Den blå resan som slutade spöklikt vitt

I lördags åkte vi iväg efter lunch för att leta efter blå saker. Första stopp blev Stora Herrestads kyrka.
Blå ett  Jag kunde inte låta bli att ta några steg in genom grindöppningen vid det vi tror var prästgården. Vilket underbart blått hav av scillor. Tänk att ha denna utsikten från sin bostad varje vår. Blir man hemmablind? Jag hade inte blivit det. I många år har jag varit en mästare på att njuta av små saker i det stora. I yngre år kunde det hända att jag sprang för fort i vissa kurvor.

Blå två

Andra stoppet var Benestads backar. Undra vad det sista ordet kommer ifrån? 😉 ”Solveig! Vänta på mig! Är det okej om jag rullar ner? Hur bromsar man?”
Det var riktigt tufft att gå tillbaka upp igen. Tur att det varma kaffet och fikat hägrade. Som liten grabb hade jag älskat att springa i dessa branta backar. Det syns inte på bilderna hur kuperat det var. Mer än Brösarps backar kändes det som just då.

Blå treBlå fyra

Vi hade läst om att det skulle finnas blåsippor. Nu började vi ana något blått som fick Solveigs barndomskänslor att vakna till liv. Vid den här tiden på året tänker hon nostalgiskt på hagarna med alla sina blåsippor ”hemma” i Berg i Västergötland. För Solveig är blåsippor lika med vår.

Bild fem Bild sex

Bild sjuBild åtta

Vilken tur vi hade. Enda bänken med den härliga utsikten var ledig.
”Måste jag ta en blå kaka bara för att allt ska gå i blått i detta blogginlägg? Dammsugaren ser godare ut.” 🙂

Bildåttaoch enhalv Varför smakar nästan alltid det man äter och dricker mycket godare utomhus? Vi bestämde oss för att göra ett återbesök i maj när skogsdungarna är gröna. Utsikten från bänken kommer då att vara som från det bästa vykortet. Kakorna som jag skojade om fanns på Tomelilla bibliotek som var nästa destination. Detta var första gången som jag såg min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” på ett bibliotek. Boken finns tråkigt nog inte på Ystads bibliotek. Tror ni att jag blev stolt? Nä. Det kändes inget alls. Istället kom tanken. Om den finns inne betyder det att ingen vill låna den. 😦

Nästa stopp var en trädgårdshandel vid namn Ullstorp som vi aldrig besökt tidigare. Det var när vi kom ut med inhandlade växter, blommor och en söt fågel på en pinne, som jag blev skrämd av denna blåa sak. Tänk så lättskrämd jag är. 😉
Bild nio

Föresten blev jag botad snabbt. De tre dagsspökena såg mest söta ut.
Bild tio

Extra: När jag gick för mig själv en stund inne i trädgårdshandeln och plåtade olika saker kom en man från ingenstans och undrade vad jag tog kort på. Jag kände mig lite dum, men lyckades få honom på gott humör när jag berättade om min lilla blogg. Han berättade att hans leverantörer inte gillade att det togs kort och idéer knycktes. Har någon av er råkat ut för att ägare ”hoppat” på er i affärer när ni plåtar? Om jag varit ute i skumma syften hade jag väl mer smugit med fotandet. Samtidigt förstod jag honom på ett sätt. Han var inte alls otrevlig.

 

Annonser

46 thoughts on “Den blå resan som slutade spöklikt vitt

  1. Så mysigt med en ”blå dag” … haha.
    Vet inte vad vi ska kalla vår lördagsutflykt till Gamleby. En ”dotterdag i solen”, får det väl bli …

    Enda gången jag har blivit påhoppad när jag stått med kameran var när jag utan att tänka mig för ville ta kort på vår äldsta dotter när hon skulle checka in väskan på Arlanda. Hon skulle ut på sin jorden runt resa, och det första resmålet var Chile. När jag tog upp kameran och siktade så kom en stram vakt fram och talade om vad som gällde …
    Hupp!? … tänkte jag och blev generad … 😛

    Annars har jag klarat mig. Däremot fick jag ett ”nej” en gång när jag frågade om jag fick ta kort på ett marknadsstånd … Men jag ställde en fråga som jag fick ett svar på, så det var okej … 😉

    • Det är inte dumt med färgdagar. 😉 Jag tycker det låter förträffligt med ”En dotterdag i solen.” Sådana vill man ha ofta. Vi hade vår dagen efteråt.

      Givetvis ville du ha ett sista fotominne av henne innan långresan. Hade det varit tvärtom och du bott i Chile och hon skulle åka till landet Sverige kunde jag mer förstått det. Jag trodde inte de var så hårda på Arlanda. Hade du på dig lösskägget eller körde du naturellt den dagen. 🙂 Visst känner man sig dum.

      I dessa tider måste det vara svårt att freda sig om man är riktigt anti mot foton. Jag tänker ofta tvärtom eftersom mitt samvete har samma färg som snö. Menade nyfallen snö där hundarna inte rastats ännu. 🙂 Vaddådå! Är dina bananer dopade? Handlar det om ”pallefrukt”? Har du inget tillstånd att vara här på torget? Tror din fru att du är kirurg? Har hon ingen aning om att du inte ens vågar lägga ett snitt på en blodapelsin. 🙂 Du fick som tur var svar på din fråga. Var den extra klyftig? 😉

  2. Jo, det också! Kan berätta att vi varje år har en blå Scilla-backe utanför fönstret. Den har aldrig gjort mig hemmablind … Underbart är det!

  3. Det var mycket blått i det inlägget… Blåsippor och Scilla och även vitsippor är helt underbart att se. Ja, t.o.m tussilago uppskattar jag så här i början av våren… 😉 Gullvivor kommer ju också snart… och mycket mycket annat. Ljuvliga tider.

  4. Åh allt detta underbart blåa – som ett blommande hav. Jodå, jag har också blivit ifrågasatt, när jag fotograferat, trots att jag är mycket försiktig med att fotografera människor – inte ens i smyg. OFtast blir det OK, när jag förklarar att det är blommor, buskar, träd eller annat i naturen som intresserar mig – men ibland är det ju faktiskt mäniskan som ger en intessant bild 😉
    Varm kram,
    Gigi

  5. Vilken härlig utflykt med fikakorg och allt. Om jag blivit hemmablind hoppas jag verkligen jag får upp ögonen igen för det finns så otroligt mycke vackert runt omkring inte minst den här årstiden. Jag tror vi människor behöver suga i oss allt det vackra och sköna. Riktigt njuta för att orka med det ibland tunga och svåra. Som trappan, nog går det lite lättare när man har något se fram emot. Allt gott!

    • Välkommen till min blogg Maria! 🙂 Tack för alla dina fina och tänkvärda ord. Visst ska vi njuta och suga i oss ögongodis och positiv energi under denna tid på året. Det är alltid viktigt att ha små och större mål att se fram emot. Det kan bära oss genom svårigheter.

  6. Underbara bilder Bosse, älskar allt blått! Har scilla utanför dörren, men inte så mycket som där. Några blåsippor har jag ännu inte sett – funderar på att ta en cykeltur i morgon så kanske – de små spökena var jättesöta, påminde mig om spöket Laban…/Margareta

  7. Ett helt fantastiskt blått blomsterhav – vadå saknar den svenska våren!!! (Eftersom jag inte tycker om dammsugare, så tycker jag den blå kakan såg läckrare ut!)

  8. Vilka härliga bilder!
    Ja, den där idioten på äpplemarknaden, med träsmidet från Lönneberga. Han gapade och hade sig för att jag tog en bild. Alla som smög runt med mobilkameror sa han inget om. Jag hade systemkameran, Ställde in skärpa och höll på. Skulle jag göra det om jag spionerade? Blir fortfarande på dåligt humör när jag tänker på honom!

    • Förstår att du blev sur och arg. Tänk inte på honom. Det är han inte värd, den äppelskrutten. 😦 Det är betydligt lättare att smyga med små mobiler. Jag hade också en systemkamera just då. Hade det stått en skylt på fönstret hade jag accepterat bättre. Tänk om jag sagt till alla våra besökare i vårt porslinsmuseum att de inte fick fotografera.
      Tänk på något roligt istället Ezter. Snart drar ni söder ut för en ny säsong, gissar jag.

  9. Vilken blå matta! Härligt!

    I min barndom, jag växte upp i Mellansverige, såg vi ofta blåsippor. Tror inte jag sett vilda blåsippor sen dess. Vet inte om det ens förekommer annat än i trädgårdar här i Västsverige. Så söta.

    Jag är ingen person som går omkring och fotar, även om jag förstår tjusningen med det. Jag håller dock med dig. Om man är ute för att spionfota är man säkerligen försiktigare.

    • Jag är väldigt förtjust i blå vårblommor. Vitsippor var så vanligt när jag växte upp.

      Det kan bli för närgånget med allt fotande. När jag har med mig möjligheterna är det lätt att bli sugen när fantasin sätter igång. Nästa gång ska jag fråga eller smyga bättre. 😉

      • Såg programmet Kobra igår. Ett avsnitt var från New York, Manhattan, där en fotograf gick omkring på stan med kameran i högsta hugg. Plötsligt, out of the blue, kastade han upp kameran och tog en bild rakt i ansiktet på en förbipasserande. Hur känns det?

      • Beror på vem som drabbades av episoden. Någon ung och som tror att den ska bli världskändis en vacker dag upplever det inte på samma vis som den som fått skyddad identitet och som börjat komma tillrätta med sitt nya liv. Jag hade också blivit sur. 😦
        Det där var såklart övertramp och inget som jag sysslar med på vardagen. Men det ska erkännas att jag sett situationer ibland då jag varit frestad. 😉 Att ta kort på vackra blommor i en affär tycker jag är en bagatell jämfört med att granska kassaskåpet. Vi lever i en amatörfotovärld på gott och ont. Det är absolut inte okej att plåta klasskamrater i duschen efter gympan och det missbrukas både med offentliggörandet av kort och framför allt elakheter i text som gör mig ledsen. Jag tycker det är störande om en hög signal/låt från en mobil går igång på en bio, under en intressant föreläsning, under en begravning i en kyrka. Oftast är det misstag men jag har även hört hur de svarat och pratat med hög röst. Vi lever verkligen i en ny värld och ibland kan jag elakt tänka att vissa tror att de äger den själva.

  10. Jaså, en blå blogg idag! Kul idé. Bra, också med en anledning. Så gör jag ibland när jag ska ut och gå, måste hitta på ett mål, lättare då.
    Att fota i affärer, jo jag har råkat ut för att affärsinnehavaren inte gillade att jag fotade frukten, den kunde bli skadad, menade han. Men som det är nu med mobilerna, så kan man smyga mycket mer, ingen vet vad man pysslar med egentligen.
    Kramar och tack för rundvandringen i blå backar! Gerd♥

    • Tack! Att ha ett mål kan vara en bra idé för att komma ut. Sedan kan mycket annat spännande hinna hända som omkullkastar planeringen.
      Tänkte han på strålning genom en blixt? Vilken stackars sorts frukt var det? En blyg banan? Eller en kaxig mandarin? 🙂
      Kram på dig och välkommen hem till Sverige.

  11. Menar du inte Stora Herrestads kyrka? Jag kanske ser fel.
    Vad härligt det såg ut från Benestads backar. Inte alls lika kallt och blåsigt och geggigt som när jag varit där. Kidnappar nog syster min och åker dit med tilltugg och öppna ögon.
    Jag var i Stenshuvud i måndags och där är det alldeles strax årets vackraste period. Då när vitsippor, blåsippor och krispigt gröna blad slåss om din uppmärksamhet. Ändå var det förtjusande vackert häromdagen.
    Jaså, din bok finns på Tomelilla bibliotek? Jag ska nog ta en sväng dit i veckan, idag blir det Sjöbo.
    Det där att fota i butiker, det gör jag aldrig. Just av den anledningen att personalen får för sig att jag raggar idéer eller blir besvärade av att se ”sitt” på nätet utan att ha blivit tillfrågade. Fast ibland frågar jag, när det är så där underbart vackert att det vore taskigt att inte fota.
    Bla bla bla… Klar!
    Ha en fin onsdag, Bosse!
    Kram

    • Ibland vet jag inte vad jag menar Sandra. Därför är det tur att du håller reda på mig. 🙂 Tack för upplysningen. Lycka till med kidnappningen. Lämna träskorna hemma. Stenshuvud ligger långt framme på min önskelista. Vill så gärna men många saker drar just nu.
      Jag blir lätt busig när jag ser något intressant. Eftersom jag inte ska göra något olagligt brukar jag inte tänka så mycket. Men om jag läst en skylt på dörren skulle jag respekterat det och tagit ut filmrullen. 😉 Om det inte stod på något konstigt språk som jag inte kan.
      Tack. Önskar dig en fortsatt fin vecka. Kram Bosse

  12. Nu håller jag med Solveig helt och hållet, blåsippor är lika med vår!! Ja, å så snokar då förstås…Otroligt vackert med all scilla också, men blåsippor, ja det är nog ett snäpp bättre.
    Ta det inte så med boken, den kanske bara var inne på en snabbvisit…Synd att gamla tiders lånekort längst bak inte finns kvar, annars hade du kunnat kollat lite diskret hur många gånger den varit utlånad…
    Å det här med att fotografera i butiker och andra offentliga miljöer…Vet inte hur många gånger jag råkat ut för det. Egentligen ska det sitta en skylt, väl synligt, när man kommer in, om man inte vill att folk ska ta en massa bilder. Å andra sidan, hur ska du kunna undvika det idag med alla mobiler?? Det är ju faktiskt reklam man gör, och inte får man betalt heller!! Men visst känner man sej lite snopen…
    Ha en skön fortsättning på dagen!!
    Kram kram

    • Ni tjejer bara håller ihop. 🙂 Jag gillar också blåsippor och scillahav. Hallå där! Snokar. Jag gillar inte krälande djur. Har svårt att skilja dem åt. Det kan lika gärna vara en farlig snokande huggorm som vill provsmaka mina vader.
      Du har rätt. Jag blåste på boken och det kom inget damm. Fast det kunde även varit en nitisk städerska. Hm!
      Jag tycker att du och jag ska få ersättning för all reklam vi gör. Folk borde vara megatacksamma. Jäpp. Jag kände mig snopen, precis som någon kommit på mig med fingrarna i syltburken.
      Kram

  13. Jag gillar också färgpromenader. Du hittade mycket blått ser jag. Jag vet många som blivit ombedda att inte fota i affärer, så jag brukar alltid börja med att fråga först om det är ok. I regel tycker jag att de flesta är positivt inställda. Kram

  14. Så underbart med dessa blåa fält med Scillor
    det får mig att minnas mina promenader med min mamma i den lilla skogen där hon bodde
    och där i utkanten fanns också sådana fina blåa fält med dessa söta blommor
    Och visst är det underbart när alla söta vårblommor nu tittar upp alltmer
    Vi går mot ljuvliga tider
    Kram

  15. Så härligt att ge sig ut på jakt efter blå saker! Jag har alltid älskat blått. Har ett blått hus. Massor med blå prydnadssaker. Hade en blå bil förut. Och i min garderob, ja, mycket blått. Och så har jag ju blå ögon också. 😉 🙂 Fast jag gillar inte blå partipolitik. 😉

    Fälten med scilla på dina bilder får det att bli alldeles varmt i min mage, så underbart att jag saknar ord för det. Som att himlen trillat ned på jorden. Ja, behöver jag skriva till dig att jag älskar blå scilla? 🙂

    Jag har aldrig mött någon som blivit sur för att jag fotograferat i en affär. Skulle jag råka på någon skulle jag be om ursäkt och berätta att jag inte visste om det. Någon gång har jag sett en lapp i en affär om att man inte vill att man fotograferar där. De flesta affärer tror jag ser det som reklam när man fotograferar och delar med sig på olika sätt. Till vänner eller i sociala medier. För säkerhets skull kan man ju fråga innan man fotograferar inne i en affär, tänker jag.

    Kram

    • Lyckost dig. Kan vi inte byta husfärg? Jag ville också ha blå ögon när jag var liten. Precis som min pappa hade. Aldrig får man som man vill. Men jag kom på en grej. Om jag lägger mig ner och skriker på golvet blir jag säkert alldeles blå i ansiktet. 🙂 Blå har alltid varit färgen nummer ett för mig, med undantag för en lila period i mitt liv.
      Du behöver inte skriva det. Det gör jag också. Älskar blå scilla.
      Blåkram till dig.

  16. Tack för härlig läsning! Jag blev varm i hjärtat. En blå dag…Tänkvärt och så målande skrivet. Och blått är dessutom min favoritfärg!
    Vad är viktigt här i livet? Kanske att se det lilla i det stora….
    Kramar och tack!

  17. Vilken underbar blå resa ni har gjort. Du berättar så levande så det känns som man varit med. Härliga fält med de blåaste scillor och jag håller med Solveig blåsippor är vår! Vi har inte så många blåsippor här men desto mer vitsippor som just nu klär skogen med sin vita matta. Lite kallt om nätterna men så ljuvligt med sol och värme under dagen.

    Har just fått meddelande att bibblo köpt in din bok så den är på gång 🙂 Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Hade nog köpt den snart för jag började bli otålig. Klart du ska vara stolt att se ditt verk på bibblo och det var nog bara en tidsfråga tills boken lånades igen. Snart finns boken på Mölndals och Kungsbackas bibliotek och säkert på många andra oxå. Så fina ord som skrivits om boken på så många bloggar visar att ditt debutverk är oerhört uppskattat.

    Ha en fin torsdag med fler vårliga upplevelser. Kram 🙂

    • Tack Gunilla! Jag läste på din blogg att du verkar ha blivit fylld av energi. Den vita mattan är heller inte så dum. Den påminner mig om barndomsminnen från när vi ex. åkte upp på Galgberget i Halmstad och njöt. Nätterna är lite tuffa fortfarande. Jag fick skrapa rutorna på bilen i tisdags.

      Äntligen har de vaknat. Jag trodde faktiskt att de inte gav dig rätt upplysningar när du frågade sist. Det är bra och nyttigt att ha fel ibland. 😉 Jag är tacksam för att ”Mina fotsteg i ditt hjärta” hittar ut till bibliotek.

      Tack. Jag önskar dig en mysig torsdagskväll. Kram 🙂

  18. Härligt bild med alla blommor. Man blir sugen på att ge sig ut på tur nu men det börjat bli mörkt så det är inte riktigt läge för det nu.
    Gillar de virkade kakorna. Jag har mönster på karameller att virka men har inte kommet till skott än. Får väl se om det någonsin kommer att hända.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s