Den blå resan som slutade spöklikt vitt

I lördags åkte vi iväg efter lunch för att leta efter blå saker. Första stopp blev Stora Herrestads kyrka.
  Jag kunde inte låta bli att ta några steg in genom grindöppningen vid det vi tror var prästgården. Vilket underbart blått hav av scillor. Tänk att ha denna utsikten från sin bostad varje vår. Blir man hemmablind? Jag hade inte blivit det. I många år har jag varit en mästare på att njuta av små saker i det stora. I yngre år kunde det hända att jag sprang för fort i vissa kurvor.

Andra stoppet var Benestads backar. Undra vad det sista ordet kommer ifrån? 😉 ”Solveig! Vänta på mig! Är det okej om jag rullar ner? Hur bromsar man?”
Det var riktigt tufft att gå tillbaka upp igen. Tur att det varma kaffet och fikat hägrade. Som liten grabb hade jag älskat att springa i dessa branta backar. Det syns inte på bilderna hur kuperat det var. Mer än Brösarps backar kändes det som just då.

Vi hade läst om att det skulle finnas blåsippor. Nu började vi ana något blått som fick Solveigs barndomskänslor att vakna till liv. Vid den här tiden på året tänker hon nostalgiskt på hagarna med alla sina blåsippor ”hemma” i Berg i Västergötland. För Solveig är blåsippor lika med vår.

 

Vilken tur vi hade. Enda bänken med den härliga utsikten var ledig.
”Måste jag ta en blå kaka bara för att allt ska gå i blått i detta blogginlägg? Dammsugaren ser godare ut.” 🙂

 Varför smakar nästan alltid det man äter och dricker mycket godare utomhus? Vi bestämde oss för att göra ett återbesök i maj när skogsdungarna är gröna. Utsikten från bänken kommer då att vara som från det bästa vykortet. Kakorna som jag skojade om fanns på Tomelilla bibliotek som var nästa destination. Detta var första gången som jag såg min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” på ett bibliotek. Boken finns tråkigt nog inte på Ystads bibliotek. Tror ni att jag blev stolt? Nä. Det kändes inget alls. Istället kom tanken. Om den finns inne betyder det att ingen vill låna den. 😦

Nästa stopp var en trädgårdshandel vid namn Ullstorp som vi aldrig besökt tidigare. Det var när vi kom ut med inhandlade växter, blommor och en söt fågel på en pinne, som jag blev skrämd av denna blåa sak. Tänk så lättskrämd jag är. 😉

Föresten blev jag botad snabbt. De tre dagsspökena såg mest söta ut.

Extra: När jag gick för mig själv en stund inne i trädgårdshandeln och plåtade olika saker kom en man från ingenstans och undrade vad jag tog kort på. Jag kände mig lite dum, men lyckades få honom på gott humör när jag berättade om min lilla blogg. Han berättade att hans leverantörer inte gillade att det togs kort och idéer knycktes. Har någon av er råkat ut för att ägare ”hoppat” på er i affärer när ni plåtar? Om jag varit ute i skumma syften hade jag väl mer smugit med fotandet. Samtidigt förstod jag honom på ett sätt. Han var inte alls otrevlig.