Den sista biten

Vår yngsta dotter fyllde år förra veckan. Jag minns för sex år sedan när Lizette var inne i en Parisperiod. Då fick hon ett pussel med tusen bitar, där Eiffeltornet fanns med. Jag fick hjälpa till för att det skulle bli klart. 😉
När jag och Solveig var i stan för att köpa presenter för några veckor sedan kom jag att tänka på pusslet, samtidigt som jag drabbades av en längtan. Både efter april och att ta upp en gammal höstaktivitet. Visst är det ett fint motiv?

Tusen bitar

Först möttes jag av motstånd när jag spontant berättade att jag ”ville ha”. Sedan lovade jag att hålla till på köksön, vara klar innan första advent, inte sätta upp det på en skiva och på en vägg. Åtta veckor skulle jag lätt klara. Förr när vi hade tretton rum fanns det mer plats. Min plan var att skänka det till Röda Korset när jag var klar.

Den sista biten

Aktiviteten blev en trevlig syssla för mig och min ”dagsambo” Jennifer som tog paus från sitt pluggande då och då. Det var både rogivande och kul att se hur det växte fram. Samtidigt gällde det att sluta när man blev trött. Efter två veckor och en dag blev pusslet klart, eller nästan klart. Ser du det? Det fattas en bit. Detta insåg jag och Jennifer tidigt. Om jag får gissa tror jag att det är jag som är boven. Ofta hände det att bitar lyftes upp och fastnade på mina varma underarmar. Kanske ligger biten i dammsugaren…?
Vad tycker du om att pussla? Kul, nostalgi? Eller bara tidsödande?

Annonser

77 thoughts on “Den sista biten

  1. Jo, motivet är fint. Vad gör du nu då en bit fattas? 🙂
    Jag fick faktiskt titta många gånger innan jag hittade ”hålet”. Kanske du kan måla där så syns det inte alls…
    Pussla är roligt, men det är ju det där med att ta sig tid, att breda ut sig…

    • Dammsugarepåsen får följa med på utflykt till garaget. Där lägger jag den på en pappkartong och dissekerar allt i påsen. Vem vet. Kanske ligger den tusende biten där. Med tanke på den mörka ytan på köksön är det inte lätt att se, men det är pinsamt att ge bort ett pussel där inte ”alla” bitar finns i lådan.
      Kul att du gillar aktiviteten. Det får inte bli en press – bara en behaglig syssla.
      Kram Bosse

  2. Att lägga pussel är en trevlig hobby som snabbt aktiverar hela familjen. Mycket förargligt att det skall fattas en bit, men inte alltför ovanligt. Periodvis har det också varit en sysselsättning hos oss.

  3. Vacker bild ,-)
    Pussel har jag aldrig gillat, jag pusslar med mannen och barnbarnen någon gång då dom vill, då kan det vara kul, att se barnbarn ivrigt leta ,-)
    Men annars gör jag i mitt tycke roligare saker ,-)
    Målar, läser, tex ,-)
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    • Motivet såg lockande ut. Jag fick lust att åka dit och utforska trakt och ”aprilstugan”. Eftersom jag inte har talang för att måla/teckna (jag önskade att jag hade det) blir det ett surrogat för att skapa något. Du verkar ha talang om man går efter din blogg. 🙂 Läser hinner jag med också.
      Kram Bosse

    • Kul att du tycker. Strax under det vita staketet. Ofta har man fel i sina tankar, eller så har man pusslat fel. Men i det här fallet blev vi säkrare och säkrare på att just den biten inte fanns på köksön. För pusslandets skull gjorde det inte speciellt mycket, men med tanke på att jag ville skänka det vidare var det tristare. 😦
      Världsliga problem. 🙂

  4. Jag tycker om att pussla, för mig är det en rofylld aktivitet. Varje jul får jag ett julpussel på ca 2000 bitar. Nu fins det pusselmattor som gör att man kan rulla ihop och ställa undan det pussel man håller på med vilket gör det hela mycket lättare. Förr låg alla bitar på skivor som man skulle balansera iväg med och försöka lägga ut där ljuset var bra. Då försvann nästan alltid någon eller några bitar. Allt var inte bättre förr 🙂

    • Du var mig en baddare. 🙂 Jag har som mest lagt 1500 bitar. Vi gav Lizette en pusselmatta till Parispusslet, men vi hittade den inte och köksön var suverän att använda. Har du själv haft önskemål eller får givarna välja fritt motiv? Jag märkte att det var stor skillnad när solen lyste. Då såg jag de små detaljerna och fick dit många fler bitar.
      När jag gick Fritidspedagoglinjen tillverkade jag ett pussel. Hm! Det gick sönder några dyra ”lövsågsklingor” 😉 under projektet.

      • Oftast får jag inte välja motiv. De senaste gångerna har jag fått pussel där man inte vet vad det ska bli. Man ser människor som tittar på ångor och det är det man ska pussla det som de ser.
        Att pussla har varit en familjegrej. I mitt barndomshem gjorde vi det alltid på jularna. Det värsta var ett 4000bitars pussel min pappa fick av vänner. Det föreställde ett slagfält med tusentals likadana små brunaktiga gubbar med fanor. Pappa gjorde ett pusselbord med kant där det låg. Det tog evigheter att pussla, till slut var bitarna så dammiga att man inte såg vad de föreställde. Hunden knaprade i sig en del bitar som trots kanten trillade ner på golvet. Till slut gav vi upp. Tror att mamma slängde det när hon flyttade från huset.
        Kul att göra ett eget pussel. Så du är fritidspedagog. Själv har jag ett förflutet som fritidsledare men det är länge sedan nu.

      • Vad roligt att få läsa din långa kommentar. Tusen tack för den. 🙂 Jag tycker det låter alldeles för svårt att inte ha ett ”facit” att utgå från.
        Det är trevligt med pusseltraditioner inom familjen. Själv känner jag igen det från min barndom och uppväxt. Din pappas megapussel var i värsta laget, eller slaget om jag ska vitsa till det. Hoppas inte det blev orsak till att det slutades pussla i ditt barndomshem och att det är sista minnet. 🙂 Inte konstigt att ni gick bet på det. Jag brukade också alltid ha speciellt lagom stora skivor, eftersom jag alltid gjorde tavlor av dem när de var klara. Ni måste ha drömt mardrömmar om de bruna gubbarna. Hunden kunde väl hjälpt till att pussla istället. 🙂
        Egentligen gick jag den utbildning för att jag hade en hemlig plan. Men på resans gång och med de möjligheter jag skaffade mig, genom att få göra praktik på spännande ställen fick jag stor nytta av det i kommande arbetsuppgifter. Det var barn med särskilda behov som jag började brinna för. På den tiden var man tvungen att ha läst minst 80 p på universitet eller högskola för att få söka till bibliotekarielinjen. Den enda utbildningen i Sverige som hade det systemet. Orsaken var att man skulle vara studievan eftersom tempot var intensivt. När jag sökte första gången hade jag 100 p efter FP-utbildningen, men den ”sämsta” hade 120 poäng så jag kom inte in som ordinarie student. Det var väl tur det, för det var först nästa år som en för mig okänd tjej vid namn Solveig började läsa på BHS. (Bibliotekshögskolan) 🙂

  5. I vår familj gillar vi att pussla och gjorde så mycket när barnen växte och fortfarande bodde hemma. Stora pussel med många bitar. Vi pusslade på en stor skiva som låg på matbordet i rummet och kunde flyttas undan vid behov. Vi klistrade aldrig upp något färdiglagt pussel, men visst hade det varit roligt, för motiven var så vackra. Och vackra är de fortfarande.
    Lycka till med ditt pussel Bosse!
    Varm kram,
    Gigi 🙂

    • Jag pusslade också under min uppväxt. Mysig aktivitet både då och med våra egna barn. Vad synd att ni inte gjorde tavlor. Det gjorde jag alltid förr. Detta är första gången jag inte kommer att göra det.
      Tack, men nu är de tillgängliga 999 bitarna på plats och får ligga där några dagar till, tills jag tagit mig en ordentlig titt i dammsugarpåsen.
      Höstkram Bosse

  6. Pussel är jätteroligt! Förr hade vi alltid ett julpussel. Vi höll till i salskammaren, ett litet rum innanför salen och där fanns det en kakelugn som vi eldade i. Alla hjälpte till med pusslet utom möjligen Åke. Så fort jag hade en ledig stund smög jag in och pusslade. Flera av pusslen klistrade vi sedan och så hade Krister dem som tavlor på väggen.
    Kram till dig Bosse!
    /Ingrid

    • Hej pusselkompis. Visst hör det till tiden efter julklappsöppnandet. Vad mysigt det låter när jag läser om det. 🙂 Påminner om min mormors hus med sal och salskammare och flera kakelugnar. En var svart och den var jag rädd för som liten grabb. Hade inte Åke tid eller var han inte intresserad? Jag klistrade också dem och satte upp dem som fina tavlor.
      Kram Bosse

  7. Pussel känns förfärligt för min del. Har inte analyserat varför jag tycker så. Är inte överförtjust i sällskapsspel heller men det är roligare. Har börjat lite med korsord och det känns väl lite som pensionärsvarning och ändå hägrar väl just det livet ibland…Tror allt det handlar lite om hur och vad tiden används till och då kommer pusselaktiviteten långt ner på listan om det ens finns med. Men vackra bilder är det och gör man det tillsammans med någon kan det nog v ara trevligt.
    Ha en fin söndag!
    Kram / RosMarie

    • Så om man vill straffa dig för något dumt du gjort sätter man in dig i en ödslig stuga med ett pussel på 3000 bitar. 🙂 Bra att du tränar på korsord. Det kan du ha nytta av både här och där. 😉 Man ska göra det man mår bra av när det gäller fritidsaktiviteter. 🙂 Själv vill jag inte spela sällskapsspel med någon som ogillar det. Eftersom jag inte har anlag för att tillverka konstverk (jag önskar att jag hade det) tycker jag pussel av ett vackert motiv blir ett surrogat.
      Tack.
      Söndagskram. Vi såg så vackra höstmiljöer när vi idag åkte runt på Österlen. Tyvärr var inte någon bra kamera med på turen.

  8. Jag tycker det är skit-tråkigt att lägga pussel. Utom när jag gör det med barnbarnen men då är det mest de som pusslar och jag som hejar på!

  9. Pussla är både roligt och spännande. Motivet är riktigt vackert och nog tror jag du kan trolla bort hålet på något sätt kanske med hjälp av några färgpenner eller gör en gåta av det. Några av mina vänner som saknar både tal och en del andra förmågar är suveränt duktiga på att lägga pussel av den här storleken. Väggar och källarförråd är fulla av pussel på träskivor som de med stolthet visar upp. Alla kan något det är dagens sanning och jag mår riktigt bra igen. Jippi! 🙂 Allt gott!

  10. Har du åxo klister under underarmarna Bosse.
    Det Här jag med. Jag trodde att det var mitt kärringbrus som bidrog med detta under armarna. Svetten lackar liksom.

    Men du …vilket fint pussel. Man måste ha en stor dos tålamod med sånadär leksaker. Om jag känner mig själv rätt (och det gör jag ju) så skulle jag nog hiva i väg pusslet ……..mot……mot……..väggen kanske? Beror ju lite på hehe.

    Bosse……..är pusselbiten fortfarande borta? Nu är kl 12.31 i skrivandets tidpunkt…….tror jag. Mina klockor går lite olika här hemma. Blir förvirrad liksom. Men jag brukar följa den klocka och tid jag tycker är och känns bäst så här på den nya (tid) dagen.

    Nu ska TantGlad ut och svänga med armarna. Det är sol, lite blåst …och sådär himla fint söndagsväder.
    Ha en jättefin dag och söndag.

    Söndagskram från mig.

    • Menar du att jag som tjugosexåring har hamnat i klimatoriet eller vad det heter? 🙂
      Känner du dig själv? När jag tittar in i spegeln ser jag en främling. Om jag blänger mot spegelbilden blänger den tillbaka dubbelt så mycket. 🙂
      Den tusende biten är borta men jag ska ta ett snack med dammsugaren. Suveränt att välja egen tid. Sedan visar nästan alltid någon klocka rätt om man har många tider på gång. Jag märkte att jag hade glömt den i bilen. Hoppas du fick en fin höstsöndagspromenad. Ha det så bra på din ledighet.
      Kram

  11. Pussel är inte min grej där tryter tålamodet och skulle sen en bit saknas då hade jag nog blivit tokig och det hade varit synd. Kram Åse

    • Okej! Då skickar jag iväg dig på en tålamodskurs. En snäll variant där du får sitta i lugn och ro med dina åtta pusselbitar med knoppar på. Trevliga djurmotiv. ”Fördjupningar” där man ser hur stor biten ska vara. När du lagt de åtta bitarna får du gå ner till havet och gå på fotokurs. Efter den stärkande havsluften och en välsmakande middag har det formats en ny Åse som skriver med stora bokstäver på sin julklappslista. PUSSEL, HELST 5 000 BITAR. 😉
      Kram PusselBosse

  12. Nä, mitt tålamod räcker inte till ett pussel och helst inte ett på 1000 bitar … och att det sen fattas en bit … oj oj!! Nu skriver jag min kommentar för andra gången. Det är inte nådigt att få vara med här .. det ska vidimeras vem jag är varje gång och jag blir inte glad åt wordpress. Därför öppnade jag ingen blogg hos dom. Krångel!!

    Det enda jag lägger är saker som jag sen förlägger .. alltså jag hittar dom inte mera. Sån är jag!
    Hoppas du har turen med dig i garaget!
    Kram!!

    • Du verkar ha samma problem som jag har med jämna mellanrum har haft med bloggspot. Denna gång är ditt namn svart. Förra gången blått. (ändå kom jag inte in på någon blogg/din blogg). Om du använder dig av olika typer av adresser vet inte wordpress vem du är från en gång till en annan. Det var INTE bra att du inte snabbt kommer in på min blogg. 😉 Sådant kan få stora konsekvenser. 😉

      Där skrattar jag. Känner tyvärr personligen igen det dilemmat. Likadant för Solveig trots att hon är så ung. Vi får se om det dröjer sex år till nästa pusseläggande. Hoppas inte det. Både jag och Jennifer tyckte det var ett trevligt och kul gemensamhetsprojekt.
      Kram

      • Jag förstår mig inte på wordpress. Dom vill ha mig att logga in varje gång jag skriver nåt här. Igår kände dom inte igen mitt lösenord … ?? Men NU kanske det ska vara rätt. Hoppas jag … undrar varför det plötsligt är så? Förr bara skrev jag. Kanske för att jag reg. mig där för ny blogg men sen ångrade mig just p.g.a. att det var så invecklat …
        Jag förstår att det var roligt för dig och J att ha ett gemensamt projekt. Jag applåderar att ni blev klara med det! 🙂

      • Vem vet. WordPress är kanske sur på dig. 🙂 Jag och Solveig hade också stora problem den sommardagen 2012 då vi försökte komma på hur man startar en blogg. Jag har aldrig varit bra på sådant, vill bara komma gång och lägga in.
        Hittar vi sista biten blir det ännu bättre. Projektet ta ut dammsugarpåsen i garaget och gå igenom den där, ligger som en av veckans uppgifter. Hoppas det även dyker upp några trevligare aktiviteter. Kram Bosse

  13. Kan vara rogivande… tror dock att jag har för mycket pussel runt mig på arbetet som gör att jag inte lockas av denna aktivitet under min fria tid… Därför finns inte ett enda pussel hemma för tillfället. Barnen är stora och jag har skänkt bort alla pussel vi har haft. 😀

  14. Nu trodde jag först att du lurades men efter en stund hittade jag hålet!
    Jag Ä L S K A R att pussla!! Särskilt Jan van Haasteren pussel – de är toppenroliga! Jag har 10 stycken och får behärska mig för att inte köpa alla jag hittar!!
    Kram

  15. Jättefin bild. Har väl lagt några stora pussel…. men det är ett tag sedan. Kan tänka mig att det skulle vara en bra sysselsättning om man saknade naturlig sådan. Tror också att man fastnar lätt i pusslandet när man väl kommit igång. Tiden bara försvinner, precis som den har en tendens att göra, då man gör något trevligt.Får köpa en pussel i julklapp till pensionärs-maken…. tror att det kunde passa honom. Ha det gott!

    • Bilden föll mig direkt i smaken. Jag kände att jag ville besöka platsen.
      Köp du ett pussel, så kan du hjälpa till om han kör fast. Hoppas han får ett rikt och långt pensionärsliv. Framför allt hoppas jag att hälsan ska vara snäll emot honom. Om några år kan ni rå om varandra på heltid. Fast så vill du säkert inte tänka nu. Ha det så trevligt på höstlovet.
      Kram Bosse

  16. Läste ditt inlägg om postvagnarna 🙂 Du är verkligen duktig på att skriva och underhålla läsarna. Du är otrolig på att komma i håg allt i detalj. Imponerande. Har testat spikmatta, men kunde inte riktigt njuta av den. Definitivt inte utan något tunt tyg i mellan. Pussel är nog en trevlig tidsfördriv. Så retfullt att det fattades en bit. Otroligt vacker bild förövrigt. Ha en bra vecka. Kram Katarina 🙂

    • Tack Katarina för att du gick tillbaka till kåseriet. 🙂
      Har man provat spikmatta och inte gillade det ska man definitivt inte fortsätta.
      Jag har alltid gillat att pendla mellan lugna och livliga aktiviteter. När jag sprang in i väggen tvingades pendeln vändas mest åt det första hållet. 😦
      Visst är det ett läckert motiv. Min fantasi sätts igång. Jag vill resa in i bilden och besöka platsen. ❤
      Tack. Jag önskar dig detsamma.
      Kram Bosse

  17. Hej Bosse! Så duktiga ni varit som klarat av de stora pusslet! Jag hade nog tagit fram kameran och fotat det i all tänkbara vinklar innan det ens var halvfärdigt! Små pussel går bra.. Trevlig kväll! Kram

  18. Duktig pojke:)….
    Fint motiv också och pussla gör jag nog dagligen på jobbet!
    Blir enormt irriterad när det fattas bitar i pusslen inte alls kul.
    Trevlig kväll
    Kram gun

    • Tack Gun. 😉
      Mycket lockande motiv. Jag förstår att det är en vardagssyssla för dig. När våra barn var små hade de flera pussel som de la flera gånger. Jag hade skrivit en bokstav på varje bit som tillhörde ett pussel. Dessutom var jag tydlig med att berätta att man la tillbaka allt på rätt plats innan man blev trött/tröttnade. Det funkade jättebra genom åren. Det var samma regler med spelpjäser till spel. Mina tjejer brukade lära upp sina kompisar. 🙂 Det är ännu viktigare att det funkar när man är på förskolor, fritids osv.
      Kram Bosse

  19. Vacker bild men pussel NEJ. Det finns så mycket annat att göra. Sy, måla ,skogspromenader och läsa. Så har jag min lille älskling Minton som behöver mycket kärlek och motion.
    Söndagskram Anki

    • Det är klart att Minton ska ha massor av kärlek och motion, men jag tycker allt att han kunde hjälpa till och pussla någon gång. 😉 Trevligt att läsa att du håller på med att måla. 🙂 Jag har många gånger önskat att jag hade den begåvningen. Att pussla någon gång är ett slags surrogat för mig. Jag skapar något som växer fram. Men som skrivits. Det var sex år sedan jag sysslade med det senast. Istället har jag skapat fiktiva miljöer och det har varit en syssla som jag älskat att göra. Denna hobby innehåller mängder av pusslande av saker som ska stämma. Tidsangivelser, personlighetsdrag m.m. Vem vet. Det kanske också blir tusen bitar. 🙂
      Här får du en solig måndagskram av mig.

      • Du kan låna Minton näst gång du skall pussla så saknas det förmodligen mer än en bit. Det enda han hjälper till med är grävning i trädgården. Ibland blir det rätt men det händer att han gräver upp lökar och äter upp
        Solig kram till dej

  20. Jag älskar att pussla. Men det finns minnen i mitt liv som präglas av pussel. Jag vet inte riktigt om det är sorliga minnen men jag skulle vilja vara utan dem. Jag tror du förstår, för det ligger alltid ett stort pussel på disken på Barnavdelningen på Visby Lasarett. Tre veckor i Juli för sex år sen. Dottern hade klarat sig med nöd och näppe. Syraförgiftning och livet var upp och ner. Allt präglades av insulin och nålar. Jag hade gjort allt för att ta över sjukdomen från vår tioåring. Där stod vi timme efter timme och fördrev tiden med att pussla. Men det var skönt. Man kopplar av, kopplar bort och bara är.
    /P

    • På ett vis är HELA våra liv ett pussel av miljontals bitar. Tack Pernilla för att du delar med dig av detta mörka minne som jag själv känner starkt för. <3. En tioåring ska inte behöva råka ut för detta i en god och rättvis värld. Jag sympatiserar och förstår dina tankar. Jag är mycket tacksam för att våra döttrar än så länge inte har ärvt denna lömska sjukdom av sin pappa. Skåne region är fortfarande de enda i hela Sverige som kontinuerligt följer upp barn till diabetes ett föräldrar. Dessa blodanalyser är/har varit guld värda för oss. Tyvärr har vår äldsta dotter blivit för gammal och trillat över 18 års gränsen.
      Personlig tanke som just slog mig. Ni skulle kanske tillsammans lägga ett pussel med några söta hundar på för att psykologiskt skapa ett bättre/ljusare minne av sista gången ni la pussel.
      Jag hoppas också att din dotter får/har Libra som jag har sedan i våras. En klar förbättring och trygghet. På två sekunder kan jag diskret testa BS utan något blod inblandat.
      Kram Bosse

  21. Jag har alltid älskat pussel ända sedan jag var barn, och mina barn har tyckt likadant. De har kvar många av sina gamla pussel och det känns lite nostalgiskt att sitta och försöka bygga dem nu. Det är en bra sysselsättning, för man kan sitta och tänka på precis allting under tiden man letar bitar. Jag brukar fantisera om vad jag ska göra sen och ofta dyker det upp så många bra idéer. Måste nog iväg och köpa mig ett pussel idag. Kram

  22. Jag älskar att pussla. I min familj plockar vi ofta fram ett pussel när vi träffas . Vi bygger varsitt hörn och så sätter sen vi ihop allt. Ibland blir det ”slagsmål” om det hörn som är lättast att bygga! 🙂

  23. Om jag hade 13 rum skulle jag ha ett pusselrum! För det är väl bara därför man inte pusslar så ofta, för att det tar upp plats? Vi köpte ett julpussel förra julen, samt en matta som man kunde rulla ihop pusslet i och flytta undan det (funkade inte helt optimalt). När vi var färdiga, nån dag in på det nya året, fattades en bit även för oss! Det letades under soffan, i soffan, under mattor m.m. Vi rullade ihop den och la in den i garderoben. Men så plötsligt en dag så hittade jag den! I fickan på min kofta! 🙂

    • Det har sina fördelar att ha gott om utrymme och kunna stänga in till pusselrummet. Vi hittade inte pusselmattan denna gång. Jag har också varit med om att det fattats bitar förr som dykt upp på något mysko ställe så småningom. Koftans ficka var ett häftigt ställe. 🙂

  24. Utan att alls begripa varför tycker jag det är jättekul o avkopplande att lägga pussel. Gillar särskilt att det inte har något tävlingsmoment, man kan hjälpas åt. (Spel gillar jag inte.) Och man blir lite bättre på form och färg medan man håller på.

    Men varför är det kul? Varför tycker jag det plötsligt är ointressant så fort det är klart, och meningslöst om en bit saknas?

    Människan är ett märkligt djur. 🙂

    • Den som har anlag eller är en duktig konstnär skulle nog tycka det är för ”light”. För oss andra är det kanske ett surrogat för att få känna att man ”tillverkar” något konstnärligt. För mig är det en avkopplande ensamhetsaktivitet eller ett trevligt gemensamhetsprojekt. I det här fallet gick det sex år sedan sist. Hur länge det dröjer till nästa gång står skrivit i stjärnorna. 🙂

      Det uppstår ett helt nytt läge när man är i mål. Är det ett fint motiv tycker jag fortfarande det är njutbart att vila ögonen på och inse att ”man” fick ihop det. Annars är det ungefär samma känsla som när jag blivit klar med ett manus. Man kommer in i en ny fas eller det blir ett tomrum ett tag. Jag saknade ex. mina fiktiva kompisar enormt den första tiden efter jag satt punkt i romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Vi hade levt ihop länge och de var mina ”darlings” som det heter. Även på nätterna hade vi fört samtal. 🙂

      När jag tömt dammsugarpåsen tror jag att jag hittar den tusende biten. 🙂

      Välkommen till min blogg. 🙂

  25. Vilka fina motiv på pusslen. Jag har tidigare lagt en del pussel men inser nu att det var jättelänge sedan. Att pussla är en utmaning, rensar hjärnan och något kreativt växer fram efter hand.
    Och det är fint att lägga pussel tillsammans med någon. Är som en del av livet….
    Ska nog köpa ett pussel igen när vi kommer hem.
    Pusselkram!

    • Jag tycker du köper två pussel. Ett med Spanienmotiv som du pusslar på i Stockholm och ett med Stockholmsmotiv som du pusslar på i Spanien. 🙂
      Vad fint det lät att läsa dina mittenmeningar. ”Och det är fint att lägga pussel tillsammans med någon. Är som en del av livet …” ❤ Så sant, så sant.
      Pusselkram tillbaka

  26. Jag ÄLSKAR att pussla och jag brukade låna stora pussel av kompisar när jag var arbetslös. Men nu har jag fått så dålig syn att det inte funkar längre. Annars har jag god plats – jag brukade lägga det på matsalsbordet i vardagsrummet, ett bord som bara nyttjas vid storhelger.

    Det är avkopplande att pussla, man rensar hjärnan, tycker jag. Och så är det spännande och roligt att se hur motivet växer fram.
    Kram pårej, Bosse! 😛

    • Ännu en pusselkompis. 🙂 Perfekt att ha matsalsbord som inte används ”dagligen”.
      Jag märkte också att det var mycket svårare när jag inte hade tillgång till dagsljus och har insett att det är dags att göra en synundersökning. Antagligen behöver jag starkare läsglasögon. Jag väntar på att det ska komma en lapp om gratis synundersökning, som jag fått flera ggr tidigare när det inte varit aktuellt. Typiskt va?

      Instämmer i dina åsikter. Men ibland håller jag på för länge och blir snurrig.
      Kram.
      Ps. Hoppas du kan få hjälp med synproblemen.

  27. Det är mysigt att lägga pussel. Heter det pussel nuförtiden? Är puzzel utdött? Okej, en liten parentes där. När jag växte upp brukade vi ha ett storpussel (fast det här var ett tag sen så det var nog ett storpuzzel) på jullovet. Hela familjen var involverad. Ibland blev vi fast. Jag har försökt få min familj att anamma denna tradition – men icke.

    Puzzla vidare! Det gör inget att en bit saknas, bara om man har ägnat många långa timmar åt att leta efter just den biten.

    Go kväll och kram!

    • Puzzel låter tuffare. Det borde jag skrivit. 🙂 Så hade jag det också på jullovet när jag växte upp. Trevligt jullovsaktivitet med syskon och föräldrar. Det finns så mycket annat som drar i barn och ungdomar nu för tiden. Därför tyckte jag det var mysigt att Jennifer sökte sig till köksön då och då när hon tog paus från pluggandet.

      Dammsugarpåsen ligger på ett bord i kallgaraget. Snart ska jag dissekera den för jag vill gärna skänka bitarna till Röda Korset nästa gång vi åker dit.
      Kram Bosse

  28. Jag har nog inte riktigt tålamodet för att sitta med ett stort pussel, heh. En kompis och hennes pappa hade ett stort pussel som de höll på med förut, och när jag var där så hjälpte jag till lite och tyckte att det var mysigt. Men för mig är nog pussel en sån grej som jag tycker är kul bara för en stund.

  29. Ping: Återblick & Ögonblick | Bosse Lidén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s