Lilla isberget

Det händer att jag glömmer … 😉
När jag kom hem en sommardag berättade Lizette att hon höll på att smälta min Coca cola zero på balkongen.
”Smälta? Vadå min? Står det mitt namn på den? Möjligtvis kunde den varit Robban Brobergs.”
Lizette lät sig inte distraheras.
”Burken som du antagligen la in i frysen igår kväll”, svarade hon med en syrlig mammaröst.
Jag krävde inte att eventuella fingeravtrycken skulle kontrolleras. (Visste att jag inte brukar ha vantar på mig inomhus) Burken hade spruckit och Lizette hade kunnat lyfta ut allt i ett stycke. Hon sa att drycken smakade som vanligt. Drack den med sugrör. Extra isbitar behövde hon knappast lägga i. 🙂 Snacka om återanvändning.

Detta fick mig att tänka på när jag och min klasskompis Pelle skulle ut till nattklubben Natti Natti i Tylösand en sommarkväll. Jag beställde en taxi och min härliga kompis tog under tiden ett eget initiativ i köket. Tydligen ville han att den sista ölen skulle vara iskall. Därför la han in flaskan i frysen. För ovanlighetens fanns det en ledig taxi i närheten och vi fattiga studenter kutade ut till parkeringen. När vi flera timmar senare trötta kom tillbaka till min lägenhet möttes vi i köket av glassplitter, klibbigt golv och en vidöppen frysdörr. Det blev Pelle som fick fixa det på egen hand, för jag sa Natti Natti. 😉 efter jag gentilt plockat fram skyffel, hink och trasor till honom.
Kul minne efteråt – men vid upptäckten blev jag faktiskt lite putt och tyckte det var slarvigt. Varför kom jag just nu att tänka på ordspråket ”Man ska inte kasta glas när man själv sitter … 😉
Har du också gjort en liknande tabbe?

Ps. Denna månbild fick aldrig vara med ”sist”.