Skarp-Eriks skatt i Kråkbergets gruva

DSCN7849

Ibland kan traditioner uppstå av en slump. Fram tills för några år sedan brukade jag läsa högt för våra tjejer en stund innan de skulle med skolbussen. Detta höll jag på med i flera år. (Eftersom jag kopierade fram o baksidan på böckerna vet jag hur många olika böcker det blev till slut.) Därför var det aldrig några problem med frukosten och toalettbestyren. Syskonen puffade på varandra.
”Snabba dig och ät så vi får reda på hur det går för Eddie.”
I takt med att de blev äldre ändrades bokval. Fast Jennifer och Lizette lärde sig läsa tidigt själva uppskattade de gärna att bara få lyssna och känna närheten i vår mysiga läsvrå. En höst läste jag ”Kråkguldet”. På cdon.com kom jag över DVD:n av Leif Krantz och Olle Mattson som vi därefter såg strax innan jul samma år. Efter det skapades det en ny tradition som har hängt kvar genom åren. Var givetvis en passande tid på året eftersom filmhandlingen är förlagd till december. I år tänkte jag att det var lagom att sluta med tittandet. Jag trodde att minst en tjej växt ifrån det. Därför sa jag inget om saken. Vid läggdags i förra veckan kom Lizette nerspringande till vårt sovrum.
”Pappa. Vi måste se Kråkguldet! Har du glömt det?”
”Har du inte tröttnat?”
”Nej. Annars blir det ingen riktig jul. Sista avsnittet ska vi se på avslutningsdagen.”
Eftersom det skiljer 2.8 år på våra döttrar kunde jag förstå att jag och Lizette skulle ha något sista år när bara hon och jag såg de sex avsnitten. För att vara helt säker ringde jag Jennifer på mobilen. Hon satt på skolbussen från Ystad Djurpark.
”Det är klart att jag ska se. Jag kommer om en kvart.”
Tidigare blev alltid Lizette rädd när kråkorna lät i slutet av signatursången och hon vågade aldrig se hur slaktaren lägger sin tjocka näve runt Åkes nacke i källaren på slutet av tredje avsnittet.
Barnet inom mig tycker att den populära ungdomsserien från 1969 är härlig nostalgi och fortfarande håller kvalitetsmässigt. Staffan Hallerstam var en otrolig barnskådespelare. Han utbildade sig till läkare som vuxen. Maria Lindberg blev fotomodell. Vi som är äldre minns Åke Grönberg, Tommy Johnson, Arne Källerud, Gun Arvidson och flera andra kända skådespelare med både värme och glädje från vår barndom.

Har du som läsare något som du eller familjen bara MÅSTE göra eller se, som inte har just med de vanliga julförberedelserna att göra? Dela gärna med er i en kommentar. Vår familj brukar även se filmerna ”The Holiday” med Cameron Diaz och Kate Winslet och ”Medan du sov” med Sandra Bullock och Bill Pullman. Jag minns hur jag och Solveig brukade gnabbas om våra darlings. Det började när vi såg filmen på bio i Borås, en gång när vi sov över på Hotell i vår gamla utbildningsstad. Jag svärmade för Bill… skojade bara. Tvärtom såklart.

Annonser

19 thoughts on “Skarp-Eriks skatt i Kråkbergets gruva

  1. Vad härligt med alla era traditioner. Låter supermysigt.
    Jag har oerhört dåligt minne, så jag kommer inte ihåg om vi hade några speciella traditioner som måste göras … Jag får väl komma på lite nya traditioner nu istället, med min nya lilla familj 🙂
    Ha en riktigt härlig Luca,
    Kram lina

  2. Åh! Kullamannen och Kråkguldet! Det var länge sen man såg det! Så spännande det var!
    Jaha, du kom till min fotoblogg, inte helt lätt att veta att jag har två 😉 Kul att du hittade rätt igen!
    På tal om bönnerna, ja det var ju som man trodde, läste sen i tidningen att även Bengt börjat dejta en annan nu. Ja, sista avsnittet ser jag också fram emot. Bonde-Fredrik…han körde traktor med studenter när Yngsta tog studenten… Mikael o Marita är mitt favoritpar 🙂

    • Jag trodde att jag lärt mig. Leta upp startsidan. Hamnade på samma ställe ändå. 🙂
      Fredrik bodde inte så långt ifrån vår förra bostad.
      Mikael o Marita var mysiga. Där var det lätt att tidigt räkna ut vem han skulle välja.
      Den där Bengt hade visst en hel skara barn på bygden. 😉

  3. Vi har också Kråkguldet och pratade senast igår om att vi borde se den nu igen 🙂 På julafton läser jag alltid högt för familjen ur Frans G Bengtssons Röde Orm – Hur jul dracks hos kung Harald. Det skulle nog bli stora protester om jag lät bli. Och så Tomten förstår, Midvinternattens köld är hård…
    Holiday har jag tjatat i 2 veckor på att vi ska se om 🙂
    Kram!

  4. Vilken fin tradition, och att läsa för barnen innan de går till skolan måste vara unikt?

    Vi har alltid ett stort pussel till jul som familjen samlas kring och på nyår ska det spelas sällskapsspel, något vanskligt då jag är en mycket dålig förlorare 🙂

  5. Visst måste jag ha sett Kråkguldet., Bosse. men.. jag minns inte.. men.. Kullamannen..
    Åh fy vad läskig den var.. musiken.. och doktor Miller..
    Farmor läste ”Det blåser på månen” för mej, sen gjorde jag det som ”radioteater”.. dvs tog farfars rullbandspelare ut i tvättstugan.. drog in torrt gräs.. och spelade in prat och ljud.
    Jag bodde väldigt mycket hos farmor och farfar i skogen och var då ett väldigt ensamt barn.. inte alls som på film.. där barn i skogar alltid blir vän med fasanen, hararna och Bambi.. nej.. dom där djuren.. dom hade inte alls lust att umgås med mej.. så Radions Barnteater och Bokbussen var som mina vänner..
    Ja jag ser gärna ”Ett päron till farsa”- filmerna.. jag gillar den familjen.. å då har man jättetur.. för de filmerna körs flera gånger om året.. 😀

    • Musiken ja. Jag var också rädd för Dr Miller ända tills farbror Ludvig kom in i handlingen och svepte den där ölen.

      Jag tycker det låter som två trogna vänner som ger nya vänner om man väljer rätt böcker. Men omväxling förnöjer.

      De filmerna följer inte fruktsäsongen. 🙂

  6. Så fina traditioner, så viktiga de är! Och tänk, vissa saker vill man spara, hålla i, även om åren går och man blir äldre…Dina flickor kommer säkert att föra vidare traditionen med Kråkguldet om de själva blir föräldrar en dag.

    Önskar dig och hela din familj en vacker Lucia!

    • Jag gillar också båda serierna. Staffan (Tommy) och Maria (som hette Marianne i Kullamannen) är med i bägge. Kråkguldet kom året efter i färg.
      När Kullamannen gick för första gången på Tv i svartvitt var det kris när det drog ihop sig till sista avsnittet. Vi var på semester. Hyrde en liten stuga i urskogen utan TV och med en utomhustoalett. Jag var bara en liten grabb. Gick längs med en grusväg en bra bit och kom till en slags bar. Jag hade inga pengar men lyckades ta mig in i lokalen och se hela avsnittet. Då var det inte snack om några repriser, video eller nätmöjligheter. Vad gjorde jag inte för att få se Kaj och söta Marianne en sista gång. 🙂

  7. Ping: Två vita, två blå | Bosse Lidén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s