Hjälp! Jag ringer 112!

När Jennifer försvann iväg norrut för att förkovra sig på SLU (Sveriges Lantbruks Universitet) i Uppsala fick jag en briljant idé.
”Vi hyr ut hennes rum och drar in lite stålar.”

Hur har det gått under dessa veckor med mitt projekt? Inte speciellt bra. Jag var banal och gick med på att få betalt i efterskott.
Inte ett ruttet öre har jag fått.  😦
Jag har heller knappt sett till den inneboende. Bara hört hög skränig musik från rummet. Jag skickade in lappar i springan mellan dörren och tröskeln med krav på att sänka musiken och påminde även om den obetalda hyran.

Inom en snar tid kommer Jennifer hem för att stanna i fem dagar. Hon är mycket efterlängtad.   ❤
Samtidigt börjar jag få riktigt dåligt samvete för problemen i hennes rum som jag inte … hunnit berätta för henne.

Färskaste nytt.
För en stund sedan tog jag i med hårdhandskarna och knackade på dörren med knogarna.
Ingen öppnade.
Efter femton sekunder öppnade jag själv modigt dörren och tänkte dra mitt intränade tal. Berätta att vår dotter ska komma hem senare i kväll och att vi måste städa rummet och säga upp det muntliga avtalet på direkten.
Istället möttes jag av en chockerande syn som fick min fantasi att dansa i otakt och mörka tankar flög hej vilt både i rummet och på mitt hjärnkontor.
En graviditet som är inne på slutspurten?
Ätit något ytterst olämpligt?
Festat loss på tjugo avokadoer?
Druckit för många elefantöl?
Bäst jag ringer 112. Bara de nu tror mig? Jag är rädd för att de känner igen min röst från förra gången som jag  …  😉

dsc_39760029

Annonser

En timmes gemenskap

i

Uppgift nio av trettio: Ledighet förr
Svar: 7 bokstäver
Facit: SKURLOV
Vinnare: Znogge  ❤
Tävlingstid: 18.00-19.00
Hälsning till dig som läser: Häng på! Idag eller en annan dag. Här finns alltid plats för dig. De trettio första har chans att vinna en Skrapkryss.

Dagens ord/citat:
”Ett ögonblicks tålamod och du har vunnit en seger.”
Arabiskt ordspråk

Om du funderar på regler, poäng, tider, priser m.m. Tryck på denna länk: https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/22/jag-har-redan-kopt-tio-skrapkryss/

TABELL:
Priskategori ett:
1. Åsa Bäcklund, 41 p.
2. Anki Arvidson, 35 p.
3. Wiolettan, 26 p. (Två titlar)

Priskategori tre:
4. Znogge, 26 p.
5. Lena/Villa Herberts, 22 p.
6. Inger Börmark, 21 p.
7. Ingen Vinnare, 20 p. (Två titlar)
8. Signhild Hortberg, Primrose, Comsi Comsa, 20 p.

Priskategori fyra:
11. Gunnel Moberg, 15 p.
12. Ditte Akker, Ethel Hedström, Åse Holmander-Mehlin, 14 p.
15. Maj Johansson, 13 p.
16. Pelle Börmark, 12 p.
17. Lisbeth/Lma, 9 p.
18. Minton, Cecilia Ottosson, 7 p.
20. Pia Boman, 5 p.

Priskategori fem:
21. Eva Johansson, 4 p.
22. Helena, Ezter, Maria Bromander, 3 p.
25. Susan Johansson, 2 p.
26. GunBritt Söderström, Eva Rohlén, Annika Sohlin, Skåningen, Regnbågen, 1 p.

Jagande:
31. Alla andra, 0 p.  🙂

Priskategori två:
Wiolettan, 2
Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 2
Ingen Vinnare, 2
Ethel Hedström, 1
Znogge, 1

Kandidater för priskategori sex:
Ingen än så länge.

Det händer inte ofta

jag-ar-har

Vanligtvis njuter jag av en tilltalande bok i ungefär en vecka. Oftast rör det sig om tegelstenar, som allt fler romaner tenderar att vara.
”Har du någon oläst bok nu? Den här boken kanske du vill läsa.”
Solveig hade läst femtio sidor i boken när hon frågade mig.

Nästa dag vid mitt ensamfika kom jag att tänka på hennes ord och knallade ner en våning och hämtade ”Jag är här”.
Därefter var dagen sig inte lik.
Jag förflyttades till en fictionplats och under några underbara timmar var jag fast i de 184 sidorna. Denna debutroman av fransyskan Clélie Avit vann det franska priset Prix Nouveau Talent 2015 (Nya talanger).
Romanen ”Je suis là” innehåller 26 kapitel och är skriven i jag-form. Växelvis låter författaren Elsa och Thibault vara jaget i kapitlen.

Briljant. Fängslande. Omöjlig att lägga ifrån sig en längre tid. Måste, måste få veta. Jag fylldes av frågor de stunder som jag gick och tänkte på berättelsen och gjorde kopplingar till verkliga livet. Hur skulle det gå för Elsa som låg i koma sedan tjugo veckor och där ingen visste att hon efter ca fjorton veckor kunde höra igen? Läkarna hade börjat bearbeta föräldrarna att skriva på papper så de kunde stänga av alla maskiner.
Thibault brottas med helt andra problem. Han vägrar gå och hälsa på sin skadade bror fler gånger i rum 55. Efter han skjutsat sin mamma och sin kusin till sjukhuset flyr han in i trapphuset. Eller han tror det är trapphuset när han lutar sig mot väggen och glider långsamt ner på golvet. Hans ilskna tankar är riktade mot sin bror. Plötsligt inser han att han inte andas in sjukhusdoften. Mysko tänker han. Från sin plats på golvet kan han se ett par ben. Han blundar för att koncentrera sig. Så kommer han på vad det doftar. Jasmin. Precis som teet hans mamma brukar dricka på morgonen.

Underrubriken stämmer till hundra procent. ”En kärlekshistoria på liv och död”. ❤

Rekommendation från bloggaren. Låna, köp, läs, njut, gråt och mycket mer. En förträfflig höstbok. Den här romanen kommer definitivt att filmas inom det närmaste året. Gärna i fransk regi, franskt tal och med den franska filmtiteln. ”Je suis là”. Fler krav har jag inte för närvarande.  😉

stracklasare