Jag blev mångalen

Bobo minns …

Med ett annat slut skulle jag kunnat hamna i fängelse. Ännu en gång slapp jag skaka galler.

Denna mörka blåsiga och regniga fredagskväll i november var det skönt att äntligen ha kommit hem. Jag hade varit och spelat singel- och dubbelmatch i serien i badminton med klubben som jag grundat, Bolf IF. Min flickvän hade suttit och applåderat i publiken. Sådant gav mig alltid extra tändvätska. Bäst tyckte jag om att möta någon som egentligen var mycket bättre än jag som spelare. Mina snabba ben svek mig sällan. I kombination med bollsinne, list och rätt taktik gick det att sätta sista poängen mot en överman.

Sedan drygt ett år tillbaka bodde jag i min första egna lägenhet, en stor etta på 47 kvm på bottenplan. Tyvärr ingen balkong eller altan och bara fönster mot ett håll. Utanför fönstret i köket och de tre fönstren i stora rummet fanns det allmänt gräs. Därefter en cykel och gångbana. Utanför det en större väg. Bortom det ett stort bostadsområde som hette Gustafsfält och som varit ”mitt” område som jag växt upp i.

Vilken erfarenhetsresa som jag gjort på dessa månader. Jag var långt ifrån killen som ett år tidigare ringt hem till sin pappa för att han var skraj. Egentligen inte så konstigt den gången. Utanför dörren stod två okända kraftiga typer och höll inne ringknappen i långa intervaller. De höll för mitt titthåll med ett paraply när de såg skuggan av mitt öga och verkade inte ta hänsyn till att det stod Petersson på brevinkastet. Om de ville ha sex eller knark vågade jag inte öppna dörren och fråga dem om. Det där får bli i ett annat ”kåseri”. Jag ville bara berätta för dig om min livsresa. Jag har berättat i ett annat kåseri om de två civilpoliserna som gick in i min lägenhet så mitt förtroende för poliskåren låg under fryspunkten. Här är upplevelsen: https://bosseliden.wordpress.com/2013/03/15/polis-eller-kriminell/

Antingen hade vi ätit friterade räkor eller bläckfisk och druckit något gott till det. Minns i alla fall att vi hade haft det trevligt. Kanske sett någon film på burken. Vi skulle iväg på något på lördagen så vi la oss tidigt.
Det var den där känslan som bara fanns där. Mitt sjätte sinne brukar jag kalla det. Jag hade även känt av det någon vecka tidigare. Minns att jag diskuterat det med en kompis som bodde i samma bostadsområde i en lägenhet på tredje våningen. Han hade hört ett rykte, men kände sig trygg och var inte rädd för giraffer med nerdragna gylfar.

Du fick väderupplysningen i inledningen. Ett skitväder som endast tvingar ut hundägare och de som absolut vill vädra sina snoppar. Till saken hör att mina persienner inte höll tätt. Det fanns springor både där nere och även snällt mitt på för de typer som hade ont i knän och ryggen.  😦
Jag hade anat en skugga, trots att sängen fanns på andra sidan i det relativt stora rummet. Utan att säga något rusade jag upp, hoppade upp i soffan och drog snabbt upp persiennen.
Bingo.
Han måste hållit på med något annat och var inte fullt fokuserad, för resan måste ha tagit minst tre-fyra sekunder trots mina snabba ben och snabba reflexer. Jag hann inte uppskatta åldern. Jag såg förvåning och skräck. Minns en luva till någon slags anorakjacka som var uppdragen och delvis skylde en del av ansiktet. Min dödande blick fick direkt fart på äcklet, som även tycktes ha två fötter.
Jag hoppade i ett par jeans och fick ner fötterna i ett par skor i hallen. Från det att jag öppnade ytterdörren tills jag nådde ”brottsplatsen”, kan jag ha gjort mitt snabbaste lopp i karriären. Då har jag ändå sprungit hundra meter under elva sekunder i för snabb vind i en tävling. Fulltankad med adrenalin kutade jag som en galning med mord i blicken ut ur huset. Sträckan med de två svängarna runt hyreshuset var runt femtio meter. Det fanns avtryck av skor från kräket i det fuktiga höstgräset. Det var allt. En Wallander och framför allt en Nyberg kunde eventuellt hittat fler vätskespår.

Efteråt, och även när jag analyserar i skrivande stund, inser jag att fönstertittaren måste ha bott i närheten. Vädret var riktigt uselt och inte ens en snusksnubbe gör långa kvällsutflykter och om hans snopp fått bestämma tror jag att den trivts bäst inomhus och även önskat en annan ägare varje kväll.
Troligen fanns svaret bland lägenheterna i mitt område. Möjligtvis bland de gula husen i nästa område, eller var det en kostymnisse från villorna mitt emot? Han skulle haft svårt att smyga med sin kvällshobby.
Under denna tid höll jag även på med en kampsport som inte gick ut på att slå ner mina medmänniskor. Tvärtom. Frågan kommer aldrig att få något svar om vad som hänt om jag fått vittring och sett en bit av anoraken. Helt säkert hade jag hunnit ifatt. Till skillnad från honom hoppas jag att jag hade haft en spärr som höll även i novemberväder. Helt säker är jag inte. Bara att min gylf varit uppdragen under mötet och att han garanterat aldrig hade glömt mig.

Fotnot: Det stod en notis i lokaltidningen om en blottare på Öster strax efteråt, en som hade varit på en fönsterturné under några veckor. På måndagen ringde jag till felanmälan och en vaktmästare kom och löste insynsproblemen i persiennen. Det var samma man som kom ihåg att han fått sätta in ett nytt tittglas i min dörr när jag flyttat in året innan. Den utländska kvinnan som bott där tidigare hade tagit med sig glaset och därmed fanns ett runt hål i dörren, som jag tyckte var både läbbigt och för offentligt för min smak.
Jag gjorde ett avtal med mig själv. Aldrig mer att jag skulle bo på bottenvåningen. Det avtalet höll jag som ungkarl i de kommande flyttningarna…

Eventuella kommentarer besvaras med en symbol. Nu ska jag ge mig i kast med de 248 fotona som jag tog i helgen.

Annonser

46 thoughts on “Jag blev mångalen

  1. Det finns helt klart vissa fördelar i att komma upp sig 😉 Min första lägenhet såg i princip ut på samma sätt och även den var på första våningen…

    God morgon och god måndag!

    Kram

  2. God morgon Bosse!

    Ja jag vet inte om jag ska tycka att det var synd eller inte att du inte fick tag i honom. Usch. Har två gånger i livet råkat ut för blottare. Första gången, för många år sen, blev jag bara förvånad och full i skratt av att se honom stå där med byxorna vid knäna. Andra gången, förra sommaren, blev jag bara arg. Grrr.

    Tog med sig tittglaset?? Vilken underlig tanke.

    Kram från Ethel

  3. Du med din kondition, hann du inte upp honom? Eller han kanske försvann in i en port förstås.
    Blottare, ja det har jag råkat ut för också. Den gången då jag var ung visste jag ju inte nånting, begrep ingenting. Men blev rädd och sprang, åt anda hållet än blottaren, om jag kommer ihåg rätt. Du kanske läste om det i min bok.
    Trevlig dag bland dina bilder. Hoppas att uppdraget inte blir för svårt.
    Kram!

  4. Att råka ut för blottare är verkligen otrevligt! Minns en ”snuskgubbe” som höll till vid badplatsen där jag bodde…usch! Har råkat ut för det som vuxen också, men då blev jag mest förbannad!!
    Nu till något trevligare…ser fram emot foton ifrån er hotel vistelse…är nyfiken på var ni har varit?
    Trevlig måndagskväll!
    Kram, Gunilla

  5. Först en stilla undran – varför tar man med sig glaset till dörrögat? Verkar lite knäppt 🙂
    Otäckt med blottare … eller fönstertittare om det nu ”bara” var en sån…
    Hoppas och tror ni hade en bra helg! Hoppas du visar lite av bilderna på bloggen – det ser jag fram emot!
    Kram

      • Haha … så tokigt det blev – det var ju jag som kommenterade, men jag missade att jag var inloggad på ett wordpresskonto. 🙂 Skulle hjälpa en kompis med hennes hemsida som hon har på WP … Fixade ett tillfälligt konto för att försöka komma underfund med hur det funkade, men missade att jag inte kunde kommentera hos min WP- vänner på vanligt sätt – knäppt!
        Nu har jag tagit bort mig själv från WP, så nu funkar det igen – puh…
        Kram

  6. Fy va läskigt, fönstertittare vill man inte råka ut för.
    Första våningen skippar helst jag oxå ,-)
    Men du var modig som sprang eller snarast flög ut ,-))))
    Kåserier gillar jag ,-))
    En annan sak som var (krypi) var ett hål istället för titthål, det kan ju ge vem som helst mardrömmar!
    Ha en fin vecka.
    KRAM Primrose ,-)

  7. Men fy så vidrigt, ja gu vet vad som rör sig utanför husen och det är både på gott och ont att ha sitt palats längst ner men när man läser såna här händelser så känns det gott att jag bor längst upp 🙂
    Ha en fin vecka
    Kramen

  8. Du berättar med sån inlevelse, jag kan nästan se händelserna framför mig. Jag har också fått min beskärda del av slemmiga blottare. Man blir först paff när det händer och sen blir man superarg och äcklad😳😠

    Jag har också bott på bottenvåningen med fönstertittare, så obehagligt. Efter det har jag aldrig mer bott längst ner.

    Spännande höra om din hotellvistelse☺️ Ha en fin tisdag och varma kramar.

  9. Tack för den fina berättelsen om en otrevlig händelse. Har bott längst ner men aldrig mer. Älskar att bo högt upp som jag gör nu. Blottare verkar finnas överallt. Har träffat på dem både här hemma och i utlandet. Patetiskt och skrämmande på samma gång. 😒😡 Ser fram emot att få se dina bilder när du sorterat färdigt ☺️ Ha en fin vecka och kramen 😊

  10. Du milde så läbbigt att få en fönstertittare så nära. Jag hade nog inte vågat jaga honom. Tur att det gick vägen för dig. Det blev ju ett spännande inlägg i bloggen ändå.

    Sv: Tack för kommentaren hos mig. Jo, nog börjar jag ta igen mina krafter igen. Senast idag var vi ute på en långpromenad och jag hängde med hela tiden. Jag är ju friskförklarad, men ett operationsärr har inte läkt färdig än. Läkarna sa, att det skulle ta lång tid innan det blir helt läkt.

    Kram/Gilla

  11. Du är fantastisk på att skriva,det känns som om man är där! Kanske bäst att ta ner persiennerna när jag går och lägger mej,även om jag bor i ett lugnt område 🙂 Ha en bra dag!Kram!

  12. Väldigt obehagligt! Jag bodde längst ner en gång som ensam men tyckte det var läskigt trots att inte mer hände än att någon tg sig in på min balkong. Men jag fick flytta upp en trappa efter ett tag .
    Tänker då och då på tiden vi bodde i radhus och barnen var små. Några fönster var ganska långt ner. Men kanske hade vi tur där. I varje fall såg jag inga fönstertittare eller andra inkräktare.
    Du beskriver dte hela så levande att det nästan blir bverkligt för mig också.
    Stor palmsusande kram

  13. Usch, ja. Själv har jag alltid bott lite uppåt när jag bott i storstan, tack och lov. Här på landet har det varit både och, men här är jag inte rädd för någonting och jag hoppas det får förbli lika lugnt som det varit hela mitt liv. Men jag har ett basebollträ och en batong (!) inte så långt borta, faktiskt, kan alltid smälla i en dörrpost om jag skulle höra något, ljud tycker inte inkräktare om, det har jag från säker källa!
    Kram

  14. Det är nackdelen att bo på bottenvåningen.
    Glömmer inte min korta tid som boende på bottenvåningen och de boende där
    kunde berätta hur jag hade det och vad jag gjorde….Nyfikna.
    Jag flyttade snabbt!!
    Kram gun

  15. Fy för blottare, och när man läser om fall där nån blottat sig framför småbarn så kokar det i mig.
    Villor som byggs nu för tiden har så låga fönster och jag skulle aldrig trivas med det utan känna mig iaktagen speciellt när mörkret faller, huvva….
    Kramar♥

  16. Fy vad läskigt med fönstertittare. Att bo på bottenvåningen skulle jag aldrig våga, speciellt inte efter att ha läst detta. Även om det var ett ‘läskigt’ innehåll, är dina texter alltid trevliga att läsa. Kram

  17. Den där kvinnan som tog med sig glaset till tittögat – Undrar just varför hon gjorde det? Var det kanske för att hon skulle kunna se bättre utifall blottaren stod utanför hennes dörr? Lek nu med tanken – Tänk om hon dessutom var en blotterska/blottarinna och hade varit spritt språngande naken när han kom dit och att hon då hade slitit upp dörren. Blottaren hade fått en upplevelse han sent skulle glömma…

    Hey! Det slog mig just! – Det var just DET som kvinnan gjorde! Det var DÄRFÖR han kom tillbaka och kikade genom din persienn, men vad han såg istället för denna kvinna var en uppretad Bobo Bus, vilken rusade ut efter honom i full galopp. Och från den dagen bestämde han sig för att byta inriktning och bylta på sig en massa kläder i stället för att ta av dem. 😆

    Puss i pannan från gamla grevinnan Blåst af Kuling!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s