Då är två av mina tre älsklingstjejer hemma. Ska bli skönt att ha en samlad trupp där vi under flera ostrukna veckor kan hitta på många roliga saker tillsammans och… nähä… inte det.
”Ska ni iväg redan? Ni har bara haft sommarlov i en timme, fjorton minuter och…” 😉
”Sluta pappa. Har du något bra förslag, så vi kan ta oss till Laholm? Vi har köpt presenter och fixat med massor av överraskningar. Ska uppvakta fyra studenter. Lisebergsturen får vi tyvärr skippa. De håller fortfarande på och tjafsar och allt verkar ha spårat ur.”
”Spårat ur. Du är rälsrolig. Ingår jag och mamma i förslaget?”
”Jag kan köra. Har du kommit över att jag slog dig i minigolf i tisdags?”
”Nästa gång får du inget handikapp. Jag vägrar att spela med en varm halsduk för ögonen och en fyrkantig boll i tropisk hetta.”
”Ha ha. Ta det som en man. Vill du ha revansch?”
”Vet inte om jag har råd med det, efter vårt senaste vad.”
Jag är inte svårövertalad. Älskar roadtrips, när jag slipper halka och mörker på vägarna. Bara jag slipper stressa. Därför blir det inte E6:an, utan väg 13 som tar oss hela vägen från Ystad till lergöksstaden Ängelholm. Den här gången hoppas jag att vi äntligen har tid, att vädret är på vår sida och att Jennifer inte behöver systemkameran. Länge har jag velat besöka Kopparhatten vid Skäralid. Önskar mina läsare en fin helg. Med eller utan fotbollstittande. 😉
Bloggäventyr med Bosse Lidén 