idag skulle Henning Mankell fyllt år

För exakt ett år sedan startade jag en bloggserie, med en hyllning till Henning Mankell och till Kurt Wallanders ära. Elva blogginlägg snickrades ihop om Wallandersviten. Godis framför allt till de stora entusiasterna. Det var ju för dem som jag skrev överkursen.
Henning Mankell skulle denna februarifredag fyllt 69 år. Han finns tyvärr inte här på jorden längre. Frågan är om Kurt Wallander har gått samma öde till mötes. I måndags var det hans sjuttionde födelsedag, om jag går efter min klocka. För i första boken ”Mördare utan ansikte” står det 30 januari 1947 som startdatum för denna fiktiva person. Då går jag på det skriftbeviset.  🙂

Foto: Fredrik Ekblad

Jag satt i måndags ett par timmar på Fridolfs och hoppades att Kurt skulle dyka upp. Om jag frågat Solveig skulle hon snabbt kunnat förklara orsaken till att han inte dök upp. Den varianten vill jag inte lyssna på. Påminner alltför mycket om en nål som kramas med en ballong. 🙂

Efter ett gästspel på Svt:s Öppet arkiv kunde jag inte låta bli. En idé föddes när jag nyfiket noterade de fyra delarna av första Wallanderfilmen. Nästan fyra timmars film blev det av de 308 boksidorna av ”Mördare utan ansikte”.

Vad kul jag hade under två januaridagar då jag växlade mellan att för åttonde gången läsa kriminalromanen och däremellan se filmavsnitt tills de hunnit ikapp bokhandlingen. Boken kom 1991. Filmen gjordes 1994.
Väldigt många dialoger från boken fick utrymme i filmen, ofta ordagrant. Jag uppskattade att flera av skådisarna pratade skånska. För Björn Kjellman, som dök upp som ny polis (Blomman) en tid innan finalen på Kiviks marknad, var det såklart inga problem. Han behövde inte ens leka imitatör. Född i Ö Grevie. Uppvuxen i Trelleborg och Vellinge, som han är. Hansson hade en go grov dialekt (Åke Jörnfalk).
Det var glest med scener från Ystad och Österlen. Något som du kan läsa i texten under nästa bild. Men jag njöt av de naturscener som dök upp. Log åt hamnparkeringen i Kåseberga hamn, som fått en stor ansiktslyftning sedan filmen spelades in. Skrattade åt när Kurt och åklagare Anette Brolin tog sig uppför trappan med sin fikakorg, för att i nästa sekvens dyka upp i en kraftig backe som ligger en bit därifrån. Jag tror knappast duon tog den vägen ner och upp för skojs skull, efter det nådde de Ale stenar.  😀

En polis spelar ibland för dum för att vara trovärdig. Rolf är en aning för mjuk och full av glitter i ögonen i några lägen för att matcha bok-Kurt. Annars gör Lassgård det strålande. Trots feldialekten.
Festligt att tre sångare/artister är med på ett hörn. Östen Warnerbring dyker upp som flyktingföreståndare. Sonja Stjernqvist förhörs i Gladsax och receptionisten Ebba spelas av Gunnel Nilsson-Göransson.
Det är många duktiga skådisar inblandade. Sven Wolter, Ernst Gunther och Nina Gunke för att nämna några.
Nostalgiskt att se Carina Lidbom och Cecilia Frode i yngre upplagor.
Ibland tar filmen boksekvenserna i en annan ordning. Vissa saker har plockats bort. Andra gjorts mer tydliga.
Filmens Wallander får uppleva två istället för en romans.  ❤
I boken är mitt favoritvittne, bankkassörskan Britta-Lena Bodén, på Sandhammaren en semesterdag, precis som hon är i filmen.
Skillnaden är annars festlig.
I boken skämdes Wallander när han åkte till populära Sandhammaren och ropade på Britta-Lena. Orsaken var hennes minimala bikini. Kurt försökte hålla blicken i styr.
I filmen handlade det istället om en nakenstrand. Wallander stod kvar vid en tall och ropade in i hopen av snoppar och annat synligt.
I boken fick Britta-Lena skjuta på sin planerade Ölandsresa nästa dag.
I filmen handlade det istället om närliggande Bornholm.
Jag fastnade för en titel när rollistan rullade på. Slagsmålskoordinator Benny Hedlund. Bildkvaliteten tycker jag stundtals har åldrats rejält. Det gör inget. Jag hade riktigt trevligt. Jag såg att det även fanns möjlighet att se ”Hundarna i Riga” på Öppet arkiv. En film som spelades in samma år, 1994. Det finns en risk att jag kommer att göra samma sak. Eller vad tror du läsare? Kanske gör jag det bara i smyg. Mellan alla andra hemliga projekt. 😉

Mest längtar jag efter att få ge en födelsekram till en tjej som vi ska hämta på stationen i kväll. Jennifer fyller 21 år idag. ❤
I morse var det första gången som hon vaknade på sin dag, utan sin sjungande gamla familjskara. Mysigt att hon är ledig i flera dagar och kunde komma ner till Ystad. Annars var det meningen att vi skulle upp till Uppsala. Istället fick det bli tvärtom. Eftersom hon i nästa vecka ska på anställningsintervju för sommarjobb och en annan dag senare under veckan, ska träffa personal på sin praktikplats, dit hon ska längre fram under terminen. Slå flera vårflugor i samma smäll. Jag önskar dig läsare en trevlig helg.

 

Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

Elfte boken i Wallandersviten:
Handen, 2004/2013, 122/312 sidor. Leopard förlag.

Tidsintervall:
Den relativt korta berättelsen startar lördagen den 26 oktober 2002 och slutar några dagar innan jul samma år.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har varit polis i över 30 år. Han är nu den som arbetat längst som kriminalpolis i Ystad. En gång hade han varit yngst.

Familj:
Linda: Bor hos sin far men är lovad ett hyreskontrakt på en lägenhet.

Wallander gick in genom dörren. Han bläddrade i kataloger och såg på fotografier av olika hus. Oftast var priset för högt. En fattig polis kanske ska bo i lägenhet, tänkte han ironiskt.

Kollegor:
Linda Wallander: Har jobbat ett år på Ystadspolisen.
Martinson: Hans tjocka bruna hår var borta och han hade blivit flintskallig. Han kör bil ryckigt.
Sven Nyberg: Humörstark och duktig kriminaltekniker.
Lisa Holgersson: Polischef. Kanske den bästa chef Kurt haft.
Stefan Lindman: Kom till Ystadspolisen ungefär samtidigt som Linda. Han och Linda har något slags förhållande.

Personer utanför polishuset:
Stina Hurlén: Ung rättsläkare från Lund.
Karl Eriksson: Kusin till Martinsons fru. Vill sälja sitt gamla tomma hus.
Hanna Trulsson: En gammal kvinna och granne till Karl.
Evert Trulsson: Ägare till en gård.
Kristina Fredberg: 65 år. Malmö. Sladdbarn till Ludvig och Alma Hansson.
Simon Larsson: Arbetade som polis i Ystad när Kurt kom dit. Numera bor han på ett äldreboende strax utanför Tomelilla.
Richard och Irina Pettersson: Han slipade saxar och knivar. Paret var vänliga och pålitliga. Då kallades de tattare. Idag kallas dom resande.
Katja Blomberg. 40-årsåldern: Malmö. Barnbarn till Richard och Irina. Två gånger dömd för misshandel. Har suttit på Hinseberg. Begått bankrån med sin dåvarande man. Ludvig Hansson: En gång i tiden ägare till ett hus i Löderuptrakten.
Kaarin, Elmo och Ivar Pihlak: Estnisk familj som kom till Sverige från Danmark i februari 1944. Begärde utflyttning till Danmark i november samma år.

Bokens dos av kärlek & erotik åt Kurt: ❤
Wallander kunde inte undvika att kasta en blick på Kristina Fredbergs dotters ben. Sedan uppfattade han att Linda såg på honom med rynkande ögonbryn. Varför bad jag henne att följa med? tänkte han.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Behåller som vanligt många tankar för sig själv. På gott och ont.

Kurts hälsa:
Han går omkring med en växande känsla av olust som han inte berättar för någon enda människa.

Det fanns ingen hiss. Wallander flåsade tungt när de kommit upp. Linda såg strängt på honom.
”Du kommer att få en hjärtattack om du inte börjar motionera.”

Dagen efter var en klar decemberdag med gnistrande sol. Wallander steg upp tidigt och tog en lång promenad längs havet innan han vid åttatiden bestämde sig för att bli polis igen och återvände till polishuset.

Nyckelspår & Villospår:
En hand, en tandlagning, en häst & vagn, ett blindspår och en låda på vinden.

I Lådan fanns fyra almanackor. 1941, 1942, 1943, 1944. Wallander satte på glasögonen och började bläddra i almanackorna.

Kopplingar till tidigare böcker:
Många år hade gått sedan han och far gjort sin gemensamma resa till Rom.

Grodor i boken:
Martinson eller Martinsson? Här fick kollegan bara ett s.

Wallander har skjutit ihjäl mer än en person i tjänst. Bra för sömnen och psyket att minska ner det till en ”enda” gång.

Nyberg körde knappast sträckan från sin bostad till gården på nitton minuter, mitt i natten. Inte ens mitt på dagen.

Kuriosa:
Kurt och Linda har ett avtal på söndagarna så länge hon bor hemma hos sin far. Denna röda dag är en frizon då ingen har lov att kritisera den andra. Söndagarna är proklamerade som dagar reserverade för vänlighet.

Varje gång Wallander kom till en plats om natten där arbete pågick, fick han en känsla av att han klev in i en filminspelning.

Nybergs skitiga overaller var så välkända att de en gång varit ett ämne för ett inslag i den lokala nyårsrevyn.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Det fanns en skönhet som bara ålderdomen kunde ge en människa. Hela livet låg inristat i ansiktets rynkor.

Oordningen bland buskarna bar på en berättelse.

Det förflutna hade slagit igen sina dörrar.

Han tänkte det var en människa han aldrig skulle möta igen i sitt liv. Men knappast en människa han helt och hållet skulle glömma.

Han önskade att huset inte varit ett troll som plötsligt spruckit i solen.

Han tänkte på ingenting och han ville ingenting. Det var mer än nog att fortfarande vara levande.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Se mig som en fiende”, svarade Wallander muntert. ”Men gärna en fattig fiende.”

”Varför har handen börjat vandra upp ur jorden”, sa Wallander.
”Den kanske ville upp för att vinka till oss och tala om att det fanns något i jorden som inte borde vara där”, svarade Martinson.

Han borde egentligen anställa förhör med gravstenarna på kyrkogårdarna i trakten. Det var där alla tänkbara vittnen eller andra inblandade fans.

Privat sorg:
Jag kommer aldrig att hitta ett hus, tänkte han. Inget hus, ingen hund, heller ingen ny kvinna. Allt blir vid det gamla.

Ett kort ögonblick överfölls han av en impuls att bara ge sig iväg. Ta bilen och lämna Skåne för att aldrig komma tillbaka.

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Bosse Lidéns betyg:
3/5

Sista tre meningarna:
Julen det året var kall.
Från Östersjön drog isande vindar in över Skåne.
Vintern hade kommit tidigt.

Baksidestext:
En höstdag 2002 får Kurt Wallander plötsligt möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Mariagatan i Ystad till ett hus ute på landet. Men drömmen förvandlas till en mardröm. I husets trädgård hittar Wallander först ett nergrävt lik, sedan ytterligare ett.
Den kriminaltekniska undersökningen visar att de legat ett halvt sekel i jorden. Men vilka var dessa personer? Och hur kommer det sig att ingen någonsin har anmält dem saknade?
Wallander och hans kolleger tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att hitta svaret på gåtan. Spåren leder mot en tragedi, där det är svårt att veta vem som egentligen är offer och vem som är förövare.

Handen innehåller också ett extramaterial för alla Wallanderfans: ett uppslagsverk till Wallanders värld med kulturella referenser, personer och platser som förekommit i romanserien.
Sanningen är snarare att ”extramaterialet”(Guld värt för ”nördarna”) innehåller en berättelse som heter Handen.

Personligt:
Det känns vemodigt att ta farväl av både Kurt Wallander och Henning Mankell för att låta dem vila i frid.
Personligen anser jag att ”Den orolige mannen” är det perfekta slutet för den fantastiska sviten i serien om den fiktiva polisen, som fick sitt efternamn via ett bläddrande i telefonkatalogen. ”Handen” är mest en present till kalenderbitarna och en slant till ex. förlaget.
Om jag lever om några år kommer jag att börja om med ”Mördare utan ansikte” (åttonde gången) och fortsätta läsa kronologiskt, precis som jag gjort tidigare. Alltid lika nöjd med sällskapet. Fascinerande nog, ger det mig nya fräscha tankespår vid varje reprisläsning, som viker av från de nya böcker som jag läser varje år. Ett utmärkt och kärt komplement. Väldigt ofta slår Mankell sina adepter på fingrarna och det förvånar mig att flera svenska kriminalförfattare säljer miljontals böcker. De kan vara både direkt mediokra och ”skapligt bra”. Ändå nuddar de oftast bara vid Mankells anklar. En del utländska författare når ända upp till axelhöjd.

Kurt Wallander dras mer och mer in i dimman och hans återstående liv blir hans privata tid, skriver Mankell så briljant. Själv ska jag ta några steg bort från bloggvärlden på obestämd tid och istället leka med ord och kanske bilder på annat sätt. Jag hoppas slippa tät skrivdimma. Mycket troligt kommer jag att göra små återtåg, när jag har något att visa eller berätta, eller om längtan blir för stor. Bloggvandringar vid vissa tidpunkter är tänkt att bli trevliga andningshål. Fysiska promenader vid havet är som alltid batteriladdande. Där både hämtar och lämnar jag tankar av alla dess slag.

1 139 blogginlägg finns där gratis för alla som är nyfikna och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns givetvis att beställa för den som är lässugen på två fysiska böcker. Det är utan tvekan de två projekten som jag lagt ner mest arbete och tid på. Bloggen är bara en kul bilaga där mina texter långt ifrån alltid varit ”tvättade”.

Köp bok/böcker

Under 2017 kommer de bloggbesökare som läser raderna här under detta blogginlägg, att kunna köpa böckerna för endast 101 kr/st (+ porto 49 kr). I en stor blå postpåse går det i två böcker till samma porto (om du köper två böcker får du dem till priset 250 kr så blir det jämnt och bra).  😀
Följ anvisningar på länken ”köp bok/köp böcker, men justera priset som du ska sätta in på kontot. Andra ”okända” människor som INTE läser detta blogginläggsslut betalar än så länge normalpris. För detta är min sista hyllning till Henning Mankell och en ”present” till dig som ännu inte köpt en bok eller som vill köpa fler och ge bort och ”orkat” ta dig ner ända hit ner i texten.

På återseende. Bosse Lidén  ❤

Tidigare blogginlägg i denna hyllning: https://bosseliden.wordpress.com/2016/02/03/forsta-boken-i-serien-om-kurt-wallander-mordare-utan-ansikte/

Andra boken i serien om Kurt Wallander; ”Hundarna i Riga”

Tredje boken i serien om Kurt Wallander; ”Den vita lejoninnan”

Fjärde boken i serien om Kurt Wallander; ”Mannen som log”

Femte boken i serien om Kurt Wallander; ”Villospår”

Sjätte boken i serien om Kurt Wallander; ”Den femte kvinnan”

Sjunde boken i serien om Kurt Wallander; ”Steget efter”

Åttonde boken i serien om Kurt Wallander; ”Brandvägg”

Nionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Pyramiden

https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/08/tionde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-den-orolige-mannen/

 

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Kurt Wallander och eget skrivande i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Var rädd om dig kära läsare.

Tionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Den orolige mannen”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) under året och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

”Vad vi har anledning att frukta
är inte de stora männens omoral,
men det faktum att omoral ofta
leder till storhet.”                              DE TOCQUEVILLE

Tionde boken i Wallandersviten:
Den orolige mannen, 2009, 557 sidor. Leopard Förlag Engelsk Titel: The Troubled Man. Publicerad i 22 länder.

Personligt:
Det blir mycket efterkrigspolitik och mörkade statshemligheter i denna roman som för tankarna tillbaka till Kalla kriget och höga murar. Stundtals upplever jag att det tenderar att bli alltför mycket en politisk historisk redogörelse. Där kriminalkonceptet lämnar sin plattform i för långa ordintervaller. Samtidigt är det otroligt välskrivet och Wallander gör återblickar till gamla fall och knyter ihop boksviten på ett förträffligt sätt. Jag kan heller inte låta bli att drabbas av en dysterhet av att mörkret från Herr A håller på att sätta klorna i Kurts kropp. Sorgliga sjukdom.

Tidsintervall:
Prologen bjuder in till en tidig vårdag i Stockholm 1983. Efter några återblickar från september 2003 tar huvudhandlingen sin början i januari 2007 för att nå finalen juni 2008. Epilogen startar en natt i maj 2009.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Har lämnat Mariagatan och köpt det gamla huset ”Svarthöjden” som ligger nära Löderup. Han har också äntligen gjort slag i en annan dröm och skaffat en svart labradorvalp som får namnet Jussi, efter den kända svenske stortenoren.

Familj:
Linda Wallander: 36 år. Numera polis, kollega och snart mamma. Ägare till en Harley Davidson. Köper en villa utanför Rydsgård.
Barnbarn: Föddes den 30 augusti 2007. Inte förrän i juni 2008 fick hon namnet Klara. Mona: Exfru. Dricker mer än någonsin. Dyker oväntat upp hemma hos Kurt.

Kollegor:
Ann-Louise Edenman: Bördig från Lund.
Kristina Magnusson: Flyttat från Malmö. Kurt impad av hennes klarsyn, envishet och han sneglade på henne i hemlighet i polishusets korridorer.

Han for ner till Saltsjöbaden och åt lunch på uterestaurangen vid havet. Just när han fått in maten kom Kristina Magnusson och frågade om hon fick sätta sig.

Martinsson: Har stigit till vän i Kurts ögon. Vi är som ett gammalt par som träter med varandra, mest för att hålla oss i form. Han är den enda som fanns kvar sedan den gången Wallander flyttat till Ystad för att börja arbeta där. I epilogen har Martinsson lämnat polisyrket.
Lennart Mattson: Polischef från Stockholm. Öppnar aldrig ett samtal.
Ove Sunde: Ny kriminalinspektör. Duktig men kanske lite lat. Enligt ryktet hade han sällskap med en kvinna som var så ung att hon kunde ha varit hans dotter.
Nyberg: Ystads tekniska expert har en mycket liten biroll i handlingen. Han ska gå i pension till jul. Har köpt ett något fallfärdigt hus i Norrlands skogar. Där ska han lära upp sig till jägare och skriva sina memoarer.

Personer utanför Ystad polishus:
Hans von Enke: 34 år. Lindas pojkvän. Finansman. Kurt kände inte till något om mannens existens den dagen Linda berättade att hon var gravid.
Håkan von Enke: 75 år. Tidigare kommendörkapten. Specialiserade sig på att jaga ubåtar. Bor i Stockholm.
Louise von Enke: Varit språklärare.

Han åt lunch i närheten av torget, läste Ystads Allehanda och en av kvällstidningarna. Efteråt satte han sig på en av bänkarna på torget.

Signe von Enke: 41 år. Hemlig dotter. Svårt handikappad från födseln. Född utan stämband och armar.
Ytterberg: Kommissarie i Stockholm med ansvar för Hans von Enkes försvinnande. Sten Nordlander: Vän och f.d. arbetskamrat till Hans von Enke.
Steven Atkins: Amerikansk ubåtskapten. Säpo är inblandat eftersom von Enke var en hög militär under sin aktiva tid.
Hans-Olov Uddmark: Ung professor i geologi. Fembarnspappa.
Eskil Lundberg: Fiskare på ostkusten.
Fanny Klarström: F.d. servetris. 84 år. Bor i Markaryd.
Baiba Liepa: Riga i Lettland.
Peter Edler: Brandmästare. I Wallanders ålder. Kurt hade stor respekt för honom och tyckte om hans torra humor.
Vera: 18-19 år. Dotter till mördade Inez i Riga.
Asta Hagberg: Limhamn. Änka till Sölve som var en mobbad skolkamrat till Kurt. George Talboth: Amerikan som bor i Berlin och som är en kopia både utseendemässigt och röstmässigt av Humphrey Bogart.

Bokens dos av kärlek och erotik åt Kurt: ❤
Han tjuvtittar på sin betydligt yngre kollega Kristina Magnussons ”baksida” då och då i polisens korridorer.

”Du hade en far som tyckte mycket om dig”, sa Aina Dahlberg. (Hon hade kallat på Kurt från ett vårdhem i Hammenhög där hon låg svårt cancersjuk.)

Kristina Magnusson följde honom ut på gatan. Han var nästan på väg att dra henne till sig i en plötslig uppflammande lust, när han lyckades hejda sig. Hon hade druckit en del och tycktes inte ha märkt hans uppdämda avsikter.

Efter många år knackade Baiba Leipa på dörren. Hans största passionshistoria han upplevt i sitt liv. Hon hade blivit mycket mager. Efteråt skulle Wallander minnas dygnet med Baiba som ett rum där alla klockor tycktes ha stannat och alla rörelser hade upphört. De låg i sängen, vakade, talade ibland, var lika ofta tysta när hon var för trött för samtal eller helt enkelt hade somnat.
Wallander somnade. När han vaknade var Baiba borta. Bilen var inte kvar. Under en sten på trädgårdsbordet låg ett fotografi. Bredvid fotografiet hade hon lagt en lapp. Inget var skrivet. Bara ett enkelt ritat hjärta.
Wallander hämtade en stege och klättrade upp på taket med en kikare i handen. Där kunde han se den vita färjan. En stor del av hans starkaste och lyckligaste tid i livet fanns där ombord och skulle aldrig återvända. Han kände en sorg och smärta som han nästan inte förmådde uthärda.

Plötsligt tänkte han något som han aldrig tidigare vågat ställa sig öga mot öga inför. Hade hans kärlek till Baiba varit starkare än det han en gång hade känt för Mona? Trots att hon var Lindas mor? Han visste inte, skulle aldrig bli säker över svaret.

Berusad på ett hotell i Tyskland tar han med sig en florist med namnet Isabel till hotellrummet.

Kurts bil:
Det ovanliga märket Peugeot . 😉 Just denna bil har han haft i fyra år.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Han berättade aldrig för någon om det råa överfallet som han råkade ut för när han skulle hämta sin parkerade bil vid järnvägsstationen efter han smitit iväg från teaterpjäsen som inte tilltalade honom.

Han nådde hamnen i Fyrudden redan vid elvatiden, eftersom han som vanligt kört alldeles för fort.

Han gjorde som han brukade när missmodet slog till. Han hällde upp ett rejält glas med brännvin och svepte det.

Han berättade bara för Martinsson, att han tagit upp en lifterska som det visade sig när han öppnade tidningen nästa dag hade slagit ihjäl sina föräldrar i Malmö med exempellöst våld.

”Vad gjorde brandkåren hos dig?” frågade Linda. ”Dom hade kört fel”, ljög han. ”Det var ett överslag i elkablarna i en lagård hos några grannar. ” Inte ens för Linda hade han berättat om alla sina medicinburkar. Hon visste inte heller att han numer tog sprutor med insulin.

Till slut hemligstämplar Wallander allt som hände efter han löst världsgåtan. Polisen, Linda. Ingen får reda på upplösningen i jaktstugan på Blåskär.

I slutet av september 2008 började han skriva, och nu hade han hållit på i mer än åtta månader. Han ville inte att det som hänt skulle begravas i tysthet. Han skrev om sig själv och sitt eget liv, lika mycket som han skrev om Håkan von Enke.
I maj nådde han sista punkten på sidan 212. Han skrev ut det och lät omslaget vara ett tomt, vitt papper. Till slut bestämmer han sig för att skicka det till sin syster Kristina. Be henne sända det vidare i Stockholm.
Ytterberg skulle naturligtvis räkna ut att det måste vara Wallander som hade skickat det, men han skulle aldrig kunna leda det i bevis.

Kurts hälsa:
Efter mer än tio års diabetes två har han börjat ta sprutor varje dag.

Kurt tar med sig sitt vapen till en kvällsrestaurang och glömmer kvar det där. Varför han tog med sig sitt tjänstevapen har han inte den blekaste aning om.

Det var som om någon hade handlat i hans ställe, och sedan stängt av hans minne för att han inte skulle veta vad som hänt.

Bröt vänster handled i en halkolycka på hemmaplan. Nu var det både internutredning och sjukskrivning. Benen i handen läkte inte ihop som ortopeden önskat så sjukskrivningen förlängdes.

Uppflammande vredesutbrott. Han börjar mer och mer likna sin far.

Drabbades av minneskramp. En skugga inne i huvudet, ett plötsligt mörker som till i hans huvud.

Wallander lade in växeln, backade och visste plötsligt inte vart han skulle. Det var alldeles tomt i hans huvud.

Han glömde stänga av kokplattan. Dessutom ställt ifrån sig värmeunderlägget på spisen. En brandvarnare var installerad och kopplad direkt till brandkåren.

”Ibland kan hela tidsblock bara försvinna. Som is som smälter.”

Han började plötsligt springa längs kärrvägen, utmanade den slöhet som hade fyllt honom under de senaste månaderna. Han sprang tills han var ordentligt utpumpad. Solen hade börjat värma, han tog av sig den svetta skjortan, såg med olust på sin alltför stora mage och bestämde sig, som så många gånger tidigare, för att börja banta.

Smärtorna kom från ingenstans. Han låg och såg upp mot himlen, några måsar skrek på avstånd, när det högg till i vänstra armen, en smärta som spred sig mot bröstet och magen.

När han steg ur bilen svartnade plötsligt minnet. Han stod där helt tom med nycklarna i handen. Motorhuven var varm. Åter drabbades han av panik. Var hade han varit?

Efter Nässjö hände det som han numer alltid fruktade. Han visste plötsligt inte vart han var på väg. Han var tvungen att se på sin biljett för att minnas.

Minnesförlusterna fortsatte. Värst hade det varit under en av juldagarna 2008. Det hade snöat under natten. När han var färdig med skottningen visste han plötsligt inte var han befann sig. Inte ens Jussi kände han igen.

Linda stannade några timmar. De pratade tills Klara vaknade och lyckligt leende sprang fram emot Wallander.
Plötsligt drabbades Wallander av en överväldigande skräck. Minnet övergav honom igen. Han visste inte vem flickan som kom emot honom var. Visst hade han sett henne tidigare, men vad hon hette eller vad hon gjorde där, det hade han ingen aning om.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Wallander hade saknat honom under alla år, i många perioder tänkt på honom nästan dagligen. Det hände fortfarande att Wallander ibland tog en promenad till graven med en blomma, om han var inblandad i någon motsträvig utredning. När han stod där framför den enkla liggande stenen, frågade han sig, vad Rydberg skulle ha gjort.

Kom de till en brottsplats där det fanns ett skrivbord lyfte alltid Rydberg på skrivunderlägget. Oftast fanns där ingenting. Men han hade förklarat med en gåtfull undertext att även en tom yta var ett viktigt spår.

Sök alltid det som bryter mönstret.

Att se utan att se.

Ytor är någonting man nästan alltid halkar på.

För att sortera upp händelserna och kanske hitta en struktur när det gällde en maskerad rånare hade Rydberg hämtat en kortlek. När Wallander provade med den Rydbergska metoden hade han valt legobitar istället för spelkort.

Man behövde inte alltid vara bakom den man skuggade. Lika gärna kunde man befinna sig framför den övervakade.
Brev skulle tydas, hade Rydberg en gång sagt.

Nyckelspår & Villospår:
Nätterna 1- 15 oktober 1982, jagaren Halland, trålaren NRG123, landsförräderi, Signes bok, en liten gråsten och en stålcylinder.

Kopplingar till tidigare böcker:
Två asylsökande flyktingar hade begått övergreppet efter att ha sett hur den gamle lantbrukaren tagit ut en stor summa pengar på ett bankkonto. (Mördare utan ansikte)

För ungefär 20 år sedan blev du gripen av några kollegor när du var berusad och körde bil. (Mördare utan ansikte)

Det var till Skagen han hade begett sig när han många år tidigare hade övervägt att sluta som polis. (Mannen som log)

En gång i tiden hade han blivit svårt knivhuggen i Pildammsparken av en galning som plötsligt löpte amok. (Hugget)

Med obehag påminde han sig plötsligt ett tillfälle, många år tidigare, då en ung och desperat kvinna hade bränt sig till döds i ett rapsfält. (Villospår )

Resan förde honom förbi ett café där han många år tidigare, uttröttad, utmattad hade fått sova i ett bakrum. ( Steget efter)

Han tänkte på den gamla leken han hade utfört tillsammans med Linda när han var liten och som han hade nytta av när han försökte identifiera en okänd mördare vid midsommartid dödat en grupp maskeradutklädda ungdomar. Vid vart femtionde steg försökte han tänka en alldeles ny tanke. (Steget efter)

Jag anade heller ingenting om Baiba när Karlis Liepa steg in på polishuset i Ystad. (Hundarna i Riga)

Grodor i boken:
Wallander återvände i minnet till ett annat gammalt par som för snart tjugo år sedan hade mördats i Lenarp. Facit: 27 år.

Åldern börjar hinna ikapp Wallander. Han är i denna bok 60 år. Enligt vad Mankell skrev i första boken ”Mördare utan ansikte” borde han nu vara 61 år.

Nyberg tycks hänga kvar i polishuset i maj 2009 eller bara i Mankells tankar just då.  För han skulle ju gått i pension till förra julen.

Som den naturligaste sak i världen omfamnade Linda henne (Baiba) och sa att hon var glad att äntligen få träffa sin fars stora kärlek i livet. I romanen ”Steget efter” står det att Baiba hade kommit till Ystad i december 1994 och stannat över jul och nyår. Wallander hade kunnat märka att hon och Linda redan från början kom bra överens.  🙂

Hennes död hade kommit plötsligt en eftermiddag tidigt på hösten 1962. Hon hade varit ute i deras lilla trädgård och hängt tvätt. Wallander hade just kommit hem från skolan och satt vid köksbordet och åt smörgåsar … han hade sprungit ut och ropat sin mammas namn, men hon var bortom all räddning. Bosse Lidén tänker på meningen i en annan bok. Mamman begravdes 1981. Vilken lång väntan. 19 år. 🙂

Kuriosa:
Kurt Wallander började i en anteckningsbok att skriva upp namnen på alla döda han mött genom åren i sitt arbete. När han nådde fram till den tionde självmördaren gav han upp och ägnade istället några timmar åt att försöka minnas de ungdomar eller barn han hittat döda. Men han gav upp det också, det var alltför motbjudande. Efteråt skämdes han, brände anteckningsboken.

Ännu en gång väljer Linda Mossbystrand när hon vill prata om viktiga saker med sin far.

En av Peters & Noren var nu död, den andre pensionerad.

Wallander tvingas ta ut innestående semester under tiden som det blir en internutredning efter han tagit med sig sitt tjänstevapen till krogen och sedan glömt det där. Det slutade med fem dagars löneavdrag.
Wallander kände igen tobakspaketet, ”Hamiltons Blandning”. Det använde min pappa också när han rökte pipa.

Martinsson berättade om en mordbrännare som ännu inte var gripen.
”Tar vi honom den här gången?” frågade Wallander. ”Vi tar honom alltid”, sa Martinsson. ”Frågan är bara om vi får behålla honom. Men vi har ett vittne som jag tror på. Den här gången är det faktiskt möjligt att vi kan sätta åt honom. Mankell har ofta levt upp till en av sina titlar. ”Steget före”.

Att göra bilresor utan sällskap tillhörde Wallanders enkla nöjen. Ensam med egna tankar, avstängd radio och möjlighet att stanna till när det passade honom.

Han läste en bok om operakompositören Verdi, som han gett sig själv i julklapp.

Linda var på en konsert i Köpenhamn med sin ungdomsidol Madonna.

Plötsligt tyckte han sig se sitt liv alldeles klart framför sig. Fyra avgörande ögonblick kunde han räkna till i sitt liv. Det första var när jag gick emot min dominerande fars vilja och blev polis. Det andra när jag hade dödat en människa i tjänsten och inte tyckte att jag orkade mer, men ändå beslöt mig för att inte lämna polisyrket. Det tredje när jag lämnade Mariagatan, flyttade ut på landet och skaffade Jussi. Det fjärde kanske var när jag till sist accepterade att Mona och jag aldrig mer skulle leva tillsammans. Det var nog det svåraste jag gått igenom.

Ofta hade han tänkt att han skulle undersöka om ett minne han lämnat efter sig för snart femtio år sedan fortfarande fanns kvar. Han parkerade bilen vid kyrkogården. Han letade sig fram till murens västra hörn och böjde sig ner… Han skulle sätta sitt bomärke på en plats där det aldrig skulle försvinna … Han upptäckte genast sina bokstäver … en gång ska jag ta med Klara hit. Jag ska berätta för henne om den där gången jag bestämde mig för att förändra världen.
Han hängde ibland ut en egentillverkad skylt på sin kontorsdörr där det stod att han inte ville bli störd.

Fars tavlor:
Telefonsamtal från hans fars gamla granne som ibland hade hjälpt fadern att ploga bort snö och hålla den lilla grusvägen i ordning. Som tack och betalning hade han en gång varje år fått en tavla. Wallander hade vid ett par tillfällen försökt förklara för sin far att det möjligen kunde bli lite för mycket för grannen att ha ett tiotal målningar, alla identiskt lika, på sina väggar. Men hans synpunkt hade mötts med bister tystnad.

Han hade kommit in i parets sängkammare. Det fanns blod på golvet och ena sidan av sängen. Men det som hade fångat Wallanders uppmärksamhet var en tavla som hängde på väggen ovanför kuddarna i sängen. Den föreställde en tjädertupp i ett skogslandskap. Martinsson dök upp vid hans sida.
”Din fars verk, eller hur?”

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Ett mörker där han inte förmådde tända några lampor.

Den som klarar av att gråta framför en annan människa uppvisar enligt min uppfattning ett stort mod. Ett mod som jag nog tyvärr själv saknar.

Vi skickade ut hela fågelholkar ur munnarna utan att vi hann gripa dem i vingarna.

Om en människa har problem stoppar han en sten, gärna tung, i sina kläder och släpar på den tills han har löst sina svårigheter. Då kan han lägga stenen ifrån sig och gå vidare i livet med förnyad lätthet. (Indiancitat)

Man ställer ut skorna när man dör.

Efter egen höst kommer andras vår.

Människor som betytt nått viktigt kan man aldrig göra sig helt och hållet fri ifrån.

I hennes död såg han också sin egen.

Det var som om jag stod och tittade upp i luften när jag egentligen borde studera marken framför mina fötter.

Våra minnen lyser inte genom oss.

Wallander for tillbaka till Ystad och parkerade bilen nere vid småbåtshamnen. Han gick ut till den bänk som stod längst ute på piren. Det var ett av hans högsäten i livet, en biktstol utan präst, dit han ofta drog sig undan när han ville vara ifred och reda ut något som plågade honom.

Ingen hörde att han satt där ute, ytterst på hamnpiren, och talade högt för sig själv.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Han frågade den kvinnliga läkaren om han hade Alzheimer. ”Nej”, sa hon. ”Det tror jag inte. Men ingen vet naturligtvis vad som väntar bakom nästa hörn.”
Bakom nästa hörn, tänkte Wallander när han gick genom den pinande kalla blåsten mot sin bil, som stod parkerade just bakom hörnet. Där väntade honom en parkeringsbot.

Martinsson säger han är inställd på att det är över.
”Min tid som polis”.
”Har du också glömt ditt vapen på en krog?”

”Det är förbjudet att låta motorn gå på tomgång så länge som ni har gjort”, sa en äldre vithårig dam med basker till Wallander som satt helt medtagen efter att ha blivit nedslagen av två ynglingar.

För att inte bli liggande vaken på hotellrummet tog han en halva av en av sina sömntabletter. Han tänkte dystert att det var ett av de få sätt han numera festade på, att locka på sömnen genom att skruva av locket på den vita pillerburken.

”Så full har jag nog aldrig varit”, sa rörmokare Jarmo. ”Att jag skulle ha glömt en rörtång på krogen.”

”En dag kommer Rikspolischefen att föreslå att vi ska sitta i öppna kontorslandskap för att öka vår effektivitet”, sa Wallander ironiskt. ”Vi kan förhöra varandras vittnen, blanda oss i varandras utredningar. ”

Wallander hade ett förslag till Peter Edler inför deras pensionering om några år. ”Vi kan slå oss ihop. Bilda ett team som reste runt och talar om för folk hur man skyddar sig mot inbrott och eldsvådor. Firma Brott och Brand.”

”Flyttfåglar redan nu”, sa Linda. ”Är inte det för tidigt?”
”Dom kanske övar provstarter och formationer”, sa Wallander.

Privat sorg:
Börjar känna sig gammal. Oroar sig för minnet som spelar honom spratt. Ett mörker som kommer in från ingenstans.

När han inte kunde sova kom tankarna om döden nära. Han var sextio år (61år) diabetiker, lätt överviktig, skötte inte sin hälsa som han borde, rörde sig för lite, drack för mycket, åt slarvigt, utan att hålla fasta tider. Med jämna mellanrum tvingade han sig till en disciplin som snart bröt samman igen. Han låg där i mörkret och fick panik. Det fanns inga marginaler längre. Nu hade han inget att välja på. Antingen radikalt ändra sitt liv eller dö i förtid.

”Döden. Jag har cancer. Men jag vill inte tala mer om det just nu. Låter du mig ligga ner och vila en stund? Jag äter smärtstillande mediciner som är så starka att jag nästan somnar.” sa Baiba.

Varför kommer hon till mig? Jag orkar inte med mer död och elände, fruar som super ihjäl sig, svärmödrar som mördas.” Han ångrade genast sin tanke.

Vid Kåseberga körde han ner till hamnen och köpte rökt fisk. Han hade just stigit in i sitt hus när telefonen åter började ringa. Det var samma kvinna som tidigare, men nu när mottagningen var bättre kunde han genast höra att det inte var Baiba.

Han stod med påsen med rökt fisk från Kåseberga i handen. Nu föll den mot golvet.
”Är Baiba död? Hon var ju här för bara två dagar sedan?”

Antal mord/dödsfall:
7 st.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Sista tre meningarna:
Sedan är det inte mer. Berättelsen om Kurt Wallander tar oåterkalleligen slut. De år, kanske tio, kanske fler, han har kvar att leva, är hans egen tid, hans och Lindas, hans och Klaras tid, ingen annans.
Perfekt slut för denna romansvit. Detta borde varit sista boken enligt mig.

Baksidestext:
En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer. Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Liljansskogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. Von Enke är nämligen farfar till Linda Wallanders lilla dotter.
Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig. När sedan också von Enkers hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större.
Trådarna leder bakåt i tiden, till det kalla kriget, högerextrema sammanslagningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa.
Wallander anar att han har kommit en stor hemlighet på spåren. Kanske befinner han sig i utkanten av något som är mångdubbelt allvarligare än Wennerströmaffären, den värsta spionhärva Sverige upplevt. Wallander kastas in i ett skeende vars förvecklingar han har svårt att överblicka.
Samtidigt dyker ett ännu mörkare moln upp på hans himmel …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nionde boken i serien om Kurt Wallander; ”Pyramiden

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

Nionde boken i Wallandersviten:
Pyramiden, 1999, 440 sidor. Ordfront. Engelsk Titel: The Pyramid. Publicerad i 24 länder.

Personligt:
I förordet berättar Henning Mankell att han insett vilken undertitel som han hela tiden sökt efter, men aldrig hittade under de första åtta skrivna böckerna om Kurt Wallander. ”Romaner om den svenska oron”. Han berättar om alla brev som han fått från läsare. Han erkänner att de flesta haft rätt om ”felaktigheter”. De flesta breven har ställt frågan: Vad hände med Wallander innan romanserien börjar? Innan den 8 januari 1990. Kurt Wallander hade varit polis länge, varit gift, får en dotter och en gång har han brutit upp från Malmö och sökt tjänst i Ystad. Här fyller Henning Mankell igen några av luckorna och det är så läckert när han väver ihop slutet i ”Pyramiden” med första boken ”Mördare utan ansikte” att jag njuter inombords.
Det inkommande telefonsamtalet registrerades hos polisen i Ystad klockan 5.13 den 8 januari. Det togs emot av en uttröttad polisman som … När telefonsignalerna ryckte upp Wallander ur sömnen hade han varit djupt inne i en erotisk dröm…
”Wallander!”
”Jag hoppas att jag inte väckte dig?”
”Jag var vaken.”

I Pyramiden bjuds läsarna på fem berättelser:
A: Hugget, sid 11-122.
B: Sprickan, sid 123-149. Tidigare publicerad i Hemmets Veckotidning 1997 under titeln Mannen med huvan.
C: Mannen på stranden, sid 151-187. Publicerad i ICA-kuriren 1995.
D: Fotografens död, sid 189-272. Publicerad i ICA-kuriren 1996.
E: Pyramiden, sid 273-440.

Tidsintervall:
Hugget, 3 juni 1969 – en dag i början av september 1969.
Sprickan, Kl. 16.45, 24 december 1975- ca kl. 20.30, 24 december 1975.
Mannen på stranden, 26 april 1987 – ”7 maj 1987”.
Fotografens död, mitten av april 1988 – ungefär en vecka senare.
Pyramiden, 11 december 1989- 8 januari 1990. Cirkeln sluten.

HUGGET:
Vi som läst flera av böckerna känner till episoden om hur nära Kurt Wallander var att dö som en ung 21-årig polisman i Malmö. Äntligen får vi alla detaljerna. Tidigare har vi ofta läst orden. Att leva har sin tid, att vara död har sin, som blivit som ett personligt mantra för Wallander genom åren som gått. Det är nu som Kurt Wallander tar sina första steg som amatör- kriminalare. Dessa tar han i grannens lya. Han blir så uppslukad, att han glömmer klockslag med sin fästmö Mona och frestas att sjukskriva sig från sin patrullerande tjänst.

Huvudperson:
Kurt Wallander: 21 år. Ordningspolis. Bor i en liten trång lägenhet i Rosengård.

Familj:
Mona: Fästmö. Arbetar på en damfrisering.
Far: 60 år gammal konstnär. Lynnig person som just bestämt sig för att flytta ut till Österlen. Varit extra sur sedan Kurt meddelade att han skulle bli polis.
Mor: Dog under Kurts polisutbildning.
Kristina: Syster som bor i Stockholm.

Kollegor:
Sven ”Taggen” Svensson: Radiopolis. (smeknamnet kom efter att han i en jakt på en inbrottstjuv hade ramlat in i en häck fått ett antal taggar i underlivet)
Hemberg: Omtalad kriminalkommissarie. Kom till Malmö 1959.
Svanlund: Äldre, överviktig och trög polisman.
Sjunnesson: Kriminaltekniker. Liten och mager man.
Stefansson: Yngre kriminalassistent. Ogillar Kurt. Spydig mot honom.
Lohman: Inspektör och Kurts chef.
Jörgen Berglund: Ordningspolis. Pratar ”svår” skånska.
Wittberg: Polis. 30 år. Drömmer om att en dag få köra racerbil.

Personer utanför polishuset:
Artur Hålén: Pensionerad skygg sjöman. Född 1898.
Emil Holmberg: Högstadielärare och uppslagsverkskrängare.
Linnea Almqvist: Äldre granne. Faråker: Räddningsledare på brandkåren.
Maria: Jobbar i en tobaksaffär. Har gott minne och bra hörsel.
Lars Andersson: Taxichaufför. Gammal klasskamrat till Kurt.
Alexandra Batista-Lundström: Född i Brasilien. Bor i ett radhus i Arlöv.
Erik Anders Artur Hansson: Fartygsmaskinist.
Holger Jespersen: Dansk sjöman. Periodare.
Rune Blom: Har ett hängande ögonlock. Håller till i Pildammsparken då och då.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer: ❤
Kurt & Mona hade träffats 1968. Tidigare hade han varit tillsammans med Helena Aronsson som arbetade som assistent på ett shipping-kontor i Malmö. Helena hade plötsligt en dag bara meddelat Kurt att det var över. Hon hade träffat en annan. Kurt hade blivit knäckt. Tröstat sig i starka drycker. Tjatat på Helena som till slut hotat med att anmäla honom för polisen. Samma kväll hamnade han på färjan från Köpenhamn till Malmö bredvid en flicka som satt och stickade och som hette Mona.

Efter att ha missat två dateklockslag vill Mona ha timeout en vecka. Under tiden söker han upp Helena i eget tjänsteärende och träffar en söt Maria i en tobaksaffär, som tyvärr säger att hon har en pojkvän.

Kurts bil:
Han har ingen bil. Åker buss. Promenerar.

Kurts största karaktärssvaghet i denna roman:
Han presenterar sig som kriminalassistent för en okänd person. Han småljuger för Mona när han glömt hämta henne vid Danmarksfärjan. Han missar ständigt deras mötestider.

Han gjorde något som han aldrig gjort tidigare. Han ringde och sjukanmälde sig. Som orsak angav han maginfluensa. Till sin förvåning kände han inte alls av något dåligt samvete. Han startar därefter egna mordspaningar trots att han inte är kriminalassistent.

Kurts hälsa:
Han stoppar ner sina trötta fötter i diskbalja med varmt vatten.

Han fejkar en maginfluensa, men drabbas några dagar senare av akut matförgiftning efter musslorna som han ätit i Köpenhamn.

Kniven träffade honom mitt i bröstet. Det var som om han drabbats av ett varmt mörker som sköljde över honom. Redan innan han segnade ner på grusgången hade hans minne upphört att registrera det som hände.

Medvetslös i fyra dagar. Han genomgick två komplicerade operationen.

Nyckelspår & Villospår:
Gammalt bröllopsfotografi, tipskupong, eldsvåda, svalda diamanter, extralås, cykelkedja, hängande ögonlock.

Grodor i boken:
Åldern spökar som vanligt. ”Mördare utan ansikte” var första boken. Det är där Henning Mankell sätter ner spaden och berättar för oss om Kurt Wallander som är 42 år när boken börjar 8 januari 1990 och fyller 43 år 30 januari. Därför bör unge Kurt vara 22 år och inte 21 år i denna återblick till juni 1969.

Kurt mamma dog under hans polisutbildning och lever inte juni 1969, när handlingen drar igång. I ”Den vita lejoninnan” står det att mamman begravdes för elva år sedan. Får man vänta så länge att begrava människor? Bokens handling utspelar sig 1992. Backar vi elva år landar vi på 1981 enligt vad jag lärde mig i matematikens värld. Tolv år tidigare borde rimligtvis Kurt Wallanders far haft en fru och Kurt i sin tur haft en livs levande mor. Hm! 😉

Kuriosa:
Kurt röker John Silver. Han tjänar 1 896 kronor i månaden.

Han har aldrig varit i Helsingborg någon gång.

Vietnamdemonstrationer hade gett Wallander mycket övertid.

Det viktigaste i Kurts lägenhet var grammofonen. Han hade inte många skivor. Nästan bara operamusik. Den första skivan med Jussi Björling var fortfarande hans största ägodel. Det första han skulle rädda om det började brinna i huset. Av någon obekant anledning tycktes många poliser vara förtjusta i Roy Orbison.

Han satte på teven. Som vanligt var det debattprogram. De medverkande diskuterade för- och nackdelar med den nya värld som så småningom skulle komma. Datorernas värld. Han stängde av.

Kurt och Mona bestämmer sig för att åka till Skagen på semestern i juli.

Far berättar om sina drömmar om att någon gång åka till Italien och att få se pyramiderna i Egypten. Han berättar också att det är klart med husköpet i Löderup. Han har bara sett det på bild. Det räcker. Han gör inga resor i onödan. Det inkräktar på hans arbete.

För Kurt hade skolan varit en grå vardag, där bara geografi och historia hade livat upp honom något.

”Du är faktiskt en av dom få män jag känner som inte har långt hår”, sa Kristina till sin bror Kurt.

När han kom ut från porten stod Mona där. Det hade han inte väntat sig. Lika lite som det som därefter hände. Hon gick rakt fram till honom och gav honom en örfil på vänster sida. Sedan vände hon sig om och gick därifrån.

Fars tavlor:
Kurt hade känt sig tvungen att hänga upp en, en utan tjäder, eftersom fadern emellanåt kom på besök till den lilla ettan i Rosengård.

”En av mina grannar har en sån där”, sa Hemberg. ”Dom tycks vara populära.”

Plats som jag är nyfiken på:
Mer en saknad från egna minnen då jag ibland turade mellan Malmö och Köpenhamn med glada vänner.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Kortspel är den sista livlina vi har mellan oss.

”Du får se vilken typ du kommer att tillhöra”, sa Hemberg och stängde skåpet om de preskriberade tre mordfallen. ”De som glömmer eller dom som inte gör det.”

På en sandstrand kan man inte komma försent.

”Jag hoppas du har lärt dig nåt. Åtminstone om hur man inte beter sig.”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Du skulle aldrig ha blivit polis. Men du lyssnade inte. Se nu vad du ställer till med. Slår oskyldiga småbarn i huvudet med käppar.”
”Jag har inte slagit en jävla människa i mitt liv”, svarade Wallander sin far. ”Dessutom har vi inte käppar utan batonger.”

”Varför får jag aldrig några barnbarn?” frågade han sedan. Men han väntade inte på något svar utan gick därifrån.

Hemberg gick in Wallanders lägenhet och betraktade den omkullvälta baljan och vattenpölen på golvet. (Kurt hade tagit sig ett fotbad en stund tidigare)
”Försökte du släcka branden själv.”

Hemberg släppte av Wallander utanför huset i Rosengård. ”Kontakta mig i morgon”, sa Hemberg. ”Om det är så att du blivit frisk från din maginfluensa.”

”Vad har hänt med dig?” frågade Hemberg och pekade mot kinden.
”Jag råkade gå emot en dörr”, svarade Wallander.
”Precis vad misshandlade kvinnor brukar säga när de inte vill ange sina män”, sa Hemberg glatt och satte sig tillrätta i stolen.

”Det ringde nån och sa att han var en avlägsen släkting till dig. Han var inte säker på att du ens skulle komma ihåg honom.”
”Sa han inte vad han hette?”
”Nej. Men han verkade vara ganska gammal.”
Wallander betraktade telefonnumret. Där fanns också ett riktnummer. 0411. Det kan inte vara sant, tänkte han. Farsan ringer och presenterar sig som en avlägsen skäktning. Som jag kanske inte ens kommer ihåg.

Han satt på flygbåten till Köpenhamn och såg ut genom fönstret medan han drack kaffe. En dag kommer de säkert att bygga en bro här, tänkte han. Men den dagen slipper jag nog uppleva.
(Sådan humor gillar jag. Visst Kurt. Trettio år senare invigdes bron. Och du slapp inte undan. )

Privat sorg:

Han oroar sig för att hans far ska flytta och att hans barndomshem kanske skulle rivas. Där han bott i 19 år. Han hade inga direkta minnen från den första tiden i Klagshamn. Då var han för liten. Jag är sentimental. Kanske är det därför jag tycker om opera? Frågan är bara om man kan bli en bra polis om man har anlag för sentimentalitet?

Jag har två problem, tänkte han. Det största och viktigaste är Mona. Det andra är min far. Båda problemen måste jag lösa så fort det bara är möjligt.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4.5/5 :).

Sista två meningarna:
Strax efter åtta kom Mona. Den kvällen talade de länge om att nästa sommar göra den resa till Skagen som inte blivit av.

SPRICKAN:
En speciell berättelse som handlar om en tidsrymd på ungefär fyra timmar på julafton 1975.
Wallander sitter ensam på sitt tjänsterum i Malmö och väntar in hemgång en dryg timme senare och funderar på att sticka en halvtimme tidigare. Hans chef Hemberg öppnar dörren och vill att Kurt Wallander ska göra ett stopp på sin väg hem till Ystad. Hemberg vill att Kurt ska kolla upp en sak vid utanför en livsmedelsaffär i bostadsområdet Jägersro.
Titeln syftar på en underjordisk spricka som plötsligt uppstått i det svenska samhället och skapat en brutalitet av ökat våld, som inte frågade efter om den var nödvändig eller inte.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Jobbar på Malmö polishus på våldsroteln som kriminalassistent. Han och familjen har flyttat till Mariagatan i Ystad i september och han ska börja jobba i den mindre staden till sommaren.

Han hade varit på polishuset i Ystad vid flera tillfällen och bekantat sig med den som snart skulle bli hans kolleger. Framför allt hade han lär sig uppskatta en medelålders polisman som hette Rydberg.

Familj:
Mona: Fru. Har kommit över en damfrisering billigt i Ystad.
Linda: Femårig dotter

Kollegor:
Stefansson: Delar tjänsterum med Kurt.
Hörner: Delar också tjänsterum med Kurt.
Hemberg: Kurts närmaste chef. Ungkarl.
Sjunnesson: Polistekniker.

Personer utanför polishuset:
Elma Hagman: Ägare till en lite livsmedelsaffär.
Oliver: En svart man. Inte brun, inte kopparfärgad, inte mestis. Kommer från Sydafrika.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer: ❤
”Det är Kurt.”
”Säg inte att du har blivit försenad.”
Irritationen kom från ingenstans. Han klarade inte att dölja den. ”Jag ringer faktiskt bara för att säga att jag åker hem redan nu. Men det var kanske fel?”
”Varför låter du så sur?”

Kurts bil:
En Peugeot.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Skulle vara att han har svårt för att sluta röka.

Kurts hälsa:
Det hände ibland när han gäspade stort att han fick kramp i en muskel under hakan.

Han har rökhosta.

Han kände sig nöjd med det han såg i spegeln. Snart skulle han fylla trettio år. Men i spegeln såg han ett ansikte som tillhörde någon som kunde varit tjugotvå.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade framför allt fäst sig vid Rydbergs förmåga att med få ord beskriva och analysera ett brott som just befann sig under utredning.

Nyckelspår & Villospår:
Telefonsamtal, massiv tystnad, bogserlina, apartheid.

Grodor i berättelsen:
De är tysta. Betydligt lättare att undvika när man endast skriver om ”fyra timmar av en julafton”. Största orsaken är att den exakta åldern på Kurt inte skrivs ut. Bara att han snart ska fylla trettio år. Därmed klarar ”missen” sig under radarn i denna berättelse.

Kuriosa:
Mona klipper ut annonser om tjänster hos vaktbolag och berättar att han skulle tjäna betydligt mer och få bättre arbetstider, mindre ryckiga. Hon är rädd att något ska hända honom.

Han sköt in en musikkassett i radion och vred upp ljudet och Jussi Björlings stämma fyllde bilen.

Att hans far bodde på Österlen sedan några år var ytterligare ett skäl för dem att bosätta sig i Ystad. Tydligen har det ansträngda läget mellan far och son förbättrats under de sex år som passerat revy. Då ville han aldrig se gubben mer. Längtade efter att han skulle dö.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Förr stal man vevgrammofoner. Man stal inte bilstereoapparater. Av det enkla skälet att dom inte fanns.

Upprörda röster skrek frågor om vad som egentligen pågick. Det är bara jag som dör, tänkte Wallander. Ingenting annat.

Privat sorg:
Grälen på hemmaplan blev allt vanligare. Det tycks som deras dotter Linda fem år som håller ihop äktenskapet. Nyss satt jag fast i en spricka, tänkte Wallander. Nu står jag mitt i en annan som växer alltmer mellan Hemberg och mig.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Bosse Lidéns betyg:
3/5.

Sista tre meningarna:
Regnet hade tilltagit. Samtidigt hade det börjat blåsa. En byig vind från nord.

MANNEN PÅ STRANDEN:

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalkommissarie i Ystad. Bor i en trerumslägenhet på Mariagatan.

Familj:
Mona: Fru. Rest på en fjortondagsresa till Kanarieöarna.
Linda: Dotter. Med på resan. Är 16-17 år. Hoppat av gymnasiet.
Far: Bor i Löderup.

Kollegor:
Hansson: Kurt retar sig ibland på hans omständliga sätt att komma till saken. Martinsson: Yngst i spaningsgruppen och den som mest var öppen för ny teknik. Har fått en halsböld.
Rydberg: Hade precis varit sjukskriven för ryggsmärtor.
Svedberg: ingår ännu inte i spaningsgruppen.
Ebba: Jobbar i receptionen.
Björk: Polischef.
Per Åkeson: Åklagare. Alltid stor oreda på kontoret men ändå järnkontroll.

Personer utanför polishuset:
Stenberg: Taxichaufför. I femtioårsåldern.

”När vi kom in till stan stannade jag vid torget och sa att vi var framme. Han reagerade inte alls.”
Göran Alexandersson: 49 år. Egenföretagare. Taxikund. Steg på i Svarte. Beskrivs som snäll.
Jörne: Rättsläkare i Lund.
Agnes Ehn: Sommarboende i Svarte. Annars i Halmstad.

Martin Stenholm: Pensionerad distriktsläkare från Nynäshamn. Bor nu i Svarte.
Kajsa Stenholm: Hon har varit jurist och åklagare i Nynäshamn. Nu har hon cancer. Bengt Alexandersson: Blev överfallen och mördad i Stockholm som artonåring.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer: ❤
Han är gräsänkling under två veckor. Mona och Linda planerade resa till Kanarieöarna hade kommit som en total överraskning för Kurt. Äktenskapet knakade. Det är Linda som håller ihop relationen.

Han tänkte tillbaka på den gång de varit i Skagen. Det hade varit den bästa tiden av deras gemensamma liv. De hade så mycket att tala om, som de aldrig fick tid till.

Kurts hälsa:
Han äter ofta snabbmat vid hamburgerbarer.

Han ser äldre ut än vad han är. Tidigare hade det varit tvärtom.

Han klämde nerslaget på magen som börjat tränga sig ut ovanför livremmen.
”Hur mår du egentligen? ” frågade Ebba. ”Sover du ordentligt på nätterna?”

Evert Rydbergs kloka ord:
Det han idag kunde om polisyrket var i huvudsak Rydbergs förtjänst. Under de år Wallander varit i Ystad hade Rydberg varit hans stora lärare.

”Det har du lärt mig”, svarade Wallander. ”Att det inte skadar att låta folk få tänka efter. Dessutom behöver jag tillstånd för husrannsakan av Åkeson.”

Nyckelspår & Villospår:
Hanssons papper, långsamverkande gift, cold case-fall.

Grodor i berättelsen:
Han skulle snart fylla fyrtio år. Enligt första boken ”Mördare utan ansikte” borde han fyllt fyrtio år den 30 januari detta år.

Snål med bokstaven s. Per Åkesson är här Per Åkeson.

Kuriosa:
När det inte är mord på gång brukar det vara en ständig hopplös jakt på ligor som fraktar över stulna lyxbilar till Polen.

Han tryckte in ett band med Maria Callas i kassettbandspelaren i bilen.

Plötsligt slogs Wallander av tanken att det var första gången som Rydberg assisterade honom och inte tvärtom.
Speciell torr humor på gränsen till svart:
Finns det nån annan här i huset som kan ha sett nånting?”
”Jag har en katt som brukar ligga i ett fönster bakom gardinen. Du kan tala med den”, sa kvinnan.

Privat sorg:
Funderar på hur äktenskapet ska hålla den där dagen när Linda flyttar. Han drömmer mardrömmar om att Mona hade lämnat honom.

Förhållandet till hans far är inte bra. De grälar om allt. Han är orolig för att han ska bli som sin far när han blev gammal.

Antal mord/dödsfall:
4 st

Bosse Lidéns betyg:
5/5. 🙂

Sista två meningarna:
Sedan vände Wallander sig om och gick ner till stranden. Snart var han uppslukad av dimman.

FOTOGRAFENS DÖD:

Personligt:
Starten av berättelsen är i mitten av april 1988. Detta är enda boken/berättelsen där inte exakta datum är noterade. Däremot är det gott om klockslag. Fallet tycks vara avslutat efter ungefär en vecka.

Huvudperson:
Kurt Wallander:

Familj:
Mona och Linda: Flyttat iväg till Malmö. Mona sa plötsligt en dag för en månad sedan att hon ville flytta isär ett tag.

Kollegor:
Martinsson: Sitter ofta vi datorn och gör sökningar. Bättre på datorer än att köra bil. Nyberg: Erfaren, skicklig och vresig polistekniker.
Svedberg: Alltid lojal mot Kurt. Nitisk, pedantiskt ordnat skrivbord. Inte särskilt begåvad. Ebba: Allt i allo i receptionen
Rydberg: Ont i ryggen. Sjukskriven.
Björk: Polischef.
Hansson: Omständlig.
Peters: Varit i Ystad lika länge som Kurt.

Personer utanför polishuset:
Simon Lamberg: 56 år. Fotograf med egen ateljé sedan mer än 25 år. Mycket reserverad. Så anonym att han nästan går i ett med väggen.

Han letade sig upp till Lavendelvägen och steg ur bilen.

Hilda Waldén: Städerska i sextioårsåldern.
Elisabeth Lamberg: Har separat sovrum från sin man. Menar att hennes man var full av hemliga rum.
Karin Fahlman: 50-årsåldern. Väninna till Elisabeth.
Matilda Lamberg: 24 år. Dotter som bor på institution.
Lars Backman: Pensionerad direktör i Handelsbanken. Bor på Ågatan.
Gunnar Larsson: 30-årsåldern. Har jobbat tidigare hos Lamberg.
Peter Linder: Spelklubbsägare som är duktig på att vinna rättsmål.
Margareta Johansson: Föreståndare på ett vårdhem nära Rynge.
Anton Eklund: Pensionerad busschaufför. Bor i Trelleborg.
Siv Stigberg: Bor i Lund. Finns inte i telefonkatalogen.
Anders: Präst i Lund. Louise Wislander: prästfru i många år.
Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer: ❤
Det kommer inte in någon energi på den fronten för övergivna Kurt.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Alltför ofta bröt Wallander mot regeln att en polis aldrig ska vara ensam när han befinner sig i en situation han inte helt kan kontrollera.

Kurts hälsa:
Han har bitit av en halv tand till vänster i underkäken.

Han lämnade polishuset och gick ner till tandläkaren som hade sin mottagning vid Stortorget.

Slarvar med mat och mattider.
Vid Vassgatan svängde mannen till höger och fortsatte mot Folkparken.

Han blir nerslagen runt ett hörn och allt blev mörkt. Ett våldsamt slag i ansiktet. Samma tand slogs sönder igen.

Sömnbrist.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander blev sittande och tänkte på Rydberg. Hans lärare och mentor, den skickligaste polisman han någonsin träffat. Han hade lärt Wallander hur viktigt det var att vrida och vända på argumenten och att närma sig ett problem från oväntat håll.

Wallander åt. Försökte koncentrera sig helt på maten. Det var något som Rydberg hade lärt honom. När han åt skulle han bara tänka på det som låg på tallriken. Efteråt skulle han känna det som om huvudet hade vädrats ut, som ett hus som öppnats efter att ha stått tillbommat länge.

Nyckelspår & Villospår:
Deformerade ansiktsbilder, kanalbyte på radion, psalmbok från Svenska kyrkan, årlig bussresa, Markresor, vårdhem, prästfru, ljusstake av mässing.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Lamberg skrev klagomål till polisen. Ett gällde Kajsa Stenholm som misslyckats med det där fallet i Stockholm som fick sin upplösning här nere förra våren. (Mannen på stranden)

Grodor i berättelsen:
I mars 1988 separerade Kurt och Mona på prov.

Kuriosa:
Lamberg hade fotograferat Kurt och Monas bröllop i slutet av maj 1970 och även Linda som barn vid mer än ett tillfälle.

Han var snart framme vid Sankta Gertruds Torg där han hade sin fotoateljé.

Jag är bekymrad över Rydbergs ryggproblem”, sa Björk. ”Ibland har jag en känsla av att det är nåt annat.”

Wallander hade haft en passionerad dröm som 14 eller 15 år gammal om att bli pressfotograf. Vid alla stora evenemang skulle han finnas i främsta ledet och han skulle ta sina bilder medan andra tog bilder av honom.

Redan nu hade Wallander en besöksstol på kontoret med ett dåligt armstöd.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Framkallningsrummet var hans symboliska köksbord.

Det finns alltid hemliga rum där vi inte lyckas tränga in. Och väl är kanske det.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Patrullen som var där sa att det var mycket obehagligt.”
”Det brukar mordplatser, vara”, svarade Wallander. ”Jag tror aldrig jag i mitt liv har varit på en brottsplats man kunnat beskriva som behaglig.”

Lamberg tog ingen bild när vi separerade, tänkte Wallander. Av det finns ingenting bevarat.

Privat sorg:
Normalt var det Mona som höll i tvätten. Det högg till i honom när han tänkte på henne.

En känsla av tristess och trötthet drog förbi inom honom. Världen tycktes för ett ögonblick bara bestå av sjukdom och död. Och tomheten efter Mona.

Mötet var slut. Wallander kände sig trött och nedstämd. Trots det vackra vädret. Och han saknade Mona.

Antal mord/dödsfall: 
2 st

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Han skulle till tandläkaren igen. För vilken gång i ordningen visste han inte längre.

PYRAMIDEN:

Personligt:
Tjusigt ihop vävt med det som komma skall. Jag riktigt känner med Rydberg och de andra kollegerna som undrar om hans hälsa. Briljant att avsluta med den text som startar upp första romanen ”Mördare utan ansikte”.

Huvudperson:
Kurt Wallander:

Utanför teatern stannade han och såg att där skulle komma ett gästspel från Riksteatern.

Familj:
Linda: Dotter. 19 år. Bor just nu hemma hos mamma Mona i Malmö.
Far: Konstnär. Bor i Löderup.

Kollegor:
Ebba: Jobbar i receptionen. Har varit och permanentat sig. Gör många privata saker åt Kurt.
Martinsson: Likt Kurt morgonpigg.
Rydberg: Ensamstående. Plågas av sin reumatism och ser blek ut.
Peters: Ordningspolis.
Hansson: Gillar att spela på travhästar. Skjuter ner sina travkuponger i en låda när någon kom in i rummet.
Nyberg: Kriminaltekniker. Har en mamma som är 96 år och bor i Eksjö.
Per Åkeson: Åklagare. Berättar om att han ska vara tjänstledig och att en ung dam som heter
Anette Brolin ska vikarera för honom. (vävs ihop med första boken ”Mördare utan ansikte”)
Björk: Polischef som ofta är ute och föreläser.
Svedberg: Kliar sig ofta på flinten med en blyertspenna.
Näslund: Nattarbetande polis. Är osams med sin fru och tar därför gärna nyårsnatten passet för att slippa vara hemma.

Personer utanför polishuset:
Peter Edler: Brandman
Robert Haverberg: Ensam gubbe i sjuttioårsåldern, ensam med nio hundar.
Yngve Leonard Holm: 37 år. Gäckar hela tiden polisen. Född i Brösarp.
Herbert Blomell: Pensionerad flygledare. Bor i ett hus strax bakom Strandskogen.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Spritproblem. Jobbar på en hästgård.
Anna & Emilia Eberhardsson: Ägare av en sybehörsaffär sedan många år.

Tyra Olofsson: Pensionerad lärare. 14 matskålar på golvet i köket.
Linnea Gunnér: 66 år. Har varit kocka på sjön.
Anette Bengtsson: Jobbar på en resebyrå.
Hassaneyh Radwan: poliskollega i Kairo.
Pedro Espinosa: 33 år. Född i Madrid.
Ayrton McKenna: Född 1945 i Sydrhodesia (Zimbabwe).
Rolf Nyman: Discjockey på diskotek. Född 1957 i Tranås.
Linda Boman: Ung kvinnlig diskoteksägare med mycket kort kjol.

Berättelsens dos av kärlek & kärleksbekymmer: ❤
Han hade inlett ett förhållande med trebarnsmamman och sjuksköterskan Emma Lundin för en månad sedan. Nu funderade han på hur han skulle kunna dra sig ur. Tidigt hade han insett att de inte hade något gemensamt. Mest av allt var det Monas återkomst han drömde om.

Emma ringer en kväll. Han bjuder hem henne en kväll när hon ringer. När de ligger i sängen tänker han på Mona.

Han börjar tänka på Anette Bengtsson som jobbar på resebyrån. Hade hon varit tio år yngre …

Emma ringer en kväll till. Hon stannade som vanligt till strax efter midnatt. Wallander tänkte på Anette Bengtsson.

Kurts bil:
Peugeoten var svårstartad och han skulle snart bli tvungen att byta. Men var skulle han få pengar till det?

Efter ett dubbellån blir det en mörkblå Peugeot som var sliten och inrökt. Men Wallander märkte att motorn var bra.

Kurts största karaktärssvaghet i denna berättelse:
Han är för feg för att göra slut med Emma. Undviker henne. Bortförklarar om hon ringer. Lovar sig själv att han måste berätta det för henne, öga mot öga så fort han får tid.

Han går in på banken för att låna 20 000 kr till att köpa en ”ny” bil. Sedan går han direkt till resebyrån och beställer en resa till Kairo för att få loss sin ”galna” pappa från häktet. Vid hemkomsten blir det ett nytt besök på banken. Då ljög han och sa att han missuppfattat priset på bilen och ville låna ytterligare 20 000 kr.

Han sticker iväg på riskabla uppdrag utan att meddela någon. Nyfikenheten drev honom. Han tänkte att det han nu gjorde, för vilken gång i ordningen visste han inte, bröt mot alla de mest elementära regler som gällde för en polisman. Framförallt den att inte ge sig in i farliga situationer ensam.

Kurts hälsa:
Det hade blivit en vana att känna efter om natten hade gett honom några krämpor. Han hade ibland tänkt att han långsamt höll på att bli inbillningssjuk.

Skräpmat inhandlas. Ibland sömnproblem.

Jag borde börja spela badminton med Svedberg igen, tänkte han. Jag klarar inte fyra trappor utan att tappa andan.

Evert Rydbergs kloka ord:
Wallander hade ofta tänkt att Rydberg måste vara en av de skickligaste brottsutredarna i Sverige. Ingenting undgick honom, ingen hypotes var för märklig för att inte Rydberg skulle undersöka den. Hans förmåga att avläsa en brottsplats förvånade ständigt Wallander som hela tiden sög i sig alla kunskaper.

Rydberg hade vid något tillfälle sagt honom att det som inte kunde utryckas kortfattat som ett telegram antingen var illa tänkt eller alldeles fel.

”Det är kanske där vi ska börja”, sa Rydberg tankfullt. ”Med att undersöka om dom verkligen var så hedervärda som alla tycks tro.”

När man gräver neråt brukar man komma framåt.

”Polisarbete handlar ofta om att göra sånt man redan från början vet är meningslöst”, sa Rydberg. Men det är som du säger. Ingen sten får ligga orörd.

Vi ska hitta det vi inte vet att vi letar efter. Men i förlängningen ska det finnas ett ja eller ett nej.

Nyckelspår & Villospår:
En störtad Piper Cherokee, exklusivt kassaskåp som säkert kostar minst hundra tusen kronor, Marbella, Värdepapperscentralen, försäkringsbedrägeri, en pyramid & triangel, starka lampor, narkotika som börjar flöda ända upp till Varberg.

Kopplingar till tidigare berättelser:
Han hade ständigt en återkommande minnesbild. Något som hade utspelat sig i Malmö för tjugo år sedan. Då hade han på ett café blivit utskälld av en ung flicka och beskylld för att ha slagit henne med batong under en Vietnamndemonstration. (Hugget)

Grodor i berättelsen/boken:
Det är en viss skillnad på tio år och några veckor. Kurt Wallander och Sten Widen träffades enligt denna berättelse den 12 december 1989 vid systemet. Därefter den 28 december hemma hos Sten i Stjärnsunds borgruin.
I ”Mördare utan ansikte” som var första boken, men som utspelar sig direkt efter ”Pyramiden”. Står det på sidan 68. Det var tio år sedan han hade sett Sten Widén. Ändå tycktes han inte alls förändrad. Samma toviga hår, samma magra ansikte, samma röda eksem intill underläppen. Hm! Hade Kurt Wallander redan i januari 1990 spår av den trista sjukdom han skulle få i framtiden?  😉

Baksidestexten. Pyramiden slutar INTE 1989 utan det häftiga datumet 8 januari 1990. Med samma text som inleder ”Mördare utan ansikte”.

Åldern på Kurt Wallander svajar som vanligt. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander står det på bokens baksida. Jag är tacksam för att det inte blev sant.

Kuriosa:
Kurts gamla chef från polisåren i Malmö, Hemberg, hade tragiskt omkommit i en trafikolycka året innan.

Kurts far överraskar med att berätta att han ska resa bort till Egypten. Kurt blir helt mållös.

Kurt har olika tröjor för olika temperaturer. Den här dagen hade han den han använde ner till fem minusgrader.

Kurt blir utskälld av Björk för att han på arbetstid kört sin far till Malmö. Det tål han inte … samtidigt tänker han tanken att någon sladdrat.

Wallander brast i skratt när han såg adressen: Käringgatan 11. Han undrade om det fanns någon stad i Sverige förutom Ystad som hade så många egendomliga gatunamn.

Rydberg kollapsar inför sina kolleger vid en genomgång.

Han köpte en julklapp till sig själv. En radio till bilen. Han lyckades också montera den själv.

Wallanders favoritbok är ”Den hemlighetsfulla ön” av Jules Verne.

”Varför ser du mig inte i ögonen?” frågade hon plötsligt. ”Det beror nog mest på att din kjol är väldigt kort”, svarade Wallander och förvånade sig över sin direkthet.

Pyramiderna är upplysta av strålkastare. Utom en dag i månaden. När det är fullmåne.

Saker jag blir sugen på:
Se pyramiderna i Kairo. Jag hade chansen när jag gick sista terminen på BHS. Jag fick välja mellan Kairo, Berlin och Köpenhamn. Min pölsetarm valde det sistnämnda. Eller så var det min studentkassa.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna berättelse:
Nu när Rydberg är borta saknas deras bästa instrument. Om en spaningsgrupp är som en orkester, tänkte Wallander, har vi mist förste violinisten. Och då låter orkestern inte bra.

”En dröm jag haft i alla år. Inget annat. Jag tycker man ska vara trogen sina drömmar.” Drömmar var budbärare. Även om drömmarna handlade om andra människor var det i första hand budskap som riktades mot en själv. Han letade vidare efter sin försvunna tanke. ”Vad är det du tror du ska hitta när du blivit ensam?”

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Egentligen borde Hansson suttit här i stället och förhört. De kunde ha pratat hästar med varandra. (KW trött på att han inte skulle kunna sätta dit den stora narkotikabrottslingen som satt framför honom i förhörsrummet.)

Han kunde inte bestämma sig för vilken pizza han skulle beställa. Blundade därför och tryckte pekfingret på måfå mot menyn.

”Det är du som börjar bli glömsk”, sa fadern i telefon. ”Jag trodde att poliser hade rapportblock. Kan du inte skriva upp där att du ska arrestera mig? Då kanske du minns.”

”Björk kommer att föreläsa ihjäl sig”, sa Wallander till Nyberg.
”Har du hört honom tala nån gång?” frågade Nyberg. ”Aldrig. Men jag misstänker att han inte berättar om sina bedrifter bakom skrivbordet.”

Rydberg betraktar Björk som något nödvändigt administrativt ont.

”Jag hoppas jag blir som farfar när jag blir gammal”, sa Linda. Wallander svarade inte. Att bli som far var något Wallander fruktade mer än något annat.

Eftersom ingen var i närheten passade Wallander på att sparka till polisdörrkarmen ytterligare. Bucklan blev större. (Hämnd för att hans chef skällt ut honom) Detta upprepar han vid ett senare tillfälle när ingen ser. Ännu en gång fortsatte bucklan att växa. Några timmar senare gör han om bravaden rituell spark.

En kvinna brast i skratt. ”Jag har aldrig sett en man klia sig i pannan så mycket som han.” (Svedberg hade förhört henne tidigare)

”Hur mår min far?” frågade Wallander poliskollegan i Kairo.
”Han har ett mycket bestämt humör”, svarade Radwan. ”Men han talar tyvärr en svårbegriplig engelska.”
Han talar ingen engelska alls, tänkte Wallander uppgivet.

”Det ser bra ut, viskade Radwan. ”Åklagaren påstår att din far är gammal och sinnesförvirrad.”
Bara ingen översätter det, tänkte Wallander. Då kommer han verkligen att bli vansinnig.

Wallander betraktade de tre män som satt utspridda runt bordet. Det är mycket sällan det ser ut så här på teve, tänkte han. Där är det unga och fräscha, ständigt upplagda polismän som är i farten.

Privat sorg & oro:
Han längtar efter ett hus på landet där han kunde ha en hund och duvslag.

Han oroar sig för sin fars resa till Egypten och försöker avstyra den.

Jag kan inte ha det så här längre. Något måste hända i mitt liv. Snart, mycket snart. De två månaderna som gått sedan Mona definitivt lämnat honom kändes som två år.

Hur länge skulle hans hjärta hålla för påfrestningarna? All den dåliga maten, de ofta återkommande perioderna av sömnsvårigheter? Och inte minst sorgen efter skilsmässan?

”Det är bäst att du sätter dig ner”, sa Martinsson och gav Wallander ett telex i handen. ”Det står att min far har anhållits av polisen i Kairo. Och att han kommer att ställas inför domstol om han inte genast betalar en bötessumma motsvarande tio tusen kronor. Han är anklagad för olaga intrång samt förbjuden uppstigning.”
”Tydligen har han försökt klättra uppför Cheopspyramiden. Trots att det är förbjudet”, sa Martinsson.

För varje år som gick oroade han sig alltmer för att han en dag skulle börja tappa håret.

Antal mord/dödsfall:
”10” st.

Bosse Lidéns betyg:
4/5

Sista två meningarna:
Polisbilen väntade på honom vid avtagsvägen mot Kadesjö. Det var ännu mörkt.

Baksidestext:
En Piper Cherokee störtar i backen med våldsam kraft och fattar eld. Piloten och hans passagerare dödas. Kurt Wallander vid polisen i Ystad konstaterar snart att inget sportplan saknas. Att det måste ha flugit utan tillstånd. Mitt under haveriutredningen kommer ett nattligt larm. En brand har utbrutit i systrarna Eberhardssons sybehörsaffär. Huset är redan övertänt. Undersökningen efteråt av de innebrända systrarnas kroppar innebär en fasansfull upptäckt: båda kranierna har skotthåll i nacken. Pyramiden tar ett steg tillbaka. Historien börjar 1969 när Wallander är en 21-årig ordningspolis och slutar 1989. Den ger några av de viktigaste nycklarna till personen Wallander. Med Pyramiden avslutas serien om Kurt Wallander.

Inläggets fråga till dig som läst romanen PYRAMIDEN:
Vilken av de fem berättelserna tyckte du bäst om?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Åttonde boken i serien om Kurt Wallander; ”Brandvägg”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

”Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.” ORDSPRÅKSBOKEN 21:16

Åttonde boken i Wallandersviten:
Brandvägg, 1998, 454 sidor. Bonnierförlagen. Engelsk Titel: Firewall. Publicerad i 23 länder.

Personligt:
Jag har tänkt på att detta fiktiva hot skulle kunna hända i verkligheten. Vi har byggt upp en värld full av lås och koder. Men enligt mig är den mer sårbar än någonsin. Varje gång det blir strömavbrott och Ystad blir mörkt på kvällen får jag ”Brandväggtankar”.

Antalet häftiga datumsamband har ökat. Jag noterade att vår bröllopsdag, 20 oktober är ett viktigt datum i denna bok. Dagen då den elektroniska vågen skulle börja rulla över världen. Första boken började på Solveigs födelsedag. Andra boken på min födelsedag. Henning Mankell fyllde år på samma dag som vår äldsta dotter. Jag tog ett vinterkort på en kyrka där det var en begravning i en bok. Efteråt log jag när det stod i ”Mördare utan ansikte” att det var just den17 januari som begravningen var, samma datum som jag tog kort. Dessutom bor Ann-Britt numera på Rotfruktsgatan som känns mycket bekant för mig sedan drygt fem år.

Tidsintervall:
Söndagen den 5 oktober 1997 till torsdagen den 13 november 1997. 40 kapitel och 2 avdelningar; Anslaget och Brandväggen.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Förste Kriminalkommissarie. Bor på Mariagatan.

Jag frågade i polishuset vilket tjänsterum Kurt Wallander hade när han löste fallet i ”Brandvägg”. Kvinnan log snett innan hon sa något om att han inte … just där fick jag ludd i öronen.  😉

Familj:
Linda: 26 år. Dotter. Studerar något i Stockholm som Kurt inte visste vad det var. Jobbar ibland som servitris på en kvartersrestaurang. I november kommer hon äntligen ner till sin pappa. På den öde stranden i Mossby Strand släpper hon bomben.

”Du tycker jag har varit hemlighetsfull och har frågat vad jag hållit på med. Jag ville inte säga nånting förrän jag bestämt mig.”
”Vad menade du med det du sa?”
”Jag tänker bli polis. Jag har sökt in till Polishögskolan. Jag tror jag kommer in.”

Gertrud Andersson: Knappt 60 år. Änka efter Kurts far. Börjar ställa samma känslomässiga utpressning som hans far gjort tidigare. ”Det var länge sedan du besökte mig”. ”Jag vet. Så fort jag får tid ska jag komma.” ”En dag kan det vara för sent. I min ålder vet man aldrig hur länge man lever.”
Från Löderup fortsatte han till det hus i Svarte där Gertrud bodde tillsammans med sin syster. Han drack kaffe och lyssnade frånvarande på systrarnas prat.

Kollegor:
Ove Hansson: Vill inte ha en kärring som chef. Spelar på arbetstid igen. Lever sitt liv mumlande. Bara de som kände honom väl förstod vad han egentligen försökte uttrycka. Är det han som sviker Kurt och vill åt hans jobb?
Lisa Holgersson: Polischef. Kurt tycker hon sviker honom.
Martinsson: Vill sluta som polis. Datorexperten. Kör han dubbelspel? Går han bakom ryggen på Kurt och vill åt ledarskapet?
Ann-Britt Höglund: Är mitt upp i en skilsmässa. Blek som vanligt.
Nyberg: Pratar mer och mer om att han snart ska pensioneras.
Irene: I 30-årsåldern. Receptionist istället för Ebba.
Lennart Viktorsson: Vikarerande åklagare för Per Åkesson. Kurt gillar INTE honom. Elofsson: Polisman.
El Sayed: Polisman. Har sina rötter i Tunisien. Den första med invandrarbakgrund som kommit till Ystad från Polishögskolan.

Hjälp utifrån:
Hans Alfredsson: Rikskrim i Stockholm. Lik sin namne men ingen rolig Lindermantyp precis.
Pensionerade Ebba dyker upp med en plastlåda med mat till Modin.

Personer utanför polishuset:
Sonja Hökberg: 19 år. Slog en taxichaufför i huvudet med en hammare.
Eva Persson: 14 år. Högg med en kniv i samma taxichaufför.
Tynnes Falk: 47 år. Konsult i databranschen.
Marianne Falk: Exman till Tynnes.
Johan Lundberg: 60 år. Mördad taxichaufför.
Erik Hökberg: Styvpappa till Sonja. Spekulant till ”yrket”.
Emil Hökberg: Lillebror till Sonja.
Kalle Ryss: Expojkvän till Sonja.
Jonas Landahl: Nuvarande pojkvän till Sonja.
Sten Widén: Ungdomskompis till Kurt. Ska sälja sin hästgård och ge sig iväg.
Olle Andersson: Bor i Svarte. Pensionär nästa år. Har jouren när samtalet kommer från Sydkrafts driftcentral. Han har ansvaret för Ystad transformatorstation.
Lars Moberg: Reparatör. Bor i Ystad.
Susanne Bexell: Läkare. Fåordig.
David Enander: Läkare. Har varit Tynnes Falks läkare i många år. Vill rätta till ett missförstånd.
Harald Törngren: Journalisten som tog smygbilden när Wallander slog till en fjortonårig tjej.
Fu Cheng: Ägare till ett falskt American Express kreditkort. (En man med rätt att döda.) Siv Eriksson: Datakonsult. Kontor på Skansgränd.
Carl-Anders Setterkvist: Äldre fastighetsägare med stora nycklar.
Robert Modin: Bor i Löderup. Har precis kommit ut från fängelset. Lyckades ta sig in i Pentagons superdator häromåret. En briljant hackers.
Alma Högström: Pensionerad tandläkare med klart minne.
Carter: Snart 60 år. Bor i Luanda i Angola och är van vid strömavbrott på nätterna. När han besöker Europa brukar han bli orolig.
Elvira Lindfeldt: 39 år. Har svarat på Wallanders kontaktannons. Bor i en villa i Malmö. Rolf Stenius: Tynnes Falks revisor. 50-årsåldern.

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Baiba dök fortfarande ibland upp i hans drömmar. Då och då tänkte han på Erika som hade ett vägkafé utanför Västervik.

Linda tycker att han ska leta reda på en kontaktförmedling.

Efter att Wallander hållit tal inför en kvinnogrupp en kväll hade han växlat några ord med en kvinna som hette Solveig Gabrielsson. Han hade svårt att släppa tankarna på henne. När han kom hem skrev han upp hennes namn på blocket i köket. Varför han gjorde det visste han inte.
Kontoret skulle ligga på andra våningen. Han tryckte på porttelefonen och hoppades på tur.

Den kvinna som stod framför honom gjorde honom generad. Som han bara blev när han uppfattade en kvinna som tilldragande. (Siv Eriksson)

Wallander bläddrade förstrött i tidningen på jobbet. Plötsligt var det något som fångade hans uppmärksamhet. En kontaktförmedling som kallade sig för ”Datamötet”. Utan att betänka sig slog han på sin dator och skrev ihop en annons. Polisman, 50 år, frånskild, ett barn, söker bekantskap. Ej äktenskap. Men kärlek. Som signatur skrev han Labrador.

När samtalet var över märkte Wallander att han hade blivit glad av att höra hennes röst. (Siv Eriksson)

Wallander har fått ett svar från en Elvira Lindfeldt. Ett brev som han rivit sönder. Nu satt han och försökte föreställa hur hon såg ut. Men det var Baiba som dök upp i hans tankar. Och Mona. Han tyckte också han skymtade en annan kvinna, som han träffat som hastigast året innan. På ett café utanför Västervik.

Wallander plockade upp pappersbitarna och slog ett samtal till Elvira som vill att de ska träffas redan samma kväll på baren i Savoy i Malmö. Kurt tackar ja fast han har fullt upp med mordutredningen. Daten gick bra. När han kom hem kände han en glädje han inte känt på länge.

Han ställde sig utanför bokhandeln och väntade. Efter fem minuter såg han henne komma gående nerifrån Hamngatan. Förlägenheten från kvällen innan återvände.

En middag på en liten restaurang i Ystad med Elvira. Han berättar om det för Linda i telefon på kvällen. Tankarna vandrade tillbaka till gårdagskvällen. Det var länge sedan han känt sig vid så gott mod. Fortfarande hade han svårt att våga tro att det var något som verkligen hade hänt. Men Elvira Lindfeldt fanns. Hon var ingen hägring. Baiba ringde från Riga. De hade inte talat med varandra på över ett år. De utbytte några vardagliga fraser. Sedan var samtalet över. Wallander la långsamt på luren.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som börjar bli dålig. Den är stendöd när han är på väg hem från jobbet en dag.

Den 12 november byter han bil. Det blev en Peugeot igen. En 306, 1996 års modell, lite körd, en ägare. Han fick ett bra pris på den gamla. Det gav honom alltid en känsla av tillfredställelse att byta bil. Som om han skrubbade sig ren.

Kurts karaktärssvagheter/styrka/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han skickar hem Martinsson sent på kvällen. Sedan lämnar Wallander polishuset. I fickan har han dyrkar som han brukar förvara i skrivbordets nedersta låda. I den här boken är han flitig med sina dyrkar.  🙂

Wallander ställde sig på andra sidan Runnerströms Torg. Han tittade upp mot fönstren. Inga ljus var tända. Innan gick fram emot porten såg han sig omkring. En man cyklade förbi. Sedan var han ensam.

Det hade alltid varit hans svaghet att han ibland inte berättade för sina kollegor om alla de steg han tog. Men han hade för länge sedan gett upp hoppet om at han någonsin skulle lyckas ändra på denna egenhet.

Martinsson kom med ett bra tips om en ung kille som var ett proffs som datahackare. Sedan fick han kalla fötter när han skulle hämta honom i Löderup. Då bad Wallander om adressen till killen som precis kommit ut från fängelset.

Wallander stal några skorpor ur Martinssons privata påse och gick in på sitt rum.

Han for fort. Alldeles för fort. Men det var Martinssons bil och han höll fortfarande på att bygga upp sin hämnd. Nu fick det gå ut över bilen.

Aldrig berättade Wallander sanningen om alias Elvira Lindfeldt. I den omfattande utredningen som följde fanns också något svävande just när det gällde hur Wallander hade kommit i kontakt med henne. Ingen fick någonsin veta vad som egentligen hade hänt.

Kurts hälsa:
Han har gått ner i vikt. Äter sundare. Börjat motionera. Köpt en träningsoverall och gymnastikskor. Lagt upp en promenadslinga på en timme som gick från Mariagatan, genom Sandskogen och tillbaka. Minst fyra gånger i veckan tvingade han sig ut.
Blodsockret hade gått ner.
Det där håller några veckor. Allt krävande dygnet runt arbete och ständig press gör att han återfaller till gamla vanor och synder där han inte längre har tid att bry sig om sig själv. Kroppen signalerar på olika sätt. De sista dagarna har han nästan ständigt känt behov av att kissa. Och han har varit torr i munnen. Han misskötte sin diabetes igen. 😦

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Varje rum har sin andning. Du måste lyssna. Ett rum berättar många hemligheter om den människa som bor där.

Brottslingar lämnar ofta hälsningar på en brottsplats. Ibland är dom avsiktliga. Men lika ofta är deras hälsningar misstag.

Ingenting bättre finns när otåligheten tränger sig på. Ingenting bättre än kallt vatten.

Av Rydberg hade han lärt sig att händelseförlopp inte nödvändigtvis ska tolkas utifrån sin kronologi. Det viktigaste kunde alltid hända både först och sist. Eller någonstans där emellan.

Det var Rydberg som hade lärt honom att alltid vara lyhörd för sina inre alarmklockor.

De hade legat där och hackat tänder i den våta leran och Rydberg hade förklarat att en av de svåraste konster som fanns var att skilja de ljud man verkligen hörde från dem som bara var inbillade.

Nyckelspår & Villospår:
Ett stulet lik, ett förfalskat kreditkort, ett trasigt relä, en loggbok, en fjärrkontroll, Världsbanken, Jakobs Kärr, fotoalbum, Pentagon, en blyertsteckning,

Kopplingar till tidigare böcker:
Kurt går på Stefan Fredmans begravning. Pojken som hade maskerat sig till indian och försökt ta hämnd på de män som gjort hans syster galen och fyllt hans yngre bror med skräck. (Villospår)

Han passerade Mossby strand som låg övergiven nu på hösten. Han mindes den gång för sex år sedan när en gummiflotte med två döda män flutit iland på stranden. (Hundarna i Riga)

En gång hade han inrättat ett ensamt och ödsligt polisdistrikt åt sig själv längst ut på Jyllands nordspets. (Mannen som log)

Agneta Malmström och hennes man som gett honom en av de viktigaste ledtrådarna när det gällde efterforskningen av Stefan Fredman. (Villospår)

Wallander påminde sig en händelse några år tidigare. Då hade en flicka bränt sig till döds genom att hälla bensin över sig i en rapsåker. (Den vita lejoninnan)

En tidig morgon hade han blivit ilandsläppt på ett av de yttersta skären, där klipporna stack upp ur havet som förstenade urtidsdjur. Ofta hade han i tankarna återvänt till den där ensamma timmen, när båten låg ute på fjärden och väntade. (Steget efter)

Wallander mindes vagt en annan hund som en gång hittat ett svart finger. Hur länge sedan var det? Han mindes inte? Det kunde vara fem år sedan eller tio. (Den vita lejoninnan. Fem år sedan)

I minnet tyckte Wallander sig fortfarande kunna höra hur Martinsson stönade bakom hans rygg i det ögonblicket de upptäckte Svedberg, ihjälskjuten på golvet hemma i sitt vardagsrum. (Steget efter)

”Jag känner igen dig”, sa Axel Modin. ”Din far bodde här borta”. ”Vi har träffats”, sa Wallander. ”Men jag minns inte i vilket sammanhang.” ”Din far irrade omkring ute på en åker”, sa Axel Modin. ”Med en väska i handen”. (Mördare utan ansikte)

I tankarna återvände Wallander till de händelser några år tidigare då en ensam kvinna begått ett antal brutala mord, närmast avrättningar, på olika män som förgripit sig mot kvinnor. (Den femte kvinnan)

Han hade sovit i bilen och kört hem på morgonen och då blivit stoppad i sin vingliga framfart av sina kollegor Peters och Norén. Minnet tillhörde de värsta i Wallanders privata räkenskaper. (Mördare utan ansikte)

Han hade plötsligt blivit påmind om hur han något år tidigare hade somnat vid ratten och varit en hårsmån från att bli dödad. Det var innan han upptäckt sin diabetes. (Steget efter)

Grodor i boken:
”När är det du fyller 50?” frågade Hansson.
”Nästa månad”, svarade Wallander.
Facit: Det borde han gjort den 30 januari 1997.

Flickan som bränt sig till döds i rapsåkern var från Centralafrika och inte Centralamerika.

Sex personer som hade nycklar till transformatorstationen lyckades bli fem i slutet av samma boksida, på listan som Martinsson tidigare gett Wallander.
Mina mattekunskaper: Fem personer, fem nycklar. 

Kuriosa:
En journalist knäpper flera bilder där Kurt Wallander slår en fjortonårig tjej.

Kurt saknar Ebba, i receptionen, som gått i pension.

Orkanen 1969 nämns. Den minns jag mycket väl.

”Kan det ha något med 2000 att göra? ” sa Martinsson. ”Är det inte då det ska bli kaos i hela världen när datorerna tappar fattningen?”

Wallander hade fått en dator 1996 och gått en dagskurs.

Sedan några år tillbaka hade Wallander hemligt telefonnummer.

Wallander har lovat Ann-Britt att ta över ett föredrag inför en kvinnoförening.

Mankell har mer och mer använt sig av gatunamn som inte finns i min hemstad. Stödgatan, Trastvägen, Apelbergsgatan m.m. Men Ann-Britt har som sagt hamnat i mina kvarter. Jag tror jag ska hälsa på henne någon dag. 😀

Han körde tillbaka ner till centrum och parkerade på Lurendrejargränd. Det hade börjat blåsa en byig ostlig vind som bar med sig kylig luft.

Ystads polisdistrikt har upphört. Idag ingår vi i det som kallas Södra Skånes polisområde.

Wallander snubblar på en mattkant vilket gör att han överlevde. Annars hade pistolskottet nått hans hjärta. Sju centimeters marginal. Wallander tappade sin mobil när han skulle lägga ner den i fickan. Det räddade hans liv. Hur många skyddsänglar har han?

Ett vittne har en hund som heter Redbar.

”Jag började slå på registren i datorn”, sa Ann-Britt.
”Det trodde jag bara Martinsson kunde?” sa Wallander.
”Det är väl snarare så att du är den ende som inte kan det.”

Oktober i Skåne var alltid en månad då vädret hade svårt att bestämma sig.

Han hade tänkt att mycket tycktes handla om människor som luftade sina hundar under den här utredningen. Kanske dessa människor var en resurs som polisen mer aktivt borde börja använda sig av i framtiden?

Fars tavlor:
Wallander hajade till. Ovanför soffan satt en av de målningar hans far hade gjort. Landskapet utan tjäder.
”Jag fick den av honom”, sa Modin. ”När det snöade som värst brukade jag skotta uppfarten åt honom. Det var en märklig man, på sitt vis.”
”Det kan man lugnt säga”, sa Wallander.
”Jag tyckte om honom. Det finns inte så många av hans sort längre.”

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Hon tycker det är bekvämare att luta sig mot en lögn. Istället för att lita på en obekväm sanning.

Det var som om han själv hade hamnat sist i något lopp han kanske inte trott sig om att kunna vinna fast där han heller inte ville bli sist. Tanken var oklar. Men han visste vad som störde honom. Känslan av att tiden bara rusade ifrån honom.

Han körde fort för att avreagera sig. För att han inte ens kunde följa sina egna beslut längre.

”Kan man inte gå över berget, får man gå runt det”.

Frågan är alltid vem som är skickligast. Den som spårar. Eller den som sopar igen sina spår.

Göken lägger sina ägg i andra fåglars bon.

”Den symboliska kaffeautomaten”, sa Hansson. ”Där är den igen”.

Det var inte bara i datorernas värld det existerade brandväggar. Han hade också en inom sig själv. Som han inte alltid visste hur han skulle ta sig igenom.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander upprepar adressen som Martinsson precis sagt eftersom han minns en danskväll när han full följt med en kvinna hem till den adressen.
”Är det något särskilt med den adressen?”
”Jag hörde bara inte vad du sa.”
Martinsson såg förvånat på honom. ”Talar jag så otydligt?” ”Fortsätt nu.”

Wallander märkte att hans förkylning höll på att bryta ut. I bästa fall klarar jag att smitta ner någon journalist, tänkte han.

”Jag kan inte ha det så här. Nu måste nånting hända snart”, sa Wallander högt ut i sitt tomma poliskontor.
”Vem talar du med”? Det var Martinsson som stod i dörröppningen. Ingen på polishuset hade så tyst gång som Martinsson.

Det är vad jag har kvar, tänkte han. Efter alla dessa år som polis. Ett par trasiga skor. En man som gick förbi honom på gatan såg undrande på honom. Wallander insåg att han talat högt med sig själv.

”Vi har redan infört systemet med närpoliser”, svarade Wallander. ”Nästa steg kunde väl vara barfotapoliser.”

I den första bilen fanns Hansson. Wallander kunde inte påminna sig att någonsin tidigare ha blivit så glad över att se honom.

Droppen rinner över bägaren. Wallander ber Hansson hålla Martinssons ficklampa. Wallander tog ett kliv framåt och slog till Martinsson rakt i ansiktet.

Privat sorg:
Kurt har en motvilja mot begravningar. Först var det Rydberg. Saknaden efter honom dök upp hos honom nästan varje dag. Sedan var det hans far som dog i ett slaganfall. Efter det mördades Svedberg, Kurts kollega.

Antal mord/dödsfall:
7 st.

Tänk att bankomaten finns kvar 2016. Jag minns när jag såg den första gången sommaren 2007 under en semester i staden Ystad. Tur det var mitt på dagen. 🙂

Bosse Lidéns betyg:
Fem nöjda gubbar av fem möjliga.  😀

Sista tre meningarna:
Förklaringarna till det som skedde var många och motsägelsefulla. Men ingen lyckades någonsin svara på den viktigaste frågan. Vad som egentligen hade utlöst de dramatiska kursfallen.

Baksidestext:
Ystad, hösten 1997. En taxichaufför blir brutalt mördad av två unga flickor. Förövarna grips men en av dem lyckas rymma och försvinner spårlöst. Några dagar senare tar en man en kvällspromenad. Han stannar vid en bankomat. En nattvakt hittar honom senare död med kontoutdraget i handen. Kort därefter inträffar ett strömavbrott som mörklägger stora delar av Skåne. När reparatören anländer till transformatorstationen gör han en fruktansvärd upptäckt… Kurt Wallander, som leder utredningen, anar att alla dessa händelser på något sätt hänger samman. Och han börjar förstå hur sårbart vårt moderna samhälle är. Det svåra spaningsarbetet underlättas inte av att han själv anklagas för att ha misshandlat en minderårig. Aldrig har han varit så nära att misslyckas med en utredning. Brandvägg är en andlöst spännande berättelse om ett hot som kan bli verklighet.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjunde boken i serien om Kurt Wallander; ”Steget efter”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

”Även om min pappa dog innan min första roman publicerats så vet jag att han trodde på mig och visste att jag skulle lyckas som författare.” Henning Mankell

Sjunde boken i Wallandersviten:
Steget efter, 1998, 538 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: One Step Behind. Publicerad i 26 länder.

Personligt:
Jag minns sommaren som kylig jämfört med de två föregående rekordsomrarna. Men vi hade ett sött efterlängtat knyte, som värmde våra hjärtan, att rulla omkring med längs Falkenbergs gator. ❤

Tidsintervall:
Prologen startar på midsommarafton den 21 juni 1996. Därefter kommer 36 kapitel mellan 7-23 augusti. Epilog: 25-27 oktober 1996.

Huvudperson:
Kurt Wallander.

Han hängde av sig jackan, öppnade fönstret och blev stående och såg på det gamla vattentornet.

Familj:
Linda: Dotter. Jobbar kvar på en restaurang på Kungsholmen i Stockholm.
Kurt och Linda hade gjort en bilresa på Gotland under semestern.

Kristina: Kurts syster i Stockholm.
Gertrud Andersson: Änka. Bor först kvar i fars hus i Löderup, flyttar sedan till sin syster utanför Rynge.

Kurts kollega Martinsson hade kommit ut med en släpkärra och de hade kört flera lass till soptippen utanför Hedeskoga med faderns tillhörigheter. Wallander hade med växande obehag tänkt att det som till slut blev kvar av en människas liv hamnade på närmaste soptipp.

Mona: Exfrun, som ringer och berättar att hon ska gifta sig.

Kollegor:
Martinsson: Högt utvecklad förmåga att minnas olika adresser och telefonnummer. Har ofta rätt i sina föraningar. Har en son på 11 år som heter David och som vill bli polis. Ann-Britt: Problem i äktenskapet. Blir mer och mer viktig för Wallander.
Karl Evert Svedberg: Känd för sin punktlighet, dyker inte upp till ett möte. Är annars aldrig sjuk. Han är den bästa skytten av poliserna.

Svedberg bodde högst upp i huset. Wallander var andfådd när han gått uppför trapporna. Han tryckte kinden mot dörren. Allt var tyst. Sedan öppnade han brevinkastet. Ingenting. Han ringde på. Signalen ekade inne i lägenheten.

Lisa Holgersson: Polischef.
Ebba: Trogen receptionist. Trött. Har åldrats fort de sista åren. Börjar glömma arbetsuppgifter. Ska gå i pension nästa sommar.
Hansson: Har återigen spelbongar på sitt kontor.
Nyberg: Kriminaltekniker. Två år kvar till pension.

De kom ut på gatan som låg öde. Nyberg hade parkerat sin bil nere vid teatern. Under tystnad for de upp till polishuset.

Thunberg: Ung vikarie för åklagare Per Åkesson under hösten. Wallander och Thunberg drabbar samman rejält.
Edmundsson och hans polishund Kall.
Bernt Svensson: Ung polis som började jobba för 6 månader sedan. Lång och rödhårig.

Andra poliser och experter:
Harry Lundström: 57 år. Kriminalpolis i Norrköping. Den skickligaste i Peking.
Tre poliser från Malmö har kallats in som förstärkning.
Lone Kjaer: Polis i Köpenhamn.
Birch: Har börjat jobba hos Malmöpolisen.
Mats Ekholm: Psykolog. Gör gärningsmannaprofiler.

Personer utanför polishuset:
Astrid Hillström: En försvunnen ung kvinna från Ystad.
Martin Boge: Bor i Simrishamn. Han är också försvunnen.
Lena Norman: Ännu en försvunnen ung kvinna. Studentrum i Lund. Föräldrahem på Käringgatan i Ystad.

De parkerad bilarna utanför naturreservatet, tog sina korgar och försvann längs en av stigarna.
Lillemor Norman: mamma till Lena. Misstänksam.
Eva Hillström: Revisor. Orolig, rädd och nervös mamma med ett ok att bära. Föräldrarna Boge: Tycks tycka det är skönt att sonen håller sig borta.
Ylva Brink: Kusin till Svedberg. Barnmorska.
Sture Björklund: Kusin till Svedberg. Professor vid Köpenhamns universitet.
Bror Sundelius: Pensionerad bankdirektör och ungkarl. Bor i ett vackert hus på Vädergränd i Ystad. Har känt Svedberg i nitton år, sju månader och cirka femton dagar. Hans stora hobby är att titta på stjärnhimlen.
Sten Widén: Ungdomskompis. Tränar galopphästar på sin gård. Namnet på hans hjälpreda denna gång är Sofia.
Ida Edengren: Bor i ett lusthus i Skårby. Råkade bli sjuk rätt dag en gång.
Axel Edengren: Bor i en stor kropp med en vulkan av känslor som aldrig tillåts komma fram.
Erik Lundberg: Skårby. Bor granne med en självmördarfamilj.
Rosmarie & Mats Leman: Friluftsmänniskor som älskar att ströva omkring på söndagar. Lennart Westin: Kör postbåt på ostkusten mellan skärgårdsöarna.
Erika: Äger ett vägkafé strax utanför Västervik.
Rolf Haag: Fotograf med ateljé i närheten av Nobeltorget i Malmö.
Maria Hjortberg: Assistent åt Rolf Haag.
Nils Hagroth: Joggare med en snabb höger.
Sven-Erik Adamsson: Naturläkare. Bor i Svarte.
Kjell Abinsson: Föreståndare på postterminalen i Ystad. Bor i Rydsgård.
Åke Larstam: Tidigare ingenjör som omskolat sig till lantbrevbärare. 44 år. Bor på Harmonigatan 18 i Ystad.

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Vi bjuds på en tillbakablick om vad som hänt sedan förra boken slutade 5 december 1994. Baiba hade varit hos Wallander under jul och nyår. Kanske skulle hon komma till Sverige för gott redan till sommaren 1995. De hade också sett på hus tillsammans. I mars sa hon i telefon att hon tvekade. Full av oro hade Wallander flugit till Riga. Det gick inte att övertala henne. Istället blev det bråk och timeout en månad. Sommaren 1995 hade de dock tillbringat två sommarveckor vid Rigabukten. Till julen kom Baiba till Ystad. Några dagar in på nyåret 1996 kom nådastöten. Baiba kunde inte alls längre tänka sig att flytta till Sverige. Efter fyra år fanns inga vägar som ledde framåt längre. Då och då hade de fortsatt att talas vid i telefon. Även detta tog slut. Nu var det mer än ett halvår sedan sist.

Han tänkte plötsligt på henne han mött på kaféet, utanför Västervik. Han fick söka i minnet innan han kom på hennes namn. Erika. Minnesbilden fyllde honom med en oklar längtan.

Klockan två på eftermiddagen svängde han in vid kaféet utanför Västervik. Han visste att det var stängt under vinterhalvåret. Men ändå hade han en vag förhoppning om att hon skulle vara där. Många gånger under hösten hade han tänkt ringa henne. Men det hade aldrig blivit av. Han hade aldrig helt kunnat förstå vad det var han egentligen ville henne.

Kurts bil:
En gammal Peugeot.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han ljuger för Linda i telefon.
”Jag var hos doktorn idag. Han hittade inga fel på mig.”
Samtidigt berättar han lite senare för pizzabagaren att han vill ha något att äta som är lämpligt för en person som har för mycket socker i blodet.

Med viss möda letade han bland hyllorna tills han kom till den medicinska litteraturen. Snart hittade han vad han sökte.

Han köper wienerbröd fast han inte borde.

Han far med osanning till en joggare för att skrämma honom att vara tyst om en sak. ”Inte hade han fått tre år för det där”, sa Ann-Britt Höglund.
”Det vet inte han”, svarade Wallander.

Wallander ber Martinsson att ringa till doktor Göransson och berätta att han inte kan komma på ett läkarbesök.

Wallander bildar en hemlig trojka med Martinsson och Ann-Britt Höglund. Inte ens Hansson ingick i denna hans innersta cirkel.

”Vänta med att börja. Jag behöver dricka ett glas vatten och jag måste gå på toaletten”, sa Wallander till Ann-Britt Höglund.
”Min pappa hade diabetes”, sa hon plötsligt.
Wallander tvärstannade på väg mot dörren.
”Vad menar du med det?”

Han ljuger ofta när någon ringer och väcker honom.
”Du kanske sov?”
”Inte alls. Jag höll just på att duscha. Jag sitter här med en handduk runt mig. Kan jag ringa tillbaka om några minuter?”

Han hade bestämt sig redan när de stått där i trappuppgången. Ville Ann-Britt Höglund inte vara med om att bryta upp dörren skulle han göra det själv.

Martinsson vägrar att gå ombord på en båt i småbåtshamnen. Inte ens när Wallander säger att han gör det själv om Martinsson täcker honom från bryggan.
”Då gör vi som du säger. Åk upp till polishuset och se till att vi får full utryckning hit ner. Jag vaktar så länge”, säger Wallander.
Martinsson gav sig av … Han skulle göra det ensam, utan uppbackning … 🙂

Kurts hälsa:
Kurt Wallander höll på att omkomma i en trafikolycka onsdagen den 7 augusti 1996 strax öster om Ystad. Orsaken var att han somnat vid ratten och nickat till en kort stund innan han såg en lastbil torna upp sig framför. Tröttheten hade kommit utan förvarning. Annars också. Ofta när han satt i bilen på jobbaktiviteter var han tvungen att köra intill vägkanten för att sova en stund. Han insåg att tröttheten inte var naturlig.

Nattkramp i vaderna.

Dricker tre glas vatten direkt efter varandra utan att stilla törsten.

Eftersom han var törstig gick han till det konditori som fanns på södra sidan av Stortorget och drack mineralvatten och en kopp kaffe. Han övervägde om han kunde äta ett wienerbröd.

Behöver uppsöka toaletter snabbt. Ny törst och kissnödig igen.
Eftersom undertecknad har varit med om en diabetes ett debut ler jag igenkännande. Samtidigt som jag inte vet just då om det är typ ett eller två.

Wallander får diagnosen diabetes efter sina 15.3 i blodsocker. Hans blodtryck är för högt, 170 över 105. Vikten 92 kg. Han ska börja med diet och motion.

Wallander försöker laga och äta nyttig mat enligt dietlistorna. Bestämmer sig för att gå fram och tillbaka till polishuset. Ta långa promenader vid stranden på helgerna. Kanske börja spela badminton med Hansson. När morden upptäcks faller han snabbt in i de gamla onyttiga spåren.

Han äter slarvigt, motionen är minimal.

Efter att ha smitit eller inte haft tid träffar han på Doktor Göransson igen. Det konstateras fortfarande ett högt blodsocker, sockerläckage i urinen, högt blodtryck. Nu sätts medicin in och ett telefonnummer till en dietist. ”Amaryl” står det på förpackningen för blodsockret och att de ska tas i samband med en måltid. Wallander undrade efter han svalt tabletterna, när han skulle hinna äta nästa gång. På eftermiddagen, mitt under en samling svimmade Wallander.

Han glömmer ständigt att ta medicinen.

I slutet av boken står det att han tar medicin mot blodtryck. Epilogen inleds med att det står att Wallander har varit sjukskriven i två veckor. Blodsockret är stabilare, men blodtrycket för högt.

Trots att han ännu inte fyllt femtio föreställde han sig i sina mörka stunder att han levde på övertid. En osynlig pipa kunde när som helst blåsa av spelet.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Skala bort allt som är ovidkommande. På varje brottsplats finns avtrycken kvar. Skuggor av ett förlopp. Det är dem du måste hitta”.

En bra polis hoppas alltid att ett mord inte ska ske. Att en gärningsman ska missa när han riktat sitt vapen mot en värnlös människa. Men en bra polis hoppas också att de brott som inträffar ska lösas på ett sådant sätt att åklagarna blir nöjda och domstolarna kan utdöma påföljder. Framför allt hoppas en bra polis att brottsligheten ska minska. Men en bra polis vet samtidigt att det knappast kommer att ske.

Att behärska brottslighet är alltid en fråga om uthållighet. Vem orkar mest och längst?

Nyckelspår & Villospår:
Vykort, stjärnkikare, perukstock, Bellman, Fredmans Epistlar, en blå ängel, Astra Constable (pistol), Divine Movers (sekt), bar i Köpenhamn.

Kopplingar till tidigare böcker:
Snart hade det gått två år. Två år sedan Gertrud ringde till polishuset i Ystad och berättade att hans far låg död. (Den femte kvinnan)

Klockan nio svängde fastighetsmäklarens bil in på gårdsplanen. När mannen bakom ratten steg ur kände Wallander till sin förvåning igen honom. Han hette Robert Åkerblom. Några år tidigare hade hans fru blivit brutalt mördad. (Den vita lejoninnan)

Martinssons dotter hade blivit överfallen på skolgården för att hon hade en far som var polis. (Den femte kvinnan)

Fortfarande hade hon inte kommit över den svåra skottskada som hon ådragit sig för två år tidigare. Hon hade återvunnit sin fysiska hälsa. Men Wallander var osäker på hur Ann-Britt mådde. Han mindes plötsligt hur han själv och Svedberg hade besökt henne på sjukhuset för snart två år sedan. (Den femte kvinnan)

Långa tider hade han inrättat sitt ensliga polisdistrikt på Skagens höstliga och övergivna stränder. (Mannen som log)

”En man som äger så mycket kan helt enkelt inte vara hederlig”, hade Svedberg sagt. (Mannen som log)

Ett brev från Mats Ekholm. Psykologen som ingick i teamet när de letade efter en person som skalperade människor. (Villospår)

Grodor i boken:
Svedberg var märkestrogen och körde Audi. På samma sätt som Wallander alltid bytte sin Peugeot mot en annan Peugeot. (Nissan en gång)

Med tanke på att Sten Widén och Svedberg tillsammans varit på ett hemligt uppdrag en natt för att undsätta Wallander, var det inte verklighetstroget att inte relationen togs upp, när Widén fick reda på vem som blivit mördad. Den tråden måste Mankell ha förlagt.

Åklagaren Per Åkesson är inte i Uganda utan Sudan.

De hade haft ett fall förra året med en kvinnlig mördare som … Sanningen är 1994 och två år sedan.

Doktor Göransson förklarade svimningen med att han inte var överraskad.
”Ditt blodsocker kommer att gunga. Om det händer igen får vi dra in medicinen. Se till att du har ett äpple i närheten nästa gång du börjar bli yr.”
Det köper inte Bosse Lidén. Troligtvis hade blodtryckstabletterna gjort att han råkat ut för ett snabbt blodtrycksfall. Man ”svimmar” inte av lågt blodsocker. Det är värre än så … Möjligtvis kunde Wallander vara extra känslig mot just Amaryl. Kurt hade inte känt något som helst obehag innan han ”svimmade”.

Kurts faktiska ålder svajar som vanligt. 🙂

Kuriosa:
Wallander ställde sig intill en husvägg och lättade blåsan på Stora Norregatan, mitt på natten. En annan gång bakom en polisbil utanför polishuset. En tredje gång pissade han rakt ut i havsvattnet.

Wallander behövde förstärkning omedelbart.
”Vem av oss vill du helst ha?” frågade Hansson i telefonen.
Wallander önskade att Ann-Britt Höglund kom in. Hon var en bättre polis än Hansson. Men det sa han naturligtvis inte.
”Det spelar ingen roll. En av er.”

”Jag dricker mer än tjugo koppar kaffe varje dag”, sa Nyberg. ”För att orka. Eller kanske för att uthärda.”

”Papper har en märklig förmåga att försvinna. När alla har datorer kommer detta inte att hända”, sa Martinsson.
”Det blir efter min tid”, sa Wallander som fortfarande betraktade datorer med tveksamhet.

Från Vädergränd gick han och satte sig på en bänk utanför Bäckahästens kafé.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Han hade ett urverk inom sig som alltid gick rätt.

Jag letar efter begravda hundar som inte finns.

För varje år blev nycklarna och kodlåsen allt fler.

Att misstänka och att frukta behövde inte vara samma sak.

Det finns alltid sidor hos människor som bara ett fåtal lyckas upptäcka.

Det verkar som om han kan vara både steget efter och steget före på en och samma gång.

Men sprickan som gick genom samhället vidgades hela tiden.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander ringer fel mitt i natten och frågar efter Ann-Britt.
”Den enda kärring som finns i det här huset heter Alma Lundin”, röt mannen och la på luren.

För sent kom han ihåg att han skulle ha bett om att få en smörgås utan smör. Nu försökte han istället skrapa bort det med kniven. Vid ett bord mitt emot honom satt en man och iakttog honom. Säkert skulle det nu börja gå rykten om att polismän satt och skrapade bort smör från sina brödskivor istället för att leta efter den som dödat en av deras kollegor.

”Hur gammal är kommissarien?”
”Jag ska snart fylla femtio.”
”Då bör ni ha bättre ben än jag. I den åldern ska man också röra sig. Annars är risken stor att man får problem med hjärtat. Eller diabetes.” Wallander lyssnade häpet. ”Är kommissarien kvar?”
”Ja”.

Efter den dagen hade Wallander alltid ett antal sockerbitar i en ficka. Han kände sig som en man som ständigt gick och väntade på att träffa en häst. Men han berättade fortfarande inte för någon om sin diabetes. Den förblev hans hemlighet.

Menar du att vi ska sitta och brevväxla med varandra? Medan en gärningsman som begått fem brutala mord springer omkring i full frihet?”

”Den här spaningen är definitivt ingen tebjudning. Med spretande lillfingrar.” Helst av allt skulle han velat ha kontakt med Rydberg. Men han låg i sin grav och hade ingenting mer att säga.

En polisbil stod parkerad utanför ett av husen. Utanför på en gräsmatta låg en kvinna och solade. Wallander hade gärna lagt sig vid hennes sida och sovit en stund.

Wallander letade efter sina läsglasögon.
”Kanske mina duger”, föreslog Albinsson. ”Vilken styrka har du?”
”Jag vet inte riktigt. 10,5.”
Albinsson såg undrande på honom. ”Det skulle innebära att du var blind.”

”Jag ska säga till honom att det är viktigt. Mer kan jag inte göra.”
”Du ska hälsa honom en sak till: att en helikopter från polisen i Stockholm kommer att landa på ert tak om han inte har hört av sig inom tre minuter”, sa Wallander i telefonen till kvinnan på Strands Konsultativa Ingenjörsbyrå.

Edmundsson hade rest sig upp med smörgåsen i handen. Wallander såg att det var leverpastej. Utan att betänka sig tog han smörgåsen ur handen på kollegan och började äta. Det gjorde ont i kinden. Men hans hunger var större än smärtan.

Privat sorg:
Känner sig ensam och utan något umgänge. Drömmer ofta om sin far och Rydberg. ”Något måste hända”, tänker han. ”Något som gör att jag orkar se framåt igen.”

Genom de blyinfattade fönstren sken den märkvärdigt envisa augustisolen.

Antal mord/dödsfall:
8 st.

Vid första anblicken hade han inte trott att det skulle vara möjligt att genomföra det han önskade. Men när han sedan hade kommit till just den plats fotografen valt ut insåg han att risken för upptäckt skulle vara mycket liten.

Bosse Lidéns betyg:
5/5. 😀

Sista tre meningarna:
Dagen efter, söndagen den 27 oktober, for han till Ystad.
Snöfallet hade då upphört.
I Skåne var det ännu höst.

Baksidestext:
Midsommarafton 1996. Tre ungdomar stämmer möte i en undanskymd glänta på Österlen. De byter om för att i sommarnatten utföra sina hemliga rollspel. Men bakom ett träd väntar någon som ger deras fest ett makabert slut. På polishuset i Ystad råder sommarstiltje. Kurt Wallander kämpar med sina föresatser om ett hälsosamt liv. Plötsligt hittas en polisman död. Det blir tydligt hur lite de alla vet om vad som pågår omkring dem. En okänd mördare går lös. Deras enda ledtråd är ett foto på några ungdomar i historiska kläder och peruker. Aldrig tidigare har Kurt Wallander tvingats gräva i en arbetskamrats innersta hemligheter. Det han finner är något han aldrig kunnat föreställa sig.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

Efterord:
Här är länken till dig som vill läsa regler, lämna in din sommarläxa eller bara njuta av länkarna till dem som redan lämnat in.

https://bosseliden.wordpress.com/2016/06/06/den-sandiga-och-blota-sommarlaxan/

Sjätte boken i serien om Kurt Wallander; ”Den femte kvinnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

Henning Mankell föddes 3 februari 1948 i Stockholm. När han var två år gammal flyttade familjen till Sveg där fadern arbetade som häradsdomare. Familjen bodde i tingshuset i Sveg och den unge Henning tyckte mycket om att lyssna på de vuxnas diskussioner om brott och straff.

Sjätte boken i Wallandersviten:
Den femte kvinnan, 1996, 474 sidor. Ordfronts Förlag.
Engelsk Titel: The Fifth Woman. Publicerad i 29 länder.

Personligt:
Nästan varje gång som jag parkerar bilen på Liregatan i centrum tänker jag på mördaren. Det händer även när jag åker tåg att mina tankar glider iväg till olika sidospår.
Tre teman i boken är kvinnosyn, moral och medborgargarde.

Tidsintervall:
Prologen utspelar sig i Algeriet-Sverige i maj-augusti 1993. Därefter börjar kapitel 1 i Skåne den 21 september 1994 och slutar i en epilog 5 december 1994.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalpolis. Bor kvar på Mariagatan i Ystad.

Wallanderbakelsen kan du testa på Fridolfs Konditori.

Familj:
Linda: Dotter. Kombinerar denna höst studier på en privat teaterskola med arbete som servitris på en lunchrestaurang på Kungsholmen.
Kristina: Syster i Stockholm.
Far Karl Wallander och hans nya fru Gertrud.
Mona: Exfrun som bor i Malmö.

Kollegor:
Martinsson: Funderar starkt på att sluta som polis. Oroar sig ständigt för att bli förkyld. Ebba: Ystadpolisens receptionist i över trettio år.
Lisa Holgersson: Den nya polischefen. Skaffat ett hus i Hedeskoga.
Ove Hansson: Är duktig på att samtala med vittnen. Har annars många andra dåliga sidor, enligt Kurt.
Ann-Britt Höglund: Den yngsta kriminalpolisen.
Per Åkesson: Åklagaren är fortfarande kvar i Ystad och Sverige. Äntligen har han berättat för sin fru om att han sökt en tjänst vid FN:s flyktingkommissariat i Sudan.
Karl-Evert Svedberg: Släktkär och barnkär. Brukar ta en bastu i all ensamhet i polishusets motionsrum på fredagskvällarna.
Sven Nyberg: Polistekniker. Vresig och duktig som vanligt.
Peters: En fåordig polisman med stor erfarenhet. (Den här gången saknas Norén i det gamla tvåmansteamet.)
Bergman: En ung polisman.
Laurin: Trafikpolis som får en ovanlig uppgift. Packa en resväska.

Förstärkningar utifrån:
Hamrén: Från våldsroteln i Stockholm. Dyker upp för andra gången detta år. Piprökare. Augustsson och Hartman: Två polismän som ansluter från Malmö.

Personer utanför polishuset:
Holger Eriksson: 79 år. Amatörpoet. Tidigare hästhandlare i bilar.
Gösta Runfeldt: 49 år. Ägare till en blomsterhandel i Ystad. Änkeman.
Vanja Andersson: 53 år. Butiksbiträde i blomsterhandeln.
Sven Tyrén: Kör ut eldningsolja i en stor tankbil.
Ylva Brink: 62 år. Barnmorska på Ystad BB och kusin till Svedberg.

Hon väntade tills klockan hade blivit halv tre på natten. Av erfarenhet visste hon att det var då tröttheten kom smygande. Mellan klockan två och fyra var risken för att slumra till som allra störst.
Prytz: Ambulansförare.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Endast telefonkontakt denna gång.
Lars Olsson: Bor på en gård utanför Svarte. Passionerad orienterare.
Olof Hanzell: En pensionerad kapten som bor i Nybrostrand.
Bo Runfeldt: Revisor. Son till Gösta.
Lena Lönnerwall: Baskettränare. Dotter till Gösta.
Eugen Blomberg: 51 år. Bor i Lund. Forskningsassistent på Lunds universitet.
Jacob Hoslowski: Bygdeoriginal. Bor ensam i en stuga utan telefon.
Maria Svensson: 36 år. Driver en liten handelsträdgård i Sövestad.
Robert Melander: Svenstavik. Jobbar inom kyrkoförvaltningen.
Krista Haberman: Polska som försvann mystiskt för tjugo år sedan.
Johan Ekberg: 32 år. Brynäs. Legosoldatkunnig.
Kalle Birch: Kriminalpolis i Lund.
Åke Davidsson: Tjänsteman på socialförvaltningen i Malmö. Åke har en ovanlig ögonsjukdom och ser mycket dåligt i mörker.
Katarina Taxell: Lund. 33 år. Nybliven mamma till en pojke. Fader okänd. Ensamstående.
Eskil Bengtsson: Har ett åkeri.
Terese Martinsson: 13 år. Polisdotter i Ystad. Blir attackerad utanför skolan.
Yvonne Ander: 47 år. Tågmästare. Bor på Liregatan i Ystad.
Tore Grundén: Hässleholm. Banktjänsteman som träffar fru Fortuna på perrongen.

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Telefonsamtal till Baiba i Riga. Kurt vill verkligen gifta sig med henne och att hon flyttar till Ystad. Han drömmer om ett hus på landet med Baiba och att köpa en hund.

Per Åkesson hade träffat sin yrkeskollega Anette Brolin i Stockholm.
”Hon bad mig att hälsa till alla här nere. Men speciellt till dig.”

”Om jag vill att du ska komma?”
”Ja?”
”Det finns inget jag hellre vill.” (t-samtal med Baiba)

Baiba ska komma till Sverige 8 december. Den här gången skulle de på allvar tala om framtiden, inte bara om när de kunde träffas nästa gång.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som visar ålderdomstecken och gav upp strax söder om Älmhult. Trots dyra reparationer litar han inte längre på bilen. Det sista som skrivs om bilen är att den hackade misstänkt på vägen till polishuset.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lovar telefonledes att komma ut till Gertrud, fast han vet att han aldrig kommer att hinna under dagen. ”Jag lever ett liv där jag alltid gör människor besvikna”, tänkte han uppgivet.

Han ber Ebba i smyg att ringa pressen så att de snabbt ska bli informerade om att polisen är på väg, med blåljus och sirener, till åkeriägaren Eskil Bengtsson.
”Hur i helvete vet pressen att vi är här?” frågade Hansson.
”Säg det”, sa Wallander och tänkte att Ebba både var pålitlig och snabb.

När det ska gå snabbt har han inte tid att samla ihop hela spaningsgruppen. Då väljer han solo eller någon av de närmaste och de kör ett eget race. Den här gången med Ann-Britt Höglund.

Kurts hälsa:
Pigg och solbränd i starten efter Romresan med sin far.

Äntligen kom han iväg till en optiker för att fixa läsglasögon.

Optikern hade sin affär på Stora Östergatan i närheten av Pilgränd. Han fick besked om att han måste vänta några minuter. Han bläddrade igenom tidningarna som låg på ett bord. Det fanns en bild på honom som måste ha tagits för mer än fem år sedan. Han kände knappt igen sig själv.

Wallander reste sig mödosamt upp. Det stramade i knäna.

En kraftlöshet kommer över honom ibland. Orsaken är sorgen efter sin fars plötsliga död.

Hans samlade sömnunderskott var stort. Kraftlösheten fanns som ett blysänke djupt nere i hans medvetande. Han låg orörlig i sängen med öppna ögon. Människan är ett djur som lever för att orka, tänkte han.

Just nu är det som om jag inte klarar det längre. Hela han behövde någon form av helrenovering.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle ha gått rakt på kärnan i sin Bergspredikan. Han skulle ha sagt åt mig att nu gällde regeln tålamod mer än någonsin.

Minneslunden på Nya Kyrkogården i Ystad.

En brottsutredning är en sorts byggarbetsplats. Allt måste göras i rätt ordning för att det ska fungera.
De händelser som inträffat först inte nödvändigtvis låg tidigast i en orsakskedja.

Rydberg brukade säga att det var en oförlåtlig synd att kasta en kollegas anteckningar.

”I mellanrummen uppstår klarheten”, hade Rydberg sagt en gång på balkongen, när han var ordentligt berusad.

Nyckelspår & Villospår:
Loggbok, blomsteraffär, Orkidésafari, hackspettsdikt, sugrör, magnetpensel, järnfilspån, lösnagel, medborgargarden, brutalitet, blå plastklämma för namnskylt, kvinnlig parfymdoft, lönnfack i en chiffonjé, SJ tidtabell mellan Malmö-Stockholm, tom hundbur, informell krisgrupp och legosoldater.

De letade sig ner en halvtrappa till det underjordiska planet. Wallander kände den syrliga doften av vinteräpplen. De kom in i en korridor där rödmålade ståldörrar ledde till olika förvaringsrum. Det var Ann-Britt Höglund som hittade rätt. Wallander noterade att ett extra lås var inmonterat i dörren. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Fortfarande tänkte han med vånda på den hopplösa jakten på en seriemördare som till slut visade sig vara en sinnesförvirrad pojke på bara 14 år. (Villospår)

Vandringarna på stranden i Skagen. (Mannen som log)

Han tänkte med olust på den kvinnliga fastighetsmäklaren som försvunnit och sedan hittats mördad, nerstoppad i en brunn. (Den vita lejoninnan)

Minnesbilder från sommaren irrade förbi i hans huvud. Höll det på att hända igen? Har vi fått en galning till att leta efter? (Villospår)

Kommer du ihåg Mats Ekholm? Han med dom psykologiska profilerna? (Villospår)

Den kvinnliga prästen från i somras skulle officiera vid faderns begravning. (Villospår)

Den förra bilen som också var en Peugeot hade brunnit upp på E65:an en natt något år tidigare. (Mannen som log.) Orsaken var att någon placerat sprängämne i bensintanken.

Ambulansen hade just kommit in med en berusad och nerblodad man. Wallander kände igen honom. Han hette Niklasson och hade skrotupplag utanför Ystad. (Mannen som log)

Wallander mindes den natt för några år sedan då han hade vaknat med våldsamma smärtor i bröstet och trodde att han hade fått en hjärtinfarkt. Den gången hade akutintaget legat på ett annat ställe. (Hundarna i Riga)

”Du minns för några år sedan”, började Wallander. ”När jag hade skjutit ihjäl en människa ute i dimman vid Kåseberga. Och kört ihjäl en annan på Ölandsbron. (Den vita lejoninnan) Jag var borta nästan i ett år. Ni trodde till och med att jag hade slutat. Sen skedde det där med advokaterna Torstensson. Och plötsligt vände allt. Jag skulle skriva under min avskedsansökan. Istället gick jag tillbaka i tjänst.” (Mannen som log)

”Jag kände igen dig. Från tidningar. Från i somras.” (Villospår)

Grodor i boken:
Han skulle snart fylla 47 år. Det gick inte att komma ifrån. (Detta gjorde han den 30 januari). Det svajar med ”tiden” då och då och Mankell höftar lite slarvigt. Han borde låtit Kurt Wallander ha ”rätt” ålder genom hela boksviten.

Nog tror jag att det gick tåg ganska regelbundet mellan Malmö och Ystad mitt på dagen även 1994.

Kuriosa:
Kurt har precis varit en vecka i Rom med sin far som äntligen fått se sin gamla dröm gå i uppfyllelse.

Kurt är kräksjuk och sjukanmäler sig. Då får han reda på att en färja sjunkit utanför Tallinn. Hundratals människor har visst dött.
”Det lär ha varit en hel del polisanställda med på färjan”, sa Martinsson. Estonia.

Denna gång är det Ebba som får i uppgift att ringa till Kurts far och förklara vad Kurt håller på med.

Wallander tog upp sin telefon ur fickan.
”Vad gjorde vi innan vi hade dom här? Jag minns det knappast längre.”
”Vi gjorde precis som nu”, svarade Hansson. ”Men det tog längre tid. Vi letade efter telefonkiosker.”

Wallander har slagit Mona en gång under äktenskapet. Hon hade fallit med nacken mot en dörrpost och svimmat några sekunder.

Linda berättade för sin pappa att hennes farfar skrev dikter som han visade för henne.

Wallander la tankspritt handen på telefonen för att ringa till sin (döda) far.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Landsbygdens folk är som djuren i skogen.

Rom hade varit hans Mecka.

Döden kommer alltid olämpligt, antingen den innebär att en kopp förmiddagskaffe inte blir drucken, eller något annat.

Jag ser fram emot att skriva privata brev från Sudan. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur många vänner jag har. Som svarar på dom brev jag förhoppningsvis skriver.

Linda frågade sin pappa varför det var så svårt att leva i Sverige. ”Ibland har jag föreställt mig att det handlar om att vi har slutat stoppa våra strumpor”, svarade Wallander.

”Möjligen behöver vi ett annat samhälle”, sa Martinsson. ”Med färre fallskärmsavtal och större gemenskap.”

Min arbetsbörda är alltid stor. Jag klarar den inte om jag samtidigt också ska släpa omkring på mig själv.

En människa som alltför lätt fick blåmärken om man tryckte på henne.

Det sämsta man kan göra i det här landet, på samma sätt som överallt annars, är att döda en polisman. Det näst sämsta är att attackera en polismans barn.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Far hade undrat vem av dem som höll på att bli gammal och själsligt förvirrad när han hört Kurt prata med sig själv.

När Wallander vaknade vid inflygningen mot Sturup såg han att kvinnan bredvid honom satt och stoppade strumpor.

Privat sorg:
Sin fars diagnos Alzheimers sjukdom oroar i bakgrunden.

Kurt vill så gärna hitta tillbaka till den kontakten han hade med sin far innan Kurt bestämde sig för att bli polis. Han har ständigt burit på tanken att någon gång få reda på sanningen om varför hans far inte gillade beslutet och ständigt hackat på polisyrket.

Hans far tog hans arm när de skulle passera den sista klinten.
”Det är vackert här”, sa hans far.
De tog en långsam promenad längs stranden. Wallander tänkte att det kanske nu skulle vara möjligt att börja tala med honom om tider som varit. Men det var ingen brådska. Plötsligt stannade hans far mitt i steget. ”
Vad är det”?
”Jag har mått illa några dagar”, svarade han. ”Men det går snart över.”

Kvart i tio, måndagen den 3 oktober 1994 kom samtalet till Kurts kontor.
”Vad är det som hänt?” frågade han.
”Din far är död. Han ligger där ute bland sina tavlor.” sa Gertrud i telefonen.

Wallander stannade. Han hade fått en klump i halsen. När skulle han egentligen få tid att bearbeta sorgen efter sin far? Livet kastade honom fram och tillbaka. Snart skulle han fylla femtio. Det han mest av allt fruktade var att livet skulle bli så obegripligt att han inte längre kunde hantera det.

Antal mord/dödsfall:
11st.

Krageholmssjön låg i närheten av den triangel han tidigare sett framför sig.
Hansson tycktes sitta och tänka på samma sak. ”Sjön ligger mitt emellan Lödinge och Marsvinsholmsskogen”, sa han. ”Det är inga stora avstånd.”

Bosse Lidéns betyg:
Fem glada gubbar av fem möjliga. 5/5  🙂

Sista två meningarna:
Något var nu kanske äntligen över. Den skånska hösten gick mot vinter.

Baksidetext:
En stjärnklar natt i september 1994 ger sig en stillsam äldre herre, fågelskådare och fritidspoet, ut för att följa flyttfåglarnas avfärd från Skåne. Men han snubblar på stigen och faller i en infernaliskt gillrad fångstgrop på sina ägor. När Kurt Wallander hittar honom hänger han spetsad till döds på skarpvässade bambupålar, omsvärmad av kråkor. Kort tid efteråt försvinner en blomsterhandlare spårlöst. Även han hittas avrättad i skogen. Vad är det som drabbar dessa försynta herrar? Vilka är de egentligen? Kurt Wallander och hans kolleger inom Ystadpolisen förstår snart att dåden handlar om välriktad hämnd. Men den de jagar är en minutiöst förberedd mördare som med lätthet lurar in sina förföljare på fel spår …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Femte boken i serien om Kurt Wallander; ”Villospår”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. Idag när jag lägger in detta inlägg har Henning namnsdag. ❤

”Jag växte upp i ett skogsbevuxet inre Norrland. Jag tänker att min granskogskvot nog fylldes den gången. Sen sökte jag mig till det öppna landskap som Skåne utgör. Dessutom är detta ett gränsland. Här tar Sverige slut och börjar det, beroende på varifrån man kommer.”
Henning Mankell

Femte boken i Wallandersviten:
Villospår, 1995, 429 sidor. Bonnierförlagen. Engelsk Titel: Sidetracked. Publicerad i 28 länder.

Personligt:
Den varma sommaren 1994 glömmer jag aldrig. Sommaren kom till Sverige när jag och Solveig återkom med färjan från Bornholm. Till skillnad från Kurt Wallander älskade jag Sveriges framgångar i Fotbolls-VM i USA. Titeln på boken gör skäl för namnet. Det finns många villospår och inte en regndroppe i sikte under dessa intensiva polisveckor.

Tidsintervall:
38 kapitel. Efter en prolog från 1978 i Afrika startar handlingen i Skåne d. 21 juni 1994 och avslutas i en epilog fredagen den 16 september 1994.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Förste Kriminalkommissarie. Bor i en gammal lägenhet på Mariagatan 10 i Ystad.

En av många sponsrade plankor på den långa bryggan vid småbåtshamnen i Ystad.

Familj:
Linda: Dotter. Ska gå på en teaterkurs i Visby. Dyker oväntat upp en söndagsmorgon på Mariagatan. Han kan numera föra vuxna samtal med henne.
Kristina: Syster. Har endast telefonkontakt med sin bror och nästan bara samtal om ämnet fars hälsa.
Karl Wallander: Far. Får diagnosen Alzheimers sjukdom.
Gertrud Andersson: Gift med Karl och ett stort stöd.

Kollegor:
Otto Björk: Avgår som polischef i Ystad för att börja jobba i Malmö som chef för länets enhet för utlänningsärenden.
Lisa Holgersson: Ska tillträda efter sommaren som Björks efterträdare.
Ove Hansson: Har slutat tvärt med att spela på hästar. Ställföreträdande polischef under sommaren. Vill helst lämna över ansvaret till rikskrim.

För att muntra upp sin hårt arbetande personal hade Hansson personligen åkt ner till Fridolfs konditori och köpt wienerbröd.
(Tack Hédi Chermiti för hjälpen med fotot i fredags och stort LYCKA TILL med allt.)  😀

Martinson: Ägnar sig mer och mer åt datorsökningar.
Ebba: Receptionist och alltiallo. Nyligen brutit ena handen. Börjar känna sig gammal. Karl Evert Svedberg: Bor på Lilla Norregatan. Fobi mot getingar.
Ann-Britt Höglund: Börjar allt mer axla Rydbergs roll som bollplank till Kurt.
Norén: Verkar ha fått mer ansvarsuppgifter som polis och nämns oftare i boken. Har tydligen skilts från sin parhäst Peters.
Sven Nyberg: En vresig men erkänt skicklig teknisk expert som kör en gammal Amazon.
Per Åkesson: Åklagare. Ska vara tjänstledig från september för att jobba i Uganda. Eskilsson: Hundförare. Skytt: En äldre polishund. Sten Forsfält: Äldre polis i Malmö. Tyrén: En duktig polisaspirant. Birgersson: Intendent i Malmö. God organisatör.

Förstärkningar utifrån:
Sture Holmström: Polisintendent i Malmö.
Ludwigsson: Spanare från rikskriminalen. Storväxt och kraftig man.
Hamrén: Spanare från rikskriminalen. Liten och spenslig, med starka glasögon.

Hansson meddelade att Ludwigsson och Hamrén från rikskriminalen hade kommit. Han hade inkvarterat dem på Hotel Sekelgården. 

Personer utanför polishuset:
Dolores Maria Santana: Dominikanska republiken
Gustaf Wetterstedt: F.d. justitieminister.
Peter Edler: Släckningschef på brandkåren.
Prytz: Ambulansman.
Lars Magnusson: Före detta journalist.
Arne Carlman: Konsthandlare.
Hugo Sandin: F.d. polisman vid bedrägeriroteln i Stockholm.
Sven Andersson: Hjälper till med trädgården utanför kyrkan.
Mats Ekholm: Psykolog i Stockholm. Gör profiler på gärningsmän.
Björn Fredman: Har aldrig haft ett hederligt arbete i sitt liv.
Anette Fredman: Före detta fru till Björn.
Stefan Fredman: 14 år. Storebror. Ska börja i åttan till hösten. Väluppfostrad. Beskyddande.
Louise Fredman: 17 år. Känslig. Rest bort för att vila upp sig.
Jens Fredman: 4 år. Lillebror. Ägare till två mycket rädda ögon.
Peter Hjelm: Diversearbetare inom mörkrets väggar.
Åke Liljegren: Riksrevisor och företagsslaktare.
Waldemar Sjösten: 49 årig polis i Helsingborg. Planerar för sitt fjärde äktenskap. Hoover: Mopedägare i Rosengård. Ej anställd av FBI.
Elisabeth Carlén: Delar gärna med sig av sin kropp mot god betalning.
Hans Logård: 47 år. Bor på en gård nära bokskogen, utanför Bjuv. En gång i tiden hette han Erik Sturesson. Lite senare Sture Eriksson.
Agneta Malmström: Obducent. Lämnar mobilen hemma under segelsemestrar.
Kurt Malmström: Barnläkare i Malmö.

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Kurt har varit i Riga vid påsken hos Baiba. Det är tänkt att hon ska följa med Kurt till Skagen på sommarsemestern.

Han träffar på en attraktiv kvinnlig präst i Smedstorp som han tycker är vacker. Han ser ingen ring på hennes hand. Han börjar tänka förbjudna tankar. Har en nattdröm om prästen.

Det var bara vid de tillfällen då antingen Baiba eller Linda hade funnits i lägenheten som han känt en verklig hemkänsla.

Mot alla tidsodds blir det en resa till Skagen med Baiba. Där friar Kurt Wallander till henne. Hon hade svarat nej. I alla fall inte än. Inte nu.

Wallander hade ibland drömt om att han skulle hitta en gammaldags och rymlig lägenhet. Vid ett tillfälle hade han hört sig för om en av de stora lägenheterna i bokhandelns röda hus vid torget. Men han hade häpnat när han hörde månadshyran.

Kurts bil:
En gammal Peugeot. Han går och drömmer om en Nissan.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han ringer privatsamtal till Riga från jobbet.

Han ljög för Hansson om att han inte minns vikarierande åklagaren Brolin.

Han är feg för att ringa om inställda träffar med far och Baiba. Smiter med att låta kolleger sköta sysslan.

Han ljög för Sjösten om skälet till att han plötsligt stack från hans bostad mitt i natten.

Det var inte första gången i sitt liv han startade dagen med ett antal små lögner, undanflykter och självbedrägerier.

Han ljög för Linda om att han pratat med Baiba.

Han bildar olika interna grupper utan att berätta för Hansson som har befälet. I ”finalen” ihop med Svedberg och Ann-Britt Höglund.

Kurts hälsa:
Det var skrivet för hand och bitvis svårläst. Han tänkte återigen att han snart måste skaffa glasögon. Känslan av att bokstäverna gled undan framför hans ögon gick inte längre att bortförklara med trötthet.

Han tänkte med saknad på när han var tio eller femton år yngre och nästan aldrig känt sig morgontrött, hur lite han än sovit. Men den tiden var förbi och den skulle aldrig komma tillbaka.

Han oroar sig för att bli allvarligt sjuk.

Hade belåtet konstaterat att sommarbyxorna stramade betydligt mindre runt midjan än året innan.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Han tänkte när han gick in i mötesrummet att han just nu saknade Rydberg mer än någonsin.

En polis fick aldrig tillåta sig att göra sig till vän med ett våldsoffer.

En polis måste alltid välja att gripa tag i det som för ögonblicket var viktigast.

Det som händer först behöver inte vara början.

Alla människor har små men ytterst personliga heliga ögonblick.

Galna mördare jagas lämpligast om hösten. På somrarna föredrar vi en och annan gammaldags dynamitard.

Det finns alltid ytterligare en fråga du kan ställa.

Nyckelspår & Villospår:
Moped, rapsåker, madonnabild, skurgumma, fotoalbum, tårgasspray, serietidningen Fantomen, saltsyra, huggverktyg, barfota, medicinen Saroten, en svart Mercedes, Geronimo, Bellman, speglar-penslar-smink.

Han hade kört längs kustvägen när han upptäckte bryggan som låg undangömd, nästan omöjlig att upptäcka från vägen. Han hade genast insett att han hade funnit det rätta stället.

Kopplingar till tidigare böcker:
Baibas man blev avrättat en kylig natt i Rigas hamn. (Hundarna i Riga)

Samma läkare som några år tidigare tagit emot honom en natt på sjukhusets akutmottagning när Wallander trodde att han drabbats av en hjärtattack.
(Hundarna i Riga)

När far gick klädd i pyjamas med en väska i handen. (Mördare utan ansikte)

En flicka vid ett bord på serveringen sa hej till Wallander. Först efteråt kom han på vem det var. Britta-Lena Bodén bankkassörskan. (Mördare utan ansikte)

”Det är du som är den där polisen som sköt en människa i dimman för några år sedan”. (Den vita lejoninnan)

”Vi hittade antika ikoner från ett inbrott i Ystad.” (Mannen som log)

”Åke Liljegren förekom i vårt utredningsmaterial om Alfred Harderberg.”
(Mannen som log)

När jag var i Riga för några år sedan blev jag mött med en limousin (Hundarna i Riga)

”Stockholmare är dryga”, sa Hansson. ”Minns du inte den där åklagaren som var här istället för Per Åkesson? Vad var det hon hette? Bodin?”
”Brolin”, svarade Wallander med en sanning. ”Men jag minns henne inte”.
Det lät i mina öron som en lögn. 🙂  (Mördare utan ansikte)

Wallander kände en stor olust vid åsynen av en ung polisman som året innan hade svimmat framför hans fötter i samband med gripandet av en man som höll på att fly ur landet. (Mannen som log)

Just denna söndag, när han satt på Hamnkrogen i Simrishamn, började något oroa i hans undermedvetna.

Han kastade en blick på det han klottrat ner på blocket som om det varit en magisk självskrift och lämnade sedan Hamnkrogen. På en av bänkarna i parken utanför hotell Svea satte han sig och såg ut över havet.

Grodor i boken:
Åldern på far. Snart åttio år står det felaktigt i boken.

Han drar storyn om när far gick i pyjamas över åkern i repris i boken.

Kuriosa:
90 000 fortfarande gångbart i nödlägen.

Flygbåt till Köpenhamn.

Wallander ber Ann-Britt Höglund att ringa hans far och berätta att han är upptagen av en brådskande utredning.
”Om han frågar vem du är så kan du säga att du är den nya polischefen”.

Wallander tänkte att han skulle förena sig med resten av det svenska folket och se Sveriges fotbollsmatch mot Ryssland. Men han hade somnat i väntan på att spelarna skulle komma in på planen.

För första gången i sitt polisliv får Wallander besök av sin egen far på jobbet. Det han har att säga är oväntat.

Nu lyssnar Kurt Wallander på operera igen.

Kurt blir allt mer lik sin far till utseendet. Han vet inte om han tycker om det.

Wallander blev överraskad av att Rydberg hade haft en dröm om att få komma till Island och att han varit god vän med polismannen Forsfält i Malmö.

”Här inne bor en man som uppskattar svenskar (Helsingör)”, sa han och log.
Wallander läste på en skylt intill porten att en läkare hade en praktik här.
”Han skriver ut i Sverige förbjudna bantningsmedel”, fortsatte Sjösten. ”Här är köer av överviktiga svenskar varje dag”.
(Jag träffade en gång på en pub i Helsingör två svenska tjejer som just köpt stora burkar och som berättade om en läkare. Jag har även bildbevis på det.)

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Jag stänger inga dörrar. Men jag måste luta mig mot den vägg jag hittar.

Sorg och respekt följde inga färgskalor.

Han kommer att lämna oss. Som ett fartyg som försvinner allt längre bort mot horisonten. (faderns Alzheimers sjukdom)

Vackrare än så här kan Skåne inte bli. Det finns ett paradis gömt i varje avkrok av den här världen.

Det man inte säger kan också vara ett osant intygande.

Han tänkte att han aldrig tidigare hade sett en blick som hennes. Den uttryckte förakt och intresse på en och samma gång.

Det var en lögn som fått ett par falska vingar påklistrade.

Livet hade en alldeles speciell mening under den tidiga ensamma morgontimmen.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Kul att läsa om Wallanders fotbollstips i polisens interna tipstävling. 5-0 till Kamerun mot Sverige. 4-4 i matchen mellan Sverige-Ryssland.

Privat sorg:
Faderns oväntade utbrott som han senare helt glömt bort då han undrar vem som eldat upp hans tavlor.

Antal mord/dödsfall:
8 st.

Mannen som lyfte på presenningen skrek. Sedan sprang han därifrån. En av järnvägens biljettförsäljare hade stått utanför stationshuset och rökt en cigarett.

Personalen i korvkiosken intill järnvägsbommarna kanske lagt märke till nånting.

Bosse Lidéns betyg:
Fem glada gubbar av fem möjliga. 5/5   😀

Sista tre meningarna:
Wallander märkte att han log.
En gammal mans leende.
Som fått uppleva lyckan av att ännu en gång i sitt liv känna glädjen hos ett barn.

Baksidestext:
Sommaren 1994. Den varmaste sommaren i mannaminne. Svenskarna sitter som fastklistrade framför teven för att följa fotbolls-VM. Men för kriminalkommissarie Kurt Wallander i Ystad blir det ingen fotbollsfest utan en mardröm. Sommarstiltjen bryts av att en ung kvinna bränner sig till döds i en rapsåker. Strax därpå slår en seriemördare till med en rad alltmer bestialiska mord. Det blir den mest komplicerade av alla utredningar som Kurt Wallander har haft hand om. Vad finns det för samband mellan en pensionerad justitieminister, en framgångsrik konsthandlare och en vanlig småtjuv? Varför skalperar mördaren sina offer? Ingår den unga kvinnan i mönstret? Det blir en kamp mot tiden för Wallander och hans kollegor i deras förtvivlade försök att finna något annat än villospår. Ska de hitta mördaren innan han slår till igen? Och vem kommer att bli nästa offer?

När han kom fram till avtagsvägen mot Marsvinsholm svängde han vänster, passerade slottet och slottskyrkan och svängde vänster igen. Han kastade en blick på Martinssons vägbeskrivning och svängde in på en smal väg som ledde rakt ut bland åkrarna.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

Fjärde boken i serien om Kurt Wallander; ”Mannen som log”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

”Vad vi har anledning att frukta
är inte de stora männens omoral,
men det faktum att omoral ofta
leder till storhet.”
                      DE TOCQUEVILLE

Fjärde boken i Wallandersviten:
Mannen som log, 1994, 372 sidor. Ordfronts förlag.
Engelsk Titel: The Man Who Smiled. Publicerad i 25 länder.

Personligt:
I morse drabbades vi av strömavbrott. Hela Ystad släcktes ner. Det har hänt alldeles för många gånger sista tiden. Vid varje tillfälle kan jag inte låta bli att tänka på boken ”Mannen som log”.

Tidsintervall:
Boken startar i den skånska dimman 11 oktober 1993 och slutar på julafton samma år. Den kortaste tidsintervallen av de då fyra utgivna böckerna.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Förste Kriminalkommissarie. Bor på Mariagatan.

Ett av Skånes Pågatåg har givetvis detta för och efternamn.

Familj:
Linda. Dotter. Far och dotter har bara telefonkontakt under den aktuella ”boktiden”. Hon arbetar som lärling på en möbeltapetserarverkstad.
Kristina. Syster som bor i Stockholm. Telefonkontakt under sjukskrivningstiden.
Far Karl Wallander. 80 år. Nygift med sin trettio år yngre hemhjälp,
Gertrud Andersson. 50 år. Lyckligt gift med Karl Wallander.

Kollegor:
Otto Björk. Polismästare. Har magrat. Han hade aldrig behärskat sin chefsroll. Positionen härskade över honom.
Martinson. Fantasifull och energisk, men emellanåt också slarvig. Ständigt snuvig. Ebba. Receptionist och alltiallo.
Karl Evert Svedberg. Kliar sig ständigt på flinten. Bor på Lilla Norregatan.
Ann-Britt Höglund. Utexaminerades från Polishögskolan tre år tidigare med mycket höga betyg. Ung. Kom ursprungligen från Svarte.
Peters och Norén. Radarparet är kvar.
Sven Nyberg. Teknisk expert. (kriminaltekniker)
Per Åkesson. Åklagare. Sover middag trettio minuter på kontorsgolvet varje dag. Döljer en stor hemlighet för sin fru.
Ove Hansson. Har haft Kurt Wallanders kontor under sjukskrivningen. Är ständigt på fortbildningskurs. Rädd för att bli ifrånsprungen. Är emot kvinnliga poliser, anser dem vara odugliga som spanare. Hansson dyker upp först den 25 november. Då har han varit på fortbildning i en månad i Halmstad.

Personer utanför polishuset:
Roslund. Polis i Malmö.
Gustaf Torstensson. 69 år. Advokat. Jobbar mest med ekonomisk rådgivning. Pedant. Original. Gick att ställa klockan efter.
Sten Torstensson. Advokat. Kollega och son till Gustaf. Ungkarl. Företrädde Kurt vid skilsmässan från Mona. Har även träffat Kurt privat vid några tillfällen.
Niklasson. Äger en bilskrot.
Baiba Liepa i Riga.
Doktor Alfred Harderberg. Mannen på Farnholms slott. En av landets för närvarande mest framgångsrika affärsmän.
Kurt Ström. Säkerhetsvakt på Farnholm. En gång i tiden var Kurt polis i Malmö och kollega till sin namne Kurt Wallander.
Anita Karlén. Sekreterare åt Alfred.
Jenny Lind. Sekreterare och inte sångare hos Alfred.  😉
Martin Oscarsson. Limhamn. Tidigare revisionschef vid Malmöhus Läns Landsting. Numera pensionär.
Lars Borman. Landstingsrevisor.
Egil Holmberg och Stefan Fjällsjö. Konsulter.
Lisbeth Norin. En grävande journalist.
Sten Widén. En gång i tiden Kurts bästa vän. Driver hästgård. Denna gång bor det tre unga tjejer som varit på driven, på hans hästgård.
Sofia. 19 år är en av dem. En skärpt och orädd tjej.
Roger Lundin. Märkligt namn. En gång i tiden var det ett alias som döptes i en grön folkvagnsbuss i mitt privata liv. Nu är det ett alias för Kurt Wallander. 😉
Richard Tolpin. Född i Sydafrika. Rådgivare eller livvakt?
Maurice Obadia. Belgier. Rådgivare eller livvakt?
Alfred Hansson. Vimmerby. Kompis med en buktalare.
Sonja Lundin. Kanslist på advokatbyrån.
Fru Dunér. Advokatbyråns sekreterare.

Kurt Wallander svängde höger vid Hotell Continental och sedan höger igen för att komma in på den smala Stickgatan. Han gjorde en tvivelaktig parkering halvvägs uppkörd på trottoaren utanför det rosa, på Stickgatan 26 där Berta Dunér bodde.
(Undra om ägarna målat huset rosa efter det att boken kom ut eller om det var rosa redan tidigare. Jag tror det förstnämnda.)

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Han sänder ett brev till Baiba i Riga varannan månad och får svar. Han har betraktat henne som sitt privata skyddshelgon.

Den 22 november skrev Kurt ett brev med en inbjudan till Baiba om att komma till Ystad och fira jul och nyår.

Den 10 december kom ett brev från Riga som gjorde Kurt väldigt upprymd. Under några lyckliga timmar tänkte han inte en tanke på fallet.

Kurts bil:
En gammal Peugeot utan larm, som går en hemsk bildöd till mötes. Sedan har han en hyrbil (Volvo) medan han går och drömmer om en Nissan.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lånar pengar av sin far för att köpa nya möbler, men skälet är att köpa biljetter till en treveckorsresa till Thailand.

Han berättar inte för sina kollegor om Sten Torstenssons besök i Skagen, en vecka innan advokaten blev mördad.

Han norpar två ostsmörgåsar i en matsal på kursgården i Höör.

Han ljuger för sina kollegor om att Kurt Ström inte ville ha något i utbyte.

Kurts hälsa:
Onsdagen den 10 juni 1992 blev Kurt Wallander sjukskriven med omedelbar verkan. Diagnos: Allvarlig depression. När vi bjuds in igen som läsare har han varit sjukskriven i lite mer än 16 månader. Bara att han fortfarande lever är oväntat med tanke på hur han levt i Karibiska världen och i Thailand. Det är först när han hittar oasen Skagen, som läkningsprocessen inleds med det långa arbetet att bli människa igen. På Jyllands yttersta utpost, på stranden mellan klitterna och de två haven tas de första stegen.

Han har magrat och kan ha kläder som han inte fått på sig de senaste sju-åtta åren.

Känslan av att hans inre var som ett utbränt krigslandskap minskade inte.

Alla papper är skrivna. Det återstår bara en namnteckning på Björks kontor. Sedan är Kurt Wallander snart en före detta polis. Då kommer Kurt med sin replik.
”Jag går i tjänst i dag igen. Jag ska kontakta läkaren så han friskskriver mig. Jag mår bra. Jag vill arbeta igen.”
(Detta är inte sant. Men en dödsannons i Ystads Allehanda bär på sanningen.)

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Orsaken kan ibland komma efter verkan. Som polis måste du alltid vara beredd att tänka tvärtom. ”

Rydberg skulle manat mig till tålamod.

”Ett polishus är i grunden byggt som ett fängelse. Vi lever som spegelvända avgjutningar av varandra, tjuvarna och poliserna. Vi kan egentligen aldrig veta vem som egentligen är innanför eller utanför murarna.”

”Poliser har en tendens att i tid och otid säga att dom ingenting vet. I själva verket vet vi alltid mycket mer än vad vi tror.”

”Vi måste ständigt växla utsiktstorn. Annars blir våra överblickar meningslösa. Hur komplicerad en utredning än är måste det finnas en möjlighet att beskriva den för ett barn. Vi måste se enkelt utan att för den skull förenkla.”

Nyckelspår & Villospår:
Skånsk dimma, pinnstol, docka, ikonsamling, landmina, en italiensk pistol, en asiatisk bilbomb, en tom platsbehållare och en buktalare.

Advokatbyrån låg i ett gulputsat stenhus vid Sjömansgatan, inte så långt ifrån den gamla och snart färdigrenoverade teaterbyggnaden. En polisbil stod parkerad utanför, och på den motsatta trottoaren stod några åskådare och diskuterade det som inträffat. Det blåste en byig vind från havet och Wallander huttrade till när han steg ur bilen.

Hon gick in på konditoriet. Wallander stod kvar och iakttog de personer som passerade utanför. När han var så säker han kunde vara på att ingen följt efter henne korsade han hastigt gatan. Han ångrade att han inte hade tagit någon med sig som kunde ha hjälpt honom att hålla uppsikt. Han upptäckte henne genast när han kommit in på konditoriet. Hon hade satt sig vid ett hörnbord. Hon såg på honom utan att hälsa när han kom fram till bordet. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Han tackade för den musikanläggning som de hade samlat ihop till och gett honom förra sommaren. (Den vita lejoninnan) Storyn om hur han träffade Baiba och hennes man Karlis dras upp. (Hundarna i Riga)

Han såg sig själv bevittna hur en människa blev skjuten med ett skott rakt genom pannan, och han skjuter sedan själv och … (Den vita lejoninnan)

”Jag känner igen er, sa mannen i stolen. ”För nåt år sen skrevs det mycket om er … det var nånting med en bil som brann på Ölandsbron … jag minns det eftersom jag var sjöman på den tiden det inte stod en bro i vägen.” (Den vita lejoninnan)

Han hade själv en gång medverkat till att ett pass hade blivit förfalskat. (Den vita lejoninnan)

Han påminde sig den gången han kraftigt berusad kört bil och blivit stoppad av Peters och Norén … (En mördare utan ansikte)

Han märkte hur han plötsligt var tillbaka till händelserna året innan, till döden som väntade där ute i dimman. (Den vita lejoninnan)

Grodor i boken:
Rydberg dog inte på våren utan i januari 1991.

Han skötte er skilsmässa för nio år sen, svarade Berta Dunér. Ni har gott minne, sa han. Bosse Lidén tycker att både Berta, Kurt och Henning tar rejält fel där.

Det är inte snart två år sedan han försvann in i sin långa tystnad. Hans far som nästa år skulle fylla sjuttiofem fyllde honom ständigt med motsägelsefulla känslor. Sanningen borde vara åttioett år.

Upptäckte en av sin fars tavlor i Helsingborg. Hände för 4 år sedan i Kristianstad. Sanningen: Tre år är rätt.

Kuriosa:
Under den andra resan till Skagen slutade Kurt tvärt att lyssna på opera. Istället köpte han kassetter med popartister.

Fortfarande detonerar det ibland minor som lades ut under första världskriget.   😦

Kurt gick på en av toaletterna och spolade ner de antidepressiva tabletter han hade i en burk i byxfickan.

Engman som ersatte Näslund tycks ha gått upp i rök.

Nu har det blivit E65 mellan Ystad och Malmö.

En gång övernattade faktiskt Inga Tidblad på hotell Linden.

En trojka med Wallander, Nyberg och Ann-Britt uppstår.

Fars tavlor:
Wallander skulle just sätta sig i en stol när han upptäckte en tavla som hängde på en av väggarna. Först trodde han inte sina ögon. Sedan insåg han att det var en av hans fars tavlor, en av varianterna där tjädertuppen saknades. (I ett hem i Helsingborg.)

Plats som jag är nyfiken på:
Drabbades av en längtan att återse Skagen som jag har fina personliga minnen från.

Många år tidigare, när Linda var nyfödd, hade han tillbringat några sommarveckor på Skagen med sin fru Mona. Han mindes veckorna som bland de lyckligaste han upplevt i sitt liv. De hade knappt med pengar, bodde i ett läckande tält men var uppfyllda av en känsla att befinna sig i livets och världens mittpunkt. 

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Mannen på Farnholm hade blod på händerna.

Det var inte benen som ledde honom utan det var hans oroliga tankar.

En bit av min själ har ersatts av en protes.

Han betraktade sin instinkt med respekt. Den kunde både vara hans mest pålitliga inre budbärare och hans värsta fiende.

Det var som om någon oväntat steg in på hans kontor ute på den oändliga stranden.

Blomsterängar och träsk. Livet igenom lever man med ett ben i vardera.

”Varför valde du att bli polis och inte präst?” ”Jag blev våldtagen. Det ändrade allt i mitt liv.”

Man brukar säga att minan är världens billigaste och trofastaste soldat. Man lägger ut honom och han stannar där han är, i hundra år om man så vill. Han bara finns där och väntar. Tills nån kommer och trampar på honom. Då slår han till.  😦

Jag är en man som skrattar för sällan, tänkte han. Utan att jag har märkt det har min medelålder drivit mig mot en kust, full av dystra undervattensskär.

Vi kan kalla det en fyra. En person trampar på minan, svarade kapten Lundqvist. Sen krävs det tre man för att bära bort honom ur en eventuellt pågående strid. Alltså har minan slagit ut fyra personer ur truppen.

Vänlighet, tänkte han. Annars kommer hon att regla alla sina inre dörrar.

Det påstås ju att det döljer sig ett brott bakom varje förmögenhet.

Wallander tänkte att det var något som hade förändrats.
Sedan insåg han vad det var.
Leendet var borta.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
När han kommit in på sitt kontor och stängt dörren märkte han att han var genomsvettig. Han tog av sig kavajen och skjortan och började torka sig på gardinerna. I samma ögonblick öppnade Martinson dörren utan att först ha knackat. Han hajade till när han fick syn på den halvnakne Wallander.

”Kan du tänka dig någon form av brottslighet som minskar”?
”Stölder av svartvita teveapparater”, sa Kurt till sist.

Privat sorg:
Det är mycket som tynger Kurt Wallander. Han har dödat. Varit nära att mista sin dotter.

”Polisen i Simrishamn ringde. De anhöll din far. Han hade börjat slåss inne på Systembolaget i Simrishamn. Det hade tydligen gått våldsamt till”, sa Svedberg. 

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Antal urdruckna kaffekoppar:
87 st.  😀

”Prunus” 1962-65, dekor Stig Lindberg.
(Foto från Lidéns Samlingsmuseum.)

Bosse Lidéns betyg:
5/5  😀

Sista tre meningarna:
Hon kom som en av de sista.
Men det var hon, Baiba Liepa.
Hon såg ut precis som han mindes henne.

På torsdagsmorgonen den 23 december gick Kurt Wallander tvehågset till Österportstorget i Ystad och köpte en julgran. Det var en dag med disigt väder, det skulle inte bli någon jul med snö och vinterstämning i Skåne 1993. Han valde länge bland granarna. 

Baksidestext:
En gråkall oktoberdag i södra Skåne. Dimman ligger tät över slätten när advokat Torstensson färdas hem till Ystad i sin bil. Plötsligt skymtar han mitt på vägen en människa fastspänd på en stol. I sista stund får han stopp på bilen. När han kliver ur bilen fäller ett fruktansvärt slag honom till marken. Samtidigt vankar Kurt Wallander fram och åter längs en dyster sandstrand på Skagen. Han är deprimerad, utbränd och har bestämt sig för att avsluta sin karriär som polis. Men advokat Torstenssons död, som några dagar senare följs av ett mord på hans son och kompanjon, tvingar Wallander att tänka om. Snart är han inblandad i en härva av ekonomisk brottslighet på högsta nivå och hans motståndare är en man som inte hindras av några moraliska skrupler.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

Tredje boken i serien om Kurt Wallander; ”Den vita lejoninnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) under året och fira att det 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

”Väl på sjukhuset i Johannesburg konstaterades att jag hade en aggressiv gulsot. Jag låg på sjukhuset och tänkte ut historien på nätterna. När jag frisknat till och kunde åka hem till Maputo hade jag den i stort sett klar för mig. Om jag minns rätt skrev jag den sista sidan först. Det var dit jag skulle.”                                                                                                                                          Henning Mankell

Han for ut till Kåseberga och satt en stund på höjden och såg ut över havet.

Tredje boken i Wallandersviten:
Den vita lejoninnan, 1993, 480 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The White Lioness. Publicerad i 28 länder.

Personligt:
Sidantalet har växt sedan de två andra böckerna. En tredje och fjärde skrivvariant har använts. Parallellhandling mellan Sydafrika och Sverige. Dåtid och nutid. Precis som i de två föregående böckerna gör Mankell det med stil och på ett övertygande mästerligt sätt. Samtidigt bjuds läsaren på en lektion i Sydafrikas mörka historia.

Tidsintervall:
Prolog i Sydafrika 1918. Startdatum, 24 april 1992, Ystad. Slutdatum 12 juni 1992, Kapstaden.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Förste Kriminalkommissarie.

Familj:
Linda. Dotter. Läser fortfarande på en folkhögskola i Bromma.
Kristina. Syster som bor i Stockholm.
Karl Wallander. Far. 80 år. Ska gifta sig d. 20 juni med hemhjälpen.
Gertrud Andersson. 50 år. Kommande hustru till Karl Wallander.

Kollegor:
Otto Björk. Polismästare.
Martinson. Yngre polisman. Slarvig, impulsiv, skarpsinnig.
Ebba. Receptionist och alltiallo.
Karl Evert Svedberg. Spelar en betydligt större roll i denna bok.
Peters och Norén. Delar patrullbil. De både ser märkliga saker och missar stort, när de blir lurade bort från sin vaktposition.
Sven Nyberg. En skicklig polistekniker som kommit från Malmö några månader tidigare. Tvär och svår att få muntlig kontakt med.
Per Åkesson. Åklagare som är tillbaka efter sin tjänstledighet.
Hansson. Brutit benet och har paus också i denna bok från huvud-äventyret.
Engman. Polisaspirant som ersatt Näslund eftersom denne flyttat tillbaka till Gotland.

Svedberg gick in i ICA-butiken, visade sin legitimation och bad att få tala med föreståndaren för att få reda på om en ovanligt fet person varit inne och handlat i affären den senaste tiden. 

Personer utanför polishuset:
Sten Widén. Vän till Kurt. Driver hästgård. Förtjust i starka drycker, cigarrcigaretter och unga kvinnor. Denna gång bor det en Ulrika och en Kristina på hästgården. Sten har börjat sjunga igen. Tar större plats i denna tredje bok.
Kommissarie Lovén. Polishögkvarteret på Kungsholmen.
Pastor Turesson i Metodistkyrkan i Ystad.
Robert Åkerblom. Orolig mäklare.
Stig Gustafson. F.d. maskinist på en Polenfärja. Bor i Lomma.
Peter Edler. Brandman. Har en hel del att släcka denna gång.
Morell. Ökänd hälare i Malmö som även börjat med lånerörelse.
Peter Hansson. 23-årig tjuv. Född i Hörby. Gick rejält på pumpen. 😉
Alfred Hansson. Vollsjö. En morgontrött lackerare.
Annika Hagström. En kassörska med blick för riktigt feta personer och med polisdrömmar.
Paul Jörgensen. Fiskare från Dragör.
Anatoli Konovalenko. En rysk rasist som hatar demokrati.
Vladimir & Tania Rykoff. Bor i Hallunda.
Victor Mabasha, Ben Travis, Jan Kleyn, Franz Malan, Nelson Mandela, President de Klerk, utrikesminister Botha, Pieter van Heerden, Sikosi Tsiki, Samuel de Beer, Georg Scheepers, Judith Scheepers, Miranda & Matilda, Kommissarie Borstlap i Sydafrika.

Han kom fram till torget och funderade på var han skulle äta. I ett anfall av spendersamhet bestämde han sig för Continental. Han gick Hamngatan ner, stannade ett ögonblick vid lampaffärens skyltfönster.

Continentals bokade bord Matsalen var nästan tom. Ett ögonblick ångrade han sig. Att sitta ensam med sig själv i en övergiven matsal föreföll honom alltför ödsligt. Men sedan satte han sig i alla fall. Han hade bestämt sig och orkade inte ändra sig.

Klockan var halv elva när han lämnade restaurangen. Han var då rejält onykter och hade ingen tanke på att gå hem och lägga sig. Han gick till taxistationen mitt emot Busstorget och for till den enda dansrestaurangen som fanns i staden.

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Blev ögonblickligen förälskad i alla kvinnor han dansade med. Orsak Svensktoppsmusik och all whisky innanför västern. 😉

Fyllesamtal till Baiba Liepa mitt i natten.

Ett sent samtal till BL där han berättade allt hemskt som hänt och som hände just nu.

Den här gången skickade han iväg ett detaljerat, personligt och ärligt brev till Baiba.

Kurts bil:
En Peugeot för ovanlighetens skull.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han berättade inte om handbojorna för kollegerna.

Han håller ofta inne med information. Likadant när han var i Stockholm ihop med Lovén. Han bedriver sin egen spaning. Får till slut ljuga för sina kolleger för att få ihop ett pussel av en falsk sanning. Han använder sig av okonventionella former i sitt umgänge med misstänkta eller överbevisade brottslingar.

På sitt eget jobb förfalskar han ett pass till en brottsling. Skyddar honom i sin privata lägenhet och samlar på sig ännu mer stoff som han aldrig kan berätta om för någon annan.
Även Svedberg dras till slut med i hemlighetskarusellen och sjukanmäler sig för att kunna bedriva privat spaning.

Kurts hälsa:
Alltför mycket dricka, långa arbetspass, fel sorts mat, ingen motion och brist på kärlek gör inte Kurts kropp något gott. Kulmen kommer efter några intensiva pressande dygn och där Kurt i självförsvar måste döda för att överleva.

Onsdagen den 10 juni 1992 blev Kurt Wallander sjukskriven med omedelbar verkan. Diagnos: Allvarlig depression. Efter några månader var det många av hans kollegor som började tro att han aldrig skulle komma tillbaka.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Det kommer aldrig att finnas ett bra sätt för poliser att framföra budskap om det plötsligt inträffade dödsfallet.” sa Rydberg några månader innan han själv dog.

”Var människa ha sin utmätta tid.”

”Ska du segla till Västindien, så se till att du aldrig kommer tillbaka”, svarade Rydberg ironiskt. ”Man kan inte resa ifrån sig själv.”

”Du kommer att vara polis så länge du lever.”

Nyckelspår & Villospår:
Svart finger, handbojor, mercedes, 9 mm Astra Constable, Sydafrika, Ryssland, Metodistkyrka, KGB, brunn, sprängt hus, askfat av glas och avklippt hår som är alltför bekant för Kurt Wallander.

Kopplingar till tidigare böcker:
Mindes att han kört samma väg en morgon två år tidigare, då ett äldre lantbrukarpar hade dödats på en avsides belägen gård. Han rös till vid minnet. (Mördare utan ansikte)

Unga människor har ofta bra minne, sa Wallander och tänkte på en bankkassörska han haft stor glädje av vid en utredning några år tidigare. (Mördare utan ansikte)

När han kom till Mossby Strand körde han ner till den övergivna parkeringsplatsen … Tänkte på gummiflotten som hade flutit i land just här, med två döda män. (Hundarna i Riga)

”Det skadar inte att du besöker en kyrka då och då”, sa Ebba. Wallander tänkte på de nätter han hade tillbringat med Baiba Liepa i en kyrka i Riga året innan. (Hundarna i Riga)

Varje morgon påminde han sig den gången året innan då han vaknat på natten, kallsvettig, och trodde att han drabbats av en hjärtattack. (Hundarna i Riga)

Där fanns ett kafé som hade öppet om sommaren. Ungefär ett år tidigare hade han suttit där och skrivit ett brev till Baiba Liepa i Riga… som han rivit sönder. (Hundarna i Riga)

Grodor i boken:
Ett: Det står några gånger att han är 44 år och känner sig gammal. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 45 år 30 januari 1992.
Två: Gertrud Andersson har jobbat 2 år hos Kurts far. Inte 1 år som det står i denna bok.
Tre: Nätter i en kyrka i Riga ska vara NATT om man ska vara petnoga.  😉
Fyra: Rydberg, den förra kollegan, som nu varit död i snart två år. Rätt ska vara 15 månader.
Fem: Återigen år som den gode Mankell slarvar med. Det är inte fem år sedan skilsmässan från Mona. Hon gick ifrån honom i oktober 1989. Rätt är 2.5 år.
Sex: Senast han träffade Sten Widén var för över ett år sedan. Bättre skrivit över två år sedan.

Kuriosa:
Kurt Wallander hade en återkommande dagdröm som han misstänkte att han delade med många människor. Han drömde att han begick en bankkupp som skulle slå världen med häpnad.
E 14 gällde fortfarande som vägnamn liksom ring 90 000 och ringa nummerupplysningen.
Regementet finns kvar i Ystad med sina befäl och rekryter.
Biltelefoner i polisbilen med möjlighet att slå om till högtalare. Ett stort steg framåt. Annars hade de ibland kontakt med varandra via walkie-talkies

För första gången berättade Kurt om sina två resor till Riga för någon. Detta gjorde han för sin dotter Linda i kafévagnen på ett tåg.

Den 15 maj 1992 gick Otto Björk till sitt rum för att skicka ut en efterlysning och rikslarm efter sin kollega och vän, kommissarie Kurt Wallander.

Sten Widén är kanske den enda riktiga vän jag någonsin haft, tänkte Kurt.

Karl Evert Svedberg hade en gång i tidernas begynnelse blivit polis av ett enda skäl, som han dessutom försökte hemlighålla. Han led av en svårartad mörkerrädsla. Med att bli polis föreställde han sig att mörkerrädslan skulle bekämpas genom att han stärkte sitt personliga mod.

Fars tavlor:
Han hade övergivit sitt eviga tema, landskapet i kvällssol, med eller utan tjädertupp i bildens framkant. Nu stod han och målade ett annat landskap, mörkare, mer kaotiskt.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
Det finns två sorters faror. Den ena utsätter man sig för. Den andra utsätts man för.

Jag vill träffa min dotter, tänkte han. Jag saknar henne ibland så att det gör ont.

Hos honom kan jag inte utläsa var en sanning upphör och en lögn tar vid.

En berättelse är en resa som aldrig har nåt slut.

Han sa att Sydafrika är en gök som ofta lägger ägg i andras reden. Efteråt tänkte han att han hade fått en dotter som såg rakt igenom honom.

En hårsmån från döden ännu en gång, tänkte han. Nu har jag knappast några fribiljetter kvar i mitt liv.

Hans inre almanacka var tom.

Mitt på golvet stod en helt ny musikanläggning. På ovansidan av CD-spelaren låg ett kort. Med önskan om god bättring och välkommen tillbaka. Dina kollegor.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Som vanligt kliade sig Svedberg på flinten och tycktes tankspritt leta efter det hår som var försvunnet.

Nån gång ska jag sammanställa en bok som ska heta Folk Som Vill Hjälpa Polisen. Den kommer att göra mig rik.

Han slet av sig alla kläder och ställde sig naken framför hallspegeln. ”Kurt Wallander”, sa han högt. ”Här har du ditt liv.”

Privat sorg:
I journalen stod det: Depressionen hade enligt patienten börjat över en kopp kaffe på polishuset i Kalmar medan en man låg och brann upp på en bro.

 

På Turistbyrån i Ystad hyrde Rykoff ett hus som låg nordost om Ystad, mot Tomelillahållet. Husets läge kunde ha varit bättre. Men intill ägorna fanns ett övergivet grustag som kunde användas till skjutövningarna.

Antal mord/dödsfall:
18 st.

När han hade stått uppe på övningsfältet, omgiven av de osynliga fåren, och allt hade varit över, hade han inte haft en enda klar tanke i huvudet. Han visste att Victor Mabasha var död, att han själv hade dödat en människa och att Konovalenko ännu en gång var borta, uppslukad av allt det vita som omslöt dem.

Antal urdruckna kaffekoppar:
57 st.
Bosse nörd kunde inte låta bli denna gång heller.

Foto från Lidéns Samlingsmuseum.

Bosse Lidéns betyg:
5/5  😀

Sista två meningarna:
Han var inte i första hand boer, en vit man.
Han var afrikan.

Fastighetsmäklare Louise Åkerblom lämnade Sparbanken i Skurup strax efter klockan tre på fredagseftermiddagen den 24 april. Hon blev stående ett ögonblick och drog ner den friska luften i lungorna, medan hon funderade på vad hon skulle göra. Mest av allt hade hon lust att avsluta sin arbetsdag redan nu och köra direkt hem till Ystad.”

Baksidestext:
Fredagen den 24 april 1992 på eftermiddagen försvinner fastighetsmäklare Louise Åkerblom spårlöst från sitt hem i Ystad. Samtidigt, på andra sidan jordklotet, planerar en grupp fanatiska boer i Sydafrika ett attentat mot en ledande politiker för att stoppa demokratiseringsprocessen. När kriminalkommissarie Kurt Wallander kopplas in på fallet med den försvunna mäklaren förstår han att det inte är fråga om ett rutinärende. Louise Åkerblom är till synes lyckligt gift, har två barn och tillhör metodistkyrkan. Ingenting blir heller lättare när det visar sig att hon blivit brutalt mördad och man hittar ett avskuret svart finger på brottsplatsen. Kurt Wallander står inför sin hittills mest komplicerade uppgift. När han skönjer sambanden med konspirationen i Sydafrika växer hans känsla av otillräcklighet. Det är inte bara några få personers väl och ve som är beroende av att han snabbt kan lösa mordgåtan. Nej, nu ligger hundratusentals människors öden i händerna på kriminalkommissarien från Ystad …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.