Livet kan vara stenkul

 

DSC_07290012

Mitt liv har varit stenkul de senaste tjugo timmarna. 😀 Jag hade samma känsla för tre veckor sedan. Då varade känslan i sjuttiotvå timmar. Sedan dånade det till och solen gick i moln. 😦 Nu hoppas jag på bättre tur. Jag ska berätta i ett blogginlägg senare vad det handlar om.
Ser ni att det är jag och Solveig på bilden? Vi fick stenarna när vi gifte oss. Det är Solveigs svägerska som målat dem.
Vilket härligt vårväder vi haft i några dagar. Igår var jag rädd att jag skulle missa  strandpromenaden som jag riktat in mig på. Orsaken var att en äldre man befann sig i mitt sovrum. En annan lång yngre man i vardagsrummet. Själv satt jag i köket och skrev på Månadens kåseri. Utanför köksfönsterna sprang det både män och kvinnor som emellanåt gick in i hallen och hade konversation med övriga gänget. De verkade ha problem under några förmiddagstimmar. Aldrig har jag känt mig så uttittad som när jag åt lunch och en kvinna och man stod precis utanför fönstret under hela måltiden. Jag kunde inte med att dra ner persiennerna eller flytta iväg mat och kropp. 🙂 Orsaken var att de skulle se om fibernätet funkade efter två veckors grävande runt om våra tjugo bostäder. En grunka sattes upp på väggen i sovrummet. Snart är Telia en old story.

44 tankar på “Livet kan vara stenkul

  1. ha ha ha Jag kan nästan se det framför mig… hur du sitter där och funderar på om du kan gå fram och låtsas hitta en tidning eller en bok att sätta upp lagom för att dölja ditt bordskick. Kunde kanske låtsas att solen sken så rätt in i dina ögon eller något annat för att… nja du kanske även var lite nyfiken på vad de gjorde där ute. 😛 kram

  2. Hjälp! Att du inte drog till med en tre rätters bara för att visa att de minsann inte var i vilket hem som helst. Oerhört vackert brudpar hon målat svägerskan och dessutom är det beundransvärt att få till tre kåserier under de omständigheterna. ”Göta Petter”

    • Jag blev paff eftersom jag just hört frasen ”Vi är klara nu”. Det gällde inte för de som skulle gräva igen hålet längs väggen. Egentligen borde jag frågat om hjälp med korsordet jag höll på med. 🙂
      Jag är inte så duktig på tekniska frågor. Därför var det bäst att jag höll mig undan. Helst när de verkade ha strul.
      När jag har inspiration går det fort att skriva en grundtext. Det är svårare att tvinga sig själv. Sedan finslipar jag den och tar hjälp av lektören i familjen om den ska visas upp på något viktigt ställe.
      Brudparet av sten är en kär present från hösten 1990.

  3. Vi väntar på fiber här också. Det grävs några kilometer norr ut och de är på väg. Minns nu att jag ska försöka jaga ifatt Boxer för att äntligen kunna sätta upp långfingret och säga, ”no more money”!
    /P

  4. Stenarna är ju jättesöta, bra gjort av henne, stenkul är det rätta ordet, hi hi . . .
    Att bli uttittad när man äter är det värsta jag vet, så jag förstår dig mycket väl.
    Även hos oss på landet har det grävts till fiber, ack ja alla dessa påfund.

    Må väl,kram/ Eva

    • Jag fick svårt att koncentrera mig på korsordet som annars brukar vara relativt lätt. 🙂 Vet inte om det varit framfusigt att räcka upp det mot fönstret och be om hjälp. 😉
      Ibland undrar jag om det kommer att bli konsekvenser av allt smart ”vi” kommer på att göra som förändrar atmosfären.
      Kram

  5. Det är ju verkligen likt er! Vilken fin present! Hurra för fiber, det ska vi få framöver, sägs det. Få och få, kostar tydligen olika på olika orter, här sägs summan vara 25tusen.

    • De är tuffa. 🙂
      Vad dyrt det låter. Vi räknar med att dels få snabbare leksaker och att det dessutom blir billigare än vi har nu med Telia. Jag ser däremot inte fram emot jobbet med att gå igenom alla mejladresser och annat. 😦 Det handlar om tusen mejl på mina två adresser.

  6. Vi har haft vårt fibernät länge, mer än 10 år. Vi delar det med några andra bostadsrättsföreningar i närområdet och det fungerar bra.
    Stenfigurerna är snygga!
    Kram

  7. Att bli uttittad hemma av folk man inte känner ,-))) det låter INTE kul!
    Vilka härliga stenar, brudparet, visst ser jag att det är du och Solveig.
    Svägerskan är ju jätteduktig, och så roligt att få.
    Här skiner solen som om den aldrig gått i moln.
    Härlig vårdag.
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    • Synd jag inte tog på en sådan där haklapp av plast och med en ficka för mat som hamna fel. Då hade jag väckt uppmärksamhet. 🙂
      När min svärfar fyllde jämnt fick han en sten. Stenmannen såg riktigt lik ut min svärfar. Mycket proffsigt gjort.
      Då har vi samma härliga väder. 😀
      Kram

  8. Finns en viss likhet :-).

    Jag känner igen situationen. Har varit med om liknande. Man blir arg på sig själv att man bryr sig om det, men det gör man.

    • De är kanske mer lika oss nu än då. 😉
      Det är svårt att låta bli. Jag hade precis blivit av med ”innefolket” så jag kunde inte dukat någon annanstans. Det är kul efteråt. Jag fick något att skriva om. 😉 Det bästa var att jag kunde pysa iväg till havet. Det tar bara tre minuter med bil.

    • Varför gjorde jag inte det. Där fanns publiken. Jag kunde lagt fram fat med småsten på och låtsas äta dem. Hällt upp ett berg av ketchup och garnerat med gurkskivor. Endast fantasin hade satt gränserna. Det är lätt att vara efterklok. 🙂
      Kram från Bosse Flinta

  9. Äre stensöta och herr sten som vi ser på stenarna. Dom är ju helt underbara……..stenarna alltso. Men det är nog ni åxo.
    En annan sak………om man snackar stenansikten, så är ni riktigt söta för att vara i sten.
    Ta inte illa upp Bosse……..men du ser stencool ut….hihihihi.
    Kram från gummiansiktet. Varför får alldrig jag vara en sten för??? Hmmm….hihi

  10. Dessa stenfigurer är verkligen härliga! De har själ och karaktär. Kanske riktigt mjuka under ytan… En rolig och minnesvärd present från en minnesvärd dag.
    Vad gäller oredan så kanske den reder ut sig och blir till det bättre. Men visst har man lust att busa lite när och om man får chansen.
    Soliga vårkramar från huvudstaden.

Lämna ett svar till Lena i Wales Avbryt svar