När inlandsisen smälte …

… bildades Hammars backar och Kåsebergaåsen.

Du som åkt kustvägen mellan Ystad och Kåseberga  på Österlen har säkert sett den välkända silhuetten Hammars backar som varit populär att ha som en kuliss i flera filmer genom åren, ex. i Wallanderfilmerna.
Det är även ett militärområde.
Vi blev inte speciellt förtjusta när vi i söndags såg alla gula varnande skyltar och ordet LIVSFARA med svarta stora bokstäver och insåg att det var storövning på gång.
Besviket stannade jag bilen vid parkeringsplatsen och gick med dystra steg mot informationstavlan. Sedan blev jag gladare när jag noterade att söndagen var en vilodag även för skjutande.
På den här bilden syns inte höjdskillnaden så bra. Det känns i benen att ta sig upp till det lutande trädet. Men jag trivs med vetskapen, att jag tyckte det var en betydligt tuffare distans sommaren 2011.  Den gamla gubben har fått mer liv och spring i benen.

Det finns en rik flora och fauna i området. Utsikten är magnifik i klart väder.

Här uppe brukar de som håller på med skärmflygning starta och landa. Synd att det inte var någon där idag så du fick se.
Det måste vara en stor upplevelse att glida omkring lite ovan.
Jag står tydligen och betraktar Kåseberga och är i min egen lilla bubbla.  🙂

Långt borta till höger syns utkanten av vår hemstad Ystad.
Vi insåg att dagens besök fick bli kortvarigt. Det drog ihop sig på himlen och handlade troligen om minuter tills det väntade en kall dusch med kläderna på.

Rapsfälten lyser verkligen upp fälten i Skåne i maj. Vi såg massor av dem när vi ägnade ett par timmar åt att glida omkring på Österlen. Det är så skönt denna tid, innan turisterna anländer och det blir trångt överallt. När vi får ha ”kakan” lite för oss själva.  🙂

Här ser du första dropparna på kameralinsen. Vilken flax. Vi hann precis svänga ut på kustvägen, innan den första skuren kom och följdes av fler på hemvägen.  🙂

Nästa gång som vi går upp på höjden har vi förhoppningsvis cyklat dit. Då kommer vi att ha filt och fikakorg med. Kanske går vi ner för andra slänten mot sandstranden.

Tyvärr tar cykelvägen slut några hundra meter längre bort mot Kåsebergahållet. Sedan tvingas cyklister ut på den smala slingrande bilvägen som är tät med trafik på sommaren.  😦
Väldigt sorgligt och farligt. Vilket underbart cykelstråk det skulle kunnat vara om det fanns en cykelväg hela vägen mot Sandhammaren och varför inte vidare upp mot Skillinge. Det tycks äntligen vara något på gång mellan Brösarp och Kivik.
Jag inser givetvis att det handlar om ägor och rättigheter. Sedan finns det ett laddat ord som heter prioriteringar. Landsbygden ligger sällan först på bordet när resurser ska fördelas.
Första steget är att ta bort alla fallskärmar och specialavtal. Ett av många ”steg” jag kommer att ta vidta när jag blir statsminister. Eller stadsminister. 😀

Jag önskar alla mina bloggläsare en trevlig lördag. Just nu är det grått utanför mitt fönster. Efter lunch hoppas jag den gula lampan är tänd.