Fem tabbar som jag minns

Dags att avsluta Bornholmsinläggen. Ovanligt tidigt i år. 🙂 Förra året la jag in de två sista (bildspel) inläggen från Gotlandsresan under hektiska november, då jag har Korsordstävlingen. 

Vad har hänt med gubben? Varför tar det så lång tid, från att ögonen sett en sak till tanken nått mina händer så de agerar som förr? Supersnabbt. Reflexartat. Visst dök den vackra regnbågen upp snabbt och oväntat, när vi kom runt hörnet. Sedan trasslade jag in mig i remmar och annat innan jag kunde trycka på rätt knapp på kameran. Då återstod inte mycket av skönheten. Eller så var det så att jag lugnt stod och njöt lite för länge först.

När vi kom till underbara Balka strand blev vi nostalgiska och tänkte på när vi var på Bornholm första gången 1994. Då bodde vi strax intill stranden.
När jag såg fågelungar i vattnet gick jag ner till stranden för att fota dem. Plötsligt hör jag något kraftigt ljud från höger och stirrar upp. Mamman som befann sig en bra bit därifrån hade anat STOR FARA och kom till undsättning. Det såg både effektfullt och skrämmande ut på samma gång. Inte tog jag några foton. Jag hann inte. Därför bad jag Solveig på tillbakavägen att gå fram emot ungarna, för att jag skulle kunna stå beredd en bit ifrån med kameran och fånga den perfekta bilden, när mamman kom i full fart och gick ner för landning.


Inte blev det lika dramatiskt. Mamman insåg att det var inte en lika stor fara när en kvinna kom. Istället markerade hon mest. Hade inte vingarna i högsta läget. Såg inte hotfull ut. Bara beskyddande. Miss två av mig.

Självklart borde vi haft med ett ex. av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ett ex. av ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” till detta lilla bibliotek. Precis som vi gjort på några andra ställen i Sverige.

Vi blev hänvisade till att stå först i kön i en fil, inför färjan vi snart skulle köra på. Jag gick ut från bilen för att sträcka på benen och få frisk luft. Det var ju rätt gott om tid till färjan var förankrad och den kunde tömmas på fordon och människor.
Först ut från färjan rullade den ena fräcka bilen efter den andra. Antagligen skulle det vara en veteranbilsträff på ön under helgen. Jag stod och njöt av de fräcka klenoderna. Vilken tid det tog för min hjärna att inse att det hade varit kul att ta kort. När jag äntligen hämtat kameran i bilen, fanns det inte många bilar kvar i den genren. 😦

Så till slut storyn om vår egen lilla blå. Vi hade varit lite bekymrade av allt blåsande under veckan. Stormbyarna hade avlöst varandra. Det hade gått bra på ditvägen, men då hade jag tuggat på ett åksjuketuggummi och haft blicken fäst på horisonten hela tiden på havet.
Men som jag beskrev och visade på foton från ett tidigare inlägg. Det räckte även denna sista dag, med att vi lämnade sidan på ön där vi bodde och förflyttade oss en halvmil. Plötsligt möttes vi av lugnt vatten på den andra kusten.
Vi var ute i god tid. Stod här (se fotot) parkerade i en timme. Jag gick en skön promenad i en liten skog.
Allt gick bra när jag körde på färjan. Det är då något ”hemskt” brukar hända mig/oss. 🙂
Fast den tanken hade jag inte när jag nöjd satte mig på en sittplats och njöt av att det var lugnt vatten på havet och att vi hade haft en mysig och trevlig vecka tillsammans. Solveig hade gått iväg mot toaletterna. Jag var ensam med behagliga tankar som flöt lugnt omkring. Snart skulle vi åka ut från hamnen. Pling pling, lät det från en högtalare. En dansk röst drog något meddelande om någon bil. Jag noterade att det var samma två första bokstäver som på vår bil. Sedan förstod jag inte mycket av gröten. Ändå började en liten lampa att lysa inombords i min hjärna. Det kan inte vara sant. När han drog allt en gång till försökte jag leka struts och började tänka på annat. Som tanken att S kanske satt där och hörde samma sak från sitt håll. 🙂  Plötsligt stod hon bredvid mig och sa något om att det var vår bil som var huvudattraktion just då på färjan. 😀
Inte för att vi trodde att ljuset stod på som S uppfattat att mannen sagt. Ändå var vi tvungna att kila ner till nedre däck. Första problemet var att jag endast kände till en väg dit och den fick man inte gå när färjan lagt ut. Det var vägen förbi ”köket”. Jag struntade i det och ilade förbi förbudsskylten och ner till bilen. Givetvis stod inget ljuse på. Men det finns en fördröjningseffekt på några minuter. Orsaken är att det är en finess som ska vara till hjälp när man parkerar bilen i mörker. Då ska det lysa så man kan sätta in ex. sin husnyckel i rätt hål på dörren redan på första försöket i höstmörkret.
Vi köpte bilen förra sommaren. Det tog några veckor innan vi kom hem en kväll då det var mörkt. Då trodde vi det redan var fel på vår nyinköpta bil och vi ringde försäljaren nästa dag. 🙂
Nu hade någon hjälpsam säkert meddelat att det stod en blå bil med ljuset på. 😉 S gick till informationen och meddelade på svenska …

Annonser

34 thoughts on “Fem tabbar som jag minns

  1. Fototabbarna känner jag igen mig i. Hur många gånger har jag inte stått och tittat på fantastiska fotoobjekt utan att komma på tanken att plocka fram kameran. En tröst i eländet är ändå att man är inte ensam om att vara så förvirrad. Kram

  2. Vilken härlig header!!
    Det finns många finesser på de nya bilarna, som tar tar sin tid att lära sig.
    Tur att du fick med ett foto av de vackra bilarna i alla fall.
    Kram, Ingrid

  3. Nu tycker ju inte jag att dina ”fotomissar” samt biltabbe (eller var det språkförbistringen) var några missar alls, tvärtom! 🙂
    Själv är jag däremot specialist på att ta ”konstiga” bilder. Alltså bilder på människor och djur bakifrån! 😦
    På en resa i USA besökte vi en fantastisk djurpark. På den tiden hade man ”vanliga” kameror, men jag hade en som tog 72 bilder på en 36 rulle. Jag fotade upp en hel rulle på djuren och naturen i parken. 🙂 🙂
    När vi sen kom hem och fick tillbaka fotona (vilket tog 14 dagar) så visade det sig att på alla bilder hade djuren vänt sin sämsta sida mot oss. Inte så kul, tills jag kom på att göra ett speciellt album med ”bilder på ändor”! 😦 😦
    Numera säger Rolle alltid till mig att jag inte ska fota honom och Santos när dom går ifrån mig, utan när dom kommer emot mig. Om jag nu ska fota honom mer. Det blir ju av förklarliga skäl ganska många bilder på just honom!! *fniss* 🙂 🙂 🙂
    KRAM
    Susie

    • Visst kunde det varit värre. Tänk om ”Den lilla blå” bestämt sig för att leka U-båt. 😀
      72 på en 36 rulle. Blev det halva bilder? Kanske samma som med min rullbandspelare som gick att ställa in på en lägre hastighet så banden varade dubbelt så länge. Ljudet blev lite sämre. Blev det sämre bildkvalitet tro.
      Tänk vad olikt dagens teknik. Jag minns när jag var sugen på att snabbt få se semesterbilderna och valde det nya, betala mer, för att få korten samma dag. Lyxigt tyckte jag då.
      Vad smart du var. 🙂 Det finns många olika sorters ändor.
      Kram Bosse

  4. Hallå där efter alla sommarveckor! Jag hoppas att de varit till belåtenhet.
    Blir glad av att titta in till dig och få mig lite till livs av härliga Bornholm och allt vad som kan hända under några dagar där. Sommaräventyr är fint att ha med sig in i hösten. 🙂
    Kram Mia

    • Vad trevligt att se ”fotspår” från dig igen. 🙂 Jag har varit inne hos dig i sommar och funderat på hur det gått med det stora projektet. Hoppas du hunnit koppla av med annat också. Är det slut med blogglovet också tro.
      Tack ska du ha. 😀
      Kram Bosse

  5. 😀 Vilken udda upplevelse!
    Jag kan meddela att det är du som har lärt mig att tänka på att fota när jag är ute. Dina bloggtävlingar. Det har gjort att jag nu för tiden alltid är beredd. Och en annan sak; jag kollar registreringsskyltar på bilar. Hela tiden.

    • Du får inte lära dig så många dummar saker från mig. 🙂 Eller ska jag känna mig hedrad? 🙂 Bra att du är beredd om jag dyker upp med något nytt fotolekprojekt. 🙂 Förra kom till av en slump. Mitt i mitt skrivande av inlägget om gravyrken. Som det kan bli. Det var trevligt på många olika sätt. Som jag skrev då. Det var NI som stod för underhållningen och NI bjöd verkligen på er själva. Kul att se intresset från era ”egna” bloggbesökare som följde med i alla hyss och uppdrag. 😀
      Mitt reg.skyltintresse har också hållit i sig sedan förra året. Jag läser ofta och kommenterar dem. Vilken hobbyskada. 😀

      • Absolut att du ska känna dig hedrad. Fotandet har berikat mitt liv.
        Vad gäller reg.skyltar kollar jag speciellt efter förkortningar på månader. Hittade ju ingen när det begav sig. Under året har jag sett EN = feb ;-).
        Jag är beredd att anta nya utmaningar!

  6. Det är inga större misstag du gjort. Vänta tills du blir gammal då glömmer man allt och blir förvirrad. Inte alltid men vissa daga.
    Kram från Anki, Minton och Milo

    • Jag är både glad och tacksam över att jag inte hade större missar att visa upp. Eller kanske jag smög med dem 😉 Det här är ju en offentlig miljö.
      Är jag inte lastgammal? 🙂 Jag har alltid varit lite förvirrad då och då. Eller spontansjuk. 🙂
      Vänta lite. Har Minton blivit pappa eller sambo?
      Kram Bosse

      • Minton har haft besök av sin bror från Kalmar. En hund räcker men några dagar är det ok. 🙂 Pappa kan han inte bli som tur är för han är väldigt glad i flickor.
        Nu skall vi ta en tur i skogen och hoppas på torrevär 😉 om du vet vad det pr
        Kramar från oss

  7. Regnbågen kom med på ett vackert sätt ,-) samma här jag njuter nog för länge när jag ser något vackert, jag fumlar o trasslar jag med ,-))) har missat flera fina bilder.
    Bilden med Solveig är vacker, och bra redigerat att svanen skulle lyfta ,-))) jättefin bild!
    Den bilden blev ingen miss fast jag såg ju inte vad du missade att fota, men jag gillar verkligen svanbilden ,-)
    Charmigt bibliotek, där skulle de böckerna ha platsat bra ,-)
    ;-))))) tur att det inte var något annat med er bil. förstår er förvåning när ni blev efterlysta, och Danska är ett svårt språk ,-))
    Fina bilder och bilar ,-)
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    • Tyvärr inte den vackra som jag såg från början. 😦
      Du skulle sett första varianten när han skrämde mig och såg hotfull ut. Vingarna mycket högre upp i luften. Den ville jag haft förevigad på foto. Då kom han närmare mig. 😦
      Nästa längre resa ska jag ha med egna böcker för skojs skull. Jag glömmer alltid det. Jag är en urusel marknadsförare av mina böcker utanför bloggvärlden. 😦
      Jag är tacksam för att ”Den lilla blå” inte bestämde sig för att leka U-båt. För det verkar inte vara en säker värld. 😉
      Jag kan inte deras siffror och hoppades att det var någon annans bil. 🙂
      Tack ska du ha.
      Kram Bosse

  8. Jadu, det där med att hinna med att fota. Vet inte hur mycket jag missar. Sitter jag med kameran redo och väntar, då händer inget. Så lägger jag in den, då blir det genast andra bullar!

    • Samma här. Helst när jag slutat att ta med kameran när jag är på ställen som jag ”tjatat” om förr på bloggen och FB. Då händer givetvis spännande och nya saker. Min mobil brukar ju som sagt inte alltid följa med. Jag tror den trivs bäst hemma i någon lugn vrå. ) Eller så är det dess ägare som glömmer ”honom”. 😉
      Det du skriver känner jag också igen. Så himla typiskt. Sitta där och vänta och så händer inget. Jag tröttnar och då …
      Hoppas det gått bra för dig att göra comeback på jobbet och att du är helt bra igen.

  9. Idag såg jag en sparvhök dyka ner i min rabatt hemma. Oväsen och sedan kom den upp med bytet, en annan mindre fågel. Hade jag kameran framme? Ha, ha, naturligtvis inte!
    Ha det bra!

  10. Din nya header är verkligen fantastiskt vacker! Tyvärr är det inte helt ovanligt att man får upp kameran någon sekund för sent men det räcker. Har hänt mig många gånger tyvärr…

    Kram

  11. Inte är det väl några jättetabbar du gjort under den här resan … ja förutom att du inte hade några av dina böcker med dig att lägga i den tuffa bokhyllan.Bilden på svanmamman som skyddar sina ungar är kanske inte så dramatisk så här, men när det var du som var objektet för hennes beskyddarinstinkt så kände du det förstås på ett helt annat sätt. En fin bild blev det i alla fall!
    Jag har som du vet alltid kameran nära mig, men ser jag något spännande så är det ändå oftast för sent för den där perfekta bilden. Bara att hoppas på att nästa gång blir det bättre 🙂
    Tack Bosse – tack för att du delar med dig 🙂
    Kram

    • Jag vågar såklart inte skriva om de STORA tabbarna. 🙂 De får stanna i femårsdagboken och förhoppningsvis glömmer jag bort dem med tiden. 😉
      Jag önskade att jag istället fått med när hon hade vingarna högre upp och kom närmare mig. (På andra sidan barnkullen) En stor orsak var att jag höll på att kliva på stora stenar för att komma ner till sanden och inte hade någon möjlighet att fota.
      Det går inte att vara alert i varje sekund. Skulle bli för jobbigt att leva. Men du har alltid varit en fena på att hitta de rätta ögonblicksbilderna, enligt mig.
      Tack för att du besöker och ”orkar” skriva. 🙂
      Kram Bosse

  12. Du tar så fina bilder så helt ok att du missar ibland, hihi.
    Jag struntar ibland i att fota, tycket jag missar att se drt omkring nej ordentligt.
    Men kul med bilder, dom blir ju minnen.
    Ha det bra kramar

    • Tack Kicki! Snällt att du förlåter mig. 🙂
      Det finns alltid en risk att leva vanliga livet. Men jag brukar ta kort först och sedan stänga av och njuta istället.
      Minnen är ett ord som finns extra mycket i mitt huvud just nu. 😉
      Tack ska du ha.
      Kram Bosse

  13. Känner igen mig i det du skriver om att inte ha kameran beredd! Särskilt i situationer med djur och då har jag tänkt att nu skulle jag haft kameran och fått en bra bild! Nåväl de bilder som du tar blir roliga, intressanta och vackra! Och humorn sätter ju guldkant på det du både fotar och skriver! Ibland är det också bra att strunta i kamera och allt annat som tar vår uppmärksamhet och istället bara njuta av stunderna!
    Gillar danska språket… men inte alltid så lätt att förstå! 🙂
    Kram Nilla

    • Jag brukar tänka så när jag missar vackra rörliga naturscener. Viktigare att stå stilla och njuta. ❤
      Jag begrep inte vilka siffror han rabblade upp. Eller så ville strutsen inom mig inte tro att det var sant – att det rörde sig om mig/oss/vår stackars oskyldiga bil. 🙂
      Tack ska du ha. 🙂 Här är så vindstilla just nu. Jag sitter på altanen och lyssnar på duvor som inte har den vackraste fågelrösten.
      Kram Bosse

  14. Din vackra header lyser upp och påminner verkligen om att även augusti är en sommarmånad. Tack för ett härligt inlägg/kåseri! Jag log många gånger och kunde känna igen mig själv i en del situationer. Man tittar och tar in – det viktigaste och sedan kommer en på att det hade varit bra att föreviga vissa saker. Men ibland kan också kameran och oftandet ta koncentrationen från själva upplevelsen.
    Kram och trevlig fredag.

    • Tack!
      Än är det nästan två veckor kvar på sommaren och september har nog varit den bästa månaden väderleksmässigt de sex åren som vi bott här. Så än finns det hopp om en trevlig repris på den traditionen. 🙂
      Jag har också hamnat där. Då jag fått dåligt samvete för att jag inte bara stannar till och njuter. Istället för att jaga foto för framtiden. Det är svårt och känsligt. Jag försöker ta kortet först och sedan stänga av och njuta.
      Kram tillbaka

  15. Jag älskar alla små bibliotek som dyker upp lite här och var. Inte bara för att jag blir erbjuden en bok utan det visar så mycket annat av generositet, förtroende … och mycket annat. Det där med att få fram och ordning på kameran i tid är inte enkelt men nog tycker jag svanbilden blev perfekt. Fåglar är inte lätt. Ni har en underbar blå bil, rätt färg menar jag och vad praktiskt med lyset. Allt gott och kram!

    • Jag är också mycket förtjust i det. 🙂
      Det är bara för att du inte får någon möjlighet att se hur det var första gången. Då kom den närmare och hade vingarna högre upp och såg hotfull ut.
      ”Den lilla blå” är en utmärkt bil i stadstrafik och vid trånga utrymmen. Däremot saknar vi vår snabba större Volvo när vi kör snabbare på större vägar. Den kändes tryggare och var lätt att köra om med eftersom det var en turbomotor i den. Men nu när vi mest är två så väger fördelarna över nackdelarna.
      Tack ska du ha.
      Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s