Tre hårda paket från bibblan

Gurun i PomonadalenDe hatiskaI mullbärsträdets skugga

Jag startade med Mikael Bergstrands tredje bok om Göran Borg och hans härlige indiske vän Jogi, eftersom det bara är ett fjortondagslån. Första boken ”Delhis vackraste händer” från 2011 tog mig med storm och jag gav högsta betyg. Därför är det alltid svårt med uppföljaren av en succé. Andra boken ”Dimma över Darjeeling” var också läsbar, men mina förväntningar var skyhöga och mina skratt under läsningen färre. Det ska bli spännande att få uppleva dramatik på nära håll då Mr Gora och Jogi drar till Österlen och en plats med namnet Pomonadalen. Undra om jag känner igen platser trots eventuella fiktiva namn? Men först ska det bli ett stort bröllop i Indien. Jag skulle aldrig vågat ha Jogis mamma till svärmor… 🙂

Björn Hellbergs förra bok föll mig inte i smaken. Den fick en mycket svag trea i betyg. Jag hoppas han ryckt upp sig i ”De hatiska”. Annars finns det en risk att han tappat mig som läsare, så länge som han håller till på ostkusten. Mitt tålamod med hans uppstyltade dialoger och torra humor är betydligt större när han vistas i mina gamla kvarter i Laholm med omnejd.

Egentligen borde jag läsa om ”Juryn” eftersom John Grishams senaste bok är en fristående fortsättning på hans hyllade roman från 1994, men jag har inte ork och tid. Jag tycker Grisham är en mycket skicklig författare inom denna populära genre och med en väldigt hög lägstanivå. Det är inte ofta hans svenska titlar innehåller så många ord som tre. Det har bara hänt två gånger tidigare. ”Det målade huset” och ”Den oskyldiga mannen”. Många av titlarna har bara ett ord. (17 st) Vilken är den bästa Grisham bok du läst? Eller tillhör du inte hans fanclub? I så fall tycker jag du ska prova ”Delhis vackraste händer” istället. Skrattar du inte där har troligtvis inte du och jag samma humor.
Humor är individuell, vilket är berikande. Jag och Lizette skrattade åt ”Pang i bygget” medan Solveig och hennes grönögda dotter inte klarade av den sortens humor när John Cleese överdrev. Då kröp det i dem. Jag tror att Jennifer skulle skratta mer nu än då. Solveig älskade att lyssna på mig i smyg när hon hörde mig skratta. Jag skrattade gott varje gång trots att jag sett avsnitten så många gånger förut. Orsaken stavades utbrändhet. Skratt förlänger livet enligt vissa experter. Men jag skulle aldrig komma på tanken att gå på en skrattkurs för att locka fram onaturligt skratt. Så lätt lurar man inte min kropp och knopp. Envishet är bara förnamnet. 🙂

 

Annonser