Nu vill jag ha sommarlov

Livet är fullt av orättvisor. En av de största måste vara att jag inte längre har sommarlov. Det borde vara varje människas fulla rättighet att få behålla denna återkommande händelse, en gång om året. Som barn hade jag en strategi. Under slutet av vårterminen strök jag över datumet, dag för dag, och räknade ner som vid en raketuppskjutning. Så var jag äntligen där – skolavslutning. Augusti kändes som en utopi. Ett oändligt hav av oupptäckta, skimrande dagar låg framför mig. Så länge det var juni och inte ens midsommar fanns det plats för alla planer i hela världen. Gräset var grönt, havet var blått och huden hade redan fått en gyllenbrun färg. Det var samma underbara goa känsla som inför semesterresor. Väntan har alltid varit den största kryddan för mig. Planerna. Drömmarna. Inte ett moln fanns på himlen vid dessa dagdrömmar. Möjligheter att fylla tomma luftiga scheman med vad man ville. Långt från läxor och tvång. Fast mamma brukade tycka att mitt sommarschema var betydligt tuffare än det jag hade i skolan.
”Hur orkar du? Ska du verkligen iväg och spela tennis också? Du har ju bara varit hemma i en kvart och slängt i dig maten. Har du inte spelat fotboll hela eftermiddagen? Skönt att du snart börjar skolan igen och kan vila upp dig”, skojade mamma medan jag stående sköljde ner mackan med mjölk.
Jag hann nästan inte svara där jag stod med munnen full av smulor. Stressade iväg för att hitta racketen. Det var långt innan utbränningsuttrycket uppfunnits.
Ett speciellt sommarlov minns jag med vemod. Det var första gången jag blev kär. Tjejen hade jag aldrig träffat personligen. Ändå var jag upp över öronen tokkär. Hemligt såklart. Inte ens bästisen Stefan visste ett knyst. Jag hade inte hennes adress, men det gjorde inget. Däremot visste jag att hon var två år yngre än jag. Det fick räcka än så länge. Dessutom visste jag att hon var född i Sandefjord i Norge. I hemlighet hade ett nyfiket pekfinger letat upp orten i Nordens Atlas. Någon gång i framtiden skulle det bli Anita och jag. Anita. Så hette hon i förnamn. Varje lördag och söndag den sommaren sjöng hon rakt in i mitt rena naiva pojkhjärta så jag fick pytteskinn på armarna. Håret reste sig när refrängen ljöd i min mörkbruna transistorradio.
”Mitt sommarlov vad underbart mitt sommarlov ska bli. Med bad och sol och jordgubbar och glass”, knastrade det i apparaten från Luma.
Min hemliga flickvän lystrade till efternamnet Hegerland. Nittonhundrasjuttio låg hon sju veckor i rad på Svensktoppens förstaplats. Det var innan Sanna Nielsen ens var påtänkt. Anita Hegerland var nio år när hon klättrade in på listan och fick mina hormoner att galoppera. Har elvaåringar hormoner? Något vulkanaktigt var det i alla fall inombords.
Mitt hjärta gick inte i tusen bitar när hon flyttade ihop med en annan av mina idoler, Mike Oldfield, i mitten av åttiotalet. Mitt hjärta hade redan tickat för många töser under de förlorade åren.
Jag förstår att det finns personer som inte klarar av chocken, när någon oförsiktig person berättar att nu är det sista gången. Inte konstigt alls att de drabbade tar till sista halmstrået och gör vad som helst för att ta sig runt dilemmat. Undviker att skiljas från sommarlovens navelsträng och väljer den säkra vägen. Vägen som börjar med att söka en lärarutbildning. Då är abstinensen under kontroll fram till sextiofem års ålder. Får chefen för vårt land bestämma kan det bli tjugo år till. 😉
Vänta lite nu. Det finns något som är än värre än missade sommarlov och missade flickvänner. Höstlov! Mina döttrar har höstlov, en hel vecka. Just när det är som mörkast i Norden. Jag vill också ha. Det har jag aldrig haft. Vad fuskigt. Men jag har faktiskt gått i skolan på lördagarna, i ett helt läsår. Så det så. Det har inte min unga fru gjort.

OBS! Detta var sista kåseriet i sommar på bloggen. Jag kör med en repris från förra sommaren och har kåserifritt utåt sett. Annars snickrar jag ihop kåserier riktigt duktigt de sista veckorna.

Ni trettio personer som deltar i Fotbollstipset kan gå in på Bosses Tävlingar (under min header) och följa händelseförloppet. Redan på tisdag kväll kan första laget vara klart. Jag färglägger de personer som har rätt, med rött. Dessutom finns en tabell efter gruppindelningen som ni kan följa. Bli inte otåliga om jag ligger ett steg efter någon dag. Kan bero på att jag lever ett datorfritt liv.

Nästa söndag, 22 juni, fyller min blogg 2 år. Det kommer jag att fira med att lägga in en snabbtävling. När jag noterat att någon svarat rätt på mina två frågor stänger jag tävlingen och gratulerar vinnaren till en Trisslott. Hoppas någon fixar det under rätt dag. Tänk om jag får en lång oväntat bloggpaus, ”ett alldeles eget sommarlov”.