Golden Globe | Bloggäventyr med Bosse Lidén

Rabbit hole
Genre: Drama, 87 minuter, 2010.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Och det här är bara de sorgliga versionerna av oss.”

Egna ord: Den här filmen fick en tia, d.v.s. full pott, av mig i soffan. Det är en stillsam, trovärdig film, uppbyggd i en vacker komposition. Musiken följer handlingen harmoniskt. Jag förstår verkligen varför Nicole Kidman nominerades till en Oscar och Golden Globe. Det dröjer oväntat länge innan vi får reda på vad som hänt Beccas och Howies son Danny, åtta månader tidigare. Filmen innehåller några kameravinklar som jag är svag för. Huset vid vattnet hade jag gärna haft nycklarna till. Sådant gläds inte Becca åt när hon promenerar på löpbandet.
”Har du några planer för idag?” frågar Howie innan han, i sin slips och vita skjorta, sticker iväg i bilen till jobbet.
”Nej, bara det här”, svarar hon och börjar springa på bandet.
När Becca, genom fönstret, ser bilen försvinna kliver hon av och…

Baksidetext: Det gifta paret Becca och Howies tillvaro slits i stycken efter en olycka. Men vad gör man när sorgen blir så stor att äktenskapet blir till ett fängelse där den enda man kan prata med verkar befinna sig på en annan planet? När man inte vill annat än att skälla ut i idioterna i gruppterapin? När ens mamma kommer med ”goda råd” som är det absolut sista man vill ha? Eller när dina medsörjanden i terapin börjar stöta på dig? Ovetandes om varandra skapar Becca och Howie egna världar där de kan pusta ut – samtidigt som sprickan dem emellan växer sig allt större.

Kuriosa: Filmen producerades av Nicole Kidman som är uppväxt i Australien och var gift med Tom Cruise.

Dagens fråga: Nämn en film som du tycker har det perfekta slutet?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Livet från den ljusa sidan / As good as it gets
Genre: Komedi, 111 minuter, 1997
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Tittar man på nån länge nog ser man deras mänsklighet.”

Egna ord: En gripande och mycket sevärd New York-film med många bottnar, som börjar tufft för alla hundälskare. Bara relationen mellan författaren Melvin Udall (Jack Nicholson) och denna charmhund som spelas utmärkt av skådespelaren Jill 😀 är värd ”filmbiljetten.” Melvin har skrivit 62 romaner. Alla känslomässigt skrivna med romantiskt gripande texter. Melvin är knappast ute på författarturnéer. I så fall skulle alla dyrkande läsande kvinnor sätta i halsen. I alla andra situationer i vardagslivet, och i det lilla sociala liv Melvin ägnar sig åt, är han en tvångsneurotiker med ingrodda fobier och ritualer. Melvin spottar ur sig en jämn ström av sarkasmer, elakheter, rasistiska och homofobi spydigheter utan att egentligen mena så mycket med fraserna. För snart inser tittaren att han är likadan mot alla. Det ingår i hans sjukdomsbild. Melvin går bara till en enda restaurang, dit han tar med sig egna plastbestick. Han sitter alltid vid samma bord och vill alltid bli serverad av Carol Connely (Helen Hunt). Därför blir det problem när hon måste ta hand om sin astmasjuka son och inte kommer till jobbet. Inte blir det lättare när Melvins homosexuella granne Simon Bishop (Greg Kinnear) inte kan ta hand om sin hund längre efter ett rått överfall. Melvins inkapslade livs väggar börjar komma emot honom. Han tvingas krypa ut ur hålet och möta verkligheten. Han önskar, när det är som tuffast, att han var lagd åt det homosexuella hållet, för då hade besluten varit lättare att fatta. Filmen blev dubbelt Oscar belönad. Jack Nicholson för bästa manliga huvudroll och Helen Hunt för bästa kvinnliga huvudroll. Dessutom blev det tre Golden Globe.

Dagens fråga: Vilken är din favoritfilm med Jack Nicholson?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014