De små detaljerna

Ögonblicksbild; elva

Jag skyller på att jag var stressad den dagen i Hjo. Visst var det typiskt att det var Solveigs kaffe som hon behövde lapa. 😉 Örat måste befinna sig utåt för att muggen skulle kunna komma under hålet. Sådana tabbar görs bara en gång.  

Egentligen borde jag istället visat en aktuell bild. För det hände en större tabbe för några veckor sedan när jag skulle ta en ”Kaffe Latte” på hemmaplan. Då var jag inte lika road och hade inte tid att ta kort. Kaffet rann både in i ett skåp och på köksgolvet. Mycket efterarbete. 😦
Annars började det bra. Jag mätte upp 180 cl vatten. La in en kapsel Café au lait i maskinen. Satte på knappen. Väntade tills den blev grön. Förde spaken till höger och fortsatte snabbt iväg till OS-soffan. Mitt emellan två skidskytteskott ilade jag tillbaks till köket och  … tittade fånigt på pölen och all annan bedrövelse. Insåg begåvat att en styck stort tomt glas placerat på en svart ”sittplats” under ett hål hade förskonat mig mycket extraarbete. Inte tog skidskyttarna hänsyn och stannade till på stället tills jag var klar med hushållsarbetet.

För att jag inte ska känna mig som en stor klant får du läsare allt bjuda på en riktig fadäs som du gjort? 😀

Annonser

Tänk om

Ögonblicksbild; sex

Det är för bra för att vara sant. Skidåkningen förefaller vara stabil. Endast slutrundan återstår. Dagsformen verkar vara där. De fem första liggande OS-skotten gick galant för den unge svenske skidskytten. Därefter följdes de upp med fem träffar på stående. Tio av tio avklarade. Inga straffminuter som för många av konkurrenterna. Efter förra skidvarvet lyckades Jesper Nelin även skjuta ner alla fem skotten när han låg ner för andra gången på skjutmattan.
Femton träffar av femton möjliga! 😀
Nu står han och gör sig beredd för sista gången. Endast fem skott stående återstår. Fem stycken avtryckningar med pekfingret.
Givetvis är ynglingen på fotot tröttare denna sista gång.

Det Jesper Nelin vet är att om han lyckas med alla tjugo skotten kommer det att räcka långt i loppet. Hur långt upp i sluttabellen vet han inte för hans motståndare har inte startat samtidigt. En del tidigt startande har hunnit i mål. Andra har ännu inte tagit av sig sina överdragskläder. Det rör sig om åtskilliga skidskyttar i terrängen eller som står eller ligger på skjutbanan. För Jesper gäller i detta ögonblick bara att gå in i sin egen bubbla. Stänga av sorlet från publiken på skjut-stadion, som låter högt när någon tävlande träffar en tavla så att luckan ramlar ner. Inte bry sig om kroppar som lägger sig bredvid.

Det jag och andra följare noterar i efterhand är att om Jesper Nelin hade satt alla skotten hade OS-guld medaljen hängt på hans bröst. Det är alla dessa TÄNK OM som är tjusningen med denna underbart underhållande och superspännande vintersport. Den har allt. Många olika scenarier kan ändras på en hundradels sekund. Marginalen mellan succé och fiasko är tunn som en våris i mars. Här blev det hela tre bommar.

Det Jesper upplevde bara några timmar innan sin start var osannolikt. Hans flickvän och sambo Hanna Öberg lyckades skjuta ner alla tjugo skotten och sensationellt ta OS-guld. Hennes första seger som senior tar hon på världens största tävling. En tävling som bara inträffar var fjärde vinter. En tävling som skiljer sig från alla andra tävlingar. Mängder av världsmästare och storstjärnor som har vunnit åtskilliga tävlingar på Världscupen har aldrig fått den medalj som de suktat mest efter under sin långa karriär. OS-guld. Den som vi unnat dem så väl. De har kommit till de olympiska lekarna som storfavoriter med ett ok av förväntningar på sina axlar från alla håll.

Vad rör sig i huvudet just i detta ÖGONBLICK? Vilka tankar hinner passera under tiden som pulsen håller på att sjunka och allt intränat med att ta loss och ladda geväret sker per automatik?
Det gäller naturligtvis att göra exakt som när han tidigare sköt fullt på stående. Inte krångla till det.
Först har Jesper kontrollerat på vimplarna och registrerat hur vinden är just nu. Efter informationen korrigeras siktet om det är nödvändigt. Inte låta tankarna fladdra bort till något som stör. Inte tänka på att han och Hanna kunde fira dubbelt efteråt och komma ihåg denna gemensamma dag för alltid i deras liv. Något de skulle kunna berätta för sina barn och barnbarn.
Jag tror Jesper kommer att få många nya pallchanser i framtiden. Sverige har många talanger som håller på att matchas för att ta de sista svåra kliven från lovande till pallen. Fördelen är att åkarna är många och kan sporra och stötta varandra.

Ett stort TACK till TV 5 som lägger sina reklaminslag innan och efter loppet. TV 4 borde aldrig få hålla i ex. skidskyttetävlingar. De förstör både sporten, dramatiken och mycket annat. För mig är det en form av korruption när sportintresserade ska betala för att slippa reklamavbrotten – när det tidigare har tagits emot pengar från företagen för att deras produkter ska synas. Rött kort till TV 4. 😦

Skapa min egen sanning

Ögonblicksbilder; fem 

Att vänta behöver inte vara något negativt. Slipper jag trängas, svettas, bli blött och inte har en väntande tid som stressar mig tycker jag istället att det är en oas, full med möjligheter.
I detta ögonblick befinner sig Solveig i en butik på Hamngatan i Ystad för att köpa linsvätska. Det är lördag och mycket folk.

Själv har jag hittat en ledig yta på en bänk. Det är då ekipaget med kvinnan och hunden dyker upp. Jag greppar kameran och trycker till. Några sekunder senare ser jag ryggen och svansen försvinna iväg. Det är i samma sekund som min nyfikenhet och fantasi vaknar till liv. Vart är de på väg? När startade resan? Vad heter hunden? Är hunden en trygg vakthund? Är de turister från ett grannland? Hur långa dagliga pass gör de tillsammans? Jag har läst att hundar behöver stretching och massage efter längre ”utflykter”. En social sida av mig vill ha en konversation och de rätta svaren. Min andra sida nöjer sig mer än väl med det motsatta. Att jag själv får fantisera om sanningen och strapatser. Skapa mina egna äventyr. Vad är dina första tre tankar när du ser fotot?

Ibland kan det gå så långt att jag inte svarar på tilltal när Solveig dyker upp – mitt i verkligheten.
”Du där på bänken. Har du lust att följa med mig och fika?”
”Jag är rädd för att någon granne ska få syn på oss och sladdra till min fru.”
”Är din fru svartsjuk?”
”Nix. Undra varför.”
”Vill du höra sanningen?”
”Nä. Helst inte. Mitt ego kan blekna.”
”Tänk på måndag fyller du år. Har du tänkt på vad du fyller nästa gång? Ska vi resa till Budapest eller Prag? Vi måste vädra våra nya pass.”
”Vaddå? Jag fyller tjugosju nästa år. Inget att fira. Gubben på mitt pass är inte jag. Jag kommer att åka fast i passkontrollen. De kommer att behålla mig i Ungern. Säkert tvinga mig att äta budapestbakelser till frukost.”
”Skulle du ha något emot det?”

Ps.  Min diabetes fyller ett år mer än jag på onsdag. Livet är märkligt.
Ps2. Dialogen har jag snickrat ihop av olika tidsfragment. Men kunde varit tagen från ”i lördags”. Livet är fullt av ögonblick.
Ps3. Intensiv måndag. Två jaktstarter, ”Bara en natt”, ”Bara en dag”. Motionspass. Fika och fira med mig själv. Vet inte om jag kommer att hinna ha på mobilen. Vet inte om jag kommer att tänka på att sätta på den. Varför ska S alltid jobba så sent just denna dagen? Varje år. Kanske inte när jag blev femton. Då var hon tio och jag hade ingen aning om att hon fanns. ❤

Avgörandet närmar sig

Min lista över vad jag ska köpa i den närmaste framtiden växer och växer. För att inte slarva bort en papperslapp skriver jag direkt i mobilen. Jag har gott om tid eftersom produkterna presenteras flera gånger under vinterdagarna som passerar revy.

De senaste femton åren har jag varit en stor vän av sporten skidskytte. Jag gillar samtliga distanser och damer & herrar lika mycket. Sprint, jaktstart, distans, masstart och stafett har alla sin charm. Kombinationen av skidåkning och liggande och stående skytte gör att allt kan förändras på tjugofem intensiva sekunder. Den ledande Denise Herrmann kan skida ifrån de andra på snön, komma in ensam på skjutbanan och lägga sig på mattan för att skjuta fem liggande skott. Hon bommar tre skott och befinner sig efter sina tre straffrundor på plats arton. Någon sen startande på distans kan smyga under radarn och skjuta träff på alla tjugo skotten och nå en framskjuten placering, fast kommentatorn hunnit redovisa slutställningen. Sedan har vi en av mina personliga idoler, Darya Domracheva, som har hunnit med att på samma arena lyckats skjuta stående istället för liggande och året tidigare skjuta på fel tavla. Snacka om att göra ”en tavla”.
Mina favoriter har växlat under de säsonger som rullat på. Det måste inte vara en svensk deltagare som vinner. Många tävlande är mina soffkompisar. Stjärnor kommer och går. Fighters kämpar på år efter år. Ingen går att räkna ut på grund av prästbetyg. Ungdom och erfarenhet väger lika tungt. Nyblivna mammor kan bli bättre än de var tidigare.
Under flera år var det Magdalena Forsberg, Helena Jonsson, Carl-Johan Bergman och Björn Ferry som stod för de svenska hoppen. Då var det de två statliga kanalerna som betalade för kalasen. Säkert var de icke sportintresserade trötta på detta schema. Eftersom Sverige stod sig bra i konkurrensen växte sporten när det gällde Tv-publik. Därför tog TV4 fram sin feta plånbok.

Måste erkänna att jag sviker reklamen när det är ett långt inslag precis innan den spännande tävlingen ska börja. Då brukar jag hämta fikat för att komma in i den rätta stämningen. Tagga igång min gamla ”tävlingstarm”.
Är det masstart startar trettio åkare samtidigt. Lika många som det finns mattor vid skjutvallen. Till start kommer de tjugofem bästa poängsamlarna under året och de fem som varit bäst på sista tiden. Startraketerna sticker iväg snabbt i första backen. De längre bak trängs och får ta det försiktigt så att stavar, skidor och bössor inte får sig en törn. Plötsligt ser jag att någon ramlar. Vem var det som stöp? Kom det snö i pipan? Då brukar det vara kört. Jag behöver inte oroa mig. Reklamen tar vid och jag kan lugnt fortsätta skriva upp saker som jag ska handla. Tabletter mot ditt och datt, bindor till alla kvinnor jag känner, världens bästa tandkräm till dem med tandställning och tjugo saker till. Jag blir så sugen på morotskakan som Solveig bakat. Precis när jag tar ett bett missar jag någon viktig produkt. Istället blir det oväntat skidskytte igen. De som ligger främst har skjutit färdigt under reklamen och syns inte till. Eller för att vara exakt. Tjugoåtta tävlande har skjutit färdigt första liggande de senaste tre minuterna. Jag följer med spänning Mette Stavsen från Danmark som ligger bredvid en tjej från Bolivia. Ingen av kvinnorna träffar tavlorna. Mette drog iväg sin salva in i skogen som väckte en nattuggla. Duon tvingas därför in i straffrundorna. (Ugglan slapp) Sorgligt nog krockar kvinnorna med varandra och far in i en reklampelare.
Kameran letar sig fram i skogen och når de som gör upp om dagens medaljer. Vilken fight? Sju damer ligger tätt och allt är möjligt. Först en rejäl backe innan nerförsbacken in emot målet. Jag försöker lokalisera vilka sju som har segerchans. Från ingenstans noterar jag en norska som jagar dem i täten. Ska hon hinna ikapp?
”Avgörandet närmar sig”, säger reportern med andan i halsen.
Då blir det reklam igen. Min puls går ner med flera slag. Vilken tur jag har. Fru Fortuna ler mot mig. De visar den där saken som jag missade förra gången. En otrolig produkt som kan dammsuga själv. Som inte behöver sällskap. Den suger …

Ibland funderar jag på viktiga saker. Tänk om jag skulle köpa reklamplats under Skidskyttesäsongen? Undra hur mycket det kostar för att visa upp ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” och ”Minnen som stannat kvar”? Kommer beställningarna att drösa in? Kommer alla tittare som är riktigt idrottsintresserade att sugas till böckerna när de sitter där i soffan och får ta en vilopaus från skjutandet och skidåkandet? För det kan väl inte vara precis tvärtom? Publiken som ser reklaminslagen önskar sig en älgstudsare så de fick …

Den första gången det hände var jag så dum att jag trodde att deltagarna stannade till i spåret eller väntade att skjuta tills reklampausen var slut. Bjöds på varm choklad av arrangörerna på tävlingsorten. På tal om dum eller smart. Min hönshjärna får inte ihop ekvationen. Först betalas det miljoner till TV4 för att idrottsidioterna ska se säljarnas viktiga och lockande produkter mitt i sportdramatiken. Samtidigt görs det reklam för något som heter ”se mer sport” där Tv-publiken betalar pengar för att slippa se reklam. Är inte det bedrägeri att ta betalt två gånger? Jag ska ringa Peps Persson så han får sjunga ut. Han bor i norra Skåne och är en baddare på ”Falsk matematik”.
”Ska det vara så svårt att fatta…”

”Måste berätta om vad jag ska göra snart och som kommer att få stor betydelse för denna bloggs framtid. Det är så att… på readmore fortsätter texten. Du som betalt in 499 kr i månaden till Bosse Lidén kan läsa vidare. Vi gör en kort reklampaus på en treochenkvart sådär.”

”Pling Plong! Gillar du kåserier som är skrivna med hjärta och känsla för det lilla i det stora? Seriösa kåserier som följs av ett ironiskt inslag eller samhällskritik? Vill du känna igen dig och nicka igenkännande? Skratta och få något vått i ögat? Här är två boktips. På tal om matte. En av böckerna kostar hälften av vad den andra kåseriboken gör.”

 

 

 

 

 

Gillar du inte kåserier och vet att ingen av dina vänner inte heller gör det?  Föredrar du att läsa en roman? Här är en Västkustroman där handlingen utspelar sig mellan 1974 och drygt trettio år framåt. ”En nostalgitripp till 70-talet där galna upptåg blandas med betydligt djupare tankar om skuld och ånger. En bok fylld av värme och humor men också med en stor portion eftertänksamhet.”

 

 

 

 

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Ps. Nu ska jag ta en SMP för att skriva helt andra texter. Jag gillar spännande och oväntade utmaningar. En helt ny genre som jag inte ”fuskat” i tidigare. Dags att lägga locket över ”det hemliga”. Jag önskar dig läsare en fin fortsättning på januari. Kanske återkommer jag med någon ”Ögonblicksbild” när du minst anar det. Om det dimper ner drivor av snö kunde det vara läge att damma av systemkameran. Den har inte haft många uppdrag på senaste tiden och surar säkert i mörkret på sin hylla.
Ps2. Jag svarar eventuella bloggkommentarer med en symbol. Undra om det är någon smarting som vet vad SMP betyder?

 

 

 

Bild P

En vanlig syn efter vi kom hem sent från vänner och släkt. Vi hade ju oftast en bra bit att köra för att komma hem till Bjärehalvön.
Det blev till att bära in var sitt kärt paket.  ❤
Jag föreslog ibland till Solveig att vi skulle låta dem sova där mjukt på mattan. Sedan var de färdigklädda för transport till förskolan nästa dag. Hon nappade aldrig på min geniala idé.  😉

Hoppas du inte har samma trista snöblandat regn som jag har just nu utanför fönstret. Tur jag har mina skidskyttekompisar att umgås med under dagen. Dessutom har jag en otroligt spännande kriminalroman att läsa vidare i. Boken orsakade brist på sömn i natt.
Min älskade har tagit tåget till Lund för att äta lunch med kompis.
Lördagskram Bosse

Ps. Jag har bestämt mig för min poängfördelning i sovtävlingen. För jag vill också vara med och leka.  😀
Tävlingsregler:
EFTER jag lagt in alla deltagande foton från A till S kommer ett tävlings-blogginlägg.
OBS! Det är endast där som du deltar i tävlingen.

En av er som lämnar poäng och deltar vinner en Skrapkryss.
Du har 15 poäng till ditt förfogande. Poängen fördelar du precis som du vill.
Ex. ge alla poäng till det fotot som du tycker bäst om, ge fem poäng var till tre foton, ge en poäng var till femton foton. Eller en helt annan personlig poängvariant.
Domaren är bara intresserad av hela poäng.  🙂

Den sista resten av julen 2015

Idag har det gått en månad. Endast elva återstår.
Varje gång vi plockar ner julen brukar vi tänka gemensamma tankar, jag och Solveig. Själv tänkte jag likadant när jag levde ensam. Hur kommer livet att se ut och vara nästa gång jag plockar fram sakerna igen? Från början minns jag det mest som ljusa tankar och hemliga drömmar. I takt med mognad och erfarenhet blandades och förändrades tankarna. Var bor jag? Pluggar eller jobbar jag? Tänk nästa gång är vi föräldrar om allt går bra. Kommer vi att ha våra föräldrar kvar? Är vi friska? Undra hur många som bor hemma nästa gång? Samtidigt går tankar i cirklar. Kommer tillbaka med samma grundtanke, men med fler erfarenhetsbitar. Känner du läsare igen dig?

Julkort 2015

Allt sedan 1990 har jag och Solveig gjort samma lek. Vi har plockat ner alla julkort – kort som var väldigt många fler för några år sedan. Sedan har vi i tur och ordning plockat bort det kort vi tycker minst om. En betydligt längre process när vi hade fått 90-110 kort. Den här gången gick det fortare. De tio som är kvar har gått till final och åker upp på anslagstavlan i köket. Där sitter de någon vecka. Därefter vidtar röstningen där jag och Solveig sätter upp våra poäng i tur och ordning. Var sin etta, var sin tvåa osv. upp till var sin tia. Det har hänt ganska många gånger att vinnaren fått maxpoängen tjugo. Ibland har vi tyckt helt olika och skojbråkat om det. 🙂
Med åren har fler och fler känt till vår lek och säkert tänkt till innan de valt kortet som gått till familjen Lidén.  🙂
Detta har ni som följt min blogg läst om tidigare. Ibland får man vara reprisig (nytt ord). Det har kanske tillkommit nya bloggläsare under bloggåret som passerat.

Jag vill tacka alla sköna bloggare som vågade göra snöänglar. Härliga foton. Dessutom fick jag se många fina fåglar och personliga blogginlägg som var mycket trevligare än mitt eget. Sådant gläder mig. ❤

I förra inlägget står i en kommentar som jag skrivit, vilken tid jag stänger uppgiften. Så kommer jag alltid att göra med denna lilla lek, som jag inte skyltar med i någon rubrik.

Idag ska jag se några stafetter medan Solveig pluggar. Dagens längre promenad får bli i centrum för jag vill gärna planera några kommande foton. Fortfarande händer det att jag utforskar Ystad som om jag är en turist på semester. Det är en härlig känsla som jag inte vill ska gå förlorad. Samtidigt längtar jag tills att allt vaknar till liv på Österlen. Under tiden lever jag i nuet och konstaterar att livet går fortare och fortare för varje år. Jag måste erkänna att det är en lite obehaglig reflektion av läget. Tidståget går inte att bromsa. Ska inte heller gå att stoppa. Det finns dock saker som jag fortfarande vill klara av. Vi startar med en Latte på ”Lurblåsaren”. På med vinterkostymen.

Tävling – Bild FEM

E

Två barn med i bilen hem, efter hämtning från Fiskebyns förskola i Torekov. Först lastades storasyster av, på stolen i groventrén i Ängalag. En dag i förskolan var fylld av trevligheter och våra barn stormtrivdes. Onsdagarna var dock i längsta laget. Energin brukade ta slut i bilen, trots att vägsträckan var relativt kort.

Tävlingsregler stod efter Bild ETT. Tävlingsdag är på söndag. Ska bli spännande att se om dimman leker med skidskytte-herrarna idag med. Risk att jag missar tävlingen eftersom jag ska till Trelleborg. Hoppas att det inte är någon dimma längs med väg 9. Givetvis kommer jag att svänga ner till något av mina favoritställen. Ska jag välja Gislövs läge, Smygehuk, Beddingestrand eller Abbekås? I rätt väder är det som att bo på ett smörgåsbord. Vilken tur att vi inte köpte huset i Menlösa. 😉

Tävling – Bild FYRA

D

Vad är en mjuk kudde mot att ta det piano? Vad lätt ett barn har att somna överallt när energin är slut.

Tävlingsregler stod efter Bild ETT. Jag tjuvstartade med detta inlägg, trots att det är två timmar kvar tills det är måndag. Klockradion är satt. Jag tänkte äta frukost framför skidskyttetävlingen, som blev framflyttad idag på grund av dimman. (Hoppas Björn Ferry och Fredrik Lindström är morgonpigga.) Sedan ska vi på vårt sista utvecklingssamtal på högstadiet… om vi inte börjar på en ny kull. 😉
Önskar dig en fin vecka åtta.

Hurra!

De lyssnade på lilla mig. Hörde ända till Ystad hur jag gnällde hela förra säsongen. Rusade upp från TV-soffan och skrek för min sportointresserade tjejfamilj. Inte en gång. Tusen gånger. Det måste ha blivit försjunkningar i trägolvet. Jag var på gränsen till galen över denna dumförklaring av oss sportfånar. Min mage pallade inte fler koppar kaffe. Jag behövde inte gå på WC för syns skull. Den där diskmaskinen var ständigt tom den vintern. Mina magsår gick inte att räkna på en hand. Den skandalvintern när TV4 köpte rättigheterna till skidskyttet inför säsongenen 2011-2012 var som ett snöbollsvärldskrig. Urkorkat. 😦
Ni som inte är insatta i sporten. Ni som inte vill bli insatta. Hatar sporter. Jag förstår att det behövs en jämförelse för att ni ska förstå mitt dilemma. 😉
Tävlingen börjar. De trettio skidåkarna tar sig uppför första backen. Ligger tätt inpå varandra. Känner på föret och testar varandras dagsform. De ska skjuta fyra gånger sammanlagt. Två gånger liggande. Två gånger stående.
Detta är den enkla förklaringen. Egentligen finns det olika tävlingsformer men jag drar inte överkursen. Är allt för rädd för att ni ska känna er insnöade i ett hörn.:)

Kan stoppa upp i texten en stund och berätta att en av de kvinnliga storstjärnorna inte kan grundreglerna. Som tur är kan alla de andra tävlande det så det råder inte kaos. Kvinnan är en av mina favoriter så jag förlåter henne. Men hur Darya Domracheva lyckades att göra fel på samma tävlingsort två år i följd. Visst varierade hon. Första gången ledde hon tävlingen. Stod upp och sköt när de andra låg ner och sköt. Tänkte hon ge de andra ett handikapp? Året efter sköt hon sina tre första skott på sin grannes tavla. Här kan du se vad som hände första gången i Overhof och lyssna på trevlig norska i en minut.

http://youtu.be/e1H8VCU3xvY

Tillbaks till handlingen. Äntligen hade tävlingen börjat efter ett långt reklaminslag. Då händer följande. Samtidigt som de i täten åker in på skjutvallen för sin första liggande skjutning efter TRE minuters sändningstid slänger den ovana kommentatorn ur sig att vi är strax tillbaka och ser hur det gick. Grabben snackade imperfekt!!! I 2011 års svensk TV!!! Hade mina skidskyttevänner varit lsamarbetsvilliga skulle de satt sig ner i snön och druckit glögg, ätit pepparkakor och småpratat efter att de först säkrat sina gevär. Då kanske jag hade kunnat acceptera det. Samtidigt måste man inse att de tränat i tusentals timmar sedan förra säsongen för att äntligen få mäta sina krafter med varandra. Då vill man inte gärna SKJUTA upp vissa saker. 🙂

Efter att jag kommit tillbaka från min pliktrunda ser vi tittare ryggarna på åkarna. Har vi tur finns en datortavla som berättar hur det gick. Jag gissar på att de största nördarna slängde sig på telefonerna och vädrade sina åsikter redan vid första tävlingen förra hösten. Måste ha blivit en tittarstorm utan like. När Per Oskarsson tog av sig plagg efter plagg men ändå behöll ett plagg på var det en nål i höstacken mot detta förnedrande. Resten av säsongen var det som om kommentatorn bad om ursäkt varje gång och berättade att ni som har TV4 Play Premium kan titta vidare. ”Annars är vi strax tillbaka.”
Det säger den kanariefågeln med sin skyhöga lön jämfört med sina kollegor på SVT. Han sitter och gör reklam för att vi ska slippa reklam!!! (99 kr i månaden). Är det inte meningen att vi ska pumpas med reklam, som gör att kanalen existerar över huvud taget? 😦
Fortfarande kan jag tänka mig att det finns läsare av denna blogg som inte tycker att detta är så mycket att höja blodtrycket för. Bara för att de inte gillar ”SPORT”. Någon spyr ur sig en fånig kommentar likt min fru. Hon som jag tycker så mycket om annars. .D
Nu då: Hesa Fredrik ljuder. Ni sätter på radion och har missat början. En myndig person förklarar så lugnt han kan att det är nödläge just i denna sekund på en plats i Sverige. En genomskinlig livsfarlig gas förintar kommunen i ett nafs. Han ber att samtliga omedelbart stänger alla fönster. Sätter sig ner på golvet. Tar varandra i hand. Ber en lång bön. Jag repeterar. Grips inte av panik. Alla ni som bor i… Där bryts sändningen. Förstår ni mig mer nu? Inte? Läs vidare då.
Det annonseras att samtliga kvinnliga modekläder ska skänkas ut till slumppriser i just din hemort. När du stressat dit i dina mysbyxor och lämnat allt du hade för händer sitter det en slarvigt stavad skylt på dörren. Novämber. Novämber. Ditt duma sill. Jag kan lyra dig vart jag vil.
Någon mer som NU förstår hur irriterad jag var hela förra säsongen? Mina vänner Christer Ulfbåge och Kalle Grenemark som blev sidokickade är tillbaks efter en säsong i karantän. Hoppas att inte Östersund förgiftar deltagarna som de gjorde under premiärtävlingarna förra året. Undra´ om en viss kanal var inblandade i den vattenskandalen också. 😉

Fotnot: Jag känner till att TV4 snuvade SVT inför förra säsongen i det nya avtalet som sträcker sig över tre säsonger. Tyvärr är det nästa säsong TV4´s tur att förstöra sporten igen. Detta är ett kåseri som är kryddat med en blandning av skoj och allvar. Vet knappt själv fördelningen i procent. Lite övervikt för allvar är mitt kanaltips. Utan reklam. Mer än för den spännande sporten Skidskytte. 😀