En regnig dag bestämde vi oss för att leka turister på hemmaplan. Efter att ha strosat runt bland gatuhusen i centrala Ystad nådde vi det gula huset med den vackra svarta skylten som förkunnade att vi nått rätt museum.
Jag tror att Charlotte Berlin är den mest kända Ystadkvinnan de senaste tvåhundra åren. Hon trotsade den manliga världen på många sätt. Hon föddes 1841 och var dotter till en rådman. När föräldrarna dog ärvde hon två aktier. Detta blev startskottet som formade henne till en mycket slipad affärskvinna. Charlotte satsade sina aktier rätt och fick sin förmögenhet att snabbt växa. Hon tog med sig sin trotjänarinna Ingrid Tullberg från föräldrahemmet och köpte det gula gatuhuset på Dammgatan i centrala Ystad. Alla utgifter och inkomster redovisades i kassaböcker som än finns kvar. Charlotte blev en stor samlare av olika föremål som klockor och silver.
Vi visades runt i lägenheten av denna trevliga guide, men fick inte ta privata kort. Guiden pratade om Charlottes liv. Husägaren var nog inte så populär varken ibland syskon, kvinnor eller män. Enligt ryktet var Charlotte snål. Oftast tillbakadragen i privatlivet. Levde sitt liv med Ingrid som varit i familjens tjänst sedan Charlotte var tolv år och som bodde i ett rum bredvid Charlottes sovrum. Ändå hände det att Charlotte gick på större fester och tillställningar, där hon utmärkte sig med att festa runt och klä sig vulgärt med dåtidens mått. Redan i unga år hade Charlotte en dröm som snart blev till en plan om att skapa ett museum av samlingarna. Jag frågade guiden om det fanns någon skriven dagbok eller kärleksbrev kvar. Tyvärr finns inget sådant hittat ännu. Min privata tanke gick direkt till att jag tror att Charlotte fick kärlek och värme från Ingrid som hon till slut delade sovrum med. För trots sin snålhet tror jag inte att de behövde spara på att slippa värma upp ett rum. Guiden sa att flera tänkt i de banorna.
Ett mycket detaljerat och vattensäkert testamente möjliggjorde att Charlottes vilja gick i uppfyllelse. ”All min öfriga kvarlåtenskap af hvad namn beskaffenhet det vara må skall användas till ett museum här i staden, som skall bära namnet Fröken Charlotte Berlins i Ystad stiftade museum.”
Charlotte dog 1916. Om två år är det hundra år sedan. Jag gissar på att det kommer att uppmärksammas på något speciellt sätt. Det var intressant att se lägenheten och sakerna. Även om mycket hade blivit sålt i starten och det förekommit svinn genom åren, innan enbart guidade turer infördes.
Det jag personligen saknade var dagböcker att komplettera fakta med. Författaren Gull Åkerblom har skrivit ett tänkt julbrev från Charlotte till sin brorsdotter Henriette 1915 när första världskriget härjade utanför Sveriges gränser, som jag blev förtjust i att läsa och som kändes trovärdigt.
Här har du länken om du är intresserad och har tid.
http://www.ts.skane.se/person/charlotte-berlin
Avslutningsvis frågade jag även efter var Charlottes grav fanns. När vi cyklade hem genom Norra Promenaden åkte vi förbi den. Bredvid fanns hennes föräldrars gravsten.
Kuriosa. Jag måste ge dig läsare hennes riktiga dopnamn. Vad sägs om att hon föddes till Charlotte Josephina Euprosyne Aurora Constantia? Visst var det vackra namn.
I museet finns även en butik med exklusiva varor i alla prisklasser. Det var allt från kulturBosse. 🙂
Turista på hemmaplan är riktigt kul! Vi hör det också ibland.
Å tack för berättelsen. Den kvinnan var före sin tid:-)
Det behövs alltid någon som går före. Många blir blinda på hemmaplan.
Mycket intressant att få veta mer om en historisk och duktig kvinna. Tyvärr så många glömda kvinnor, aldrig uppmärksammade eller om de var det, ironiserade över av män. Känns skönt att kunna vara positiv.
Och vilka namn ho hade! Mäktigt. Kom att tänka på min mormor, som inte hade lika många namn, men ändå: Oskarina Bernhardina hette hon. Jo, faktiskt, jag skojar inte.
Charlotte stod upp bra som kvinna. Jag tycker det kul med gamla namn. Tänk om några av dem kommer tillbaka igen. Lite jobbigt med längre som tar tid att säga.
Att vara turist i sin egen stad är väldigt spännande. Jag vet att där är massor att upptäcka inne i Varberg, det märkliga är att jag är så dålig på att prioritera det. Tack för en fin lektion i historia!
Önskar dig en fortsatt härlig vecka!
Kramen
Vet du om att det finns en stor fästning i Varberg och att man inte får textilbada? Sedan finns det en gammal snubbe som skräms och bor i ett träsk. Han heter lite samma som jag. 🙂
Tack detsamma. Kramen
Absolut tror vi allmänt är lite för dåliga på att turista i hemmamiljö. Man blir liksom blind för det som finns nära. Kul ni tog er tid att göra det i alla fall. Ystad är en så fin stad. Det är en av mina favoritstäder i landet.
Intressant också att få ta del av det ni såg. Det var nog inte så lätt på den tiden att vara kvinna och dessutom ha en vilja och ett mål. Som framgångsrik sådan var det kanske många män som skydde henne, kanske tom var lite rädda för henne.
Min mamma hade ett ovanligt namn, dock ej tilltalsnamn men hon hette bl fl namn Valdine.
Må så gott
Vi måste skärpa oss. 🙂 Du gillar också Ystad. För mig har den kommit på andra plats i många år. Där skulle vi bo när vi blev gamla skojade vi. Nu bor vi där och är unga. 🙂 Jag tror också att många män var rädda för henne. i hemlighet hade de stor respekt för henne. Hon var smartare än de flesta med sin näsa för lyckade affärer. Sådana kvinnor behövdes verkligen på den tiden.
Valdine har jag aldrig hört förr. Det lät modernt och franskt om man inte uttalar e:et.
Onsdagskram
De namnen är i klass med Pippis alla namn. Har nog aldrig stött på någon svensk med namnet Euprosyne men de andra känner jag till
Det är definitivt Pippikänsla när det gäller alla konstiga namn. Aurora tyckte jag var vackrast.
intressant…Jag skulle gärna åka till Österlen nästa sommar oxå. Jag har många fina kort minnen, framför allt rosor i alla de former…
Du hade tur och var här tidigt när rosorna fanns kvar. I och med den tropiska värmen tog rossäsongen slut snabbt. Vi har väntat länge på en andra blomning vid klostret men de orkade inte med berättade en anställd i de fina trädgårdarna. Bra att du har många bilder som du kan se när höstmörkret sänker sig över oss.
Gillar! Vilkaunderbart fina namn. En av mina svärmödrar hette Gullan Constantia och min gammelmormor Klara Ovidia. Apropå namn 🙂 Euprosyne – undrar om p’t ska uttalas f (fast det inte finns h i sällskapet) – kanske med stumt e så blir ”Eufrosyn”
Kram
Hur många svärmödrar har du? Fler än alfabetet? Svara inte på frågan. Nicka bara svaret framför datorskärmen. 🙂 Jag vrickade tungan när jag försökte uttala det krångliga namnet. Därför har jag tungan i mitella. Ska ha det så i fyra veckor. Kram från TokBosse
Vilket intressant och spännande livsöde! Det är inte utan att jag hoppas att Charlotte mötte kärleken hos Ingrid för alla behöver vi en dos av den varan!
Kärlek kan vi aldrig få för mycket av. Bäst är den om den är besvarad.
Vilka namn! Man vrickar ju tungan 😉
Tänk om man måste gå till doktorn med problemet. Vad pinsamt. 🙂
Roligt att turista på hemmaplan. Mycket kan man upptäcka. Det har jag åxo klurat ut.
Kluriga braiga namn har du åxo hihi
Jag gillar…Aurora.
Tisdagskram.
Ofta behöver man inte åka över halva jordklotet för att upptäcka nya saker.
Var det morgonrodnad som det vackra namnet Aurora betyder? Fint namn.
Onsdagskram tillbaka.
Visst är det kul att turista på hemmaplan. Det är något man gör alldeles för sällan men jag ska bli bättre på det! Häftig historia och troligen en kvinna det hade varit spännande att träffa…
Jag hade gärna träffat Charlotte Berlin. Vi hade haft mycket att prata om. Museum och samlingar skulle varit två stora samtalsämnen.
Jag är inte helt säker, men tror att maken och jag har besökt Charlottes lägenhet vid ett av våra första besök av Ystad. Minns dock inte någon guide. Helt säkert har vi i a f gått förbi huset och noterat att där finns ett museum.
Ja, det är roligt och lärorikt att vara turist i egen stad, vilket jag också har upptäckt! När jag läste din beskrivning om Charlottes liv, kom jag direkt att tänka på ”fröken Frimans krig!” Längtar att få återse Sissela Kyle och de andra i den utmärkta Tv-serien. Det är spännande med historia och särskilt om olika människoöden – inte minst om starka kvinnor!
Det där med namn…det är också en intressant del i historien, hur namn har gått i arv. Jag undrar just när min generations namn åter blir populärt!? Klingar inte lika vackert som Aurora! Men, en Charlotte känner jag – en underbar och högst levande barnmorska minsann! 🙂
Kram, Gunilla
Ditt minne stämmer säkert. De hade inte guide tidigare, men svinnet omöjliggjorde att besökare fick ströva omkring själva.
Det är något speciellt med starka kvinnor. Sissela Kyle är bra på mycket.
Namn är fascinerande. Namn som vi skrattade lite snett åt förr har blivit populära igen. Namn som var vanliga då skrattar en del åt nu. Så finns det namn som aldrig tycks ha fel tid över sig. Kram Bo Anders.
Vilken intressant och fantastisk kvinna ”…………………SV:Det är viktigt att ha bra kontakt med människor .Om man ger får man tillbaka! Kram!
Som man sår får man skörda. Tänk om alla människor levde efter den devisen. Charlotte måste ha varit en väldigt intressant kvinna. Jag hade gärna träffat henne.
Jag hänger på alla livfulla kommentarer och har läst den häftiga historien. Ja, vilka namn de hade förr i tiden. Jag ska inte berätta alla på min farssida, men de var otroligt fantasirika. Jo, en, min farbror, han hette Jim Herbert Alfonso.
Kul att turista i egen stad, det gör jag ibland också. Kram, Gerd ❤ och solstrålar 😉
Alfonso var tufft. Ibland behöver man inte åka långt för att upptäcka nya saker. Kombinationen nytta & glädje tilltalar mig också. Nu ska jag ut och klippa gräset. Kram
Intressant att läsa, läste även brevet, många intressanta livsöden finns det att ta del av !
Jag tyckte också brevet var väldigt bra skrivit. Det är synd att det inte finns levande dagböcker/brev som komplement till de detaljerade kassaböckerna. En tanke som jag har är att det fanns men att hon själv eldade upp dem i tid. För allt annat som berättades talade för att hon var en sådan person som skrev upp allt.
Tänk vad många fantastiska livsöden det finns överallt… och du är en man som har förmågan att tolka och analysera dem och dela med dig av dem till oss med intressanta ord… 😀
och vilka fantastiska namn man kunde bära under senare delen av 1800- och i början av 1900- talet. Tjusigt! ❤
Om du får lust att börja på ny kula fick du några bra namnförslag. 😉
Tack för de snälla orden. 🙂 Kram
Det var ett intressant inlägg. Jag är förtjust i gamla tider också. När min Mamma dog,ärvde jag ett par gamla handskrivna dagböcker. Det var min farfars farbror, som bara var 14 år, när han skrev dem. Jag har suttit och ”översatt” texten från mitten av 1800-talet och skrivit in dem i datorn.
Sen var jag i Visby, där min släkt kommer ifrån och träffade en avlägsen släkting, som jag inte visste om att han fanns.Av honom har jag fått låna flera dagböcker som den 14årige gossens äldre bror hade skrivit. Jag fick låna en hel del brev också.
Min farfar hade sammanställt en släktkarta också. Så på den kan man läsa mycket om släkten. Jag har en kopia av den.
Den fjortonårige pojken hette Carl Silvius. Även det ett annorlunda namn.
Kram/Gilla
Vad mycket intressant du hållit på med. Jag funderade i många år på att börja släktforska. Nu har jag inte tid med det längre.
Vilket sammanträffande. För bara ett par minuter sedan läste jag ditt blogginlägg. Sedan blev jag trött på att det inte gick att komma in på att kommentera. Jag tyckte det var kul med tandläkaren som ni inte kände igen. Påminde om ett kåseri som finns med i min kommande bok.
Kram Bosse
Det var en kul och intressant berättelse Bosse!
Har aldrig hört om henne förut så det var roligt att få ta del av er utflykt. 🙂
När jag läste om er Ystadsdam tänkte jag direkt på Stockholms Wilhelmina von Hallwyl som samlade på ALLT (av kulturhistoriskt värde). Efter att hon och maken hade dött, blev deras hem Hallwylska museet. (Hamngatan i Stockholm)
Högst uppe i huset hade fanns (finns) en kägelbana! 😀
Med mina återkommande rensa-ut & slänga-attacker inser jag (lite besviken) att det aldrig kommer bli nåt Lena Larsson Museum! Trist! 😀
Vad synd. Jag tror att jag hade haft det spännande i många timmar på ett Lena Larsson Museum. Kan du inte tänka om och sluta slänga viktiga saker?
Hallwylska museet har jag aldrig hört talas om. Kägelbanan lockar mig.
Problemen är väl att det jag slänger, har jag ju då klassat som ”ej viktigt”. 😀
Du kan gå in på Hallwylska museets hemsida för där finns massor att läsa.
http://hallwylskamuseet.se/sv
Jag rekommenderar följande vandring:
Inne på hemsidan håller du ”pilen” på fliken ”Utforska”, då får du några förslag, börja med att välja ”Det digitala Museet” och då kommer några underrubriker, välj ”40 rum och kök”.
Då kommer du till en plats där du kan gå vidare och kolla på tjänstefolket / Besök köket /Måltider /Moderniteter osv …
Ett riktigt roligt sätt att gå på museum när man inte riktigt är i samma stad. 😀
När jag var där köpte jag en fin skrift (med färgfoton) ”HALLWYLSKA MUSEET Ett privatpalats från sekelskiftet”. Kul att titta i.
Ja, sånt fint museum kan man alltså skapa om man inte slänger sina prylar stup i ett … 😀
(detta behöver du ej svara på, ville bara ge dej lite mer info)
Hallå. Du kanske inte gör som jag vill. Tänk om jag anser att ”ej viktigt” är riktigt spännande lektyr. 🙂 Tack för gratisbiljetten. Jag ska knalla in där senare. Hoppas någon annan av mina bloggläsare följer med in.
Roligt att läsa om Charlotte, kom att tänka lite på P&B klassikern fick jag låna av en välkänt man som inte lever längre på 70-talet.. Älskade deras affärer, började ju i tidig ålder med mina egna, fniss…, Kram ❤️
Det borde vara förbjudit att fnissa och sluta när det blir som mest spännande. Vad sysslade du med för affärer? Lagliga? Kram
Tack för att jag fick följa med på ett hörn!! Intressant. Och genast tar min fantasi fart…vilken stark kvinna, och den tiden dessutom…Lite Selma Lagerlöf över henne, att ha sitt privatliv i dunkel för omvärlden.
Angående svampen…jag besinnade mej och trots att jag tror det blivit en vacker färg på stuvningen, så står de röda vackra hattarna kvar.
Ha det så gott!!
kram kram
Varsågod! Selma var också en stark kvinna med många hemligheter.
Skönt att läsa. Jag känner ibland att jag har ett ansvar för dig. 🙂 Det går inte bara att gå efter utsidan och frestas av snygga hattar.
Kram
Man blir lätt hemmablind så att turista i sin egen stad är nyttigt.
Ny ligger ju Ystad långt, långt, långt från min stad/samhälle/by men där, i Ystad, har jag faktiskt flanerat!
Jättefin stad!
Onsdagskram från mej.
Det är många som drabbas av hemmablindhet.
Men om du tittar i en kartbok är det inte så himla långt. Okej! Lite längre än det är från Y till Ö i alfabetet.
Tack för kramen. Här får du en tillbaka.
Vilka vackra namn! Och jag bara älskar historia och få en liten inblick och få kika in i en tidsmaskin! Mycket intressant kvinna!
Kraam
Petronella
Aurora tyckte jag var det finaste. Det är alltid intressant att få åka in i en tidsmaskin så länge man vet att man får återkomma till sin egen tid och plats på jorden.
Kraaam
Bosse
Turista i sin egen stad borde man göra oftare!
Ibland behöver man inte gå över ån efter vatten. 🙂
Spännande att turista i hemstaden… det borde man göra lite oftare 🙂 Tänk.. jag såg huset, läste om museet… och så var det stängt när jag gick förbi på morgonen. Spännande kvinna… spännande läsning 🙂 Tack Bosse!
Det är inte öppet så många timmar. Bara med guide. Vi har också sagt det varje gång vi gått förbi där. Någon gång måste vi besöka museet. Det var kul att det blev av till slut. Du får ta det nästa gång ni är i Ystad. Kram Bosse