Mannen med hål i plånboken

Jag tycker det är jättetrevligt att gå till tandläkaren. Ibland har jag svårt för att vänta på besöket. Den här gången fick jag en tid redan dagen efter mitt samtal. Samtidigt har jag även andra stora intressen. Kvinnan lätt paff när jag spontant utbrast.
”Skidstafett i Falun-VM. Har ni storbildsskärm i taket?”
Hon verkade ha vallat fel för det kom inga skånska mord, menar skånska ord från luren. Därför fick jag leda henne i konversationen till nästa lediga tid. Det blev idag, måndag. Jag kunde knappt sova i natt. Det kändes som kvällarna innan min födelsedag när jag var barn. Möjligtvis kan det ha berott på att jag hade näsan i taket. (Inte i vädret). Eftersom jag bestämt mig för att betala med kontanter tog jag ut pengar igår. Tänk att det fortfarande går att ta ut kontanter. Vilken lyx. Jag blev så glad att jag spontant kramade närmaste träd. En blyg lönn som inte kramade tillbaka.

För att inte glömma bort pengarna. Det gick ju inte att få plats med dem i plånboken, så jag la dem under kudden. Solveig hörde knappt därnere, att jag sa god natt till henne. Jag jämförde med förra årets summa när samma tand gick sönder. Då snackade tandläkaren om att det inte fanns något att bygga upp tanden på. Jag hade fullt med pinaler i munnen och kunde inte komma med goda råd. Sedan drog han information om bryggor & porslinskronor och där någonstans försvann jag bort i dagdrömmar till havet och Lidéns Samlingsmuseum med alla sina porslinsföremål. För att inte förstöra stämningen drog jag en förkortad version om att jag var en fattig författare som bara tog 150 kr minus moms för en fysisk bok och önskade honom lycka till med tandpusslandet. För att han inte skulle bli arg drog jag heller inte en pedagogisk saga om att vi skulle byta månadslön en gång för att han skulle få gå i mina mockasiner. Då hade han bara sagt att jag måste kunna äta och jag hade snabbt svarat att man måste ha pengar för att kunna äta. Då kunde han svarat att man inte kan äta pengar. Sedan hade jag överbevisat honom med att berätta att jag sett Charlie Chaplin äta upp sina skor i Guldfeber. Visst hade jag läst att skorna och snörena var gjorda av lakrits, men allt behöver man inte tala om för en tandläkare i ett ordkrig. 😉 Hål-ler du inte med om det? Nu tänkte jag till med alla mina tre hjärnceller. Tandläkaren såg gammal ut. Inte INNAN jag kom in i rummet, men EFTER vår fina stund tillsammans. Han måste ha åldrats raketsnabbt. När jag satte mig tillrätta i stolen var han svarthårig. När jag äntligen var klar, var han vithårig. Kan det gå så snabbt? Eller blev han utbytt till någon annan, när jag bet till en aning dumt i ett par fingrar? Han hade kommenderat mig att bita i ett papper flera gånger. Det är inte mitt fel att jag har snabba reflexer. Förresten hade jag tröttnat på bitleken. 😦
Den vithåriga mannen var snällare. Jag fick välja vilket bokmärke som helst från lådan. Nalle Puh blev mitt val. Okej! Jag tiggde till mig Fantomen också.
Vad kul det ska bli att sova på samma höjdnivå som Solveig i natt. Hoppas hon kan sy ihop det stora hålet i min plånbok för jag kommer att tröttna på att äta nudlar och koka soppa på en spik om några månader. Jag måste fråga Solveig när hon kommer hem sent från jobbet om hon tror att min analys stämmer. Vi hade ofta hål-timme i skolan. Det måste vara därför jag samlat på mig så många hål i tänderna. 🙂
Måndagskram från Bosse Tandtroll.

Annonser