En speciell tår

Nasse: ”Kommer du alltid att älska mig, Puh?”
Nalle Puh fäller en tår ner i vattnet och säger. ”Nasse, den dagen du hittar den tåren igen, då ska jag sluta älska dig.” ❤

På tal om kärlek

Nasse: Hur stavar man till kärlek?
Nalle Puh: Du stavar det inte, du känner det.

Dunkers kulturhus, del två

Idag är det Solveig som står för blogginlägget om mannen som växte upp i min barndomsstad Halmstad och började sin yrkeskarriär som tecknare på en reklambyrå i den lilla västkuststaden.

Välkomna in i utställningshall 1 i Dunkers kulturhus.

Åldersgräns? Nej, den här utställningen passar alla åldrar. Möjligtvis kan vi ”som är lite äldre” bli trötta i öronen efter en stund. Men vad gör väl det när ögonen har så mycket njutbart att se på.

Pettson, katten Findus, Nasse, Mamma Mu med flera. Vad har de gemensamt? Jo, de är skapade av Sven Nordquist. En fantastisk barnboksförfattare och en ännu mer fantastisk barnboksillustratör. Han är helt klart en av mina favoritförfattare då det gäller bilderböcker och min absoluta favorit då det gäller illustratörer. Det är få förunnat att vara suverän både på att skriva och att illustrera.

Visst såg vi alla skorna på golvet när vi kom in, men ”stora som vi är” så trodde vi att det bara var barnen som skulle ta av skorna. Hoppsan! Så var det inte! Vi blev snabbt tillrättavisade om att ta av oss skorna… och traskade sedan vidare, jag barfota och Bosse i strumplästen.

”Nasse”, en helt underbar bilderboksfigur. Han som prövar sig fram.

Har du inte läst något av Sven Nordquist förut rekommenderar jag ”Nasses taxi”. I den boken hittar Nasse en skottkärra och blir mycket fundersam över varför två små kaniner kan vara så tunga att köra när en stor lärare går att köra hur lätt som helst. En bok som ger många leenden och skratt oavsett ålder.

”Katten Findus” – en spelevink som håller gubben Pettson igång. Findus är bra på att luras och full av idéer och bus och inte alltid helt ärlig…
– Jag har ett meddelande från Pettson, sa Findus med myndig röst. Han har blivit sjuk av allt galandet, så därför har han skrivit på en lapp vad jag ska säga. Han vecklade upp papperet och läste:
– Från och med imorgon får tuppskrället bara gala en minut på morgonen och en minut på kvällen. Annars blir det grytan.                                                         (Tuppens minut)

Nä, Bosse fick inte sätta sig och pussla. Vi drog vidare till Pettsons snickarbod.

”I Pettsons snickarbod finns allting mellan himmel och jord” (Sven Hedman/Sven Nordqvist). Det kändes verkligen som om vi befann oss i den riktiga snickarboden. Pettson och Findus hade lämnat kvar en halvfärdig höna. Den som de gör i ”Rävjakten”. De vill ju inte skjuta räven utan bara lura och skrämma honom. Dessvärre blev vår bild alldeles suddig. Kameran gillade inte att vi tog utan blixt… (Vi följde ju reglerna.)

”Mamma Mu”. En ko som inte riktigt uppför sig som andra. Sven Nordqvist är ”bara” illustratör. Texterna om Mamma Mu och Kråkan är skrivna av Jujja Wieslander och allt började med en sång…

Äntligen fick Bosse leka en liten stund.

Effektfullt om än lite suddigt. Vet inte riktigt vad som hände med kameran när vi tog den här bilden.

”Agaton Öman och alfabetet”, Sven Nordqvists första bilderbok. Med denna bilderbok vann han Bokförlaget Opals bilderbokstävling 1982. Det är nog dessvärre en bok som inte skapat några bestående minnen hos mig.

Det har däremot ”Pannkakstårtan” som kom 1984 gjort. Nu när jag går igenom våra böcker upptäcker jag att just den saknas… Hm!

”Hattjakten” (1987) Morfar hade en hatt som han aldrig tog av sig. Utom när han skulle sova. Då hängde han den över sin sänglampa. Det var det sista han gjorde varje kväll innan han somnade. Och det första han gjorde varje morgon var att sätta på sig hatten. En morgon när morfar vakande var hatten borta…

Vill du veta hur det går? Ja, då får du bege dig till biblioteket och låna boken.

Två saker behöver man när man ska läsa en bok av Sven Nordqvist. Tid och tålamod.

Tid – Det tar lång tid att både läsa och titta på alla små finurliga och roliga detaljer på varje uppslag. Det är som om Sven berättar en historia som han illustrerat med de ”stora” bilderna och minst en eller två parallella historier som berättas när man letar lite noggrannare i bilderna.

Tålamod – Om du ska läsa för ett eller flera barn får du räkna med att du kommer att få många frågor och kommentarer. Varför? Men den där då? Hur? Titta, kan du? Oj! Wao! Hoppsan! Det går inte att snabbläddra en Pettsonbok, eller att hoppa över en sida eller ett stycke. Man fastnar hela tiden (fastnar på ett positivt sätt) skrattar tillsammans, upptäcker tillsammans, får nya tankar och funderingar. Att läsa bilderböcker av Sven Nordqvist tillsammans med barn – det är att ge dem det bästa man kan ge, nämligen språket, på samma gång som man som vuxen får chansen att bli barn på nytt.

Tack Dunkers kulturhus och Sven Nordqvist för en mycket trevlig och upplevelserik utställning. Jag hoppas att alla som bor i eller passerar Helsingborg beger sig till Dunkers kulturhus och besöker utställningen.