Snart dags igen

Vart tar tiden vägen? Jag tycker det var nyss som Jennifer tog studenten. Det har snart gått två år sedan. Förra året var det Solveig som blev klar med sin utbildning till speciallärare, som hon kombinerade med heltidsjobb som lärare.
Om några få månader är det dags igen. Då är det Lizette som ska ta studenten efter tre års studier i Simrishamn. På Österlen har hon läst det estetiska programmet på Performing arts på Nova Academy: Inriktning musik, med programfördjupning i dans och teater.
Jag ser fram emot att få se musikalen som de ska visa upp på Ystads Teater i vår. (Tror de det rör sig om tre föreställningar).

Vad vår yngsta älskade dotter ska göra till hösten står skrivet i stjärnorna. ❤
Ibland tjuvlyssnar jag utanför hennes dörr när hon spelar gitarr och sjunger. Jag har noterat att vi ofta har samma musiksmak. Hennes stämma är jag mycket förtjust i. Synd att hon inte vill göra som storasyster. Fixa en egen Youtubekanal som en trevlig hobby.
Vad överraskad jag blev när jag fick ett ja på min utslängda fråga som jag var säker på skulle få ett bestämt nej. 😀
”Får jag lägga in dina teckningar/skisser på min lilla blogg?”
”Visst.”
Vilken tur jag inte svimmade.  😉
Här kommer min lilla vernissage.

Tack för titten. Jag önskar dig en fin helg. Min helg kommer att bestå av mycket skidor och imorgon lite blåbärssoppa runt munnen. 😉

 

Det tog tre dagar …

… längre behövde jag inte vänta förrän det låg två fina vykort i vår svarta låsbara låda. Avsändarna får var sin bonuspoäng för sin sommarläxa. 🙂 Då är vi igång på riktigt.

Egentligen hade jag tänkt göra en massa ärenden i stan idag. Jag hade gjort en tjusig lång lista på viktiga saker. Allt från att köpa, beställa, besöka, forska, fika, fotografera, njuta till …
”Pappa! Har du tänkt på att det är student och utspring snart?”
Det hade hennes pappa inte. Men jag fick en Flashback till förra årets stress som slutade med att jag slängde in bilen på fel ställe för att hinna till ”trappan” i tid. Jag hade absolut ingen lust med en repris detta studentfria år med att snurra runt med bilen i vår trånga vackra stad.
Nästa år är det dags igen för studentfirande i familjen Lidén. Men då blir det i Simrishamn.

Ska jag? Ska jag inte? Självklart ska jag se Frankrike leka med Rumänien i öppningsmatchen. Blir det ingen etta på den matchen är det goodbye direkt med tipset.

Imorgon borde vi provköra någon bil. Hur kul är det? Är det någon som vet vilken sida av vägen man ska köra provbilar på? Är det samma som på Cypern vet jag ungefär.  Kanske bäst att gardera som på tipset och lägga sig i mitten. 😉

Hårda frestelser

Listan över saker som ska göras innan studenten är lång, men bockas av allt eftersom. Helst gör jag utomhussysslor med tanke på att både värmen och solen kommit på trevligt besök. Lika trevligt är inte värken i min friska axel som tär på min redan dåliga nattsömn. Jag är trött på att grimasera när jag tar på och av tröjor och jackor. Visst är jag en fighter, men idag fick jag tjata mig till ett läkarbesök i nästa vecka.

Gårdagens skörd från bibblan innehåller ingen spänningsroman. Ovanligt för mig. Redan i natt började jag skratta åt Anna Mannheimers humor som är besläktad med min. Förordet i ”Mitt liv som gift” ger mig andra känslor, av det mer djupa slaget.
När boken är nästan klar dör Annas mamma Karin Mannheimer. Sorgen efter sin älskade mamma känns rakt igenom de skrivna raderna i förordet. ❤

Sent igår kväll gjorde vi en bilresa längs med kusten på Österlen. Vi stannade till i Skillinge och njöt av det mångfärgade havet och stillheten. Endast små krusningar i vattnet, när en ensam svan tog sig fram. Allt kändes magiskt. Jag kände då en stor tacksamhet över livet. Ofattbart att vi redan är inne i den ljusaste perioden på året. Kanske kommer någon bild i nästa inlägg. Om de blev bra. 😉
Dags för nästa studentprojekt.

Åren rinner iväg

Vår äldsta dotter står för dagens blogginläggsinsats. Fortfarande tycker Jennifer det är skoj att då och då spela in covers på YouTube.

Om tre veckor tar Jennifer på sig en vit studentmössa med sitt namn på. Då ska vi ta emot henne med en skylt när hon springer nerför skoltrappan. Hoppas det är fint väder den fredagen.

h

Sex dagar gammal. ”Vem är den håriga apan?”
Din stackare, du visste inte vad som väntade dig. 🙂
Om nio månader är din tonårstid över. Vart tar tiden vägen? Min hjärna har svårt för att hänga med i svängarna. Det känns som nyss, då jag ensam fick ta hand om krypet, som hade så bråttom ut från mammas mage att det planerade kejsarsnittet fick flyttas fram 17 dagar. Medan Solveigs sju hudlager syddes ihop fick jag njuta av ”champagne”, goda smörgåsar och försöka förmå knytet att säga ”pappa”. Med det sistnämnda gick det sådär.

Imorgon ska vi åka på familjeutflykt och trängas med andra på Österlen. På måndag lägger jag in ”Månadens kåseri” med ett fingerat dotternamn. ❤
Hoppas att du får en trevlig helg. Jag önskar dig också en fin avslutning på den sista vårveckan.