Tredive

Uppgift 30 av 30: Ger ej nya uppslag
Svar: 8 bokstäver
Facit: IDÉTORKA
Vinnare: Znogge  ❤  ❤
Dagens tävlingstid: 18.05-18.35

Rätt årtal: 1993
Vinnare: Ingen Vinnare

Sluttabell för sjätte och sista Korsordsmästerskapen:
Ett ❤ efter ett namn i tabellen innebär en Skrap-Kryss i postlådan nästa vecka. Elva lotter ska fördelas.
Följ lottning och ”Vilket språk-tävlingen” under kvällen. 😀

Imorgon börjar Gunnels julkalender på hennes fina blogg. En fin bloggtradition. Missa inte det! Temat i år är tomtar. Dessutom läste jag nyss att hon på söndagarna i fortsättningen, kommer att ha en av de vackraste skådisar jag vet till sin hjälp. Hennes ögon är som rådjursögon.
6 bokstäver. 😉
https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com/2018/11/starten-pa-nagot-nytt.html

Kategori ett/prispallen 2018:
1. Anki Arvidson, 110 p. ❤
2. Znogge, 99 p. ❤
3. Gunnel Moberg, 92 p. ❤

Kategori två/resten av tio-i-topp: (Blå tärningen bestämmer; 50 kast.)
4. Wiolettan, 78 p. ❤
5. Eva-Lotta, 68 p.
6. Lisbeth Ahlskog, 66 p.
7. Eva Rohlén, 61 p.
8. Gunilla Wahlberg, Signhild Hortberg, 54 p.
10. Kerstin Nilsson, 51 p.

Kategori tre/plats 11-20: Blå tärningen bestämmer; 30 kast.)
11. Beppan, 50 p. ❤
12. Maj Johansson, 46 p.
13. Annika Sohlin, 45 p.
14. Kerstin Cecilia, 39 p.
15. Lena Wik, 39 p.
16. Minton, 38 p.
17. Cecilia Ottosson 36 p.
18. Sven-Arne Petersson, 35 p.
19. Ethel Hedström, 32 p.
20. Thomas Petersson, 27 p.

Kategori fyra/plats 21-30: (Blå tärningen bestämmer; 25 kast.)
21. Inger Börmark, 26 p.
22. Susie på Stjärnarve, 24 p.
23. Anette Åkesson, 12 p.
24. Primrose, Marie Kristoffersson, 11 p.
26. Laila Larsson, 10 p. ❤
27. Ditte Akker, 8 p.
28. Eva Johansson, 7 p.
29. Pelle Börmark, Pia Boman, 6 p.

Kategori fem/plats 31-40: (Blå tärningen bestämmer; 25 kast.)
31. Börje Carlsson, 5 p.
32. Ing-Britt Jönsson, 3 p.
33. Yvonne Carlsson, 2 p.
34. Marianne Johansson Sturk, Mia Juliusson, ❤
Åse Holmander-Mehlin, Johan Abrahamsson, 1 p.
38. Övriga, 0 p. 😊

Kategori sex/titlar 2018:
Jag har skrivit. Solveig får ”äran” att klippa ut de 30 namnen och vika de små lapparna och sedan är det dags för någon av oss att dra…det blev Solveig som fick äran:
Anki Arvidson, 7 ❤
Znogge, 2
Gunnel Moberg, 3
Gunilla Wahlberg, 1
Eva Rohlén, 1
Beppan, 1
Wiolettan, 2
Ethel Hedström, 1
Eva-Lotta, 2
Kerstin Nilsson, 2
Kerstin Cecilia, 1
Signhild Hortberg, 1
Sven-Arne Petersson, 1
Ingen Vinnare, 5 (utom tävlan)

Kategori sju/ årtalet då fotot togs:
1. Eva Rohlén, 5 p. ❤
2. Lena Wik, 3 p.
3. Wiolettan, 2 p.
4. Lisbeth Ahlskog, 2 p.
5. Anki Arvidson, 2 p.
6. Gunnel Moberg, 1 p.
7. Thomas Petersson, 1 p.
8. Anette Åkesson, 1 p.
9. Laila Larsson, 1 p.
10. Znogge, 1 p.
11. Minton, 1 p.
12. Eva-Lotta, 1 p.
13. Pia Boman, 1 p.
14. Maj Johansson, 1 p.
x. Ingen Vinnare, 7 p. (utom tävlan)

Kategori åtta/jultema:
1. Znogge, 66 p. ❤
2. Lena Wik, 49 p.
3. Anki Arvidson, 45 p.
4. Gunnel Moberg, 29 p.
5. Eva Rohlén, 27 p.
6. Ditte Akker, Eva-Lotta, 26 p.
8. Minton, 25 p.
9. Wiolettan, Lisbeth Ahlskog, 24 p.
11. Gunilla Wahlberg, 23 p.
12. Thomas Petersson, Cecilia Ottosson 20 p.
14. Susie på Stjärnarve, Beppan, 19 p.
16. Ethel Hedström, 18 p.
17. Anette Åkesson,15 p.
18. Laila Larsson, Kerstin Cecilia, 13 p.
20. Sven-Arne Petersson, 12 p.
21. Marie Kristoffersson, 11 p.
22. Börje Carlsson, 10 p.
23. Maj Johansson, 8 p.
24. Annika Sohlin, 7 p.
25. Åse Holmander Mehlin, 6 p.
26. Kersko, 5 p.
27. Gun Toresson, Ing-Britt Jönsson, Pia Boman, Eva Johansson, 4 p.
31. Yvonne Carlsson, Katarina Olofsson, 3 p.
33. Johan Abrahamsson, Anne Bondin, Inger Börmark, Primrose, Bergalott, 2 p.
38-41. Mia Juliusson, Martin Lidén, Signhild Hortberg, Gunilla Johansson, 1 p.

Kategori nio/främmande språk: Öppen kl. 19-21
Lämna-ordning:
Gunilla Wahlberg, 27 rätt
Anki Arvidson, 27 rätt
Wiolettan,, 27 rätt
Sven-Arne Petersson, 26 rätt
Gunnel Moberg, 29 rätt ❤
Lisbeth Ahlskog, 27 rätt
Eva Rohlén, 27 rätt
Kerstin Cecilia, 26 rätt

OBS! Vill du ha MITT FACIT tittar du på Gunnels kommentar/bidrag och ändrar nummer 26 till italienska. Jag blev mest överraskad av nummer 11. Godnatt!

 

Hunden som försvann

Det var en underbar vinterdag. Solen värmde och solstrålarna fick snön att gnistra. För ovanlighetens skull var det vindstilla på fältet utanför vår villa. Annars blåste det allt som oftast, en snål blåst från havet.
Jag var pappaledig med Lizette. Jag var även nybliven husse till Texas. Att bli med barn och att bli med hund är långt ifrån samma sak. På den plats man la Lizette under den första tiden, låg hon snällt kvar om man lämnade henne och gick ut ur rummet. Det var en lugn och behaglig starttid där man fick ha prydnadssaker i fred, CD-skivor i rätt fodral och där krukväxterna fortfarande bar sina blad. När hon efter en tid lyckades vända sig i sängen fick man tänka till. Från att först ha varit impad var det nu dags att se till att man fortfarande låg ett steg före.
För hundvalpar gäller inte samma utvecklingsfaser och regler. Här tvingas man hela tiden att vara alert.

Denna soliga februaridag bestämde jag mig för att gå på promenad. Jag letade upp skinnpläden, packade in Lizette i varma kläder och satte henne i pulkan. Så liten var hon inte. Hon gick numera för egen maskin och kunde ta på sig själv hyfsat. Jag övervakade mest att allt kom med och på någorlunda rätt plats.
I vänster hand höll jag kopplet till den glada valpen som glatt viftade på svansen. I höger hand höll jag i plasthandtaget till pulkan. Efter en stund kom vi in på det vida fältet där vår arrendator skulle odla potatis om några månader. Det kändes overkligt där jag gick och pulsade i den djupa snön.
”Är det kul Lizette?”
”Ja”, svarade hon och sjöng vidare på sin egentillverkade sång.
Jag njöt stillsamt av livet, vände mig om… och tittade storögt på det som inte fanns.
”Har du sett Texas?”
”Nä. Inte stanna pappa. Kör fortare.”
Jag tittade dumt på det slaka långa kopplet som jag höll i vänster hand. Andfådd följde min blick ut över nejderna och jag försökte se det jag inte såg. Han måste ha slitit sig loss, tänkte jag förbryllat.
”Har du sett Texas springa ut över fältet?”
”Jaaa.”
”Peka”, uppmanade jag med så lugn röst jag kunde förmå.
Inombords kändes det som om jag svalt en isbit som satt sig på tvären. Jag vände huvudet mot den hårt trafikerade vägen vi just passerat. Där jag fått stå ett tag innan jag vågade mig över med barn, valp och pulka. Nyss hade livet varit solsken. Nu stod det stilla. Det var inte lätt att upptäcka en vit bomullshund bland all snö. Jag ropade Texas högt med jämna mellanrum. Han ropade inte tillbaks. Han fanns inte ens där. En bil bromsade in så att det tjöt i vinterdäcken och en ilsken tuta fick mitt hjärta att slå dubbelslag. Min fantasi skenade åt olika håll.
Av en ren impuls vände jag mig om och välte omkull både dotter och pulka. Desperat började jag gräva i den djupa lössnön med händerna och försökte följa kopplet mot sin dolda ände. Det handlade bara om sekunder, men jag lovar att jag hann tänka både det ena och det andra.
”Jättekul pappa. Mera pappa”, bönade Lizette som låg på rygg och gjorde en snöängel och trodde att det pågick en busig vinterlek.
Det var inte tomt i den andra delen av kopplet. Min insnöade hjärna hade äntligen förstått. Den lilla valpen var fortfarande kopplad under snödrivorna. Texas var hur pigg som helst. Jag har aldrig blivit så glad över att se honom. Det blev stort puss och slickkalas. Jag var så tacksam för att det fanns en hund begraven. Texas fick inga men av incidenten. Han var överlycklig varje gång han fick en chans att leka i snö. När vi kom in blev det alltid lufttaxi till badrummet och en ljummen dusch. Annars hade jag fått vänta till våren, innan isbitarna i den tjocka bomullspälsen tinat bort.