Halvvägs mot titeln UPPDRAGSMÄSTARE 2016

Själva uppgiften som ramar in att vi har kommit halvvägs i dessa lekuppgifter, tyckte jag precis som förra gången var riktigt, riktigt trevligt att beskåda.
Då var det era hobbyer.
Denna gång kändes det som en ”julklapp” varje gång jag nyfiket tryckte på ett YouTube klipp eller läste en personlig dikt. Mysigt att så många bjöd på en selfie med en glass. Tusen tack till er. ❤ Det knyter osynliga positiva band mellan oss. I min dröm hoppas jag att både de som deltar och andra som besöker min blogg även går in på länkarna till bidragen. Det är där de hittar själva underhållningen, inte hos mig. Det är så ni får nya bloggvänner. Blogglandia när det är som bäst. När ni hittar bra saker hos varandra får ni positiv energi. När det gäller det omvända blir det precis tvärtom. Stämmer inte det bra? Själv letade jag igår upp en trist ”påhoppande” kommentar som jag fick på bloggen förra hösten. Den tänkte jag använda mig av i en kommande text. Det är mitt sätt att tackla dystra upplevelser. Bäst är oftast att först skapa en distans till händelsen. När de starkaste känslorna har fått svalna. Då brukar jag hitta de rätta orden. De som passar min personlighet och känns mest rättvisa. Förra gången skrev jag om ”En författares försvarstal”. Denna gång borde titeln vara ”En bloggares försvarstal.” Nog om det nu.
Jag gillar att tävla och därför var det givet att mina från början helt improviserade lekuppgifter skulle ha poäng med i bilden. Domarrollen visade sig snabbt vara svår. Helst när jag skulle bestämma mig kvickt för att kunna hålla tabellen aktuell. Inte så lätt när jag sitter där trött med ett blodsocker som leker berg- och dalbana med mig. En del deltagare hittade ”hål” och möjligheter som jag inte tänkt mig. Riktigt smarta ibland. Frågade jag min snälla trippelarbetande fru fick jag oftast svaret att det är väl okej. Det är bara en lek osv. Hon hade såklart viktigare tankar att tänka.

”Hela havet stormar” älskade jag på gympan. Själv har jag skapat flera galna upptåg, lekar och tävlingar med kompisar genom åren. Jag har skrivit om något. Ex när de skulle gömma sig på Åhléns i Borås som var intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Nu kom jag att tänka på något mycket galnare där ingen verkade ha en tanke på att kasta in handduken. Hade polisen kommit eller tidningen fått nys om… Du milde tid. Antagligen ställde de upp för att de visste att jag inte utsatte dem av en enda procent elakhet. Jag såg det enbart som ett moment där det var otroligt viktigt att jag skärpte blicken till det yttersta och såg vem som var sist kvar.  😉

Utomstående betraktare skulle kunnat tro att det var fri lek som gällde. Så har det aldrig varit. Det spelar ingen roll om det är barn, ungdomar eller vuxna. Det måste finnas regler och ramar för att det ska fungera fullt ut.

Allt är lättare när man möts fysiskt. Jag minns mina Superstars där det från början bara var killar med. Absolut inte samma gäng gång efter gång. Som jag minns det behövde jag bara kortfattat dra regler innan start av en ny gren. Oklarheter skötte de på plats. Nåde den som försökte tänja på reglerna. En snabb gliring från ett par håll så var det rättning i ledet igen. Aldrig några sura miner. Möjligtvis en ironisk replik på banketten efteråt. Mitt mål var också att försöka få med någon ”udda” personlighet varje gång jag ordnade något som flera kunde vara med på. Någon som jag förstod inte hade så många kompisar och inte bjöds in i sociala sammanhang. Jag älskade att bygga broar. Det var underbart att upptäcka nya personliga positiva egenskaper hos dem jag känt länge, eller dem jag trodde var tuffa grabbar. Det kunde visa sig att det fanns ett varmt hjärta hos dem också. Aldrig förekom någon form av mobbing eller avstötning under dessa tillfällen. Sedan tycker jag det är helt okej och mänskligt att i ett mindre sammanhang med dem som står närmast snacka om de värsta tokerierna efteråt. Den ventilen behöver vi alla. ”Skitsnack/vitaminkickar” med de närmaste gör att vi orkar med nästa ”berg”. Men får jag välja ska det göras med glimten i ögat. 🙂

Tillbaks till nutid. Lekuppgift nummer femton. Tre uppgifter som domaren kommer att titta på när han återigen ska besöka alla deltagande bloggare. (Jag skriver detta under tiden leken pågår.) Det är en mycket bättre metod (nu var jag ju tvungen) att låta en uppgift avslutas så jag kan få in allt först och kan jämföra och analysera allas svar. Troligtvis kommer jag att göra så under de kommande femton uppgifterna. Det blir mer rättvist och jag fattar mina beslut vid samma tillfälle. Sedan förutsätter jag att ni följer alla de andra givna reglerna.

A. Det stod endast utomhusbilder ger poäng!!! i en understruken tidig rubrik i blått. Jag ville ha ut dig från din bostad var grundtanken. Ut i friska luften. Framför allt lämna hemmet. Att sedan studsa in i en affär på stan är tillåtet eller glutta i skyltfönstret.

B. En postlåda. Om jag hade menat lådorna där postiljoner kommer med en säck för att tömma skulle jag inte kunnat ha en rättvis färgtävling. Då hade bara blå och gul varit möjligheterna och alla andra färgval hade kammat noll. Om inte någon tog en runda till Köpenhamn under dessa dagar som leken pågick och plåtade en söt röd (jag såg en röd igår i ett inlämnat svar). Det heter också POSTENS BREVLÅDOR. De vi har hemma kan när man googlar för inköp, heta både postlåda och numera i modern tid även brevlåda.

C. En blomlåda under fönster/balkong. Den här gången valde jag att lägga in egna bilder först och ha en samlad uppgiftslista för att göra det lättare för er. Jag tyckte också det var ointressant och tog för mycket plats om jag skulle lägga in en blå bil, blå cykel osv. Däremot kunde ni som tvekade få en hint om en snygg blå blomlåda på ett foto. Annars går det givetvis alltid att fråga i en kommentar om tveksamheter under själva tidsperioden som leken pågår. Sedan är det snyggare när det växer något eller är planterat något i dem som Anki skrev att hon gjort för att piffa till fotot. Men hon tog kortet för att få poäng för en vit blomlåda. Ethel skrev att hon inte hittade någon röd blomlåda och inte satte in något foto på röda blommor för att hon insåg att domaren inte var ute efter det. Ditte skrev i ett svar på en kommentar något liknande i ämnet. Helt rätt tycker jag.
Jag skrev kortfattat vad jag var ute efter.
En bil. Om ni hittade en som hade en takbox i rätta färgen hade domaren lett, men endast delat ut poäng om själva bilen hade samma färg.
En cykel med en barnsits i rätt färg.
En dörr med en annan färg på handtaget.
Om jag varit ute efter det som finns i en bil eller blomlåda hade jag skrivit det. Ex. En blomlåda med blommor eller grönsaker i.
Det är härligt att kunna associera och låta fantasin ta med en på äventyr. Tänka ett steg till. Det sysslar jag ofta med. Nödvändigt för att kunna få liv i en text. Men i det här fallet var det bäst läge att gå på det som står där i klartext. Trist men sant. 🙂

Det är halvvägs och jag tyckte jag kunde ta mig den tiden att lägga in detta inlägg. Något vilt inom mig drar till med att jag tror att det kommer att bli kvinnor på de översta tre platserna. 😀

Nästa lekmoment skulle kunna kallas ”lekkusin” till filmhundarna och filmkyssarna för att både variera och underlätta för er som jobbar heltid och får det stressigt med att leta saker.

Glöm aldrig bort att ni ska skippa att delta om ni inte känner för just den uppgiften eller tycker att stressen väger mer än roligheten. Kom och gå som ni vill. Jag tänkte inte så mycket på det. Hade inget planerat mer än möjligtvis några fler uppgifter på kyrkogården. Jag trodde att eventuellt några skulle uppskatta att komma med egna Mästaryrken. Sedan bilnummer. För jag visste inte ens om jag skulle blogga 2016. Allt under detta år såg så osäkert ut. Många privata saker som behövde få sitt svar. En otroligt viktig sak hoppas jag löser sig inom de närmaste sex veckorna. Den får mig stundtals att grubbla oerhört mycket. En syssla som passar megadåligt med diagnoserna utbrändhet och svårinställd diabetes ett. Finns det en rättvisa borde ”undret” ske. ❤

Jag hoppas denna text kunde ge några bra svar. Som vanligt när mina fingrar tar position på tangentbordet rinner textmängden iväg. När mina/våra två manus skulle bli böcker hade jag suverän hjälp med att tvätta bort onödigt. På bloggen är det gratis läsning. Då får läsaren stå ut med otvättad text eller så lägger de av efter två meningar när de inser att det inte finns några snygga bilder.

För att spara på krafterna svarar jag med en symbol om någon skriver en kommentar. Vem vet. Jag får kanske användning för den fundersamma gubben som Lizette lärde mig i höstas.  😉

Snart är ni Välkomna till uppgift sexton som jag för första och kanske enda gången INTE har ”gömt” i något vanligt inlägg. Annars var det min grundtanke och den varianten kommer jag att visa upp flera gånger i framtida inlägg. Helst med tanke på att jag inte lägger in några vanliga kåserier under detta år. Då får det bli surrogatmodellen med enklare och kortare varianter av texter.

Skärp dig Bosse. Nu får du allt avsluta detta. Eller är du på väg mot tredje boken? Bättre du går och knyter dig. Tänk på att du fick ett tufft yrselanfall i morse. 😦

Ps. Röd 5 inlägg, Grön 3 st, Vit 3 st, Grå 3 st, Gult 2 st, Svart 2 st, Brun 2 st.
Ingen valde min favoritfärg BLÅ .
Det ska bli riktigt spännande att se vilka bilder ni väljer på nästa lekmoment. 😀