Om någon frågade mig förr om jag var blyg eller väldigt framåt skulle jag svarat blyg.
Om någon frågade mig om jag var helknäpp eller normal skulle jag självsäkert svarat att jag var helt normal, utan att rådgjort med mina tre psykologer och åtta psykiatriker. 🙂
Varför hittade jag då ett bussmånadskort som ser ut så här i en minneslåda?
Därför att mina hemliga vänner som känt mig länge var övertygade om att jag var normal och ganska blyg och därmed också helt säkra på att jag INTE skulle våga göra det. Summan är hemlig liksom vännernas namn. Däremot var mina studiepengar på väg att sina. Det triumf-kortet berättade jag inte högt om. 😉
”Det fattar du väl Bobo att du inte får åka med bussen?”
”Du kommer att bli avslängd direkt.”
”Antagligen får du böta.”
”De är skitnoga med sådant. Det är nästan som ett pass.”
”Vill du förlora pengar enkelt får du skylla dig själv.”
Jag åkte buss i princip varje dag den månaden. Ibland flera gånger om dagen. Jag placerade en tumme precis på tungan varje gång jag visade kortet för busschaufförerna. Inombords log jag segersäkert. 😀
Vissa av mina vänner borde ha lärt sig av misstaget några veckor tidigare. Första gången i Göteborg låg det ingen insats i potten. Då fegade jag ur. I Helsingborg var därför vissa stensäkra när jag föreslog ett vad – om jag vågade gå in på drop in och göra slingor i håret innan vi tog färjan till Helsingör. Det tog säkert en dryg timme, men jag vann xxx svenska riksdaler, mina vänner hade härliga ansiktsuttryck och Elsa var mycket trevlig. Hon berättade att hon snart skulle flytta upp till Stockholm och till sin pojkvän vilket var mindre trevl … att höra. ; ) Jag har kvar ett visitkort med foto på henne, men hinner inte gräva fram det från gömmorna. Lådorna äro många.
Vad skönt att ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” inte är en bilderbok för då … 😉 och att jag såg ganska normal ut när Solveig såg mig för första gången. Nu vet hon såklart den otäcka sanningen. 😉
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Solveig hade helt säkert inte valt en annan. Jag ser glittret i ögonen. Det var väl det hon fastnade för :-D? Tänkte just fråga om du hade slingor :-), men fick ju svaret. Vad roligt att ha så många minneslådor kvar. Jag har tyvärr slängt mycket och annat har försvunnit.
Har börjat läsa boken. Läser några texter i taget, då och då. Jag både skrattar, ler och är allvarlig.
Vem vet vad hon föll för. 😉 Jag kan förstå att du ångrar dig. Jag ”döstädar” som min älskade mamma brukade säga, då och då. Jag har blivit duktigare med åren på att slänga stora saker. Samtidigt tycker jag inte småsaker behöver gå samma väg. Det är intressant att återuppleva gamla minnen som jag har glömt eller le åt de jag minns. Detta var just ett sådant som jag nu tyckte var en rolig story att följa upp gårdagens lite mer söta inlägg. Imorgon kan det bli något helt annat. Egentligen helt otroligt att jag vågade klistra dit och använda det. Efter några dagar minns jag att jag var aldrig rädd för att någon chaufför skulle be mig flytta tummen. De tittade nästan inte alls på den tiden. Det viktigaste var att de såg året och månaden som fanns stämplat längst ner. Min mamma som var ordentlig och noggrann annars tyckte det var ett roligt skämt.
Jag läser också oftast kåseriböcker i små stycken. Då ger de mest valuta. Vår ambition är att läsarna ska känna olika känslor under läsningen gång och att de efteråt ska vara nöjda med helheten.
Det hade nog gått bra ändå att visa kortet, om bara Solveig hade varit busschaufför så klart, och du tvungen att få åka! 😉 Nu fick hon lista ut vilken buspojke du är på andra sätt istället!
Nu ska jag agera frisör en stund, det stundar ju födelsedagskalas! Önska mitt ”offer” lycka till – hon slipper att jag försöker göra slingor i alla fall! 🙂
Där har du en poäng. 🙂 Nu kom jag att tänka på en låt som vi brukade sjunga under längre bussturer. ”Vår busschaufför, vår busschaufför är en …” Den har säkert många sjungit genom åren. Tror du det tog lång eller kort tid för henne att räkna ut det? 😉
Jag är övertygad om att hon inte känner sig som ett offer utan stormtrivs under samvaron med sax och sax-skötare. jag skickar med ett grattis. 🙂 Min tid som ”slingman” blev kortvarig och tungan har jag lärt mig att ta in och inte skylta med offentligt för då kan man råka illa ut. (Jag lovar att det är min egen tunga i alla fal)l. Detta forum räknas väl inte dit förresten? Du tror väl inte vem som helst kan se detta? För då skäms jag. Helst med tanke på att jag ska vara på bild i en tidning imorgon. Hoppas att tittarna bara tittar på författaren Solveig. 😉
Härligt minne. Tack för att du delar med dig! 🙂
Varsågod! ibland känner jag mig för vågad för min egen smak sett med mina ”gubbögon”. Samtidigt har vi med oss allt gammalt inom oss varken vi vill det eller inte. Nu passade det bra in att skoja till det med tanke på gårdagens tema och därför bjuder jag på det. På sin egen blogg bör man få göra vad man vill 🙂 Tack för att du kommenterade.
Jag gillar när man skojar till det lite och bjuder på sig själv. Så försöker jag göra på min blogg.
Hoppas du inte tog illa upp för att jag skojade till det med min kommentar om ditt bröllopsfoto? Det var menat med värme, vilket ju inte alltid framgår av det skrivna ordet. 🙂
Det gör jag också som du säkert märkt på min blogg. 🙂 Det gör jag även friskt i kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Hoppas inte vi får lida för det i framtiden och framför allt inte våra älskade döttrar.
Vi får se. 😉 Jag har haft så mycket med annat jobbigt att göra de sista dagarna så jag har kommit i otakt och inte hunnit läsa och svara på kommentarerna i det inlägget. Tror inte att du behöver vara rädd för något. 🙂
Helt underbart normal — framsideomslag på nästa bok — eller möjligen baksidan?
Write on write on… 🙂
Pssss Tove! Inte så högt. 😉 Vilken kontrast mot ett hjärta i sanden och rapsfältet. Det kan bara bli … eller gå åt ”rapsskogen”. 🙂
Är det inte så att de som tycker de är som mest normala är de som i själva verket är minst normala? Och vem vill vara normal? Samhället kryllar ju av normala människor. Nä, fram för flera bus(s)människor!
Jag tycker det var snyggt med lite slingor. Det där som hänger ut undertill i bilden var kanske inte riktigt lika hmmm läckert 😉 Men roligt! Jag färgade håret randigt en gång för länge sen, bredrandigt. Det var mera kul och retsamt än klädsamt.
Jag gillar dina tankebanor och vill också ha fler bus(s)människor.
Tyvärr har du rätt i det andra också. Vill se krönikören. 🙂 Hoppas det finns med i ditt nästa blogginlägg. På min blogg blir jag glad om man tänker vidare från mina inlägg. Delad glädje är dubbel glädje.
Haha, jag är inte normal, och jag försöker inte ens vara det 😀 Kul att se att jag har en frände i dig. Det är ingen idé med att ljuga för sig själv vet du väl.
Hugs
Hugs tillbaka på dig låtsassyster. 🙂
Du skulle göra slingor igen – det var jätteläckert. Och du passade verkligen i dom! Solveig hade säkert blivit jätteförtjust!!
För hon – liksom dom flesta av oss – gillar folk med humor som kan skoja med sig själva. Att vara trist och tråkig hinner man nog med också.
KRAM ❤
Susie
Jag gjorde det två gånger. Första gången var jag helnöjd. Andra gången missnöjd. En annan tjej som gjorde det. Jag fick ta färjan över till Helsingör och vänta där i fyra månader innan jag vågade mig hem igen. Nu ljög jag lite. 🙂
Det är rätt avväpnande att skoja med sig själv. Bjuda på sig. Det gör jag så gärna här på bloggen. Sedan finns det andra metoder som jag inte är lika förtjust i. Dem ska jag återvända till när tiden är mogen.
Kram bustjejen.
Hon hade säkert valt dig ändå! Jag har också läst ett par berättelser i boken 😀 Läser annat emellan, så varar det längre!
Hoppas det är sant. Förra året kom jag ihåg att du läste ”Mina fotsteg i ditt hjärta” snabbt och ville att den skulle vara tjockare. Om du läser bara ett kåseri varje veckan kanske jag hinner bli klar med den tredje boken lagom tills du är klar med ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” . Ps. Jag läser nästan alltid kåseriböcker i små doser. Får jag tag på en bra kan jag gå och njuta av ett kåseri länge och vänta med att läsa nästa. Under tiden läser jag andra hemskare böcker. Den jag läser nu gillar jag skarpt. Jag valde boken med Gotlandsanknytning som jag hade med på mitt inlägg. Den boken som jag läser just nu heter en rubrik till höger i min blogg (eller något liknande). Där finns framsidan med. Det är wordpress som har den rubriken och är antagligen samma för alla.
Ja, en roman sparar jag inte på, skillnad med kåseriboken!
🙂
Ha ha! 🙂 Du är tokig du 🙂 Fast det är jag med…. Klart Solveig hade valt dig ändå 🙂 Kram!
Fast hade den söta tjejen som är på bilden dykt upp hade jag snabbt plockat in tungan och hon hade fått min bussplats om det var fullt i bussen. 🙂
Kram
Ja, det är spännande det där, varför man blir vald eller inte. En del forskare säger att det beror på doften. Du doftade nog gott….
Men du, jag blev nyfiken på den där boken du nämnde i min blogg?
Jag läste det roliga inlägget hos härliga Annika. Jag tänkte på några privata minnen och nickade instämmande under läsningen.
En riktig nagelbitare. ”Män ur mörkret”. Skriven av duktiga Håkan Östlundh. Jag har inte läst en dålig bok av författaren. Tyvärr har jag inte kommit över alla hans titlar ännu. Detta är åttonde boken och sjunde ”deckaren”.
Undrar om Solveig inte föll för din minst sagt långa, men ändå ganska så normala tunga;-)
Tihiiii, ja sanningen kommer fram förr eller senare 😉 Ha en fin tisdag, kram på er
Det är både bra och inte bra att veta. Är man oskyldig kan det vara en trygghet. Här var det harmlöst och en smula naivt. 🙂 Tack Mia. Önskar dig också en fin tisdagskväll.
Bosse!! I den åldern har man inte fingrarna i munnen. Du måste ha en härdad kvinna vid din sida En applåd för henne!!! ……………….SVAR:.Jag tycker att man kan försöka se det humoristiska i situationer .Tex Dumt att chansa att bada Jag vet ju inte om det är någon där som kan livräddning. Ha det så bra! Kram!
Förlåt Skåningen! Ska inte upprepas. Solveig är härdad efter 24 år och är värd många applåder. Min lilla juvel.
Det var förståndigt att du höll dig hemma. Hoppas du kan gå nästa gång istället. Kram
H, ha, så roligt! De kortet kan väl göra den suraste människa på jorden glad, förmodligen föll Solveig för just det draget…! Kram
Kul att du gillade min sjuka humor. Tänk vad många galna saker vi gör i vår ungdom. De flesta glömmer vi eller gömmer i inre kvarter. Jag gillar att bjuda på mig själv. Både i skrift och i bild. Synd att jag inte kan ta lika fina kort som du har på din blogg. Kram
Härligt galen bild, 🙂 självklart hade Solveig valt sin Bosse! 🙂
Kram
Jag hoppas du har rätt Comsi Comsa. 🙂 Kram
Vilken härlig historia och vilka fina minnen du delar med dig av! Så länge man är sig lik på ett kort borde det inte vara några problem kan jag tycka 😉
Tack Znogge! 🙂 De sneglade bara lite på kortet och såg efter att det var rätt månadsfärg. Men jag var noga vid varje tillfälle att parkera en tumme över den där äckliga saken. Tacka vet jag välmenande slickande tungor från hundar. Jag minns hur vår Texas brukade slicka mig ren från fuktkrämen, som jag nyss tagit på. 🙂 Hoppas du får en trivsam kväll och kan varva ner innan det är dags för nästa dag i ”gruvan”.
Vilken tuffing. Du passade i slingor men….den där slipsen…….Njaa….Ögonen är iallafall desamma idag som då. Den där busschaffisen var nog väldigt snäll. Visst är man glad att man har sparat en hel del foton m.m från den tiden. Det väcker många roliga minnen. Både bra och dåliga.
Nattkramen.
Du har rätt. Jag borde ha satsat på fluga istället. 🙂 Busschaufförerna var inte så misstänksamma på den tiden. Det hoppade heller inte på några kontrollanter. Saker som inte tar så mycket plats är trevligt att spara. Det finns sorg och saknat inblandat också.
Kram.
ja kanske tur att hon inte visste innan du hade charmat henne då 🙂
Tyvärr är det inte den enda ”knäppa” saken jag gjort. Saker man gjort innan räknas inte, är mitt motto. 🙂
De flesta kontrollanter tittar ju inte ens på kortet och många har haft sin hund eller liknande som bild. Numera är det ju de där plastkorten som har magnetremsa och det behövs inga kort. Jag har ett specialbeställt kort från SL (stockholms Lokaltrafik) med mina två katter. I Göteborg finns inte den möjligheten och jag har deras vanliga blå kort. Jag har ett kort för London också, även det utan bild.
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram
Jag var i alla fall ärlig och betalade mitt speciella busskort. 😉
Vad trevligt det låter med specialbeställda kort med dina två katter. 🙂
Ett kort i London låter också häftigt. Hoppas du har det bra.
Kram
Ha ha Bosse din spjuver…jag tror inte ett ögonblick på att du var så särskilt blyg. Dina ögon glittrar och man ser din humoristiska personlighet i dem och det var det som fick Solveig att välja dig. Sen har du ju tydligen inte gjort henne besviken för in firade ju bröllopsdag i går 24 år det är stort. Grattis till er båda.
Mina minnen spar jag också i lådor som ibland åker ut, har kommit på att det är bättre att inte öppna utan slänga direkt och inte veta vad man saknar. Det som är viktigt har man ju ändå i sitt hjärta.
Kramis från Skogsfen.
Det berodde en hel del på vad det gällde. 😉
Något gott måste det ha varit i mig eftersom hon stått ut i 24 år. 😉 Tack ska du ha.
Du! Solveig hade uppskattat om jag varit lite mer som du med att låta bli att spara. 🙂 Jag gillar kombinationen av att ha det i hjärtat och samtidigt kunna hålla ett kärt minne i handen. Ex. Tumma lite på ett kort av min älskade mamma, se när jag var på konsert med en känd poppgrupp osv. Jag har märkt att mitt minne börjar få små luckor. Då kan jag i alla fall tillfälligt fylla i dem en stund.
Hoppas du njuter av ditt sommarlov och planerar små och stora, helst trevliga saker. Det viktigaste är att få vara frisk. Du verkar ha gjort många fina saker under din långa yrkeskarriär och är värd detta som ett ”efterrättsdiplom”. (ett nytt ord jag kom på, men alla får låna det om de vill) Var rädd om dig.
Kramisar tillbaka.
Din tunga….ja…..den ser jag nu. Men det jag såg först är dina ”pliriga” ögon.(ögon med massor med glimt i)
OK!!!!! Jag försöker: Du är sö….du är sö….NEJ det går inte att säga det men ögonen gillar jag! 😉 😉 😉
Onsdagskram
Vad bra. Du såg den inte först. Då lyckades jag bra med att gömma den under näsan. Det var skitsvårt. Jag minns att jag stod framför spegeln och övade och övade. 😉 Jag kom på en grej. Jag tror att det är lättare och bättre om jag frågar dig en fredag. 🙂 😉 😀
Hahahahahaha! 😀 Helt rätt! 😀
Härligt kort och så blyg tror jag inte heller att du var. Roligt att skoja till det lite. Månniskor i ens omgivning jan behövas pigga upp.
Jag var en gång på en stor tillställning och presenterade mig som Mimmi Pigg, inte en männsika reagerade. Roligt tycket jag….
Men lite bus piggar upp.
Önskar dig en trevlig dag och kanske kommer ett fimtips idag.
Kram!
Mimmi Pigg lät som ett bra namn. 🙂
Tack! Det kan behövas. Jag har råkat ut för bloggmobbning så jag är låg. Men andra bloggare är kanske höga. 😉
Kram