Den svampätande hunden

Humor är ett vitt begrepp. Det finns så många olika sorters humor. En person kan skratta så hon blir tårögd medan hennes gubbe skakar på huvudet åt henne och tycker att det var det fjantigaste han hört och sett på TV på länge.

Solveig har svårt för John Cleese i rollfiguren Basil Fawlty i ”Pang i Bygget” men hon gladdes när hon hörde mig gapskratta åt avsnitten efter det att jag fått diagnosen utbränd. Jag vet inte hur många gånger jag sett de tolv avsnitten. Tyvärr har jag dem bara på VHS men måste snart köpa DVD filmerna för att få min dos igen. Vår kombinerade DVD/VHS-spelare som vi behållit som komplement gick nämligen sönder för ett tag sedan.

Det är samma sak med historier och vitsar. Smaken är delad. På gott anser jag. Denna historia tilltalar mig. Hur är det för dig som läsare? Jag har hört den förr men läste den på nytt för ett tag sedan i en Karin Brunk-Holmqvist bok.

Ett par skulle ha gäster och de diskuterade vad de skulle bjuda på. Hustrun föreslog stek med svampsås. De hade gott om svamp som de själva plockat. Mannen menade att de inte var så vana svampplockare och var orolig för att gästerna skulle bli dåliga av svampen.
”Vi kan testa på hunden först. Överlever den kan det inte vara någon fara”, sa hustrun. 
Hunden fick av svampen och verkade hur pigg som helst så de bestämde sig för att tillaga såsen med sin egen svamp. När gästerna ätit huvudrätten kom hembiträdet in och viskade till värden:
”Hunden är död.”
Nu blev det bråttom. På gränsen till kaos. Alla fick snabbt åka till sjukhuset och bli magpumpade. När värdparet sent om sidor kom hem igen flög hembiträdet på dem.
”Han har varit här.”
”Vem?”, frågade mannen både matt och trött.
”Han som körde ihjäl hunden.”

Denna tisdag ska jag skriva klart ett hundratal julkort. Inser att jag är sent ute. Eller inte. Dessa kort kommer att hamna överst i postlådan och sedan överst i julkortscontainern och därmed resa iväg först i lyxig förstaklass. 🙂
Jag har lagt fram en bunt julskivor som ska få mig i rätt stämning. En klunk av glöggen hjälper också till skapa gemyt. Synd att det börjar bli mer grönt än vitt utanför mitt fönster. Jag som hade beställt en vit jul. Det måste ha blivit fel någonstans. 🙂

”Jag såg mamma kyssa tomten jag”, sjunger Troll från den röda CD:n  från Absolute Christmas.  På fredag kommer kåseriet ”Den dumma tomten”. Jag ska bara ”Trolla” lite med bokstäverna först. Musikminnet på torsdag är hämtat från en kultfilm.

Annonser

22 thoughts on “Den svampätande hunden

  1. Ja, det där med humor är verkligen individuellt. De flesta jag känner älskar Seinfelt. Jag tycker inte det är så roligt, medan jag gärna kollade på ”That 70s show”.
    Mr Bean har jag aldrig tyckt varit så rolig, men ett tag i höstas visade de ofta honom på tv:n på gymmet, så jag kollade när jag promenerade på löpbandet – det var roligare än jag kom ihåg 😉
    Härligt med humor dock 🙂
    Åh jag har också en sådan spelare – kombinerad dvd/vhs. Rickard skrattar åt den och säger ”Den ska du ha i yogarummet va?” (vilket han säger så fort det är något han helst inte har i resten av lägenheten …) Min funkar fortfarande. Hoppas du hittar en ny sådan, annars får du köra in till Malmö och lån min ett tag och kolla igenom alla filmer:)
    Ha en härlig dag på alla sätt,
    Kram Lina

    • Första gången jag såg Mr Bean blev jag galen på mannen. Så elak. Sedan ändrade jag mig totalt. Men fortfarande tycker jag att han gör sig bäst i mindre doser på en halvtimme. Ändå finns det flera klassiska sketcher i semesterfilmen.
      Han verkar smart den där – Mr Rickard. 🙂

  2. Min humor är inte som andras. Solsidan tittar jag inte på, för att nämna ett exempel. Däremot tycker jag Greveholm är roligt. Skrattade högt när ökenråttan blev ihjälskrämd av skelettet, för att nämna ett exempel… Jag är nog rätt elak 😉 Men hundhistorien är lika bra som Karin Brunk-Holmqvist.
    Rapsbaggarna var min första kontakt med henne. Äldsta bodde hos oss ett tag, hon hade diagnos Depression och när vi lagt oss på kvällen hördes fnissande från hennes rum. Det var en sann glädje att höra från en deprimerad dotter! Det var bl.a. ”nissesären” som lockade fram detta skratt 🙂

    • Det tror jag inte att du är – elak. 🙂
      När vi tog flyget till Visby 2009 tog vid med en bok som lektyr under veckan. Potensgivarna. Första gången vi läste Karin B H. Som vi skrattade i sängarna i stugan.
      Måste ha varit underbart att höra henne fnissa. Hoppas att hon är mycket bättre nu.

  3. Humor, ett ämne att prata om i en halv evighet. Jag älskar att se katter göra fåniga saker. Det slutar alltid med att tårarna rinner och luften fastnar i vrångstrupen. Min käre man roar sig samtidigt med att titta på mig. Jag är lättroad men skrattar sällan högt, längre. Basil är rolig men inte utan de andra i serien.
    Lycka till med julkorten, det låter lite maffigt med så många. Gör du dem själv eller är de färdigköpta? Förhoppningsvis dimper våra kort ner i lådorna runt om i landet denna dag. Bild på tokiga ungar istället för stelt leende iklädda finkläder eller tomtestass.
    Hoppas att du har en förträfflig dag med glögg och julmusik och hela fadderullanlej. 🙂
    Kram (och tack för dina omtänksamma ord inne hos mig)

    • Det är väl bra att ni kan ha roligt samtidigt – fast åt olika saker. 🙂
      Till skillnad från Jennifer köper jag julkorten färdiga. Saltar och kryddar dem själv med adresser och fula men personliga bokstäver.
      Bild på tokiga ungar låter som en idé från mig.
      Det var fin stund i julens anda.
      Kram Bosse

  4. Ja, humorsmaken är verkligen som baken, delad. Jag skrattar åt allt möjligt, Hyacinth (Mrs Bouquet:-) ), kommer inte på vad serien heter på svenska, Høy på pæra heter den här i landet. Skenet bedrar heter den kanske, eller är det något helt annat? Gamlingar som Allo Allo Emliga Armen är ju också fantastiskt roliga. Och så skrattade jag alltid så jag kiknade när Nils Poppe kom ut på scenen på Fredriksdalsteatern. Karin Brunk-Holmqvists böcker är också så befriande myspyshumoristiska. Och Papphammar! Hur kunde jag glömma honom? Ha en fin dag, Bosse!

    • Så länge sedan jag såg Allo Allo Emliga Armen. Gillade den skarpt.
      Förstår vad du menar med Nils Poppe. Direkt gick tankarna till mitt liv som Nils Poppe. Måste bli ett kåseri. Jag fattar inte… jo lite…
      Jag har två riktiga favoriter bland Karin B H:s böcker. Potensgivarna och Sirila Gentlemen sökers.
      Jag gillade också Papphammar. En perfekt roll för Gösta. Hans lillebror bodde nära oss i ett av våra tidigare liv. Gösta Ekmans alltså. 🙂

  5. Ja historien var kul.
    I går skrattade jag åt ”RAW” på kanal 5, och då särskilt åt Ann Westin.
    Andra som kan vara roliga är, Kristoffer Appelquist. Babben. Johan Glans. David Batra (och hans roliga argalappen böcker). Kvarter Skatan. Susanne Reuter. Peter Dalle. Magnus Uggla.
    Det roliga kan ju vara som nästan varenda scen i YRROL.
    Och mycket sånt som sker i livet, jag roas ofta av sånt som inte alls är tänkt och menat som roligt.
    Och så du själv, Bosse!, du får mej att skratta. Ofta!
    Livet i datorn blev så väldigt mycket roligare när dina tankar och ord dök upp.
    Läste nyss din kommentar om bomullshunden och DÅ skrattade jag! 😀

    • Jag är förtjust i den humor som ex. Ann och Susanne behärskar så bra. Brukar själv ofta skämta åt det ironiska hållet utan att dra på läpparna. Om man inte känner mig vet man aldrig om det är ett skämt eller allvar.
      Skämt i vardagslivet är både gratis och häftigt. Finns där ständigt om man är uppmärksam. Vilka story det går att hämta runt omkring med tanke på att mobilen har gjort att ”alla” tror att de tagit med sig sitt eget privata rum ut i offentligheten och att ingen hör/lyssnar på deras samtal. Lite tröttsamt också när man inte är intresserad.
      ”Ursäkta. Antingen fortsätter du att pratar om det där snuskiga ni gjorde i fredags eller håller du tyst om att prata mat när jag är hungrig som en varg.”
      Säger jag INTE.
      Jag fegade ur med början på 1av3. Skippade hundpratet till dig. Sitt Lena. Plats Lena. Duktig Lenavovve. Vacker tass osv. Fint folk kan tro att jag är… 😉

  6. haha, så kan det gå.
    Vad gäller julkort… jag är hopplöst dålig på att skicka såna. Brukar pula ihop ett sista minuten julkorts-mail som jag skickar till alla på en gång.

  7. Hur kan en f d brevbärare stressa de julkortsutdelande stackarna genom att posta dem så sent? Skäms! 😉
    Nu kom det t o m efter jul, men med en bloggadress, Det kompenserar det hela.
    Kram
    ”Lotta”

    • Så då förlåter du mig? Lite? Det kom i alla fall rätt år. 😉
      Det verkar inte vara någon ordning på bygget sedan du och jag försvann. Ändå körde jag med knepet att sprida ut den stora bunten på flera lådor i staden. Givetvis ingen trist julkortslåda. Någon filur måste ha skuggat mig. Sedan lagt mina hundra julkort längst ner i en container som det stod EFTER JUL på.
      Hoppas jag får se fler fotspår av dig i min blogg 2013.
      Kram ”Sebastian”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s