En märklig och behaglig känsla

Jag vill presentera min tredje utgivna bok. Aldrig tidigare har jag varit så ärlig mot mig själv, som i denna kåseribok. Den här gången rekommenderar jag att du läser i den ordning kåserierna är inlagda, eftersom de flesta kommer i kronologisk ordning. Men, precis som med en pralinask är mitt förslag att inte sluka allt på en gång.
Boken är en utmärkt present till någon du tycker om. Ingen risk att personen går upp i vikt. På tal om vikt. Det ryms två böcker för samma porto i Postens blå påse.
Jag har infört två olika priser. 150 kr för ”Minnen som stannat kvar”, 75 kr för ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och 75 kr för ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.   (+ porto)

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Tryck på denna länk för att se hur du ska göra för att betala m.m.
Följ anvisningarna och du får snabbt din leverans. Glöm ex. inte bort att skriva ditt namn på inbetalningen som en del gjort tidigare under dessa fem år. Då tar det tid för oss att leka detektiver.  😉 Glöm heller inte att betala porto. 🙂

”Minnen som stannat kvar” kommer bara att säljas på bloggen. Inte erbjudas till bibliotek, Adlibris och bokhandlare som de två föregående titlarna. Privata skäl fick bestämma denna gång.

Tävling/åsikter/blurb/recensioner/favoritkåserier/sämsta kåseri/fotnot:

  1. Vilka tre kåserier blev dina favoriter i ”Minnen som stannat kvar”?
  2. Vilket kåseri tyckte du minst om?

När jag fått in femtio personers val via bloggkommentar, meddelande på FB, muntligt till mitt öra, vykort (jättegärna) m.m. kommer 3 personer att vinna en Skrapkryss. (Värde 30 kr och med chans att bli miljonär)
Vem som helst som läst boken får lämna kommentar med favoritkåserier och minst gillade kåseri. Familjen Lidén och de som INTE köpt bok deltar inte i lottningen om de tre vinsterna. 😉

Du får gärna skriva en kort recension/ha åsikter. Jag blir INTE ledsen om du som GILLAR boken puffar för den på din blogg, bland dina FB-vänner eller IRL.
En del av dina skriftliga/muntliga ord flyttar jag över som en blurb (små citat). Ditt namn nämns inte.

Jag önskar dig läsare, av hela mitt hjärta, trevliga lässtunder. Det var därför jag skrev boken. ❤

Blurb/Åsikter”:
”Den här boken har jag väntat på och den gör mig inte besviken.”
”Du är klippt och skuren för att ha en egen spalt i en veckotidning.”
”Det allra första kåseriet; Bridge Over Trouble Water gjorde att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken i flera dagar. Ditt kåseri gjorde mig alltså väldigt känslosam.
”Det är känslan av ren äkthet och nakenhet som gör dig så spännande att följa i kåseriform.”
”Jag har följt dig i smyg på bloggen. I bokform överträffar du dig själv – flera gånger om.”
”Lova oss läsare. Sluta aldrig roa oss.”
”Förlåt Bosse! Jag sträckläste en sömnlös natt.”
”Du skriver så humoristiskt och fint och jag skulle önska att det är många, jättemånga som tar tillfället i akt och läser din bok.”
”Jag är så nöjd och glad över din sista bok. Helt underbar att läsa, och jag har avnjutit den i mindre stycken, men nu är den slut snyft och det blir en saknad som alltid när man läst något bra.”
”Jag vet ingen som i samma kåseri kan få mig att hinna med att le igenkännande, skratta högt, gråta så jag knappt vågar gå till jobbet utan att riskera få närgångna frågor.”

Längre recensioner:
http://enrosafluga.blogspot.se/2017/10/omojlig-uppgift-bosse.html
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2017/10/21/11486771-en-bok-som-beror/

Favoritkåserier:
2 poäng:
Skyddsänglarna jobbade övertid, Rädd på olika sätt, Lyfta den som ligger.

1 poäng:
Tummade på det, Sommarförälskelsens skuggsida,
Underbara tanter, Måste du köra så långsamt?, Djungeln i badrummet, Mötet jag helst varit utan, Doggy gick inte på sommardiet, Utsikt under ett bord, Bjöd på sig själv, Drömmen av guld.

Sämsta kåseriet:

1 poäng:
Skjuta upp saker, Blött äventyr, Post till de döda, Ökänd efter sjuttiofem meter.

Fotnot:
Var rädda om er själva och varandra. Njut av det lilla i det stora. Ta varje dag som en gåva. Försök gör det bästa av den. Även den blåsigaste, regnigaste, dimmigaste höstdagen. Du har bara ett liv. Gnäll inte över småsaker. ❤

Jag längtar efter att de som köpte först ska börja lämna in sina bidrag om sina tre favoriter och ett kåseri som de inte tyckte höll måttet. 🙂 Inser att det är mitt eget fel som började jämföra med att bara ”äta”/läsa en pralin/kåseri åt gången. Med tanke på att det är över 70 st kåserier och dessutom tillkommer om några veckor julens egna praliner/hårda paket. Då lär jag få vänta till sommaren 2018. 🙂
Egentligen väntar jag på helt andra privata besked/undersökningar m.m.
Kram Bosse/Bobo/Sebastian ❤

Annonser

Solveigs sommarboktips

 

(Solveig Lidén, gästskrivare)

Hej läsare!
Jag har haft ”lästorka” under en längre tid. Finns det ens något sådant ord? Det jag
menar är att jag inte fastnat så där ordentligt i någon bok. Jag har inte längtat efter
att gå och lägga mig tidigt bara för att hinna med att läsa minst en timma (och det är
ett bevis på att boken inte är tillräckligt bra…) Visst har jag läst ändå. Ganska
många nya böcker faktiskt. En del har jag snabbt konstaterat att jag inte velat lägga
tid på, andra har jag skumläst igenom bara för att få reda på hur de slutade. Några
har jag läst, om än lite slarvigt, men inte blivit speciellt fängslad av. Så fick jag
äntligen besked om att det var dags att hämta ”Allt jag önskade” av Lucy Dillon. Det
är flera veckor sedan jag reserverade den och jag har långsamt klättrat framåt i den
långa kön…
Lucy Dillon är en av mina favoritförfattare, en författare som skriver
”feelgood”-böcker. ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar”, ”Hundar, hus och
hjärtats längtan”, ”Och så levde de lyckliga” m. fl. Jag har läst dem alla och till och
med hunnit läsa om en del av dem. Relationer, kärlek och hundar är tre
gemensamma nämnare i hennes böcker. Jag kan inte påstå att jag älskar hundar,
men det hindrar mig inte från att gilla böckerna och Dillons sätt att skriva förvandlar
de olika hundarna till karaktärer som är lätta att tycka om.
Så till boken: ”Allt jag önskade”.
I prologen befinner sig familjen, som består av Caitlin, Patrick och barnen Joel och
Nancy, i London för att fira jul. Barnen är uppspelta, men Patrick tycks mest irriterad
och sur och Caitlin har tårar i ögonen. Fyraåriga Nancy har ett par favoritböcker, dels
en om en katt som kan uppfylla önskningar och dels en om en sightseeingstur i
London. Nu har Caitlin lovat henne att varje gång hon ser något i London som hon
känner igen från boken så ska hon få önska sig något. Hon har redan sett Big Ben,
London Eye och svarta taxibilar, men har en önskan kvar. Det är när hon väl har
önskat sin sista önskan som hon känner tydligt inom sig att det hon valde blev helt
fel…
Caitlin och Patrick bestämmer sig för att separera, men inväntar det rätta tillfället att
berätta det för barnen. Patrick har fått ett nytt jobb långt bort och Caitlin kan inte
tänka sig att sälja sin mormors hus för att flytta med. Dessutom har Joel sin skola
och Nancy sin förskola där de trivs och känner sig trygga. Praktiska detaljer som
kanske egentligen inte är den avgörande orsaken till själva separationen, men bra
att skylla på. För att barnen ska kunna träffa Patrick varannan helg bestäms det att
de ska träffas hos hans syster Eva, som bor ”mittemellan” de båda platserna. Eva
har blivit änka efter att ha varit gift med en känd skådespelare. Hon bor i ett flott hus,
har inga egna barn men två hundar och är fortfarande mitt uppe i sitt sorgearbete.
Hon blir inte särskilt glad när hon blir tillfrågad om att plötsligt ställa upp. När hon
dessutom blir tillfrågad om att först läsa och sedan gå med på en utgivning av sin
mans personliga dagböcker, blir tillvaron än mer komplicerad. För när hon väl börjar
läsa inser hon att hon faktiskt inte känt sin man så bra som hon trott.
Efter ett tag märker alla som finns runt Nancy att det är något som inte stämmer.
Hon som tidigare varit så glad och pratsam har helt enkelt slutat att prata.
Lucy Dillons styrka är att skriva på ett sätt så att man som läsare blir delaktig i
handlingen. Karaktärerna blir plötsligt levande personer. Varför gjorde hon så? Hur
dum får man bli? Snälla, stanna kvar och fråga… Nej, gör det inte. Som läsare vill
jag gå in handlingen och ”dirigera” – det är också ett tecken på att boken är bra. (Och
många av mina ”måsten” lades åt sidan för att jag skulle få tid att läsa…)
Det är inte alltid jag håller med om en boks baksidestext, men i det här fallet gör jag
det till fullo:
En hoppingivande och hjärtevärmande bok om förlorade drömmar och nya
möjligheter.
Kunde inte ha skrivit det bättre själv 🙂
Av mig får den fem stjärnor av fem möjliga. *****

Här ska njutas

Bloggis

Här ska njutas. Vilken härlig känsla att det är EXAKT en månad kvar. Vad bra att man kan ta hjälp av experter om man känner sig osäker och tvivlar på sanningar.
Visst sjunger sommarsäsongen på sista versen i Ystad, men det är långt innan det blir höst. Först den 11 oktober är det dags för nästa årstid i vår stad, enligt den meteorologiska expertisen.
”Gränsen går vid tio grader. När temperaturen ligger under den gränsen i fem dygn i ett sträck, då är det höst på riktigt. Även om det är kyligare nu än i juli och augusti så är det sommar”, lovar Sandra Andersson på SMHI. ”Hösten är inte på väg än. Det är mer bara höstkänslor vi känner.” Därför dröjer det ett tag tills det ser ut så här hemma hos mig. Om en månad puttar jag ner trädet igen så det ser mer ”kustligt” och dramatiskt ut. (bilden är ifrån november 2012) Hoppas att jag fortfarande är lika stark… 🙂

När jag gjorde min bloggvandring igår blev jag glad när jag läste detta.
http://www.marinasbay.blogspot.se/