Döda Poeters Sällskap/Dead Poets Society
Genre: Drama, 123 minuter, 1989.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 27/40
2). Bosse Lidén 2014: 105/120
Favoritkommentar: ”Sanningen är ofta närmare än vad man tror.”
Egna ord: Det finns så mycket lärdom att ta till sig i denna bitterljuva film. Året är 1959 och platsen USA, men problematiken lever kvar 2014 på flera sätt och ställen. Denna gång var det konstigt att se om filmen så här kort efter Williams tragiska död. Filmen väcker många tankar och känslor inom mig. Empati är inget man kan slösa för mycket med. Tänk att Neil äntligen hamnade rätt och fick blomma upp i sitt rätta element på teaterscenen. I rampljuset. Med sin pappa längst bak i publiken. En far som alltid tilltalas Sir som för mig skapar en ocean mellan kött och blod. Inledningstalet från rektorn vid terminsstarten. ”Mina herrar, vilka är de fyra hörnstenarna?” De äldre eleverna ställer sig upp och en talkör rabblar. ”Tradition, heder, disciplin, briljans.” De nya gossarna skiljs gråtande från sina mammor och barndomen tonas bort i tårarna, som rinner nerför kinderna. De erfarna eleverna har sitt eget sätt att tackla livet innanför väggarna och snart bildas en spännande klubb som kommer att förändra hela deras liv. På gott och ont…
Baksidestext: En anrik men förstelnad privatskola. Benhård disciplin. Regler, regler, regler. Och att göra som man alltid gjort. Det tror man på. Att lita på elevernas egna viljor, känslor och passioner. Den tanken har ingen tänkt. Men så plötsligt. Engelskläraren John Keating (Robin Williams) kommer till skolan. Han inspirerar eleverna. Ger dem mod. Får dem att börja ana vad livet skulle kunna vara. Samtidigt som motkrafterna mobiliserar… Efter att ha skrämts, skakats, skrattat – och kanske gråtit. Efter att du helt och fullt förstått vad John Keating menar med ”att fånga dagen”. Ja, då är inte heller du riktigt den samma som förut!
Kuriosa: Det var festligt för mig att återse skådespelaren Ethan Hawke som Neils tillbakadragna rumskompis.
Dagens fråga: Ser du helst amerikanska, engelska, svenska, danska, franska … filmer eller spelar det ingen roll vilket land en film kommer från?
Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Det var längesen jag såg denna filmen och maken min har inte sett den alls. Vi har pratat om det länge och nu är det väl dags att sätta sig i soffan och återuppliva minnena.
Jag ser helst inte svenska filmer, halvkassa skådisar och dåligt innehåll. Däremot engelska och franska för miljö och språk, amerikanska för att det ofta är lätt och humoristiskt. Viktigast är att inledningen fångar mig, sen får filmen vara vart den vill ifrån.
Ha en fin torsdag, Carpe Diem! 🙂 Kram från Sandra
🙂
🙂
😀
Tänk, betänk om man haft en sådan lärare i skolan! Hade ingen ens i närheten av detta engagemang.
Finns många bra engelska, även danska, absolut franska, italienska, vissa svenska (dock INTE Beck :-)). Amerikanska blir det ”automatiskt” att jag ser, trots att jag ofta blir irriterad på deras ”hollywoodkultur”. De gör filmen alltför ofta mindre trovärdig med enbart vackra filmstjärnor som skådespelare. Och alltför ofta handlar det om äldre slitna rynkiga män i par med yngre, strålande vackra damer. Suck.
🙂
En av de filmer man får en klump i halsen av. Avslöjandena bakom tjusiga fasader. Det är svårt att inte både skratta och gråta samtidigt, när disciplinen brister på den anrika skolan och det tysta upproret kommer: Oh captain, my captain. En film att älska och se om.
För mig kvittar det var filmen är gjord, det är innehållet som räknas. Jag vill bli berörd!
Skickligt foto och bra skådespel är viktigt, då stannar bilderna på näthinnan.
Jag har sett många filmer, som jag tänker på ibland. Det är en stor rikedom att ha dem i minnet.. kan vara både tröstande och stimulerande, om man vill drömma sig bort från det enahanda i den ”grå” vardagen – men den är inte grå för mig, det finns alltid något att drömma om, händelser och bilder i gamla böcker att titta på och filmer att fundera över, så jag hoppas verkligen att demensen dröjer. 😱
Önskar dig en trevlig helg!! 😊
🙂
Det beror lite på vilken genre det handlar om. Jag tycker att danskarna är bra på att göra TV-serier medan engelsmännen gör fantastiska deckare. Franska filmer tycker jag kan vara lite speciella. Svenska komedier brukar inte vara helt fel! Ungefär så alltså 😉
🙂
Tack för att du påminner mig om filmer jag nästan har glömt bort. Nu kommer jag ju ihåg hur mycket jag tyckte om den filmen. Visst känns det sorgligt och konstigt att se skådespelare som är så levande i filmen, men inte finns längre. Det brukar oftast bli att vi ser på svenska filmer på Bio men hemma blir det en salig blandning. Bara det är sevärt. Igår så jag nån rysare på TV vilket var länge sen. Men inser att det är nåt jag väljer bort nu förtiden Huga!
Ha en fin solig dag och kramen på dig Bosse.
🙂
Näe…det spelar ingen roll från vilket land de kommer…jag ser ju inte ändå…*gapskratt*!! Däremot skulle jag kunna på direkten räkna upp en handfull filmer som jag SOMNAT till, fastän de säkert hade en bra handling, ett bra slut…och ja allt det där som en bra film ska ha.
Det känns onekligen konstigt att se film nu med Robin Williams, filmen får på något vis en helt annan innebörd. Roligt är inte roligt längre. Han berörde mer än man trodde.
Ha en skön hösthelg BOSSE, njut av vädret!!
Kram kram
🙂
Bara så bra! Filmen Döda poeters och ”nästan alla andra” filmer också var de nu kommer i från – även Norge 🙂
Tänk att det blir sånt liv när någon dör, nytt fördjupat på något sätt.
🙂
Det här är en film som jag sett flera gånger och jag tycker om den och den berör.
Jag blir ledsen när någon inte får leva som den vill, så som DEN har gåvor och intressen för. Och jag tycker om när läraren (Robin Williams) mentalt puttar till sina elever så de tvingas tänka och därmed utvecklas.
Jag ser nog mest amerikanska, svenska, norska och danska filmer.
Visas det en finsk film så ser jag GÄRNA den, för det är nåt särskilt med finsk film. Kanske lite Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”-känsla.
Sen tycker jag det är trevligt med finska svordomar.
Det är liksom lite mer tryck i deras PerkeleOrd! 😀
🙂
Svar: helt klart engelska filmer.
🙂
En underbar film, en av många med en fantastisk skådespelare! Det spelar inte så stor roll var filmerna jag se kommer ifrån, bara de är bra!
🙂
Länge sedan jag såg filmen. Dags att se den igen kanske?
Då det gäller deckare ser jag absolut helst svenska, danska och engelska deckare
🙂
Fantastisk film! Fler sådana lärare åt folket 🙂 Han var i en klass för sig ❤ Ja du, din fråga där. Det beror lite på vad det är jag vill se. Deckare, danska och engelska. Action och romantik, amerikanska.
sv. Ja den gamla ska sätta sig på skolbänken, eller rättare sagt jag ska studera på distans. Det blir tre kurser till att börja med, Engelska 5, Webutveckling 1 och Retorik. Det ska bli så kul!
Önskar dig en fortsatt mysig kväll!
Kramen
:). Stort lycka till med studierna.
Den filmen har jag inte sett – det är kanske dags nu.
Ser jag på film så blir det mest amerikanska eller engelska och helst drama. 🙂
Trevlig helg och kram!
🙂
Jag har sett den filmen men kommer faktiskt inte ihåg den…
Jag ser helst på svenska filmer – men det tror jag du vet vid det här laget. 😉
Torsdagskram
🙂 Ps. Jag placerade ju dig i Östersund en kväll. 🙂
Östersund? Vad skulle jag där och göra? :O
Jag menar att det är ingen reda med mig. 🙂
En film jag tycker väldigt mycket om. Tänk dessa lärare, var de än finns, som verkligen”gör skillnad” och står upp för det de tror på. Har sett filmen flera gånger och med lika stor behållning. Jag ser nog lite av varje, men gillar inte science fiction (Jo, Stjärnornas Krig) och inte skräckfilmer. Men drama, kriminalfilmer, komedier och romantiska filmer gillar jag, Vad gäller filmens nationalitet har jag inte direkt några tankar.
Kramar och tack för dina fina filmtips med kommentarer.
😀
Det är längesedan jag såg filmen, men minns att jag älskade den! Jag gillar det där med ”förvandlingar”, när som här i filmen en lärare vågar gå sin egen väg för att lyfta fram eleverna! Skulle gärna vilja se om den…se Robin in Action igen! ❤
Filmens budskap är viktigast för mig, mindre vilket land. Filmer med vackra miljöer har alltid en dragningskraft på mig och det brukar franska och italienska filmer ha.
Kram, Gunilla
🙂