En fyraåring ska firas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det känns som det var igår som jag för skoj skull la till ordet ÄNTLIGEN.  ❤

Den 30 maj fyller min debutroman fyra år. Detta firas med ett erbjudande som gäller hela vecka 22.

MINA FOTSTEG I DITT HJÄRTA kostar 75 kronor (+ porto 49 kr) denna vecka.
Läs anvisningarna om signering, kontonummer, adressuppgifter m.m.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår gjorde vi tionde resan i kategorin ”Sex mil hemifrån”. Det underbara vädret bidrog till en mycket gemytlig tripp. Skönt att koppla av. Annars håller vi på att förbereda allt omkring studenten för att det ska bli så bra som möjligt. En natt ska vi bege oss till ett slott för att hämta en dotter som varit på bal. Nu håller vi tummarna för att det ska bli ett härligt sommarväder framöver. Jag önskar dig läsare som kommit hit i texten en fin vecka. ❤

Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

sista-boken

Elfte boken i Wallandersviten:
Handen, 2004/2013, 122/312 sidor. Leopard förlag.

Tidsintervall:
Den relativt korta berättelsen startar lördagen den 26 oktober 2002 och slutar några dagar innan jul samma år.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har varit polis i över 30 år. Han är nu den som arbetat längst som kriminalpolis i Ystad. En gång hade han varit yngst.

polisen

Familj:
Linda: Bor hos sin far men är lovad ett hyreskontrakt på en lägenhet.
sidan-arton
maklare

Wallander gick in genom dörren. Han bläddrade i kataloger och såg på fotografier av olika hus. Oftast var priset för högt. En fattig polis kanske ska bo i lägenhet, tänkte han ironiskt.

Kollegor:
Linda Wallander: Har jobbat ett år på Ystadspolisen.
Martinson: Hans tjocka bruna hår var borta och han hade blivit flintskallig. Han kör bil ryckigt.
Sven Nyberg: Humörstark och duktig kriminaltekniker.
Lisa Holgersson: Polischef. Kanske den bästa chef Kurt haft.
Stefan Lindman: Kom till Ystadspolisen ungefär samtidigt som Linda. Han och Linda har något slags förhållande.
polishuset

Personer utanför polishuset:
Stina Hurlén: Ung rättsläkare från Lund.
Karl Eriksson: Kusin till Martinsons fru. Vill sälja sitt gamla tomma hus.
Hanna Trulsson: En gammal kvinna och granne till Karl.
Evert Trulsson: Ägare till en gård.
Kristina Fredberg: 65 år. Malmö. Sladdbarn till Ludvig och Alma Hansson.
Simon Larsson: Arbetade som polis i Ystad när Kurt kom dit. Numera bor han på ett äldreboende strax utanför Tomelilla.
Richard och Irina Pettersson: Han slipade saxar och knivar. Paret var vänliga och pålitliga. Då kallades de tattare. Idag kallas dom resande.
Katja Blomberg. 40-årsåldern: Malmö. Barnbarn till Richard och Irina. Två gånger dömd för misshandel. Har suttit på Hinseberg. Begått bankrån med sin dåvarande man. Ludvig Hansson: En gång i tiden ägare till ett hus i Löderuptrakten.
Kaarin, Elmo och Ivar Pihlak: Estnisk familj som kom till Sverige från Danmark i februari 1944. Begärde utflyttning till Danmark i november samma år.

Bokens dos av kärlek & erotik åt Kurt:
Wallander kunde inte undvika att kasta en blick på Kristina Fredbergs dotters ben. Sedan uppfattade han att Linda såg på honom med rynkande ögonbryn. Varför bad jag henne att följa med? tänkte han.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Behåller som vanligt många tankar för sig själv. På gott och ont.

Kurts hälsa:
Han går omkring med en växande känsla av olust som han inte berättar för någon enda människa.

Det fanns ingen hiss. Wallander flåsade tungt när de kommit upp. Linda såg strängt på honom.
”Du kommer att få en hjärtattack om du inte börjar motionera.”
strandpromenad
Dagen efter var en klar decemberdag med gnistrande sol. Wallander steg upp tidigt och tog en lång promenad längs havet innan han vid åttatiden bestämde sig för att bli polis igen och återvände till polishuset.

Nyckelspår & Villospår:
En hand, en tandlagning, en häst & vagn, ett blindspår och en låda på vinden.
dagbockerna
I Lådan fanns fyra almanackor. 1941, 1942, 1943, 1944. Wallander satte på glasögonen och började bläddra i almanackorna.

Kopplingar till tidigare böcker:
Många år hade gått sedan han och far gjort sin gemensamma resa till Rom.

Grodor i boken:
Martinson eller Martinsson? Här fick kollegan bara ett s.

Wallander har skjutit ihjäl mer än en person i tjänst. Bra för sömnen och psyket att minska ner det till en ”enda” gång.

Nyberg körde knappast sträckan från sin bostad till gården på nitton minuter, mitt i natten. Inte ens mitt på dagen.

Kuriosa:
Kurt och Linda har ett avtal på söndagarna så länge hon bor hemma hos sin far. Denna röda dag är en frizon då ingen har lov att kritisera den andra. Söndagarna är proklamerade som dagar reserverade för vänlighet.

Varje gång Wallander kom till en plats om natten där arbete pågick, fick han en känsla av att han klev in i en filminspelning.

Nybergs skitiga overaller var så välkända att de en gång varit ett ämne för ett inslag i den lokala nyårsrevyn.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Det fanns en skönhet som bara ålderdomen kunde ge en människa. Hela livet låg inristat i ansiktets rynkor.

Oordningen bland buskarna bar på en berättelse.

Det förflutna hade slagit igen sina dörrar.

Han tänkte det var en människa han aldrig skulle möta igen i sitt liv. Men knappast en människa han helt och hållet skulle glömma.

Han önskade att huset inte varit ett troll som plötsligt spruckit i solen.

Han tänkte på ingenting och han ville ingenting. Det var mer än nog att fortfarande vara levande.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Se mig som en fiende”, svarade Wallander muntert. ”Men gärna en fattig fiende.”

”Varför har handen börjat vandra upp ur jorden”, sa Wallander.
”Den kanske ville upp för att vinka till oss och tala om att det fanns något i jorden som inte borde vara där”, svarade Martinson.

Han borde egentligen anställa förhör med gravstenarna på kyrkogårdarna i trakten. Det var där alla tänkbara vittnen eller andra inblandade fans.
kyrka

Privat sorg:
Jag kommer aldrig att hitta ett hus, tänkte han. Inget hus, ingen hund, heller ingen ny kvinna. Allt blir vid det gamla.
huset

Ett kort ögonblick överfölls han av en impuls att bara ge sig iväg. Ta bilen och lämna Skåne för att aldrig komma tillbaka.
tolv

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Bosse Lidéns betyg:
3/5

Sista tre meningarna:
Julen det året var kall.
Från Östersjön drog isande vindar in över Skåne.
Vintern hade kommit tidigt.

mojlig

Baksidestext:
En höstdag 2002 får Kurt Wallander plötsligt möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Mariagatan i Ystad till ett hus ute på landet. Men drömmen förvandlas till en mardröm. I husets trädgård hittar Wallander först ett nergrävt lik, sedan ytterligare ett.
Den kriminaltekniska undersökningen visar att de legat ett halvt sekel i jorden. Men vilka var dessa personer? Och hur kommer det sig att ingen någonsin har anmält dem saknade?
Wallander och hans kolleger tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att hitta svaret på gåtan. Spåren leder mot en tragedi, där det är svårt att veta vem som egentligen är offer och vem som är förövare.

Handen innehåller också ett extramaterial för alla Wallanderfans: ett uppslagsverk till Wallanders värld med kulturella referenser, personer och platser som förekommit i romanserien.
Sanningen är snarare att ”extramaterialet”(Guld värt för ”nördarna”) innehåller en berättelse som heter Handen.

Personligt:
Det känns vemodigt att ta farväl av både Kurt Wallander och Henning Mankell för att låta dem vila i frid.
Personligen anser jag att ”Den orolige mannen” är det perfekta slutet för den fantastiska sviten i serien om den fiktiva polisen, som fick sitt efternamn via ett bläddrande i telefonkatalogen. ”Handen” är mest en present till kalenderbitarna och en slant till ex. förlaget.
Om jag lever om några år kommer jag att börja om med ”Mördare utan ansikte” (åttonde gången) och fortsätta läsa kronologiskt, precis som jag gjort tidigare. Alltid lika nöjd med sällskapet. Fascinerande nog, ger det mig nya fräscha tankespår vid varje reprisläsning, som viker av från de nya böcker som jag läser varje år. Ett utmärkt och kärt komplement. Väldigt ofta slår Mankell sina adepter på fingrarna och det förvånar mig att flera svenska kriminalförfattare säljer miljontals böcker. De kan vara både direkt mediokra och ”skapligt bra”. Ändå nuddar de oftast bara vid Mankells anklar. En del utländska författare når ända upp till axelhöjd.

Kurt Wallander dras mer och mer in i dimman och hans återstående liv blir hans privata tid, skriver Mankell så briljant. Själv ska jag ta några steg bort från bloggvärlden på obestämd tid och istället leka med ord och kanske bilder på annat sätt. Jag hoppas slippa tät skrivdimma. Mycket troligt kommer jag att göra små återtåg, när jag har något att visa eller berätta, eller om längtan blir för stor. Bloggvandringar vid vissa tidpunkter är tänkt att bli trevliga andningshål. Fysiska promenader vid havet är som alltid batteriladdande. Där både hämtar och lämnar jag tankar av alla dess slag.
7

1 139 blogginlägg finns där gratis för alla som är nyfikna och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns givetvis att beställa för den som är lässugen på två fysiska böcker. Det är utan tvekan de två projekten som jag lagt ner mest arbete och tid på. Bloggen är bara en kul bilaga där mina texter långt ifrån alltid varit ”tvättade”.

solveigs-forslagfacebook
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Under 2017 kommer de bloggbesökare som läser raderna här under detta blogginlägg, att kunna köpa böckerna för endast 101 kr/st (+ porto 49 kr). I en stor blå postpåse går det i två böcker till samma porto (om du köper två böcker får du dem till priset 250 kr så blir det jämnt och bra).  😀
Följ anvisningar på länken ”köp bok/köp böcker, men justera priset som du ska sätta in på kontot. Andra ”okända” människor som INTE läser detta blogginläggsslut betalar än så länge normalpris. För detta är min sista hyllning till Henning Mankell och en ”present” till dig som ännu inte köpt en bok eller som vill köpa fler och ge bort och ”orkat” ta dig ner ända hit ner i texten.

På återseende. Bosse Lidén  ❤

medelalders-par

Tidigare blogginlägg i denna hyllning: https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/03/forsta-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mordare-utan-ansikte/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/22/andra-boken-i-serien-om-kurt-wallander-hundarna-i-riga/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/03/28/tredje-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-vita-lejoninnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/04/25/fjarde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mannen-som-log/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/05/22/femte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-villospar/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/26/sjatte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-femte-kvinnan/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/07/25/sjunde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-steget-efter/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/08/31/attonde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-brandvagg/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/09/24/nionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-pyramiden/

https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/08/tionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-orolige-mannen/

 

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Kurt Wallander och eget skrivande i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Var rädd om dig kära läsare.

Jag fick blodad tand

Det är viktigt att vara rättvis. Om jag var snäll och gav en bok i försenad födelsedagspresent till Helena Bergström måste jag vara lika generös och skicka en roman till en manlig filmregissör.  ❤

dscn7803

Jag vet när Lukas Moodysson fyller år, men det blir säkert bra även några veckor före födelsedagen.
Ett kort i bakfickan har jag med insatsen. Efter åttiotalsfilmen ”Vi är bäst” (En av tjejerna i filmen kallas Bobo precis som jag) tycker vi på SolBo Förlag att det är dags för en sjuttiotalsfilm. Vem kunde vara mer lämpad än Lukas Moodysson att göra en film av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Uppriktiga läsare har sagt, efter de läst min bok, att de ser handlingen och läsupplevelsen som en film. Jag är inte förvånad, bara nöjd med att det lyser igenom. Under hela skrivprocessen tänkte jag i bilder. Inre bilder, yttre bilder. Detta underlättades eftersom jag valde att lägga det fiktiva på en ort som jag kunde utan och innan. Sedan har jag heller aldrig haft några problem med att fantisera och se för mig själv fiktiva platser och personer, vad de gör och inte gör när jag dagdrömmer. Ibland stannade jag upp under skrivandet och blundade. Andra gånger hade fingrarna svårt att hinna med i tempot när fraser och ord blixtsnabbt ville ut ur tanken och in på datorskärmen.

solveigs-forslag

Det är viktigt att få drömma. Ha planer när livet är novembergrått. När jag började skriva på ”Mina fotsteg i ditt hjärta” hade jag en seriös tanke om vem som jag ville skulle spela Lena Sanders på bioduken.
Det går inte längre.  😦
Hon har växt upp och klippt av det långa fina håret och jobbar numera bakom kameran och gör dokumentärfilmer. Maria är dotter till två av våra kompisar. Annars har hon rätt dialekt.
Innan var jag stensäker. Nu tvekar jag. Vet inte om det måste vara Halmstaddialekt eller ens om det är möjligt. Ni som inte känner till det ska veta att ni inte kan dra alla hallänningar över samma kant. Det är en stor skillnad mellan varje stad och personer som bor i inlandet. När vi bodde i Falkenberg skrattade de åt mig som var från Halmstad, fyra mil söder ut. Bad mig säga ord som tårta, två, Harplinge kyrka, sport, gurka och gå.
I Varberg pratar de vackrare tycker jag. Dialekten glider iväg mot göteborgska som jag alltid varit svag för.
I Laholm grävs det mer åt ”bondhållet” om jag ska vara elak. Gamla fördomar från när jag var ung sitter kvar med Björnklister.  🙂

Dagens fråga:
Tycker ni att skådespelarna ska ha rätt dialekt om romanfigurerna är födda och bott hela sitt liv på samma ställe som handlingen utspelar sig?
Jag måste erkänna som ”expert” på Wallanderböckerna att jag aldrig har accepterat vare sig Lasse Lassgård eller Christer Henriksson som Kurt Wallander. Hur duktiga skådisar de än är kan de aldrig göra den Kurt Wallander rättvisa som växte upp i Klagstorp utanför Malmö och jobbade som polis i Malmö innan han ville ha det lugnare i Ystad. Så fort som de öppnade munnen i första sekvensen föll filmens status och trovärdighet för mig.
”Problemet” är att jag har läst böckerna för många gånger. Lasse har rätt kropp, också en viktig detalj. Inte kan jag sedan ställa om min hjärna till en tunn kroppskopia? Då faller allt annat realistiskt som käglor i rännan.
Michael Segerström hade varit det perfekta valet – när det var aktuellt. Både med tanke på dialekt och kroppsform. Jag tror att Michael hade axlat den uppgiften med bravur. Undra om han själv tänkt tanken och om han var påtänkt någonstans uti kulisserna? Han hade inte haft långt till Ystad från sitt sommarställe i Beddingestrand.

Åsikt och krav från de som bara läst Wallanderböckerna sporadiskt går inte att jämföra med den grupp som jag tillhör, som läst alla volymerna i kronologiskt ordning (i mitt fall flera gånger). Filmtittarna (som inte läst böckerna) går helt naturligt efter andra kriterier och har sina egna krav och favoriter och är så nöjda med rikssvenskan.

Vem vet. Det finns kanske någon uti biosalongerna som tycker att filmerna på duken ska hackas sönder i 6-8 reklampauser. Inget kan snart få mig att förvånas längre och det tycker jag är på ONT.

Fotnot:
Symbolsvar på eventuella kommentarer. November är min intensivaste bloggmånad som varit både kul och snabb. Ser med spänning fram emot de sista fyra uppgifterna. De som vinner en lott kommer kanske att bli extra glada i nästa vecka. Julklappspengar? Semesterpengar? Eller bara en trist nitlott?  😦
Tacksamhetsgest till dig som läst ända hit i texten:
Ha en mysig tävlingsfri lördagskväll.  ❤

En trevlig upptäckt

I förra veckan när jag var på bloggpromenad var det extra kul när jag läste Primroses inlägg. Denna kvinna har flera kvalitéer som bloggare, som tilltalar mig. Bara att njuta av hennes konstnärskap är en lisa. Därför är det alltid roligt att se vad hon bjuder på. Denna gång råkade lilla jag komma i fokus. Roligt skrivet. En text som fick mig både att skratta gott och känna en tacksamhet för att jag nådde fram och berörde med min fiktiva text.

http://enrosafluga.blogspot.se/2016/11/sa-talande-akta-bosses-satt-att-skriva.html

Du som är min trogna bloggbesökare vet att jag både uppskattar ord och siffror. Helst statistik när det gäller det sistnämnda, för jag går inte igång på ekvationer.  🙂
Därför gjorde jag direkt hemliga tabeller med dessa kategorirubriker, när x antal ”Mina fotsteg i ditt hjärta” kom hem till mig. Här är två av tabellerna i korthet.

A: Köpt via blogg och dörr. Åtta kategorier i Word-tabellen: Nummer, Datum, Köpare, Kön, Bostadsort, Kontakt/Bakgrund, Respons och Money.

B: Var hamnar ”Mina fotsteg i ditt hjärta”? Tre kategorier i Word-tabellen: Landskap, Antal och Ortsnamn.

Den text som jag bjuder på:
Mitt intresse för att veta var de sålda böckerna hamnade bromsade i början åtgärderna för att sprida boken åt ”främlingar”. (Det var dessutom sommar/semester.) Helst ville jag sälja signerade böcker enbart via Bloggen. Det finns inget som slår ut den varianten. Då känner jag en närhet och gemenskap med en kommande läsare. Jag försöker sätta mig in i om just den personen kommer att bli nöjd.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Mitt ovanliga koncept har hela tiden varit en önskan att böckerna ska hamna ”rätt”. Detta fick jag överge när vi fortsatte lanseringen till ex. bokhandlare, Adlibris, Bokrondellen och BTJ. Därför ska min favoritlista över 23 st landskap tas med en nypa salt. Ändå skojar jag gärna om att ingen bok befinner sig på Öland eller i Härjedalen. Sanningen är att ingen från dessa två landskap har köpt via bloggen.
Att Halland står för 50.4 % är inte så överraskande. Den mesta handlingen är förlagd dit och mina rötter finns där. Kul att Skåne kommer på andra plats. Trea kommer inte överraskande Västergötland. Synd att inte Danmark och Island finns med på Norden-listan.  🙂

 

Extra spännande när jag gjorde samma sak med vår kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Där bytte jag några kategorier.
Jag var naturligtvis mycket intresserad av om det handlade om nya bloggköpare eller om de köpt min roman tidigare.
Pia Boman som var min första bokköpare i mitt liv när hon köpte ”Mina fotsteg i ditt hjärta” 30 maj 2013 fick nummer åtta när det gällde köp av ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Då gick jag efter ordningen på kontot. För Pia köpte redan första dagen som flera andra.  😀
Det tillkom en annan ny tabell. Där jag jämförde i procent hur många som var nya och gamla köpare. Mycket intressant läsning att dra egna hemliga slutsatser av.
Nu skriver jag bara kort om bloggköpare. För det finns andra vägar att köpa och låna där jag/vi inte är inblandade längre.
Som alltid gillar jag att förena nytta & nöje. Detta som jag berättade tar väldigt lite tid att skriva in och är inget besvärligt och omständligt. Gjort på ett kick för en intresserad. Därefter gör jag det som jag brinner mest för. Skriva och tänka inåt. Brodera text med osynlig nål och tråd. Det finns så många storys som vill komma ut …

Fotnot:
Eventuella kommentarer läses som alltid och besvaras i detta inlägg med en symbol. Det gäller att få november att räcka till.  🙂  och mitt innersta privatliv värnar jag alltid om.

 

 

 

Stamkund i White Guide

Sjätte nedslaget i årets nya kategori, Österlens bästa fik.

1
Nu ska jag se om de har någon Kurt Wallander bok. 🙂 Känner någon bloggläsare igen biblioteket? Här har vi varit flera gånger sedan vi flyttade till dessa sydliga trakter och jag har skrivit på bloggen förr om …

2
Olov Viktors är ett prisbelönat ställe som inte behöver någon närmare presentation. I år har de enligt White Guide fått utmärkelsen, att ha ”Årets Godaste Chokladboll” i sortimentet.
Jan Hedh har sagt någon gång att en del av deras framgångssaga bottnar i att de endast har stängt fem dagar om året.

3
Vad bra att jag har något att skylla på. Solveig fick ställa sig sist i den långa slingrande kön medan jag lekte bloggfotograf.

4

5
Jag började inomhus. Det vackra vädret hade fått de flesta gästerna att välja utomhusplatser. På verandan har vi aldrig suttit. Här brukar det ofta vara upptaget. Jag har aldrig sett Jill där. 🙂

6
Däremot denna gubbe. Är det sådant som kallas för blogglinslus?
7

Här finns många rum att fika i på sommaren. Både större och mindre.
8

Jag passade på att paxa ett litet bord i skuggan. Det är intressant att studera människor och lyssna på samtal. Många idéer dyker upp både till kåserier och längre texter. Tur att jag är totalt okänd i dessa trakter.

9
Här är den mysiga gården mellan de två husen.

10
Denna dörr leder till själva affären. Det är även där man köper fikat under lågsäsongen och …

11

… det är där jag trivs allra bäst och har nostalgiska minnen från när vi satt på vintern och tvättade texten till min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag minns med glädje den lycka som jag kände då när vi fick till ett textavsnitt. Den känslan vill jag gärna återkomma till inom en snar framtid.

12

Varje gång som vi kommer hit finns det alltid en ny lockande utställning i den gamla stallbyggnaden. Sådant förhöjer helhetskänslan vid fikastunderna.

13

För den sugne finns det många saker att köpa med sig hem. Både ätbart, drickbart och läsbart.
14

Jag har alltid varit svag för gamla hus historia och ägnar gärna stunder åt att försöka tänka mig tillbaka i tiden. Innan 1860 tillhörde ägorna Tosterups gods. Sedan under hundra år, fram till 1960-talet, var det ett Tegelbruk. Den siste tegelmästaren var en man vid namnet John Glemming. John kunde aldrig ana vad som skulle hända i dessa lokaler många år senare. Han hade säkert ingen White Guide mellan tegelstenarna.

Betyg: 5/5  😀

Tre år går fort

Söndagsbild

Det finns en del laddade ord som börjar på bokstaven s. Två är de tunga orden skuld och sorg.

Solveigs förslag

Jag har läst min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” x antal gånger. Först alla gånger innan den kom i tryck. Sedan ängsligt för att upptäcka missade korrekturfel. När det gäller det sistnämnda skulle jag kunna känna mig megastolt. Inte många författare och stora bokförlag mäktar med att minimera ”missarna”. Endast Ezter har berättat offentligt om ett stavfel. (Via skulle varit vita). Själv vet jag ett fel till som är svårt att hitta för de som inte är sportnördar. Jag valde att ha kvar det trots att jag kände till det innan tryck. Det blev som en sport för mig att behålla det. Orsaken var att texten i nästa stycke skulle kunna fallera vid en sen ändring om jag flaggade för en ändring.

Jag kan inte ta åt mig äran. Jag trodde att det inte fanns ett enda fel kvar efter alla mina lusläsningar. Då hade jag läst varje ord med snigelhastighet och granskat med luppen alla tecken och mellanrum. Tji fick jag. Först av Solveig och sedan av Kerstin med sin erfarenhet av redigering på jobbet. De två kvinnorna var mina två trygghetsplank.

Efter det har jag läst om boken några gånger på ”vanligt sätt” och varit nöjd. Ändå var jag för första gången skraj när jag efter en lång paus återläste den i april i år. Skulle jag känna på annat sätt? Bara tänka på allt jag kunde lagt till? För det var så att jag kunde gjort boken nästan dubbelt så tjock. Men jag mäktade inte med att betala för x antal ”tjocka” böcker och ett ännu högre porto till eventuella köpare. Inte heller ville jag gå ner till pocketstorlekstypsnittet.

Romanen höll. Mest är jag stolt över att de svåra ämnena skuld och sorg känns äkta. Jag kopplade dem till den erfarenhet som jag skaffat mig alltför tidigt i livet, till allt jag läst inom psykologi och medicin. Den som är bra på mycket annat och inte har den basen och referensramen, men älskar att ha åsikter skulle kunna hävda motsatsen.

Tillfället när jag gick från att ta fram de dammiga elva kapitlen av ett ungdomsmanus, efter att jag fått en smart idé i gungstolen som förstärktes under flera sömnlösa nätter, minns jag kristallklart. Under den långa process som tog vid, såg jag bara ett enda högt berg. Vuxensex. Hur skulle jag ta mig förbi det hindret? Det gick inte att skämta bort. Jag är nöjd med hur jag gjorde upp med mig själv för att lösa utmaningen. Ändå kan jag lova att jag skulle kunnat ”kopiera” Nora Roberts om jag haft det som en rolig skrivuppgift på ett författarläger. Men jag ville ha min nerv i varje blad. Något som jag stod för som författare.

Lena Sanders, Sebastian Rosander och de andra var mina kompisar under en lång tid. Ibland kändes det som de fanns på riktigt. Både när jag skrev i stugan i trädgården och lyssnade på sjuttiotalsmusik från gamla kassetter och när jag mitt i nätterna kunde komma på en ny infallsvinkel. De fiktiva ungdomarna kunde börja konversera med varandra så jag knappt hann med i tanken. Jag smög ut i köket och satte mig och skrev för glatta livet på lappar som jag snabbt rev av från inköpsblocket.
Det blev tomt och overkligt när vi skildes åt i maj 2013 och därför befriande när jag i smyg drog igång med nästa bokprojekt på hösten. Blogg i all ära. Men jag brinner för att försvinna in i fiktiva världar och glömma alla tillkortakommande min kropp signalerar till mig med jämna mellanrum. Jag fick ännu mer smak på ”egna böcker” efter uppföljaren, kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått.”

Samtidigt är jag helt beroende av hjälp med viktiga moment i processen. Den hjälpen har jag av förståeliga skäl inte kunnat yrka på under en lång tid. Jag är för gammal för att skriva saker enbart för skrivbordslådan eller Word dokumentmappar. Den uppmätta tiden känns för snäv. Allt kan ta slut när som helst. Om inte annat synen för mig.

Det har alltså funnits viktigare sysslor för mina nära och kära under en längre tid som kanske den uppmärksamma bloggläsaren noterat. Tur jag är bra på att lura mig själv och hitta lönngångar och surrogat som jag uppskattar till stor del. Innerst inne vet jag ändå vad jag helst vill.

Det råder stora förändringar av olika karaktär för vår familj inom en snar framtid. Jag hoppas ändå det finns plats för mig att en dag, få föda mitt tredje hårda barn. Kanske blir det bara en ringa upplaga för mina närmaste. (Danskt bokband även denna gång.) Marknadsföring orkar jag inte med. Det är den trista biten. Jag är för snäll, kroppen för svag fysiskt och jag brinner inte alls för det. Det är författandet som ger mig näringen och ”kicken”.
Helst skulle jag vilja sitta i ett litet hus med havsutsikt och skriva under några morgontimmar. Ta paus och gå längs med stranden i alla sorts väder. Äta och dricka något gott och nyttigt. Sova middag. Bli uppassad med massage och varma vattenaktiviteter för att väcka liv i trött gubbkropp med kroniska sjukdomar av olika dignitet. Åka iväg till varmt land från oktober till april för att skona leder och tristess. Givetvis med samma möjligheter med havsutsikt, sandstrand, god mat och dryck. Trevligt litet torg med utomhusfik på gångavstånd. Fina blommor att vila ögonen på då och då. Musik & sångframträdande under ljumma kvällar. Fler i-krav har jag inte.  😀
Ni som lärt känna mig inom bloggvärlden förstår att jag har distans till mig själv och ironiserar. Jag har det riktigt bra som jag har det här. Allt kunde varit sämre. Livet är bara ett lån som det gäller att förvalta så gott det går. Spela med de spelregler som erbjuds. ❤

Tre år går fort.

Här kommer ett flott erbjudande som gäller fram till fredagen den 3 juni.

”Mina fotsteg i ditt hjärta” fyller 3 år (trotsålder) och det firar jag här på detta sätt.

Är du intresserad av att beställa en bok av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” gör du som det står på länken. Men bokens pris för bloggbesökare är endast 100 kr fram till 5 juni 2016. (Alltså 100 + porto 49 = 149 kr)
OBS! ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” ingår inte i kampanjen. Den fyller inte år förrän i oktober.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Du får ha en trevlig avslutning på sista vårmånaden och en bra början på sommaren. Själv vill jag ha hem min älsklingspusselbit på heltid om tre veckor och helst i ett stycke. Först behöver hon landa i kropp och själ och avsluta sitt examensarbete i Kristianstad. Sedan vill jag att vi hittar på lite av varje i lagom dos. Jag har roat mig med att leta möjligheter på nätet och gjort upp pedagogiska uppställningar.  😀
Tyvärr måste vi inom kort tid bestämma oss för vilken bil vi vågar chansa på.

Till mina lekkompisar kan jag berätta att ni ska få en sommarläxa.  🙂
Minigolfuppdraget stängs 1 juni klockan 20.00. Det är den tiden/klockslaget som gäller. Jag kommer inte att vara hemma just då.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol av något slag.  ❤

 

Norges stora dag

Bobo minns

0020008

Det var en kväll i början av augusti. Jag och en kompis hade sett en biofilm. Vi gick och snackade om filmen när vi promenerade längs med Nissan mot bilen. Då blev vi avbrutna av två tjejer som pratade norska. De ville veta var ett speciellt motell låg. Av en slump råkade det ligga precis mot parkeringen där jag hade min lägenhet, tre-fyra kilometer från centrum.
Först trodde de inte mig när jag berättade sanningen och föreslog att de kunde följa efter oss med sin bil. Det lät antagligen för bra för att vara sant, eller så var de säkra på att det låg inne i city. Tur att det var en ljus sommarkväll.
Lotsningen gick bra och jag och Kim körde in på motellets parkering med den norskregistrerade bilen i släptåg.
Mitt sjätte sinne berättade för mig att jag skulle avvakta en stund. Under tiden som tjejerna gick in på Motellet stod jag och Kim och småpratade. När de kom ut en stund senare frågade jag om det gått bra.
”Fanns det något ledigt rum?”
Jag fick något svåruttalbart svar innan de började prata med varandra. Till slut kunde jag inte låta bli. Jag frågade djärvt om det var för dyrt. De berättade att de hade tänkt köra hela vägen hem till Oslo, men var för trötta och att tältet var genomblött.
”Ska ni sova i bilen?”
Jag tittade på den fullastade inredningen.
”Jag har ett bättre och billigare förslag. Ni kan sova i min stora hörnsoffa. Det ingår frukost och kvällsfika, helt gratis. Jag bor i husen där borta.”
Jag pekade mot husen på andra sidan motellets parkering, som jag upplevde som ganska ofarliga. I alla fall på håll och med mina bruna ögon.
Stackars väluppfostrade tjejer som säkert fått sina visdomsord innan resan från sina mammor och väninnor.
”Hva dere enn gjör jenter så stol aldri på en svensk gutt!”
Jag fick lägga på all charm som jag kunde gräva fram. Avgörande tror jag var, att jag skickade iväg min kompis som gärna stannat kvar och hade börjat vädra damäventyr. Jag berättade att jag sommarjobbade som brevbärare och skulle upp klockan halv fem. Trude pluggade till socionom och Signe var lokalvårdare.

Vi hade mysigt där vi satt i mörkret på balkongen och åt scones och drack kvällste. De var mycket trevliga båda två. Jag älskar att lyssna på norska och har alltid varit svag för språket. Ungefär som med franska. Synd bara att det är så mycket lättare att förstå bokmål än nynorsk. Jag förstod det mesta som Signe sa, men hon fick ofta vara tolk mellan mig och Trude. Ibland tog vi till det neutrala engelska språket.

Vilken fördel, att jag på sommaren kunde klara mig med ett par timmars sömn. När jag kom tillbaks efter rundan nästa morgon, där jag sprungit i trapporna, sov de fortfarande. Jag överraskade med en hotellfrukost och var glad för att jag storhandlat någon dag tidigare. Tur var också att jag inte börjat ”riva” lägenheten. Redan veckan efteråt flyttade jag nämligen från min barndomsstad. För att börja ett nytt liv som student, i en annan stad. En stad utan hav.
Jag tror varken jag eller Trude & Signe glömmer vårt ovanliga möte. Efter det blev vi brevvänner. Det var spännande när jag fick brev i Borås och Umeå från Norge. Vi pratade om att träffas igen.
Trude
Världen har varit liten förr. Jag har fått oväntade hälsningar på mina blogginlägg via mail och brev från olika håll under dessa snart fyra år. Ofta har det varit personer som läst min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Människor som jag inte träffat på flera år. Så man vet aldrig.
Hoppas jenterna haft ett bra liv och firar 17 maj rejält. Hoppas även att de har överseende med att jag lämnar ut deras personliga rader från en av mina gästböcker.

0030007

Fotnot:
Tack till min bloggvän Tove Olberg för hjälpen med den norska repliken. ❤

Dags för NITTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00, onsdagen den 18 maj)

Moment ett:
Ett YouTube klipp på en låt med en norsk artist. 2 p.
(Artisten får sjunga på vilket språk som helst)

Moment två:
Ett foto som du tagit på en Norsk författares bok under dessa dagar som leken pågår. Boken får tas från egen bokhylla, på bibblan, i bokhandel, hos kompisen. Men absolut inte via sociala medier. Har du läst och gillat boken är det trevligast. För då blir det som ett boktips till oss andra. 2 p.

Moment tre:
Fem foton som du förknippar med vårt härliga grannland Norge som på tisdag firar sin nationaldag. Dina bilder behöver inte handla om nationaldagen. Du har helt fria ”rödblå” händer för att låta din fantasi få utrymme. Min tanke är INTE att driva med landet utan hylla det. (Spar dina Norgehistorier)  😀
Du får gräva i ditt bildarkiv/fotoalbum och ex. låta oss få ta del av gamla semesterminnen. Kanske finns det mer norsk historia i din hemtrakt än du har en aning om. Perfekt tillfälle för att vara detektiv och lära känna nya och nygamla medmänniskor. 5 x 2 poäng. OBS! Nätbilder ger inga poäng.

Sammanfattning:
A. Lägg in foton och YouTube klipp i din blogg.
B. Lämna en kommentar till mig att du är klar på din blogg i detta inlägg.
C. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell i nästa lekmoment, när denna lekuppgift är avslutad.
Maxpoäng 14 poäng.

Stänkare:
Nästa gång kommer jag att berätta om när jag inte blev trodd.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 18 uppgifter)
1. Ditte Akker, 181 p.
2. Eva Rohlén, 177 p.
3. Wiolettan, 172 p.
4. Znogge, 166 p.
5. Gunilla Wahlberg, 159 p.
6. Villa Herberts, 146 p.
7. Anki, 144 p.
8. Ethel Hedström, 135 p.
9. Comsi Comsa, 121 p.
10. Primrose, 110 p.

11. Mia, 105 p.
12. Maria Bromander, 97 p.
13. Lma, 94 p.
14. Sanna, 82 p.
15. GunBritt, 81 p.
16. Kersti, 77 p.
17. Kicki Olsson, 62 p.
18. Gunnel Moberg, 49 p.
19. Sussie, 48 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. Gun Toresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Susan Johansson, 11 p.
25. Ezter, Mickan, 10 p.
27. Anne, 5 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.  😀

Färg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen. 
https://egopyret.blogspot.se/2016/05/bosse-lidens-nittonde-uppgift.html?showComment=1463063678009#c6221133480506987776
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/05/12/11312654-landet-i-vaster/
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/norge-bosses-deltavling-19.html#comment-form
http://akker.blogg.se/2016/may/norge-i-mitt-hjarta.html#comment
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://znogge.wordpress.com/2016/05/14/jag-maste-erkanna-att-jag-skams/#comment-194119
https://ystadtillabisko.wordpress.com/2016/05/12/norge/
https://tittelina.blogspot.se/2016/05/bosses-bloggtavling-om-norge.html?showComment=1463414493713#c1693376798938961793
http://dammsamlare.blogg.se/2016/may/bosses-lek-4.html
http://eva49.bloggo.nu/Grattis-Norge/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/17-maj/#comments
https://ankistankar.blogspot.se/2016/05/oss-grannar-emellan.html?showComment=1463503383932#c2786255866443386974
https://lma7.wordpress.com/2016/05/17/syttende-mai/comment-page-1/#comment-12967
http://minsoltrappa.se/2016/05/18/ett-norskt-svenskt-belgiskt-aventyr/#comment-235
https://villaherbert.wordpress.com/2016/05/18/norge-lek-nr-19/comment-page-1/#comment-950

Text på olika material

Hemma hos oss bråkar vi inte om småsaker.
Hemma hos oss bråkar vi aldrig om

Och det är alltid viktigt att man håller vad man lovar.

Det är alltid viktigt

Både muntligt och skriftligt. (En av 3 333 st koppar på Lidéns Samlingsmuseum)

Att man håller vad man lovar

Tänk att ”Tre hjärtan” inte bara är ett gammal fik i min barndomsstad (som fick vara med på ett hörn i min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”) utan även kan locka fram olika tankar.

Hjärtan

i Halmstad

Tre

Här syftas det på två andra kroppsdelar. Det du har på huvudet och det du sätter i skorna. Tufft namn på två rörelser under samma tak.

DSC_36630030

Jag är förtjust i denna skylts tre översta bokstäver. Du ser säkert varför.

DSC_36860010

Gulligt.

DSC_02840079

DSC_02780073

Tänkvärt.

DSC_02810076

DSC_02820077

Sant. En del saker lär man sig aldrig. Eller glömmer bort för stunden.

DSC_36300062

Jag önskar alla bloggbesökare en fin söndag. <3. Vår bil mår inte bra så vi vågar inte åka någon längre sträcka. Tyvärr fick vi ingen tid hos bildoktorn på länge. Det är bara att gilla läget. Vi har det inte så dumt på hemmaplan och igår var jag vid mitt älskade hav. Vattnet hade olika färger. Grönt tyckte jag var snyggast.

Två

 

 

 

 

Österlen har öppnat porten till säsongens smörgåsbord

Det blev två turer till Österlen i påsk. ❤
På Långfredagen var det extra trevligt när båda döttrarna var lediga och följde med. Först var jag lite missnöjd med att det inte var tillräckligt stark dimma när jag skulle ta foto till min Wallanderhyllning. Nu när det ändå var uselt utflyktsväder. 😉

Ale Stenar lockade inte i duggregnet och vinden var inte att leka med.
Ett

Med bilar och människor vi mötte. Det var som om det var mitt i sommaren. Bara det kyliga vädret skvallrade om motsatsen.
Orsaken till trängseln var konstrundan som anordnades för 49:e gången. Nästa år kommer det att firas rejält. Ulf Lundell i Simrishamn och Gynning på Saltan är också i år de stora dragplåstren. Carolina överraskade med svartvita alster bland sina färgstarka andra motiv. Nytt för i år var att de hade en vakt som höll reda på trycket.

Mina tre damer försvann frusna iväg och lämnade mig kvar hos en ny kompis. Två

Vi hade sett fram emot att Kåsessons café och lanthandel i Kåseberga skulle öppna för säsongen. Jag hade upptäckt deras hemsida och vi har gått förbi huset i höstas & vintras några gånger.

Tre
Jag gillar dessa burkar från HAUBT LAKRITS. Däremot tyckte vi sötsakerna smakade gammalt. På hemmaplan såg jag att det stod bäst före 5 april 2016. Nästa gång jag köper dyra godsaker kommer jag att läsa på extra när det gäller detaljerna. 🙂

Fyra

Alla fyra valde samma lunch. Medan jag tittade på tavlor både här och där betalade Solveig det inköpta.

Fem

Eftersom det också är en lanthandel fanns där flera spännande saker i utbudet.
Sex
Det är tur att det oftast inte är tillåtet att fotografera bland konstnärernas alster. För detta blev den sista bilden med systemkameran.
Jag hade glömt ladda batteriet.  😦
Dessutom upptäckte jag att någon varit och provsmakat på min goda lasagne.

Sju

Jag satt vid fönstret och det var inte svårt att räkna ut hur det gått till. Frågan var bara vem av de söta som var mest skyldig. Jag letade upp mobilen och tog ett kort som bevis inför Påskpolisen. Vem tycker du har ost eller köttfärs runt näbben?

Åtta

På Påskdagen (idag) var bara jag och min gamla klasskamrat Solveig med på utflykten. Vi fick sol, men vindarna var inte att leka med. Jag föredrar när det är påsk i mitten av april.
Hagestad naturreservat har en speciell plats i mitt hjärta. Helst havsremsan med tanke på framsidan på min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. ❤ ❤ ❤

blogg

Bloggett
Det var för kallt och vi hade för lite kläder med oss för en promenad längs vattnet. Därför sökte vi skydd bland tallarna. När vi gått ett tag nådde vi Löderups camping.
Jag vet inte vad jag tycker om den nya trenden. Att de bygger uppåt för att få plats med alla husvagnar. Tänk om någon har en udda natthobby och går i sömnen. Vad händer då? Ja, ja. Jag vet att man kan låsa från insidan, stoppa nyckeln under tungan eller kudden och att det teoretiskt är möjligt att ha hjälm på huvudet. 😉

Blogg två

Inte ens mina badbyxor skulle vilja hänga och frysa med nyporna i tyget.

Blogg tre

Men om några veckor är allt möjligt. Vi skippade fika på favoritfiket. Där var knökat med bilar och de hade inga lediga trädgrensparkeringar så långt mitt fantasiöga kunde se. Det gick lika bra med Solveigs goda morotskaka till kaffet på hemmaplan. Det värmde gott med den svarta drycken i våra frusna kroppar. Snart ska jag se på Mästarnas Mästare. Hoppas du som tittat in här har haft en trevlig påsk. Välkommen tillbaka. 😀
Bossekram

 

Nittonhundratalets sista utestund

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

”Då var detta århundradets sista utflykt och sista gången som vi är utomhus på nittonhundratalet.”

Det kändes högtidligt när jag sa repliken till Solveig, samtidigt som jag körde in vår trötta röda Saab i dubbelgaraget.
Vi hade varit en sväng till Hovs Hallar och barnen hade åkt pulka i den lilla snön som fanns. De var små och var så nöjda med allt. Jennifer var tre år och Lizette ett år.
Efter en gemensam eftermiddagsfika bestämde jag mig för att jobba undan några timmar på kontoret. Jag tittade drömmande på whiteboardtavlan som jag hade på väggen och undrade vilken buss som skulle komma först på tvåtusentalet. När jag flyttade blicken ut genom fönstret såg jag att det svepte in en tät dimma från havet.
Vad skönt att slippa köra någonstans. Fast trist att raketerna inte skulle synas på himlen. Tjejerna sover redan då så dem gör det ingenting, tänkte jag och slog på McIntoshen som jag till vardags kallade för Sebastian. För att få arbetsro och för att jag tröttnat på Mora Träsk-bandet som gick för fullt i tjejernas rum tog jag några raska steg mot den öppna dörren. Jag sköt igen kontorsdörren ända tills det oväntat tog emot. Då satsade jag lite hårdare samtidigt som jag disträ tänkte på något annat … gav upp den fysiska aktiviteten … för att kontrollera utifrån hallen vad som gått fel med dörren.
Där stod en tvärhand hög Lizette och såg förvånad ut. Mina tankar gick till uttrycket, lugnet före stormen. Snart skulle vår yngsta dotter skrika så taket lyfte på huset och flög ut över havet mot Danmark.
Det kom inte ett enda ljud eller snyft.
När jag såg de två platta små fingrarna som kommit i kläm funderade jag på att svimma eller ringa och anmäla mig själv för ”barnavårdsnämnden”. De kommer att amputera dem. Eller så kommer fingrarna att ramla av vilken sekund som helst, tänkte jag mörkt när vi alla fyra åkte iväg i den täta dimman mot sjukhuset i Ängelholm.
Vi hade tur. De hade ännu inte fått in någon raketskadad eller något annat olycksfall på akuten. Dessutom fick små barn förtur. Ändå fick vi vänta ganska länge i ett kalt undersökningsrum. Vi två vuxna var mest uttråkade. Lizette var hur lugn och cool som helst. Jennifer tittade på planscher och irrade nyfiket omkring för att utforska och lära för livet. En kvinnlig läkare gjorde entré efter en lätt knackning på dörren. Efter en första kontroll av fingrarna och rörligheten, medan Lizette mest såg nyfiken ut frågade doktorn:
”Vad är det som hänt?”
Doktorn hann knappt säga det sista ordet innan Jennifer var igång. Det var som att trycka på en knapp. Som om en åklagare höll sitt sista redogörande tal.
”Det var pappa som gjorde det …”
Inte det minsta elak betoning, men jag kände mig mycket dum och tillintetgjord för det slutade inte med en mening från vår äldsta dotter. Lillgammalt drog hon allt. Det var små marginaler mellan Lizettes två platta fingrar och hennes tillplattade biologiska pappa och just då önskade jag att vi satsat på guldfiskar eller vad som helst. Varför har vi lärt henne tala så mycket vid den åldern? Hur kommer hon att bli om två-tre år? Om jag skulle låsa in henne i förbandsskåpet? Sätta ett stort plåster över munnen? 🙂
Undra hur mycket förskolepersonalen kunde pumpa henne på, om vad vi gjorde på hemmaplan, när hon var i den åldern? De jämnåriga hade inte det vokabuläret. Samtidigt kan det bli så fel om man kan säga för många ord och egentligen inte förstår all innebörd. Solveig hade med en gullig röst kallat Jennifer för sin ”lille skurk”. Det fick Solveig stå till svars för när hon fick frågan på förskolan: Hade hon verkligen sagt så till Jennifer?

Det gick bra med fingrarna. Plattheten var inte farlig. Inget var skadat. Små barns brosk är mjukt och läker snabbt. På en vuxen person hade det varit värre upplyste doktorn. Vilken tur att Lizette inte klämt mina fingrar. 😉 Vi kom hem lyckligt i den täta Bjärehalvödimman och jag hade haft fel. Två bilturer hade återstått under nittonhundratalet.

Slutord för 2015:
Där parkerar jag Månadens kåseri tillsammans med Månadens tävling på långtidsparkeringen. Som vanligt svarar jag eventuella kommentarer i denna kategori med en symbol av något slag. Sist fick jag med den ”fundersamma gubben varianten”.

Jag vill passa på att önska dig läsare Ett Gott Nytt År. Tacksamt bugar jag för alla uppskattande kommentarer som bloggen fått under året från gamla och nya besökare. Fast jag minskade ner på antal blogginlägg under 2015 blev det många nya rekord av olika slag under de tolv månaderna. För en statistikälskare som jag var det extra kul. Men som alltid tar jag det mesta med en nypa salt.
2016 års bloggande kommer att …  Det finns alltför många olika scenarion inom olika områden. Både på det privata och för det som jag personligen brinner mest för – romanskrivandet. Hade intresset för kåseriboken varit lika stort som för romanen skulle jag kunnat välja samma taktik som sist. Varit kvar som bloggare och gett ut en till två kåseriböcker de närmaste två-tre åren med nyskrivet material och ”tvättat” material. För mig finns det inte på kartan att kombinera sociala medier med att ”föda” fram en tjock läsvärd roman. Det skulle i så fall vara om jag dammade av ett gammalt manus. Annars måste jag stänga av allt för att kunna leva mig in i den fiktiva världen.
Den som lever får se … några drömmar har jag kvar, men nyårslöften hoppar jag över. Börja röka eller åka på bankrånarturné passar inte min personlighet. Om jag fortsätter skriva lite till kommer detta att bli längre än själva Månadens kåseri. Då är frågan om det är en styrka eller svaghet? Risken finns att det uppfattas som svammel. Sanningen är snarare att det ofta finns ett allvar mellan raderna även när jag skämtar som mest.

”Att det gjorde ingen skada, det gjorde ingen nytta, också tomma nätter följs ju av en dag”, sjunger Björn Afzelius just nu i låten ”Fröken Julie” från skivan ”För kung och fosterland”, 1976. Vilken låtskatt Afzelius lämnat efter sig. Vilken av Björns alla melodier är din personliga favorit? Jag har alltför många för att kunna välja ut en.

Sköt om dig. Jag önskar dig läsare allt gott under 2016. ❤