I väntan på att tömma bilen

Det har sina nackdelar med att ta en tidig färja och behöva vänta flera timmar på nycklarna till lägenhetshotellet. Inte så lätt att ta med sig alla värdesaker på en gå-tur.
Därför turades vi om att ”vakta bilen”.

 Första stopp blev vid en av Bornholms fyra rundkyrkor; Ny Kirke. Liksom på de flesta öar skiftade vädret snabbt. Ena stunden grått. Andra soligt. Hela tiden en kraftig blåst.

Havet var i uppror, men det funkade bra för mig med åksjuketuggummi och att titta rakt fram så mycket som möjligt. I fronten ser du ”vår” färja som är på väg ut i Östersjön igen.

Populärt att föreviga de höga vågorna och skummet.

Vårt andra stopp blev  Hasle hamn.

På en höjd i Rutsker stannade jag vid en häftig kyrka. Därifrån hade jag en vidunderlig utsikt över nejderna, men oj vad kallt och blåsigt det var där. Det enda foto du får se därifrån är på detta djur på en av gravstenarna. Vad är det tro? En blandning av en fluga och ett skalldjur? 🙂

Vid rundkyrkan Sankt Ols Kirke fanns det några bord och bänkar precis intill parkeringen. Första gången i vårt liv som vi ätit lunch nära gravstenar (äldre stenar).

Jag passade på att gå på egen upptäcktsfärd.

Vi sökte oss till andra kusten och nådde Allinge-Sandvig. Dags att testa de danska nyttigheterna. 😉 Om sanningen ska fram får de storstryk av flera ställen på Österlen.

 

Vi vågade oss på en liten promenad. Lavendelgatan var mysig. ❤

Den lille blå skaffade sig ett revir den inte släppte på hela veckan. Vi hade tur varje gång vi kom tillbaks från utflykter. Därmed hade vi bra koll från sovrummet och andra våningen över vår blå lilla kompis.

Det var vackert i närmiljön. Vi tog sena kvällspromenader i omgivningen och det var vi inte ensamma om.

Här fanns populära restauranger, ”fik med filtar”, rökerier och annat som hade öppet till sent på kvällen. Ändå var det lugnet före stormen. Det märktes att deras säsong är från juli till september.

Vi hann med ett parti minigolf innan det kom någon levande varelse till hotellet.

Jag gillar att bli överraskad åt rätt håll. För vi hade inga förväntningar de sista två timmarna. Det tog lång tid innan vi hittade gatunumret. (Vi hade ju gott om tid att irra runt.) Fanns inga fasadskyltar. Allt var igenbommat och halvslitet när vi tittade oss runt. Skräp utanför. En äldre kvinna dök upp sent. Kom antagligen från Köpenhamnsfärjan som var försenad. Hon var mamma till ägaren.
Då var jag less. Det drog ihop sig till regn och blåste rejält. Jag hade släpat all packning hundra meter. Vi förstod inte många av hennes ord. Hon förstod inga av mina. Bara till slut att vi inte skulle ha ett hotellrum, utan lägenhet nummer ett.

Nyrenoverat med senaste ”lyxen”. Två våningar. Utsikt mot havet från fyra fönster och balkong. Wow! 😀

Ps. Nu är det korrekturläsning som gäller innan vi åker iväg på något kul. Äntligen blev det balkongfrukost igen. Hoppas du som kommit på besök har det bra. Kram Bosse

 

Annonser

Nu finns det en mästare och segrare

Poängjakten 2016 – 30 lekuppgifter

Uppgift Ämne Deltagare Molnsiffra
1 Mästare på gravstenar 6 89
2 Bilplåtar, bilda ord och mening 11 91
3 Fåglar, snöängel, temperatur, selfie i snön 19 129
4 Hundar på film 16 65
5 Wallander + polissaker 15 128
6 Orange/Brandgul 25 120
7 Libra ett år – diabetes 11 86
8 Ove för en dag 21 88
9 Hundraåringar på gravstenar 13 71
10 Hundraser 10 76
11 Ögonblick som stannar kvar 15 60
12 Filmkyssar 11 65
13 Platespotting – siffror på bilskyltarna 14 85
14 Hobby & Intressen 19 83
15 Välj färg! Glass-selfie 20 118
16 Vem äger vad? 21 82
17 Nils Poppe 15 80
18 Småkryp 16 101
19 Norges nationaldag 16 83
20 Spikar i minigolf 6 51
21 Sommaruppgift, s-slott, snäckor, stenar, vykort, fotsf 29 119
22 Makareyrken på gravstenar 10 48
23 Olika fordon på samma bild, arg selfie 14 65
24 Älskade bibliotek 15 71
25 Mellan sommar och höst, September 17 85
26 En röd Datsun 15 92
27 Det mesta tar längre tid/funktionshinder 13 87
28 Hundar, filmer, korsord 18 56
29 Fönster mot naturen 15 85
30 Vem är min tvillingsjäl? 16 87
       
  Totalt lekande bidrag 462  
  Snitt 15.4  

 

5

Stort GRATTIS till Wiolettan som blev UPPGIFTSMÄSTARE 2016. ❤

8

Nio andra vikta lappar med kvinnonamn hamnade i det svarta porslinshjärtat. Solveig fick äran att dra en lapp.

Därför säger jag även grattis till Comsi Comsa ❤

Hoppas båda ni två blir miljonärer. Lova i så fall att skicka ett tjusigt vykort till mig från en magisk plats. 😀

Här är länken till sista finalleken:
https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/14/vem-ar-min-storsta-tvillingsjal-pa-blogglandia/

Där kan du se sluttabellen och där finns länkarna till de sexton deltagarnas trevliga redovisning. Missa inte dem. 😀

Med tanke på att jag inte hade någon baktanke med detta lekprojekt, som kom till av en slump en januarikväll, var det berikande att intresset och deltagandet höll i sig hela säsongen. Det var förstås knepigt att locka till att spela minigolf. Lätt att fånga när det blev mindre krävande. Hade jag fått en ny chans skulle jag ändå valt att höja ribban fler gånger för att göra utmaningarna än mer stimulerande. Då hade inte mitt mål varit att deltagarna skulle nå maxpoäng.

Det var DU som satte prägeln och kryddade leken. Jag vred bara om plattorna.
Tack för deltagande, intresse, kommentarer och underbara inlägg på era bloggar. Det har varit en fröjd vid flera tillfällen att titta in och se vad du gjorde av lekuppgiften. Härligt att se hur många bjöd på sig själva. Ett ”hemligt” mål som jag snabbt fick var min dröm om att bygga broar mellan deltagande bloggare. Hoppas kontakterna/bloggbesöken blir kvar mellan er lekkamrater även efter poängjakten är parkerad.

Det syns inga större spår av mig bland era bloggar. (Alldeles för jobbigt att skriva med en skena på min dominanta hand) Men under de senaste tre veckorna har jag läst bloggar som aldrig förr. Inte bara senaste blogginlägget utan bakåt i tiden. Riktigt kul och stimulerande. Lätt att navigera med vänster hand. Det bästa är att jag kopplat ihop datorn med femtiotumaren. Vilka förträffliga foton som jag mötts av och roliga, intressanta och tänkvärda texter. ❤ Tusen tack till x antal bloggare.
Under mörka ensamma novemberdagar kommer jag att fortsätta med denna syssla då och då.
I december sjunker jag mer in i mig själv för att landa och börja nysta i alla tankar som kommit till mig under sömnlösa nätter.

Tre frivilliga frågor som en slags utvärdering.
Vilken av de trettio uppgifterna uppskattade du mest?
Vilken av de trettio tyckte du minst om?
Vilka av dina lekkompisars 462 redovisningar minns du extra väl under året – som stannat kvar i ditt minne som ett inre leende?

Välkommen till korsordstävlingen som startar om några timmar. Den kräver mindre insats från din sida. Bara fyra bokstäver denna första gång. Hoppas dramatiken kommer att räcka ända tills sista uppgiften. Jag ser med spänning fram emot de nya prisklasserna och poängsystemet som jag inte vågade prova förra året.

Kram Bosse vänsterhänt
 

 

 

 

 

Att inte bli trodd

Bosse minns …

Det krävdes en hel del tjat från min sida innan mamma gick med på min önskan. Inte konstigt alls. Jag borde ha dött när jag lekte Läderlappen några år tidigare.

https://bosseliden.wordpress.com/2012/11/27/jag-hann-inte-alltid/

Men när jag var i 10-11 årsåldern gav hon tillåtelse till att jag cyklade på min gröna minicykel hela vägen ner till Östra Stranden. Det var tre större vägar som skulle passeras mellan de olika cykelstråken innan jag nådde havskusten.
Det som hägrade var att få komma till Japans minigolfbana. Under denna tid fanns det fem minigolfanläggningar till i närheten, men ingen som slog ut denna populära pärla. Låga tallar gav skugga varma sommareftermiddagar. De färgade lamporna skapade stämning under augustikvällarna. Spännande spel lockade efter minigolfen.
När jag passerade järnvägen brukade jag ofta titta på den blå stugan som låg närmast spåren. Tidigare hade mina föräldrar ägt just den stugan. Jag hade visst själv bott där mina två första somrar.
I samband med att lägenhet skulle bytas ut mot ett nybyggt hus såldes stugan. Synd tyckte jag egoistiskt, som inte alls var intresserad av nödvändiga ekonomiska affärer, utan mer såg möjligheten jag missade. Att få bo tre minuters gångväg från havet och allt annat spännande som hände där under sommarhalvåret.
Tack vare mitt fotominne kunde jag när jag kom hem igen tänka igenom alla arton hålen som Japan bestod av och se möjligheterna och svårigheterna. Sporten passade mig förträffligt. Bollsinne, jämnt humör, envis, taktiker och aldrig en dålig förlorare.
En svårighet var en tjock trädstam som stod för nära på bana två och bana fjorton där det krävdes en spik (få bollen i hål på ett slag) för att undvika att behöva 3-4 slag eftersom jag inte vågade kliva upp bland blommorna. Orsaken var mitt ”handikapp” som jag delade jag med alla vänsterhänta. Trots att jag är högerhänt använder jag klubbor i minigolf, vanlig golf, landhockey och ishockey som en vänsterhänt, d.v.s. slår från ”avigt håll”.
Utanför den lilla boden där betalning och klubbor, boll och block hämtades fanns en tavla. En liten variant av en skoltavla. Där noterades dagens bästa resultat för herrar och damer.
Varje gång läste vi det skrivna innan vi började spela. Givetvis var vi en bra bit ifrån ”Dagens bästa” de första åren. Mitt sällskap varierade genom åren.
Det jag skulle komma till nu var vid ett speciellt tillfälle. Jag minns inte hur gammal jag var. Tolv år gissar jag på. Mannen som hade hand om anläggningen från maj till slutet av augusti och sedan drog iväg till Spanien hade skojat och pratat med mig flera gånger. Jag var ingen okänd turist.
En kväll ett par timmar innan stängningsdags började jag och en kompis att spela. Den dagen var inte rekordet för herrar extremt bra. Mitt personliga rekord var två slag bättre. Troligtvis visste inte kompisen om mitt personbästa. Han blev därför impad av mitt spel. Givetvis var jag stolt över mig själv att jag under press kunde både slå dags-rekordet och tangera mitt personbästa.
Inte berättade jag det för Leif. Jag hade inte hunnit. Min kompis sprang fram till Leif och berättade glatt nyheten. Än idag kom jag ihåg leendet. Jag vet inte exakt vad han svarade. Bilden hur han stod lutad utanför boden finns som en inre film i mitt huvud.
”Kul. Grattis!”
”Ska du inte skriva upp hans namn och resultat på tavlan?” upprepade min kompis med en otålig stämma.
Samma leende. Ingen fras åt varken ena eller andra hållet. Ingen gest åt tavlan eller den vita kritan. Efter att jag tagit loss papperet lämnade jag snabbt in klubba och boll.

Det var inte så att jag blev sur och började spela på de andra banorna. Jag älskade Japan. Det var oerhört populärt att spela minigolf där under många år. Efterhand kombinerade jag aktiviteten med bad, glassätande, solnedgångar och mycket annat hemligt. 😀
Jag blev tonåring och vuxen. Det var trevligt att prata några fraser med Leif. Han var alltid pratglad och verkade aldrig åldras.
Även när jag blev äldre och vuxen hände det. Jag fick till det och var dagens bästa spelare av kanske flera hundra spelare. Mina närmaste vänner visste om anekdoten. Andra undrade varför jag inte sa till att jag var bäst och fick solglans på svarta tavlan. Någon gång fick jag mota någon som var ivrig att berätta.
Jag hade aldrig något behov av att vara bäst av den anledningen. Att se mitt namn stå där med ”krittext” rörde mig inte i ryggen. Det var dött, förstört och iskallt. Min inre stolthet var betydligt större.
”Säg inget. Jag ska berätta sedan.”
Men tolvårige Bosse Petersson hade varit en stolt grabb när han cyklat hem den kvällen om han fått se sitt namn på tavlan. Inte så att han berättat det för andra. Troligtvis inte ens för sina föräldrar. Det var något annat. En inre stolthet. Jag har behållit så många hemligheter för mig själv genom åren. Detta skulle bara vara en av många.

Efter flera år var jag expert i tanken. Jag visste exakt vilken fart jag skulle ge bollen och var på sargerna jag skulle träffa. Den dagen jag hade maxtur i kombination med skicklighet och tålamod, skulle jag kunna gå under trettio slag. Då behövdes 1-2 flaxspikar på oväntade banor. Bana 1, 2, 5, 8,10, 11, 13, 14 och 18 räknades inte dit. Den stora nyckeln att lyckas över huvud taget var att klara av banorna 3 och 17på två slag var. Vid bana 3 kunde det bli långa köer på sommarkvällarna. För att inte förstöra spänningen i gänget brukade jag ofta komma med förslaget att droppa den banan till ett senare läge.

Den ultimata dagen fick jag uppleva. Den kom till slut. Flera år senare. Precis som det kåseri som jag lagt in på bloggen om den gången i Umeå när jag fixade tvåhundrapoängsgränsen i bowling. Efter det hade jag inget mer att bevisa för mig själv. Sällskapet jag hade med mig under den här minigolfeftermiddagen glömmer förhoppningsvis aldrig stunden. Synd jag inte gick och köpte en lott efteråt. Turen och flytet kunde hållit i sig några timmar. 😀

DSC_09970117Det ska tilläggas att jag inte är speciellt märkvärdig när jag spelat mot kompisar på andra banor och ställen genom åren. Ibland har jag vunnit. Andra gånger kommit femma. Men jag har varit lika glad för det. Däremot ger jag aldrig upp. Går det dåligt kämpar jag för att undvika en tia och en fyrkant runt talet 10 på papperet. Annars kan jag alltid försöka få flest ringar runt ettorna, (spikarna) och vinna ”spikfighten”.

DSCN4473
Vår familj har en årlig kamp om en vandringspokal. En lek som vi haft sedan 2005. Brunt möter grönt heter den. Den brunögda pappan och Lizette möter de grönögda i familjen. Vi retades ibland under året de första säsongerna. Men det finns ingen dålig förlorare i gänget. Hoppas det blir en fight även 2016.  ❤

elva

 Dags för TJUGONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 1 juni)
OBS den extra långa tiden som du har på dig!!!   😀

Nu får du som vill chansen att dela mitt minne. Då vill jag att du är som Bosse Petersson tolv år. Tycker det är kul att spela, håller humöret uppe och aldrig skulle komma på tanken att fuska. Jag är likadan nu som alltid i det fallet.

Kanske brukar du spela minigolf/bangolf någon gång varje sommar. Annars hoppas jag några känner nostalgi och vill pröva. Du kan göra det ensam, med en vän, barn, barnbarn, granne. Ni bloggare som bor relativt nära varandra. Varför inte kombinera med en bloggträff och spela ihop? Du har ju ett bra skäl till att föreslå detta för någon. Här Ystad såg jag att de öppnade Jaktpaviljongens bana redan i slutet av april. (Jag och Jennifer premiärspelade förra fredagen) I Halmstad minns jag det som att första maj var startskottet varje år.

Regler:
En runda på en minigolfbana eller bangolf som de flesta ägare kallar det 2016. Är du smart väljer du en som har arton hål.
2 poäng för varje spik. (Bollen i hålet på första slaget) Jag vill att du tar ett kort på de banor som du lyckas med bedriften. (Om du gör det). Du får gärna vara med på bilden, men mest vill jag se hur just den banan är konstruerad.
2 poäng om du inte får en enda tia på hela rundan – alla arton hålen. Vilket innebär att du kan ”kämpa” extra, även om det inte går bra.
Förhoppningsvis står det spelregler på papperet som du får när du betalar. En del har det på väggen/glasrutan. Maxslag på varje bana är tio slag, men kommer du inte förbi första hindret på slag nummer sju får du automatiskt en tia och har spelat färdigt på den banan och får gå till nästa bana.
Slår man utanför banan blir det ett pliktslag.
Det finns alltid ordningsregler på plats som kan skilja sig beroende på underlaget. På vissa ställen får man inte stå i banan. På andra måste man för att kunna slå.

Rikligt med bonuspoäng:
Bara att du spelar en runda är värt 5 poäng. Du får ta en selfie som bevis, eller bara en bild på ditt protokoll och klubba om du hellre vill det.

OBS! En tydlig läsbar protokollbild vill jag ha av alla deltagare, så att domaren kan granska ”bokföringen”.

Här räknar jag med att INTE dela ut speciellt många poäng. Istället önskar jag någon ska tycka det var så roligt att personen vill göra om detta fler gånger. I så fall har jag lyckats med ett viktigt delmål med lekarna. Sprida glädje och gemenskap. Locka fram barnet inom er som bjuder ert vuxna jag på positiv energi. Samtidigt kan det vara så att någon/några av er verkligen är ”proffs” på denna aktivitet. Då finns en möjlighet att samla poäng. Annars kan det räcka långt med att ha flax några gånger.

Den teoretiska maxpoängen är 43 p. Det jag hoppas på är att några hänger på leken och får sina garanterade 5 poäng. Sedan längtar jag efter att få se foton på banor där några har jublat över den härliga känslan när bollen går direkt genom alla hinder och ner i hålet på bara ett enda slag. En äkta spik som det heter på ”fackspråket”. En oäkta är när man ex. missar första slaget, men från startpositionen får ner bollen på andra försöket. Den gälls inte i min poängräkning. Om man är envis och aldrig ger upp kan det gå att undvika en tia även på de svåra banorna och därmed fixa ihop två poäng, som man ska vara stolt över.

Sammanfattning:
A. Spela en runda. Följ de regler som står på papperet eller i anslutning till där du betalar.
B. Lägg in foton i din blogg.
C. Lämna en kommentar till mig i detta inlägg.
D. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell i nästa lekmoment, när denna lekuppgift är avslutad. Maxpoäng ska tas med en stor nypa salt.  😉
E. Domaren har några hemliga bonuspoäng att dela ut som givetvis inte ska ”namnförses” i detta skede i leken.  😉
F. Nu är leken avslutad och jag kan berätta vidare om bonuspoängen. Om jag såg någon som skrev att den personen ALDRIG hade spelat minigolf förr skulle jag bli extra glad för att jag lyckades bli den första som fick personen att debutera.  😀   2 poäng.
En hemlig poäng hade jag planerat att ge till den som slog flest slag av alla. 1 poäng.
Naturligtvis hade jag planerat att kompensera om några deltagare bara hittat/spelat tolvhålsbanor. När dessa anläggningar kom förr fick man ändå ett papper med arton hål och hänvisningen att man skulle spela om hål 1-5 en gång till efter hål elva och sedan avsluta med hål arton som tog hand om bollen.
Jag minns att jag glömde detta en gång och slog en spik på hål tolv som jag jublade över tills min kompis skrattade snett och undrade hur jag skulle göra nu när jag inte hade någon boll att lägga upp på hål ett. 😉 Jag lånade hans boll fem gånger så var det problemet löst. 🙂
Jag behövde inte vara Einstein för att se den rättvisa linjen i två av tre fall. Eftersom det är en lek 🙂 och inte en av mina otaliga bloggtävlingar och jag aldrig delar ut halva poäng valde jag att höja en halv poäng i det tredje ”fallet”.

Stänkare:
Nästa gång kommer jag att berätta om din sommarläxa.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 19 uppgifter)
1. Ditte Akker, 195 p.
2. Eva Rohlén, 191 p.
3. Wiolettan, 186 p.
4. Znogge, 180 p.
5. Gunilla Wahlberg, 173 p.
6. Villa Herberts, 160 p.
7. Anki, 158 p.
8. Ethel Hedström, 149 p.
9. Comsi Comsa, 135 p.
10. Primrose, 126 p.

11. Mia,119 p.
12. Maria Bromander, 111 p.
13. Lma, 108 p.
14. GunBritt, 95 p.
15. Sanna, 82 p.
16. Kersti, 77 p.
17. Kicki Olsson, 74 p.
18. Gunnel Moberg, 49 p.
19. Sussie, 48 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. Gun Toresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Anne, 17 p.
25. Susan Johansson, 11 p.
26. Ezter, Mickan, 10 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.

rg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen. 😀
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/spela-minigolf.html?showComment=1464066829231#c1560655917369960419
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/bosses-utmaning-klar-bangolf.html
http://akker.blogg.se/2016/may/rekord.html#comment
https://znogge.wordpress.com/2016/05/28/takterna-satt-i/#comment-194999
http://gunwah.bloggo.nu/Minigolf/
http://eva49.bloggo.nu/Bangolfutmaningen/#comments

 

Grönt mötte brunt i årets fight

Ett

I söndags var det dags för årets minigolffight. Under sommaren 2015 var det inte lätt att få ihop en dag som passade alla fyra familjemedlemmarna Lidén. Först tänkte vi tanka oss med en lunch i historisk miljö.

innan två

Det är denna vandringsbuckla som vi tävlar om. Sist vann de grönögda Solveig och Jennifer på Bornholm. Den gången hann vi precis bli klara innan det kom en rejäl åskskur.

Två

Solveig såg en aning segersäker ut. Själv längtade jag till spättan som var så god när vi besökte restaurangen i våras. Jag hade sett på nätet att restaurangen var öppen för sista dagen denna säsong.

Sven Dufva tre

Ser ni fästningsvakten i nypressade vingar och med sträng blick? 😉 Sven Dufva ställer alltid en fråga till alla manliga inkräktare. Med näbben kastade han ner en glasspinne med denna fråga: Hur många ben finns det i en abborre? Vilken tur att det inte stod strömming. För där finns det må … inga alls såklart. Jag är väl inte tappad bakom fiskbilen.
”2 st b:n” ropade jag högt och tre kvinnor låtsades att de inte kände mig. Pust vilken tur! Då slipper jag bli …

Fyra

… inlåst i den mörka fängelsehålan…

Fem

… eller instängd här i trettiosex timmar med vatten och surdegsbröd.

Sex

Vilken osis! 😦 De brunögda tog köttbullar och de grönögda satsade på kalla rätter.

Sju

Jag satt snällt och dinglade med benen och uppförde mig skapligt civiliserat. Inte en enda köttbulle slängde jag ner på golvet.

åtta

Inga sura miner här, trots att matchen var avklarad när bilden togs. Årets match levde ända till sista hålet, vilket var extra spännande. Vädret var underbart skönt. Ingen kylig vind från havet denna sista sommarhelgsdag. ❤ Egentligen hade jag tänkt mig att vi skulle ta fighten på Ven, men tjejerna har rest utomlands, jobbat och tycks ha aktiviteter och kompisar i varje hörn och vädret var inte ö-vänligt några veckor i juli sommaren 2015.

niotio

Teateraporna slog till på sista hålet. 😉

elva

Det kändes behagligt att ta tillbaka den här ”klenoden” och ställa den på en strategisk plats, på pianot. Jag har redan fått en pik om att den stått  i ett vitrinskåp sista året och att den aktuella lappen inte kom dit speciellt snabbt.

Ps. Om sanningen ska fram fick jag komplettera med segrarna de sista TRE ÅREN för att kunna ta detta foto. Jag tycks ha lagt av mig. Håller jag på att bli gammal och tråkig? Hemska tanke. Den tanken gömmer och glömmer jag.

Ska du göra något speciellt trevligt i helgen? Jag har lite att göra imorgon så därför blir det ett andra inlägg idag. Det handlar inte om en date med månen. 😉 som gått och blivit nästan halv noterade jag i natt.

Sex mil hemifrån; etapp fem

Bild ett

Femte resans första stopp var i Kabusa. Mitt sjätte sinne spelade mig ett spratt, när jag trodde att jag skulle bli författare på förlaget med samma namn. En märklig story där jag tyckte pusselbitarna, som dök upp en efter en, passade så bra ihop. Det får jag berätta om i mina memoarer. Vill du läsa mer om inredningsbutiken så klicka här.

http://kabusadesignfactory.com/om-kabusa-design-factory/

Bild två

Det fanns många spännande saker att titta på.

Bild tre
Det var frestande att köpa en luftballong… om vi bara hade haft plats…

Bild fyra

Du som varit min bloggvän länge minns säkert denna bild och story för två år sedan.

Bild fem

Jag hade lovat att vara med som stöd när min liftarkompis genomgick ett laseringrepp i höger knä på sjukhuset i Glemmingebro. Ni ser väl hur tapper hon är? Gjorde tummen upp när jag frågade om det gjorde mycket ont. 😉

Bild sex

Det finns inte bara en rundkyrka på Österlen, utan även ett rundhus. Här blev det en liten miss i planeringen, när vi äntligen skulle stanna till vid klädesaffären som vi alltid åkt förbi tidigare.

bild sju

Vi var vana sedan tidigare på Bjärehalvön att vi nästan dagligen köpte jordgubbar, grönsaker, potatis och annat på detta sätt, nära där vi bodde. Tyvärr har vi lite längre till grönsaksstånden numera. Visst är det härligt att det fortfarande går att lita på människor som betalar varorna utan betjäning. Enligt vår lokaltidning har dessa ställen mest haft problem med en notorisk äldre man som åkt runt och stulit pengar.
Under en oväntad sekvens hände en otrolig story som jag inte vågar berätta om här på bloggen. Med en kombination av min fantasi och det oväntade som jag drabbades av trodde jag att min sista stund var kommen. På en nanosekund stod både min hjärna stilla och startade upp med en rädsla som jag efter några sekunder hoppades berodde på ett speciellt skäl. Tänk om jag kunnat få göra en video om händelsen. En utmärkt sketch. 🙂

Bild åtta
Detta ställe har jag lovhyllat några gånger på bloggen. Konstigt nog är det vårt första besök här denna sommar. Kan du som känner till min blogg lite gissa vart vi åkt för att fika?

Bild nio

När jag ser gamla pumpar tänker jag på min mormors hus och min barndom. ❤

Bild tio

Festligt. Direkt när vi såg denna ”blåa sak” sa Solveig det jag tänkte på.
”Ska vi köpa den?”
Så blev det.

Bild elva

Ser du något som frestar dig?

tolv

När Solveig stod i kön hejade jag på mannen som är bas i cafét på Backagården. Vår familj har gjort många besök här under våra fyra år och han känner nog igen mig.
Denna gång gjorde vi som alla de andra gästerna och letade upp ett mysigt bord utomhus i en egen vrå bland blommorna. Ingen satt i det stora växthuset med de dinglande mörkröda vindruvsklasarna. Men nästa gång vi kommer på återbesök i september hamnar vi troligen där.
Vad bra att det var relativt tomt i rummen för då kunde jag ta kort på … 😉

Tretton

Fjorton

Femton

… fönster. Fina fönster är jag svag för. Vad tycker du?

Sexton

Svag är jag för morotskakan också. Utan tvekan är det den godaste morotskaka som jag ätit på ett fik. Den knaspriga mandeln, lagom med glasyr och den saftiga konsistensen bidrar till min åsikt. Här kan du se vad man kan göra och se i butikerna i skånelängan mellan de tuffa kullarna och de vida fälten på Österlen. Stället med ett underbart växthus med hängande vindruvsklasar, Klädesbutik, Presentbutik och Café. http://www.backagarden.com/

Sjutton

Efter fika är det bra med motion. Vi åkte vidare till Löderup och Tallskogens Minigolf. Tack vare att värmen äntligen kommit till Österlen befann sig ”alla” på stranden. Förutom den trevliga kvinnliga ägaren och några tysta kottar var vi helt ensamma spelare under de första tolv hålen. Solveig ledde från bana ett till bana femton. Sedan visade hennes man var skåpet ska stå. Det var även han som vann tioligan, d.v.s. det var han som lyckades slå tre tior. Inget att vara stolt över. Spikligan slutade oavgjort.

Arton
Roliga men svåra banor, – inte dåliga spelare. Där har du min träffsäkra analys av en trevlig stund under de skuggande tallarna. 🙂
Nu ska vi se om jag spikar vägen hem. Inga problem. Jag tar vägen ett steg ovanför lämmeltåget, som antagligen är på väg hem från stranden. 😉

Fast text: Solveig kom på en idé i våras som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. När vi nått sex mil vänder vi bilen och gör stopp längs med hemvägen. Du som läsare får jättegärna ”låna” min nya kategori. Det hade varit intressant att se vad du upplever sex mil hemifrån dig.

2

Från oro till strandfrid

Vänta lite. Vad är det som har hänt? Ska våra småflickor ut och leka med bilen i den stora världen… helt själva?

Bild ett

 

Hönspappan följer Jungfruresan med en skakig kamera och ser direkt ett MEGASTORT problem redan på vår egen gata. En kvinna med en barnvagn. Tur hon inte vet att det är första gången…

Bild två

Pust. Det tycks gå bra. Denna gången… Bäst att göra något annat. Försvinna in i manusets trygga värld.

Bild tre

Vad stora flugsvamparna är i år. 😉

Fyra

Vi har spelat minigolf på en trevlig bana vid Löderups Strandbad förr. Av en slump hittade vi en konkurrent en liten bit bort, i en skön tallskog som gav skugga ibland. Min nostalgiska sida gick till Japans minigolfbana i Halmstad som påminner om Tallskogens minigolfbana.

Fem.

Detta var det tuffaste av de arton hålen. När bollen kom igenom första hindret lät det i klockan.

Sex

Samma år som vi flyttade till Ystad började den nya fräscha, snabba katamaranen att trafikera sträckan Ystad-Bornholm. Enligt mitt sätt att se på det, är det rena undret att inte någon dog i svallvågorna som uppstod ca 25 minuter efter det att katamaranen passerat. På denna strand har de lagt ut stenar och gett de små barnen en förhoppningsvis säker badplats. Bestämmelserna har ändrats och rutten går längre ut i havet numera. På bilden ser ni Kåsebergas strandhöjder.

Sju

Märkligt att himlen är mer blå åt andra hållet. Mindre folk på stranden. Beror det på att  det är vackrare eller farligare? Jag ser ingen strandraggare som kan vara orsaken.

Åtta

Fortfarande känner vi oss som turister som blivit kvar på vackra Österlen och i Ystad, trots att det är fjärde sommaren som vi bor här. Det är så skönt att vara anonym. Jag gör också allt för att det ska förbli så. På stranden är jag som vilken grå person som helst. Ingen vet att där sitter en man i sina bästa år som snart ska ge ut sin andra bok. 😉

DSC_15330002

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommerfuglepark

 

Vi tyckte alla fyra att det var spännande och intressant att besöka Bornholms Sommer- fuglepark. Det enda vi retade oss på var att det var omöjligt att med kameran fånga de blå vackra fjärilarna i luften och få till en bild med skärpa. När de väl satte sig ner och fällde ihop vingarna, var de tyvärr fult bruna. Vilken tur att en hamnade på vårt kylskåp som magnet. 🙂 Det hände att fjärilar landade på våra axlar en stund. Har ni sett någon fjäril med ögon förr? Som ni ser fanns det andra djur också.

Flug ett

 

Flugtvå

Flugtre

Flugfyra

Flugfem

Flugsex

Flugsju

Flugåtta

Flugnio

DSC_1508

Tänk vilka färgglada träd det finns på Bornholm.

Konstigttvå

 

Vi mötte flera bilar som hade ont.

Konstigtett

Stort grattis till tjejerna med gröna ögon som får sina namn på vandringsbucklan 2014. Detta var vårt tionde mästerskap. Nästa år ska jag och Lizette ta tillbaka bucklan.

Grattis

Denna passade bra till Solveig.

Grattistvå

Flugsvampen var söt och fick följa med hem. Den vajar med huvudet när det blåser eller när jag vattnar.

Grattistre

 

Nu måste jag styra mina steg till manuset igen och kåseriet ”Den falska fransmannen”. Som ni säkert märkt har jag svårt att hinna med Bloggvandringar och Facebook numera. Detta kommer att pågå några veckor tills vi skickat iväg manuset. När vi tar paus från datorn gör vi det rejält. Stänger av och ger oss ut i solen. Hoppar på cyklarna, vädrar jojo sommarkorten eller rattar iväg med bilen några timmar.

Avslutningtvå

 

 

 

Strejk födde roadtripstankar

001

Då är två av mina tre älsklingstjejer hemma. Ska bli skönt att ha en samlad trupp där vi under flera ostrukna veckor kan hitta på många roliga saker tillsammans och… nähä… inte det.
”Ska ni iväg redan? Ni har bara haft sommarlov i en timme, fjorton minuter och…” 😉
”Sluta pappa. Har du något bra förslag, så vi kan ta oss till Laholm? Vi har köpt presenter och fixat med massor av överraskningar. Ska uppvakta fyra studenter. Lisebergsturen får vi tyvärr skippa. De håller fortfarande på och tjafsar och allt verkar ha spårat ur.”
”Spårat ur. Du är rälsrolig. Ingår jag och mamma i förslaget?”
”Jag kan köra. Har du kommit över att jag slog dig i minigolf i tisdags?”
”Nästa gång får du inget handikapp. Jag vägrar att spela med en varm halsduk för ögonen och en fyrkantig boll i tropisk hetta.”
”Ha ha. Ta det som en man. Vill du ha revansch?”
”Vet inte om jag har råd med det, efter vårt senaste vad.”

 

Jag är inte svårövertalad. Älskar roadtrips, när jag slipper halka och mörker på vägarna. Bara jag slipper stressa. Därför blir det inte E6:an, utan väg 13 som tar oss hela vägen från Ystad till lergöksstaden Ängelholm. Den här gången hoppas jag att vi äntligen har tid, att vädret är på vår sida och att Jennifer inte behöver systemkameran. Länge har jag velat besöka Kopparhatten vid Skäralid. Önskar mina läsare en fin helg. Med eller utan fotbollstittande. 😉

Bloggtävling tretton; Vem åt vad?

 

Jakt ett

När vi var på semester på Österlen 2007 hamnade vi på denna servering. Den låg i närheten av den lägenhet som vi hyrde i Ystad. När vi köpte bostad här 2011 var det just öppningsdagen för en ny säsong på Jaktpaviljongen. Då passade vi på att återse restaurangen. Därefter har det blivit en tradition att återkomma deras första dag. Sedan brukar det bli avsked vid sista öppningshelgen och några besök till under sommaren. Ibland bara för en fika innan vi tar en match minigolf eller rullar förbi i anslutning till ett strandbesök.

Jakt två ”Ska vi sitta inne eller utomhus?”

Jakt tre Jakt fyra

Då är vi minst två som längtar efter glass. En på fyra ben och en på två ben.

Jakt fem Fint namn på stigen. Mycket finare än badkrukestigen.

Jakt sex

”Solveig. Det måste ha varit något konstigt i glassen. Det känns som hela havet lutar mot Polen. Kan man bli sjösjuk på torra land?”
”Gubben lilla. Du kan säkert. Är det din Frozen shoulder som ställer till det?”

 

BLOGGTÄVLING. Är ni med? Jag drar en vinnare av de som har tre rätt. En Trisslott skickar jag till vinnaren. Er uppgift är att para ihop maten som vi åt på Jaktpaviljongen. (Jennifer visade sig ha körlektion och var inte med oss). Rätterna kallar vi för A, B och C. Bosse, Solveig och Lizette satt vid bordet. Para ihop bokstav med rätt namn. Ni har drygt 24 timmar på er. Klockan 20.00 (imorgon onsdag) stänger jag tävlingen. Lycka till!

Jakt sju

jakt åtta Jakt nio

Sommarens fight – grönt mot brunt

Bloggett

Motståndarna, de med bruna ögon, är taggade och revanschsugna. Jag och Lizette hoppas på många spikar.

Bloggtvå

När jag tittar på den översta bilden ser jag skägg på toppen av kulan. Måste betyda att man inte kan leva på årsgamla meriter. 🙂

Efteråt får det bli en mysig familjefika på Backagårdens café & växthus som vi gav 20 poäng (full pott) när vi satte betyg där förra året. Sist tog jag rabarberpaj och vaniljsås. Då satt vi utomhus, annars är det trevligt att sitta bland de klättrande vinrankorna i det kombinerade växt och fikahuset. Dessutom säljer de flera spännande saker och har ofta konstutställningar med Österlenmotiv. Önskar er alla läsare en fin söndag.