Sommar eller höstbok?

Det ska bli spännande om jag ska minnas min tredje utgivna bok som en sommarbok eller en höstbok. Ännu en gång kommer det att handla om skarven mellan två årstider. Beställningen är skickad. 🙂

Romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” anlände torsdagen den 30 maj 2013. Alltså blev det en sen vårbok. Jag var rörd av ett sorgligt skäl, när jag tog upp första boken och minnena svepte iväg långt bort i tiden. Sorg och glädje går ofta hand i hand. ❤

Vår gemensamma kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” nådde hallgolvet onsdagen den 8 oktober 2014 efter en hel del strul på vägen från Danmark. Bland annat fattades en låda med 52 st böcker. Men det var ju inget mot den nätmobbing som jag råkade ut för veckan därpå och som stal hela min energi och livslust.  😦 Marknadsföringen ebbade ut och själv var jag full av farliga ketoner i blodet. Ett konstant högt blodsocker under en lång tid har den effekten. Sömnen och matlusten hade åkt på semester. Det hjälpte inte att jag höjde alla insulindoser. Adrenalinet och andra blodsockerhöjande hormonämnen hade makten i min sargade kropp. Då biter inte insprutat insulin.

Omslagsfoto – Framsidan kan också försena en utgivning. Jag minns hur trött jag var på vintern 2013 som aldrig ville släppa sitt grepp om södra Sverige. Dagar blev det veckor och mitt missmod växte. Min första plan med att bo i Steninge i Halland några dagar, och hoppas på rätt väder för att ta fotot av hjärtat i sanden fick jag ge upp. Här i Skåne var det också snö och igenfruset vatten längs strandkanten, trots att det snart var april. 😦

När jag släppte av Solveig och Jennifer i vackra Hagestad naturreservat, för att de skulle kolla läget, tyckte jag som satt kvar i bilen med all snö omkring mig, att det var totalt onödigt. Efter en stund kom de tillbaka och berättade att det fanns en smal snö/isfri kant längst ner och att det var ”fritt vatten”. På denna snöfria yta, påskdagen 31 mars, flanerade människor och njöt av vårsolen.
Solveig gjorde hjärtan för glatta livet med en pinne, som havet busigt suddade ut. Jag var en slags polis som försökte hitta luckor då Jennifer, barfota, kunde gå i hjärtat (se bokens baksida). Människorna var nyfikna och undrade såklart vad vi höll på med. På framsidan kan man inte ens ana att det var högt med isflak precis bakom fotografens rygg.
Jag tycker det är häftigt att jag i ”efterhand” la till kapitel 24 för att min tänkta framsida skulle finnas med i boken. (Jag hade under en lång tid en helt annan framsida i tankarna). Numera tycker jag det är ett av de bästa/vackraste kapitlen. Jag älskade uppgiften att knyta an händelsen i senare text. Ett pusselarbete som passade mig perfekt. Ibland gjorde jag saker som ingen läsare verkar ha noterat. Som ex. att gömma låttitlar jag personligen gillade och mycket annat. Jag tycker också om att ”leka” in kunskaper på ett pedagogiskt sätt. Tyvärr gick det inte att berätta öppet för då förstördes spänningen i handlingen.  Nog om det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att läsarna ska uppskatta min ärlighet och de personliga texter som jag bjuder på i ”Minnen som stannat kvar”.  ❤
Omslaget friserades en aning jämfört med provboken. Därför bjöd jag inte på någon bild när provboken dök upp. När titeln fått fler punkter (blivit större) och centrerats kommer den mer till sin rätt. (Jag har ju redan sett resultatet på vår stora TV-skärm och är supernöjd.) 😀

Jag önskar dig en fin augustihelg. Vi ska varken sitta stilla på ett tåg eller åka i trånga ersättningsbussar. Istället blir det bil och förhoppningsvis cykel. Ännu mer förhoppningsvis – sol och klarblå himmel.
Sköt om dig och unna dig något trevligt.

Fotnot:
Jag tror jag nöjer mig med att svara eventuella kommentarer med en symbol denna gång. Trots att jag går i väntans tider finns det åtskilligt att göra. Därför måste jag hushålla med energi. Imorgon försvinner vår äldsta dotter iväg till Uppsala, efter att ha jobbat nio veckor på Ystads Veterinärklinik. Det kommer att bli tomt och färre kramar och samtal mellan himmel och jord. Hennes lillasyster har börjat jobba i Malmö och skaffat sig pojkvän. Mycket är nytt hos familjen Lidén. Men själv kör jag vidare med samma fru och trivs bra med det. 😉

Tre steg på vägen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Roman eller kåseribok? Första steget funderade jag på i flera veckor.

 

 

 

 

 

 

 

När Lena Sanders smög in i mitt huvud med en deckarstory som utspelade sig i Abbekås, Ystad och runtomkring Österlen var det frestande att lyssna på henne. Hon berättade att Sebastian åkt till Boston för en läkarkonferens och att hon tillsammans med gamla väninnor hyrt ett sommarhus i Abbekås. Jag lyssnade på henne och förankrade hos experter att det ”hemska” var fullt möjligt.

 

 

 

 

 

Däremot är det inte möjligt för mig att både blogga och skriva en roman. För det sistnämnda behöver jag stänga av allt socialt och försvinna in i en fiktiv värld för minst ett halvår. Dörren är absolut inte låst för framtiden. Först vill jag fylla min gratisblogg på WordPress till hundra procent. En längre tid har det stått 62 % i rutan.

 

 

 

 

 

Därmed var svaret självklart. Jag öppnade i januari, när jag blev ensam efter det att familjens tre kvinnor försvunnit iväg till sina skolor, min wordbank och började bearbeta texter.
Problemet är att ett minne föder ett annat minne. Snart satt jag och skrev ständigt nya texter och underlaget växte till över tvåhundra kåserier. Till slut fick jag sätta stopp för mig själv.
Då började fasen med att gallra. Sakta men säkert gick antalet ner till etthundratre. Jag förde tabeller över antalet ord. I nästa genomläsning/tvättning fick jag ner det till 77 texter på 63 785 ord. Fortfarande alltför många ord för att klara bokryggen.

 

 

 

Jag kom på boktiteln mitt i en januarinatt.

 

 

 

 

 

 

 

Ungefär samtidigt bestämde jag mig för att placera de utvalda texterna kronologiskt, ibland nästan som en fortsättning på förra. En osynlig röd tråd som jag hoppas läsarna uppskattar. Aldrig har jag varit så privat som i de sjuttiotre kåserier som klarat av de fyra tvättningarna som pågått i många hundra timmar.

 

 

 

 

 

 

Under hela processen unnade jag mig att alltid ha en fräsch gerbera att vila ögonen på. Det blev en lek att det skulle vara olika färger så länge det var möjligt.

 

 

 

 

 

 

Det dröjde till slutet av maj innan jag berättade för Solveig att jag beställt ISBN-nummer från Kungliga biblioteket till två nya böcker. Nu bad jag snällt om hjälp med femte tvättningen. I detta läge var jag sekreteraren som satt med datorn på ett bord framför mig och hon som intill, i soffan, läste texterna på vår stora TV:skärm och dirigerade mig. Ibland knorrade jag, men oftast var anvisningarna för bra för att förbises. På självaste midsommarafton nådde vi slutet på tredje steget.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista tiden har det varit blommor från vår egen trädgård som förgyllt skrivstunderna. Visst är den stora pionen läcker. ❤

Fjärde steget är att inlagan åkt iväg till en person som ska sätta texten. Under tiden har jag lämnat över till Solveig att fixa till framsidan på omslaget. Jag valde foto för ett par månader sedan. Nu leker hon med färger, typsnitt och storlekar. Själv ägnar jag mig åt de två flikarna och baksidan. När våra uppgifter är klara skickas de också iväg för att ”sättas”. Under tiden den processen sker på västkusten kommer vi att åka på hemlig utflykt åt ett annat vädersträck. 😉 Hemma passas bostaden av resten av familjen.

Det är många beslut och hårt arbetande innan en bokidé förvandlats till en färdig bok.
Undra hur många veckor/månader som återstår innan två blir tre. Det känns tryggt att vi gjort aktiviteten två gånger förut. Ändå vet jag att vad som helst kan hända. Ex är min danska inte fullgod.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

En fyraåring ska firas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det känns som det var igår som jag för skoj skull la till ordet ÄNTLIGEN.  ❤

Den 30 maj fyller min debutroman fyra år. Detta firas med ett erbjudande som gäller hela vecka 22.

MINA FOTSTEG I DITT HJÄRTA kostar 75 kronor (+ porto 49 kr) denna vecka.
Läs anvisningarna om signering, kontonummer, adressuppgifter m.m.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår gjorde vi tionde resan i kategorin ”Sex mil hemifrån”. Det underbara vädret bidrog till en mycket gemytlig tripp. Skönt att koppla av. Annars håller vi på att förbereda allt omkring studenten för att det ska bli så bra som möjligt. En natt ska vi bege oss till ett slott för att hämta en dotter som varit på bal. Nu håller vi tummarna för att det ska bli ett härligt sommarväder framöver. Jag önskar dig läsare som kommit hit i texten en fin vecka. ❤

Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

sista-boken

Elfte boken i Wallandersviten:
Handen, 2004/2013, 122/312 sidor. Leopard förlag.

Tidsintervall:
Den relativt korta berättelsen startar lördagen den 26 oktober 2002 och slutar några dagar innan jul samma år.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har varit polis i över 30 år. Han är nu den som arbetat längst som kriminalpolis i Ystad. En gång hade han varit yngst.

polisen

Familj:
Linda: Bor hos sin far men är lovad ett hyreskontrakt på en lägenhet.
sidan-arton
maklare

Wallander gick in genom dörren. Han bläddrade i kataloger och såg på fotografier av olika hus. Oftast var priset för högt. En fattig polis kanske ska bo i lägenhet, tänkte han ironiskt.

Kollegor:
Linda Wallander: Har jobbat ett år på Ystadspolisen.
Martinson: Hans tjocka bruna hår var borta och han hade blivit flintskallig. Han kör bil ryckigt.
Sven Nyberg: Humörstark och duktig kriminaltekniker.
Lisa Holgersson: Polischef. Kanske den bästa chef Kurt haft.
Stefan Lindman: Kom till Ystadspolisen ungefär samtidigt som Linda. Han och Linda har något slags förhållande.
polishuset

Personer utanför polishuset:
Stina Hurlén: Ung rättsläkare från Lund.
Karl Eriksson: Kusin till Martinsons fru. Vill sälja sitt gamla tomma hus.
Hanna Trulsson: En gammal kvinna och granne till Karl.
Evert Trulsson: Ägare till en gård.
Kristina Fredberg: 65 år. Malmö. Sladdbarn till Ludvig och Alma Hansson.
Simon Larsson: Arbetade som polis i Ystad när Kurt kom dit. Numera bor han på ett äldreboende strax utanför Tomelilla.
Richard och Irina Pettersson: Han slipade saxar och knivar. Paret var vänliga och pålitliga. Då kallades de tattare. Idag kallas dom resande.
Katja Blomberg. 40-årsåldern: Malmö. Barnbarn till Richard och Irina. Två gånger dömd för misshandel. Har suttit på Hinseberg. Begått bankrån med sin dåvarande man. Ludvig Hansson: En gång i tiden ägare till ett hus i Löderuptrakten.
Kaarin, Elmo och Ivar Pihlak: Estnisk familj som kom till Sverige från Danmark i februari 1944. Begärde utflyttning till Danmark i november samma år.

Bokens dos av kärlek & erotik åt Kurt:
Wallander kunde inte undvika att kasta en blick på Kristina Fredbergs dotters ben. Sedan uppfattade han att Linda såg på honom med rynkande ögonbryn. Varför bad jag henne att följa med? tänkte han.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Behåller som vanligt många tankar för sig själv. På gott och ont.

Kurts hälsa:
Han går omkring med en växande känsla av olust som han inte berättar för någon enda människa.

Det fanns ingen hiss. Wallander flåsade tungt när de kommit upp. Linda såg strängt på honom.
”Du kommer att få en hjärtattack om du inte börjar motionera.”
strandpromenad
Dagen efter var en klar decemberdag med gnistrande sol. Wallander steg upp tidigt och tog en lång promenad längs havet innan han vid åttatiden bestämde sig för att bli polis igen och återvände till polishuset.

Nyckelspår & Villospår:
En hand, en tandlagning, en häst & vagn, ett blindspår och en låda på vinden.
dagbockerna
I Lådan fanns fyra almanackor. 1941, 1942, 1943, 1944. Wallander satte på glasögonen och började bläddra i almanackorna.

Kopplingar till tidigare böcker:
Många år hade gått sedan han och far gjort sin gemensamma resa till Rom.

Grodor i boken:
Martinson eller Martinsson? Här fick kollegan bara ett s.

Wallander har skjutit ihjäl mer än en person i tjänst. Bra för sömnen och psyket att minska ner det till en ”enda” gång.

Nyberg körde knappast sträckan från sin bostad till gården på nitton minuter, mitt i natten. Inte ens mitt på dagen.

Kuriosa:
Kurt och Linda har ett avtal på söndagarna så länge hon bor hemma hos sin far. Denna röda dag är en frizon då ingen har lov att kritisera den andra. Söndagarna är proklamerade som dagar reserverade för vänlighet.

Varje gång Wallander kom till en plats om natten där arbete pågick, fick han en känsla av att han klev in i en filminspelning.

Nybergs skitiga overaller var så välkända att de en gång varit ett ämne för ett inslag i den lokala nyårsrevyn.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Det fanns en skönhet som bara ålderdomen kunde ge en människa. Hela livet låg inristat i ansiktets rynkor.

Oordningen bland buskarna bar på en berättelse.

Det förflutna hade slagit igen sina dörrar.

Han tänkte det var en människa han aldrig skulle möta igen i sitt liv. Men knappast en människa han helt och hållet skulle glömma.

Han önskade att huset inte varit ett troll som plötsligt spruckit i solen.

Han tänkte på ingenting och han ville ingenting. Det var mer än nog att fortfarande vara levande.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Se mig som en fiende”, svarade Wallander muntert. ”Men gärna en fattig fiende.”

”Varför har handen börjat vandra upp ur jorden”, sa Wallander.
”Den kanske ville upp för att vinka till oss och tala om att det fanns något i jorden som inte borde vara där”, svarade Martinson.

Han borde egentligen anställa förhör med gravstenarna på kyrkogårdarna i trakten. Det var där alla tänkbara vittnen eller andra inblandade fans.
kyrka

Privat sorg:
Jag kommer aldrig att hitta ett hus, tänkte han. Inget hus, ingen hund, heller ingen ny kvinna. Allt blir vid det gamla.
huset

Ett kort ögonblick överfölls han av en impuls att bara ge sig iväg. Ta bilen och lämna Skåne för att aldrig komma tillbaka.
tolv

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Bosse Lidéns betyg:
3/5

Sista tre meningarna:
Julen det året var kall.
Från Östersjön drog isande vindar in över Skåne.
Vintern hade kommit tidigt.

mojlig

Baksidestext:
En höstdag 2002 får Kurt Wallander plötsligt möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Mariagatan i Ystad till ett hus ute på landet. Men drömmen förvandlas till en mardröm. I husets trädgård hittar Wallander först ett nergrävt lik, sedan ytterligare ett.
Den kriminaltekniska undersökningen visar att de legat ett halvt sekel i jorden. Men vilka var dessa personer? Och hur kommer det sig att ingen någonsin har anmält dem saknade?
Wallander och hans kolleger tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att hitta svaret på gåtan. Spåren leder mot en tragedi, där det är svårt att veta vem som egentligen är offer och vem som är förövare.

Handen innehåller också ett extramaterial för alla Wallanderfans: ett uppslagsverk till Wallanders värld med kulturella referenser, personer och platser som förekommit i romanserien.
Sanningen är snarare att ”extramaterialet”(Guld värt för ”nördarna”) innehåller en berättelse som heter Handen.

Personligt:
Det känns vemodigt att ta farväl av både Kurt Wallander och Henning Mankell för att låta dem vila i frid.
Personligen anser jag att ”Den orolige mannen” är det perfekta slutet för den fantastiska sviten i serien om den fiktiva polisen, som fick sitt efternamn via ett bläddrande i telefonkatalogen. ”Handen” är mest en present till kalenderbitarna och en slant till ex. förlaget.
Om jag lever om några år kommer jag att börja om med ”Mördare utan ansikte” (åttonde gången) och fortsätta läsa kronologiskt, precis som jag gjort tidigare. Alltid lika nöjd med sällskapet. Fascinerande nog, ger det mig nya fräscha tankespår vid varje reprisläsning, som viker av från de nya böcker som jag läser varje år. Ett utmärkt och kärt komplement. Väldigt ofta slår Mankell sina adepter på fingrarna och det förvånar mig att flera svenska kriminalförfattare säljer miljontals böcker. De kan vara både direkt mediokra och ”skapligt bra”. Ändå nuddar de oftast bara vid Mankells anklar. En del utländska författare når ända upp till axelhöjd.

Kurt Wallander dras mer och mer in i dimman och hans återstående liv blir hans privata tid, skriver Mankell så briljant. Själv ska jag ta några steg bort från bloggvärlden på obestämd tid och istället leka med ord och kanske bilder på annat sätt. Jag hoppas slippa tät skrivdimma. Mycket troligt kommer jag att göra små återtåg, när jag har något att visa eller berätta, eller om längtan blir för stor. Bloggvandringar vid vissa tidpunkter är tänkt att bli trevliga andningshål. Fysiska promenader vid havet är som alltid batteriladdande. Där både hämtar och lämnar jag tankar av alla dess slag.
7

1 139 blogginlägg finns där gratis för alla som är nyfikna och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns givetvis att beställa för den som är lässugen på två fysiska böcker. Det är utan tvekan de två projekten som jag lagt ner mest arbete och tid på. Bloggen är bara en kul bilaga där mina texter långt ifrån alltid varit ”tvättade”.

solveigs-forslagfacebook
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Under 2017 kommer de bloggbesökare som läser raderna här under detta blogginlägg, att kunna köpa böckerna för endast 101 kr/st (+ porto 49 kr). I en stor blå postpåse går det i två böcker till samma porto (om du köper två böcker får du dem till priset 250 kr så blir det jämnt och bra).  😀
Följ anvisningar på länken ”köp bok/köp böcker, men justera priset som du ska sätta in på kontot. Andra ”okända” människor som INTE läser detta blogginläggsslut betalar än så länge normalpris. För detta är min sista hyllning till Henning Mankell och en ”present” till dig som ännu inte köpt en bok eller som vill köpa fler och ge bort och ”orkat” ta dig ner ända hit ner i texten.

På återseende. Bosse Lidén  ❤

medelalders-par

Tidigare blogginlägg i denna hyllning: https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/03/forsta-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mordare-utan-ansikte/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/22/andra-boken-i-serien-om-kurt-wallander-hundarna-i-riga/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/03/28/tredje-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-vita-lejoninnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/04/25/fjarde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mannen-som-log/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/05/22/femte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-villospar/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/26/sjatte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-femte-kvinnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/07/25/sjunde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-steget-efter/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/08/31/attonde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-brandvagg/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/09/24/nionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-pyramiden/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/08/tionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-orolige-mannen/

 

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Kurt Wallander och eget skrivande i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Var rädd om dig kära läsare.

Jag fick blodad tand

Det är viktigt att vara rättvis. Om jag var snäll och gav en bok i försenad födelsedagspresent till Helena Bergström måste jag vara lika generös och skicka en roman till en manlig filmregissör.  ❤

dscn7803

Jag vet när Lukas Moodysson fyller år, men det blir säkert bra även några veckor före födelsedagen.
Ett kort i bakfickan har jag med insatsen. Efter åttiotalsfilmen ”Vi är bäst” (En av tjejerna i filmen kallas Bobo precis som jag) tycker vi på SolBo Förlag att det är dags för en sjuttiotalsfilm. Vem kunde vara mer lämpad än Lukas Moodysson att göra en film av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Uppriktiga läsare har sagt, efter de läst min bok, att de ser handlingen och läsupplevelsen som en film. Jag är inte förvånad, bara nöjd med att det lyser igenom. Under hela skrivprocessen tänkte jag i bilder. Inre bilder, yttre bilder. Detta underlättades eftersom jag valde att lägga det fiktiva på en ort som jag kunde utan och innan. Sedan har jag heller aldrig haft några problem med att fantisera och se för mig själv fiktiva platser och personer, vad de gör och inte gör när jag dagdrömmer. Ibland stannade jag upp under skrivandet och blundade. Andra gånger hade fingrarna svårt att hinna med i tempot när fraser och ord blixtsnabbt ville ut ur tanken och in på datorskärmen.

solveigs-forslag

Det är viktigt att få drömma. Ha planer när livet är novembergrått. När jag började skriva på ”Mina fotsteg i ditt hjärta” hade jag en seriös tanke om vem som jag ville skulle spela Lena Sanders på bioduken.
Det går inte längre.  😦
Hon har växt upp och klippt av det långa fina håret och jobbar numera bakom kameran och gör dokumentärfilmer. Maria är dotter till två av våra kompisar. Annars har hon rätt dialekt.
Innan var jag stensäker. Nu tvekar jag. Vet inte om det måste vara Halmstaddialekt eller ens om det är möjligt. Ni som inte känner till det ska veta att ni inte kan dra alla hallänningar över samma kant. Det är en stor skillnad mellan varje stad och personer som bor i inlandet. När vi bodde i Falkenberg skrattade de åt mig som var från Halmstad, fyra mil söder ut. Bad mig säga ord som tårta, två, Harplinge kyrka, sport, gurka och gå.
I Varberg pratar de vackrare tycker jag. Dialekten glider iväg mot göteborgska som jag alltid varit svag för.
I Laholm grävs det mer åt ”bondhållet” om jag ska vara elak. Gamla fördomar från när jag var ung sitter kvar med Björnklister.  🙂

Dagens fråga:
Tycker ni att skådespelarna ska ha rätt dialekt om romanfigurerna är födda och bott hela sitt liv på samma ställe som handlingen utspelar sig?
Jag måste erkänna som ”expert” på Wallanderböckerna att jag aldrig har accepterat vare sig Lasse Lassgård eller Christer Henriksson som Kurt Wallander. Hur duktiga skådisar de än är kan de aldrig göra den Kurt Wallander rättvisa som växte upp i Klagstorp utanför Malmö och jobbade som polis i Malmö innan han ville ha det lugnare i Ystad. Så fort som de öppnade munnen i första sekvensen föll filmens status och trovärdighet för mig.
”Problemet” är att jag har läst böckerna för många gånger. Lasse har rätt kropp, också en viktig detalj. Inte kan jag sedan ställa om min hjärna till en tunn kroppskopia? Då faller allt annat realistiskt som käglor i rännan.
Michael Segerström hade varit det perfekta valet – när det var aktuellt. Både med tanke på dialekt och kroppsform. Jag tror att Michael hade axlat den uppgiften med bravur. Undra om han själv tänkt tanken och om han var påtänkt någonstans uti kulisserna? Han hade inte haft långt till Ystad från sitt sommarställe i Beddingestrand.

Åsikt och krav från de som bara läst Wallanderböckerna sporadiskt går inte att jämföra med den grupp som jag tillhör, som läst alla volymerna i kronologiskt ordning (i mitt fall flera gånger). Filmtittarna (som inte läst böckerna) går helt naturligt efter andra kriterier och har sina egna krav och favoriter och är så nöjda med rikssvenskan.

Vem vet. Det finns kanske någon uti biosalongerna som tycker att filmerna på duken ska hackas sönder i 6-8 reklampauser. Inget kan snart få mig att förvånas längre och det tycker jag är på ONT.

Fotnot:
Symbolsvar på eventuella kommentarer. November är min intensivaste bloggmånad som varit både kul och snabb. Ser med spänning fram emot de sista fyra uppgifterna. De som vinner en lott kommer kanske att bli extra glada i nästa vecka. Julklappspengar? Semesterpengar? Eller bara en trist nitlott?  😦
Tacksamhetsgest till dig som läst ända hit i texten:
Ha en mysig tävlingsfri lördagskväll.  ❤

En trevlig upptäckt

I förra veckan när jag var på bloggpromenad var det extra kul när jag läste Primroses inlägg. Denna kvinna har flera kvalitéer som bloggare, som tilltalar mig. Bara att njuta av hennes konstnärskap är en lisa. Därför är det alltid roligt att se vad hon bjuder på. Denna gång råkade lilla jag komma i fokus. Roligt skrivet. En text som fick mig både att skratta gott och känna en tacksamhet för att jag nådde fram och berörde med min fiktiva text.

http://enrosafluga.blogspot.se/2016/11/sa-talande-akta-bosses-satt-att-skriva.html

Du som är min trogna bloggbesökare vet att jag både uppskattar ord och siffror. Helst statistik när det gäller det sistnämnda, för jag går inte igång på ekvationer.  🙂
Därför gjorde jag direkt hemliga tabeller med dessa kategorirubriker, när x antal ”Mina fotsteg i ditt hjärta” kom hem till mig. Här är två av tabellerna i korthet.

A: Köpt via blogg och dörr. Åtta kategorier i Word-tabellen: Nummer, Datum, Köpare, Kön, Bostadsort, Kontakt/Bakgrund, Respons och Money.

B: Var hamnar ”Mina fotsteg i ditt hjärta”? Tre kategorier i Word-tabellen: Landskap, Antal och Ortsnamn.

Den text som jag bjuder på:
Mitt intresse för att veta var de sålda böckerna hamnade bromsade i början åtgärderna för att sprida boken åt ”främlingar”. (Det var dessutom sommar/semester.) Helst ville jag sälja signerade böcker enbart via Bloggen. Det finns inget som slår ut den varianten. Då känner jag en närhet och gemenskap med en kommande läsare. Jag försöker sätta mig in i om just den personen kommer att bli nöjd.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Mitt ovanliga koncept har hela tiden varit en önskan att böckerna ska hamna ”rätt”. Detta fick jag överge när vi fortsatte lanseringen till ex. bokhandlare, Adlibris, Bokrondellen och BTJ. Därför ska min favoritlista över 23 st landskap tas med en nypa salt. Ändå skojar jag gärna om att ingen bok befinner sig på Öland eller i Härjedalen. Sanningen är att ingen från dessa två landskap har köpt via bloggen.
Att Halland står för 50.4 % är inte så överraskande. Den mesta handlingen är förlagd dit och mina rötter finns där. Kul att Skåne kommer på andra plats. Trea kommer inte överraskande Västergötland. Synd att inte Danmark och Island finns med på Norden-listan.  🙂

 

Extra spännande när jag gjorde samma sak med vår kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Där bytte jag några kategorier.
Jag var naturligtvis mycket intresserad av om det handlade om nya bloggköpare eller om de köpt min roman tidigare.
Pia Boman som var min första bokköpare i mitt liv när hon köpte ”Mina fotsteg i ditt hjärta” 30 maj 2013 fick nummer åtta när det gällde köp av ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Då gick jag efter ordningen på kontot. För Pia köpte redan första dagen som flera andra.  😀
Det tillkom en annan ny tabell. Där jag jämförde i procent hur många som var nya och gamla köpare. Mycket intressant läsning att dra egna hemliga slutsatser av.
Nu skriver jag bara kort om bloggköpare. För det finns andra vägar att köpa och låna där jag/vi inte är inblandade längre.
Som alltid gillar jag att förena nytta & nöje. Detta som jag berättade tar väldigt lite tid att skriva in och är inget besvärligt och omständligt. Gjort på ett kick för en intresserad. Därefter gör jag det som jag brinner mest för. Skriva och tänka inåt. Brodera text med osynlig nål och tråd. Det finns så många storys som vill komma ut …

Fotnot:
Eventuella kommentarer läses som alltid och besvaras i detta inlägg med en symbol. Det gäller att få november att räcka till.  🙂  och mitt innersta privatliv värnar jag alltid om.

 

 

 

Stamkund i White Guide

Sjätte nedslaget i årets nya kategori, Österlens bästa fik.

1
Nu ska jag se om de har någon Kurt Wallander bok. 🙂 Känner någon bloggläsare igen biblioteket? Här har vi varit flera gånger sedan vi flyttade till dessa sydliga trakter och jag har skrivit på bloggen förr om …

2
Olov Viktors är ett prisbelönat ställe som inte behöver någon närmare presentation. I år har de enligt White Guide fått utmärkelsen, att ha ”Årets Godaste Chokladboll” i sortimentet.
Jan Hedh har sagt någon gång att en del av deras framgångssaga bottnar i att de endast har stängt fem dagar om året.

3
Vad bra att jag har något att skylla på. Solveig fick ställa sig sist i den långa slingrande kön medan jag lekte bloggfotograf.

4

5
Jag började inomhus. Det vackra vädret hade fått de flesta gästerna att välja utomhusplatser. På verandan har vi aldrig suttit. Här brukar det ofta vara upptaget. Jag har aldrig sett Jill där. 🙂

6
Däremot denna gubbe. Är det sådant som kallas för blogglinslus?
7

Här finns många rum att fika i på sommaren. Både större och mindre.
8

Jag passade på att paxa ett litet bord i skuggan. Det är intressant att studera människor och lyssna på samtal. Många idéer dyker upp både till kåserier och längre texter. Tur att jag är totalt okänd i dessa trakter.

9
Här är den mysiga gården mellan de två husen.

10
Denna dörr leder till själva affären. Det är även där man köper fikat under lågsäsongen och …

11

… det är där jag trivs allra bäst och har nostalgiska minnen från när vi satt på vintern och tvättade texten till min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag minns med glädje den lycka som jag kände då när vi fick till ett textavsnitt. Den känslan vill jag gärna återkomma till inom en snar framtid.

12

Varje gång som vi kommer hit finns det alltid en ny lockande utställning i den gamla stallbyggnaden. Sådant förhöjer helhetskänslan vid fikastunderna.

13

För den sugne finns det många saker att köpa med sig hem. Både ätbart, drickbart och läsbart.
14

Jag har alltid varit svag för gamla hus historia och ägnar gärna stunder åt att försöka tänka mig tillbaka i tiden. Innan 1860 tillhörde ägorna Tosterups gods. Sedan under hundra år, fram till 1960-talet, var det ett Tegelbruk. Den siste tegelmästaren var en man vid namnet John Glemming. John kunde aldrig ana vad som skulle hända i dessa lokaler många år senare. Han hade säkert ingen White Guide mellan tegelstenarna.

Betyg: 5/5  😀

Tre år går fort

Söndagsbild

Det finns en del laddade ord som börjar på bokstaven s. Två är de tunga orden skuld och sorg.

Solveigs förslag

Jag har läst min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” x antal gånger. Först alla gånger innan den kom i tryck. Sedan ängsligt för att upptäcka missade korrekturfel. När det gäller det sistnämnda skulle jag kunna känna mig megastolt. Inte många författare och stora bokförlag mäktar med att minimera ”missarna”. Endast Ezter har berättat offentligt om ett stavfel. (Via skulle varit vita). Själv vet jag ett fel till som är svårt att hitta för de som inte är sportnördar. Jag valde att ha kvar det trots att jag kände till det innan tryck. Det blev som en sport för mig att behålla det. Orsaken var att texten i nästa stycke skulle kunna fallera vid en sen ändring om jag flaggade för en ändring.

Jag kan inte ta åt mig äran. Jag trodde att det inte fanns ett enda fel kvar efter alla mina lusläsningar. Då hade jag läst varje ord med snigelhastighet och granskat med luppen alla tecken och mellanrum. Tji fick jag. Först av Solveig och sedan av Kerstin med sin erfarenhet av redigering på jobbet. De två kvinnorna var mina två trygghetsplank.

Efter det har jag läst om boken några gånger på ”vanligt sätt” och varit nöjd. Ändå var jag för första gången skraj när jag efter en lång paus återläste den i april i år. Skulle jag känna på annat sätt? Bara tänka på allt jag kunde lagt till? För det var så att jag kunde gjort boken nästan dubbelt så tjock. Men jag mäktade inte med att betala för x antal ”tjocka” böcker och ett ännu högre porto till eventuella köpare. Inte heller ville jag gå ner till pocketstorlekstypsnittet.

Romanen höll. Mest är jag stolt över att de svåra ämnena skuld och sorg känns äkta. Jag kopplade dem till den erfarenhet som jag skaffat mig alltför tidigt i livet, till allt jag läst inom psykologi och medicin. Den som är bra på mycket annat och inte har den basen och referensramen, men älskar att ha åsikter skulle kunna hävda motsatsen.

Tillfället när jag gick från att ta fram de dammiga elva kapitlen av ett ungdomsmanus, efter att jag fått en smart idé i gungstolen som förstärktes under flera sömnlösa nätter, minns jag kristallklart. Under den långa process som tog vid, såg jag bara ett enda högt berg. Vuxensex. Hur skulle jag ta mig förbi det hindret? Det gick inte att skämta bort. Jag är nöjd med hur jag gjorde upp med mig själv för att lösa utmaningen. Ändå kan jag lova att jag skulle kunnat ”kopiera” Nora Roberts om jag haft det som en rolig skrivuppgift på ett författarläger. Men jag ville ha min nerv i varje blad. Något som jag stod för som författare.

Lena Sanders, Sebastian Rosander och de andra var mina kompisar under en lång tid. Ibland kändes det som de fanns på riktigt. Både när jag skrev i stugan i trädgården och lyssnade på sjuttiotalsmusik från gamla kassetter och när jag mitt i nätterna kunde komma på en ny infallsvinkel. De fiktiva ungdomarna kunde börja konversera med varandra så jag knappt hann med i tanken. Jag smög ut i köket och satte mig och skrev för glatta livet på lappar som jag snabbt rev av från inköpsblocket.
Det blev tomt och overkligt när vi skildes åt i maj 2013 och därför befriande när jag i smyg drog igång med nästa bokprojekt på hösten. Blogg i all ära. Men jag brinner för att försvinna in i fiktiva världar och glömma alla tillkortakommande min kropp signalerar till mig med jämna mellanrum. Jag fick ännu mer smak på ”egna böcker” efter uppföljaren, kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått.”

Samtidigt är jag helt beroende av hjälp med viktiga moment i processen. Den hjälpen har jag av förståeliga skäl inte kunnat yrka på under en lång tid. Jag är för gammal för att skriva saker enbart för skrivbordslådan eller Word dokumentmappar. Den uppmätta tiden känns för snäv. Allt kan ta slut när som helst. Om inte annat synen för mig.

Det har alltså funnits viktigare sysslor för mina nära och kära under en längre tid som kanske den uppmärksamma bloggläsaren noterat. Tur jag är bra på att lura mig själv och hitta lönngångar och surrogat som jag uppskattar till stor del. Innerst inne vet jag ändå vad jag helst vill.

Det råder stora förändringar av olika karaktär för vår familj inom en snar framtid. Jag hoppas ändå det finns plats för mig att en dag, få föda mitt tredje hårda barn. Kanske blir det bara en ringa upplaga för mina närmaste. (Danskt bokband även denna gång.) Marknadsföring orkar jag inte med. Det är den trista biten. Jag är för snäll, kroppen för svag fysiskt och jag brinner inte alls för det. Det är författandet som ger mig näringen och ”kicken”.
Helst skulle jag vilja sitta i ett litet hus med havsutsikt och skriva under några morgontimmar. Ta paus och gå längs med stranden i alla sorts väder. Äta och dricka något gott och nyttigt. Sova middag. Bli uppassad med massage och varma vattenaktiviteter för att väcka liv i trött gubbkropp med kroniska sjukdomar av olika dignitet. Åka iväg till varmt land från oktober till april för att skona leder och tristess. Givetvis med samma möjligheter med havsutsikt, sandstrand, god mat och dryck. Trevligt litet torg med utomhusfik på gångavstånd. Fina blommor att vila ögonen på då och då. Musik & sångframträdande under ljumma kvällar. Fler i-krav har jag inte.  😀
Ni som lärt känna mig inom bloggvärlden förstår att jag har distans till mig själv och ironiserar. Jag har det riktigt bra som jag har det här. Allt kunde varit sämre. Livet är bara ett lån som det gäller att förvalta så gott det går. Spela med de spelregler som erbjuds. ❤

Tre år går fort.

Här kommer ett flott erbjudande som gäller fram till fredagen den 3 juni.

”Mina fotsteg i ditt hjärta” fyller 3 år (trotsålder) och det firar jag här på detta sätt.

Är du intresserad av att beställa en bok av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” gör du som det står på länken. Men bokens pris för bloggbesökare är endast 100 kr fram till 5 juni 2016. (Alltså 100 + porto 49 = 149 kr)
OBS! ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” ingår inte i kampanjen. Den fyller inte år förrän i oktober.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Du får ha en trevlig avslutning på sista vårmånaden och en bra början på sommaren. Själv vill jag ha hem min älsklingspusselbit på heltid om tre veckor och helst i ett stycke. Först behöver hon landa i kropp och själ och avsluta sitt examensarbete i Kristianstad. Sedan vill jag att vi hittar på lite av varje i lagom dos. Jag har roat mig med att leta möjligheter på nätet och gjort upp pedagogiska uppställningar.  😀
Tyvärr måste vi inom kort tid bestämma oss för vilken bil vi vågar chansa på.

Till mina lekkompisar kan jag berätta att ni ska få en sommarläxa.  🙂
Minigolfuppdraget stängs 1 juni klockan 20.00. Det är den tiden/klockslaget som gäller. Jag kommer inte att vara hemma just då.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol av något slag.  ❤

 

Norges stora dag

Bobo minns

0020008

Det var en kväll i början av augusti. Jag och en kompis hade sett en biofilm. Vi gick och snackade om filmen när vi promenerade längs med Nissan mot bilen. Då blev vi avbrutna av två tjejer som pratade norska. De ville veta var ett speciellt motell låg. Av en slump råkade det ligga precis mot parkeringen där jag hade min lägenhet, tre-fyra kilometer från centrum.
Först trodde de inte mig när jag berättade sanningen och föreslog att de kunde följa efter oss med sin bil. Det lät antagligen för bra för att vara sant, eller så var de säkra på att det låg inne i city. Tur att det var en ljus sommarkväll.
Lotsningen gick bra och jag och Kim körde in på motellets parkering med den norskregistrerade bilen i släptåg.
Mitt sjätte sinne berättade för mig att jag skulle avvakta en stund. Under tiden som tjejerna gick in på Motellet stod jag och Kim och småpratade. När de kom ut en stund senare frågade jag om det gått bra.
”Fanns det något ledigt rum?”
Jag fick något svåruttalbart svar innan de började prata med varandra. Till slut kunde jag inte låta bli. Jag frågade djärvt om det var för dyrt. De berättade att de hade tänkt köra hela vägen hem till Oslo, men var för trötta och att tältet var genomblött.
”Ska ni sova i bilen?”
Jag tittade på den fullastade inredningen.
”Jag har ett bättre och billigare förslag. Ni kan sova i min stora hörnsoffa. Det ingår frukost och kvällsfika, helt gratis. Jag bor i husen där borta.”
Jag pekade mot husen på andra sidan motellets parkering, som jag upplevde som ganska ofarliga. I alla fall på håll och med mina bruna ögon.
Stackars väluppfostrade tjejer som säkert fått sina visdomsord innan resan från sina mammor och väninnor.
”Hva dere enn gjör jenter så stol aldri på en svensk gutt!”
Jag fick lägga på all charm som jag kunde gräva fram. Avgörande tror jag var, att jag skickade iväg min kompis som gärna stannat kvar och hade börjat vädra damäventyr. Jag berättade att jag sommarjobbade som brevbärare och skulle upp klockan halv fem. Trude pluggade till socionom och Signe var lokalvårdare.

Vi hade mysigt där vi satt i mörkret på balkongen och åt scones och drack kvällste. De var mycket trevliga båda två. Jag älskar att lyssna på norska och har alltid varit svag för språket. Ungefär som med franska. Synd bara att det är så mycket lättare att förstå bokmål än nynorsk. Jag förstod det mesta som Signe sa, men hon fick ofta vara tolk mellan mig och Trude. Ibland tog vi till det neutrala engelska språket.

Vilken fördel, att jag på sommaren kunde klara mig med ett par timmars sömn. När jag kom tillbaks efter rundan nästa morgon, där jag sprungit i trapporna, sov de fortfarande. Jag överraskade med en hotellfrukost och var glad för att jag storhandlat någon dag tidigare. Tur var också att jag inte börjat ”riva” lägenheten. Redan veckan efteråt flyttade jag nämligen från min barndomsstad. För att börja ett nytt liv som student, i en annan stad. En stad utan hav.
Jag tror varken jag eller Trude & Signe glömmer vårt ovanliga möte. Efter det blev vi brevvänner. Det var spännande när jag fick brev i Borås och Umeå från Norge. Vi pratade om att träffas igen.
Trude
Världen har varit liten förr. Jag har fått oväntade hälsningar på mina blogginlägg via mail och brev från olika håll under dessa snart fyra år. Ofta har det varit personer som läst min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Människor som jag inte träffat på flera år. Så man vet aldrig.
Hoppas jenterna haft ett bra liv och firar 17 maj rejält. Hoppas även att de har överseende med att jag lämnar ut deras personliga rader från en av mina gästböcker.

0030007

Fotnot:
Tack till min bloggvän Tove Olberg för hjälpen med den norska repliken. ❤

Dags för NITTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00, onsdagen den 18 maj)

Moment ett:
Ett YouTube klipp på en låt med en norsk artist. 2 p.
(Artisten får sjunga på vilket språk som helst)

Moment två:
Ett foto som du tagit på en Norsk författares bok under dessa dagar som leken pågår. Boken får tas från egen bokhylla, på bibblan, i bokhandel, hos kompisen. Men absolut inte via sociala medier. Har du läst och gillat boken är det trevligast. För då blir det som ett boktips till oss andra. 2 p.

Moment tre:
Fem foton som du förknippar med vårt härliga grannland Norge som på tisdag firar sin nationaldag. Dina bilder behöver inte handla om nationaldagen. Du har helt fria ”rödblå” händer för att låta din fantasi få utrymme. Min tanke är INTE att driva med landet utan hylla det. (Spar dina Norgehistorier)  😀
Du får gräva i ditt bildarkiv/fotoalbum och ex. låta oss få ta del av gamla semesterminnen. Kanske finns det mer norsk historia i din hemtrakt än du har en aning om. Perfekt tillfälle för att vara detektiv och lära känna nya och nygamla medmänniskor. 5 x 2 poäng. OBS! Nätbilder ger inga poäng.

Sammanfattning:
A. Lägg in foton och YouTube klipp i din blogg.
B. Lämna en kommentar till mig att du är klar på din blogg i detta inlägg.
C. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell i nästa lekmoment, när denna lekuppgift är avslutad.
Maxpoäng 14 poäng.

Stänkare:
Nästa gång kommer jag att berätta om när jag inte blev trodd.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 18 uppgifter)
1. Ditte Akker, 181 p.
2. Eva Rohlén, 177 p.
3. Wiolettan, 172 p.
4. Znogge, 166 p.
5. Gunilla Wahlberg, 159 p.
6. Villa Herberts, 146 p.
7. Anki, 144 p.
8. Ethel Hedström, 135 p.
9. Comsi Comsa, 121 p.
10. Primrose, 110 p.

11. Mia, 105 p.
12. Maria Bromander, 97 p.
13. Lma, 94 p.
14. Sanna, 82 p.
15. GunBritt, 81 p.
16. Kersti, 77 p.
17. Kicki Olsson, 62 p.
18. Gunnel Moberg, 49 p.
19. Sussie, 48 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. Gun Toresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Susan Johansson, 11 p.
25. Ezter, Mickan, 10 p.
27. Anne, 5 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.  😀

Färg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen. 
https://egopyret.blogspot.se/2016/05/bosse-lidens-nittonde-uppgift.html?showComment=1463063678009#c6221133480506987776
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/05/12/11312654-landet-i-vaster/
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/norge-bosses-deltavling-19.html#comment-form
http://akker.blogg.se/2016/may/norge-i-mitt-hjarta.html#comment
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://znogge.wordpress.com/2016/05/14/jag-maste-erkanna-att-jag-skams/#comment-194119
https://ystadtillabisko.wordpress.com/2016/05/12/norge/
https://tittelina.blogspot.se/2016/05/bosses-bloggtavling-om-norge.html?showComment=1463414493713#c1693376798938961793
http://dammsamlare.blogg.se/2016/may/bosses-lek-4.html
http://eva49.bloggo.nu/Grattis-Norge/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/17-maj/#comments
https://ankistankar.blogspot.se/2016/05/oss-grannar-emellan.html?showComment=1463503383932#c2786255866443386974
https://lma7.wordpress.com/2016/05/17/syttende-mai/comment-page-1/#comment-12967
http://minsoltrappa.se/2016/05/18/ett-norskt-svenskt-belgiskt-aventyr/#comment-235
https://villaherbert.wordpress.com/2016/05/18/norge-lek-nr-19/comment-page-1/#comment-950

Text på olika material

Hemma hos oss bråkar vi inte om småsaker.
Hemma hos oss bråkar vi aldrig om

Och det är alltid viktigt att man håller vad man lovar.

Det är alltid viktigt

Både muntligt och skriftligt. (En av 3 333 st koppar på Lidéns Samlingsmuseum)

Att man håller vad man lovar

Tänk att ”Tre hjärtan” inte bara är ett gammal fik i min barndomsstad (som fick vara med på ett hörn i min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”) utan även kan locka fram olika tankar.

Hjärtan

i Halmstad

Tre

Här syftas det på två andra kroppsdelar. Det du har på huvudet och det du sätter i skorna. Tufft namn på två rörelser under samma tak.

DSC_36630030

Jag är förtjust i denna skylts tre översta bokstäver. Du ser säkert varför.

DSC_36860010

Gulligt.

DSC_02840079

DSC_02780073

Tänkvärt.

DSC_02810076

DSC_02820077

Sant. En del saker lär man sig aldrig. Eller glömmer bort för stunden.

DSC_36300062

Jag önskar alla bloggbesökare en fin söndag. <3. Vår bil mår inte bra så vi vågar inte åka någon längre sträcka. Tyvärr fick vi ingen tid hos bildoktorn på länge. Det är bara att gilla läget. Vi har det inte så dumt på hemmaplan och igår var jag vid mitt älskade hav. Vattnet hade olika färger. Grönt tyckte jag var snyggast.

Två