Film femton av femtio

17 Again
Genre: Komedi, 97 minuter, 2008
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 105/120

Favoritkommentar/Scen: ”Jag gick ut med skolans snyggaste tjej men lät henne gå.” Scen: När Mike läser upp ett brev i en domstol. Då fuktades mina ögon.

Egna ord: 37-årige Mike O´Donnells (Matthew Perry) liv är inte solsken utan mer öken. Han är på väg att skiljas, blir snuvad på en befordran på jobbet och har bara sporadisk kontakt med sina två barn. Annat var det förr då han dejtade skolans snyggaste tjej. Då spåddes han en ljus framtid inom basketen. Han var stjärnan på High School. Inför årets viktigaste match satt en talangscout på läktaren. Livet lekte. Precis innan matchen ska starta dyker flickvännen Scarlett upp. Mike rusar fram och kramar om henne. Han ser att hon är bekymrad för något. Mike ger sig inte förrän han får reda på vad det gäller. Sekunderna därefter ändrar sig livet både för Mike och för Scarlett (Allison Miller).

Tjugo år senare söker sig en deppig Mike tillbaka till sin skola. Han står och studerar lagfotot som togs precis innan finalmatchen. Då dyker en vaktmästare med vitt skägg upp bakom honom och tilltalar honom. ”Känner jag dig?” frågar Mike. ”Nej, men jag känner dig. Stjärnan som inte riktigt levde upp till förväntningarna.”

En regnig kväll några dagar senare ser Mike vaktmästaren stå vid räcket på en bro. Plötsligt försvinner den äldre mannen. Mike hoppar ur bilen och rusar över vägen. När han desperat tittar ner i vattnet ser han sig själv som sjuttonåring och dras ner i vattnet. I nästa scen vaknar han med blöta kläder i en säng i en gammal kompis bostad. Problemet är bara att Mike nu är sjutton år (spelas av Zac Efron) och har svårt att övertala sin förskrämda och galna kompis Ned (Thomas Lennon) om detta, helst innan Ned slår ihjäl honom. En komedi när den är som bäst. Samtidigt finns en allvarlig botten att betrakta för den som är lagd åt det hållet. Handlingen spårar aldrig ur som jag befarade innan första titten. Den vuxna Scarlett spelas av söta Leslie Mann. Hon känner sig besvärad när henne sons nya klasskamrat kommer på besök. Vem skulle inte göra det. 😉 Han påminner henne alltför mycket om hennes odåga till man. Doftar precis som…

Dagens fråga: Vad skulle du göra om du var sjutton år igen?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film tretton av femtio

 

Livet från den ljusa sidan / As good as it gets
Genre: Komedi, 111 minuter, 1997
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Tittar man på nån länge nog ser man deras mänsklighet.”

Egna ord: En gripande och mycket sevärd New York-film med många bottnar, som börjar tufft för alla hundälskare. Bara relationen mellan författaren Melvin Udall (Jack Nicholson) och denna charmhund som spelas utmärkt av skådespelaren Jill 😀 är värd ”filmbiljetten.” Melvin har skrivit 62 romaner. Alla känslomässigt skrivna med romantiskt gripande texter. Melvin är knappast ute på författarturnéer. I så fall skulle alla dyrkande läsande kvinnor sätta i halsen. I alla andra situationer i vardagslivet, och i det lilla sociala liv Melvin ägnar sig åt, är han en tvångsneurotiker med ingrodda fobier och ritualer. Melvin spottar ur sig en jämn ström av sarkasmer, elakheter, rasistiska och homofobi spydigheter utan att egentligen mena så mycket med fraserna. För snart inser tittaren att han är likadan mot alla. Det ingår i hans sjukdomsbild. Melvin går bara till en enda restaurang, dit han tar med sig egna plastbestick. Han sitter alltid vid samma bord och vill alltid bli serverad av Carol Connely (Helen Hunt). Därför blir det problem när hon måste ta hand om sin astmasjuka son och inte kommer till jobbet. Inte blir det lättare när Melvins homosexuella granne Simon Bishop (Greg Kinnear) inte kan ta hand om sin hund längre efter ett rått överfall. Melvins inkapslade livs väggar börjar komma emot honom. Han tvingas krypa ut ur hålet och möta verkligheten. Han önskar, när det är som tuffast, att han var lagd åt det homosexuella hållet, för då hade besluten varit lättare att fatta. Filmen blev dubbelt Oscar belönad. Jack Nicholson för bästa manliga huvudroll och Helen Hunt för bästa kvinnliga huvudroll. Dessutom blev det tre Golden Globe.

Dagens fråga: Vilken är din favoritfilm med Jack Nicholson?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film tio av femtio

”Den oemotståndliga Martha” eller ”Martha meet Frank, Daniel and Laurence”.
Genre: Komedi, 88 minuter, 1998
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 35/40
2). Bosse Lidén 2014: 105/120

Favoritscen: Det har jag en – men den är hemlig och allt för avslöjande.

Egna ord: När jag var liten gillade jag pusseldeckare. Detta är en häftig variant på temat, men med komedi istället för mord. Första gången jag såg filmen försökte jag hela tiden hitta rätt tidsordning på filmsekvenserna. Jag försökte lösa pusslet med de riktigt häftiga bitarna som tittaren stegvis får serverat under ett samtal mellan två grannar. När jag ser om filmen kan jag koppla bort överraskningsbiten och istället njuta fullt ut av bra skådespelarprestationer, humor, tänkvärda repliker, kärleksbekymmer av det ovanliga slaget, svartsjuka, sårbarhet, yrkesframgångar, tillkortakommande, jobbiga chefer, charm och en bit av London. En stor eloge till manusförfattaren Peter Morgan och skådisarna Monica Potter, Tom Hollander, Ray Winstone och Joseph Fiennes, som roar både mig och en till i familjen rejält vid varje titt i soffan.
Texten på framsidan av DVD-fodralet är en bra sammanfattning av den relativt korta filmen. Två är ett par. Tre är en folksamling. Fyra är en katastrof… 😉

Baksidetexten är välskriven och avslöjar inte för mycket: Frank, Daniel och Laurence är goda vänner, egentligen inte för att de har något gemensamt utan mest för att de alltid varit så. Livet går sin gilla gång ända till den händelserika dag då Daniel möter Martha på flygplatsen i Minneapolis. Båda två är på väg till London; han hem efter en affärsresa, hon för att starta ett nytt liv. För Marthas del blev det London enbart för att det var den enda enkla flygbiljetten hon kunde få från USA för 99 dollar – det vill säga alla hennes sparade pengar.
Då flyget landar har Daniel hunnit förälska sig huvudstupa i Martha och blir därför djupt olycklig då hon inte dyker upp till deras avtalade lunch dagen därpå.
Mycket deprimerad sammankallar han sina vänner för att be dem om hjälp, men det visar sig vara helt fel taktik… (det var lindrigt uttryckt)

Dagens fråga: Ser du helst romantisk komedi, drama eller action? Annan genre?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

 

 

Både bra och dåligt

Det är alltid spännande att inte veta vad som finns bakom kullen. Man får ett mål och motion på köpet. I det här fallet fanns mitt älskade hav bakom krönet. När jag nätvandrade för en stund sedan hittade jag detta…

» Sjöstjärnan *                 4 sep 2013 kl. 10:55

Sjöstjärnans betyg:

”Mina fotsteg i ditt hjärta”

Ljuvlig beskrivning av den allra första kärleken. Roliga episoder om en trettonårig pojkes och hans kompisars bus och påhitt, och en intressant inblick i hur en pojke tänker när det gäller kamrater, skola och mycket annat. Mycket nostalgi för den som var ung i Sverige på 70-talet! Se även bloggen Bokcirkel (bokcirkelflickorna) den 3 september 2013. Det är inte min recension, men den är mycket talande!

Av en slump hittade jag denna text på något som heter Boktipset. Trevlig läsning. Trist att det inte var ifyllt i rutan vilken genres som boken tillhör. Nu kan ingen annan se och söka titeln ”Mina fotsteg i ditt hjärta” av Bosse Lidén på denna sajt, som är fylld av trevliga böcker. Om jag fått EN stjärna och massor av ris hade det såklart varit bra. Det gäller att se livet positivt. 😉
Ser fram emot familjefilmen om en stund när familjen är samlad igen. Den här gången var det Solveigs tur att välja. Hon valde Life as we know it. Jag läser snabbt på baksidan: Det enda Holly och Messer hade gemensamt är att de ogillar varandra samt att de båda älskar sin gemensamma guddotter Sophie. Men när de helt oväntat och plötsligt blir de enda Sophie har i hela världen, måste Holly och Messer lägga sina olikheter åt sidan. Genre: Komedi.

Imorgon ska vi fira Jennifer på hemligt ställe, hon har namnsdag. Jag ska också lägga in ett kåseri som jag hoppas att ni tycker är roligt att läsa. När episoden hände skrattade jag inte alls. Antagligen har jag ingen hösthumor. 🙂
Ha en bra lördagskväll.