Det tog tre dagar …

… längre behövde jag inte vänta förrän det låg två fina vykort i vår svarta låsbara låda. Avsändarna får var sin bonuspoäng för sin sommarläxa. 🙂 Då är vi igång på riktigt.

Egentligen hade jag tänkt göra en massa ärenden i stan idag. Jag hade gjort en tjusig lång lista på viktiga saker. Allt från att köpa, beställa, besöka, forska, fika, fotografera, njuta till …
”Pappa! Har du tänkt på att det är student och utspring snart?”
Det hade hennes pappa inte. Men jag fick en Flashback till förra årets stress som slutade med att jag slängde in bilen på fel ställe för att hinna till ”trappan” i tid. Jag hade absolut ingen lust med en repris detta studentfria år med att snurra runt med bilen i vår trånga vackra stad.
Nästa år är det dags igen för studentfirande i familjen Lidén. Men då blir det i Simrishamn.

Ska jag? Ska jag inte? Självklart ska jag se Frankrike leka med Rumänien i öppningsmatchen. Blir det ingen etta på den matchen är det goodbye direkt med tipset.

Imorgon borde vi provköra någon bil. Hur kul är det? Är det någon som vet vilken sida av vägen man ska köra provbilar på? Är det samma som på Cypern vet jag ungefär.  Kanske bäst att gardera som på tipset och lägga sig i mitten. 😉

Signhilds tredje seger – GRATTIS

Uppgift sexton av trettio: Djur i kyrka.
Svar: 3 bokstäver
Facit: KOR
Vinnare: Signhild Hortberg, 24 sekunder.
Fakta om nästa uppgift: Kategori A:6
Lathund: Kategori A 5-10, Kategori B 6-10, Kategori C 5-10

Aktuell tabell:
1. Anki Arvidson, 30 poäng
2. Signhild Hortberg, 26 poäng
3. Wiolettan, 21 poäng
4. Annika Sohlin, 20 poäng
5. Susan Johansson, 16 poäng
6. Inger Börmark, 16 poäng
7. Åsa Bäcklund, Lma, 13 poäng
9. Gunilla Wahlberg, Ingen Vinnare, 12 poäng
11. Ing-Britt Jönsson, 12 poäng
12. Maj Johansson, Gunnel Moberg, Gun-Britt, 10 poäng
15. KerstinCecilia, 9 poäng
16. Ditte Akker, Eva Rohlén, Börje Carlsson, Marie Kristoffersson, 9 poäng
20. Ezter, Cecilia Ottosson, Per Börmark, 7 poäng
23. Znogge, Lisbeth ”Lippe” Forsberg, 5 poäng
25. Yvonne Carlsson, 3 poäng
26. Ethel Hedström, Solveig Svensson, Tant Glad, Åse Holmander-Mehlin, Primrose, Anna-Karin Mattsson, Villa Herbert, Pia Boman, Minton, 2 poäng
35. RosMarie Danielsson, Maria Bergman, Ingrid Levander, Skåningen, Gun Toresson, Susie Bloom, Lotta Modin, Agneta Truelsen, Marianne Sturk, Oops, 1 poäng
45. Inez Carlsson, Gittan Jacobsson, Leif Svensson, 0 poäng
48. Övriga

* Om två eller fler ligger på lika poäng är antalet grensegrar avgörande i första läget.
Röda namn = Dagens medaljtrio.

Fast text:
A. Tio uppgifter kommer att dyka upp på klockslagen 07.00, 10.00, 15.00, 18.00,19.00, 20.00 och 21.00.
B. Tio uppgifter läggs in på bestämda klockslag. När? Detta kommer att berättas om här på bloggen.
C. Tio uppgifter kan komma när som helst under månaden.

OBS! Ibland kan det bli mer än en fråga samma dag. Exempelvis när lekledaren behöver fritid en annan dag. 🙂

EFTER det att en uppgift är stängd kommer jag att föra in en aktuell tabell UNDER uppgiften, lämna rätt svar, tala om vem som har vunnit och berätta om nästa uppgifts kategori, A, B eller C.

En jul utan snö i Ystad

 

Tre dagar kvar. Det är bara att inse att det blir ingen vit jul 2014 i Ystad. 😦 Hoppas bara vi slipper regn och rusk. Vilken tur att det har börjat bli julmysigt inomhus. Dofterna från tjejernas julgodisbak når mina näsborrar. Bara nyttigheter för en diabetiker. 🙂
Jag tycks ha växt ifrån klämmandet av paket under granen. Än så länge är skogsträdet törstig och har inte börjat bli flintskallig. Granen står strategiskt placerad vid balkongdörren. Sköter den inte sig åker den ut – utan pardon.
Imorgon är det Vintersolståndet. Jag gillar när det sedan vänder och ljuset tar över taktpinnen, minut för minut. Personligen tycker jag det märks mest när man städar ut julen, om det råkar vara en dag med sol och klar luft. Då brukar det vara ett speciellt ljus och en doft som gör mig tillfredsställd och förhoppningsfull.
Om en stund ska vi åka och lyssna på en julkonsert i en kyrka. Hoppas det blir en fin mix av mina favoriter och någon ny sång. Vilken är din jullåtfavorit?

Tävling: Välkomna till https://bosseliden.wordpress.com/femtio-filmer-en-bloggtavling/
Denna sida finns även längst upp under min Header. Där kan du rösta på dina tre favoriter av de femtio filmer, som jag presenterat under 2014. Jag kommer att dela ut tre Trisslotter. Sista tävlingsdag är söndagen den 25 januari 2015. Det ska bli spännande att se vilka tre filmer som hamnar på pallen. Jag kunde inte låta bli att rösta, fast det är svårt med tanke på att jag gillar alla femtio filmerna.
Ha det så fint. Stressa inte. ❤

 

Svaret får jag aldrig

Jag var lyckligt lottad som hade lätt för mig i skolan, ännu bättre lottad eftersom jag var bra i alla viktiga sporter, men allra lyckligast lottad för att jag kände rätt person. Zigge.
För att vara accepterad i den tuffa grabbvärlden var den första punkten inte viktig, utan skulle helst döljas, vilket jag var en mästare på, på både gott och ont.
Ofta var det rejäla drabbningar på fotbollsplanen. När jag var yngre visste jag inte hur dessa matcher anordnades utan de sköttes av de äldre killarna. Det var livsviktigt att vi i villakvarteret inte förlorade mot några andra från något av hyreshusområdena. Zigge styrde allt med järnhand. Både när det gällde sport och andra fighter. Om jag låg pyrt till, när jag råkade ha ett ärende i fel bostadsområde, räckte det med att säga att jag var polare med Zigge, så visade den farligaste typen luckor i sin rustning och lät mig passera.
En kille i vårt lag som var lika gammal som Zigge blev utskälld för att han varit urkass i första halvlek i en fotbollsmatch. Benny som han hette var tre år äldre än jag. Fortfarande kan jag se hur nära han var att börja gråta när han bombaderades med frän kritik. Benny såg vek ut trots att han var längst av alla på plan. Han var inte vän med bollen. Jag vet inte om han var en plugghäst i skolan. Eftersom han började på högstadiet när jag började i fyran och på gymnasiet när jag började i sjuan stötte vi aldrig på varandra i skolan. Vi bodde många barn och ungdomar i kvarteret. Fast man inte alltid kände varandra hejade man alltid när man möttes. Ibland bara med en cool nick. Hierarkin rådde och satte osynliga gränser och markerade revir. Var man äldre försvarade man ofta sin position. Jag körde mitt eget race och drog sällan nytta av detta.
Samtalsämnet Benny fladdrade förbi några år senare, när jag pratade med mamma. Hon hade gått med i en syförening där ett tiotal kvinnor träffades. Bennys mamma var en av dem. Därför fick jag i små bitar reda på vad han gick för linje och om han lyckats med något inom skolan. Jag har ofta i smyg ömmat för personer som är utsatta på ett eller annat sätt. Nu vet jag inte om Benny var mobbad i skolan, men jag gissade på att han visade en vekhet som lätt utnyttjades av ”tuffa på utsidan grabbar”. Jag kan bli glad åt konstiga saker. När mamma berättade att hon hört att Benny hade en trevlig flickvän som bodde i närheten av där min mormor bott i Småland, blev jag varm inombords. Han verkade så snäll. Nu var Benny äldre. Hade körkort och egen bil. Minns inte vad han jobbade med.

När jag och Solveig som nygifta bodde i Hjo hade jag en bit ner till min barndomsstad. Ibland åkte jag själv Nissastigen. Spelade blandband och sjöng med. När jag kom till en sträcka där vägen slingrigt följde järnvägen och Nissan brukade jag ofta tystna. Ibland stannade jag bilen och passade på att besöka den sista offentliga toaletten. Andra gånger flyttade jag blicken mot klippväggarna där det ofta hängde nät för att hindra stenar från att ramla ner på bilarna. Där i den stunden, flera år efteråt tänkte jag tillbaks på Benny Klumpfot, istället för Benny Guldfot, som en känd seriekille i serietidningen Buster hette. Dystert återkom min mammas ord. Flickvännen hade överraskande sent på kvällen gjort slut, när Benny var på besök hos henne. Han hade några timmar senare rusat ut från bostaden och dragit iväg med bilen, mitt i mörka vinternatten, i sitt dystra och chockade tillstånd. Ingen vet om han vek av med flit med ratten mot klippväggarna några mil senare, eller om han somnade till för några ödesdigra sekunder. Inte ens föräldrarna eller syskonen vet svaret.
Det är i sådana här stunder jag känner mig både liten och oförstående till livet och döden. Kärleken kan vara så magisk och stark. Den kan övergå i hat och i värsta fall även i olycklig död. Jag har hört och sett det på nära håll, alltför många gånger.

Pappan till Benny blev min arbetskamrat i några år. Andra tyckte han var en lustig liten farbror som jämnt skrattade. Just detta skratt störde mig ofta. Det var inte äkta. Han skrattade åt vad som helst. För mig klingade skrattet falskt och jag tyckte att han verkade vara hal som en ål. Enligt säkra källor var han känd för att vara en nervös skrattare, även innan olyckan och levde upp till sitt smeknamn som jag inte ska nämna här.
Nästa gång jag går in i en kyrka ska jag tända ett ljus för Benny, som egentligen lystrade till ett annat pojknamn. Jag tror att han var en orolig och känslig själ. Jag hoppas att han fått den ro han så väl var värd.

Stort GRATTIS till Kerstin Nilsson!

Visst var det Hjo som var staden. För er som inte hade en aning fanns det en chans att luska reda på svaret i min korta text: Orsaken till att jag la in tävlingen klockan TRE är att antalet bokstäver i denna mysiga stad vid Vättern är endast tre. Kanske var det så Kerstin tog det. Annars har jag en bloggbesökare som besöker mig ibland, som bor i staden.

I detta vackra kulturminneshus som någon docent eller läkare hade ägt förr bodde vi på nittiotalet. De hade gjort om huset till sex lägenheter. Jag hade gärna bott i vindsvåningen. Där bodde ett trevligt par som vi umgicks med. Kvinnan var syster till en bror som spelade i gruppen Freda´. Hennes man var en glad norrman som skapade musik.
En Pingstafton när vi promenerade utanför en konsthandlare såg vi i fönstret skickligt målade tavlor över några av alla supercharmiga trähus i staden som vann Europapris för sin bebyggelse, under tiden vi bodde där. Vi klev in och frågade om hur vi kunde få kontakt med den kvinnliga konstnären. Eftersom vi snart skulle flytta söder ut ville vi ha ett minne med oss. Rejält förvånade blev vi när det visade sig att hon befann sig bakom draperiet i butiken just då. Med hjälp av några diabilder som hon fick låna av oss skapade hon tavlan. Därefter inledde vi en ny hobby, eller hussamling. Därför har vi tavlor uppsatta på alla våra gemensamma hem. Hur många? Den frågan ser jag redan i ett kommentarfält. 🙂 Jag passar. Lite privatliv vill jag ha kvar. 😉
Ha en trevlig onsdag.

Tävling nummer sju; I vilken svensk stad finns denna kyrka?

Detta är en snabbtävling eller en maratontävling. Vi får se. Den som först lämnar rätt svar i en kommentar vinner en Trisslott. Ser jag inget rätt svar imorgon bitti fortsätter tävlingen resten av onsdagsdygnet. Lycka till!
Orsaken till tävlingen är att jag firar 30 000 visningar.
Orsaken till att jag lägger in detta klockan TRE har sina personliga skäl…