Femte boken i serien om Kurt Wallander; ”Villospår”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. Idag när jag lägger in detta inlägg har Henning namnsdag. ❤

”Jag växte upp i ett skogsbevuxet inre Norrland. Jag tänker att min granskogskvot nog fylldes den gången. Sen sökte jag mig till det öppna landskap som Skåne utgör. Dessutom är detta ett gränsland. Här tar Sverige slut och börjar det, beroende på varifrån man kommer.”
Henning Mankell

Femte boken i Wallandersviten:
Villospår, 1995, 429 sidor. Bonnierförlagen. Engelsk Titel: Sidetracked. Publicerad i 28 länder.

Personligt:
Den varma sommaren 1994 glömmer jag aldrig. Sommaren kom till Sverige när jag och Solveig återkom med färjan från Bornholm. Till skillnad från Kurt Wallander älskade jag Sveriges framgångar i Fotbolls-VM i USA. Titeln på boken gör skäl för namnet. Det finns många villospår och inte en regndroppe i sikte under dessa intensiva polisveckor.

Tidsintervall:
38 kapitel. Efter en prolog från 1978 i Afrika startar handlingen i Skåne d. 21 juni 1994 och avslutas i en epilog fredagen den 16 september 1994.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Förste Kriminalkommissarie. Bor i en gammal lägenhet på Mariagatan 10 i Ystad.

En av många sponsrade plankor på den långa bryggan vid småbåtshamnen i Ystad.

Familj:
Linda: Dotter. Ska gå på en teaterkurs i Visby. Dyker oväntat upp en söndagsmorgon på Mariagatan. Han kan numera föra vuxna samtal med henne.
Kristina: Syster. Har endast telefonkontakt med sin bror och nästan bara samtal om ämnet fars hälsa.
Karl Wallander: Far. Får diagnosen Alzheimers sjukdom.
Gertrud Andersson: Gift med Karl och ett stort stöd.

Kollegor:
Otto Björk: Avgår som polischef i Ystad för att börja jobba i Malmö som chef för länets enhet för utlänningsärenden.
Lisa Holgersson: Ska tillträda efter sommaren som Björks efterträdare.
Ove Hansson: Har slutat tvärt med att spela på hästar. Ställföreträdande polischef under sommaren. Vill helst lämna över ansvaret till rikskrim.

För att muntra upp sin hårt arbetande personal hade Hansson personligen åkt ner till Fridolfs konditori och köpt wienerbröd.
(Tack Hédi Chermiti för hjälpen med fotot i fredags och stort LYCKA TILL med allt.)  😀

Martinson: Ägnar sig mer och mer åt datorsökningar.
Ebba: Receptionist och alltiallo. Nyligen brutit ena handen. Börjar känna sig gammal. Karl Evert Svedberg: Bor på Lilla Norregatan. Fobi mot getingar.
Ann-Britt Höglund: Börjar allt mer axla Rydbergs roll som bollplank till Kurt.
Norén: Verkar ha fått mer ansvarsuppgifter som polis och nämns oftare i boken. Har tydligen skilts från sin parhäst Peters.
Sven Nyberg: En vresig men erkänt skicklig teknisk expert som kör en gammal Amazon.
Per Åkesson: Åklagare. Ska vara tjänstledig från september för att jobba i Uganda. Eskilsson: Hundförare. Skytt: En äldre polishund. Sten Forsfält: Äldre polis i Malmö. Tyrén: En duktig polisaspirant. Birgersson: Intendent i Malmö. God organisatör.

Förstärkningar utifrån:
Sture Holmström: Polisintendent i Malmö.
Ludwigsson: Spanare från rikskriminalen. Storväxt och kraftig man.
Hamrén: Spanare från rikskriminalen. Liten och spenslig, med starka glasögon.

Hansson meddelade att Ludwigsson och Hamrén från rikskriminalen hade kommit. Han hade inkvarterat dem på Hotel Sekelgården. 

Personer utanför polishuset:
Dolores Maria Santana: Dominikanska republiken
Gustaf Wetterstedt: F.d. justitieminister.
Peter Edler: Släckningschef på brandkåren.
Prytz: Ambulansman.
Lars Magnusson: Före detta journalist.
Arne Carlman: Konsthandlare.
Hugo Sandin: F.d. polisman vid bedrägeriroteln i Stockholm.
Sven Andersson: Hjälper till med trädgården utanför kyrkan.
Mats Ekholm: Psykolog i Stockholm. Gör profiler på gärningsmän.
Björn Fredman: Har aldrig haft ett hederligt arbete i sitt liv.
Anette Fredman: Före detta fru till Björn.
Stefan Fredman: 14 år. Storebror. Ska börja i åttan till hösten. Väluppfostrad. Beskyddande.
Louise Fredman: 17 år. Känslig. Rest bort för att vila upp sig.
Jens Fredman: 4 år. Lillebror. Ägare till två mycket rädda ögon.
Peter Hjelm: Diversearbetare inom mörkrets väggar.
Åke Liljegren: Riksrevisor och företagsslaktare.
Waldemar Sjösten: 49 årig polis i Helsingborg. Planerar för sitt fjärde äktenskap. Hoover: Mopedägare i Rosengård. Ej anställd av FBI.
Elisabeth Carlén: Delar gärna med sig av sin kropp mot god betalning.
Hans Logård: 47 år. Bor på en gård nära bokskogen, utanför Bjuv. En gång i tiden hette han Erik Sturesson. Lite senare Sture Eriksson.
Agneta Malmström: Obducent. Lämnar mobilen hemma under segelsemestrar.
Kurt Malmström: Barnläkare i Malmö.

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Kurt har varit i Riga vid påsken hos Baiba. Det är tänkt att hon ska följa med Kurt till Skagen på sommarsemestern.

Han träffar på en attraktiv kvinnlig präst i Smedstorp som han tycker är vacker. Han ser ingen ring på hennes hand. Han börjar tänka förbjudna tankar. Har en nattdröm om prästen.

Det var bara vid de tillfällen då antingen Baiba eller Linda hade funnits i lägenheten som han känt en verklig hemkänsla.

Mot alla tidsodds blir det en resa till Skagen med Baiba. Där friar Kurt Wallander till henne. Hon hade svarat nej. I alla fall inte än. Inte nu.

Wallander hade ibland drömt om att han skulle hitta en gammaldags och rymlig lägenhet. Vid ett tillfälle hade han hört sig för om en av de stora lägenheterna i bokhandelns röda hus vid torget. Men han hade häpnat när han hörde månadshyran.

Kurts bil:
En gammal Peugeot. Han går och drömmer om en Nissan.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han ringer privatsamtal till Riga från jobbet.

Han ljög för Hansson om att han inte minns vikarierande åklagaren Brolin.

Han är feg för att ringa om inställda träffar med far och Baiba. Smiter med att låta kolleger sköta sysslan.

Han ljög för Sjösten om skälet till att han plötsligt stack från hans bostad mitt i natten.

Det var inte första gången i sitt liv han startade dagen med ett antal små lögner, undanflykter och självbedrägerier.

Han ljög för Linda om att han pratat med Baiba.

Han bildar olika interna grupper utan att berätta för Hansson som har befälet. I ”finalen” ihop med Svedberg och Ann-Britt Höglund.

Kurts hälsa:
Det var skrivet för hand och bitvis svårläst. Han tänkte återigen att han snart måste skaffa glasögon. Känslan av att bokstäverna gled undan framför hans ögon gick inte längre att bortförklara med trötthet.

Han tänkte med saknad på när han var tio eller femton år yngre och nästan aldrig känt sig morgontrött, hur lite han än sovit. Men den tiden var förbi och den skulle aldrig komma tillbaka.

Han oroar sig för att bli allvarligt sjuk.

Hade belåtet konstaterat att sommarbyxorna stramade betydligt mindre runt midjan än året innan.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Han tänkte när han gick in i mötesrummet att han just nu saknade Rydberg mer än någonsin.

En polis fick aldrig tillåta sig att göra sig till vän med ett våldsoffer.

En polis måste alltid välja att gripa tag i det som för ögonblicket var viktigast.

Det som händer först behöver inte vara början.

Alla människor har små men ytterst personliga heliga ögonblick.

Galna mördare jagas lämpligast om hösten. På somrarna föredrar vi en och annan gammaldags dynamitard.

Det finns alltid ytterligare en fråga du kan ställa.

Nyckelspår & Villospår:
Moped, rapsåker, madonnabild, skurgumma, fotoalbum, tårgasspray, serietidningen Fantomen, saltsyra, huggverktyg, barfota, medicinen Saroten, en svart Mercedes, Geronimo, Bellman, speglar-penslar-smink.

Han hade kört längs kustvägen när han upptäckte bryggan som låg undangömd, nästan omöjlig att upptäcka från vägen. Han hade genast insett att han hade funnit det rätta stället.

Kopplingar till tidigare böcker:
Baibas man blev avrättat en kylig natt i Rigas hamn. (Hundarna i Riga)

Samma läkare som några år tidigare tagit emot honom en natt på sjukhusets akutmottagning när Wallander trodde att han drabbats av en hjärtattack.
(Hundarna i Riga)

När far gick klädd i pyjamas med en väska i handen. (Mördare utan ansikte)

En flicka vid ett bord på serveringen sa hej till Wallander. Först efteråt kom han på vem det var. Britta-Lena Bodén bankkassörskan. (Mördare utan ansikte)

”Det är du som är den där polisen som sköt en människa i dimman för några år sedan”. (Den vita lejoninnan)

”Vi hittade antika ikoner från ett inbrott i Ystad.” (Mannen som log)

”Åke Liljegren förekom i vårt utredningsmaterial om Alfred Harderberg.”
(Mannen som log)

När jag var i Riga för några år sedan blev jag mött med en limousin (Hundarna i Riga)

”Stockholmare är dryga”, sa Hansson. ”Minns du inte den där åklagaren som var här istället för Per Åkesson? Vad var det hon hette? Bodin?”
”Brolin”, svarade Wallander med en sanning. ”Men jag minns henne inte”.
Det lät i mina öron som en lögn. 🙂  (Mördare utan ansikte)

Wallander kände en stor olust vid åsynen av en ung polisman som året innan hade svimmat framför hans fötter i samband med gripandet av en man som höll på att fly ur landet. (Mannen som log)

Just denna söndag, när han satt på Hamnkrogen i Simrishamn, började något oroa i hans undermedvetna.

Han kastade en blick på det han klottrat ner på blocket som om det varit en magisk självskrift och lämnade sedan Hamnkrogen. På en av bänkarna i parken utanför hotell Svea satte han sig och såg ut över havet.

Grodor i boken:
Åldern på far. Snart åttio år står det felaktigt i boken.

Han drar storyn om när far gick i pyjamas över åkern i repris i boken.

Kuriosa:
90 000 fortfarande gångbart i nödlägen.

Flygbåt till Köpenhamn.

Wallander ber Ann-Britt Höglund att ringa hans far och berätta att han är upptagen av en brådskande utredning.
”Om han frågar vem du är så kan du säga att du är den nya polischefen”.

Wallander tänkte att han skulle förena sig med resten av det svenska folket och se Sveriges fotbollsmatch mot Ryssland. Men han hade somnat i väntan på att spelarna skulle komma in på planen.

För första gången i sitt polisliv får Wallander besök av sin egen far på jobbet. Det han har att säga är oväntat.

Nu lyssnar Kurt Wallander på operera igen.

Kurt blir allt mer lik sin far till utseendet. Han vet inte om han tycker om det.

Wallander blev överraskad av att Rydberg hade haft en dröm om att få komma till Island och att han varit god vän med polismannen Forsfält i Malmö.

”Här inne bor en man som uppskattar svenskar (Helsingör)”, sa han och log.
Wallander läste på en skylt intill porten att en läkare hade en praktik här.
”Han skriver ut i Sverige förbjudna bantningsmedel”, fortsatte Sjösten. ”Här är köer av överviktiga svenskar varje dag”.
(Jag träffade en gång på en pub i Helsingör två svenska tjejer som just köpt stora burkar och som berättade om en läkare. Jag har även bildbevis på det.)

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Jag stänger inga dörrar. Men jag måste luta mig mot den vägg jag hittar.

Sorg och respekt följde inga färgskalor.

Han kommer att lämna oss. Som ett fartyg som försvinner allt längre bort mot horisonten. (faderns Alzheimers sjukdom)

Vackrare än så här kan Skåne inte bli. Det finns ett paradis gömt i varje avkrok av den här världen.

Det man inte säger kan också vara ett osant intygande.

Han tänkte att han aldrig tidigare hade sett en blick som hennes. Den uttryckte förakt och intresse på en och samma gång.

Det var en lögn som fått ett par falska vingar påklistrade.

Livet hade en alldeles speciell mening under den tidiga ensamma morgontimmen.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Kul att läsa om Wallanders fotbollstips i polisens interna tipstävling. 5-0 till Kamerun mot Sverige. 4-4 i matchen mellan Sverige-Ryssland.

Privat sorg:
Faderns oväntade utbrott som han senare helt glömt bort då han undrar vem som eldat upp hans tavlor.

Antal mord/dödsfall:
8 st.

Mannen som lyfte på presenningen skrek. Sedan sprang han därifrån. En av järnvägens biljettförsäljare hade stått utanför stationshuset och rökt en cigarett.

Personalen i korvkiosken intill järnvägsbommarna kanske lagt märke till nånting.

Bosse Lidéns betyg:
Fem glada gubbar av fem möjliga. 5/5   😀

Sista tre meningarna:
Wallander märkte att han log.
En gammal mans leende.
Som fått uppleva lyckan av att ännu en gång i sitt liv känna glädjen hos ett barn.

Baksidestext:
Sommaren 1994. Den varmaste sommaren i mannaminne. Svenskarna sitter som fastklistrade framför teven för att följa fotbolls-VM. Men för kriminalkommissarie Kurt Wallander i Ystad blir det ingen fotbollsfest utan en mardröm. Sommarstiltjen bryts av att en ung kvinna bränner sig till döds i en rapsåker. Strax därpå slår en seriemördare till med en rad alltmer bestialiska mord. Det blir den mest komplicerade av alla utredningar som Kurt Wallander har haft hand om. Vad finns det för samband mellan en pensionerad justitieminister, en framgångsrik konsthandlare och en vanlig småtjuv? Varför skalperar mördaren sina offer? Ingår den unga kvinnan i mönstret? Det blir en kamp mot tiden för Wallander och hans kollegor i deras förtvivlade försök att finna något annat än villospår. Ska de hitta mördaren innan han slår till igen? Och vem kommer att bli nästa offer?

När han kom fram till avtagsvägen mot Marsvinsholm svängde han vänster, passerade slottet och slottskyrkan och svängde vänster igen. Han kastade en blick på Martinssons vägbeskrivning och svängde in på en smal väg som ledde rakt ut bland åkrarna.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.