Från en skitsak till en annan

Ibland möts olika världar. Kommer de för nära varandra kan man lite slarvigt kalla det för kulturkrock. Ibland behöver det bara skilja ett skevt plank mellan dem. Plankor med kvisthål kan roa den nyfikne och chocka den pryde.

Jag läste en artikel i Ystad Allehanda och funderade vidare på det jag läste. Såg att adressen var Teatergränd i Ystad. En av dessa mysiga kullerstensgränder en bit från anrika Ystad Teater. Ett stråk där tusentals turister går och strosar på sommaren och drömmer om att få bo så där pittoreskt. Priserna, om det skulle vara ett hus ledigt, är skyhöga, anser jag som följt med i ämnet. Jag leker med tanken att det bor en familj som har det gott ställt i ett av de pastellfärgade husen. De har bara ett barn. En pojke på sex år. Överst på hans julklappslista står en Iphone 5. Han har tröttnat på fyran. Fast han inte har haft den så länge. Den förra fyran tappade han i toalettstolen när han höll på med ett spel. Pappan skojade bara.
”Kunde inte mobilen simma?”
Nästa dag fick grabben en ny. Kanske är det just den familjen som bor vägg i vägg med Arne. En äldre man. Texten nedanför handlar om Arne. Dialogen har jag tagit direkt från reportaget i Ystad Allehanda.

När det gäller vissa utrotningshotade saker tycker jag personligen att det är bra att de går i graven. I staden Ystad finns numera bara ett kvar, ett utedass. I mars nästa år sker sista tömningen hemma hos Arne Månsson på anrika Teatergränd, mitt i centrum.
För ett tag sedan fick Arne ett brev från kommunen. Där stod det att han i fortsättningen skulle ha en toalett inomhus.
Arne skrockar lite och undrar, liksom jag som läsare, var det ska få plats. Det handlar om ett gatuhus med ett minimalt kök och två små rum. Dasset är på gården. I detta hus levde sju människor som mest. Det är tur att Arne står i kö för en plats på ett äldreboende. Arne är van vid enkel standard. Bostaden saknar dusch. På gården hänger en balja på väggen. Den fyller han och tvättar sig utomhus när det är varmt. På vintern får han sköta sysslan i köket. På vintern drar han på sig stövlarna innan han går den lilla biten över gården.
”Jag är trött på det, är man 84 år så kan det räcka”, säger Arne som också dras med värk.
Ystads sista latrintömmare Conny Nilsson bromsar in framför huset. Numera hjälper han Arne med att bära ut tunnan av plast, fast klassisk till både form och funktion. Locket kan skruvas fast.

Snart har väldigt många små knattar i vårt land en egen Iphone 5 i fickan. Behöver de verkligen prylen? Det är en skitsak men jag drog just den parallellen. Tänk om barnen satte sig ner och drog ner byxorna under ett besök hos Arne när det trängde på och samtidigt… hur många världar skulle drabbas samman då? Skulle det bli extra oroligt någonstans?
Inför julen 2012 hoppas jag att det även ligger paket under granen med saker som inte går att trycka på eller toucha. Färggranna prasslande paket med skilda innehåll som kärlek, närvaro, tillit, gemenskap, föräldratid, etik, moral, motion, frisk luft, sällskapsdjur, tålamod och empati.
Trist nog finns det alltför många trasiga barn i vårt land, men också för många som har det för bra materialistiskt sett. Klyftorna har återigen ökat i vårt land.
Kuriosa:
Kärt barn…
Hemlighus, skithus, avträde, utedass, huset, ett visst ställe, tjotahejti, toa, ändstation. Vilket tycker du som bloggläsare är det bästa ordet?

20 thoughts on “Från en skitsak till en annan

  1. Vi har ju utedass på stugan och vi kallar det rätt och slätt för huset.
    Jag funderar också på var Arnes innetoa ska få rum?
    Annars, ingen Iphone i det här huset, skulle aldrig lära mig använda den.

  2. Tänkvärd – och intressant – läsning! Skönt att Arne får annanstans att bo. Ungar och prylar är ett kapitel för sig, jag tycker som du att de kanske saknar det de inte får, och lär sig tro att saker är det viktiga. Någon gång i livet får de lära om. Kram/M

  3. Centralt utedass som en protest mot onödiga måsten..?
    Och jag funderar på hur Arne kommer att trivas på ett nytt boende? Hoppas att han kommer att känna sig hemma…

    Och julklappar med surf får mig att vilja trilskas… Fd Maken vill samla pengar från andra (min släkt) för att köpa en laptop till 10-åringen. Jag funderar hellre på ett rejält laddat bio-presentkort för mysiga filmstunder…

    • Dystert tänkt tror jag inte att han kommer att trivas. Blir som en
      kulturchock åt omvända hållet. Han kommer att sakna precis allt.
      Jag har antagligen sett för många liknande dokumentärer om äldre som
      levt spartanskt, som sedan trillat av pinn rätt snabbt när de fått
      flytta in till moderna äldreboende.Jag har hemskt gärna fel.
      Jag älskade att gå på bio förr.

  4. Ett intressant inlägg om ”kulturkrockar” .. skrivet på ett lättläst och bra sätt! Jag har aldrig förstått hur man kan låta barnen ha ”det senaste” inom de flesta områden. Aldrig behöver de längta och tråna efter något. Allt serveras innan de knappt öppnat munnen.

    Arne … vilket liv. Hoppas det blir bekvämare och bra för honom i ett nytt boende. För det måste han ju få.
    Vi har en utetoa i stugan och vi använder ordet toa för både den och här hemma. Någon kallar stället för ”kontoret” och då undrar man vilket skitjobb den personen har? 🙂

    • Du satte fingret på det jag syftade på. Längtan och kämpandet med att
      spara. En nyttig livsträning. Lyckan när man har pengarna för att kunna
      köpa det.

      Jag gillade ”kontoret”. 😀 Jag undrar inte. Är säker på att det handlar
      om en person som lägger kablar. 😉

  5. Var nyligen på en volontärkurs, och fick veta att en av anledningarna till att drogberoendet har ökat så är att, utan att gå in på detaljer, ungdomar har det för bra. Har allt de kan önska sig och får mer utan att anstränga sig. En sa att Det största trauma man man ge sin unge är att ungen inte upplever några trauman under uppväxten. Att sopa banan för barnet är alltså ingen bra idé. J märker det här i skolan också, att de som har mest problem i solan är de barn som omhuldas mest samt de bortglömda.

    • En sak som jag gillar när mina bloggläsare tar sig tid att lämna
      kommentarer är att JAG lär mig och får reda på saker. Jag håller
      helt med i det du skriver.
      Är också övertygad om det väsentliga i din text. De två dikena.
      De bortskämda och de stackars bortglömda. Det kan inte vara nyttigt
      att inte anstränga sig och få saker serverade på ett silverfat.
      Däremot finns det många andra saker som ALLA barn behöver.
      Tillit, trygghet, kärlek, närhet, tid m.m.
      Den biten av ökningen av drogberoendet nämns inte så ofta i vårt
      land av olika anledningar. Jag tror också det stämmer som du skrev
      i början av ditt inlägg. Är inte helt övertygad om att alla vill
      ta tag i den biten…

  6. Bosse.. Det blir 5 stjärnor för underbart musikval! 🙂
    Tänkvärd text som väcker många tankar.
    Det finns många grejer som uppfunnits/utvecklats som gör att livet är enklare idag än ”förr i tiden” och det är bra.. trallalala.. MEN.. jag är rätt brydd över folks okritiska ”ska-ha-mentalitet” & s.k statusjakt. Det tar kraft och tid.. en avledare från det som egentligen är viktigt.

    Jag brukar säga ”Damrummet” och ”gå och pudra näsan” för det låter rätt gulligt. På jobbet började man ta efter mej så en del killar sa att de skulle gå på ”Herrarnas”. (Dock handlade det om samma utrymmen då vi alla delade på de som fanns. 🙂 )

    • Tack för fem stjärnor.
      Jag håller med dig i texten. Tror heller inte på ska-ha mentaliten.
      ”Låter rätt gulligt”. Det beror på vad du menar med att pudra näsan.
      Du måste vara rädd om dig.
      Använd det inte i ALLA sammanhang. För då riskerar det att bli för
      fängslande om någon med makt kommer på dig:)

  7. Jag tycker att den nya tekniken måste få plats bland barnen. Om vi betänker hur sabla fort utvecklingen går så måste det ramla ner i leden att använda sig av det. För den skull vill jag inte försvara överflödet, men står för att tekniken ska barnen ta del av i möjligaste mån.
    För… inte jag och ingen annan vare sig vill eller tror att vi ska hamna i det gamla bondesamhället igen, där enda förmedlingen från världen utanför, bestod av information från prästens predikstol.

    Sen den där Arne… Ja, han kan känna sig hedrad av att vara den siste mohikanen bland naturfolket i Ystad.
    Mohää hä hä …
    ”Skit”bra krönika!!!
    Kram

    • Det är en balansgång. Jag anser mig inte som en bromskloss för att
      jag tycker förskolebarn ska leka ute i det fria och även främja
      grovmotoriken och ha en enkel mobil istället för att leka i sandlådan
      med senaste modellen. Även alla ungdomar skulle må bra av fysiska
      aktiviteter varje dag istället för att sitta, ligga, surfa och appa
      hit och dit. De problem som de har i USA kommer att bli big problems
      inom en snar framtid i Europa. Överviktighet, fetma, åldersdiabetes
      på tonåringar och mängder av andra välfärdssjukdomar tror jag kommer
      att bli svåra och dyra att tackla. Rätt använt är all teknik bra.
      Tänk så många slitsamma, tråkiga, tunga, enkelt-att-lära-sig-jobb
      som försvunnit i vår moderna värld. Vad skönt för dessa människor
      som kämpat och slitit. Nu får de gå arbetslösa istället. 🙂
      SkitgoKram 😉

  8. Mina barn har aldrig fått det senaste , mest av ekonomiska skäl men också för att jag helt enkelt inte tycker att allt måste vara så materialistiskt. Man mår bättre om man får önska nåt och vem minns väl inte känslan när man äntligen fått det där man velat ha så jättegärna? Livet är inte så jäkla enkelt och man måste jobba för det man vill ha och det är nåt barnen behöver lära sig redan som små för att ha en chans när de ska stå på egna ben. Så tycker jag. Utedass ogillar jag skarpt dock så där hoppas jag Arne får en plats på äldreboendet snart så även han får passa på att slippa förfrysa rumpan på vintern.

    • Många kloka tankar från dig. Jag minns fortfarande känslan när man
      äntligen sparat ihop till det man trånat efter. Vi har också haft
      din metodik och uppfostran med våra barn. Jag är övertygad om den
      vinner i längden. Om man strävar efter att barnen ska växa upp till
      empatiska individer som står stadigt på jorden.

      Usch! Vem vill frysa om rumpan på vintern. 🙂

  9. Jodu, ibland tror jag att jag är den enda föräldern som tycker att det är viktigare att mina barn får tillgång till kärlek, närhet och upplevelser istället för statusprylar. Kan bli så löjligt trött på mina barns kompisars föräldrar… Det är tusan inte lätt att stå mot pressen vill jag lova…

    /Anna

    • Du är som tur är inte ensam. Även vi har känt samma sak flera gånger.
      Håller med. Pressen är jobbig stundtals. Du har sunda tankar som vi
      också delar med dig. 🙂 Statusprylar skapar ingen äkta bestånde glädje.
      ”Nästa vecka” är det kanske ute. Hela tiden pumpas det ut nya produkter
      så länge det finns en marknad. Jag är inte helt övertygad om att denna
      marknad kommer att finnas i Sverige i det långa loppet. Den som lever
      får se. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s