Sjätte boken i serien om Kurt Wallander; ”Den femte kvinnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

1

Henning Mankell föddes 3 februari 1948 i Stockholm. När han var två år gammal flyttade familjen till Sveg där fadern arbetade som häradsdomare. Familjen bodde i tingshuset i Sveg och den unge Henning tyckte mycket om att lyssna på de vuxnas diskussioner om brott och straff.

Sjätte boken i Wallandersviten:
Den femte kvinnan, 1996, 474 sidor. Ordfronts Förlag.
Engelsk Titel: The Fifth Woman. Publicerad i 29 länder.

2

Personligt:
Nästan varje gång som jag parkerar bilen på Liregatan i centrum tänker jag på mördaren. Det händer även när jag åker tåg att mina tankar glider iväg till olika sidospår.
Tre teman i boken är kvinnosyn, moral och medborgargarde.

Tidsintervall:
Prologen utspelar sig i Algeriet-Sverige i maj-augusti 1993. Därefter börjar kapitel 1 i Skåne den 21 september 1994 och slutar i en epilog 5 december 1994.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalpolis. Bor kvar på Mariagatan i Ystad.
3
Wallanderbakelsen kan du testa på Fridolfs Konditori.

Familj:
Linda: Dotter. Kombinerar denna höst studier på en privat teaterskola med arbete som servitris på en lunchrestaurang på Kungsholmen.
Kristina: Syster i Stockholm.
Far Karl Wallander och hans nya fru Gertrud.
Mona: Exfrun som bor i Malmö.

Kollegor:
Martinsson: Funderar starkt på att sluta som polis. Oroar sig ständigt för att bli förkyld. Ebba: Ystadpolisens receptionist i över trettio år.
Lisa Holgersson: Den nya polischefen. Skaffat ett hus i Hedeskoga.
Ove Hansson: Är duktig på att samtala med vittnen. Har annars många andra dåliga sidor, enligt Kurt.
Ann-Britt Höglund: Den yngsta kriminalpolisen.
Per Åkesson: Åklagaren är fortfarande kvar i Ystad och Sverige. Äntligen har han berättat för sin fru om att han sökt en tjänst vid FN:s flyktingkommissariat i Sudan.
Karl-Evert Svedberg: Släktkär och barnkär. Brukar ta en bastu i all ensamhet i polishusets motionsrum på fredagskvällarna.
Sven Nyberg: Polistekniker. Vresig och duktig som vanligt.
Peters: En fåordig polisman med stor erfarenhet. (Den här gången saknas Norén i det gamla tvåmansteamet.)
Bergman: En ung polisman.
Laurin: Trafikpolis som får en ovanlig uppgift. Packa en resväska.

Förstärkningar utifrån:
Hamrén: Från våldsroteln i Stockholm. Dyker upp för andra gången detta år. Piprökare. Augustsson och Hartman: Två polismän som ansluter från Malmö.

Personer utanför polishuset:
Holger Eriksson: 79 år. Amatörpoet. Tidigare hästhandlare i bilar.
Gösta Runfeldt: 49 år. Ägare till en blomsterhandel i Ystad. Änkeman.
Vanja Andersson: 53 år. Butiksbiträde i blomsterhandeln.
Sven Tyrén: Kör ut eldningsolja i en stor tankbil.
Ylva Brink: 62 år. Barnmorska på Ystad BB och kusin till Svedberg.

BB

Hon väntade tills klockan hade blivit halv tre på natten. Av erfarenhet visste hon att det var då tröttheten kom smygande. Mellan klockan två och fyra var risken för att slumra till som allra störst.
Prytz: Ambulansförare.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Endast telefonkontakt denna gång.
Lars Olsson: Bor på en gård utanför Svarte. Passionerad orienterare.
Olof Hanzell: En pensionerad kapten som bor i Nybrostrand.
Bo Runfeldt: Revisor. Son till Gösta.
Lena Lönnerwall: Baskettränare. Dotter till Gösta.
Eugen Blomberg: 51 år. Bor i Lund. Forskningsassistent på Lunds universitet.
Jacob Hoslowski: Bygdeoriginal. Bor ensam i en stuga utan telefon.
Maria Svensson: 36 år. Driver en liten handelsträdgård i Sövestad.
Robert Melander: Svenstavik. Jobbar inom kyrkoförvaltningen.
Krista Haberman: Polska som försvann mystiskt för tjugo år sedan.
Johan Ekberg: 32 år. Brynäs. Legosoldatkunnig.
Kalle Birch: Kriminalpolis i Lund.
Åke Davidsson: Tjänsteman på socialförvaltningen i Malmö. Åke har en ovanlig ögonsjukdom och ser mycket dåligt i mörker.
Katarina Taxell: Lund. 33 år. Nybliven mamma till en pojke. Fader okänd. Ensamstående.
Eskil Bengtsson: Har ett åkeri.
Terese Martinsson: 13 år. Polisdotter i Ystad. Blir attackerad utanför skolan.
Yvonne Ander: 47 år. Tågmästare. Bor på Liregatan i Ystad.
Tore Grundén: Hässleholm. Banktjänsteman som träffar fru Fortuna på perrongen.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Telefonsamtal till Baiba i Riga. Kurt vill verkligen gifta sig med henne och att hon flyttar till Ystad. Han drömmer om ett hus på landet med Baiba och att köpa en hund.

Per Åkesson hade träffat sin yrkeskollega Anette Brolin i Stockholm.
”Hon bad mig att hälsa till alla här nere. Men speciellt till dig.”

”Om jag vill att du ska komma?”
”Ja?”
”Det finns inget jag hellre vill.” (t-samtal med Baiba)

Baiba ska komma till Sverige 8 december. Den här gången skulle de på allvar tala om framtiden, inte bara om när de kunde träffas nästa gång.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som visar ålderdomstecken och gav upp strax söder om Älmhult. Trots dyra reparationer litar han inte längre på bilen. Det sista som skrivs om bilen är att den hackade misstänkt på vägen till polishuset.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lovar telefonledes att komma ut till Gertrud, fast han vet att han aldrig kommer att hinna under dagen. ”Jag lever ett liv där jag alltid gör människor besvikna”, tänkte han uppgivet.

Han ber Ebba i smyg att ringa pressen så att de snabbt ska bli informerade om att polisen är på väg, med blåljus och sirener, till åkeriägaren Eskil Bengtsson.
”Hur i helvete vet pressen att vi är här?” frågade Hansson.
”Säg det”, sa Wallander och tänkte att Ebba både var pålitlig och snabb.

När det ska gå snabbt har han inte tid att samla ihop hela spaningsgruppen. Då väljer han solo eller någon av de närmaste och de kör ett eget race. Den här gången med Ann-Britt Höglund.

Kurts hälsa:
Pigg och solbränd i starten efter Romresan med sin far.

Äntligen kom han iväg till en optiker för att fixa läsglasögon.

Optiker

Optikern hade sin affär på Stora Östergatan i närheten av Pilgränd. Han fick besked om att han måste vänta några minuter. Han bläddrade igenom tidningarna som låg på ett bord. Det fanns en bild på honom som måste ha tagits för mer än fem år sedan. Han kände knappt igen sig själv.

Wallander reste sig mödosamt upp. Det stramade i knäna.

En kraftlöshet kommer över honom ibland. Orsaken är sorgen efter sin fars plötsliga död.

Hans samlade sömnunderskott var stort. Kraftlösheten fanns som ett blysänke djupt nere i hans medvetande. Han låg orörlig i sängen med öppna ögon. Människan är ett djur som lever för att orka, tänkte han.

Just nu är det som om jag inte klarar det längre. Hela han behövde någon form av helrenovering.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle ha gått rakt på kärnan i sin Bergspredikan. Han skulle ha sagt åt mig att nu gällde regeln tålamod mer än någonsin.

Minneslund
Minneslunden på Nya Kyrkogården i Ystad.

En brottsutredning är en sorts byggarbetsplats. Allt måste göras i rätt ordning för att det ska fungera.
De händelser som inträffat först inte nödvändigtvis låg tidigast i en orsakskedja.

Rydberg brukade säga att det var en oförlåtlig synd att kasta en kollegas anteckningar.

”I mellanrummen uppstår klarheten”, hade Rydberg sagt en gång på balkongen, när han var ordentligt berusad.

Nyckelspår & Villospår:
Loggbok, blomsteraffär, Orkidésafari, hackspettsdikt, sugrör, magnetpensel, järnfilspån, lösnagel, medborgargarden, brutalitet, blå plastklämma för namnskylt, kvinnlig parfymdoft, lönnfack i en chiffonjé, SJ tidtabell mellan Malmö-Stockholm, tom hundbur, informell krisgrupp och legosoldater.

Harpegatn

Harpeg

De letade sig ner en halvtrappa till det underjordiska planet. Wallander kände den syrliga doften av vinteräpplen. De kom in i en korridor där rödmålade ståldörrar ledde till olika förvaringsrum. Det var Ann-Britt Höglund som hittade rätt. Wallander noterade att ett extra lås var inmonterat i dörren. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Fortfarande tänkte han med vånda på den hopplösa jakten på en seriemördare som till slut visade sig vara en sinnesförvirrad pojke på bara 14 år. (Villospår)

Vandringarna på stranden i Skagen. (Mannen som log)

Han tänkte med olust på den kvinnliga fastighetsmäklaren som försvunnit och sedan hittats mördad, nerstoppad i en brunn. (Den vita lejoninnan)

Minnesbilder från sommaren irrade förbi i hans huvud. Höll det på att hända igen? Har vi fått en galning till att leta efter? (Villospår)

Kommer du ihåg Mats Ekholm? Han med dom psykologiska profilerna? (Villospår)

Den kvinnliga prästen från i somras skulle officiera vid faderns begravning. (Villospår)

Den förra bilen som också var en Peugeot hade brunnit upp på E65:an en natt något år tidigare. (Mannen som log.) Orsaken var att någon placerat sprängämne i bensintanken.

Ambulansen hade just kommit in med en berusad och nerblodad man. Wallander kände igen honom. Han hette Niklasson och hade skrotupplag utanför Ystad. (Mannen som log)

Wallander mindes den natt för några år sedan då han hade vaknat med våldsamma smärtor i bröstet och trodde att han hade fått en hjärtinfarkt. Den gången hade akutintaget legat på ett annat ställe. (Hundarna i Riga)

”Du minns för några år sedan”, började Wallander. ”När jag hade skjutit ihjäl en människa ute i dimman vid Kåseberga. Och kört ihjäl en annan på Ölandsbron. (Den vita lejoninnan) Jag var borta nästan i ett år. Ni trodde till och med att jag hade slutat. Sen skedde det där med advokaterna Torstensson. Och plötsligt vände allt. Jag skulle skriva under min avskedsansökan. Istället gick jag tillbaka i tjänst.” (Mannen som log)

”Jag kände igen dig. Från tidningar. Från i somras.” (Villospår)

Grodor i boken:
Han skulle snart fylla 47 år. Det gick inte att komma ifrån. (Detta gjorde han den 30 januari). Det svajar med ”tiden” då och då och Mankell höftar lite slarvigt. Han borde låtit Kurt Wallander ha ”rätt” ålder genom hela boksviten.

Nog tror jag att det gick tåg ganska regelbundet mellan Malmö och Ystad mitt på dagen även 1994.

Kuriosa:
Kurt har precis varit en vecka i Rom med sin far som äntligen fått se sin gamla dröm gå i uppfyllelse.

Kurt är kräksjuk och sjukanmäler sig. Då får han reda på att en färja sjunkit utanför Tallinn. Hundratals människor har visst dött.
”Det lär ha varit en hel del polisanställda med på färjan”, sa Martinsson. Estonia.

Denna gång är det Ebba som får i uppgift att ringa till Kurts far och förklara vad Kurt håller på med.

Wallander tog upp sin telefon ur fickan.
”Vad gjorde vi innan vi hade dom här? Jag minns det knappast längre.”
”Vi gjorde precis som nu”, svarade Hansson. ”Men det tog längre tid. Vi letade efter telefonkiosker.”

Wallander har slagit Mona en gång under äktenskapet. Hon hade fallit med nacken mot en dörrpost och svimmat några sekunder.

Linda berättade för sin pappa att hennes farfar skrev dikter som han visade för henne.

Wallander la tankspritt handen på telefonen för att ringa till sin (döda) far.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Landsbygdens folk är som djuren i skogen.

Rom hade varit hans Mecka.

Döden kommer alltid olämpligt, antingen den innebär att en kopp förmiddagskaffe inte blir drucken, eller något annat.

Jag ser fram emot att skriva privata brev från Sudan. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur många vänner jag har. Som svarar på dom brev jag förhoppningsvis skriver.

Linda frågade sin pappa varför det var så svårt att leva i Sverige. ”Ibland har jag föreställt mig att det handlar om att vi har slutat stoppa våra strumpor”, svarade Wallander.

”Möjligen behöver vi ett annat samhälle”, sa Martinsson. ”Med färre fallskärmsavtal och större gemenskap.”

Min arbetsbörda är alltid stor. Jag klarar den inte om jag samtidigt också ska släpa omkring på mig själv.

En människa som alltför lätt fick blåmärken om man tryckte på henne.

Det sämsta man kan göra i det här landet, på samma sätt som överallt annars, är att döda en polisman. Det näst sämsta är att attackera en polismans barn.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Far hade undrat vem av dem som höll på att bli gammal och själsligt förvirrad när han hört Kurt prata med sig själv.

När Wallander vaknade vid inflygningen mot Sturup såg han att kvinnan bredvid honom satt och stoppade strumpor.

Privat sorg:
Sin fars diagnos Alzheimers sjukdom oroar i bakgrunden.

Kurt vill så gärna hitta tillbaka till den kontakten han hade med sin far innan Kurt bestämde sig för att bli polis. Han har ständigt burit på tanken att någon gång få reda på sanningen om varför hans far inte gillade beslutet och ständigt hackat på polisyrket.

Sandhammaren
Hans far tog hans arm när de skulle passera den sista klinten.
”Det är vackert här”, sa hans far.
De tog en långsam promenad längs stranden. Wallander tänkte att det kanske nu skulle vara möjligt att börja tala med honom om tider som varit. Men det var ingen brådska. Plötsligt stannade hans far mitt i steget. ”
Vad är det”?
”Jag har mått illa några dagar”, svarade han. ”Men det går snart över.”

Kvart i tio, måndagen den 3 oktober 1994 kom samtalet till Kurts kontor.
”Vad är det som hänt?” frågade han.
”Din far är död. Han ligger där ute bland sina tavlor.” sa Gertrud i telefonen.

Wallander stannade. Han hade fått en klump i halsen. När skulle han egentligen få tid att bearbeta sorgen efter sin far? Livet kastade honom fram och tillbaka. Snart skulle han fylla femtio. Det han mest av allt fruktade var att livet skulle bli så obegripligt att han inte längre kunde hantera det.

Antal mord/dödsfall:
11st.

Krageholmssjön

Krageholmssjön låg i närheten av den triangel han tidigare sett framför sig.
Hansson tycktes sitta och tänka på samma sak. ”Sjön ligger mitt emellan Lödinge och Marsvinsholmsskogen”, sa han. ”Det är inga stora avstånd.”

Bosse Lidéns betyg:
Fem glada gubbar av fem möjliga. 5/5  🙂

Sista två meningarna:
Något var nu kanske äntligen över. Den skånska hösten gick mot vinter.

Baksidetext:
En stjärnklar natt i september 1994 ger sig en stillsam äldre herre, fågelskådare och fritidspoet, ut för att följa flyttfåglarnas avfärd från Skåne. Men han snubblar på stigen och faller i en infernaliskt gillrad fångstgrop på sina ägor. När Kurt Wallander hittar honom hänger han spetsad till döds på skarpvässade bambupålar, omsvärmad av kråkor. Kort tid efteråt försvinner en blomsterhandlare spårlöst. Även han hittas avrättad i skogen. Vad är det som drabbar dessa försynta herrar? Vilka är de egentligen? Kurt Wallander och hans kolleger inom Ystadpolisen förstår snart att dåden handlar om välriktad hämnd. Men den de jagar är en minutiöst förberedd mördare som med lätthet lurar in sina förföljare på fel spår …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

30 thoughts on “Sjätte boken i serien om Kurt Wallander; ”Den femte kvinnan”

  1. Jag har sagt det innan men jag säger det igen. Vilken fantastisk sammanfattning och analys du gör av boken. Jag ha själv läst den men inser hur mänga detaljer jag ändå inte noterade. Nästa gång jag angör Ystad vet jag precis vad som ska fä rubba bröllposdieten 😉

    Kram

  2. Instämmer till fullo med Znogge.
    Ja har läst boken men missade en hel del detaljer som du nu tog upp. Får skärpa mig när jag läser.
    Hoppas hitta några detaljer i Ystad i sommar…
    Kram och tack!

  3. Den boken läste jag när den nyss hade kommit ut. Inte så konstigt, för då jobbade jag ii en bokhandel på deras kontor. Då hade vi personalrabatt på allt vi köpte. Och eftersom jag alltid har varit en storläsare så köpte jag den naturligtvis.
    Idag läser jag en annan av Mankells böcker. Nämligen Den orolige mannen. Jag får massor av av böcker av Sibbes dotter, som läser mycket och sen skickar hon över de lästa till mig. Sen sänder jag dem vidare till hennes svärdotter.

    Kram/Gilla

  4. Tänk att jag tröttnar aldrig på böckerna om Wallander, läser om dem med några års mellanrum. Denna gång fick jag lust på det när du började skriva så härligt om dem.Det är så roligt att läsa det du skriver om dem!
    Wallanderbakelsen ska jag prova i sommar!

  5. Fantastiskt!
    Vilket jobb du lägger ner fast jag förstår att du njuter samtidigt, härliga foton till, vilket gör det roligt att läsa själv.
    En bakelse med blå marsipan såg spännande ut ,-)
    Den boken har jag hemma.
    Ha det riktigt fint nu.
    KRAM Primrose ,-)

  6. Ett mord någon gång emellanåt kan vara härligt nervpirrande. I bokens värd alltså. Eller filmens. Det är faktiskt, skam till sägandes, endast i den senare som jag har bekantat mig med Wallander. Men jag tycker att jag lär känna honom allt bättre för var gång jag får mig en dos av honom här hos dig.
    För övrigt är Kurt Wallander den enda säkra poäng jag hade fått om jag hunnit i tid att gissa på Pågatågen. Jag lurade även på Nils Poppe och av någon förunderlig anledning var jag helt bombis på Signe Jansson; livet självt på något vis.
    Edgar minsann. 🙂 Får mig att tänka på Aristocats, men jag skulle föredra att stifta bekantskap med den Edgar som kanske blir nyfiken på godsakerna som dukas fram på en picknickfilt mitt i sommaren.
    Kram till dig i junikvällen!

  7. Precis som en massa andra som kommenterat så är jag imponerad – och förundrad – över att du kan recensera boken så fantastiskt. Själv är jag sån att när det är en bok jag verkligen gillar, vilket jag gör med nästan alla av Wallanders böcker – slukar jag den verkligen. Alltså är det dags att börja läsa om dom för att kunna upptäcka alla detaljer. Så TACK för att du inspirerat mig till det!
    KRAM
    Susie

  8. Ojoj, som vanligt, vilket arbete du har lagt ner på detta. Helt otroligt och mycket beundransvärt.
    Wallanderbakelse har jag inte sett förut, och blå är den också.
    Ha det så bra det går och kram till dig.

  9. Nu jag jag ett nytt försök att kommentera…med rätt lösord!
    Säger som de flesta…Du gör ett fantastisk arbete och jag tror nog att det finns en ” kriminalare” inom dig…du skulle nog då det begav sig satsat på en annan uniform än som brevbärare! 🙂
    Kram, Gunilla

  10. OK…jag ger mig…jag ska börja läsa om din käre Kurt.
    Vädret är mer av typen ”ligg-under-filten-och-läs-en-bok”, inte ens i hammocken utan inomhus med ljusen tända.
    Ha det finimang!
    Kram / RosMarie

  11. Ping: Elfte boken i serien om Kurt Wallander; ”Handen” | Bosse Lidén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s