Min fru är bak och fram

Min fru Solveig har många goda sidor, men det finns ett drag hos henne som jag inte begriper mig på. Hur kan hon ens tänka den galna tanken? Hon som inte har några franska nerver, alltid står stadigt på jorden och är en bonddotter av högsta rang. Varför envisas hon då med att göra det varje gång? Inte ens när jag var nyförälskad föll det på min läpp. Jag trodde rent av att hon bara skojade när hon berättade hemligheten. När jag senare kom på henne höll jag en lång föreläsning om etik, vett & etikett och ett moraliskt ansvar mot personen bakom tinget.

Precis som Solveig är jag en hängiven bokslukare. Vi har tolv Billy-bokhyllor med glasdörrar i vår villa. Böckerna är ordnade enligt samma system som de har på biblioteken. Annars skulle det vara omöjligt att nå rätt titel, om man inte hade en veckas semester och ville leka Sherlock Holmes bakom nerfällda persienner. Våra nattygsbord är ständigt fyllda med böcker av olika slag. Bokbussen stannar utanför vår parkering varje tisdagskväll. Utlåningsstatistiken på den hållplatsen måste ha fyrdubblats sedan vår familj flyttade hit. Den trevlige bibliotekarien får en personlig lapp med jämna mellanrum. En önskelista över kommande nya böcker som vi hoppas att de köper in.

Äpplet faller inte långt ifrån trädet. Våra töser försjunker ofta in i böckernas värld och är emellanåt knappt kontaktbara. Tioåriga Jennifer slår snabbt om från en energisk sjungande tjej till en stillasittande bokmal i favoritsoffan under sin loftsäng. Själv njuter jag just nu av en tegelstensroman av Elizabeth George och det nya svenska deckarstjärnskottet Karin Wahlberg. Jag använder mig av min personliga lästeknik. Spänningsromaner läser jag alltid i små behagliga doser. Sträckläsning är inte mitt motto. Istället slår jag igen boken när det är som mest spännande och går omkring en stund och funderar på vem som kan vara den skyldige. Ju närmare slutet desto tätare pauser. Är jag ensam hemma gör jag överslag med mig själv. Mitt i en tugga kan jag nicka övertygande.
”Just så måste det ligga till. Hon är det. Givetvis.”
Jag kan fantisera och leva mig in i handlingen. Villkoret är naturligtvis att det är en välskriven roman. I ett sådant alster blir jag nästan ett med handlingen. Till saken ska bekännas att personen bakom verket nästan alltid överlistar mig. Det gör inget. Det ingår i charmen att ta fel på den skyldiges namn.

Alla läsare har sina egna sätt som de kanske varierar efter stundens behag. Det är absolut ingen snabbhetstävling. Ni kanske tror att Solveig är så nyfiken att hon inte kan bärga sig? Att hon inte kan släcka nattlampan förrän hon fått reda på bokslutet. Det var verkligen gulligt tänkt om henne. Då tycker ni att jag inte har med att göra hennes sätt att läsa? Nej, det som stör mig är att det är just det som är nageln i ögat. Solveig missar hela läsupplevelsen. Jag tycker inte att hon hedrar den hårt ensamarbetande författaren. Det är ett hedersbrott att inte kunna låta bli.

Äntligen har jag kommit fram till sanningens sekund. Kort och koncist. Solveig läser den spännande prologen av Elizabeth Georges tegelstensroman och bläddrar därefter snabbt vidare till sidan niohundraåttiosju före epilogen. Ändå säger hon till mig att hon ibland försöker låta bli. Rekordet är sjuttiofem sidor lästa i kronologisk ordning. Sedan råkade det blåsa till i sovrummet och av misstag läste hon mördarens namn.
”Det blir mycket behagligare, när jag sedan går tillbaks och läser vidare. Jag behöver inte oroa mig i onödan. Varför gör du inte likadant när du tittar på en inspelad fotbollsmatch? Så slipper du sitta och våndas i nittio minuter.”
Det känns som om jag fått en hårt pumpad läderboll rakt i nyllet. Min haka ramlar ner och bollen kunde lätt ha letat sig in i gapet om jag varit större i käften.
”Vet DU hur lång en fotbollsmatch är?”
Som vanligt byter min fru spår.
”Vill du veta vem som smyger omkring i kulvertarna på Lunds universitetssjukhus?”
Käkarna går i clinch och jag håller för öronen där jag sitter med Karin Wahlbergs spännande bok.
”NEJ!!!”
”Putsa fönster eller dammsuga?”
Kolera eller pest.
”Det där var inte schysst. Dammsugning och du håller tyst. ”
”Jag kan väl få göra en charad. Eller säga första bokstaven…”

Annonser

2 thoughts on “Min fru är bak och fram

  1. Så härligt att möta en människa till som gör precis som jag själv gör när jag läser en bok. Och då menar jag inte dig, Bosse, utan din fru. Jag brukar också kolla slutet innan jag lånar eller köper en bok, för att se så att det inte är alltför mörkt och nedtyngande för mitt sinne. Jag vill ha ”happy ends” i böcker som jag läser. De andra böckerna kan jag vara utan. 😉

    ÄNTLIGEN har jag lyckats lösa problemet med att få in en kommentar här i WordPress. Tror jag.

    Ha en härlig helg, Bosse och varma hälsningar till din fru! 🙂

    • Visst lyckades du. Jag har själv stora problem med att få iväg mina rosor till bloggar som inte tillhör wordpress. Jag kan inte se vad det är för konstiga bokstäver de trycker ihop för att jag ska bevisa att jag inte är en robot. Måste göra flera försök eller kalla på hjälp från unga ögon. Därför blir många duktiga bloggare utan mina kommentarer. Kanske tur för dem. 🙂

      Då vet jag MINST tre trevliga kvinnor som gör sådant läsbus. Jag förlåter Er så gärna.

      Ha du också en trevlig hösthelg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s