det hade förändrat andra saker till det sämre om jag ”lagat” felet strax innan deadline. Chansen att någon skulle notera den ringa fadäsen var liten. Krävs att personen är mycket insatt i ämnet. 😉

 

Ingen har sagt något till mig om några fel i ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.
Så i min värld är det följande som gäller i feltabellen. Tills någon Besserwisser, lik mig, förändrar tabellen. 😀
”Mina fotsteg i ditt hjärta” – 2 fel
”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” – 0 fel
”Minnen som stannat kvar” – ? fel.

Tack ännu en gång till Kerstin & Solveig för era insatser. ❤  Hade jag kört solo dessa tre gånger, skulle några syftningsfel kunnat bli klassiker på föreläsningar på skrivarläger. 😉
Jag ska under våren läsa om alla mina tre böcker direkt efter varandra. Detta gör jag av olika hemliga anledningar. 😉
Men först ska jag fortsätta i ”Intrigo” av Håkan Nesser. Nyskrivna kortromanen ”Tom” gillade jag skarpt. Jag har alltid gillat Nessers sätt att berätta en story. ”Kära Agnes” har jag läst tidigare. Men har totalt glömt bort slutet. Däremot gissade jag ganska snabbt en viktig detalj i balansvågen mellan brevskrivarna.

Snart väntar OS. Då gör det inget om det är ruskväder utomhus. När de olympiska lekarna är slut är det bara ett par dagar kvar tills våren börjar enligt almanackan. För en stund sedan var jag ute och letade efter vårtecken. Vet inte om jag lyckades. Du får bilda dig en egen uppfattning i nästa inlägg. 😉

Avgörandet närmar sig

Min lista över vad jag ska köpa i den närmaste framtiden växer och växer. För att inte slarva bort en papperslapp skriver jag direkt i mobilen. Jag har gott om tid eftersom produkterna presenteras flera gånger under vinterdagarna som passerar revy.

De senaste femton åren har jag varit en stor vän av sporten skidskytte. Jag gillar samtliga distanser och damer & herrar lika mycket. Sprint, jaktstart, distans, masstart och stafett har alla sin charm. Kombinationen av skidåkning och liggande och stående skytte gör att allt kan förändras på tjugofem intensiva sekunder. Den ledande Denise Herrmann kan skida ifrån de andra på snön, komma in ensam på skjutbanan och lägga sig på mattan för att skjuta fem liggande skott. Hon bommar tre skott och befinner sig efter sina tre straffrundor på plats arton. Någon sen startande på distans kan smyga under radarn och skjuta träff på alla tjugo skotten och nå en framskjuten placering, fast kommentatorn hunnit redovisa slutställningen. Sedan har vi en av mina personliga idoler, Darya Domracheva, som har hunnit med att på samma arena lyckats skjuta stående istället för liggande och året tidigare skjuta på fel tavla. Snacka om att göra ”en tavla”.
Mina favoriter har växlat under de säsonger som rullat på. Det måste inte vara en svensk deltagare som vinner. Många tävlande är mina soffkompisar. Stjärnor kommer och går. Fighters kämpar på år efter år. Ingen går att räkna ut på grund av prästbetyg. Ungdom och erfarenhet väger lika tungt. Nyblivna mammor kan bli bättre än de var tidigare.
Under flera år var det Magdalena Forsberg, Helena Jonsson, Carl-Johan Bergman och Björn Ferry som stod för de svenska hoppen. Då var det de två statliga kanalerna som betalade för kalasen. Säkert var de icke sportintresserade trötta på detta schema. Eftersom Sverige stod sig bra i konkurrensen växte sporten när det gällde Tv-publik. Därför tog TV4 fram sin feta plånbok.

Måste erkänna att jag sviker reklamen när det är ett långt inslag precis innan den spännande tävlingen ska börja. Då brukar jag hämta fikat för att komma in i den rätta stämningen. Tagga igång min gamla ”tävlingstarm”.
Är det masstart startar trettio åkare samtidigt. Lika många som det finns mattor vid skjutvallen. Till start kommer de tjugofem bästa poängsamlarna under året och de fem som varit bäst på sista tiden. Startraketerna sticker iväg snabbt i första backen. De längre bak trängs och får ta det försiktigt så att stavar, skidor och bössor inte får sig en törn. Plötsligt ser jag att någon ramlar. Vem var det som stöp? Kom det snö i pipan? Då brukar det vara kört. Jag behöver inte oroa mig. Reklamen tar vid och jag kan lugnt fortsätta skriva upp saker som jag ska handla. Tabletter mot ditt och datt, bindor till alla kvinnor jag känner, världens bästa tandkräm till dem med tandställning och tjugo saker till. Jag blir så sugen på morotskakan som Solveig bakat. Precis när jag tar ett bett missar jag någon viktig produkt. Istället blir det oväntat skidskytte igen. De som ligger främst har skjutit färdigt under reklamen och syns inte till. Eller för att vara exakt. Tjugoåtta tävlande har skjutit färdigt första liggande de senaste tre minuterna. Jag följer med spänning Mette Stavsen från Danmark som ligger bredvid en tjej från Bolivia. Ingen av kvinnorna träffar tavlorna. Mette drog iväg sin salva in i skogen som väckte en nattuggla. Duon tvingas därför in i straffrundorna. (Ugglan slapp) Sorgligt nog krockar kvinnorna med varandra och far in i en reklampelare.
Kameran letar sig fram i skogen och når de som gör upp om dagens medaljer. Vilken fight? Sju damer ligger tätt och allt är möjligt. Först en rejäl backe innan nerförsbacken in emot målet. Jag försöker lokalisera vilka sju som har segerchans. Från ingenstans noterar jag en norska som jagar dem i täten. Ska hon hinna ikapp?
”Avgörandet närmar sig”, säger reportern med andan i halsen.
Då blir det reklam igen. Min puls går ner med flera slag. Vilken tur jag har. Fru Fortuna ler mot mig. De visar den där saken som jag missade förra gången. En otrolig produkt som kan dammsuga själv. Som inte behöver sällskap. Den suger …

Ibland funderar jag på viktiga saker. Tänk om jag skulle köpa reklamplats under Skidskyttesäsongen? Undra hur mycket det kostar för att visa upp ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” och ”Minnen som stannat kvar”? Kommer beställningarna att drösa in? Kommer alla tittare som är riktigt idrottsintresserade att sugas till böckerna när de sitter där i soffan och får ta en vilopaus från skjutandet och skidåkandet? För det kan väl inte vara precis tvärtom? Publiken som ser reklaminslagen önskar sig en älgstudsare så de fick …

Den första gången det hände var jag så dum att jag trodde att deltagarna stannade till i spåret eller väntade att skjuta tills reklampausen var slut. Bjöds på varm choklad av arrangörerna på tävlingsorten. På tal om dum eller smart. Min hönshjärna får inte ihop ekvationen. Först betalas det miljoner till TV4 för att idrottsidioterna ska se säljarnas viktiga och lockande produkter mitt i sportdramatiken. Samtidigt görs det reklam för något som heter ”se mer sport” där Tv-publiken betalar pengar för att slippa se reklam. Är inte det bedrägeri att ta betalt två gånger? Jag ska ringa Peps Persson så han får sjunga ut. Han bor i norra Skåne och är en baddare på ”Falsk matematik”.
”Ska det vara så svårt att fatta…”

”Måste berätta om vad jag ska göra snart och som kommer att få stor betydelse för denna bloggs framtid. Det är så att… på readmore fortsätter texten. Du som betalt in 499 kr i månaden till Bosse Lidén kan läsa vidare. Vi gör en kort reklampaus på en treochenkvart sådär.”

”Pling Plong! Gillar du kåserier som är skrivna med hjärta och känsla för det lilla i det stora? Seriösa kåserier som följs av ett ironiskt inslag eller samhällskritik? Vill du känna igen dig och nicka igenkännande? Skratta och få något vått i ögat? Här är två boktips. På tal om matte. En av böckerna kostar hälften av vad den andra kåseriboken gör.”

 

 

 

 

 

Gillar du inte kåserier och vet att ingen av dina vänner inte heller gör det?  Föredrar du att läsa en roman? Här är en Västkustroman där handlingen utspelar sig mellan 1974 och drygt trettio år framåt. ”En nostalgitripp till 70-talet där galna upptåg blandas med betydligt djupare tankar om skuld och ånger. En bok fylld av värme och humor men också med en stor portion eftertänksamhet.”

 

 

 

 

Köp bok/böcker

Ps. Nu ska jag ta en SMP för att skriva helt andra texter. Jag gillar spännande och oväntade utmaningar. En helt ny genre som jag inte ”fuskat” i tidigare. Dags att lägga locket över ”det hemliga”. Jag önskar dig läsare en fin fortsättning på januari. Kanske återkommer jag med någon ”Ögonblicksbild” när du minst anar det. Om det dimper ner drivor av snö kunde det vara läge att damma av systemkameran. Den har inte haft många uppdrag på senaste tiden och surar säkert i mörkret på sin hylla.
Ps2. Jag svarar eventuella bloggkommentarer med en symbol. Undra om det är någon smarting som vet vad SMP betyder?

 

 

 

Vi väljer inte våra duster

Del ett

Svårt att klä sig när det är behaglig sensommarvärme i solen, men en smak av det som väntas, när solen försvinner bakom molnen.
Tufft att börja en cykelfärd hemifrån med tre kilometer slingrande uppförsbacke mot Hov. Kyrkan såg majestätisk ut på höjden, när den kraftiga vinden puttade bort molntäcket och solskenet fick glänsa.
Trots att den intensiva sommartrafiken ebbat ut valde jag att vika av från stora vägen mellan Båstad och Torekov. Stora lastbilar vars chaufförer som trodde de ägde vägen, kunde allt för ofta lotsa sina åk så nära cyklister att det bara av vinddraget kunde hända olyckor.
Vi bodde själva på Bjärehalvön i en beryktad farlig korsning och hade fått uppleva några incidenter varje gång blixthalkan slagit till. När jag tänkte på det som jag fått höra om att en motorcyklist, innan vi bodde där, hade hamnat på åkern med huvudet på ett ställe och resten av kroppen på ett annat fick jag rysningar som ersattes av en annan variant av skräck när det slingrande ut något, från det höga rapsfältet, över den smala vägen.
Snoken som inte tycktes ha något trafikvett, trots att jag kom från höger, försvann in i det andra rapsfältet.
När jag nådde Hov stannade jag till vid den gula postlådan och la ner dagens skörd av trevligheter. Ett kort till min sjuka mamma, en hälsning till en gammal flickvän som fyllde jämnt och ett till en kompis som precis blivit lämnad ensam av en otrogen flickvän.
Skönt att belönas med en nerförsbacke mot Hallavara. Innan jag tittade ut över havet tänkte jag på att det aldrig blivit av att jag bytt tjänster med Gösta Ekmans bror, som drev ett galleri vid kyrkan. Självklart borde vi bytt broschyrer med varandra.
Jag släppte jobbtankarna och njöt istället av gratisvyn. Havet såg nästan levande ut där det skimrade och glittrade. Mörka moln låg över Hallands Väderö, den vackra ön som hade lika många huggormar som björnbär, enligt påhittad statistik. Tänk vad många minnen jag har av den lilla ön som borde hetat Skånes Väderö.
Efter en stund kom jag ner i en dal med en dunge träd. Där låg ett av mina favorithus med en ljuvlig blommande trädgård som jag gärna gått in genom grinden till. Det tog lång tid innan vi såg en levande själ i trädgården. Innan dess hade vi fantiserat om människor med gröna fingrar. Nu såg jag baken på kvinnan som låg på alla fyra och pysslade framför en rabatt. Hade jag varit lite djärvare skulle jag plingat med ringklockan och delat med mig av ordrosor om alla gånger jag njutit av deras trädgård.
Jag kände mig så septemberlycklig att jag fortsatte ner till Hovs Hallar utan att ägna en tanke åt att hemvägen skulle smaka ånger a la tre kilometers mördarbacke. För att skapa distans till det som väntade hoppade jag av cykeln och gick till fots in på området med den fantastiska utsikten. Eftersom låset krånglade vågade jag inte släppa cykeln helt ur sikte. Därför avstod jag min längtan efter att gå upp på mitt favoritställe. Istället drog en kall vind in mig till vardagen som väntade. Det var hög tid att planera årets julutställning. Ironiskt tänkte jag på paret som kommit dit förra året och varit besvikna för att vi plockat bort just de sakerna de ville återse. Allt för att få plats med tomtar, ljusstakar och skärmar med julkort. Glatt hade de kommit tillbaks i somras när allt var nästan som vanligt igen.
Jag log när jag cyklade sista biten hem. Började skratta för mig själv, när jag mindes hur tjejerna bakom mig i barnstolen brukade skrika av en blandning av förtjusning och skräck, när jag cyklade genom det kalla vattnet som bonden spred ut lika mycket på åkern som på vägen.
Livet när det var som bäst. Det lilla i det stora.

Det var när jag nådde skolbusskuren och endast hade en meter in på min egen tomt som ovädret slog till. En blandning av ångest svepte över mig som en solkig illaluktande filt. I en gammal tioårig reflex som hängt i sedan jag fick diabetes ett i ”Alla hjärtans present” förstod jag att bråttom var endast förnamnet. Fanns inte ens tid för att ta mig in i huset mot den vita kodrycken i kylskåpet. Givetvis hade uppförsbackarna krävt sitt hårda pris. För att inte ta fel beslut fick jag darrande upp min smidiga mätare.
Helt säker på att det skulle stå LO, för ett blodsocker lägre än 2.3, hajade jag till när skärmen visade ett perfekt värde. Kunde såklart bero på att jag hade något sött på pekfingret.
Jag släpade mig igenom den stora trädgården. Lät cykeln landa på gräset. Inne på toaletten tvättade jag händerna. Återigen ett utmärkt värde. Ändå samma ångest i kroppen. Något var fel. Ingen feber. Inga fysiska krämpor som gick att ta på. Ringa sjukvården stod inte på min personliga karta. Inget för en man med fasa för blodprov av alla slag och som hunnit bli allergisk mot vitrockar med luckor i sin utbildning.

De närmaste veckorna försvann mina krafter helt. Trappan blev tuff. Jag blev ledsen helt utan orsaker. Kunde börja gråta mitt i ingenting. Jag frös inombords. Förstod mig inte på mig själv. Bodde i en främmande kropp. Sega tankar flöt omkring utan något mål.
En ensam grå novemberdag satt jag handlingsförlamad och tittade på regnet som rann nerför altanfönstret likt tårar. Dystra tankar kom och gick som pendeltåg. Vad fattades mig denna gång? Räckte det inte med alla överraskande insulinkänningar som kom på besök, ibland mitt i natten som en objuden falsk gäst. Så trött på prövningar. Det räckte och blev över med ryggsäcken av osynliga stenar som jag bar på tjugofyra timmar om dygnet, året om. Varför kan inte sorger och sjukdomar fördelas rättvist?
Trots alla dessa sorgmodiga veckor slog aldrig sanningen till en enda gång. Den höll sig avvaktande, i sitt eget mörker. Med några fler aktiva hjärnceller borde jag räknat ut vilken ny kronisk sjukdom som jag drabbats av. Jag hade inte behövt gå långt i mina funderingar och borde sett det uppenbara…

Personliga rader:
Texten ovan skrev jag i ett svep. Den är inte tvättad. Varken av mig eller mina två proffs som sett till att mina tre böcker flyter på.

Här har du tre hårda julklappstips/boktips. Det går både att swisha och betala via bankkonto. Två av böckerna är nersatta till halva priset. Porto tillkommer alltid. Men två böcker ryms för samma porto. 🙂

Information när det gäller att köpa böcker – tryck här:
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Om du läst kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” och vill lämna dina uppgifter: Ex skriva vilka 3 kåserier du gillade bäst och vilket du tyckte var sämst. På bokens ettårsdag ska jag lotta ut 3 st Skrapkryss Här är länken:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

Det går lika bra att lämna dina uppgifter på meddelande på Facebook som flera personer på sista tiden gjort. Nära vänner och kompisar har berättat det personligen till mig.
Det finns ett kåseri som tagit täten. Undra vilka kåserier som hamnar på topp tre listan när boken fyller 1 år och vilket kåseri som kommer att döpas till det sämsta – enligt dig läsare. Det finns även här ett kåseri som tagit täten. Sådant kan ändra sig om några månader. Vem vet? Tänk om detta kåseri också får flest favoritröster? Då vinner kåseriet dubbelt. 🙂

Slutord:
Vill tacka alla som besökt min blogg 2017. Både de som skrivit kommentarer och alla andra okända personer. Jag började arbeta med manuset som blev ”Minnen som stannat kvar” redan i början av januari och har av naturliga skäl inte varit så aktiv, varken på bloggen eller andra sociala medier under detta intensiva bokprojektår.

Vad som händer 2018 står skrivet i stjärnorna. Jag önskar dig läsare en fin avslutning på året och ett Gott Nytt År. Var rädd om och tacksam för den tid du har fått här på jorden. Gör i möjligaste mån så gott du kan med de förutsättningar du har. Det går att flytta på berg när det behövs som bäst. En annan taktik är att gå runt problemberget.
Var mån om din käresta och dina medmänniskor som är som en spegelbild av ditt eget agerande. Ler du mot spegeln ska du upptäcka att du får ett likadant leende tillbaks. Eller upplever du det som ett större. Det finns både magi och mirakel i vardagen. ❤

Ps. Svarar eventuella kommentarer med en symbol. ❤
December är en vit vilande månad för mig. Även i ett grönt Skåne.
Varje morgon kommer jag att göra som jag gjort de senaste åren. Besöka denna härliga blogg för att se vad som finns bakom luckorna. Gissa vilket tema Gunnel valt i år? Gissar du på orange har du tokfel. 😉
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2017/12/lucka-1.html

 

 

Uppgiftstitlar och boklandskap

31 olika segrare 2013-2017:
1. Signhild Hortberg, 17 st
2. Ingen Vinnare, 16 st
3. Anki Arvidson, 13 st

4. Åsa Bäcklund, 12 st
5. Znogge, 11 st
6. Cecilia Ottosson, 8 st
7. Kerstin Cecilia,  7 st
8. Inger Börmark, Wiolettan, 6 st
9. Lippe Forsberg, Göran Nilsson, Gunnel Moberg 5 st
12. Susan Johansson, 4 st

3 titlar:
Annika Sohlin, Marie Kristoffersson, Susan Johansson.
2 titlar:
Susan Adelbrant, Susanne Pettersson, Lena/Villa Herberts, Greger Byskata, Marianne Johansson Sturk, Ethel Hedström, 2 st..
1 titel:
Pia Boman, Åse Holmander Mehlin, Monica Jelander, Torsten Larsson, Anitha Jacobsson Lechto, Gunilla Wahlberg, Lisbeth/Lma, Primrose, Comsi Comsa och Eva-Lotta.

* Blåa namn: Nya segrare under denna femte säsong. 

Noterbart:
Signhild och Anki har varit bland de tio bästa alla fem år.

Znogge, Åsa, Lisbeth/Lma och Wiolettan har varit bland de tio bästa varje år som de deltagit.

Nu vet vi alla svaren:
A. Vem som blir korsordsmästare 2017.
B. Tar Anki en trippen?
C. Vilka tre hamnar på pallen?
D. Vilka når tio-i-topp denna femte gång?
E. En sak som jag redan vet är svaret på min egen strävan att nå bredden och lekbiten med ett pris till den som kommer på plats sextiosex. I somras visste jag inget om min tuffa hälsohöst. Därför gjorde jag ingen personlig inbjudan likt de två senaste bloggåren. Nu är jag tacksam för att slippa korrigera en sådan lång tabellrad 25 ggr.

Mitt intresse för statistik kan uppfattas som riktigt korkat för en utomstående. (Helst de som tänker pengar och berömmelse) Men roligt och naturligt för mig som inte hade bråttom, bråttom. 🙂
När jag debuterade med romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” i slutet av maj 2013 tyckte jag det var så spännande att se vilka landskap romanen hamnade i, att jag sköt upp med att gå vidare till de anonyma ”jättarna” BTJ, Adlibris, Bokrondellen, Bokia m.m. under nästan hela sommaren. För därefter kunde jag inte veta var de flesta av mina böcker hamnade. Depån på Adlibris och BTJ skötte sådant själva centralt. Bokrondellen och Bokia ”berättade”, att vi skulle skicka böcker snabbt till ”neutrala nätstationen”.

Men alla böcker som sålts via min blogg har jag stenkoll på, på många skilda sätt. 😉 Fortfarande hoppas jag att någon på Öland och i Härjedalen ska köpa min första bok så min egen samling av landskap i Sverige blir komplett av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.  ❤

23 landskap. (Halland leder L-kampen)
Finland, Åland, Norge, Frankrike och Australien.

 

 

18 landskap (Halland leder L-kampen)
Finland, Norge och Australien.

 

 

 

 

18 landskap (än så länge) Småland leder L-kampen.
Säljs bara via bloggen.

 

 

 

Om du läst kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” och vill lämna dina uppgifter:
https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

Om du vill ha information när det gäller att köpa böcker – tryck här:
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Hoppas någon på Öland eller i Härjedalen passar på och köper ”Mina fotsteg i ditt hjärta” som reas för 75 kr + porto.
Det är samma låga pris för ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.

Utan att jag vet om det har kanske flera på den långsmala ön mina två första böcker i sin bokhylla. Inhandlade i en bokaffär eller på nätet. Nu tog jag på mina fantasiglasögon och skymtade en bok i Byxelkrok. Nej, nej. Jag såg fel. Det var visst Wiolettans bok.  🙂

Har du läst ända hit ner väntar en present till dig!  ❤
Jag är upptagen med annat resten av onsdagen, så jag har tagit en av mina fridagar under månaden. Kram Bosse/Bobo

 

 

Fortfarande brinner jag för att drömma och minnas med en atlas

Uppgift tretton av tjugofem: Ort på Gotland
Svar: 3 bokstäver
Facit: NÄR
Vinnare: Cecilia Ottosson  ❤

Tävlingstid: 19:00-20:00  (Klockan 19:30 är vi halvvägs in i tävlingen)

Story från mitt huvud:  😀
Wallander befann sig på semester på Gotland. I Visby ertappade han en inbrottstjuv. Efter att ha kontrollerat att mannen hette Bosse Ringmur frågade han efter bostadsort:
”Berätta var du bor?”
”När.”
”Försöker du göra dig lustig?”
”Nä.”

Regler:
Bara ett korsordssvar/person vid varje uppgift. Som enväldig domare är det mitt facit som gäller (ingår i charmen).
Antalet bokstäver och stavningen måste stämma till 100 procent.
Varje uppgift är öppen i exakt 60 minuter.

Extratävling för den som känner för det:
Jag söker bilmärke + modell på fotot. Svar: MGB GT
(OBS! Du måste delta i korsordstävlingen och lämna svar i samma kommentar som uppgiften.)

Filmcitat 13:
”Livet ska vara som för en fjäril en sommardag.”

AKTUELL TABELL:

Priskategori ett: (3 lotter)
1. Wiolettan, 60 p.
2. Gunnel Moberg, 57 p.
3. Anki Arvidson, 54 p.

Priskategori två: (1 lott)
4. Znogge, 53 p.
5. Marianne Johansson Sturk, 32 p.
6. Primrose, 31 p.
7. Eva-Lotta, 26 p.
8. Cecilia Ottosson, 25 p.
9. Lisbeth Ahlskog, 25 p.
10. Kerstin Cecilia, 21 p.

Priskategori tre: (1 lott)
11. Signhild Hortberg, 20 p.
12. Marie Kristoffersson, 18 p.
13, Minton, 17 p.
14. Inger Börmark, Susie på Stjärnarve, Åse Holmander Mehlin, 16 p.
17. Susan Johansson, Ethel Hedström, 13 p.
19. Pelle Börmark, 12 p.
20. Ditte Akker, 11 p.

Priskategori fyra: (1 lott)
21. Comsi Comsa, 10 p.
22. Gunilla Wahlberg, Eva Rohlén, Tobbe Nilsson, 9 p.
25. Annika Sohlin, 8 p.
26. Börje Carlsson, 5 p.
27. Pia Boman, 4 p.
28. Eva Johansson, 3 p.
29. Maj Johansson, Lena/Villa Herbets, Greger Byskata, Ingela Harrysson Nilsson, Eva Fridén Kvist,1 p.

Priskategori fem: (1 lott)
34. Alla andra, 0 p.

Priskategori sex: (1 lott)
Ingen än så länge.

Priskategori sju/uppgiftstitlar (1 lott)
Gunnel Moberg, 3
Marianne Johansson Sturk, 1
Susan Johansson, 1
Anki Arvidson, 2
Kerstin Cecilia, 1
Znogge, 2
Ingen Vinnare, 1
Primrose, 1
Cecilia Ottosson, 1

Priskategori åtta/Bosses bilar: (1 lott)
Kerstin Cecilia, 1
Ditte Akker, 2
Marianne Johansson Sturk, 1
Ethel Hedström, 3
Inger Börmark, 1
Ingen Vinnare, 5
Eva-Lotta, 1

Priskategori nio/Filmcitat: (1 lott)
Du lämnar din ”redovisning” EFTER korsordstävlingen är slut 2017.
Läs mer på denna länk.
https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/11/drygt-tva-veckor-kvar-till-tavlingsdags/

 

Kasta sig in i det okända

Uppgift elva av tjugofem: Tävlade mot vaktmästaren i stark skånsk motvind
Svar: 5 bokstäver
Facit: Ricky/Bruch 
Vinnare: PRIMROSE  ❤

Tävlingstid: 19:00-20:00

Regler:
Bara ett korsordssvar/person vid varje uppgift. Som enväldig domare är det mitt facit som gäller (ingår i charmen). ❤
Antalet bokstäver och stavningen måste stämma till 100 procent.
Varje uppgift är öppen i exakt 60 minuter.

Extratävling för den som känner för det:
Jag söker bilmärket på fotot. Svar: Packard Landaulet
(OBS! Du måste delta i korsordstävlingen och lämna svar i samma kommentar som uppgiften.)

Filmcitat 11:
”Konstigt… planet besprutar växter där det inte finns några växter.”

AKTUELL TABELL:

Priskategori ett: (3 lotter)
1. Gunnel Moberg, 55 p.
2. Anki Arvidson, 53 p.
3. Wiolettan, 44 p.

Priskategori två: (1 lott)
4. Znogge, 42 p.
5. Marianne Johansson Sturk, 31 p.
6. Primrose, 30 p.
7. Eva-Lotta, 24 p.
8. Kerstin Cecilia, 20 p.
9. Signhild Hortberg, 19 p.
10. Marie Kristoffersson, 18p.

Priskategori tre: (1 lott)
11. Lisbeth Ahlskog,17 p.
12. Susie på Stjärnarve, Inger Börmark, Minton, Cecilia Ottosson, Åse Holmander Mehlin, 15 p.
17. Susan Johansson, 13 p.
18. Pelle Börmark, 12 p.
19. Ditte Akker, Ethel Hedström, 11 p.

Priskategori fyra: (1 lott)
21. Gunilla Wahlberg, Eva Rohlén, Comsi Comsa,9 p.
24. Annika Sohlin, Tobbe Nilsson, 8 p.
26. Börje Carlsson, 5 p.
27. Pia Boman, 4 p.
28. Eva Johansson, 3 p.
29. Maj Johansson, 1 p.
30. Alla andra, 0 p.

Priskategori fem: (1 lott)
Ingen än så länge.

Priskategori sex: (1 lott)
Ingen än så länge.

Priskategori sju: (1 lott)
Gunnel Moberg, 3
Marianne Johansson Sturk, 1
Susan Johansson, 1
Anki Arvidson, 2
Kerstin Cecilia, 1
Znogge, 1
Ingen Vinnare, 1
Primrose, 1

Priskategori åtta/Bosses bilar: (1 lott)
Kerstin Cecilia, 1
Ditte Akker, 2
Marianne Johansson Sturk, 1
Ethel Hedström, 2
Inger Börmark, 1
Ingen Vinnare, 5

Priskategori nio/Filmcitat: (1 lott)
Du lämnar din ”redovisning” EFTER korsordstävlingen är slut 2017.
Läs mer på denna länk.

https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/11/drygt-tva-veckor-kvar-till-tavlingsdags/